Maja Nilsson Lindelöf
Jag har länge tänkt att jag ska skriva ett inlägg om hur jag har upplevt viktresan i samband med min graviditet.

Jag har länge tänkt att jag ska skriva ett inlägg om hur jag har upplevt viktresan i samband med min graviditet. Ni som har följt mig länge vet att jag förr i flera år led av ätstörningar, som värst var det nog tre år sedan. Det var när jag googlade ordet bulimi som jag förstod att jag faktiskt hade det och när jag läste alla symtom så fick jag mig en tankeställare. Jag trodde att för att ha en ätstörning behövde man väga 40 kilo och vara grå i ansiktet (jag såg ju inte själv att jag vägde alldeles för lite och faktiskt var grå i ansiktet, men även om jag hade vägt mer och varit normal i ansiktet hade jag haft en ätstörning). Jag hade en bild av hur man skulle se ut och vara för att passa in i det facket och det gjorde inte jag, så att jag hetsåt, kontrollerade varenda kalori och liknande var i min värld inte samma sak som en ätstörning. Idag förstår jag ju att såfort man ens har en negativ tanke, eller kontrollbehov kring mat och vikt så har man en ätstörning. Det är viktigt att komma ihåg det. Att bara för att man utåt sett är ”normalviktig” så betyder inte det att man inte kan ha en allvarlig ätstörning.

Vändpunkten var iallafall för mig när jag satt där i vår säng i Lissabon och jag var ensam hemma, googlade ordet bulimi och fick upp ”symptom”. Och sedan läste jag på om alla konsekvenser. Hur håret gick av, musklerna förstördes, tänderna lika så. Det var så mycket mer som påverkades än bara min vikt. Listan var så lång och ni kan läsa den här. Minns att jag äntligen förstod varför jag hade så ont i magen jämt, och alltid så trött. Men det var när jag läste att det kunde påverka min fertilitet som jag bestämde mig. Att jag hellre ville bli mamma, än att vara ”smal”. Och just för att jag bestämde mig och efter den dagen jobbade på min sjukdom och idag känner mig i princip frisk så känns det ibland som om att jag inte kan prata så mycket om det. För att det inte är rättvist. För överallt läser man att man aldrig kan bli kvitt en ätstörning. Men jag blev kvitt min, och även om det tog ett bra tag, och även om jag då och då (även om det är ytterst sällan nuförtiden) påverkar mig så känner jag mig idag 100 procentigt frisk. Gravid eller inte.

Och efter att jag gick ut med graviditeten har era frågor strömmat in om hur jag hanterar min viktuppgång. Ni är så många som kämpar med era hjärnspöken och vill vara lika avslappnade till er vikt som jag är till min idag. För det första så är det ju en stor skillnad att bli frisk från sin ätstörning innan en graviditet och under. Att jag var väldigt lugn och trygg i min kropp innan bebisen gör ju att jag hade en stabil grund att utgå från. Så jag känner inte att jag kan hjälpa med det, hur man ska tänka för att acceptera att man går upp i vikt. Jag känner hur jag fumlar på orden för att jag inte vill skriva något fel. För mig har det varit så att jag knappt har tänkt på vikten eller min kroppsstorlek. Jag har ätit det jag har lust med, råkar det vara coco pops så råkar det vara det. Jag tror att jag redan innan graviditeten levde så kravlöst hela den sommaren, åt och drack vad jag kände för och hittade en balans i det så när jag blev gravid förändrades ingenting. Jag fortsatte bara att lyssna på kroppen, på vad den ville ha och inte.

Det enda jag kan säga är att jag är så glad över att jag inte har ägnat en tanke åt min vikt eller kropp under dessa månader. Tvärtom, jag har aldrig varit så imponerad av mig själv som jag är nu. Jag älskar att mina tuttar är så stora att dom inte ens går att kontrollera för dom gör mat till min lilla bebis. Jag har lagt på mig både här och där men vad spelar det för roll? Min kropp gör ett liv. Min kropp skapar mitt och Victors barn. Och jag har aldrig känt mig vackrare fast jag aldrig har vägt så mycket. För att jag tror att jag liksom har listat ut det efter dessa åren, att skönhet aldrig sitter i en siffra eller byxstorlek. Skönhet sitter i allt det andra. I livet. I kärlek. I en själv.

Och det är så mycket lättare sagt än gjort att bli kvitt sina hjärnspöken. Jag kan fortsätta rabbla på här om hur fantastisk kvinnokroppen är men det spelar ju ingen roll om man känner som man känner. Jag förstår att det känns hur jobbigt som helst. Jag vet inte alls hur jag hade hanterat min graviditet om jag var kvar i det tankesättet jag var i Lissabon. Jag får kalla kårar bara jag tänker på det. Det måste vara så otroligt jobbigt. Och jag kan inte komma med några tips, för man kan inte rädda någon annan från sin sjukdom. Men kanske ramlar det in fina kommentarer här om hur man kan tänka. Eller så kanske mitt inlägg bara blir som något slags stöd. För jag förstår verkligen hur jobbigt det kan vara. Och att man samtidigt ska finna lycka i att bli mamma måste vara så tufft, någonting jag inte alls kan förstå hur svårt det måste vara. Och därför blir det svårt för mig att kunna skriva någonting bra och hjälpsamt. Några grundstenar tänker jag dock är att du ser till att ha en bra barnmorska, som förstår din sjukdom och som lyssnar på dig. Se till att er partner eller närstående förstår vad som försiggår i ditt huvud, dela dina tankar med någon. Fokusera inte på vikten, det är helt oväsentligt, det viktiga är du och din bebis. Och försök att påminna dig själv om vad som faktiskt är viktigast, och just nu är det livet i din mage som behöver växa och få all energi den kan få.

Nu vet jag knappt vad jag ska skriva. Känns som att jag hade kunnat hjälpa till bättre om jag hade varit kvar i min sjukdom, så kanske ska ni inte vända er till mig för hjälp utan enbart för inspiration. Kan jag bli frisk, så kan du bli frisk. Och jag blev frisk för att jag blev det, jag har inget svar på hur eller varför. Men jag minns bara att jag ville bli frisk. På riktigt. Att dagarna av att konstant tänka på träning eller mat behövde vara över. Insåg att mitt liv susade förbi mina ögon, hur solen lös i Lissabon och våra familjer var på besök. Men det enda jag tänkte på var att springa milen och inte dricka det där glaset med vin till middagen. Minns att jag verkligen kände hur jag förlorade värdefull tid. Och när det slog mig att det även kanske skulle bidra till att jag inte skulle kunna få barn så fick det vara nog helt enkelt.

Däremot önskar jag att jag hade tagit hjälp tidigare, det finns så mycket hjälp man kan få bara man vill. Så se till att vilja. Eller försök att vilja, så har du kommit en stor bit på vägen.

Och glöm inte heller hur bra våra kroppar egentligen är. Och att du, nu som har skrivit till mig, faktiskt är gravid och bär på en liten bebis. Länge leve kvinnokroppen. Och bristningar. Och mörka bröstvårtor. Och kärlekshandtag, och dubbelhakor, och gäddhäng och allt det där. Och länge leve oss som har kämpat, eller kämpar med ätstörningar <3.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ronja

    Så länge du (inte bara du utan alla) vägde dig så är du ätstörd. Vikten ger inga svar på något. Den säger noll om hur stark du är, hur länge du kan springa eller om dina värden.
    Så länge din vikt har betydelse o du tänker på den så är du ätstörd.

  2. Malin

    Hej fina Maja! Har kunnat hållit mig borta men idag laddades appen ner 🙈. Hjälp! Vad behöver jag veta för att bli en riktig Hay day Bonde? Och det viktigaste av allt! Vilken är din tagg? Hade sparat den men hittar den inte nu när jag äntligen börjat spelat 🙁. Kram

  3. Elin

    Så bra och viktigt inlägg Maja. Du är så klok <3
    Jag har själv haft likadana tankar som du, men är idag på rätt spår. Kroppen är fantastisk och vi borde hylla den mer, inte hitta saker som vi vill ändra på för att något är ”fel”.
    Kram <3

  4. Lisa

    Vilket inlägg, finner inga ord. Att du skriver det är tror jag hjälper så många mer än du kan ana. Det hjälper åtminstone mig i min situation. Har tänkt att jag inte har en ätstörning, trots att maten är oerhört problematisk för mig. Jag har nämligen en annan diagnos som jag kämpar med, men när jag läste dina ord så insåg jag precis att – jo, jag har visst en ätstörning samtidigt.. Jag ska ta hjälp, ta upp det med min psykolog.

    Jag känner igen dina ord, att livet liksom pågår och man är mitt i det: men missar samtidigt allt.. för att man är upptagen av sjukdomen, ätstörningen, eller vad det än må vara som man kämpar med. Men det går. Det går att leva livet, och jag ska nå dit. Fint. Vilken inspiration <3

    Heja dig Maja, HEJA DIG, som är så himla magisk på något sätt!!!!! Stor kram <3

God morgon härliga söndag!

God morgon härliga söndag! Jag vaknade som vanligt vid sju och nu sitter jag här framför Nyhetsmorgon, dricker kaffe och myser. Idag åker Victor iväg på match så jag ska träna, städa (har sagt det i fem dagar men idag ska jag faktiskt städa) och jobba! Jag har fått någon slags superkraft nu sista tiden och jag känner mig så motiverad till allt, allt jobb tycker jag är hur roligt som helst, varje dag kikar jag inredning, en tvätt åker in och ut, det svaras på mail, ja ni vet, jag känner mig produktiv. Säkert slutspurten nu, sen ligger jag här, som en klubbad säl och orkar inte ens skriva till er he he.

Nu ska jag ta mig morgonens andra kaffe och göra mig lite frukost, jag tänkte bara tipsa er om min nya vlogg som nu finns på YouTube! En sminkvideo den här gången och jag delar med mig av mina bästa skönhetstips! Så vill ni veta hur jag gör för att få till sminkningen här över kika på vloggen! Vi hörs senare idag <3

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lejla

    Hej!
    Vart har ni köpt era två poster (splash, med en klick orange färg) som ni har vid trappan i England?
    Tack snälla, för att du dagligen inspirerar med din utstrålning!

  2. Sofie

    Önskar såååå gärna tips på vart man hittar bra bh:ar som gravid?! Såg i din q&a igår att du svarade att brösten växt typ 53 kupstorlekar och här är en till med samma problem!!! Eller problem och problem, gör väl inte så mycket förutom att det inte finns en enda bh i garderoben som passar!

  3. Johanna

    Älskar att du uppdaterar så flitigt och varvar mellan skönhet/frågor & svar/bebis/känslor osv. Du är en riktig förebild för många där ute och så ser du ju så sjukt bra ut!! GOALS <3
    Kram!!

Visa alla 9 kommentarer
Gjorde en kort Q&A på instagram idag och ni har frågat om min dress som jag har på mig, den kommer ifrån H&M och ni hittar den här!

Gjorde en kort Q&A på instagram idag och ni har frågat om min dress som jag har på mig, den kommer ifrån H&M och ni hittar den här! (adlink).

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Hilde

    Du er så nydelig, Maja! Elsker å følge deg på bloggen, Instagram og YouTube, du er så flink. Gleder meg også til å følge deg videre når du får bebis og går inn i et nytt kapittel i livet💛 klem

Mina magiska dagar fortsätter här borta.

Mina magiska dagar fortsätter här borta. Ångesten är borta, hjärtat känns lätt och jag är inte det minsta stressad även om det är stökigt här hemma, barnvagnen är inte här än och det ligger tvättade barnkläder här och var, skor och resväskor. Jag tar dagen som den kommer, plockar lite, vilar lite. Jag mår så bra. Och igår gick jag ut och tog en långpromenad i solen, jag hade inte ens på musik utan gick bara där och andades in och ut. Dagdrömde om att jag om två år går där med en mini-människa som kommer att vilja plocka upp pinnar och stenar och ramla i lera, precis som sin mamma.

Väl hemma klädde jag mig efter humör! I en gul klänning från Zara, ni hittar den här!

Vi hoppade in i bilen, lyssnade på Thomas Stenström, solen LÖS och helt spontant valde vi en ny restaurang vi har åkt förbi några gånger förut. Den fina uteserveringen med blommor sticker ut så vi parkerade och slog oss ner för en lunch.

Victor var väldigt hungrig efter sin träning så han gick loss, beställde in soppa, pizza och calamaris till förrätt :)))) jaha.

Och till varmrätt delade vi på musslor och kyckling. Vi pratade om vädret, diskuterade om vi njöt lika mycket i Lissabon av solen eller om man gör det just för att det kommer så sällan? Vi pratade om vår bebis, hur det känns på riktigt att hen snart är här. Det var en fin lunch.

Jag såg ut såhär!

Och sen hittade jag en blomstol och tvingade Victor att ta bild på mig. Älskar ändå honom att han står där och tar en bild på sin gravida fru i en blommig stol när folk sitter och äter lunch i solen.

Väl hemma pratade vi med familjen Guidetti Dahlström!

Innan det blev kväll och det var dags för tacomys, På Spåret och sånt där man gör en fredag när man är ett gift gammalt par he he.

Och sen fick jag massa förvärkar igen så jag gick runt och åmade mig och studsade runt på medicinbollen Victor har fixat till mig. Magen höll på att explodera så hård den var. Tacksam och glad över att min kropp redan nu förbereder sig, känns ändå lovande.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Elin

    Du är så fin i färgen gul, passar dig superbra!! 🙂
    Skrattar alltid så åt dina beskrivningar åt saker, får alltid en bild av hur det ser ut i verkligheten 🙂 hehe

  2. Elvira

    Livets bästa blogg!
    Jag har aldrig kommenterat din blogg men jag läser den varje dag flera gånger du är sån underbar människa, sättet du skriver på hur formulerar dig.. nej men ärligt kommer ALDRIG sluta läsa din blogg kvinna!!!

  3. Karina

    Elsker håret ditt💛 Jeg er gravid selv og lurer på om du farger håret noe i din graviditet? Jeg vil til frisøren neste uke (før baby kommer) og vise frem er bilde av deg og si at «sånn farge vil jeg ha» ✨

  4. Amanda

    Alltså du snygga människa! 😍 har aldrig kommenterat innan, men kände bara att jag ville tacka för en fin blogg! Älskar att gå in och läsa och så är man liksom med på ett hörn

  5. Sofia

    Du har sådan förmåga att förmedla känslor i skrift, nu vet jag precis hur jag vill att min lördag ska kännas och vad jag vill uppnå. Känner mig förväntansfull och nu ska jag ut i solen❤️

Visa alla 8 kommentarer

Rekommenderade inlägg

Wow vi har fått en sån otroligt fin respons på vår medverkan i Skavlan igår, avsnittet kommer att sändas NÄSTA fredag så jag kommer att påminna er när det närmar sig!

Wow vi har fått en sån otroligt fin respons på vår medverkan i Skavlan igår, avsnittet kommer att sändas NÄSTA fredag så jag kommer att påminna er när det närmar sig! Vi har fått förfrågan några gånger men det har aldrig passat med våra scheman så när vi fick frågan nu om inspelning i London så sa jag till Victor att nu jäklar ser vi till att få det att fungera. Victor tycker ju inte om att ställa upp på media men just Skavlan är ju så otroligt stort och respekterat så jag fick med honom på tåget (ska skriva till hans team idag att jag ska börja få procent för all marknadsföring jag bidrar med).

Det var en häftig känsla igår, hur vi som team åkte till London. Det är första gången vi gör en intervju såhär tillsammans på riktigt och framförallt där jag inte bara porträtteras som hans fru, utan som Maja. Vi bollar ju otroligt mycket här hemma, och alla val vi båda gör i våra karriärer har vi tillsammans kommit fram till vilket man kanske inte får bilden av alltid. Man tror nog att jag bloggar på mitt håll och han spelar fotboll på sitt håll, det är ju även så jag har uttryckt det då och då. Att jag inte har någon aning om vad han gör inom fotbollen eller att han inte lyssnar på podden. Okej vi pratar ju inte i detaljnivå om hans match och han lyssnar faktiskt inte på podden men i övrigt bollar vi allting med varandra, lyssnar på varandra, tar råd av varandra, hjälper varandra. Lyfter varandra. Alltifrån kontrakt med företag, till kampanjer, till bilder, till intervjuer till matcher. Ingenting görs utan att den andra vet exakt vad som försiggår.

Victor har en sån otroligt fin och stark respekt för mig och vad jag gör, aldrig någonsin har han förminskat mig eller mitt yrke. Han säger ofta och högt vad jag jobbar med och hur jag har tagit mig dit jag är idag. Vilket gör livet så fint att leva med honom. Och det gör oss så starka. Det hade varit enkelt för honom att bara säga att han accepterar mitt yrke men han visar det alltid så tydligt. Att han är stolt över mig. Frågar mig ofta om en annan dröm jag har i livet och vad min plan är för att börja verkställa den. Pushar mig. När jag blev gravid sörjde jag hur mitt liv förändrades och hur jag nu skulle behöva tänka om allting men efter snart nio månader så känner jag mig så lugn och ser framemot istället att bli en business-mom. Att flyga och flänga med bebisen och att Victor kommer göra allt han kan i vår vardag för att jag ska kunna jobba på som vanligt. Det har aldrig ens varit en diskussion här hemma om hur vi ska göra, när han är hemma vid 14 på efter träningarna tar han bebis och jag jobbar (efter all mammaledighet och allt, först ska jag bara myyyysa några månader).

Igår var iallafall en väldigt fin dag för mig, fick en ny syn på oss och det var så roligt att få göra något sånt här med honom. Sitta i sminket med honom, bolla frågorna innan med honom och dela loge med honom.

Jag blev lika imponerad av honom där i intervjufåtöljen som han av mig. Han bjöd på sig själv och var bjussig vilket han annars inte är offentligt, blev nykär när han satt där mittemot mig och blev intervjuvad. Ibland när vi hamnar i sånna situationer får jag en sån otrolig respekt för honom och hans yrke, blir så stolt, förstår vilken nivå han är på. Det glöms bort här hemma bland tvätt och prat om kvällens middag. Och efteråt sa han ett flertal gånger till mig hur duktig jag var. Det var så roligt och jag ÄLSKAR ju TV. I framtiden vill jag definitivt jobba med det och jag tror att ett tydligt tecken på att det kan passa mig är att jag inte alls blev nervös över huvudtaget innan. Eller kanske var det att Viggis stod jämte mig vem vet.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sara

    Hur hade ditt liv sett ut om inte du och Viktor vart tillsammans? Hade du fortfarande varit så offentlig som du är och igenkänd? Btw så är ni sjukt fina båda två❤️

  2. Malin

    Kanske var det på grund av graviditeten för dig men jag blev också tårögd och jag har ingen bebis i magen att skylla på 😅😍

  3. Sofie

    Jag vet inte om det är för att jag är gravid, men jag fick en tår i ögat av detta inlägg. Ska bli kul att se er på Skavlan!

  4. Åsa

    Jag var på inspelningen i går och ni var verkligen jättebra. Jag tror att det faktum att du var så avslappnad också fick honom att slappna av och våga bjuda på sig själv. Tummen upp!

  5. Guro

    Ble så glad da jeg så dere skulle på Skavland! 😀

    Hjemme hos oss følger min sambo med på ManU og jeg med på Maja <3. Her om dagen sier kjæresten: det er manU kamp i kveld, vi må se. Og jeg ba: øø jeg vet det allerede- for leste på majas blogg at victor er på spillerhotellet pga. match i morgen!

  6. Elin

    Tycker det är så fint att ni stöttar varandra genom allt. Det är ju självklart att man gör det, men sättet som ni gör det verkar så fantastiskt. Ni är grymma båda två och inspirerar med två fantastiska karriärer och personligheter! Kram till er båda <3

Visa alla 22 kommentarer