Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

januari 2018

Browsing
Många av er har mailat och frågat mig om vilken tryckfirma vi använde till vårt bröllop.

Många av er har mailat och frågat mig om vilken tryckfirma vi använde till vårt bröllop. Därför tänkte jag slänga upp ett till inlägg om eftersom att mitt arkiv fortfarande inte verkar vara i ordning. Vi valde att jobba tillsammans med fantastiska Tryckstudion. Det var en djungel för oss när det kom till att välja rätt företag, det finns ju så många olika stilar och typer och från att det kändes så oviktigt med inbjudningskort till placeringskort och dylikt så kändes det helt plötsligt som ett av de viktigaste besluten. Om jag har förstått det rätt så sätter det en röd tråd genom hela helgen, och att detaljen i hur det första kortet såg ut som man fick på posten på hösten till att det finns detaljer under hela helgen i samma stuk gör väldigt mycket.

Vi vill ha ett enkelt romantiskt bröllop, lantligt, bohemiskt och vackert. Men vi vill också att varje detalj ska avspegla oss som personer och just därför kändes det som en perfekt träff när Tryckstudion skickade sina förslag till oss. Dom har varit så enkla att jobba med och kommit med så otroligt många bra ideér. Nu ska vi snart börja och designa de riktiga inbjudningarna samt smådetaljer till helgen, så himla roligt!

En liten detalj som kanske känns astöntig men som gjorde mycket var vilket frimärke som passade till det gråa kuvertet. Fint tycker jag med rosa till.

Utanpå själva kortet är ett silkespapper som man viker upp, även det en liten detalj som gjorde väldigt mycket.

Vi ville hålla save-the-date kortet enkelt och stilfullt, men med en roligt twist som visar hur vi är. Roliga figurer he he (hybris). Härligt och originellt tycker jag.

Dessutom var dom så otroligt tillmötesgående när det kom till att vi lägger stor vikt i att ha ett litet privat bröllop. Gulligt med ett litet extrakort i kuvertet. Här hittar ni deras hemsida om ni vill kika mer! Alternativen är oändliga och jag är förvånad över att vi ens kom fram till ett resultat.

Nu måste jag kila, jag har bjudit över tjejerna från laget på middag så sopporna ska tas ut och vinet ska på kylning.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Victoria

    Citat från livetpåläktaren: Jag skall va nykter/inte dricka vin på 1 månad bara för att visa att jag kan!

    Fakta: Det dricks vin!

    Slutsats: JAG ÄLSKAR DET OCH ÄLSKAR HUR DU LEVER DITT LIV OCH BARA KÖR PÅ! du är en stor inspirationskälla i mitt liv och jag hoppas aldrig att du sluta vara den du är! För du är helt underbar på alla sätt och vis! TACK MAJA, du får oss andra att känna oss som människor!

    KRAM!

  2. Jennifer

    Tryckstudion är bäst! Jag använde mig också utav dom när jag skulle gifta mig! Vi hade en del turer fram och tillbaka med ändringar osv. Men allt gick så himla smidigt och snabba är de också!
    Att gifta mig var det största och absolut roligaste och finaste jag gjort! Njut av varenda sekund, även av planeringen! Lycka till! ?

Wow.

Wow. Vilken respons. Jag hade aldrig trott det. Om jag ska vara ärlig så var jag lite nervös igår, jag vet inte riktigt varför men det är ett sådant känsligt ämne idag och det kan väcka starka reaktioner om man inte formulerar sig rätt. Ibland när jag skriver lite tyngre inlägg vet man aldrig vilken respons man ska få, det är som rysk roulette och man bara hoppas att alla tolkar det jag menar rätt. Jag vill iallafall tacka er för att ni tar er tiden att skriva till mig. Mail bara trillade in igår och kommentarerna bara flödade, jag låg i sängen och läste allting och blev otroligt rörd. Började gråta och blev så varm i hela kroppen. Tack för att ni skriver till mig och för att ni väljer att läsa min blogg. Och tack för att jag enbart fick positiv feedback på någonting som har varit så jobbigt att prata om i mitt liv. Jag har läst alla era kommentarer och mail minst två gånger, skickat printscreens till Victor och vänner. Blivit ledsen. Och glad. Och varm.

Det känns så fint att vi kan använda min plattform till att förändra saker, att vi kan prata om jobbiga saker och hitta tröst i varandra. Är helt övertygad om att många av er läste igenom inte bara mitt inlägg utan även alla fantastiska kommentarer och kände er mindre ensamma igår. Önskar att jag hade läst alla era ord när jag var sjuk förut.

Tack. Jag är väldigt tagen.

Nu till någonting ytligare, jag kan tycka det är svårt att blogga efter något sånt här. Jag vill inte förminska någonting eller få er att tro att jag bara har godkänt era kommentarer och sen skrivit ett nytt inlägg. Men livet rullar ju på och vad jag har förstått de flesta av er gillar med min blogg är just variationen. Så nu går vi från det mest djupa till det mest ytliga.

Min nya favorit i necessären är ett läppglans från Yves Saint Laurent som jag fick av mamma i julklapp. Jag vill ha det i fler färger så kommer nog samla på mig en del nu under våren. Dessa och Clarins är mina absoluta favoriter – HÄR hittar ni det jag har 99 % av tiden, finns ingenting tråkigare än att köpa ett läppglans som inte sitter länge. (adlinks)

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mary

    Maja, first of all, thank you immensely for being this wonderful person that you are, not only from the outside, but also from the inside.
    Your blog is unique, because your posts are not just about those usual things, but also about the delicate things in life.❤
    It is very good to share these most personal things in life, with us.
    I want you to know that we will always be here to support you no matter what happens.
    Whatever the subject.
    There really are no words to describe you because you are unique.❤?❤
    I admire so much the person you are.
    Please do not ever let anyone throw you down.
    Once more, thank you!
    Big kiss.???
    #girlssupportgirls

  2. ebba

    Men alltså wow vilken fantastiskt fin människa du verkar vara. En så jävla sund förebild när de finns så många som visar upp en orealistisk bild av en värld som får en att må dåligt över sig själv och sin egen, även om dem inte menar det. Du BEHÖVS i sociala medier. Wow för dig!!

  3. Alexandra

    Alltså Maja jag vill bara säga stort TACK. Igår läste jag ditt förra inlägg angående att inte passa i sina jeans. Idag fick jag hem en klänning i storlek M och en kjol i storlek 38 som jag verkligen sett fram emot. Med mina 168cm och 58kg, relativt vältränad, så trodde jag att jag lätt skulle passa i det. Men icke, jag kom knappt in i varken kjolen eller klänningen. Min första spontana reaktion var att jag blev lite ledsen och min tanke var typ ”äsh jag sparar kläderna, kanske kommer in i dem till sommaren”. Men sen kom jag att tänka på ditt inlägg och kände att nej, jag skickar tillbaka kläderna. Kläder ska inte ligga i garderoben och vänta på att man ska ”bli mer vältränad/ännu smalare”. Det är inte fel på mig att kläderna inte passar. Ville tacka att du delade med dig av ditt förra inlägg för det fick mig att kunna skicka tillbaka kläder med stolthet och fortfarande känna mig bra över mig själv. Så tack! <3

    Ps. så störande med märken som gör såhär små storlekar. Inget fel med att vara Large, men fel när rätt små människor tvingas köpa large och normala människor med kurvor inte kan köpa kläderna över huvud taget!

  4. Hanna

    Jag är sjuk nu. (Det tar alltid emot att säga det, vill liksom inte erkänna det för andra bara för mig själv). Men jag är medveten om att jag är sjuk nu och kan därför jobba på det, varje dag, hela dagarna. Jag ska bli frisk. Jag har bestämt det. Och för mig är det jätteviktigt att följa människor som du. Som vet hur det är att vara sjuk och därför inte skriver triggande saker. Som blivit bättre och som visar oss som fortfarande är djupt i det att de går att ta sig ur det (trots att de såklart alltid påverkar en för all framtid). Är så glad att det finns bloggare/influencers som dig att följa främst för de som är i den känsliga åldern då man påverkas som mest av andra, hade jag haft en tonårsdotter hade jag känt mig helt trygg och bekväm med att hon skulle ha dig som förebild. Älskar att du inte försöker få allt att framstå som lyxigt, perfekt och underbart hela tiden – som annars är lätt att göra på sociala medier. Otroligt befriande att läsa din blogg, älskar öppna och ärliga människor. Fortsätt vara du ?

Här sitter jag och har haft en helt underbar dag.

Här sitter jag och har haft en helt underbar dag. Jag svävade på moln när jag kom till gymmet, så härligt att vara tillbaka. Sprang in på affären efteråt och köpte hem mat till mig själv, kom hem och donade. Städade köket, jobbade en del med Elin som jag är så tacksam över kom in i mitt liv. Hon och jag är så lika och så motiverad på allt i livet. Vi kan brainstorma timmar varje dag, skicka bilder och ideér till varandra. Hon får mig att tro att alla min drömmar kan slå in och tillsammans är vi sånt jäkla team. Så tacksam över att hon kom in och började jobba med mig, den här branschen kan vara så svår när man är ny i den.

Till lunch åt en enkel men väldigt god kycklingsallad. Mina tre huvudingredienser för att göra en sallad mer rolig och god är fetaost, balsamvinäger och en god marinad på kycklingen. Det här tycker jag helt uppriktigt är GOTT och kan äta det varje dag utan att tröttna. Jag behövde en lättare lunch efter tacosen igår, varken rödlök och jalapenos är bra för en människa med IBS- mage låt oss vara ärliga.

Det känns skönt att vara hemma igen, jag känner mig lycklig.

Dessutom hade jag lite paket som väntade på mig när jag kom hem, exempelvis mina nya (adlink) jeans …. jag satt på mig dom (läs låg på golvet och försökte knäppa igen dom men insåg att nej, det håller inte).

Så jag beställde nyss nya och slängde in mina gamla i tvättmaskinen. Sen insåg jag hur snabbt det gick för mig. Att bara acceptera att jeansen var för små. För några år sedan hade jag sparat dom och tänkt att det här ska bli min nya målsättning, komma i jeansen till sommaren. Men idag, fick jag inte en minsta tanke eller ens lite lite ångest. Jag kan inte andas i jeansen och det är inget mer med det. Det är inte mig det är fel på eller jeansen heller för den delen, det var bara fel storlek. Och inte en cell i min kropp ville komma i jeansen, inte en tanke gav jag till att tänka på att andra tjejer kan komma i jeansen eller att jag kanske kunde komma i dom för några år sedan när jag var mindre (och inte alls mådde bra). Jag blev nästan bara glad för det innebär ju att jag har en härlig rumpa som inte får plats, eller schyssta lår. Jag är snygg precis som jag är, har alltid varit och kommer alltid att vara. Och jag hoppas att alla kvinnor och män med för den delen med skulle kunna inse det, att det är storleken det är fel på inte dig.

Jag och Sanna köpte likadana pyjamaser i Spanien nu i veckan, jag köpte medium i både tröja och byxor men det satt som ett underställ på mig. Sanna köpte large för att kunna ha nu både under graviditeten och månaderna efter men även det satt tajt. Pinsamt tycker jag att flera företag fortfarande säljer kläder i små storlekar. Det är dags för en förändring. Det kanske ni inte visste men eftersom att jag själv har haft ätstörningar gör jag ofta aktiva val i mina kanaler. Exempelvis hade jag bokat in ett samarbete men när kläderna kom och storlek S var för litet på mig tackade jag nej till samarbetet. Jag vet att hade jag varit sjuk och fått hem de kläderna hade jag fått panik över att storlek S inte passade mig, inte kunde JAG vara en storlek M?, och storlekar kan påverka människor med ätstörningar så otroligt mycket. Det blir som ett mål, siffran på vågen och kläderna är vad som identifierar dig som människa. Det är även därför jag sällan skriver ut vilka storlekar jag har på kläder här i bloggen, får ofta mail om hur jag gick ner i vikt eller hur man sak göra för att se ut som mig i kroppen och jag skulle aldrig vilja uppmuntra någon som har den inställningen. Jag vet att när jag själv var sjuk och läste bloggar la jag ofta bloggarens vikt eller storlek på minnet. ”Blir jag en storlek XS kommer jag att se ut som henne”.

Skönhet sitter inte i en siffra, och det viktigaste i livet är att må bra i sig själv. Önskar att jag insåg det för många år sedan. Jag tror att jag insåg att när jag hade samma syn på mig själv som när jag vägde som minst som jag hade när jag vägde som mest att det var hjärnan det var fel på och inte kroppen. Jag minns att Victor sa att jag hade slutat stråla som jag alltid brukade göra, det fick mig att inse att jag hellre ville stråla än att vara smal. Att jag hellre njöt av livet med mina nära och kära än att ta mig till gymmet en extra gång. Jag insåg att alla nackdelar med att banta var större än fördelen att vara smal. För jag var smal men jag hade aldrig varit så olycklig. Jag var smal men det fanns ingenting kvar av Maja. Hon som vill sitta på en uteservering och dricka vin utan att tänka på hur mycket kalorier jag får i mig. Hon som har fint friskt hår och fin hy. Istället blev jag grå och håret gick av. Mensen försvann och jag insåg att det kunde vara farligt. Insåg att jag hellre än dag blir en mamma än att vara smal. Insåg ju även då att min syn på ”smal” var helt vriden, insåg att det inte fanns ett värde i ordet ”smal”.

Idag tränar jag för hälsan, att man håller sig i form är bara en bonus för mig, hur klyschigt det än låter. Idag bar jag fem kassar med mat och dryck till bilen och tänkte för mig själv att jag var så jävla stark, det är en häftig känsla när man märker hur ens kropp reagerar på en hälsosam och balanserad kost, för mig innebär det både choklad och kycklingsallad. Vatten och rödvin. Hemmakväll och intervaller på gymmet. Och jag tror att det gäller samma för alla, hitta sin egna balans i sitt liv. Och inse att livet är så mycket mer än att komma i jeansen.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Erica

    Alltså. Helt ärligt så visste jag inte vem du var för en vecka sen. Jag scrollade bland poddar och hittade din och Sannas. Började lyssna. Blev fast. Älskar er. Er inställning, fötterna på jorden, humor, allt. Det du skriver här är så rätt. Så imponerande och fyller bara på bilden om vilken fin och äkta människa du verkar vara. Jag skickade ett mail till er pod häromdagen, för jag är så impad av ert jobb. Är SÅ glad att jag fann er och får ta del av er vardag, ni inspirerar så oerhört mycket, för nån som mig som är komiskt nog väldigt lik dig. Lite klantig, väldigt känslosam och drömmar större än mig själv. Det här inlägget var underbart att läsa. Tack för att du delar med dig, det behövs idag. KRAM

  2. Jenny

    Maja du är en så bra förebild! Älskar att lyssna på er podd, jag tänker alltid på hur jordnära ni är och blir alltid så inspirerad. Ni känns äkta. Det här inlägget är så himla viktigt, fortsätt gärna dela med dig av dina kloka tankar.

  3. Matilda

    Maja, Maja.. du säger det så bra. Tack för ett bra och viktigt inlägg. Du inspirerar mig och du är en fantastisk förebild. Tack.

  4. Sofia

    Fan va grym du är! Har haft liknande problem med mat och träning som du har haft men har liksom inte hittat balansen. Men längtar till dagen jag har samma tankesätt och slipper ångesten av att äta onyttig eller skippa träningen. Kram

  5. Tilda

    Tack så himla mycket för att du skrev detta inlägg Maja! Jag befinner mig just nu i det sjuka beteendet som du beskriver att du tidigare haft. Jag känner mig så stärkt och hoppfull av detta inlägg och kommer kämpa för att leva efter den härliga och sunda inställning du verkar ha nu. Tack!
    Kramis

  6. Angelica

    Wow Maja, vilket fantastiskt bra och viktigt inlägg! För tre år sen gick jag ner ungefär 15kg, höll den vikten ett tag men senaste 1,5 åren har jag gått upp i princip allt igen och mår så fruktansvärt dåligt över det. Jag ligger väl precis på gränsen för övervikt så jag är egentligen inte så tjock, men jag känner mig så otroligt tjock och ful. Jag kämpar dagligen med mina hjärnspöken och försöker tänka att mitt värde inte sitter i hur jag ser ut, men det är så svårt. Jag tränar och äter hälsosamt för att gå ner i vikt igen och har nästan blivit manisk i att räkna kalorier och kolla på min aktivitetsklocka hur mycket jag förbränner en dag, så det här var ett väldigt viktigt inlägg för mig att läsa. Tack ❤️

  7. Lisa

    Du är GRYM på alla sätt och vis! Jag är så jävla glad över att jag har hittat en inspirationskälla som dig. Du gör skillnad!

  8. Julia

    Maja, seriöst… Du är fan helt jävla otrolig!! Tack för detta inlägget! Och tack för era kloka samtal i podden där ni pratar om den hysteri kring ”perfekta” konton på instagram osv. Det har gett mig sån avsmak av det och har följt av såååå många som jag bara insåg att deras bild av det ”perfekta” livet ger mig fan ingen inspiration över huvudtaget! Världen borde vara lite mer som dig, tjejen. Du är helt jävla AMAZING <3

  9. Sabina

    BAM! Grymt inlägg! Ungdomar behöver få höra detta. Fortsätt vara på ditt sätt, du kan påverka och göra skillnad på ett vackert sätt. You go girl!

  10. Mathilda

    Wow. Tack Maja. Du är så behövlig för denna värld! Det här var precis vad jag behövde läsa just ikväll när hjärnspökena knackar på. Jag brukade också tänka sådär, och lät det styra hela mitt liv i fyra år. Jag har tagit mig ur min ”ätstörning” men ibland är de sjuka tankarna där och står redo att sänka en. Jag har läst ditt inlägg fem gånger nu och känner mig tio gånger starkare. Tack. ❤️

  11. Emelie

    Jag har aldrig kommenterat förut och har själv inga problem med vikt eller så men måste bara skriva FAN vad bra skrivet! Så onpoint! Du är grym!

  12. Johanna

    Apropå felaktiga storlekar tror jag faktiskt att en standard är på g att införas som ska baseras på cm-mått i omkrets så att man lättare ska veta vad man köper. Typ storlekar på överdelar baseras på bystens omkrets och nederdelar på stussens (rumpans) omkrets.

  13. Olivia

    Har fått ett nytt tankesätt ända sen du började prata om din ätstörning i din och Sannas podd! Tack för att du tar upp ett sådant känsligt men så viktigt ämne! Vet att du inte bara hjälper mig <3

  14. Linnea

    Tack för en helt fantastisk text. Detta behövde jag idag då jag hade sånna dåliga tankar om mi själv. Tack för ett ärligt och fint inlägg. Mer sånt!❤️Så starkt av dig.

  15. -

    Jag brukar aldrig kommentera bloggar men känner att jag verkligen måste just nu. Dina ord går rakt in i hjärtat och som halv sjuk/halv frisk börjar jag nästan gråta. Jag är så trött på skiten nu. Det enda jag vill är att vakna upp varje dag och känna exakt vad du känner (fast ändå inte vilket jag tror du kan relatera till). Hur som helst vill jag bara säga att det du skriver gör mig lite ledsen men peppar mig så otroligt mycket mer. Tack Maja för dina fina ord och tack för att du pratar om problemet på ett verkligt sätt. Du är fantastisk stark <3

  16. Julia

    Wow. Du är fantastisk och SÅ klok. Tack för att du ger mitt svaga tankesätt gentemot mig själv en knuff i rätt riktning<3

  17. Sofia

    Alltså Maja!!!!! Bästa är du!!!! Önskar att det funnits fler bloggare/tjejer/influencer som du under mina tonårsår. Någon som vågar. Någon som förstår. Någon som är så jäkla bra på alla sätt o vis. Någon som inspirerar mig till tusen. Du är den coolaste jag vet ärligt talat. Tack för att du är du och att du väljer att dela med dig <3 <3 många kramar

  18. Emelie

    YOU FUCKING RULE THE WHOLE WORLD!!!! YOU GO GIRL!!!! Assså thank god för du är så öppen och ärlig och delar med dig, hjälper mer än du någonsin kommer att förstå!!!! DU ÄGER, glöm aldrig det!!!! <3

  19. Louise

    Tack Maja❤️
    Det betyder så mycket för mig som verkligen balanserar mellan ”du är för fet” (ofta) och ”du duger som du är” (mer sällan).
    Jag försöker göra aktiva val och bara följare som har ett sunt tänk (och helts har lite samma kroppstyp som jag själv) detta gjorde att jag bara kan hylla dig ännu mer ❣️

  20. Nina

    Alltså ÄLSKAR dig. Tack för att du skriver så bra saker och tar upp viktiga ämnen till skillnad från så många andra i branschen. Sluta aldrig med det! KRAM <3

  21. Jenny

    Man vill ju adoptera dig, du är verkligen unik. Fantastisk , charmig och klok . Vilken förebild du är. Hoppas du njuter av den fina responsen på detta inlägg. Fortsätt vara precis som du är.

  22. Emma

    Tack Maja, för att du är den du är. För att du delar med dig av sånt som gör skillnad för väldigt många. Inklusive mig själv. Sociala medier behöver fler som dig. Fortsätt med det du gör, för du gör det så jävla bra. Kram

  23. Hanna

    Wow Maja! Vilket otroligt bra och viktigt inlägg! ?? Jag har också haft en ätstörning och känner igen mig i EXAKT allting som du skriver. Mina hjärnspöken tog över fullständigt och jag har aldrig varit olyckligare än då när jag var som allra smalast. Till slut insåg jag att såhär vill jag inte ha det, life truly is about more than fitting in your jeans! Idag är jag frisk och mår bra, äger inte ens en våg, och vissa klädaffärer bojkottar jag helt och hållet. Underbart att du skriver om detta ämne som man borde prata så himla mycket mera om. Önskar dig allt gott, fortsätt att äga på precis som du gör ❤️ Kram ❤️

  24. L

    Tack Maja för att du delar med dig av dina erfarenheter som jag tror SÅ många kan känna igen sig i.
    Du är fasiken klok som en bok.
    Kram

  25. Sandra

    Grät. Har inte vägt mig på tio år nu och det är det absolut finaste jag gjort för mig själv. Hjärnspökena kanske aldrig kommer försvinna helt men man kan försöka mota bort dem med en kombination av intervaller och choklad. Tack maja<3

  26. emma

    Fick FOR REAL rysningar när jag läste!! Som någon mer nämnde, att du aktivt gjorde ett val att inte gå in ett samarbete med det företaget – började typ gråta när jag läste det?? Så jävla vettigt och klokt och COOLT och modigt.

    Du gör verkligen skillnad. På riktigt. Tack för att du finns i cyperspace och gör den världen cirka 100 procent roligare.

  27. Alexandra

    Alltså okej vilken fantastisk kvinna du är. Sån jävla vacker utsida men då är insidan till och med ännu bättre??? Jag ser framemot att läsa din blogg varje dag, för inlägg som detta eller för vad som helst egentligen. Det känns så äkta och för att du är du och det är så otroligt jävla bra. Sluta aldrig vara Maja Nilsson. Kram

  28. Olivia

    Tack. Beställde likadana jeans i storlek 38 efter läst ett av dina tidigare inlägg. Dem var alldeles för trånga över låren, grät och mådde skit. Gick sedan in på inlägget igen för att se vad du hade för storlek (”hälsosam” jämförelse) och mådde sedan ännu sämre då jag såg att du var tre storlekar mindre än mig. Det här inlägget och bilden berörde mig verkligen, fick mig en tankeställare

  29. Ebba

    Säger bara WOOOOW! Ett av de bästa inläggen jag någonsin läst. Tack för att du beskriver det på ett så förstående sätt. Det behövs fler som dig!

  30. Jenny

    Älskar ditt inlägg, så viktigt ämne och så bra skrivit. du är så jävla grym och en så stor förebild! fortsätt med de du gör, du är så bra och så viktig för många unga <3

  31. Maria

    Du är så jäkla bra så det inte är sant!! Så kloka tankar som du dessutom förmedlar SÅ bra i dina texter, en riktig förebild! <3 Önskar dig allt gott i livet!

  32. Alma

    TACK!!! Du är fantastisk och jag önskar verkligen att fler var som du!! Du sätter ord på känslor på ett så fint sätt. Sluta aldrig vara du 🙂

  33. Ellie

    Du är verkligen en förebild för så många inklusive mig själv. Det du skriver om är det man vill läsa för man kan verkligen relatera.

  34. Louise

    Jäklar! Maja, du är grym!! Så satans klok! Det här var det absolut bästa jag läst på länge! Tack för att du finns ❤️

  35. Nelly

    Tack maja för det här inlägget. Du har gett mig en så mycket bättre syn på hälsa. På att faktiskt ta hand om sig själv. En lärdom.
    Jag är tagen av dina fina ord. Tack!

  36. Nicolina

    Fyfan vad jag verkligen behövde att läsa detta!! Även om vi är lika gammla så ser jag verkligen upp till dig och du inspirerar mig så mycket. Puss på dig ?

  37. Linnea

    Hatten av.
    Du är en fantastisk förebild för många, unga som gamla. Med litet eller stort bagage med sig. Du hjälper människor genom livet. Inspirerar, motiverar och framförallt – säger som det är. Och det är inte många som gör i sociala medier idag.

    Så säger som många andra över, tack. Tack för viktiga inlägg, för att du är du och för att du visar upp en bild av verkligheten som många försöker dölja.

  38. Elin

    Så jävla viktigt! Att man bryr sig om vilken siffra eller bokstav det står på lappen på kläderna man har är SJUKT!
    Bra och fantastiskt att du lyfter det. För hur många gånger har man inte provat kläder i ”sin storlek” men så har det varit för litet, då har man tänkt ”jahapp….. får göra något åt detta”.

    Du är bäst!!! <3

  39. Sanna

    TACK för att du skriver detta! Helt underbart att du kan sätta ord på allt. Och tack för att du tog en sten från mitt bröst idag. Du är bäst! <3

  40. Ida

    Alltså jag blev rörd till tårar. Egentligen förtjänar inte influencer-världen dig, eller fan du har en egen arena som är bättre. Delen om att du avbröt ett samarbete, seriöst fan vad fint!!! Och genuint. All lycka!

  41. Hanna

    Kan inte annat än stämma in i hyllningarna! Jösses vilket inlägg. Wow! Du är en sann inspiratör Maja. Till och med den här gamla tanten (39) får mig en tankeställare när jag läser dina ord. Så vettig, så klok. Keep it up girl, You rock!! ❤️

  42. Jessica

    Fantastiskt inlägg, så viktigt att påminna sig om att vi är alla LIKA VÄRDA – oavsett storlek, siffra på vågen, midjemått, hårfärg, hudfärg, ursprung.. <3

  43. Mary

    Maja, you deserve a big round of applause.❤❤❤
    I’m speechless!
    I loved all your words, you’re absolutely right …
    LOVED IT!!!
    Please, never let anyone lay you down because you are a lovely woman.
    Thank you for everything and especially for sharing these more personal things with us.
    And thank you for being this wonderful person that you are the one with whom I identify myself immensely.
    Big kiss!✨❤✨

  44. Linnéa

    Alltså wow, som före detta anorektiker blir jag rörd av det du skriver. Även om jag sedan länge är frisk lever jag med en ätstörd hjärna och det är så underbart att läsa det du skriver. Även om det är en självklarhet känns det inte alltid så. Du är en fantastisk människa och fortsätt så! Du inspirerar ❤️✨

  45. Linn

    Andra gången jag kommenterar idag (och jag kommenterar aldrig på bloggar?) men åh jag fäller några tårar, blir så berörd av det du skriver. Wow vilken förebild du är<3333

  46. Ebba

    Så bra skrivet! Du inspirerar mig så mycket Maja med din öppenhet och hur du visar vad som är viktigt. Du är verkligen så GRYM!

  47. Johanna

    Vilket grymt fint inlägg <3 tack för det! Och från en annan IBSare, man mår aldrig så dåligt som efter en tacokväll to be honest…. men värt det 😉

  48. Maja

    Åh vad fint inlägg ❤ du behövs i sociala medier. Har gjort en rejäl avföljningsturné på instagram så den senaste veckan var det till största del din, Sannas och livet på läktarens bilder/videos som kom upp i flödet, det gör så gott!

  49. Therese

    Jaa! Det här inlägget kunde inte komma mer passande för mig. Tack Maja för du påminner mig att det är inte storleken som är viktig utan att jag känner mig fett snygg! <3 <3 <3

  50. Nellie

    MAJA VAD DU ÄR GRYM!!! Tack tack tack! Tack för att du är en sån bra förebild. Du är så medveten om vad du ska skriva & inte. Du är så peppande. Du är så klok. Du vågar skriva om det tunga i livet, men även det glada.

    Tankarna som snurrar runt i mitt huvud flera gånger om dagen är ”fyfan vilken girl power, som henne vill jag vara. Vilken förebild”

    Tusen tack!! Ha en fin kväll. Kram

      1. Becca

        Hahaha min första tanke också!! ÄLSKAR DIG SOM FAN DU FÅR MIG ATT ALLTID KÄNNA MIG FIN OAVSETT, skulle ej vara i capslock men äsch kan lika gärna skrika ut det

    1. L

      Haha vad sjukt!! Det absolut första jag tänkte efter att ha läst detta var att jag ville skriva ”jag älskar dig.” DU ÄR BÄST.

    2. C

      Känns som vi är många som har gått samma väg. Älskar att du sätter ord på det! Så jävla rätt, bra att vi alltid påminner varandra!!!! Grymt Maja!

Visa alla 117 kommentarer
God morgon!

God morgon! Klockan är halv tio här (var när jag började skriva inlägget he he) och vi vaknade för kanske en halvtimme sen, det var ändå en härlig känsla att vakna upp hemma men framförallt bredvid Victor. Just nu sitter jag i köket och dricker mitt kaffe, utanför strålar solen och på gräsmattan ligger lite frost. Victor är på övervåningen och packar väskan till träningen och matchen i London imorgon, allting är som det ska helt enkelt. Det är en vanlig tisdag a lá Victor och Maja. Mysigt och jag är väldigt glad över det. Idag ska jag ta dagen som det kommer men jobba av en hel del, gymmet ska besökas ( OJ vad det ska springas idag, så länge sedan nu), sen har jag och Victor en del att ordna upp angående bröllopet, antar att vi får göra det över telefon iallafall eftersom att han åker direkt efter sin träning. Sen ska jag jobba här på bloggen, SPELA IN MIN FRÅGEVLOGG till er och köpa hem fräsch och god mat. Idag blir det ensamtid för Maja och jag är helt pirrig, inte varit själv på en månad.

Igår flög jag ju hem från Spanien, jag var nära på att bryta ihop i tårar när jag pussade barnen men Sanna och John började tjafsa lite så ögonblicket dog kan man säga, vilket var bra för annars hade jag aldrig slutat gråta. Kändes skumt att åka därifrån, vi hade verkligen fått in en vardag och man tänkte inte riktigt på hur fort dagarna gick förbi. Jag åkte ju dit med inställningen att här ska jag vara och att jag absolut inte skulle bidra med någon stress för varken Sanna eller John. Sen ville jag ju dessutom vara där vilket dom förhoppningvis märkte av. Det jag menar är att ingen dag blev krystad eller jobbig, utan det var som om vi alla alltid hade levt sådär. Med mig i ett extrarum och just därför kändes det så konstigt att åka hem.

Victor hämtade mig på flygplatsen och jag kom hem till blommor. Han hade tillochmed köpt tulpaner bara för att jag har tjatat om att ”våren är här” och ”nystart”. Så himla fint. Det blev väldigt mycket känslor för mig att komma hem igår, en kombination av min stora saknad efter Victor, att ha fått vara med i John och Sannas bebisbubbla och lite pms. Victor har ju varit ensam här hemma och när man är hemma ensam i ett sånt stort hus vi lever i har ju inte mycket gjorts. Han har rört sig mellan köket – kontoret – toaletten – sovrummet. Detta har ju gjort att det nästan luktade museum när jag kom hem, dessutom var alla julsaker borta vilket hade gjort huset så mycket mer mysigt under hela december. Jag fick så mycket ångest, som en käftsmäll och jag kunde inte sluta gråta. Jag har förstått att det kan vara svårt att förstå mig när det gäller just det här, jag vet att det är få förunnat att vi bor i ett stort och fint hus men om huset inte känns som ett hem spelar ju det absolut ingen roll hur fint eller lyxigt man har det. Jag har inte känt mig hemma förutom i lägenheten i Västerås sedan vi flyttade från Portugal i maj och att komma hem i tron om att det nu var en ”nystart” och ”vår” för att sedan inse hur mycket ångest jag får av vårt hus gjorde mig ledsen. Jag var ju så inställd på att allting skulle kännas så underbart bra att komma hem och så blev det inte så.

Jag tror att det hänger ihop med att jag är en känslomänniska. Jag plockar upp min omgivning. Jag plockar upp allt. Och lägger jag mig varje dag i ett sovrum jag inte alls tycker om, så blir det som en tyngd på bröstet som bara växer och växer. Nu pratar jag inte om att det måste vara fina saker överallt, jag kände mig som hemma när jag bodde i ett litet litet rum i Oslo i ett kollektiv just för att det var mitt rum, med mina saker. Jag pratar om att det måste kännas som hemma. Lite som hos mamma, vi har inte samma inredningssmak, men att komma hem till henne är alltid hemma. Samma hos Victors mamma, eller hos Louise. För det är deras saker överallt, deras soffa speglar deras person, deras lakan har dom valt i butiken och deras köksbord är just som jag försöker förklara, deras.

Vi håller på att leta efter ett nytt hus, eller om jag fick bestämma en lägenhet inne i stan. Dessutom ska det köpas våra egna möbler nu som vi alltid tar med oss. Jag tror jag har hittat soffor jag vill ha (måste bara kolla med Victor) och så ska det köpas nya mattor och dylikt. Jag märkte sådan stor skillnad hemma hos Sanna och John, även om dom hade bott i deras lägenhet i 12 timmar när jag kom så kändes det som deras hem just för att det var deras möbler som stod där i lägenheten. Den här hösten har ju rullat på hur snabbt som helst för oss och även om jag har velat ta tag i saker så har jag inte orkat eller hunnit, det blir ju så när man inte mår så bra, man orkar inte ta tummen ur. Nu tror jag dock inte att allting hänger på möblerna och just därför letar vi efter en ny bostad. Jag känner mig inte trygg i det här huset och det är inte ett hus som passar våra personligheter, det här är nog mer ett ungkarlshus där man kan ha feta fester. Inte ett hus där man tänder ljus, spelar monopol och äter korvstroganoff.

Hur som helst efter mitt breakdown tände vi ljus och lagade tacos. Låg sedan sked i soffan och tittade på How to get away with murder. Har ni sett den? Den börjar ju spåra ur totalt och blir som Prison Break, det händer nya saker heeela tiden att man nästan blir lite matt. Men vi kan inte sluta kolla för det, man blir ju som besatt.

Nu ska jag göra frukost och sedan bär det av till gymmet, det är bra väder här idag och jag känner mig efter gårdagen väldigt fylld med energi. Jag vet ju att det mesta i livet blir vad man gör det till så idag ska jag styra upp saker, hålla kvar i min positiva energi och vara produktiv. Det här ligger enbart på mig och vad jag väljer att göra åt situationen och inte. Nu ska jag göra ett hem åt oss, för Victor förtjänar det lika mycket som jag. Nu kör jag. Tar tjuren vid hornen helt enkelt.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Josephine

    Jag och sambon hade serietorka när jag kikade in på din blogg och såg att ni brukade fastna för psykologiska serier, yes tänkte jag ! äntligen kommer vi fasta för en serie i vår smak. (Jag menar man vill ju oftast inte ge serier mer än 3avsnitt för att se om det är någon i ens smak.) svävade iväg lite men summa sumarum så drog vi igång how to get away with murderer. Så jäkla bra serie! Iaf säsong 1. Nu är vi snart i slutet på säsong 2 och Herregud Hahah det har det spårat totalt och man fattar ju knappt att stackarna i serien inte bryter ihop helt och hållet. En annan skulle ju knappt klara en tiondel av de som stackarna får utstå ?? vill du ha tips på bra serier så ska du kolla på the Followers m Kevin bacon. Ruggit bra om ni gillar psykologiska thrillers.
    Hade!

  2. Jenny

    Jag kommenterade ditt inlägg ang jeansen och storlek och så läser jag nu detta och blir så tacksam för att du delar med dig av både kloka tankar och tankar med ångest. Det är så starkt. Det gör dig till människa och en person man tycker om. Man både inspireras och känner igen sig. Jag säger det igen, fortsätt gärna dela med dig och fortsätt vara du! Kram!

  3. Mary

    Thank you for being so open about your life.❤✴❤
    No blog can get to your heels.
    Because you don’t do publications just for doing, they all have their special meaning.
    I hope that you can find a house where you can feel super good, where you can really feel at your own ”home”.
    And I believe you’ll find it.
    Once again, thank you soooo much.❤?❤
    Great kiss and I hope you have a good night.

  4. Lisa

    Älskar inlägg som dessa! Precis lika mycket som jag älskar de ytligare inläggen. Kombinationen helt enkelt! Känns väldigt äkta, något jag tycker saknas i många bloggar idag! Därav är du i princip den enda bloggen jag läser! Du utstrålar sån power och det smittar verkligen av sig! Så viktig blogg på flera olika sätt! Hoppas ni snart hittar något där ni kan trivas bättre så ni verkligen kan njuta av eran tid i Manchester!

  5. Elin

    Du beskriver verkligen exakt så jag känner och så som jag har reagerat. Jag har flyttat till en ny stad, superfin lägenhet och läget är wow. Men, jag känner mig inte hemma, trots allt det, vilket jag har haft en hel del ångest över att komma tillbaka efter typ en semester och att jag ens känner som jag gör. Tack för att du är så öppen och delar med dig om hur du känner. Det hjälper även mig som bara läser och lyssnar på er podd – som är SÅ bra. Fortsätt med det du gör, du verkar vara så himla härlig!

  6. M

    Jag känner igen din känsla! Jag är likadan, tar in min omgivning och påverkas mycket av den. När jag och mitt ex gjorde slut flyttade jag ganska snabbt från en stor fin lägenhet till en liten etta i andra hand som var möblerad. Försökte göra den till min så gott jag kunde men det gick inte. Jag fick ångest så fort jag klev innanför dörren och försökte spendera så lite tid som möjligt där. Nu bor jag i min egna lägenhet med mina egna saker och fylls med ro och glädje när jag kommer hem. Jag hoppas ni snart hittar ett hem som känns lika mycket hemma som er lägenhet i Sverige.

  7. Linn

    Alltså jag ÄLSKAR att komma in här på din blogg. Även om du skriver om lite tyngre grejer som idag så känner jag verkligen en befrielse i kroppen av att få läsa det. <3

  8. E

    Åh hade exakt samma. Vi flyttade från en lägenhet som vi bodde i, i 4 år. Sista året gav det så mycket ångest. Lägenheten vi bor i nu älskar jag mer än allt. Vi har köpt grejer lite i taget och fått till vår still. Jag bara längtar hem vart jag än är. Om jag ens vill ge mig ut från hemmet ?

  9. S

    Jag måste bara säga att jag tycker du är så häftig som öppnar upp dig såhär. Å hur du går från att beskriva hur ledsen du är till att du visar ett jävlar anamma. Sån power! Jag är precis som du när det kommer till hemmet (som säkert alla är men ingen riktigt förstår vikten i) och jag älskar min lilla etta. Varenda hörn ger mig en trygghet som jag hoppas ni snart kommer att få! Och jag hoppas att du aldrig slutar blogga, undrar ibland hur du orkar med alla sura människor som kommentarer här inne och blir irriterad över att dom inte förstår att det är en ynnest att få en inblick i ditt liv. Folk verkar tro att du bloggar för att pleasa alla andra, dom missar poängen med att du bloggar för din skull.

Visa alla 13 kommentarer

Rekommenderade inlägg

Jag var tillbaka i Manchester och det vankades dejt!

Jag var tillbaka i Manchester och det vankades dejt! Jag älskar att klä upp mig fint och fixa mig lite extra för Victor. Det måste jag ändå säga att jag är duktig på. Jag ser vikten i att fortsätta vara Victors flickvän och fästmö och inte bara hans bästa kompis. Min värsta mardröm är att vi en dag skulle vakna upp och inse att vi bara ser varandra som vänner, utan minsta gnutta passion för varandra. Toalettdörren står öppen och man går runt i samma gamla slitna pyjamas som både har kaffe och chokladfläckar (det gör jag såklart nu med men då och då försöker jag att anstränga mig lite extra). Jag klär fortfarande bara upp mig för Victor, när jag har nya kläder inviger jag dom när jag är med honom. Jag köper nya underkläder, går runt i fina morgonrockar hemma, jag lagar en extra god middag ibland och tänder ljus fast det bara är en vanlig måndag. Jag anstränger mig. Och Victor gör detsamma för mig. För vi vill ju vara med varandra resten av livet och det kan man inte om man bara är vänner, eller kan kan man väl, men det är inte så jag vill leva med Victor.

Vi firade fyra år tillsammans och han var iväg på match i något annat land men jag fick ändå rosor. Kanske den finaste buketten jag har sett. Att han ens hade tänkt så långt gör mig rörd och får mig att känna mig så älskad. Att han är borta mycket med fotbollen gör ju ingenting i slutet av dagen när han ändå kommer ihåg de där viktiga stunderna som jag tror många andra som alltid är tillgängliga gör.

Jag började träna en del igen, skaffade mig en PT och satte upp mål. Långt ifrån dom målen och jag måste lägga i en extra växel snart. Man kan inte alltid säga ”jag ska bara” om man verkligen vill nå sina mål. Nu när jag är tillbaka i Manchester så ska jag börja träna oftare och framförallt hårdare, det har varit svårt nu i Spanien men min tränare Ali är inbokad och vi ska köra på som satan nu. Och kylen ska fyllas på med mycket grönt.

Kenan kom på besök <3

Och Sebbe <33 Vi lagade goda middagar och mös. Gillar alltid när Victors bror är hos oss på besök för då har jag någon att laga mat med. Vi tycker att det är lika roligt båda två och kan stå och titta på köttet i ugnen tillsammans och ba ”wooooow nu duuuuuu, oj oj oooooj”.

Vi rensade ut massa kläder som vi skänkte till välgörenhet. Så skönt och bra, ska göra det igen snart.

Victors andra bror Alex kom också så jag, Kenan, Sebbe och han gick ut och festa en kväll. Fullt ös medvetslös osv.

Och vi hängde på gymmet och levde life.

Jag var produktiv och startade upp mitt engelska företag! Kände mig stolt över mig själv den här dagen och började äntligen känna att saker och ting började falla på plats. Efter mycket slit så var allting klart. Jag vet att jag hade känt mig så stressad så länge just pågrund av att det var så mycket att fixa med bolaget, allting går ju hand i hand och har jag inget företag kan jag inte samarbeta med företag. Dessutom är det väldigt viktigt för mig att sköta allting exemplariskt när det kommer till vart jag är skriven, vart mitt bolag drivs och allt det där tråkiga men viktiga som jag har fått lära mig det här året. MEN här var allting på plats. Heja mig, faktiskt.

I slutet av månaden mös vi själva i Manchester innan det var dags för nästa landslagssamling igen. Hösten är generellt väldigt hetsig med mycket landslag och många klubbmatcher, våren brukar vara något mindre vilket är tacksamt. Så man hinner träffa människan man delar livet med menar jag. Det var oktober! Och nu när ni läser det här har jag förhoppningvis precis landat i Manchester.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. My

    Först och främst, TACK för att du inspirerar och är dig själv. Det kansker kan låta töntigt (med tanke på att jag är äldre än dig) men du är fan min idol! Hejja dig!!!

    Jag skulle önska tips på ett bra, inspirerande svenskt magasin att börja prenumerera på? Jag är ute efter att läsa om mode, inredning, kost & hälsa. TACK!!!

  2. Agnes

    Alltså JÄKLAR vad snygg du är på den fjärde bilden Maja!!
    Förresten, så uppskattar jag så mycket när du reflekterar över livet, du är en väldigt klok människa.
    Kram på dig

  3. Emma

    Apropå det där med att skaffa barn (har en liten och en till på väg) – blev jag så full i skratt när jag läste första delen av inlägget när du beskriver hur du anstränger dig för Victor. Det är jättefint och jag gjorde också liknande förut, men nu i barnbubblan får man liksom vara glad om man har typ duschat och fått på sig rena kläder ? Men fint med tanken om att man behöver anstränga sig för varandra. När man får barn går det ju helt enkelt inte att ha samma kärleksrelation som innan utan det blir absolut mer bästa-vän-relation. Däremot älskar man ju fortfarande varandra lika mycket – om inte mer – och jag tror det är viktigt att man bara accepterar att relationen ser annorlunda ut och att det inte behöver vara något fel med det. Jag tänker att man får försöka hitta de tillfällena man kan för att visa uppskattning för sin partner och att man får tänka att man kommer kunna få mer tid för varandra igen längre fram när barnen blivit lite mer självständiga. Under tiden får man göra det bästa man kan liksom.
    Kram och tack för en genuin, rolig och inspirerande blogg!

    1. Maja Nilsson

      Haha, jag har förstått det när jag har pratat med Sanna (”Dejta nu Maja för sen finns det ingen tid för det”, försöker därför suga ut det sista av vår parrelation nu så jag verkligen kan omfamna småbarnslivet med bajsblöjor och sömnlösa nätter. Längtar minst lika mycket efter det och kan så enkelt bli avis när jag ser par med småbarn. Så underbart!! Och så charmigt att livet har så månqa kapitel som ser så olika ut. Kram och tack för din kommentar <3

    1. Maja Nilsson

      Det har du säkert, man är bara dålig på att klappa sig själv på axeln. Stor kram och framförallt TACK. Blir så glad.

  4. Josefin

    Nog kan man vara tillsammans resten av livet om man ”bara” är bästa vänner. Det är väl olika för olika par tänker jag. Snarare tror jag att man måste vara västa vänner för att vara tillsammans livet ut, att man inte kan va det om där bara finns passion men ingen vänskap. Och nog kan man kissa med öppen dörr och ha samma pyjamas på sig varje dag men ändå ha kvar kärleken. Jag förstår att du inte menar att ert sätt är det rätta Maja, men jag tänkte bara att det kan va bra för unga tjejer som läser din blogg att få höra att det är inte kört bara för att ni kissar med dörren öppen och inte klär er fina för er kille. Så det kanske är vanskligt att skriva att man inte kan va med varann resten av livet om man bara är vänner. Alla är olika, och nånstans är det viktigaste väl att man är med någon snäll och som ger en glädje och trygghet. Kärlekskänslor kan komma och gå och det är ok. Jag är tillsammans med min bästa vän och klart att jag är kär i honom, men inte varje dag år ut och år in. Vissa dagar är han bara min bästa vän, och vissa inte ens det haha. Sånt där går ju upp och ner (iaf för mig och många andra) och så får det va. Men det finns ingen annan, hur passionerat jag än skulle känna för den, som jag vill dela mitt liv med. Ville bara säga det så att andra inte jämför sig och tänker att deras relation är dålig i jämförelse med er. Hoppas du förstår min intention, som bara är god!
    Kram!

    1. Maja Nilsson

      Jag förstår absolut vad du menar men jag har egna erfarenheter då jag var med en kille som jag de sista åren bara såg som en vän. Var för rädd för att vara ensam och trodde att det var bättre att bara stanna kvar hos honom. Men sen insåg jag att vi faktiskt bara var vänner och att livet var för kort för att nöja sig, och vilken tur var det för sen träffade jag Victor som både är min bästis och som jag är galet kär i. Det jag menade med texten var att man inte ska nöja sig eller ta varandra förgivet. Får ofta mail från tjejer som frågar hur man vågar ta steget från en relation som har runnit ut i sanden. Jag står för att jag tror på att en kärleksrelation måste vara mer kärlek än vänner, men självklart ska man kunna kissa med öppen dörr om man vill det. Jag personligen tycker inte om att kissa framför någon annan än mig själv. Och jag äter oftare frukost med honom i en smutsig t-shirt än en fin morgonrock men jag tror att det är viktigt att anstränga sig ibland för varandra – det kanske inte kom fram så som jag menade. Tack för din kommentar! Kram

Visa alla 9 kommentarer