Maja Nilsson Lindelöf
Jag bakade ju morotskaka häromdagen och oj vilken hit det blev!

Jag bakade ju morotskaka häromdagen och oj vilken hit det blev! Och som jag har saknat att baka. Mamma hade bebisen så jag kunde stå i lugn och ro och baka, samtidigt som solen lös in, härlig stund. Här kommer receptet!

Du behöver: 3 ägg, 3 dl socker, 3 dl finrivna morötter, 1 dl rapsolja, 3 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver, 1 tsk bikarbonat, 1 tsk kanel, 1 tsk salt, smör samt ströbröd till formen!

Ugnen ska vara på på 175°C. Vispa ägg och socker pösigt i en bunke. Tillsätt de rivna morötterna och rapsoljan. Blanda mjöl,­ bakpulver,­ bikarbonat, kanel och salt i en bunke. Rör ner i äggvispet. Häll smeten i den smorda formen. Grädda kakan i nedre delen av ugnen ca 60 minuter. Ta ut och låt svalna!

Till glasyren behöver du: 200 gram färskost, 2 dl florsocker samt pressad citron! Jag brukar dock göra dubbel sats! Detta brer jag på när kakan är kall sen in i kylen någon timme!

Voilá!!!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anna

    Hej Maja! Är bjuden på bröllop i sommar och tycker det är jättesvårt med klänning.. Tänkte att eftersom ni ska på Sanna och Johns bröllop hade det varit kul och höra hur du tänker och ifall du vill tipsa om några. Kram på er

God morgon höll jag på att skriva tills jag insåg att klockan är 12 här och 13 i Sverige, snacka om att man har gått på mammaledighet.

God morgon höll jag på att skriva tills jag insåg att klockan är 12 här och 13 i Sverige, snacka om att man har gått på mammaledighet. Min förmiddag har bestått av bebisgos i sängen, en promenad till vår lokala mataffär där det även finns ett fik där jag sitter just nu och äter någon slags frukost/lunch. Ingenting mer än det har vi hunnit med och jag har inte den minsta ångest över det. Ni vet ju att jag brukar ha prestationsångest och kan lätt känna mig stressad men så känner jag aldrig längre, vi är i vår bubbla och jag får mitt jobb gjort och det räcker just nu.

Idag väntar absolut ingenting mer, vi ska ta oss hem och mysa. Jag ska jobba lite och fixa, Victor kommer hem en stund innan han drar iväg på match igen så vi blir ensamma inatt vilket ska bli mysigt. Nu vaknar lilleman! PUSS så länge

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Helena

    Åh vilken härlig dag och skönt att du inte känner någon stress/prestationsångest utan kan njuta, ska hålla tummarna att det ska hålla i sig. Är ny följare till dig här på bloggen (och även på IG) men ville mest bara säga att jag gillar din blogg, tycker det är fint att få se en liten del av ditt liv och gillar tonen din blogg har och bilderna! 🙂 Ska bli spännande att följa dig. KRAM

Långhelgen började med matleverans i torsdags.

Långhelgen började med matleverans i torsdags. Det var någonting mysigt över den här dagen, något heligt. Första dagen ensamma på typ tre veckor, solen lös och allting var bara mysigt.

Två vänner kom över och träffade Ted Louie för första gången, jag bjöd på fika och vi drack kaffe och hängde i några timmar.

Sen kom fredagen och min familj landade tidigt på morgonen. Här är morbror Albin med Teddie, så fin stund i livet.

Och solen LÖS och livet var så FINT så det plockades fram rosé redan vid lunch innan vi tog en promenad till en italiensk restaurang här i närheten för påsklunch där Victor mötte upp oss.

Mamma aka mormor på prommis (jag har redan fått tusentals kommentarer om både sufletten på vagnen och att man inte får ha filten sådär PUSS och tack ändå).

Och jag såg ju ut såhär! Tror ni jag tycker det är kul att äntligen få ha på sig vanliga kläder igen eller?? NJUTER och varje dag är typ rolig att gå in i garderoben.

Eftermiddagen spenderades i skuggen med lilleman, kortspel och snacks.

Och påskägg <3 Vi sa det att de ska bli så mysigt när han är äldre och får gå på jakt efter sitt påskägg, och vi ska pyssla och klä ut oss och grejer. Åh, så mysigt.

Och på kvällen grillades det fläskfilé och serverades med rotsaker i ugnen och en härlig sallad ala mamma style. Finns ju ingen bättre mat än mammas.

Sen kom påskafton och jag såg ut såhär! Med en öl i handen, för jäkla trevligt.

NJÖT.

Vid två kom Victor hem från sin träning så då serverades det påsklunch!

Och efter det pikade livet. Vi bäddade upp i skuggan, tog oss ett glas bubbel, lyssnade på musik och spelade kort. Lajvet.

På kvällen åkte Victor iväg med laget men vi satt ute sent och åt rester till middag, spelade HINT och mös. Den här bilden skickade jag till Victor vid 20.00, vi har blivit sånna nu, som skickar bilder på vårt gemensamma barn till varandra 24/7.

Jag och mamma har varit ute på prommis! Har äntligen efter snart två år hittade den perfekta promenadslingan nu i en magisk skog i närheten av oss. Det blir ungefär sex kilometer och det är så magiskt vackert, perfekt nu när jag försöker komma tillbaka sakta men säkert igen efter graviditeten.

Igår fixade vi till oss och tittade på Victors match här hemma.

Och vi åt varmrökt lax till lunch! En tradition vi har från när vi var små, vi firade alltid påsk hos min farmor och farfar och då serverades varmrökt lax på påskdagen.

Och vi har myst här! Herregud det har snittat 25 grader varje dag den här helgen helt galet!

Jag hittade en gammal byxdress i någon flyttkartong som skulle doneras då den är för stor i vanliga fall men nu satt den helt perfekt vilket var väldigt bra!

Sen kom kvällen och vi slog oss återigen ner för snacks, en cola zero och kortspel med familjen. Livets mysigaste stunder.

På kvällen åt vi lamm med potatisgratäng och till efterrätt blev det morotskaka som jag hade bakat! Vill ni ha recept? Så jäkla gott alltså.

Så det var vår lilla helg, bestående av god mat och dryck, familj och sällskapsspel!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Cia

    Tips till vagnen är att köpa en liten termometer och lägga längst in i liggdelen. Tyckte de va toppen både sommar & vinter när de va svårare att läsa av tempen inne hos bebis i vagnen. Nackdelen me bugaboos sommarsufletter är ju att de inte blir lika mörkt i vagnen, eller de blir inte mörkt alls faktiskt 😅 sen har man ju faktiskt klarat sig utan både termometer och sommarsufletter i alla tider förut 👵🏼

  2. Emma

    Vilken härlig påskhelg!!
    JAAAAA VI VILL HA RECEPT, jag tänkte baka morotskaka idag för jag blev SÅ sugen men har aldrig gjort det förut så hittade inget recept som jag vet är bra så jag sket i det…

  3. Anna

    Åh, så mysigt. Jag håller själv på med lammstek och potatisgratäng ☺️ Vill gärna ha recept – både på morotskaka men även annat – har kommit in i en liten idé svacka när det gäller matlagning. Kram till dig och din fina familj 💕

Visa alla 20 kommentarer
Min nya klänning som ni har frågat om på instagram kommer ifrån H&M (adlink) och den köpte jag för bara någon vecka sedan!

Min nya klänning som ni har frågat om på instagram kommer ifrån H&M (adlink) och den köpte jag för bara någon vecka sedan! Så fin tycker jag, den ska jag glida runt i hela sommaren.

Imorgon får ni höra allt om min påskhelg <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Linda

    Alltså är det ens lagligt att va sådär snygg när man precis fött?! Den klänning ska jag också köpa! SÅ fin!! Vilken storlek tog du på den? Läste lite att den kunde va stor eller för liten i storleken som vissa skrev på deras hemsida. Stor kram på er ♥️♥️♥️

Visa alla 10 kommentarer
Jag sitter as we speak med en bebis vid tutten och en man sovandes bredvid mig, eller åtminstone när jag börjar skriva det här inlägget, och jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse för er.

Jag sitter as we speak med en bebis vid tutten och en man sovandes bredvid mig, eller åtminstone när jag börjar skriva det här inlägget, och jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse för er.

Vi fick ju en planerad igångsättning. Det stod mellan två datum beroende på hur mycket han skulle växa den sista veckan, i magen hade han ju inte alls växt sista veckorna så därför ville läkarna ta ut honom tidigt. Antingen en vecka från vårt möte med doktorn eller tio dagar. Tisdagen eller lördagen. Läkaren ville att jag skulle gå till vecka 37 och därför var målet lördagen. När vi åkte från vår läkare den där tisdagen så bröt jag såklart ihop i bilen. Allting blev så märkligt efter det beskedet. Vi trodde att vi åkte in på en rutinkontroll, jag berättade att jag hade haft lite ont i magen och att det kändes som om att saker och ting var på gång och förväntade mig att läkaren glatt skulle säga att jajjemen, nu har saker och ting börjat. Men så blev det ju helt andra besked. Så chocken var stor när vi åkte därifrån. Massor med känslor och tankar. Hur min graviditet snart skulle ta slut, att jag nu inte skulle få en ”naturlig förlossning” och framförallt att lilleman inte mådde bra. Jag brottades även med mycket tankar om just en igångsättning, jag hade hört så mycket negativt om det och tänkt att det absolut inte var någonting jag ville göra. Så det blev jobbigt för mitt huvud att tänka om, att tänka positivt.

Efter det väntade som ni vet märkliga dagar som var väldigt jobbiga för oss men sen la sig allting. Det blev okej. Den nya verkligheten hade vi accepterat och nu var det bara att tänka om. Att njuta av den sista tiden och att tänka positivt.

Jag blev ju väldig orolig dessa dagar så vi åkte in till sjukhuset flera gånger för att kolla bebisen, jag fick för mig att han inte rörde sig som han skulle och att vattnet hade gått. När vi åkte in sista gången bekräftades det att igångsättningen skulle starta på lördagen och att vi skulle planera efter det. Så där satt vi hemma och visste om, att om fem dagar, är vi föräldrar. Så märkligt och konstigt. Vi gick runt här hemma (Victor hade ju som ni vet tackat nej till landslaget och han fick ledigt av sin tränare i United) så han rådde om mig, vi packade väskan, la pussel och vilade upp oss med serier. En magisk stund i livet. Helt klart dagar jag alltid kommer att se tillbaka på med så mycket kärlek. Våra nära och kära visste ju om vad som var på gång så det var som om att vi delade den här stora hemligheten om att han snart skulle komma till oss här i världen. Minuter kändes som timmar och tisdagen, onsdagen och torsdagen kändes som månader. Men sen blev det äntligen fredag. Dagen innan det största i livet skulle sättas igång.

Medan jag låg i soffan och åt godis och mös stod Victor och stekte pannkakor till den stora dagen <3.

Vi var hemma hela dagen. Jag låg i soffan från morgon till kväll och Victor lagade matlådor till BB, packade det sista och så åt vi massa mat för att ladda upp. Pirret. Kärleken som låg i luften. Spänningen.

Jag har alltid undrar hur det känns att veta när man ska föda barn (planerat kejsarsnitt eller planerad igångsättning) och trott att halva grejen är att inte veta när det ska ske, vilket såklart även det är MAGISKT, men jag är väldigt glad över hur det blev för oss för den känslan vi fick var så kraftfull. Som dagen innan julafton när man är åtta år, fast såklart så ofantligt mycket större.

Det var jag och Victor, mot hela världen, i vår bubbla. Vetandes att om max några dygn är vi tre i familjen.

Lördagmorgon <3

Så blev det lördag. Alarmet ringde (okej jag hade redan vaknat vid fyra och kunde inte somna om förrens någon timme senare låt oss vara ärliga) men där vaknade vi, jag tog en dusch, tvättade håret, smörjde in mig medan Victor packade det sista. Vi pratade med låga röster, fina röster till varandra. ”Älskling, nu packar jag ner nyponsoppan här”, ”Okej älskling tack”. Haha. När jag tänker på den morgongen ser jag bara ett rosa moln, av kärlek, förhoppning och längtan. Ett minne jag kommer att älska föralltid.

Vi kom in till sjukhuset, fick vårt rum och vid 09.00 var det dags. Nu ska jag alltså skriva en förlossningsberättelse utan att veta några medicinska termer men jag får skriva på mitt sätt, och ni förstår säkert ändå. Jag fick ett hormon i pillerform helt enkelt upp till livmodern som skulle sätta igång allting. Skulle det inte göra sitt skulle jag få ett nytt sex timmar senare. Under den tiden spelade vi spel, jag vilade, vi åt lunch och tog det lugnt. Sex timmar låter som en väldigt lång tid men det gick undan, helt plötsligt var klockan 15, en ny kontroll gjordes där det visade sig att ingenting hade hänt så jag fick ett nytt piller. Och sen, en timme efter det andra pillret, framför Sverige-matchen, drog helvetet igång. Nej jag skojar, eller nja faktiskt inte. Min livmoder fick en chock av hormonerna och trodde helt enkelt att den var i förlossning. Så där låg jag, med värkar, lustgast och trodde att NU HÄNDER DET, VAMOS. Jag laddade ner en app som mäter värkar och jag var så glad över att se hur tätt värkarna kom, helt ovetandes om att det inte var normalt att ha så många värkar. Efter nästan två timmar av konstanta värkar (nu pratar vi mellan 8-10 värkar inom 10 minuter) och efter att jag hade proppsat på att jag inte behövde bedövning så får jag förklarat för mig att min kropp lurar mig och TROR att den är i förlossning fast jag i verkligheten inte alls är redo. Jag var enbart öppen 1 cm och inget vatten och ingen slempropp hade gått. Jag som tänkte att nu är det bara en tidsfråga innan dom ber mig att krysta he he. Här är klockan 17.00, Ted Louie kom 07.03 :))))).

”Maja, it is at least 12 hours left, you need to take something to have the strength to get through this”. WHAT????????

Då bad jag om allt jag kunde få. ALLT. ”Give me anything”. Herregud jag har aldrig mått så dåligt. Jag hann inte andas innan det var dags för nästa värk, och att få höra att det är en evighet kvar kändes fruktansvärt. Orimligt. Som någonting jag aldrig skulle klara av. Minns att jag hörde den där jäkla maskinen som hade koll på värkarna och hur pipandet alltid eskalerat när värken sattes igång, minns att det var tyst i bokstavligen två sekunder innan den började ticka på igen för att mäta nästa värk.

Sen väntar som en mörk bubbla. Timmarna kändes som år och samtidigt som minuter. Jag har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget och jag fick fråga Victor om hur allting gick till nu när jag skulle skriva detta för jag har ingen aning (har inte fått en förlossningsjournal). Jag fick dels lustgas såklart men även en drog i drop som gjorde att jag vilade under alla dessa värkar som kom konstant. Victor berättade hur jag låg helt utslagen trots att monitorn visade hur värkarna kom och gick. Som en klubbad säl. I flera timmar låg jag bara och sov i princip medan min kropp försökte slappna av. Efter det fick jag epidural, dock så tog den bara på halva kroppen, så när värkarna kom blev smärtan nästan dubbel eftersom att det bara kändes i halva magen, otroligt märklig känsla. Jag minns hur jag satt på britsen mitt i natten, lamporna tändes och hur jag behövde sätta mig upp på britsen. Och narkosläkaren stod där som en mupp och pratade långsamt om alla andra alternativ som fanns när jag i nästan panik och desperat bara ville ha någonting som hjälpte mot smärtan. Och han pratade så långsamt att även Victor blev provocerad, även under värkarna fortsatte mannen prata och försökte förklara alla risker med att ta epidural igen. ”I DON`T CARE JUST HURRY UP PLEEEASE”. Den mest opedagogiska mannen jag har mött som absolut inte borde jobba med att ge kvinnor i förlossning sin bedövning. I efterhand har vi skrattat hur bisarr situationen var där 02 någonting i ett tänt rum och jag nästan gråter av smärta och hur mannen står där helt ostressad och lugn, på gränsen till sadist (jag överdriver inte). Men tillslut fick jag någonting i drop som tog mig till sjunde himlen. Herregud, jag vet inte om man får säga det men det var magi. Jag var i en annan värld. Jag fick trycka på en knappt när värken började dra igång och jag fick som shots av drogen var tredje minut, Victor berättade att jag i perioder bara tryckte och tryckte på knappen för att få i mig mer och att han pedagogiskt fick säga ”älskling, det är två minuter kvar tills du kan få igen”. Hahahahah, alltså om vi hade detta på film, det hade varit världens roligaste film. Som jag mådde dessa timmar, oj oj oj mina vänner.

Tidigt på morgonen öppnades jag från två centimeter till nio på en kort stund och då var smärtan olidlig (antar att kroppen slappnade av ordentligt när jag var i sjunde himlen timmarna innan). Vid två tillfällen under natten blev det lite kritiskt och man fick göra blodprov för att se om det fick bli akut kejsarsnitt (sista gången skrapade dom i TLs huvud för att få blodprov och minns att hon sa att han inte hade något hår), det blev en sådan morot och minns att Victor stod bredvid sängen och upprepade det. ”Älskling han har inget hår, jag sa ju det”. Det blev verkligt allting (nu hade han ju hår men barnmorskan kan inte ha känt det då) . Att förstå att det faktiskt var någon där inne som skulle komma ut. Hur som helst, i efterhand såg man att han hade navelsträngen runt halsen och därför sjönk hans hjärtljud ibland.

Det jag minns sen är att vår läkare kommer in, kollar läget, väcker mig lugnt och säger att nu är det dags. Nu ska du krysta. Under natten hade jag bett Victor lägga upp hans lilla overall och mössa på soffan framför sängen och nu blev det återigen som en helig stund. ”Nu kommer han älskling” sa Victor och framför mig såg jag hans lilla mössa. Ted Louie skulle komma nu. Jag krystade i tio minuter, jag hittade tekniken väldigt fort och tyckte inte alls att det var svårt. Och sen sa det ploff, och sen var han där. Och vi bara grät. Där var han. Vår Ted Louie som vi har längtat efter så länge.

Det var den vackraste stunden i livet.

Han var så lik mig de första timmarna. Det var nästan obehagligt haha. Det var som om att en mini-Maja låg där och stirrade på mig. Vi bara grät och skrattade, han låg på mitt bröst lugn och tyst och bara tittade på oss. Som om att han funderade på vart i hela friden han hade hamnat. Victor la sig i sin soffa, och jag antar att luften gick ur honom för när Teddis var en kvart gammal så somnade Victor och sov i två timmar HAHAHAH. Det var en tuff natt för honom också ju. Men han var världens bästa stöd och jag vet inte hur jag skulle kunnat klara av den där natten utan Victor där. När han bara sprang iväg och köpte lite snacks under dagen fick jag nästan panik över att han inte var där så jag kan inte alls föreställa mig en helt förlossning utan honom, usch vilken tanke.

Sju timmar gammal och redo för att åka hem<3

Ted Louie var 47 cm lång och vägde 2.8 kilo när han kom ut däremot funderar vi faktiskt om om dom kan ha vägt han fel. Förra veckan vägde han 2.5 och sist vi vägde honom 2.8 kilo och då ser man att han är betydligt större än vad han var när han föddes, nu börjar äntligen kläderna passa vilket dom inte ens var i närheten av att göra första två veckorna.

Det var min historia. Och jag som var så positiv innan och skulle göra allting så naturligt som möjligt, tji fick jag. Det känns som om att allting som kan gå fel gick fel men jag gjorde det och jag skulle göra om det imorgon igen. För även om det var så otroligt jobbigt så var det det finaste jag har varit med om i livet. En otrolig upplevelse. Häromdagen hade vi tillochmed möte med en barnmorska och hon frågade hur förlossningen var, varpå jag svarade ”Very good, it was amazing” och Victor ba äh Maja, har du slagit i huvudet eller. Men det är väl så, man glömmer ju bort hur tufft det är då belöningen är det vackraste man kan få.

Första natten hemma <3

Att föda barn är det häftigaste jag har varit med om någonsin. Och att få föda ut Ted Louie och att få bli hans mamma är det bästa som hänt mig i livet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. My

    Så fint och ärligt skrivet! Kan du inte också va ärlig som du är på ditt sätt med hur man mår efteråt också. Känns som att man ibland är ensam kring hur man mår och känner sig. Är livrädd för känslan efteråt med min ångest att jag inte ska känna mig som mig själv. ❤️❤️

Visa alla 102 kommentarer