Kategori

Tankar om livet

Kategori
Tänk att 2020 snart är över och att man på något sätt tror att den 1a januari, ja då är det ett nytt år och allt detta är över.

Tänk att 2020 snart är över och att man på något sätt tror att den 1a januari, ja då är det ett nytt år och allt detta är över. Men så är ju inte fallet och om det är någonting jag har lärt mig detta året, och som jag nu, med lite distans, kan se att jag verkligen behövde, var att lära mig att acceptera en situation och att allt inte alltid blir som man har tänkt sig.

Ni vet, ställa om hjärnan, tänka om. Ställa om.

Jag är och har alltid varit en person som föreställer mig saker, drömmer, visualiserar och vill gärna att det ska bli på ett visst sätt. Jag kan ju gråta en julaftonskväll bara för att dagen inte riktigt blev som jag hade tänkt mig, gräma mig över att någonting kul har blivit inställt eller tänka om en sak hundra gånger bara för att det inte blev, ja som jag hade tänkt.

Men det här året har ju verkligen fått en att vara tacksam över det man har och vara nöjd med situationen som den är. Och att främst tänka om. Idag, den 18e november så är jag inte ens inställd på att denna lockdown är över den 4e december, det känns lönlöst att tro att jag den 5e december få gå till gymmet igen eller träffa mina vänner. Jag tänker att det förmodligen fortsätter till februari. Det kanske låter negativt men tvärtom. Det kanske blir, eller inte, och oavsett vad så är det okej. För jag har inget val. Även om jag igår svor på telefon till min kusin över hur j*vla tråkigt livet är just nu och hur sjukt det egentligen är att man inte längre bestämmer över sitt egna liv. Men trots allt så har ju vi det väldigt bra och att behöva stanna hemma är okej. I mars började allt det här för oss och vi åkte hem till Sverige. Första besvikelsen blev att jag inte fick ha en lanseringsfest för min allra första kollektion någonsin. Jag tror ju på att allt som kan firas i livet ska firas och att just inte få fira det kändes så tråkigt faktiskt. Det var viktigt för mig och det hittills största i min karriär. Kan tänka mig att alla i år som tog examen, fyllde jämt, fick nytt jobb eller liknande känner igen sig. Men vi fick vara hemma länge i Sverige tillsammans, träffa närmsta familjerna och fira lite påsk hemma vilket vi inte har gjort på flera flera år. Sen har det ju fortsatt med upp och nedgångar hela året.

Men när vi pratade häromdagen jag och Victor om det här året så kom vi fram till det att det trots allt, varit ett år av eftertanke och att hitta sin egna harmoni i sig själv och i sitt hem. Och att man efter allt detta aldrig någonsin kommer att ta något för givet. Som att få gå hem till sin mormor och äta middag. Sätta på sig klackskor och gå ut på stan med sina vänner. Bjuda hem vänner på tacos. Få gå in i en butik utan en mask som är varm och jobbig. Vara frisk. Veta att sina nära och kära även dom är friska. Jag hoppas verkligen och tror att man kommer att komma ihåg det här, och känslan av lite hopplöshet. Att man inte om några år åker på någon semester, går på klubb eller kramar sin farmor och tar det för givet.

April 2017. Lissabon blir först på min lista när man får resa igen.

Jag tar med mig att det blir bra allting. Att livet, i såna här situationer blir bra om man tänker om. Och att man aldrig ska ta någonting för givet.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Linnéa

    Älskar när ”det förlorade året 2020” gått så långt att det helt tagits bort, haha. Roligt! Vi går direkt från 2019 till 2021.

Visa alla 10 kommentarer
Snart är årets och livets bästa högtid här.

Snart är årets och livets bästa högtid här. Julen. Jag lägger allt detta på min mamma, allt är hennes fel. Jag är lite skadad när det kommer till den här högtiden men jag älskar det. Såpass mycket att jag i år har haft lite av en intervention med Victor och förklarat att det här året, ska bli den bästa julen hittills och om han vill vara Grinchen då får han låsa in sig i sitt spelrum och vara det.

December 2019.

Problemet är kanske det att han inte är Grinchen, utan inte bara helt galen som jag är. Men förra året klädde jag granen själv exempelvis och sen grät jag över det. Dessutom FÖLL den ju första natten, minns ni? Och jag var ett vrak. I år är det obligatoriskt att klä granen tillsammans.

Någonting jag har lärt mig från tidigare år är att planera i tid. Redan nu kikar jag på julklappar, har handlat hem julklappspapper, ljusslingor till trädgården och klickat hem svenskmat så som pepparkakor och julmust. Julen ska ju vara mysig och därför måste man vara förberedd. Första december ska man inte börja köpa hem allting utan det ska redan ligga där i ett förråd, redo för att användas.

I år har jag gått såpass överstyr att jag har köpt hem en väska till alla julklappspapper och snören (det är sant, jag ville egentligen ha en sån där vagn som man kan rulla ut men det kändes lite väl). Även klickat hem fina genomtänkta papper med fina etiketter. Det blir ju mycket roligare att slå in det då och det kostar ju lika mycket bara man söker runt. I år vill jag ha en hel kväll med tända ljus, julmust och julmusik och sen ska vi duka fram allting på matbordet och bara slå in klappar. Så mysigt.

Jag har även planerat in jobbet relativt bra och kommer att vara ledig från den 19e december vilket känns fantastiskt. Att bara logga ut, baka pepparkakor och fixa inför julafton.

1a december, 2019.

Förutom det så vet jag redan två nya julfilmer jag och Victor ska se såfort december är här. Någonting som är väldigt viktigt är ju det att inte börja med allt detta i november. Det är böter i vår familj om man börjar med såväl julmust som julmusik och julfilmer innan första advent. Min mamma klär även alltid granen kvällen innan julafton just för att man ska känna att imorgon är det faktiskt julafton, däremot har jag ruckat på den traditionen då jag vill njuta längre av granen så hos oss åker den in andra advent.

Andra traditioner jag har är såklart pepparkakshus, adventskalender (har alltid gjort en till Victor men i år får han ingen och nästa år börjar jag för Ted Louie). Jag vill även införa att en liten nisse springer omkring här hemma på nätterna och gör hyss eller delar ut små lappar med önskemål som tomten gärna ser att TL gör. Så som att samla ihop gamla leksaker som kan skänkas eller att lägga ut kakor vid dörren. Det här blir såklart nästa år när han förstår lite mer.

Sen är ju julpynt en helt egen punkt på denna listan. Här kan man aldrig ha för mycket och jag tycker att det finaste pyntet är det där lite ”fula”. Jag köper inte hem beiga kuddar med en brun kotte på bara för att det ska matcha huset, nej nej nej, utan här hemma åker glittrande snökulor fram, i år har vi utökat med en lysande luktstolpe och såklart min lilla julby som jag började med förra året. Jag tänker köpa mig ett nyss hus varje år så om tio år behöver vi väl ett helt eget rum bara till byn.

December 2017.

Det som blir som allra mest påtagligt i år är ju hur allt annat blir så oviktigt om man inte kan ha sina nära och kära kring sig. Jag tänker mycket på mormor och farmor och för min egna skull hoppas jag att mina närmsta kan komma hit. Utöver det så spenderar jag ofta många tankar varje december åt alla ensamma runt om i världen generellt. Jag som känslomänniska gråter nog varannan dag åt den tanken, att någon är ensam under jul.

Vad är era traditioner? Så roligt att höra tycker jag!

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lea

    HAHAHAHA never forget vad det jul, eller midsommar som Viktor beställde typ chips eller choklad i mängder men missa typ hälften av maten? Bor själv utomlands så kände verkligen ångesten rakt igenom hahahahha 😭

  2. Linnea

    Jag förstår precis nervositeten för den här julen. Jag är gravid med vårt första barn och det här är sista julen mamma och pappa kommer ha i mitt barndomshem och jag är så nervös att jag inte kommer kunna flyga hem 😭 (bor också här i UK) och vara med. Och att min mamma inte ska få se min mage växa. Jag håller alla tummar att vi båda får jul med våra familjer! Xx

  3. Linda

    Det här året tycker jag det är okej att börja julpynta mycket tidigare än vanligt. Bor också i England och pga lockdown ska jag börja pynta redan nästa vecka. Vad annars ska vi underhålla oss med liksom! 😄

  4. Julia

    Åååå vad längtar efter att ta fram allt julpynt. Vi köpte hus iår och jag ser så mycket fram emot att ställa fram ljusstakar och gran och bara gå runt och mysa i mitt älskade hus, baka lussebullar och dricka julmust 😍

Visa alla 16 kommentarer
Just nu är livet väldigt bra.

Just nu är livet väldigt bra. Såpass bra att jag tillochmed har bokat av nästa inplanerad möte med min psykolog. Det brukar alltid vara ett kvitto på mitt mående. Behovet av att ventilera. Det är härligt att känna så. Även om jag vet att mående är någonting som varierar så kan jag verkligen njuta av att just nu, må bra.

Mer än bra faktiskt. Mina dagar har hittat en harmonisk rytm och jag har verkligen tagit kontroll över mitt liv. Ett tag har jag skjutit upp saker som jag har behövt tagit tag i när det kommer till mitt företag och nu, efter en ganska så kaotisk månad så har jag mitt på det torra igen. Och dessutom så har jag lärt mig så mycket dessa veckor, varit en chef, tagit kontroll. Och det känns bra.

Förutom det så har jag tagit kontroll över annat i livet, sånt som har skapat stress i mig utan att jag har vetat om det. Så här tänkte jag sammanfatta en lista med småtips som jag själv har upptäckt på sistone.

Skjut inte upp saker. Låter ju väldigt simpelt och enkelt men skjut inte upp någonting. Även om det är ett kort snabbt samtal, öppna ett brev eller skicka iväg ett mail. Jag har upptäckt att saker som jag har tänkt har varit småsaker har tagit upp alldeles för mycket av min tankeverksamhet. Skapat en onödig stress i mig. Så nu tar jag tag i sakerna samma minut som det sker, typ. Svarar inredaren om huset, ringer upp det där samtalet med banken och lämnar paketet på posten. Däremot har jag försökt jobba på skillnaden mellan jobb och ledigt så kommer jag på någonting viktigt eller någonting litet jag måste få gjort så skriver jag upp det på en To Do-list på anteckningar och gör det nästa gång jag har tillfälle.

Plocka undan. Ja nu tänker väl alla pedanter som har följt mig att jaaa Maja hur kan du ha levt som du har gjort och jag HÅLLER MED. Jag är en stökig person, eller kanske mer disträ, men däremot har jag märkt en stor skillnad i mitt mående när jag har det ordentligt städat runt omkring mig. När man har småbarn hemma är det helt omöjligt 14.03 en måndageftermiddag men såfort lilleman sover plockar vi undan alla leksaker fint, ställer tillbaka sakerna där dom ska vara och ordnar här hemma. Samma sak gäller nu med allt och jag gör allt as I go. Ni vet, ser jag en kaffekopp jag råkat glömma under morgonen i badrummet så tar jag med den ner, slänger smutsiga strumpor direkt i tvätten och viker in kläderna jag valde mellan på morgonen direkt i garderoben. Harmonin i min kropp är helt annorlunda sedan jag aktivt började plocka undan efter mig själv (och min son såklart).

Tänd ljus. Varje chans jag får nu så tänder jag doftljus som jag har köpt hem. När det är min morgon går jag och TL ner och gör frukost och så tänder jag några ljus. Det gör mig lycklig i själen.

Drick vatten. Nu tänker ni ooookej. Men jag har druckit mycket mer vatten på sistone och går konstant runt med min vattenflaska. Och jag känner mig så ren i kroppen. Härlig känsla.

Organisera. Det här går ju lite in i städningen men jag vill verkligen slå ett slag för att organisera. Det kan kännas överväldigande men jag gör lite i taget. Häromdagen lagade jag middag och medan pastan kokade fixade jag till i besticklådan. Så skönt för ögonen. Jag städade ur TLs skötväska som har varit ett stort svart hål senaste veckan. Så s k ö n t. Jag har även storstädat vårt badrumsskåp igen. Slängt gamla tomma flaskor, tvättat sminkborstarna och ställt allting i rätt ordning. Det är en ren fröjd att göra kvällsrutinen nu. Mitt nästa projekt är bilen, det ligger lite gamla proteinshakes där, någon mössa och en lerig barnvagn i bagageluckan. Men det står på min To Do-list!

Släpp dåliga tankar. Jag har jobbat aktivt för att så snabbt som möjligt släppa en jobbig tanke. Någonting som kanske irriterar mig eller gör mig arg. Jag släpper det. Och så fortsätter jag med min dag. Där har jag inga direkta konkreta tips förutom att bara, bestämma sig för att släppa skiten.

Våga fråga. Någonting som har tyngt mig ett tag är att jag har behövt ha kontroll över en del saker men har känt mig lite dum för att fråga. Vi har en fantastisk bankman som hjälper oss med vår ekonomi och våra företag så en dag tillät jag mig själv att låta ”dum” och så ringde jag honom och hade ett långt möte med mina ”dumma” frågor. Fick såklart till svar att det är såhär för alla nybörjare, jag menar, jag har inte gått någon utbildning i hur man startar bolag och har flera anställda så hur ska jag veta. Det kändes så skönt efteråt och nu har jag stenkoll. På allting. Varenda krona, varenda konto, varenda mail. Pjuh. Och jag vet exakt hur jag ska gå tillväga, tack vare honom och ett fantastisk team med mitt nästa stora projekt.

Bädda sängen. Ja, det är sant, vi har inte varit några bäddasängen-personer. Vår städerska gör det när hon är här men det är nog senaste tre månaderna jag gör det såfort jag har druckit upp mitt morgonkaffe.

Tänk inte på natten. Jag har hört någonstans att inga bra vettiga tankar finns på natten. Ni vet när man vaknar upp och inte kan somna om. Och man tänker och tänker och tänker. Mest på att jorden kommer att gå under om man inte gör det, eller det eller det. Men då påminner jag mig själv om att, just nu, kan jag inte göra någonting, och på natten finns inga bra vettiga tankar. Så nu kan jag lika gärna somna om.

Har ni några bra tips för ett mer harmoniskt liv? <3 Jag skulle kunna skriva en hel bok, jag är som besatt just nu med att hitta små saker som gör livet så mycket bättre.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. A

    Allt jag väntar på i livet just nu är att du ska skriva en bok!!!! Om allt, livet, ångest, intressen osv osv osv. Du skriver så fint och har så fantastiska tankar om livet och allt där i mellan, tror inte jag är den enda här som suktar efter en bok skriven av dig <3
    Kram

  2. Ida

    TACK för detta inlägg! Har mått dåligt dom senaste dagarna och det är fan inte lätt när man har en liten bebis hemma att ta hand om helt själv på dagarna. Ska ta tag i mitt mående nu med hjälp av dig! Wow, kanske kan avboka psykologen nu när du är så otroligt klok 😉 Kram!

  3. Emma

    Vad skönt med sånt flow! Och bra tips 🙌 Jag är själv pedant och för mig som har två småbarn och jobbar heltid är det så himla svårt att upprätthålla den nivån jag skulle vilja ha i vardagen. Det kanske låter dumt men jag kan verkligen störa ihjäl mig på att det är stökigt, dammigt eller att jag borde rensa i skåpen. Men det är så svårt att få gjort nåt när barnen är vakna/hemma och på kvällarna när de lagt sig är jag som en urvriden disktrasa. Så även om jag har ambitioner under dagen om att få saker gjort när de lagt sig så är det ofta jag landar i soffan istället. Försöker tänka att det väl får va så just nu, det lär ju blir lättare till slut antar jag.. Men om nån här inne skulle ha nåt käckt mirakel-tips så tas det ju tacksamt emot 😬
    Lycka till med ditt nya projekt, ska bli spännande att se vad det blir!

    1. Maja Nilsson

      Håller med!! Dock så är mitt tips att göra allting ordentligt en gång, då blir småplocket så mycket lättare på en gång. Iallafall för mig! Så det jag har lärt mig är att rensa ut PÅ RIKTIGT en gång för alla och då tar det inte lika mycket energi längre för mig i vardagen. Men jag förstår dig till fullo och det är ta mig fan helt okej att bara låta saker och ting vara också. Stor stor kram

Visa alla 25 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja!

Jag har en fråga till dig. Hoppas du har lust att svara <3 Vad jag har förstått har du tidigare haft någon form av ätstörningsproblematik. Det har jag också, liksom en skev syn på vad som är hälsosamt och ett komplext förhållande till min kropp och hur jag äter. Tror det är ganska vanligt hos tjejer, tyvärr. Sen finns det ju olika typer av problem och olika grader av hur sjuk en är. Det jag undrar är, när du arbetar med mode och yta, är på plåtningar, är modell själv och ser andra modeller som är både större och mindre- hur förhåller du dig till alltsammans?

Jag själv är känsligare i perioder, och har ofta sämre självkänsla under den perioden, då undviker jag sociala medier för att jag jämför på ett dåligt sätt, inte enbart yta, det kan vara allt möjligt i livet. Svårt att formulera vad jag menar. Tror nog att jag undrar om du har några gamla spöken kvar och hur du hanterar det idag isf? Tänker att världen du befinner dig i, alltså med mode, skönhet, kläder, kan vara sjukt stärkande, ge inspiration och insikter om att skönhet finns i allt men också vara en plats full av triggers typ. När jag var yngre (typ 25)var jag modell för en butik, de ville ha vanliga människor i alla åldrar och storlekar, men jag kände ändå innan jag skulle gå visning att jag inte ville äta vad som helst innan, blev lite stolt om de fick hämta en storlek mindre osv.

Vill också bara säga att du är så jävla grym, grattis till allt du åstadkommit i yrkeslivet! Grattis och grymt jobbat också till den fina lilla familj du har och all tid och energi det kräver. Att du dessutom har arbetat mycket med dig själv och dina känslor, wow alltså – förebild! Måste också säga att jag blir imponerad av hur du lyckas vara personlig och privat. Du är så jäkla cool!

Hej fina. Vilken bra och stor fråga. Även om alla mina hjärnspöken är borta nu och jag aldrig har känt mig såhär bekväm i min kropp så kommer det absolut stunder av svaghet iochmed mitt yrke. Innan min plåtning med Gina nu i slutet av augusti så kände jag mig inte alls så säker i mig själv. Det hade varit många månader av orutin, mycket god mat, lite träning osv. Innan en plåtning brukar jag förbereda mig ett tag innan, absolut inte att jag är på diet men ni vet, jag tränar regelbundet, dricker mycket vatten, går till frissan, kanske gör en ansiktsbehandling, sånt där man kanske vill göra inför någonting viktigt. Men inför det här hanns inte det med, utan plåtning föll precis efter vår semester vi fick i år. Dagarna innan kände jag mig jätteosäker men när det väl var dags så ”skärpte jag till mig”. Ganska ofta tänker jag på mottot fake it ’till you make it. Och det funkar! Jag går in i en roll och bestämmer mig för att bara köra oavsett om jag känner mig lite osäker. Jag upprepade för mig själv på gång den dagen ”du är fin, du är bra, du kan det här”. Istället för att tänka att byxorna kanske satt lite tajt trots allt.

När jag sen såg bilderna online jämte smalare modeller så tänkte jag inte på det för en sekund, eller jo det gjorde jag ju såklart, jag tänkte på det men reagerade inte på det. Jag tycker om min kropp som den är och trivs alldeles utmärkt med min storlek. Däremot kan jag ibland få kommentarer eller att någon skickar ett meddelande fel. Ni vet när man ska skicka till en vän men råkar skicka till mig istället. Det kan vara alltifrån ”huuur kan hon vara en 34a?!” Till ”nu är hon för smal” eller ”Nu måste hon ha gått upp lite i vikt”. Det är nog ända gången jag reflekterar över mitt utseende och har jag en dålig dag kan jag absolut bli påverkad i en timme eller två av orden jag precis läste.

Jag och lilla grisen, sommaren 2019.

Jag minns att jag förra sommaren gjorde ett samarbete med ett företag med träningskläder och jag kände mig så fin och som mig själv i min kropp efter graviditeten och allting. Jag tänkte inte ens på att jag faktiskt vägde tio kilo mer än vad min normalvikt är utan det enda jag tänkte på var att jag kände mig snygg, fräsch och tillbaka. Kommentarerna strömmade in av kvinnor (som alla absolut bara menade väl), men det var kommentarer som jag absolut kunde ha tagit helt fel om jag var kvar i mitt gamla mönster. ”Älskar hur du omfamnar din kurviga kropp”, ”älskar att du visar att man inte behöver vara smal”, ”Så snygg när du väger lite mer”, osv. Jag var helt chockad och läste upp alla kommentarerna för Victor. Mest chockad över hur idealet faktiskt ser ut i våra huvuden. Jag som då vägde 66 kilo sågs som sån fantastisk förebild för att jag vågade stå i sport-bh och omfamna min kurviga kropp. Helt galet ju! 

Så den enda gången mitt yrke gör att jag reflekterar över min kropp så är det av kommentarer jag läser, inte av företagen jag jobbar tillsammans med eller i jobbsituationer. Vilket jag tycker är härligt och ett gott tecken på att vi är påväg åt rätt håll någonstans. Aldrig någonsin har något företag haft åsikter eller kommentarer om mitt utseende. Det finns inga förväntningar på hur jag ska se ut, det enda som krävs av mig är att vara mig själv. Det är det viktiga. Och det är de som i sin tur gör att deras produkter säljs.

Vi kvinnor har mycket åsikter om varandras kroppar och främst om våra egna. Det är alltid där. Vi tänker på hur andra ser ut och vill gärna kommentera det, vi jämför oss med varandra och fokuserar på ett orimligt ideal. Och det är ju inte vårt fel, det är ju samhällets fel.

Jag har lyxen att vara gift med en man som älskar mig precis som jag är, och om något vet jag att han gillar lite extra när jag har dom där fem kilo extra efter en härlig sommar. Och jag har lyxen att jag har kunnat ta mig ur det där helvetet där allting handlar om kalorier, vikt, kilometer och grönt tee med citron efter v a r j e måltid.

Jag tror att det viktiga är att inte jämföra sig. Jag ser ut såhär. Om någon annan är mindre eller större än mig, i samma bransch som jobbar med samma varumärken, spelar ingen roll. För jag är jag, och det är också bra. Mer än bra. Och så ska det vara för alla kvinnor, oavsett yrke.

Maja, hösten 2017. Här mådde jag inte alls bra och här hade jag nog min peak när det kom till mina ätstörningar. Usch, blir ledsen bara av att se den här bilden faktiskt.

Jag hoppas för din skull att du snart blir bättre. Försök ta hjälp med dina tankar om du kan, hur stora eller små dom än är så är det verkligen någonting otroligt jobbigt att behöva hantera i sin vardag. Jag kom till insikten att livet, faktiskt, är för kort för att fokusera på några kilon hit eller dit, lite hull på magen eller runda kinder. Mitt liv består av så många fler härliga moment än vad det gjorde när jag var inne i det där. Min vardag är fantastisk i jämförelse med då. Det är ju livets extra glitter att kunna äta choklad när man känner för det, dricka vin utan en dålig tanke i huvudet och äta pasta en vanlig hederlig tisdag utan konstigheter. Och mina tankar och min energi går till mycket viktigare saker, så som min familj, mina karriärsdrömmar och livet i allmänhet än vad det gjorde förut. Jag har aldrig varit såhär på G i mitt liv, och det är jag helt övertygad handlar om just det, att jag fokuserar på rätt saker. Dessutom så är det mycket härligare att tänka på det fina och bra i livet, hela ens hjärna och aura blir mer ljus när ens tankar går till r ä t t saker. JAG LOVAR! Det hänger verkligen ihop.

Jag, idag!

Lev livet NU. Och kom ihåg att man är så vacker oavsett storlek eller form. Det kommer inifrån, själen är vad som lyser igenom på en människa och vad som i sin tur gör en vacker, tycker iallafall jag.

Och tack för dina fina fina fina ord <3. Jag blev väldigt glad av att läsa det. Stor kram

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mathilda

    Herregud vilken fin text. Du är så fantastiskt duktig på att skriva och förklara. Dina ord träffade verkligen mig och det är så viktigt det du pratar om. Jag själv jobbar som personlig tränare och det är så jobbigt att se & möta väldigt många människor som mår dåligt och kritiserar sig själv och andra. Precis som du skriver så är ju livet för kort för just det! Varför kan vi inte bara träna för att öka självkänslan, känna oss starka och få extra kraft till att orka vardagen? Och varför behöver mat vara något annat än energi och njutning?
    Jag hoppas att vi fortsätter gå åt rätt håll och att detta blir mindre laddat så att vi kan njuta av livet på riktigt.

  2. Jessica

    MÅLLÖS!!! <3 Tack för ditt inlägg Maja, du är otrolig på att sätta ord på saker. Tack för att du tog upp ämnet just idag.
    Många kramar!

  3. Anna

    Fantastiskt inlägg <3 jag har själv haft ätstörningar och allting. Vill passa på att tipsa om att följa denna tjej: @karolineepettersson på Instagram, Det har hjälpt mig jättemycket i mitt sätt att tänka och hon pratar på ett väldigt sunt sätt om kropp, mat och träning. inte alls så hetsigt som med alla andra! Tack Maja för att du är en fantastisk förebild på alla sätt <3

Visa alla 23 kommentarer
Onsdag mitt i livet.

Onsdag mitt i livet. Ett lugn har infunnit sig i mig och idag är en väldigt bra dag. Det har varit hektiska veckor minst sagt men nu väntar hemmamatcher för Victor vilket i sin tur betyder att han kommer att vara hemma några dagar i streck och inte åka direkt, underbart. Jag har väldigt mycket på gång nu så att balansera mitt liv som mamma, fru, vän och affärskvinna har minst sagt varit utmanade. Jag har oftast varit väldigt snäll mot mig själv när det kommer till min mammaroll men nu senaste veckorna har jag känt mig ledsen.

Ledsen över att jag har haft mycket annat som har stressat mig och tagit upp min tid, ledsen över att jag så gärna vill så mycket med min karriär samtidigt som jag slits med tankarna om hur viktiga dessa åren med TL är. Ibland är det som om att jag inte litar på min egna känsla, jag vet att jag njuter, så mycket av allting som har med den där lilla människan att göra. Men så får man höra att oj, jaha du är inte hemma med honom fast du egentligen kan, du måste njuta nu Maja, småbarn mår bäst av att sitta inlåsta i ett hus med sin mamma 24/7, och så försvinner hela min känsla kring situationen. Känslan jag egentligen är trygg med. Att jag njuter, och det är tack vare, avlastningen jag får genom förskolan, eller när mamma är här på besök eller när svärmor kan ta honom ett dygn i Sverige när vi är där.

Vi alla har ju olika åsikter om det här men jag vet att många av er känner som jag gör. Man vill köra sitt race OCH vara världens bästa mest närvarande mamma. Men när Victor är iväg såhär mycket och att bo i ett land utan vänner och familj kring sig som kan hjälpa till så blir vissa dagar helt upp och ner och jag lägger mig helt gråtfärdig och stressad i sängen vid halv tolv på natten.

Senast jag pratade med min psykolog sa hon till mig att jag måste påminna mig själv om att jag gör så gott jag kan. Jag gör ju verkligen det. Och det är ingenting fel med att vilja jobba hårt, följa sina drömmar och samtidigt vara mamma. Livspusslet är svårt för alla och vi måste komma ihåg att vara snälla mot oss själva.

Det jag försöker påminna mig själv om är att när det blir såna här perioder så måste det också få vara okej. Ibland kan jag lägga så mycket skuld på mig själv över saker jag inte borde ha skuld över. Typ som igårkväll, helt slut efter att ha klämt in så mycket jobb som bara möjligt på bara tre timmar medan Teddan sov sin nap och sen lekte med Sandra, försökt svara på mail lite då och då samtidigt som jag har lekt med bollar.

Vi åkte till ett lekland (för att jag hade så tydligt samvete men egentligen var jag så trött att jag ville svimma) och väl hemma vid sextiden satt jag på tvn till Teddan så att jag skulle kunna laga ihop en trevlig middag till oss. Då står jag där och får dåligt samvete över att han sitter ensam i soffan med sin vatten i handen och snuttis i andra och tittar på Lejonkungen. VARFÖR? Varför i hela friden skulle inte det vara okej? Självklart måste jag ju få ihop vår vardag och att ställa mig och laga en god pasta till oss medan han sitter sex meter bort i en soffa är ingenting jag borde ha dåligt samvete över. Men där stod jag, med tårar i ögonen.

Jag har också dåligt samvete över att vi funderar på att lägga till en extra dag på nursery. Nu går han måndagar, onsdagar och fredagar och han ÄLSKAR det. Han säger knappt hejdå till oss utan springer in direkt innan pedagogen ens har hunnit ta av honom skorna. Om det skulle betyda ett mindre stressigt liv för mig så varför ska jag ha dåligt samvete över det. Det bör tilläggas att jag verkligen är duktig på att vara i nuet, utan telefon och allt sånt när vi är tillsammans men även om det ibland inte blir så någon gång ibland, så måste det få vara okej.

Nu när Victor har varit iväg har jag haft så mycket på min agenda som blir helt omöjligt att klara av med Teddan hemma, eller självklart kan han vara det, men hur snällt är det mot honom. Och det andra alternativet är att jag jobbar från 19.00 till sen natt för att få sakerna gjorda. Och då blir jag inte heller en bra mamma dagen efter. Och tredje alternativet är att jag blir en hemmafru istället.

Jag är glad att jag har min mamma i det här, hon påminner mig om att jag faktiskt är betydligt mycket mer med TL än vad jag tror och ger mig själv cred för. Vi sitter ihop han och jag så att han får gå en dag till på nursery kommer han förmodligen bara tycka är kul och skönt att slippa mig en stund. Dessutom går ju våra liv i perioder, om det blir en stressig höst för den här familjen så får vi lösa situationen så att det blir bäst för alla. Och i vår kanske det blir lugnare och då avbokar vi en dag på nursery. Hösten och vintern är känt i vår fotbollsvärld för att vara den mest hektiska perioden men det blev en riktig chock i år när det slogs ihop med min hektiska period.

Jag ska berätta mer om vad all min tid går till längre fram, men det är de absolut största i min jobbkarriär hittills. Någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Och det måste få vara okej, att både jobba hårt och vara mamma, ibland en supermamma och ibland en trött mamma. Bara för det, är man inte en dålig mamma. Vi gör så gott vi kan.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jill

    Mina barn har alltid gått fullt på dagis, jag har jobbat mycket i perioder och vi mår bra av det. De växer, frodas och vi matar dom med kärlek.

    Det mest sjuka i denna värld är att detta är ett mammafenomen, detta hade aldrig ens diskuterats om det var omvänt.

    Släpp garden och lita på din magkänsla. Du är grym och en fantastisk förebild och mamma oxå kan jag lova!!

  2. Evelina

    Kommentarer aldrig men … vill bara påminna dig om att du är så mycket. Om inte minst en grym inspirationskälla för oss som följer dig, oavsett om det inte uppdateras varje dag, om du pausar det sociala en period för att vara med din familj eller lägger oss åt sidan. Du är också en helt fantastisk mamma och den absolut bästa för TL. Du e fantastisk!

    1. Johanna

      Varför har du dåligt samvete? Ha inte det. Tänk dig två föräldrar som jobbar på kontor. Efter mamma- och pappaledigheterna går ju båda givetvis tillbaka till heltidsjobb och ungen får vara 5 dagar på dagis/förskola. Det är väl precis samma sak för dig/er ☺️

        1. Sabrina

          Fast jämför dig inte med dom andra fruarna, hur många av dom har sitt egna varumärke och står på egna ben? All creed till dig!! Du är grym!
          Jag är själv mamma till två barn och kan säga att jag hade ångest över att lämna dom på dagis till en början men i efterhand har jag bara märkt hur mkt dom älskar dagiset samtidigt som dom kommer hem till en mamma som har energi och har ork att leka med dom. Om TL trivs på dagis så testa med ännu en dag och sen kanske utöka? Du får tid till att jobba och TL får leka, umgås och utvecklas socialt! Win win för bägge. Och ha inte dåligt samvete ❤️

  3. Linnéa

    Hej Maja!
    Jag vill egentligen bara kika in för att jag blir fundersam när jag läser dina inlägg ibland. Allt jag läser och förstår är din enorma kärlek, dels för Victor, men också för TL. Du visar sån enorm tacksamhet, glädje och kärlek för allt i ditt liv. Och att du är så genuin tror jag är vad som gör att så många tycker om dig. Därför blir egentligen min fråga, för vems skull får du dåligt samvete? För TLs? För dig själv? För Victors? Eller för alla de människor som följer dig och som du tror kanske dömmer dig?

    Oavsett vad så vet du vad som är bäst för ditt barn, och du vet vad som behövs för att eran familj ska må så bra som möjligt. Jag kan förstå komplexiteten i att ha en man som är borta mycket, ett jobb som kräver mycket tid, men då är det väl HELT fantastiskt att han trivs så bra på nursery som han gör? ❤️

    Vill inte på något sätt förminska de känslor som du beskriver, utan mer förstå dig på rätt sätt. Att man lagar god pasta, skickar honom till nursery, eller jobbar för sitt leverne och för att göra det bästa man kan för sig själv och sin familj är inget man ska ha dåligt samvete för. Oavsett vad. Du gör vad som är bäst för din familj, och återigen, allt du återspeglar är din enorma kärlek för din familj.

    Stor kram!

  4. Taru

    Hej Maja!
    Ville bara skriva från en tre barns mamma. Bara du och Viktor vet vad som är bäst för er son. Strunta i vad alla andra tycker om hur ni borde göra med erat barn. Mår han bra och älskar nursery så ska du inte må dåligt över att ha honom där en extra dag ♡ alla kämpar med sitt livspussel och gör sitt bästa!

    Jag hade själv en period i mitt liv för flera år sedan då jag varje morgon fick väcka mina flickor alldeles för tidigt för att lämna dom på dagis vid 06:30 för att hinna till jobbet och sen hämta dom vid 16:45 och mitt hjärta gick sönder varje dag. Hade inget annat val för att kunna försörja oss. Idag är allt bättre med jobb och tider vilket är guldvärt.

    Jag förstår att du måste känna så mycket känslor speciellt då du är mycket själv med TL men var inte för hård mot dig själv. Vi är många föräldrar som måste låta våra små få vänta eller roa sig själva ibland när mat ska göras eller när man är sjuk osv.

    Skickar massa kramar till dig och följ din magkänsla , det som är bäst för er ♡

  5. Åsa

    Du är världens bästa mamma! Glöm aldrig det. Ni är en trygg och glad familj, ni har fokus på TL och ni gör så gott ni kan, vilket alltid är gott nog.
    Var snäll med dig själv!
    Du skulle knappast bli en bättre mamma som hemmafru, lika lite som V skulle bli en bättre pappa som hemmaman.

Visa alla 95 kommentarer