Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

januari 2018

Browsing
Många av er har mailat och frågat mig om vilken tryckfirma vi använde till vårt bröllop.

Många av er har mailat och frågat mig om vilken tryckfirma vi använde till vårt bröllop. Därför tänkte jag slänga upp ett till inlägg om eftersom att mitt arkiv fortfarande inte verkar vara i ordning. Vi valde att jobba tillsammans med fantastiska Tryckstudion. Det var en djungel för oss när det kom till att välja rätt företag, det finns ju så många olika stilar och typer och från att det kändes så oviktigt med inbjudningskort till placeringskort och dylikt så kändes det helt plötsligt som ett av de viktigaste besluten. Om jag har förstått det rätt så sätter det en röd tråd genom hela helgen, och att detaljen i hur det första kortet såg ut som man fick på posten på hösten till att det finns detaljer under hela helgen i samma stuk gör väldigt mycket.

Vi vill ha ett enkelt romantiskt bröllop, lantligt, bohemiskt och vackert. Men vi vill också att varje detalj ska avspegla oss som personer och just därför kändes det som en perfekt träff när Tryckstudion skickade sina förslag till oss. Dom har varit så enkla att jobba med och kommit med så otroligt många bra ideér. Nu ska vi snart börja och designa de riktiga inbjudningarna samt smådetaljer till helgen, så himla roligt!

En liten detalj som kanske känns astöntig men som gjorde mycket var vilket frimärke som passade till det gråa kuvertet. Fint tycker jag med rosa till.

Utanpå själva kortet är ett silkespapper som man viker upp, även det en liten detalj som gjorde väldigt mycket.

Vi ville hålla save-the-date kortet enkelt och stilfullt, men med en roligt twist som visar hur vi är. Roliga figurer he he (hybris). Härligt och originellt tycker jag.

Dessutom var dom så otroligt tillmötesgående när det kom till att vi lägger stor vikt i att ha ett litet privat bröllop. Gulligt med ett litet extrakort i kuvertet. Här hittar ni deras hemsida om ni vill kika mer! Alternativen är oändliga och jag är förvånad över att vi ens kom fram till ett resultat.

Nu måste jag kila, jag har bjudit över tjejerna från laget på middag så sopporna ska tas ut och vinet ska på kylning.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jennifer

    Tryckstudion är bäst! Jag använde mig också utav dom när jag skulle gifta mig! Vi hade en del turer fram och tillbaka med ändringar osv. Men allt gick så himla smidigt och snabba är de också!
    Att gifta mig var det största och absolut roligaste och finaste jag gjort! Njut av varenda sekund, även av planeringen! Lycka till! ?

  2. Victoria

    Citat från livetpåläktaren: Jag skall va nykter/inte dricka vin på 1 månad bara för att visa att jag kan!

    Fakta: Det dricks vin!

    Slutsats: JAG ÄLSKAR DET OCH ÄLSKAR HUR DU LEVER DITT LIV OCH BARA KÖR PÅ! du är en stor inspirationskälla i mitt liv och jag hoppas aldrig att du sluta vara den du är! För du är helt underbar på alla sätt och vis! TACK MAJA, du får oss andra att känna oss som människor!

    KRAM!

Wow.

Wow. Vilken respons. Jag hade aldrig trott det. Om jag ska vara ärlig så var jag lite nervös igår, jag vet inte riktigt varför men det är ett sådant känsligt ämne idag och det kan väcka starka reaktioner om man inte formulerar sig rätt. Ibland när jag skriver lite tyngre inlägg vet man aldrig vilken respons man ska få, det är som rysk roulette och man bara hoppas att alla tolkar det jag menar rätt. Jag vill iallafall tacka er för att ni tar er tiden att skriva till mig. Mail bara trillade in igår och kommentarerna bara flödade, jag låg i sängen och läste allting och blev otroligt rörd. Började gråta och blev så varm i hela kroppen. Tack för att ni skriver till mig och för att ni väljer att läsa min blogg. Och tack för att jag enbart fick positiv feedback på någonting som har varit så jobbigt att prata om i mitt liv. Jag har läst alla era kommentarer och mail minst två gånger, skickat printscreens till Victor och vänner. Blivit ledsen. Och glad. Och varm.

Det känns så fint att vi kan använda min plattform till att förändra saker, att vi kan prata om jobbiga saker och hitta tröst i varandra. Är helt övertygad om att många av er läste igenom inte bara mitt inlägg utan även alla fantastiska kommentarer och kände er mindre ensamma igår. Önskar att jag hade läst alla era ord när jag var sjuk förut.

Tack. Jag är väldigt tagen.

Nu till någonting ytligare, jag kan tycka det är svårt att blogga efter något sånt här. Jag vill inte förminska någonting eller få er att tro att jag bara har godkänt era kommentarer och sen skrivit ett nytt inlägg. Men livet rullar ju på och vad jag har förstått de flesta av er gillar med min blogg är just variationen. Så nu går vi från det mest djupa till det mest ytliga.

Min nya favorit i necessären är ett läppglans från Yves Saint Laurent som jag fick av mamma i julklapp. Jag vill ha det i fler färger så kommer nog samla på mig en del nu under våren. Dessa och Clarins är mina absoluta favoriter – HÄR hittar ni det jag har 99 % av tiden, finns ingenting tråkigare än att köpa ett läppglans som inte sitter länge. (adlinks)

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Hanna

    Jag är sjuk nu. (Det tar alltid emot att säga det, vill liksom inte erkänna det för andra bara för mig själv). Men jag är medveten om att jag är sjuk nu och kan därför jobba på det, varje dag, hela dagarna. Jag ska bli frisk. Jag har bestämt det. Och för mig är det jätteviktigt att följa människor som du. Som vet hur det är att vara sjuk och därför inte skriver triggande saker. Som blivit bättre och som visar oss som fortfarande är djupt i det att de går att ta sig ur det (trots att de såklart alltid påverkar en för all framtid). Är så glad att det finns bloggare/influencers som dig att följa främst för de som är i den känsliga åldern då man påverkas som mest av andra, hade jag haft en tonårsdotter hade jag känt mig helt trygg och bekväm med att hon skulle ha dig som förebild. Älskar att du inte försöker få allt att framstå som lyxigt, perfekt och underbart hela tiden – som annars är lätt att göra på sociala medier. Otroligt befriande att läsa din blogg, älskar öppna och ärliga människor. Fortsätt vara du ?

  2. Alexandra

    Alltså Maja jag vill bara säga stort TACK. Igår läste jag ditt förra inlägg angående att inte passa i sina jeans. Idag fick jag hem en klänning i storlek M och en kjol i storlek 38 som jag verkligen sett fram emot. Med mina 168cm och 58kg, relativt vältränad, så trodde jag att jag lätt skulle passa i det. Men icke, jag kom knappt in i varken kjolen eller klänningen. Min första spontana reaktion var att jag blev lite ledsen och min tanke var typ ”äsh jag sparar kläderna, kanske kommer in i dem till sommaren”. Men sen kom jag att tänka på ditt inlägg och kände att nej, jag skickar tillbaka kläderna. Kläder ska inte ligga i garderoben och vänta på att man ska ”bli mer vältränad/ännu smalare”. Det är inte fel på mig att kläderna inte passar. Ville tacka att du delade med dig av ditt förra inlägg för det fick mig att kunna skicka tillbaka kläder med stolthet och fortfarande känna mig bra över mig själv. Så tack! <3

    Ps. så störande med märken som gör såhär små storlekar. Inget fel med att vara Large, men fel när rätt små människor tvingas köpa large och normala människor med kurvor inte kan köpa kläderna över huvud taget!

  3. ebba

    Men alltså wow vilken fantastiskt fin människa du verkar vara. En så jävla sund förebild när de finns så många som visar upp en orealistisk bild av en värld som får en att må dåligt över sig själv och sin egen, även om dem inte menar det. Du BEHÖVS i sociala medier. Wow för dig!!

  4. Mary

    Maja, first of all, thank you immensely for being this wonderful person that you are, not only from the outside, but also from the inside.
    Your blog is unique, because your posts are not just about those usual things, but also about the delicate things in life.❤
    It is very good to share these most personal things in life, with us.
    I want you to know that we will always be here to support you no matter what happens.
    Whatever the subject.
    There really are no words to describe you because you are unique.❤?❤
    I admire so much the person you are.
    Please do not ever let anyone throw you down.
    Once more, thank you!
    Big kiss.???
    #girlssupportgirls

Här sitter jag och har haft en helt underbar dag.

Här sitter jag och har haft en helt underbar dag. Jag svävade på moln när jag kom till gymmet, så härligt att vara tillbaka. Sprang in på affären efteråt och köpte hem mat till mig själv, kom hem och donade. Städade köket, jobbade en del med Elin som jag är så tacksam över kom in i mitt liv. Hon och jag är så lika och så motiverad på allt i livet. Vi kan brainstorma timmar varje dag, skicka bilder och ideér till varandra. Hon får mig att tro att alla min drömmar kan slå in och tillsammans är vi sånt jäkla team. Så tacksam över att hon kom in och började jobba med mig, den här branschen kan vara så svår när man är ny i den.

Till lunch åt en enkel men väldigt god kycklingsallad. Mina tre huvudingredienser för att göra en sallad mer rolig och god är fetaost, balsamvinäger och en god marinad på kycklingen. Det här tycker jag helt uppriktigt är GOTT och kan äta det varje dag utan att tröttna. Jag behövde en lättare lunch efter tacosen igår, varken rödlök och jalapenos är bra för en människa med IBS- mage låt oss vara ärliga.

Det känns skönt att vara hemma igen, jag känner mig lycklig.

Dessutom hade jag lite paket som väntade på mig när jag kom hem, exempelvis mina nya (adlink) jeans …. jag satt på mig dom (läs låg på golvet och försökte knäppa igen dom men insåg att nej, det håller inte).

Så jag beställde nyss nya och slängde in mina gamla i tvättmaskinen. Sen insåg jag hur snabbt det gick för mig. Att bara acceptera att jeansen var för små. För några år sedan hade jag sparat dom och tänkt att det här ska bli min nya målsättning, komma i jeansen till sommaren. Men idag, fick jag inte en minsta tanke eller ens lite lite ångest. Jag kan inte andas i jeansen och det är inget mer med det. Det är inte mig det är fel på eller jeansen heller för den delen, det var bara fel storlek. Och inte en cell i min kropp ville komma i jeansen, inte en tanke gav jag till att tänka på att andra tjejer kan komma i jeansen eller att jag kanske kunde komma i dom för några år sedan när jag var mindre (och inte alls mådde bra). Jag blev nästan bara glad för det innebär ju att jag har en härlig rumpa som inte får plats, eller schyssta lår. Jag är snygg precis som jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara. Och jag hoppas att alla kvinnor och män med för den delen med skulle kunna inse det, att det är storleken det är fel på inte dig.

Jag och Sanna köpte likadana pyjamaser i Spanien nu i veckan, jag köpte medium i både tröja och byxor men det satt som ett underställ på mig. Sanna köpte large för att kunna ha nu både under graviditeten och månaderna efter men även det satt tajt. Pinsamt tycker jag att flera företag fortfarande säljer kläder i små storlekar. Det är dags för en förändring. Det kanske ni inte visste men eftersom att jag själv har haft ätstörningar gör jag ofta aktiva val i mina kanaler. Exempelvis hade jag bokat in ett samarbete men när kläderna kom och storlek S var för litet på mig tackade jag nej till samarbetet. Jag vet att hade jag varit sjuk och fått hem de kläderna hade jag fått panik över att storlek S inte passade mig, inte kunde JAG vara en storlek M?, och storlekar kan påverka människor med ätstörningar så otroligt mycket. Det blir som ett mål, siffran på vågen och kläderna är vad som identifierar dig som människa. Det är även därför jag sällan skriver ut vilka storlekar jag har på kläder här i bloggen, får ofta mail om hur jag gick ner i vikt eller hur man sak göra för att se ut som mig i kroppen och jag skulle aldrig vilja uppmuntra någon som har den inställningen. Jag vet att när jag själv var sjuk och läste bloggar la jag ofta bloggarens vikt eller storlek på minnet. ”Blir jag en storlek XS kommer jag att se ut som henne”.

Skönhet sitter inte i en siffra, och det viktigaste i livet är att må bra i sig själv. Önskar att jag insåg det för många år sedan. Jag tror att jag insåg att när jag hade samma syn på mig själv som när jag vägde som minst som jag hade när jag vägde som mest att det var hjärnan det var fel på och inte kroppen. Jag minns att Victor sa att jag hade slutat stråla som jag alltid brukade göra, det fick mig att inse att jag hellre ville stråla än att vara smal. Att jag hellre njöt av livet med mina nära och kära än att ta mig till gymmet en extra gång. Jag insåg att alla nackdelar med att banta var större än fördelen att vara smal. För jag var smal men jag hade aldrig varit så olycklig. Jag var smal men det fanns ingenting kvar av Maja. Hon som vill sitta på en uteservering och dricka vin utan att tänka på hur mycket kalorier jag får i mig. Hon som har fint friskt hår och fin hy. Istället blev jag grå och håret gick av. Mensen försvann och jag insåg att det kunde vara farligt. Insåg att jag hellre än dag blir en mamma än att vara smal. Insåg ju även då att min syn på ”smal” var helt vriden, insåg att det inte fanns ett värde i ordet ”smal”.

Idag tränar jag för hälsan, att man håller sig i form är bara en bonus för mig, hur klyschigt det än låter. Idag bar jag fem kassar med mat och dryck till bilen och tänkte för mig själv att jag var så jävla stark, det är en häftig känsla när man märker hur ens kropp reagerar på en hälsosam och balanserad kost, för mig innebär det både choklad och kycklingsallad. Vatten och rödvin. Hemmakväll och intervaller på gymmet. Och jag tror att det gäller samma för alla, hitta sin egna balans i sitt liv. Och inse att livet är så mycket mer än att komma i jeansen.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

      1. Becca

        Hahaha min första tanke också!! ÄLSKAR DIG SOM FAN DU FÅR MIG ATT ALLTID KÄNNA MIG FIN OAVSETT, skulle ej vara i capslock men äsch kan lika gärna skrika ut det

    1. L

      Haha vad sjukt!! Det absolut första jag tänkte efter att ha läst detta var att jag ville skriva ”jag älskar dig.” DU ÄR BÄST.

    2. C

      Känns som vi är många som har gått samma väg. Älskar att du sätter ord på det! Så jävla rätt, bra att vi alltid påminner varandra!!!! Grymt Maja!

  1. Nellie

    MAJA VAD DU ÄR GRYM!!! Tack tack tack! Tack för att du är en sån bra förebild. Du är så medveten om vad du ska skriva & inte. Du är så peppande. Du är så klok. Du vågar skriva om det tunga i livet, men även det glada.

    Tankarna som snurrar runt i mitt huvud flera gånger om dagen är ”fyfan vilken girl power, som henne vill jag vara. Vilken förebild”

    Tusen tack!! Ha en fin kväll. Kram

Visa alla 117 kommentarer
God morgon!

God morgon! Klockan är halv tio här (var när jag började skriva inlägget he he) och vi vaknade för kanske en halvtimme sen, det var ändå en härlig känsla att vakna upp hemma men framförallt bredvid Victor. Just nu sitter jag i köket och dricker mitt kaffe, utanför strålar solen och på gräsmattan ligger lite frost. Victor är på övervåningen och packar väskan till träningen och matchen i London imorgon, allting är som det ska helt enkelt. Det är en vanlig tisdag a lá Victor och Maja. Mysigt och jag är väldigt glad över det. Idag ska jag ta dagen som det kommer men jobba av en hel del, gymmet ska besökas ( OJ vad det ska springas idag, så länge sedan nu), sen har jag och Victor en del att ordna upp angående bröllopet, antar att vi får göra det över telefon iallafall eftersom att han åker direkt efter sin träning. Sen ska jag jobba här på bloggen, SPELA IN MIN FRÅGEVLOGG till er och köpa hem fräsch och god mat. Idag blir det ensamtid för Maja och jag är helt pirrig, inte varit själv på en månad.

Igår flög jag ju hem från Spanien, jag var nära på att bryta ihop i tårar när jag pussade barnen men Sanna och John började tjafsa lite så ögonblicket dog kan man säga, vilket var bra för annars hade jag aldrig slutat gråta. Kändes skumt att åka därifrån, vi hade verkligen fått in en vardag och man tänkte inte riktigt på hur fort dagarna gick förbi. Jag åkte ju dit med inställningen att här ska jag vara och att jag absolut inte skulle bidra med någon stress för varken Sanna eller John. Sen ville jag ju dessutom vara där vilket dom förhoppningvis märkte av. Det jag menar är att ingen dag blev krystad eller jobbig, utan det var som om vi alla alltid hade levt sådär. Med mig i ett extrarum och just därför kändes det så konstigt att åka hem.

Victor hämtade mig på flygplatsen och jag kom hem till blommor. Han hade tillochmed köpt tulpaner bara för att jag har tjatat om att ”våren är här” och ”nystart”. Så himla fint. Det blev väldigt mycket känslor för mig att komma hem igår, en kombination av min stora saknad efter Victor, att ha fått vara med i John och Sannas bebisbubbla och lite pms. Victor har ju varit ensam här hemma och när man är hemma ensam i ett sånt stort hus vi lever i har ju inte mycket gjorts. Han har rört sig mellan köket – kontoret – toaletten – sovrummet. Detta har ju gjort att det nästan luktade museum när jag kom hem, dessutom var alla julsaker borta vilket hade gjort huset så mycket mer mysigt under hela december. Jag fick så mycket ångest, som en käftsmäll och jag kunde inte sluta gråta. Jag har förstått att det kan vara svårt att förstå mig när det gäller just det här, jag vet att det är få förunnat att vi bor i ett stort och fint hus men om huset inte känns som ett hem spelar ju det absolut ingen roll hur fint eller lyxigt man har det. Jag har inte känt mig hemma förutom i lägenheten i Västerås sedan vi flyttade från Portugal i maj och att komma hem i tron om att det nu var en ”nystart” och ”vår” för att sedan inse hur mycket ångest jag får av vårt hus gjorde mig ledsen. Jag var ju så inställd på att allting skulle kännas så underbart bra att komma hem och så blev det inte så.

Jag tror att det hänger ihop med att jag är en känslomänniska. Jag plockar upp min omgivning. Jag plockar upp allt. Och lägger jag mig varje dag i ett sovrum jag inte alls tycker om, så blir det som en tyngd på bröstet som bara växer och växer. Nu pratar jag inte om att det måste vara fina saker överallt, jag kände mig som hemma när jag bodde i ett litet litet rum i Oslo i ett kollektiv just för att det var mitt rum, med mina saker. Jag pratar om att det måste kännas som hemma. Lite som hos mamma, vi har inte samma inredningssmak, men att komma hem till henne är alltid hemma. Samma hos Victors mamma, eller hos Louise. För det är deras saker överallt, deras soffa speglar deras person, deras lakan har dom valt i butiken och deras köksbord är just som jag försöker förklara, deras.

Vi håller på att leta efter ett nytt hus, eller om jag fick bestämma en lägenhet inne i stan. Dessutom ska det köpas våra egna möbler nu som vi alltid tar med oss. Jag tror jag har hittat soffor jag vill ha (måste bara kolla med Victor) och så ska det köpas nya mattor och dylikt. Jag märkte sådan stor skillnad hemma hos Sanna och John, även om dom hade bott i deras lägenhet i 12 timmar när jag kom så kändes det som deras hem just för att det var deras möbler som stod där i lägenheten. Den här hösten har ju rullat på hur snabbt som helst för oss och även om jag har velat ta tag i saker så har jag inte orkat eller hunnit, det blir ju så när man inte mår så bra, man orkar inte ta tummen ur. Nu tror jag dock inte att allting hänger på möblerna och just därför letar vi efter en ny bostad. Jag känner mig inte trygg i det här huset och det är inte ett hus som passar våra personligheter, det här är nog mer ett ungkarlshus där man kan ha feta fester. Inte ett hus där man tänder ljus, spelar monopol och äter korvstroganoff.

Hur som helst efter mitt breakdown tände vi ljus och lagade tacos. Låg sedan sked i soffan och tittade på How to get away with murder. Har ni sett den? Den börjar ju spåra ur totalt och blir som Prison Break, det händer nya saker heeela tiden att man nästan blir lite matt. Men vi kan inte sluta kolla för det, man blir ju som besatt.

Nu ska jag göra frukost och sedan bär det av till gymmet, det är bra väder här idag och jag känner mig efter gårdagen väldigt fylld med energi. Jag vet ju att det mesta i livet blir vad man gör det till så idag ska jag styra upp saker, hålla kvar i min positiva energi och vara produktiv. Det här ligger enbart på mig och vad jag väljer att göra åt situationen och inte. Nu ska jag göra ett hem åt oss, för Victor förtjänar det lika mycket som jag. Nu kör jag. Tar tjuren vid hornen helt enkelt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. S

    Jag måste bara säga att jag tycker du är så häftig som öppnar upp dig såhär. Å hur du går från att beskriva hur ledsen du är till att du visar ett jävlar anamma. Sån power! Jag är precis som du när det kommer till hemmet (som säkert alla är men ingen riktigt förstår vikten i) och jag älskar min lilla etta. Varenda hörn ger mig en trygghet som jag hoppas ni snart kommer att få! Och jag hoppas att du aldrig slutar blogga, undrar ibland hur du orkar med alla sura människor som kommentarer här inne och blir irriterad över att dom inte förstår att det är en ynnest att få en inblick i ditt liv. Folk verkar tro att du bloggar för att pleasa alla andra, dom missar poängen med att du bloggar för din skull.

  2. E

    Åh hade exakt samma. Vi flyttade från en lägenhet som vi bodde i, i 4 år. Sista året gav det så mycket ångest. Lägenheten vi bor i nu älskar jag mer än allt. Vi har köpt grejer lite i taget och fått till vår still. Jag bara längtar hem vart jag än är. Om jag ens vill ge mig ut från hemmet ?

  3. Linn

    Alltså jag ÄLSKAR att komma in här på din blogg. Även om du skriver om lite tyngre grejer som idag så känner jag verkligen en befrielse i kroppen av att få läsa det. <3

  4. M

    Jag känner igen din känsla! Jag är likadan, tar in min omgivning och påverkas mycket av den. När jag och mitt ex gjorde slut flyttade jag ganska snabbt från en stor fin lägenhet till en liten etta i andra hand som var möblerad. Försökte göra den till min så gott jag kunde men det gick inte. Jag fick ångest så fort jag klev innanför dörren och försökte spendera så lite tid som möjligt där. Nu bor jag i min egna lägenhet med mina egna saker och fylls med ro och glädje när jag kommer hem. Jag hoppas ni snart hittar ett hem som känns lika mycket hemma som er lägenhet i Sverige.

Visa alla 13 kommentarer
Jag var tillbaka i Manchester och det vankades dejt!

Jag var tillbaka i Manchester och det vankades dejt! Jag älskar att klä upp mig fint och fixa mig lite extra för Victor. Det måste jag ändå säga att jag är duktig på. Jag ser vikten i att fortsätta vara Victors flickvän och fästmö och inte bara hans bästa kompis. Min värsta mardröm är att vi en dag skulle vakna upp och inse att vi bara ser varandra som vänner, utan minsta gnutta passion för varandra. Toalettdörren står öppen och man går runt i samma gamla slitna pyjamas som både har kaffe och chokladfläckar (det gör jag såklart nu med men då och då försöker jag att anstränga mig lite extra). Jag klär fortfarande bara upp mig för Victor, när jag har nya kläder inviger jag dom när jag är med honom. Jag köper nya underkläder, går runt i fina morgonrockar hemma, jag lagar en extra god middag ibland och tänder ljus fast det bara är en vanlig måndag. Jag anstränger mig. Och Victor gör detsamma för mig. För vi vill ju vara med varandra resten av livet och det kan man inte om man bara är vänner, eller kan kan man väl, men det är inte så jag vill leva med Victor.

Vi firade fyra år tillsammans och han var iväg på match i något annat land men jag fick ändå rosor. Kanske den finaste buketten jag har sett. Att han ens hade tänkt så långt gör mig rörd och får mig att känna mig så älskad. Att han är borta mycket med fotbollen gör ju ingenting i slutet av dagen när han ändå kommer ihåg de där viktiga stunderna som jag tror många andra som alltid är tillgängliga gör.

Jag började träna en del igen, skaffade mig en PT och satte upp mål. Långt ifrån dom målen och jag måste lägga i en extra växel snart. Man kan inte alltid säga ”jag ska bara” om man verkligen vill nå sina mål. Nu när jag är tillbaka i Manchester så ska jag börja träna oftare och framförallt hårdare, det har varit svårt nu i Spanien men min tränare Ali är inbokad och vi ska köra på som satan nu. Och kylen ska fyllas på med mycket grönt.

Kenan kom på besök <3

Och Sebbe <33 Vi lagade goda middagar och mös. Gillar alltid när Victors bror är hos oss på besök för då har jag någon att laga mat med. Vi tycker att det är lika roligt båda två och kan stå och titta på köttet i ugnen tillsammans och ba ”wooooow nu duuuuuu, oj oj oooooj”.

Vi rensade ut massa kläder som vi skänkte till välgörenhet. Så skönt och bra, ska göra det igen snart.

Victors andra bror Alex kom också så jag, Kenan, Sebbe och han gick ut och festa en kväll. Fullt ös medvetslös osv.

Och vi hängde på gymmet och levde life.

Jag var produktiv och startade upp mitt engelska företag! Kände mig stolt över mig själv den här dagen och började äntligen känna att saker och ting började falla på plats. Efter mycket slit så var allting klart. Jag vet att jag hade känt mig så stressad så länge just pågrund av att det var så mycket att fixa med bolaget, allting går ju hand i hand och har jag inget företag kan jag inte samarbeta med företag. Dessutom är det väldigt viktigt för mig att sköta allting exemplariskt när det kommer till vart jag är skriven, vart mitt bolag drivs och allt det där tråkiga men viktiga som jag har fått lära mig det här året. MEN här var allting på plats. Heja mig, faktiskt.

I slutet av månaden mös vi själva i Manchester innan det var dags för nästa landslagssamling igen. Hösten är generellt väldigt hetsig med mycket landslag och många klubbmatcher, våren brukar vara något mindre vilket är tacksamt. Så man hinner träffa människan man delar livet med menar jag. Det var oktober! Och nu när ni läser det här har jag förhoppningvis precis landat i Manchester.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Josefin

    Nog kan man vara tillsammans resten av livet om man ”bara” är bästa vänner. Det är väl olika för olika par tänker jag. Snarare tror jag att man måste vara västa vänner för att vara tillsammans livet ut, att man inte kan va det om där bara finns passion men ingen vänskap. Och nog kan man kissa med öppen dörr och ha samma pyjamas på sig varje dag men ändå ha kvar kärleken. Jag förstår att du inte menar att ert sätt är det rätta Maja, men jag tänkte bara att det kan va bra för unga tjejer som läser din blogg att få höra att det är inte kört bara för att ni kissar med dörren öppen och inte klär er fina för er kille. Så det kanske är vanskligt att skriva att man inte kan va med varann resten av livet om man bara är vänner. Alla är olika, och nånstans är det viktigaste väl att man är med någon snäll och som ger en glädje och trygghet. Kärlekskänslor kan komma och gå och det är ok. Jag är tillsammans med min bästa vän och klart att jag är kär i honom, men inte varje dag år ut och år in. Vissa dagar är han bara min bästa vän, och vissa inte ens det haha. Sånt där går ju upp och ner (iaf för mig och många andra) och så får det va. Men det finns ingen annan, hur passionerat jag än skulle känna för den, som jag vill dela mitt liv med. Ville bara säga det så att andra inte jämför sig och tänker att deras relation är dålig i jämförelse med er. Hoppas du förstår min intention, som bara är god!
    Kram!

    1. Maja Nilsson

      Jag förstår absolut vad du menar men jag har egna erfarenheter då jag var med en kille som jag de sista åren bara såg som en vän. Var för rädd för att vara ensam och trodde att det var bättre att bara stanna kvar hos honom. Men sen insåg jag att vi faktiskt bara var vänner och att livet var för kort för att nöja sig, och vilken tur var det för sen träffade jag Victor som både är min bästis och som jag är galet kär i. Det jag menade med texten var att man inte ska nöja sig eller ta varandra förgivet. Får ofta mail från tjejer som frågar hur man vågar ta steget från en relation som har runnit ut i sanden. Jag står för att jag tror på att en kärleksrelation måste vara mer kärlek än vänner, men självklart ska man kunna kissa med öppen dörr om man vill det. Jag personligen tycker inte om att kissa framför någon annan än mig själv. Och jag äter oftare frukost med honom i en smutsig t-shirt än en fin morgonrock men jag tror att det är viktigt att anstränga sig ibland för varandra – det kanske inte kom fram så som jag menade. Tack för din kommentar! Kram

    1. Maja Nilsson

      Det har du säkert, man är bara dålig på att klappa sig själv på axeln. Stor kram och framförallt TACK. Blir så glad.

  2. Emma

    Apropå det där med att skaffa barn (har en liten och en till på väg) – blev jag så full i skratt när jag läste första delen av inlägget när du beskriver hur du anstränger dig för Victor. Det är jättefint och jag gjorde också liknande förut, men nu i barnbubblan får man liksom vara glad om man har typ duschat och fått på sig rena kläder ? Men fint med tanken om att man behöver anstränga sig för varandra. När man får barn går det ju helt enkelt inte att ha samma kärleksrelation som innan utan det blir absolut mer bästa-vän-relation. Däremot älskar man ju fortfarande varandra lika mycket – om inte mer – och jag tror det är viktigt att man bara accepterar att relationen ser annorlunda ut och att det inte behöver vara något fel med det. Jag tänker att man får försöka hitta de tillfällena man kan för att visa uppskattning för sin partner och att man får tänka att man kommer kunna få mer tid för varandra igen längre fram när barnen blivit lite mer självständiga. Under tiden får man göra det bästa man kan liksom.
    Kram och tack för en genuin, rolig och inspirerande blogg!

    1. Maja Nilsson

      Haha, jag har förstått det när jag har pratat med Sanna (”Dejta nu Maja för sen finns det ingen tid för det”, försöker därför suga ut det sista av vår parrelation nu så jag verkligen kan omfamna småbarnslivet med bajsblöjor och sömnlösa nätter. Längtar minst lika mycket efter det och kan så enkelt bli avis när jag ser par med småbarn. Så underbart!! Och så charmigt att livet har så månqa kapitel som ser så olika ut. Kram och tack för din kommentar <3

  3. Agnes

    Alltså JÄKLAR vad snygg du är på den fjärde bilden Maja!!
    Förresten, så uppskattar jag så mycket när du reflekterar över livet, du är en väldigt klok människa.
    Kram på dig

  4. My

    Först och främst, TACK för att du inspirerar och är dig själv. Det kansker kan låta töntigt (med tanke på att jag är äldre än dig) men du är fan min idol! Hejja dig!!!

    Jag skulle önska tips på ett bra, inspirerande svenskt magasin att börja prenumerera på? Jag är ute efter att läsa om mode, inredning, kost & hälsa. TACK!!!

Visa alla 9 kommentarer