Kategori

Tankar om livet

Kategori
Nu har det gått femton dagar ifrån Victor och jag längtar så mycket.

Nu har det gått femton dagar ifrån Victor och jag längtar så mycket.

Det är fysiskt i min kropp och påminner om hur jag kände veckor i sträck när vi hade distans Oslo-Lissabon. Då spenderade vi timmar på Skype, skickade snapchats hela dagarna och skickade hundratals bilder till varandra.

Nu i efterhand förstår jag inte hur vi klarade av den distansen i 1,5 år men å andra sidan var det de enda vi visste om. Jag kommer aldrig glömma känslan jag hade i hela kroppen när vi stod och kramades en kall septembermorgon i Lissabon, min taxi var påväg och vi kramades hejdå för tre månader fram. Jag skulle till Asien och resa och han spelade fotboll i Portugal. Det enda jag ville var att stanna hos honom, men jag hade lovat mig själv att fortfarande åka på den här resan jag hade bokat ett år tidigare. Jag började räkna ner dagarna såfort jag klev in i taxin. Tre månader senare sågs vi igen, och äntligen flyttade jag hem till honom i Lissabon.

Vi har alltid haft det väldigt bra i vår relation även om det såklart ibland blir väldigt vardagligt och allting går på rutin. Men så kom Corona och för första gången NÅGONSIN under vårt förhållande spenderade vi varje dag tillsammans i flera månader i streck. Vaknade med varandra varje morgon och la oss bredvid varandra varje kväll. Och det blev som 2.0 i vårt förhållande. Även om jag inte ens hade reflekterat innan över att allt liksom bara flöt på i vårt vardagsliv så ser jag så tydligt nu hur bra det var för oss, att få vara med varandra.

Man säger väl det att många separationer sker efter en semester tillsammans, man tänker att ”allt bara blir bra om vi får spendera mycket tid tillsammans” men istället blir det ett kvitto på en kärlek som kanske inte riktigt finns kvar. Jag och Victor lever ju ett sånt liv att vi är ifrån varandra mycket och vi har dagdrömt om framtiden, efter hans pension, när vi har all tid i världen tillsammans. Men samtidigt har vi såklart pratat om hur det kommer bli. Kanske börjar vi avsky varandra, gå varandra på nerverna och irritera oss på hur den andra alltid är där. Men den här våren visade, för oss iallafall, motsatsen. Jag vill spendera varje sekund med den där människan.

Det är härligt att vara så kär i någon. Vi går in på år åtta som par nu, vilket ändå är en del år. Och jag har alltid trott att man efter x antal år börjar tjafsa, ändra tonfallet i hur man pratar med varandra, rör inte vid varandra längre och att allting går på en trött tråkig rutin. Men så behöver det tydligen inte alls vara. Tvärtom. Jag har aldrig känt mig såhär sammansvetsad med Viggis.

Längtar tills på måndag. Och min man. Och det är så fint att få längta.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. J

    Hej Maja 💕 Jag ska äntligen köpa min första märkesväska som jag sparat ihop till (!!) men djungeln är stor! Vilken väska skulle du rekommendera som perfekta första märkesväskan 15.000-20.000 som funkar till vardags men en kväll ute med vänner eller för en dejt? Ska jag tänka svart är klassiskt eller våga satsa på exempelvis Gucci beiga mönster?KRAM

  2. Hanna

    Åh Maja! Så fint skrivet. Kärlek är det finaste vi har. Jag har varit tillsammans med min kille i 9 år i augusti, vi är båda 25 år gamla och det finns inget jag är så säker på som att jag vill spendera livet med honom. Kram!

Visa alla 8 kommentarer
Tack för all kärlek här inne.

Tack för all kärlek här inne.

Det är verkligen en tuff period just nu för mig men igår kikade jag på flyg och planen är att åka hem i början av juli. En nära familjemedlem är väldigt sjuk och jag är i sorg. En sån här sorg har jag aldrig tidigare känt, den påminner om när min storebror hamnade i psykos för sju år sedan. Just nu vill jag bara vara hemma och nära min familj. Och att nu veta att jag snart åker hem känns väldigt skönt.

Jag började iallafall dagen såhär, i ett fint set som ni hittar här. Jag jobbade i några timmar medan TL var på nursery, och fick lite saker gjort.

Efter några timmar såg jag ut såhär. Det är knepigt med sorg, man rycker upp sig en stund och sen börjar man tänka och bryter ihop. En vän smsade och frågade hur jag mådde och jag skickade den här bilden till svar. Alla hanterar sorg olika och jag har insett att jag hulkar okontrollerat för att sen bli lugn och uppskatta allt det fina i livet. Jag har aldrig varit så tacksam över min fina friska son och man som jämt är vid min sida. Jag hade önskat att vi var lediga tillsammans nu och fick gå igenom det här tillsammans i Sverige istället för att jag och TL nu ska åka ensamma hem.

Resten av dagen loggade jag ut. Bakade bullar och jag och Victor fortsatte kolla på dokumentären The Kalief Browder Story. Den är så tung och viktig och jag hulkade mig igenom två avsnitt. Tillslut fick vi stänga av för att mitt hjärta och min själ behövde vila lite. Det blev för mycket sorg under en dag. Somnade på Victors bröst framför Modern Family strax därefter.

Idag är en ny dag och jag ska ut och springa nu. Medan grabbarna lagar lunch i köket.

Tack för att ni finns och för att ni låter mig ha den här fristaden tillsammans med er. Det betyder mycket för mig.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa alla 67 kommentarer
Måndag morgon och här sitter jag med en kopp kaffe.

Måndag morgon och här sitter jag med en kopp kaffe. Först tänkte jag bara göra ett kollage och inte skriva vad jag egentligen känner men så tänkte jag att äsch jag gör det ändå. Vi är nog fler i samma båt och ibland måste man få spy lite på situationen utan att upplevas som bitter, bortskämd eller deprimerad. Jag är så tacksam över vårt liv men jag är fortfarande en människa. Och ibland är allt bara lite pissigt, och det är det just nu.

Vädret är väldigt dåligt här (första dagarna var det mysigt) men nu har jag förstått att det här är typisk sommar i England. Här trodde man att det var som svensk sommar men flera britter har nu bekräftat att, nej, det är regn och grått även på sommaren här. Jag brukar inte tillåta att vädret påverkar mig men nu känner man av, det gråa, tråkiga livet. Det plus att bokstavligen allting är stängt blir ju trist. Minst sagt.

Livet har ju verkligen ställts upp och ner iochmed Corona och ingenting har ju blivit som planerat, för någon. Jag har verkligen tagit allting med ro och just tänkt det att de går ju inte att göra någonting åt situationen. Det är ju även så betydligt mycket värre för så många människor så jag vet att vår situation inte är illa alls. Däremot känns det ju såklart tråkigt. Och det måste man få känna också. Under säsongen i England ser ju vi alltid framemot semestern som alla andra människor gör och att nu inse att ja, det blev ingen semester i år. Känns ju sådär. Det känns piss faktiskt. Vi har drömt om några dagars semester bara vi två i Lissabon, grillkvällar med familjerna och en utlandssemester i solen för att ladda upp kontot inför hösten och nu är det ju bara att inse att det dröjer ett år till tills vi får ha en sommar i Sverige. Tills vi får ha semester överhuvudtaget. Tills vi får logga ut mentalt och rå om varandra. Just semester låter ju så lyxigt, för oss är det mer en tid för egentid, nära och kära, och att varva ner mentalt. Logga ut. Ladda om. Känna ro. Vara hemma i Sverige en stund. Och ha det där normala livet för ett tag.

Nu har det liksom allting ryckts under mattan på oss. Jag har ändå känt mig okej med tanken att vara här tills jag började titta på flyg. Vi har flera personer som vill flyga hit och umgås i huset med oss men det går inga flyg till Manchester. Det blir en märklig känsla att känna att man faktiskt är fast någonstans, och isolerad. Dessutom vill jag verkligen hem av privata anledningar men jag har även en son som behöver vara nära sin pappa också. Så det blir så otroligt delat allting.

Överallt ser jag människor som är i Sverige, samlade och under omständigheterna trots allt har lite sommarkänsla. Och här sitter vi och väntar på säsongen som ska dra igång vilket för mig kommer att innebära många veckor ensam med TL. Som det ser ut kommer nog Victor ha två, tre matcher i veckan. Vilket kanske inte säger så mycket men det är en h.e.l. d.e.l.

Så här har ni det. Dagens status. Härlig måndag he he.

Jag brukar tillåta mig själv att deppa ihop men jag brukar sätta en maxgräns på självömkandet. Idag får jag två timmar, så nu ska jag lägga mig i sängen och läsa bok och ta en kopp kaffe till. Efter det blir det att rycka upp sig, och så ska jag göra planer för veckan med våra vänner.

Allting blir vad man gör det till och det man kan trösta sig med just nu är att så många är i samma båt. Att livet blev helt uppochner den här våren och sommaren. Och att det måste få vara okej att känna såhär. Bara för en timme eller två.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Malin

    Du verkar vara en sån genuint bra människa. Hur du resonerar med självömkandet, det är verkligen på en helt annan nivå. Det inspirerar och sätter än bättre standard på influencer-världen när vi i ditt liv faktiskt får se det äkta. Fortsätt med det du gör Maja. <3

  2. Fanny

    Jag älskar att gå in på din sida då du verkar vara så genuin och med båda fötterna kvar på jorden. Älskar att inspireras inne hos dig, både med mode, skönhet och roligheter men också i tyngre ämnen. Jag skickar all pepp och kärlek till dig. Jag genomgår också en tuff period i livet med separation i kombo med sjukskrivning, så Corona var verkligen pricken över det hemska i:et. Men man får som du säger – försöka tänka så positivt man kan, och balansera självömkandet med roligheter.
    Ta hand om dig. Stora kramar ❤

  3. Johanna

    Tack för att du så ärligt delar med dig av vad du känner! Jag sitter i samma båt och jag tycker man får klaga så länge man har perspektiv, och det har du verkligen! Sån bra förebild och blir så glad av att gå in här <3

  4. Åsa

    Regn kan vara mysigt, i lämpliga doser. Gällande det brittiska vädret så är det väldigt stor skillnad var man bor. Eftersom Manchester ligger på västkusten så tar ni emot allt regn från Atlanten. Jag bor i London sedan över 15 år tillbaka och här har vi istället problem med torka. Jag blev jätteförvånad när jag flyttade hit över hur lite det regnade, man hade ju alltid hört om regniga Storbritannien, men det gäller främst västkusten har jag insett nu. Ni får börja göra helgutflykter till sydvästra England när hotellen väl öppnar igen. Utnyttja er tid i UK och res runt i landet, det är otroligt vackert och varierande.

  5. Marie

    Allt styrka till dig! Förstår att det känns trist och kluvet med att man vill vara i sve med familj men ändå i England med Victor.

    Håller tummarna att det öppnar upp lite mer hos er snart så ni kan göra lite saker. Kanske du och V kan få ett par dagar och åka iväg till ngt trevligt ställe i England iaf och att även familj/vänner får möjlighet att besöka er snart.

    För att ha annat och tänka på tills det är möjligt så hade jag möblerar om, köpt massa nytt till huset, både inne och ute bara för att ha saker att fixa med och tänka på annat. Inte för att ni inte har fint hemma, för det har ni, utan mer för och få dagarna att gå 😃

    Stor kram!

Visa alla 19 kommentarer
Låt oss prata om drömmar!

Låt oss prata om drömmar! Även om det personligen är bland det tråkigaste jag vet att höra om folks drömmar så måste jag verkligen berätta om det här och se om någon av er har någon bra kommentar för jag själv tycker att det här är otroligt intressant.

Igårnatt vaknade jag vid ett på natten av att jag hade en mardröm. Senaste året har mina mardrömmar gått från normala till väldigt jobbiga. Jag minns förra sommaren, efter fyra veckor ensam med Ted Louie så hade jag lucid dreaming flera gånger på en vecka. Det är som om att jag är vaken och fullt medveten men jag kan inte röra mig eller göra ljud ifrån mig. Då minns jag att jag yrade omkring på golvet och grejer och vaknade av att jag försökte ta mig upp till sängen igen. Otroligt obehagligt och då tänkte jag att det såklart måste bero på att jag var så otroligt trött och sliten. Innan har jag knappt haft mardrömmar och om jag har haft det har det alltid varit samma slags dröm, att jag står ensam i ett rum och ropar på hjälp.

Dock har mina mardrömmar eskalerat senaste året och när jag väl har en jobbig natt så är dom otroligt jobbiga och i princip alltid lucid dreaming. Det är som om att jag åker frittfall i min egna kropp och försöker med allt jag har att vakna. Jag tror såklart att det här är kopplat till sömnbrist efter bebis men även någonting annat, vad det är vet jag inte.

Hursomhelst. Häromnatten försökte jag väcka mig själv i vad som kändes en evighet, försökte ropa på Victor som låg jämte mig att vakna och jag minns att jag upplevde det som om att jag nästan höll på att ramla ur sängen ett flertal gånger. Det kändes som om att någonting jobbigt var i rummet och jag var livrädd för att den eller det skulle se att jag förstod att hen var där. Det var tumult. Som ett tivoli i hela rummet fast det var bäcksvart och tyst.

Tillslut så vaknade jag och vågade inte ens röra mig. Jag tog mod till mig och kröp tätt intill Victor och bad honom att vakna för att jag hade haft en mardröm. ”Jag med” svarade han helt vaket. Jag var skärrad av min dröm och han märkte jag också var tagen av sin. Där och då blev jag om möjligt ännu räddare av att även han hade drömt och just den sekunden kunde man ta på energin i rummet. Det var som om att vi viskade till varandra så att ingen annan skulle höra.

Jag kom på att vi inte hade låst en dörr på nedervåningen så jag gick med honom ner för att låsa och sen såg vi till så att alla fönster och dylikt var stängt och att larmet var på. Tittade till Ted Louie och la oss igen.

Men jag kunde såklart inte somna om på en stund. Inte Victor heller.

När vi vaknade igår morse så pratade vi om natten och jag berättade om min mardröm. Hur obehagligt allting var och hur hela energin kring mig när jag vaknade var så jobbig. Victor höll bara med mig och sa just det att det verkligen måste ha varit någonting i rummet den natten. Och jag tror verkligen det. Ingenting ont även om känslan var obehag men någonting som varnade oss. Någonting eller någon som ville att vi skulle vakna. Nu säger inte jag att det hade blivit inbrott om vi inte hade låst dörren men någonting i mig tror verkligen att nått var det. Om det hade med huset och göra eller om det är någonting annat, det vet jag inte.

Jag har flera i min släkt som är som mig, en vaknade på natten av att någonting skrek i hennes öra och samma natt och tid dog en släkting. En annan grät som barn en hel eftermiddag för att hennes mamma skulle iväg på träning och när väl mamman åkte så dog samma tid en annan släkting. Flera av oss har känt på oss när saker och ting ska ske, bra som dåligt. Och någonting hände igårnatt, och någonting större än oss varnade oss eller ville ha vår uppmärksamhet. Vad det var vet jag inte, kanske får jag reda på det eller kanske inte. Men någonting var där. Och ville skaka om oss. Eller säga någonting. Värt att nämna är även att vi hade samma slags dröm jag och Victor, att folk sprang runt i huset och väsnades.

Vad tror ni? Pratar jag bara gojja eller är ni fler som tror på sånt här?

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. F

    Jag rös i heeela kroppen när jag läste ditt inlägg, och det var så sjukt att du skrev just detta inlägg nu. Jag har alltid fått höra att jag har mycket energier runt mig samt att jag känt ”på hälsning” av någon då och då, som att någon sitter på axeln och jag blir alltid helt kall i hela kroppen när det händer. Hur som helst, så är jag inte bekväm i tanken på att jag känner när saker ska hända/hänt. Och nu ska jag i väg på mitt första möte med en som jobbar professionellt med energier, änglar och healing. Ska bli läskigt men spännande, vill få mer klarhet i vad som händer runt mig för det är saker som är svåra att förklara för andra. Och exakt samma sak du förklarade i detta inlägg var jag nyligen med om. Kram

  2. Malin

    Jag personligen tror inte på sånt här, även om jag själv haft skumma drömmar där jag vaknat ur min rem sömn och kan inte röra mig, skrika, vakna. Bara ögonen och hjärnan är vaken men samtidigt kvar i drömmen. (Finns nåt namn för det där jag ej minns) man ser oftast mardrömmar. Oftast är det att dörren ej är låst och står på glänt och jag kommer inte upp ur sängen, det kommer alltid in någon i lgh då också men jag kan inte göra något. Tillslut försvinner det ju sakta och sakta och kroppen vaknar till liv mer och mer. Men det har tagit mig flera minuter ibland. As läskigt, as creepy. Händer oftast om jag ej lägger mig regelbundet och rutiner har störts lite.

    Däremot har min pappa sett en fågel vid fönstret varje gång hon vaknar upp när någon dött. Mormor, min bror, hennes bästa kompis. Alltid en duva som sitter där och på graven. Ibalnd tänker jag hon bara drömmer men samtidigt ja, även då borde det ju innebära något… kanske… har lite svårt att tror på det men vem fan vet.

  3. Ida

    Ja ja ja! Oj vad jag tror på sånt här. Jag har alltid känt på mig saker och vid vissa tillfällen har jag bara vetat exakt vad som ska hända. Jag har ifrågasatt min ”förmåga” när jag var yngre tills den dagen jag träffade min man- vars mamma och moster arbetar och är otroligt professionella medium som i sin tur arbetar med välkända namn inom denna krets. Min svärmor har berättat för mig att hon från första gången vi träffades så visste hon om att jag skulle gifta mig med hennes son, att jag hade samma typ av ”sinne” som hon själv men att jag inte visste hur jag skulle hantera det än. Idag, 10 år sedan vi träffades första gången känner jag fortfarande av energier och liknande. Jag kan inte välja mina tillfällen eller göra något på ”beställning” utan det kommer till mig då och då, jag antar att jag fortfarande inte kan hantera det ordentligt än 🤪 i april berättade vi för min svärmor att vi väntar vårt första barn varpå hon plockar fram ett brev som hon har skrivit till sig själv i slutet av 2019. Vad står där om inte ”I april kommer barnbesked” samt ”I december kommer glädjebesked och pappa är ordet som symboliserar månaden” (vår bebis är beräknad i december). Kan babbla om detta i evigheter då jag är så intresserad och nyfiken, tipsar verkligen om att ta kontakt med ett medium för vägledning i livet, wow 🙌 vill man också ha ett trovärdigt medium så rekommenderar jag givetvis min sväris och min svärmoster😇

    1. Johanna

      Åh, tror också mycket på sånt här och vill gärna komma i kontakt med trovärdiga medium! Finns det något sätt att få kontakt med dina ”svärisar”? 😄

  4. H

    Jag har fått exakt som du. Och jag är själv väldigt känslig för människors energier omkring mig och energier i rum. För några veckor sedan så vaknade jag till mitt i natten, det händer mig aldrig. Men det var som att jag kände en skugga i rummet och att något var närvarande men jag kände mig inte alls rädd. Samma natt drömmer jag att jag träffar min morfar som dog för 5 år sedan och vi har en fin konversation. När jag vaknar är jag helt iskall i hela kroppen men varm över bröstet. När jag vaknar inser jag att det var hans 90-års dag. Jag är helt övertygad om att det var hans energi i rummet som väckte mig. <3

  5. Alexandra

    Usch fick rysningar – jag är som dig, vill tro att jag med känner energier och är ofta väldigt in-tune med vad som sker runt om kring mig. Under stressiga perioder i mitt liv lider jag av sömnparalys, hallucinationerna är fruktansvärda och nästan alltid något eller någon ond som vill åt mig. Försöker allt vad jag kan att skrika eller vakna men ligger där helt paralyserad varje gång. Känns som en evighet.

    Den absolut obehagligaste var för ungefär en månad sen, då jag drömde att min mormor dog. När jag vakna var drömmen så påtaglig att jag satt där i sängen gråtandes, det var en sådan dröm som verkligen känns sann och man måste liksom checka sig själv ett par gånger för att inse att det verkligen var en dröm. Jag satt bredvid henne, och hon sa till mig att allt kommer bli bra – att hon ser fram emot att bli min skyddsängel. 3 dagar senare dog hon. Jag undrar fortfarande över detta och hur det ens är möjligt, då hon var gammal men inte sjuk. Nu känner jag henne hos mig varje dag. En underlig men samtidigt häftig känsla. Oförklarligt helt klart!

    1. Iselin

      Jeg drømte også om min mormor en natt, våknet rett etterpå tidlig på morgenen. Det var en veldig merkelig drøm. En time senere ringer mamma, og jeg skjønte med en gang at hun skulle fortelle at mormor var død..Og det stemte. Når jeg spurten hvilket tidspunkt hun døde var det akkurat samtidig som jeg våknet av at jeg drømte om henne. Jeg tror absolutt på sånne ting..

Visa alla 40 kommentarer
Våren är ju snart här och det är lite som att jag andas ny luft varje vår.

Våren är ju snart här och det är lite som att jag andas ny luft varje vår. Som att mitt nyår kommer då istället för sista december. Man har kommit ur vinterkoman och saker och ting ser ljusare ut igen.

Hittills har jag haft ett helt fantastiskt år och min stora ångest jag har kämpat med så länge är nästan helt borta. Jag pratar med min psykolog en gång i månaden och de senaste gångerna har det inte varit något brinnande jag har velat prata om utan mindre jobbiga saker vilket har varit väldigt skönt. Det visar verkligen att livet är på rätt spår tycker jag. Hon har lärt mig mycket om hur jag ska tänka och hantera situationer men främst så sätter hon ord på mina farhågor och får mig att förstå varför jag tänker som jag gör. Rädsla för saker i livet och sorg över annat. Och det är alltid så skönt att höra att saker och ting är okej, och framförallt vanligt. Att många kämpar med samma slags saker fast på olika sätt.

Jag har ju verkligen jobbat mycket med mig själv de senaste åren och har varit fast besluten att hitta mig själv. På riktigt. Jag tror ju verkligen på att jobba med sig själv och att hitta sig själv. Hitta sin lycka. Man kan upptäcka otroliga saker då och det är stort att få se fler och bättre sidor hos en själv.

Förutom psykolog läser jag varje dag en bok med olika texter man ska fokusera på, en text per dag, i hundra dagar. Låter klyschigt men det fungerar verkligen för mig. Under dagen kan jag tänka på citatet flera gånger och verkligen försöka leva efter det. Får jag ett litet tryck över bröstet eller är med om någonting lite jobbigare så får jag upp det som ett print i huvudet och blir påmind om dagens fokus. Lite som dagens läxa.

Jag jobbar även mycket med affirmationer just nu och har gjort i kanske fyra månader. Jag tror ju att det man utstrålar, det får man tillbaka. Fokuserar man på positiv energi och försöker att leva livet lyckligt med en positiv inställning så drar man samma slags energi till en. Går man runt och är sur, klagar och är allmänt negativt kommer inte bra saker till en.

Jag byter ut mina affirmationer och har det alltid som omslagsbild i telefonen. Jag skriver det jag behöver läsa just nu. Denna månaden står det såhär i min telefon:

När det är mycket och lite jobbigt så har jag bytt till texten ” Jag är tacksam över det jag har nu. Jag har allting jag behöver”. För att påminna mig själv om att ingenting spelar egentligen ingen roll, jag har ju allting jag behöver för att vara lycklig.

Jag ser verkligen framemot resten av det här året. Det är som om att jag har landat efter att ha blivit mamma, runtomkring mig finns enbart positiv energi och jag jobbar med det jag verkligen älskar just nu. Och jag kommer att fortsätta jobba med mig själv, jag tror nog inte att man någonsin kan bli färdig med det. Och jag är glad att jag har förstått och vågar tro så starkt på vad positiva energier kan göra, med en själv, och med sitt liv.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Linnea

    Så fint inlägg, väldigt äkta! Vilken bok är det som du läser varje dag?? Det lät otroligt intressant och inspirerande att ha som ”dagens läxa” varje dag!
    Ha en fin dag!!!

  2. Viktoria

    Hej Maja! 😁

    Jag vill börja med och säga att jag aldrig kommenterat, varken på dina sociala medier eller på någon annan influensers..

    För mig är du en stor inspiratör, jag älskar att du vågar berätta om när livet går bra och likaså när de är lite tuffare. Jag älskar hur du vågar prata om allt ifrån ångest till att vara småbarnsförälder eller att man ska älska och lyssna på sin kropp. Världen behöver fler som du, öppenhet och ödmjukhet, jag önskar de var dig jag fick dela en flaska vin med och prata om livet med.

    Något jag skulle vilja läsa om och höra dina tankar om är miljön. Hur du ser på klimat förändringar, vad du tror om framtiden och vad du och din familj gör för att bidra till det bättre?

    Kom ihåg att du är grym Maja och ha det grymt!
    Kram Viktoria, 21 år

Visa alla 7 kommentarer