Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Tankar om livet

Kategori
Så börjar semestern lida mot sitt slut, eller kanske inte, den behöver ju inte det om jag inte vill.

Så börjar semestern lida mot sitt slut, eller kanske inte, den behöver ju inte det om jag inte vill. Men jag vill börja skriva lite till er igen, jag har saknat det. Saknat er. Saknat att skriva. Första dagarna var det så skönt, all måsten som togs bort från mina axlar och jag hade tid att bara vara Maja. Vara fru och mamma. Vän och dotter.

Jag har slagits av några grejer nu när jag har varit offline och nummer ett är nog att omringa sig och i mitt fall framförallt, jobba med människor som förstår dig. Jonna, min projektledare, det var hennes förslag att jag skulle ta ledigt så hon fick ringa alla jobbiga samtal (och alla var så förstående, vi är trots allt bara människor) och allting sköts upp. Utan Jonna hade min stress varit så stor men nu bara försvann den.

En annan sak är att jag har älskat att vara offline. Jag har insett att jag har ett sånt magiskt liv, jag har sån tur med så otroligt mycket, att det vore slöseri att inte skapa mig en vardag där jag kan leva utan stress. Jag har levt mitt liv dessa veckor utan att känna ett behov att visa upp det för någon. Ingen stress att en bild måste upp eller att man kan ha missat någonting i flödet. Jag har levt mitt liv, som pågår precis just nu. Det jag tar med mig från det är att inte vara så mycket online längre. Jag kollar mitt flöde när jag vill, ibland varje dag, ibland inte på flera dagar. Jag ska hålla det så. Posta själv, när jag verkligen vill, inte för att jag måste, och kika efter inspiration själv, när jag verkligen vill, inte för att jag måste. Första dagarna funderade jag på om jag ens skulle fortsätta jobba med det här, att mitt liv passerar i revy framför mina ögon. Att jag missar min chans att leva ett magiskt liv.

Men sen nu, efter ett tag, så insåg jag att jag har saknat det, att jobba. Att ha en tillhörighet. Att jag älskar det här, allt jag har på gång nu. Så jag kan inte ta ledigt i ett år, eller, jag vill inte. Jag vill fortsätta på det här tåget. För det är jag. Idag hade jag en heldag planerad med Jonna och massa jobb väntade, jag var så otaggad igår, för jag är så trött efter dag två ensam med Teddan men imorse vaknade jag upp med ett pirr i magen. Jag behövde gå upp i tid och duscha för jag skulle göra någonting viktigt för mig själv. Det var härligt. Och jag behövde nog en semester för att förstå det. Att jag vill ha mindre tid online, men jobba som jag gör (med begränsade timmar som jag har gjort senaste halvåret), för kan jag hitta den balansen, så hittar jag min lycka. Jag vill ägna hela min tid jag har med Ted Louie och fokusera på honom och min familj, för att sedan kunna lämna iväg honom några timmar, och skissa på storslagna planer. Jag vill ha kombon. Jag kan ta semester hela livet om jag vill, jag hade ”semester” i tre år när jag bodde i Lissabon, men det passade inte mig och jag hade glömt bort det lite. Lyxen att ha en tillhörighet. Lyxen att göra någonting man brinner för.

Foto: @capturedbymiray

Så jag ska börja skriva lite här igen, då och då närmsta veckorna innan jag är tillbaka i England och min semester är slut och min älskade vardag börjar igen. Men om ni inte är där än, om ni är inne på sista veckan jobb innan fyra veckors semester, eller om ni ska jobba hela jäkla sommaren men behöver en break från sociala kanaler så gör det. Kika in här i augusti igen istället. Slösa inte tid på att läsa någonting om det inte ger dig något. Och skit i att skrolla på instagram. I lördags hade jag en dagsfest för Victor som blir 25 år snart och jag la inte upp en enda story eller bild. Jag tänkte bara på Victor, mina vänner och öl. Och det för jäkla fint. Det var livet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Caroline

    Wow Maja. Ditt inlägg gick rakt in i hjärtat. Du skriver så bra att man inte kan bli annat än berörd. Fortsätt gör det du gör, o gör det för dig. Du är en sån otrolig inspirationskälla så du anar inte. Magisk ❤️

  2. Isabella

    Tänk om fler vore som dig, tack för att du gör det du gör ❤️ Får alltid en ny energi av dina inlägg här eller storys på instagram. Åter igen tack ❤️

  3. Therese

    Alltså jag låg här i sängen och strökollade insta när du kom upp i instastory att du uppdaterat bloggen, jag skrek JAA rakt ut så min sambo blev livrädd. Men ja så glad blev jag att du fick lust att skriva ett blogginlägg! Du är en stor inspiratör för mig och ja jag håller med dig om att ta paus från sociala medier gör en mycket gott! Hoppas du får en fortsatt fin sommar!❤️

Visa alla 40 kommentarer
Maja, vet du vad som precis slog mig angående ditt inlägg om att också få vara ledig på sommaren.

Maja, vet du vad som precis slog mig angående ditt inlägg om att också få vara ledig på sommaren. TÄNK OM alla influensers hade tagit varsin månad ledigt som de flesta andra får om man jobbar året om. Tänk va skönt för oss ”läsare” och också få helt ledigt från sociala medier. Även om jag älskar att gå in på din blogg och se dig uppdatera instagram eller youtube såklart!!! Men tänk om vi också hade fått hel semester från detta, ingen mening att ens checka telefonen för det finns inget att checka. Utan verkligen njuta av att vara ledig. Fasen va nice de hade varit! Oavsett, så tycker jag att du ska ta precis så mycket ledigt som du vill. Jag kan lova dig att vartenda kotte som är här inne eller följer dig på instagram förstår dig till 110%, och vi kommer att finnas kvar när du kommer tillbaka från semestern även om du inte uppdaterar alls. Så snälla, jag ber dig. Ta fritt. Fritt från allt, säg/skriv att vi höra i augusti igen. För nu ska du jäkla ha semester, precis som alla andra. Semester och tid med familjen och nära och kära. Det är vartenda människa värd. Så hörs vi efter sommaren. Du är fucking bäst!

Dagarna har rullat på och det är med anden i halsen jag har checkat av grej efter grej, har kikat in här med ångest och bara sett alla fina kommentarer och blev så rörd när jag såg denna. Det är så sant. Allting. Så därför tar jag nu semester. Jag behöver det. Victor behöver det. TL behöver det. Maja behöver det. Jag behöver några veckor av att checka ut på riktigt, samla ny kraft och få tillbaka både min energi och även min motivation. Det är läskigt för jag har aldrig varit helt ledig från bloggen sedan jag startade den för fyra år sedan men nu är det dags. Att vara ledig. Att vara mammaledig.

Jag kommer nog uppdatera lite på instagram men bara för att jag vill inte för att jag måste. Och så hörs vi här inne efter semestern, jag vet inte när det blir, när det känns rätt för mig. Jag säger till på instagram när det är dags. Saknar er redan faktiskt, men behöver det här nu.

Jag önskar er underbara sommarveckor utan sociala medier, utan kanske en bok i handen, vänner och ett glas bubbel.

All min kärlek. Maja

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ann-Sofie

    Det gör du helt rätt i. Ha en riktigt härlig semester och njut av dina nära och kära ❤. Det ska jag göra 😊

  2. Elin

    NJUT av semester med familjen! Det är precis vad ni behöver, och vi alla andra här inne också 🙂

    Hoppas ni får härliga veckor tillsammans <3

Visa alla 64 kommentarer
Någonting jag verkligen har tampats med senaste veckorna är det dåliga samvetet som mamma.

Någonting jag verkligen har tampats med senaste veckorna är det dåliga samvetet som mamma. Det är någonting man har hört om innan men för mig har det varit otroligt jobbigt. Jag kan nästan känna sorg.

Jag lovade mig själv innan jag blev mamma att verkligen försöka fortsätta vara Maja också, och inte bara en mamma. Men med det kommer ett pris och jag förstår varför det är så svårt att få ihop båda delarna. För när jag jobbar, eller gör någonting roligt utan TL så mår jag väldigt bra. Som mig själv, fast uppenbarligen så känner jag även att en stor del av mig saknas. Att någonting fattas, och det är ju så fint. Det är så det är att vara mamma.

Men allt det jag väljer att göra utan TL ger mig även väldigt dåligt samvete. Nästan ohanterbart. Jag känner hur min ångest kommer tillbaka och jag får som tunnelseende. Ska jag göra någonting om några dagar kan jag tänka på det redan nu och bli ledsen. Som att jag räknar timmarna med honom, som om att jag förlorar dyrbar tid. En tid som aldrig kommer tillbaka. Och jag vet, att man ska njuta, för alla säger det åt mig konstant. Och det gör jag. Jag njuter så mycket. Varenda sekund. Mer än vad jag trodde man kunde göra. Men det är som om att jag tror att man bara njuter om jag hade varit inlåst med honom i huset i Manchester, ensamma, bara vi tre. Men det är ju inte att leva. Utan livet är nu och det är sommar. Och då måste det få vara okej att njuta som småbarnsmamma och ha ett liv som inte bara består av bajsblöjor hemma i huset. Utan bajsblöjor även ute på restauranger.

Det är nästan lättare för mig med jobbet och det dåliga samvetet. För jag har aldrig jobbat så lite som jag gör nu men fått så mycket gjort. Jag gör det jag måste och allt det där slöandet på instagram eller värdelösa saker har fallit bort, jag är effektiv och jobbar. Och hade jag inte jobbat nu, utan tagit mammaledigt, så hade jag ju inte haft ett jobb att gå tillbaka till sen. Att jobba med det jag gör kräver uppdatering för att vara intressant och så är det bara. Och jag vill ju jobba. Och vill att TL ska växa upp med en mamma som kämpar och jobbar hårt för sina drömmar, för att det är sån hon är, så därför känns just jobbdelen helt okej. Att ta en förmiddag här och där för att fota och jobba, det måste vara okej. Jag menar Victor tränar ju varje dag och det är okej.

Och egentligen vet jag inte vart jag vill komma med det här inlägget. Kanske vill jag hitta tröst hos er. Höra att det är okej. Att ta barnvakt av TLs farmor och gå på Mumford and Sons med ens bästa vänner. Och att jag fortfarande njuter av min son och min tid med honom. Att jag inte är en kass morsa för det. Kanske är det just de som gör mig till den bästa mamman för honom, för att jag fortsätter livet fast med en till livskamrat jämte mig. Jag grät på flyget till Nice för att jag hade så dåligt samvete. Jag grät på flygplatsen i Frankfurt för samma anledning. Och så grät jag häromdagen i sängen för att han har haft en lång dag med vänner och familj runt sig och hade lite svårt att få ro på kvällen. Och jag vill inte gråta. För jag är ju så lycklig. Och inte en enda sekund med honom känns jobbig, och det är nog för att vi lever vårt liv såhär, för att tiden inte blir för långtråkig eller trälig. Utan för att vi lever vårt liv. Om det betyder att han fick hänga med till Nice några dagar och sova på ett hotellrum så är det så, eller vara med sin farbror några timmar när vi firar bröllopsdag. Med det sagt förstår jag såklart att barn behöver lugn och ro, och vi har bestämt oss för att resten av sommaren ska bli lugn. Men ändå, hade vi inte bestämt oss för det hade jag inte behövt haft dåligt samvete för det.

Nu får det räcka med tårar, jag är den bästa mamman för honom, det hoppas jag verkligen iallafall. Och jag hoppas att han är glad att han kom till oss, och finner lugn och kärlek trots det livet vi lever på vift.
För jag kan inte göra någonting åt vårt liv och nu är han här hos oss och han förtjänar det bästa i livet. Åh nu gråter jag igen, för det dåliga samvetet. Min lilla älskling, om jag kunde skulle jag ge honom allt i hela världen. Och om jag kunde skulle jag bara vilja ge honom ett hem med alla hans nära och kära runt omkring, utan massa resväskor som då och då packas för att åka till nästa.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anna

    Tänk att TL ju hade missat massor av tid med farmor,
    Farbröder, pappa osv om du varit med honom HELA tiden. Det är ju tid de aldrig får igen!

  2. Frida

    Maja, oavsett var ni reser så är han ju med er! Ni är hans bästa föräldrar och ni ger honom tillgång till ett liv som är fantastiskt. Barn vet inte hur alternativen ser ut, dom finns i stunden. Ni gör det bästa för honom och det är allt som krävs, oavsett land eller resväskor <3

  3. Anna Löf Oscarson

    Åh förstår precis hur du menar. Känslorna är så tudelade och det dåliga samvetet kan äta upp en. Jag kämpade mest med att lita på mig själv som mamma och luta mig mot att mina beslut var det rätta. Men kände precis som dig. Du är en super mamma. Tack för att du skrev om dina tankar och känslor.

  4. Malin

    Åh maja du kommer snart känna dig säkrare och lugnare, i takt med att ni lär känna varandra! Och tänk på att för TL är hemma där ni är, oavsett om det är i England, på flyget eller på äventyr i Sverige ❤️

Visa alla 79 kommentarer
Idag så har vi varit gifta i ett helt år.

Idag så har vi varit gifta i ett helt år. Det har gått så snabbt, samtidigt som det känns som en evighet sedan. Det är få minnen i livet jag ser tillbaka på med så mycket kärlek som jag gör med den här helgen. Sagohelgen på Krägga Herrgård. Livets helg. Kärlekshelgen. Helgen vi blev man och fru. Vi två.

Nu har jag vant mig vid att säga ”min man” istället för ”min kille”. Ringen på fingret saknas när den inte är där och att få vara en enhet med Victor på det här sättet är det bästa som har hänt mig. Att få gifta sig med sin kärlek är så mycket större än vad jag någonsin hade trott, så mycket kraftfullare. Och att få dela det med våra nära och kära, som bara var där för oss, var så stort och vacker. Att få fira kärleken.

Och det är otroligt att så mycket som kan hända på bara ett år. Det största är såklart, vår son. Vår lilla älskade Ted Louie som kom till strax därefter. Att det var just han som kom till oss är så självklart.

Att fira bröllopsdag blev helt plötsligt någonting heligt för oss, vi firar inte längre vår årsdag och alla hjärtans dag känns inte så viktigt. Men den här dagen. Den ska alltid firas. Stort som litet det spelar ingen roll, bara vi är med varandra. Fira den dagen vi lovade varandra evig kärlek. I motgång och medgång. I nöd. Och i lust. Alltid vi.

Jag har köpt en vit klänning dagen till ära och en liten present, i bomull såklart. Och ikväll har vi barnvakt för att smita iväg några timmar på vår gata för att äta en middag, bara vi två och en flaska rödvin. Min stora eviga kärlek och jag. 

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Freja

    Åh vad fint inlägg! Längtar så mycket till att få uppleva detta med mitt livs kärlek 😍
    Kram och grattis till er!

Visa alla 18 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja! Hur hittar man nya vänner? Skulle du kunna göra ett inlägg om det eller ha med den frågan i ett veckans frågor inlägg? Tack för en bra och inspirerande blogg!

Hej <3 och vilken bra fråga! Någonting jag alltid får frågor om och även jag och Sanna i podden är just om vänner. Och relationer. Jag själv har haft lite jobbiga år med relationer men är äntligen på en plats där jag känner mig lugn och trygg. Dels i mig själv men framförallt i mina relationer.

Med åren och åldern (pratar som om att jag är 80 år) så faller vänner bort och man får nya. Logiskt och bra tänker jag. Jag har några äldre stabila relationer kvar som är ovärderliga för mig. Dom relationerna och våra familjers är bland det viktigaste vi har. Men jag tycker även om känslan av att få nya vänner. Vänner som tycker om den Maja jag är idag.

Så hur hittar man nya vänner? Väldigt bra fråga och svår, jag tror att det är väldigt många som känner igen sig och undrar samma sak. Någonting jag har lärt mig efter åren utomlands är att att ta intiativ. Gillar jag någon så är jag den som frågar om vi ska ses. Typ som att dejta. Man får inte vänner av att låsa in sig hemma eller att röra sig i samma kretsar. Man måste våga. För det är läskigt och första gångerna kan det kännas halvsegt, för att man liksom blir nervös och vill så gärna att den andra ska digga en. Men efter några gånger så blir man ju kompisar, och det blir mindre ansträngt. Så ta intiativ. Exempelvis träffade jag en tjej på gymmet innan Ted Louie kom, vi har samma tränare och även hon var gravid. Jag stannade för att säga hej till Ali och snackade lite med henne, och hon var så trevlig och mysig och jag gick därifrån med så mycket energi efter bara några sekunder (vi hann snabbt prata om förlossningskurser och vår gemensamma läkare), så jag bestämde mig redan då att nästa gång jag ser henne ska jag säga hej igen och fråga om vi ska ta en kaffe. Jag tänker att jag bara hade blivit glad och någon frågade mig om en kaffe så varför ska det vara så läskigt egentligen?

Så man måste våga. Och ta för sig. Och framförallt hamna i nya sammanhang. Man får inte nya vänner eller relationer av att gå runt i samma hamsterhjul, trivs man i det så är ju det toppen men det finns oftast så många andra och härliga relationer man inte har upptäckt än. Jag tror att många tänker att ”äsch jag har mina vänner och det räcker”, vilket det kanske gör, men det är också härligt att gå igenom livet och tänka att man VILL träffa nya intressanta människor. Det är då man träffar dom.

Så kanske har jag inte många tips men ändå bra tips, för om det är nått jag har lärt mig genom åren är det att bli något bättre på att vara socialt kompetent och att hamna i nya sammanhang med nya människor. Och en till grej att komma ihåg är att alla inte behöver bli ens bästisar, utan vanliga vänner är också fint att ha. Och att ha vänner till olika grejer, kanske en man går en kurs med, en man dricker kaffe med och en man tränar med. Och sen har man förhoppningvis någon eller fler som man känner att man är väldigt nära.

Dessutom tycker jag att man enkelt fastnar vid bilden av att vänner måste vara folk utifrån, jag har blivit väldigt nära mina kusiner på senare år, har fin relation med Victors bröders flickvänner och kusin, vänner kan liksom redan finnas i familjen vilket är väldigt fint.

<3

Och det viktigaste är att vara sig själv! Du vill ändå inte ha ”vänner” som tycker om en version av dig, utan dom ska tycka om hela dig. Så ta dig ut, nu är dessutom våren här och hälsa kanske en gång extra på den trevliga tjejen på gymmet eller fråga ut den nya kollegan på ett glas vin i solen. Vem vet, kanske är det din nya bästis!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    Vet att vissa bloggare (tex. Sandra Beijer, Isabella löwengrip, forni etc.) har haft ett ”hitta vänner” inlägg. Tror till och med jag gett det för förslaget till dig förut nu när jag tänker efter(?). Och det skulle va så kul du också kunde styra ihop något sånt? Du är ju vettig och känns som att du har mycket vettiga läsare, så känns som att man skulle kunna hitta någon här inne som matchar med en själv.
    Behöver ju inte vara så prentantiöst utan mer en kort rad om en själv, intressen, vad man söker hos en vän och var man bort typ, i kommentarerna alltså, så får man själv ta intiativ till att ta kontakt.
    Vet att jag hade uppskattat det och kanske någon annan med mig?
    Kram ❤️

  2. Johanna D

    Det finns en app som heter Gofrendly där bara tjejer är med och där man kan hitta nya tjejkompisar. Man kan chatta, skapa gruppevenemang osv. Typ tinder fast för tjejkompisar. Verkligen ett tips!! ❤️

  3. Hh

    Märkligt att fråga en bloggare om vänner som om man per se är proffs på att hitta vänner om man bloggar. 😂

  4. lissel

    Jag flyttade till ny stad för min kille.. det är skitsvårt att hitta nya vänner .. speciellt om man vill ha egna utanför killens krets med 🙂

Visa alla 14 kommentarer