Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi! Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade om mina veckor, jag har gjort en vlogg faktiskt men saker och ting drar ut lite på tiden så det får bli ett inlägg istället! Så när jag är igång med youtube igen så kör vi på med mina veckouppdatering där istället!
Mitt mående: Jag mår väldigt väldigt bra. Så bra att jag ibland nästan önskar att jag kunde ha lite mer krämpor för att automatiskt bli påmind om att jag faktiskt är gravid. Ibland kan det gå en hel dag och inte förren jag ligger ensam tyst i sängen och jag känner mitt barn sparka kommer jag på att, just det, jag ska bli mamma. Det betyder såklart inte att jag inte är lycklig, bara att det är svårt att ta in. Och när kroppen fungerar precis som vanligt (lyx jag vet) så flyger liksom dagarna bara på ändå.
Mina hormoner: Skulle ljuga om jag inte skulle erkänna att det är mycket hormoner nu. Blir irriterad på saker jag inte borde bli så irriterad på. Är känslig. Kan ena stunden känna mig överlycklig och i den andra gråter jag över att jag är den mest ensamma människan i världen. Mina tankar och känslor är överallt men finner tröst i att det är mycket hormoner. Och att det är okej. Att det är precis som det ska vara.
Mina cravings: Kanske inga direkta cravings (förutom julknäcke med hushållsost och apelsinmarmelad HERREGUD SÅ GOTT DET ÄR), men jag äter mycket choklad nu förtiden. Eller mycket och mycket, förr åt jag aldrig godis nu slinker nog en eller två rader ner varje kväll. Annars är allting som vanligt. Äter lagom. Dricker vatten. Allt liksom rullar.
Min vikt och kropp: Nu vore det faktiskt roligt att ta reda på hur mycket jag har gått upp i vikt. Skulle kanske gissa på tolv kilo eller något sånt! Däremot är magen betydligt större nu ju vilket även gör att extravikten inte syns så mycket (enligt mig själv iallafall). Jag ser nästan bara mindre ut än för någon månad för att magen bara blir större och större. Känner mig svullen på kvällarna, fötterna fick inte plats i klackskorna jag testade i min vanliga storlek häromkvällen och det antar jag beror på all vätska. Men kroppen känns bra och stark. Lite foglossning då och då men inget illa. Mår bra. Känner mig frisk och glad.
Övrigt: Många tankar om att det går för fort har kommit. Nio månader kändes som en evighet i somras när vi fick reda på bebisen men tiden har bara rusat iväg och nu är vi snart där. Läkaren frågade häromdagen och allting var färdighandlat och om vi hade varit på sjukhuset för rundtur än. Inte har vi gjort det heller. Vi tror ju att det är hur lång tid som helst kvar.
Jag är även en sådan person som enkelt romantiserar saker och ting. Har alltid gjort och kommer kanske alltid att göra tyvärr. Det är ingen bra egenskap då jag ibland inte uppskattar verkligheten, hur livet egentligen blev. Så mina tankar är just nu att vi knappt har njutit, att tiden har flugit förbi och att jag inte har tagit vara på min första graviditet. Jag målar upp en bild som om att jag ska gå runt varje dag och enbart klappa på min mage och prata till min bebis. Att jag och Victor ska åka varannan dag för att köpa blöjor och titta på små bebiskläder. Verkligheten är ju inte så. Vår verklighet har varit den här hösten att jag har jobbat och rest en hel del. Victor har haft mycket fotboll och vi har haft gäster. Försökt få ordning på hemmet. Inte bara gått runt och fokuserat på min bebis. Nu blev livet så. Och det är ju så livet ska vara. Klart att jag har njutit, jag har ju klappat, pratat och älskat min bebis varje sekund. Bara för att jag inte går runt och nynnar på barnvisor redan eller har ens köpt en vagn än betyder ju inte att jag inte har njutit. Mitt liv bara är så. Bebisens mamma är så. Överallt och ingenstans. Känslor hit, och känslor dit.
Nu har jag min sista jobbresa inplanerad nästa vecka och när jag kommer tillbaka i slutet av januari så kommer jag sedan att stanna här ända till maj. Och det känns så bra. Då har vi ett par månader själva vi två (eller tre snarare) och förbereda allting. Lulla runt här hemma. Jag vill att tiden ska gå långsamt så att vi känner att vi har väntat NOG och att barnet bara ska komma NU. Det ska bara vara vi. Jag vill nästan att det ska bli tråkigt. Att vi sista veckorna räknar varje dag.
Planen är att jag i mars går på ”mammaledighet”, jag kommer blogga på som vanligt och med sociala medier men inga inplanerade reklaminslag. Jag ska även verkligen försöka planera bra kring blogg och podd så att jag kan ha dagar av att enbart mysa runt här hemma utan att känna ett minsta måste.
Det känns fint. Jag har lovat mig själv att njuta sista tiden nu. Och blir det så att jag inte njuter som jag har tänkt ändå så är det ändå okej. Som Victor sa när jag tog upp det här, ”vadå jag vill bara att X ska vara här nu, det är de jag längtar efter och då ska jag njuta”.
23 kommentarer
Men du har njutit. Hade du bara fokuserat på att vara gravid hade du kanske tröttnat, och känt mer krämpor. Du är ju faktiskt inte ”bara” gravid heller. Kör på som du känner för och ha inte dåligt samvete för det, jag tror inte en blir bättre förälder om fokuset är enabart på graviditeten. Och det där med att ha handlat allt och varit på sjukhuset. Bebisar behöver väldigt lite i början, blöjor (går att handla på vägen hem från sjukhuset), något ombyte, resten löser sig om bebisen har föräldrar som bryr sig och det verkar den ju ha. Med första barnet körde jag hårt på att stoppa huvudet i sanden. Andra läste på hur förlossningen gick till och var på besök på sjukhuset, Det gjorde inte jag och det gick finfint. Kroppen vet vad den ska göra, och glömmer den bort sig är ju personalen på förlossningen ganska bra på det.
Tack för din kommentar! <3 den gjorde mig lugn! Stor kram
Jag var likadan. Tror att graviditet är så otroligt naturligt så man kör bara vidare. Vore kanske konstigt om man skulle ändra hela sig själv och sitt liv för att man blir gravid. Det är en naturlig del av livet och våra gener är ju vana. Även om det är otroligt stort. Lycka till med allt. Ni kommer att bli så bra föräldrar. Kram
Verkligen, det var fint att läsa. Stor kram
Så är det och det är ju ganska skönt! Hade man bara tänkt på bebisen hela tiden blir man nog galen;). Mitt andra barn kom i vecka 29 och då kände jag verkligen att graviditeten hade gått för fort. Njut av den sista tiden och se till att tillåt dig att bara ta det lugnt. Du strålar!
Ja det har ni faktiskt helt rätt i! TACK och stor kram <3
Hej!
Slant in på din blogg av en slump ang graviditet 🙂 Vi ska nog föda nästan samtidigt. Är också i vecka 27 (26+1) idag. En påskbebis väntas här!
Jag va hos barnmorskan häromveckan och fick då väga mig första gången sen jag va på inskrivningssamtalet i September. Min mage har såklart växt, men inte alls så mycket som jag kanske trott. Allt ser dock bra ut enligt UL och blodprover. Men – jag har inte gått upp ett enda gram. Vikten är exakt samma som när jag vägde mig i September, på grammet!
Blev såklart lite nervös men barnmorskan sa att det inte var konstigt eller något att oroa sig för – så länge jag inte går ner i vikt.
Och precis som du, så har jag inga cravings direkt. Äter normala portioner och kost och dricker otroligt mycket vatten – som jag alltid gjort iförsig.
Tack för ditt inlägg och en intressant blogg.
Lycka till med familjelivet och hoppas allt går bra för er alla 3 🙂
Kram Anna
Så roligt att få läsa era historier, speciellt när vi ligger så nära! Så mysigt med påskbebis dessutom! Tack för din kommentar <3
Är i v 28 och mår också ”som vanligt”, inte mått illa en endaste gång och ingen foglossning. Hade ibland önskat att jag också hetsåt inlagd gurka eller mådde illa av alla lukter man ska känna – men icke! Känns ju dumt att man är besviken för att man mår bra men precis som du säger är det nästan att man glömmer att man är preggo!
Hämtade vagn förra veckan och är mitt i renoveringen av barnrummet, knappt handlat något. Vad behöver man ens?! Hoppas på lika snäll bebis som graviditet iaf 🙂
Exakt så! Haha jag vet inte! Men har samlat på mig en lista jag ska tipsa om till alla oss mammor, har samlat tips från alla håll och kanter. Grundregeln är att man inte behöver för mycket he he! Note to self! Stor kram och tack för din kommentar <3
Jag är likadan! Är i vecka 37 och har inte ens fått min vagn än.. haha och jag som trodde allt skulle vara klart i vecka 20! Det är så overkligt i så många veckor tror jag att det är svårt att ta tag i saker då det är ”så lång tid kvar”. Sedan en vecka tillbaka har vi iallafall flyttat till hus, målat och donat i bebisens rum, packat bb-väskan osv så nu börjar det bli verkligt. Bara vagnen kvar då 😉 Jag jobbar även två veckor till sedan hoppas jag på några lugna dagar så jag hinner pyssla och dona klart det sista hemma innan ankomst. Klart han kan komma tidigare med men då löser det med sig tänker jag (även om jag är planeringsfreak hehe). Har också en lugn kille som tenderar att lugna ner mig vilket är skönt. Så du behöver inte känna dig stressad, jag tror man njuter hela tiden och att man bara får acceptera att det är en resa dessa 9 månader och att bara gå omkring och stryka magen hade nog gjort oss galna. Allt ordnar sig. Ha det så bra! Kram!
Men så skönt att läsa! Jag har knappt varit stressad förrens utomstående har frågat hur långt vi har kommit men ALLA mammor här inne har skrivit samma sak vilket lugnar mig, knappt någon av oss har ordning på nått he he. Håller med dig, det löser sig. Igår handlade vi lite iallafall och jag tänkte börja tvätta lite kläder i veckan så man har utifall att! Tar med mig det du skrev om att det är en resa, det var fint. Tack för din kommentar. Stor kram <3
Det är med att man tänker att man längtar efter bebis och att man bara vill att den ska vara uteeeee, det kommer!!!!! Man blir så himla
stor och tung på slutet och knappt kan sova så man orkar knappt mer haha.
Iaf var det så för mig med båda kids:)
Kram!!!
ÅH får man säga att man längtar efter det?? Isåfall längtar jag.
Vilket fint och ärligt inlägg. Jag känner igen mig i det du nämner om att romantisera saker och ting. Innan jag blev gravid hade jag den här tanken på att vi skulle leva överlyckliga, så där löjligt kära och BARA prata bebis, bebis, bebis i 9 månader. Så när vi fick reda på vår graviditet och det inte var det där lyckliga hela tiden så kände jag mig ledsen och besviken. Som att inget blev som jag tänkte. Allt var liksom precis som vanligt, den där vardagen. Nu försöker jag påminna mig själv om att jag har lätt för att romantisera saker (blir ofta fortfarande besviken haha). Men det får väl bara en process antar jag. Skönt att du mår bra så långt in i graviditeten! All lycka till till dig och Victor. Det är verkligen det största som finns att få bli mamma. Kram <3
Åh men vad SKÖNT ATT LÄSA ATT JAG INTE ÄR ENSAM. Jag romantiserar ALLT, men försöker verkligen att jobba på det för jag tror verkligen att jag förstör många fina stunder i mitt liv genom att tänka att det inte blev som jag tänkt. Kan skriva ett inlägg när jag har ett bättre svar på hur man ska tänka osv, ska bara lista ut det själv först 😉 Stor kram och tack för din kommentar.
Stressa inte över det, är 3 månader kvar så du hinner! Man behöver inte så mkt från början, lite kläder, en mysig filt, en vagn o kanske ett babynest eller spjälsäng. Man brukar också få väldigt mycket kläder vid första barnet så köp inte FÖR mkt. Vi hann knappt använda alla i minsta storleken för dom växer så snabbt. Angående sjukhus så har dom i Sverige ibland att man få göra studiebesök. Vi gjorde inte det utan valde bara närmaste. I sthlm får man önska men blir ju ändå där det finns plats ändå. Allt kommer lösa sig fint! Vill du förbereda dig på själva förlossningen kan jag tipsa om podden Vattnet går. Var bra att höra olika historier tycker jag. Lycka till!
TACK för din kommentar. Känns fint att läsa att allas tips nästan alltid är likadana! Blir lätt att man vill köpa för mycket men ALLA säger att man knappt använder sakerna. Så tack för din kommentar, kändes fint att läsa <3 Kärlek
Mitt första barn är född vecka 27! Va galet att få en bebis då när man tänkte att det var så långt kvar.
Tänk att det är bra att tiden rullar på och att du kan leva som vanligt. När bebis är här kommer allt fokus vara där naturligt. Fram tills dess är det bra att du fokuserar på dig själv och er som par.
Du är mer än good enough!
Tack för din kommentar! <3 GALET med vecka 27 HAHA men så underbart att allting gick bra för er ändå! <3 Stor kram
Hej Maja! Så kul att få följa med på er resa. Jag hoppas du mår bra, det verkar som din livscoach hjälpt så mycket med ångest och stress. Jag vill bara ge ett tips till dig (eller vem som nu kanske läser:) ) som hjälpt mig väldigt bra med tvivel, jobbiga tankar, ångest, stress m.m. det är boken The Happiness Trap av Russ Harris!!!!! Om man ska läsa en bok på hela året läs den hehe. Jag vill typ skrika ut till världen att alla borde läsa den. Hur som helst. Hoppas allt går fortsatt bra med graviditeten. Kram!
Åh tack för tips! Ska försöka hitta den som ljudbok idag! Tack och KRAM <3
Hej Maja! Är du i vecka 26+ eller 27+?? Säger man på samma sätt i England som i Sverige. Alltså att i Sverige räknas 26+0 som att man är i vecka 27. Tar ett tag att lära sig haha. Kram till dig och bebisen!