Kategori

Tankar om livet

Kategori
Hur mår ni i och har mått i värmen?

Hur mår ni i och har mått i värmen? Häromdagen hoppades jag faktiskt på regn he he, ni vet bara för en dag eller så och idag kom det. Det här vädret är magiskt och man ska ta mig sjutton inte klaga men just den timmen när solen lös in, Ted Louie var rastlöst och överallt syntes dammråttor så kände jag nej, ge mig regn och rusk i ett dygn så att jag kommer ikapp lite. Med allting. Jag mår väldigt bra just nu faktiskt och dagarna här i Sverige är väldigt fina. Ibland kan jag få mycket ångest under sommaren men just nu så går det ganska så bra. Jag hade lite veckan när Victor åkte, grät lite och kände mig vilsen men känner mig stark igen. Med det sagt vill jag verkligen pausa en sekund och påminna er alla om att sommaren är en härlig tid på året men även en tid som bidrar till mycket känslor, fomo, stress och ångest. Jag vet flera av mina vänner som jag har pratat med bara senaste veckan som just nu känner sig lite svaga och ensamma. Överallt ser man färgsprakande bilder på instagram med rosévin, fina klänningar, smala kroppar och andra människor som har miljontals vänner. Och så sitter man där själv hemma, med flottigt hår, ingen bikini som passar och känner sig som den mest ensamma människan i världen.

Mina tips för att komma ur det är att logga ut. Från sociala medier, från konton som får en att må dåligt, gå ur gruppchattar (eller muta) – och göra egna planer som gör just dig glad. Om det är att åka hem till din mammas baksida och läsa en bok. Äta glass med din hund i hamnen eller äta middag med en barndomskompis på stan, så gör det. Allting behöver och ska inte handla om massa borden på sommaren. Utan man ska gå på känsla. Vad vill jag göra just idag. Hur är min dagsform. Vad behöver min själ, just, idag. Resten får vara.

Jag blev av med min fomo och min stora känsla av utanförskap när jag flyttade till Victor i Portugal. Det blev inte hållbart att ha fomo då eftersom att jag mer eller mindre aldrig var med. Jag bodde ju i ett helt annat land. Efter många tårar och känslor av ensamhet så har jag nu blivit ganska trygg i den känslan. För jag hade inget annat val. Jag kör liksom mitt race. Och det är så fint när man kommer dit. Sen har jag absolut stunder där jag kan få otrygga känslor men det händer ytterst sällan numera.

Så här kommer en liten påminnelse om att allting på sociala medier inte är perfekt. Långt ifrån perfekt. Alla har inte ALLT det där som du inte har. Alla har inte 305013 vänner att åka ut i skärgården med, alla har inte dom där pengarna att resa för, alla ser inte ut sådär i en bikini. Påminn dig själv om ditt egna värde och vad just du mår bra av. Solen är här nu, vinden brisar i håret och rosévinet är kallt nu. Så njut av det. Din egentid. Din närmsta krets. Rå om din själ. För den behöver vila upp sig nu efter den här vintern, och speciellt efter det här året som har varit. Läs en bok. Gör absolut ingenting speciellt en solig lördag i juni, det kommer fler. Städa lägenheten om det får dig att bli lugn. Ställ in den där middagen med massa människor om du faktiskt inte vill gå. Skaffa barnvakt om du vill gå ut. Köp en ny bikini i en större storlek – vem. fan. bryr. sig. Lev ditt egna liv. Och gör dig själv lycklig. Så får väl resten hålla på med sitt, det har ändå inte med dig att göra.

Och känner du dig ensam så ta dig ut. Bara på en kort promenad, ring mamma eller ta en sval dusch. Och bestäm dig för att sommarångesten inte ska få förstöra just det, din sommar. Utan äg DIN sommar. Gör vad du mår bra av. Och skit i vad resten av världen gör den här sommaren. Okej? <3 Och så tänker jag att om det inte hjälper, så kanske vi kan påminna varandra här inne om att det är helt normalt att känna såhär när sommaren kommer och att vi inte är ensamma i det.

Kärlek mina fina älskade personer här inne. Låt oss komma över sommarångesten, och njuta istället.

 

 

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lara

    Behövde verkligen läsa det här Maja! Tack för att du är en sån inspirerande person, sättet du skriver på och delar med dig gör att man känner att du är ens vän <3 Har behövts det senaste året

  2. Julia

    Fina Maja, tack för detta inlägg!! Precis vad jag behövde läsa och kommer läsa det om igen under sommaren, om dippen kommer <3

Visa alla 54 kommentarer
JAG ÄLSKAR vår bröllopsdag.

JAG ÄLSKAR vår bröllopsdag. Det är nog det enda vi faktiskt firar fortfarande och det betyder mycket för oss. Vi hade planer med barnvakt och en restaurang ikväll (jag har en ny klänning tillochmed) men planerna ändrades och United flög redan igår till Polen så vi fick ställa in vår dejt. Planen är att hinna med det hemma i Västerås innan Victor åker iväg på EM. Jag har så fina minnen från våra tidigare bröllopsdagar och såklart främst, vårt bröllop. Det var verkligen så otroligt mäktigt att få gifta sig med mannen man älskar. Det var mycket större än vad jag någonsin hade kunnat ana faktiskt och det är en av dom alla tusen känslorna jag tar med mig från den dagen. Vår dag. Hur stor känslan av samhörighet var. Och hur vi verkligen blev ett, den dagen. Låter ju helt galet men det är verkligen det jag var mest chockad över. Känslan att få gifta sig. Otroligt.

 

 

Det känns som igår och samtidigt som ett helt annat liv sedan. Så mycket har hänt och förändrats. Men det som består är mina känslor för Victor. Dom är så gigantiska, kraftiga och stora. Så centrala i mitt liv. Min kärlek till honom. Och hans kärlek till mig.

Tre fina, starka och stabila år tillsammans. Vi två. Och Teddan såklart. Mitt team. Mina livskamrater. Mina finaste år hittills i hela livet.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Andrea

    Jag tänkte på detta när du kom ut med att ni skulle bli 4. Du förlorade en nära anhörig nyligen.. vi chilenare brukar säga eller brukar känna såhär iallafall att när någon dör eller blir allvarligt sjuk så sorger man, är ledsen, känner ilska, livet kanske är orättvist men det brukar oftast bli bra tillslut. För oftast kommer det ett nytt liv till en,(familjen)… jag ville bara försöka trösta dig med att din nära anhörig kanske gav dig tillbaka livets gåva/livets liv. <3
    Grattis till dig och Victor på eran 3 årsdag. Må ni leva i hundra år till tillsammans. Ni är så fina tillsammans. Jag lever på er kärlek här i Sverige.<3

  2. Sofie

    Så häftigt!! Vi gifte oss i förrgår och jag sitter just nu och fångar sista solstrålarna i ett fönster på Steam hotel på vår lilla bröllopsresa i Sverige. Så stolt över att vara fru💍❤️

Nu närmar sig sommaren, och om ynka två veckor flyger vi hem?

Nu närmar sig sommaren, och om ynka två veckor flyger vi hem? Allting känns så konstigt detta året och främst ovant. Jag tror också just att flytten som ligger runt hörnet i Västerås och EM och allt gör att allting känns väldigt oklart. Jag går in med inställningen att ta allt som det kommer helt enkelt. Det löser sig ju och det är onödigt att stressa upp sig. Jag vill så gärna ha en harmonisk, lugn, mysig sommar så mycket handlar om min inställning just nu. För juni är en månad där ALLT händer. Och istället för att bli stressad, så ska jag se det som någonting kul. LÄNGTAR efter att få visa er det absolut största som händer. Det är ju inte bara en flytt och bebis på ingång utan någonting annat också… så glad.

Iallafall maj är här och det är ju faktiskt snart redan mitten av maj? Inte klokt ju. Jag älskar maj-månad och håller den varmt om hjärtat. Det ligger liksom alltid förändring i luften för oss i just maj och allting är ju runt hörnet. Sommaren, vänner, familj, kärlek, bubbel, grillning, bad, semester. You name it.

Maj 2017 i Lissabon. Victor var ledig och vi tog taxi ut till Cascais för lunch. Som slutade i en dagsfylla?? Och vi drack krispigt vitt vin och åt så mycket fisk och skaldjur som vi orkade. Alltså. Topp fem bästa måltiderna jag har haft i hela mitt liv. Då och då pratar vi om den här lunch och hur mysigt vi hade det.

Maj 2018 och hemma i Västerås. OCH FÖRBERELDESER inför vår stora dag. Vårt bröllop. Minns att allting var så känsligt och pirrigt och glatt på samma gång här.

Och spenderade mycket tid i Västerås med nära och kära. Drack bubbel och var hög på livet.

Maj 2019 var den här människan helt plötsligt hos oss! Livets gåva.

Och vi tränade på att vara föräldrar. På riktigt. Här i Cannes då jag hade jobb där. En sak jag lärt mig som mamma, att det är okej att tacka nej. Idag hade jag inte åkt dit utan njutit av min bebisbubbla istället.

Och maj 2020 spenderade vi ju här i England och säsongen var i full färd, haha så konstigt år alltså? Helt upp och ner. Här var det Lockdown och vi spenderade dagar i skogen och…

… i solen <3

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Johanna

    Åh så kul att se lite gamla bilder! Började följa dig 2018 , strax innan ni gifte er och sen all fotboll och bubbel och öl den sommaren haha! Så kul!
    Och… kan vi ta en tyst minut för sista bilden på dig? BOMB! Wow vilken modell. Herre-gud!

  2. Emelie

    Heeej Maja, måste fråga om du har blekt dina tänder?? De är så vita och fina och jag upplever att mina har börjat gulna i samband med snus🙃 tänkte om detta har hänt dig också och hur du räddade det? Eller är det bara din naturliga färg?!

  3. Linn

    Alltså har följt dig sen du startade bloggen och herregud vad fort tiden går! Det känns som igår du skrev om alla förberedelser inför bröllopet, underbart <3

  4. Frida

    Kollade din senaste blogg, MAN kan inte se för mycket rensning, som någon så fint kommenterat. Så ta med oss på din rensnings resa, det är ju KUL 😀

  5. Sara

    Hej Maja! Jag funderar på att åka till lissabon nästa år, men funderar lite på hur många dagar som behövs där för att ändå hinna se så mycket som möjligt. Är det 1 vecka eller hinner jag beta av mycket på en lång weekend? 😊

Det kommer och går, det där värkande hjärtat man får samma sekund som man blir mamma.

Det kommer och går, det där värkande hjärtat man får samma sekund som man blir mamma. Paniken över att tiden går för fort. 

Ted Louie är två år nu och jag har nog aldrig varit mer kär i den där lilla människan. När man sitter hemma med en nyfödd, eller när man inte har barn alls så tänker man ju att det gulligaste som finns är ett litet spädbarn och att barnen aldrig blir så söta som första tiden. Och man tänker att tvååring är en stor heffaklump som springer omkring och är lite jobbig. Men ack så fel man har (tycker iallafall jag).

Alla åldrar och faser är otroliga och att få vara mamma och att se ens barns utveckling är den vackraste gåvan i världen. Men denna åldern är helt klart min favorit. Varje dag skrattar vi här hemma, han är så gullig att jag inte kan få nog av att pussa hans kanske lite för runda kinder. När han säger help please mamma HOPPAR mitt hjärta bokstavligen till och när han härmar Victor likt en papegoja får jag nästan tårar i ögonen. Häromveckan beklagade sig Victor över någonting och sa ”ÅH jag orkar inte” och la huvudet mot bordet och en sekund senare ser man Teddan mumla något som låter som ”orkar intee” och lägger huvudet mot bordet. Det är så otroligt underhållande och häftigt att se.

Helt plötsligt har man inte ett litet barn hemma utan en liten människa. En liten människa som har kommit till tack vare oss. 

Det händer någonting i en när man får se en oförstådd liten bebis växa till någon som har sin egna röst. När han sätter armarna i kors vid matbordet, puttar bort sin tallrik med mat och säger ”no mat Mamma, nooo mat mamma” vill jag liksom krama ihjäl varelsen. Eller när jag försöker pilla bort snor ur hans näsa och han tittar surt på mig, tar upp fingret och mumlar noo mamma och går till Victor istället. Eller när han smyger upp till en och viskar ”glaaaass” i ens öra i hopp om att det nog ändå är fredag trots allt. Min hjärna klarar inte av hur GULLIG han är och jag kan skriva en hel novell om saker han gör just nu. Varje dag nya upptåg och nya upptäcker. 

Idag när jag lämnade av Ted Louie på förskolan vid nio började jag gråta. Han sprang in i sin nya Teddy-jacka, vinkade och ropade Byee mommy och där stod jag, med hela dagen framför mig och mitt barn var överlycklig över att få vara på förskolan, utan mig och med sina kompisar istället. 

Tiden går för fort. Och det är ingenting man kan ta till sig förrens man själv har barn. Jag tror verkligen inte det. Men minst en gång per dag sticker det till i mitt hjärta för att jag vet, att jag en dag kommer att se tillbaka på just dom här dagarna, och önska att jag fick ha den där sprudlande tvååringen bredvid mig igen. Haha jag gråter när jag skriver detta, det är en sån dag idag. 

Min lilla älskade fina Ted Louie. Så ömsint, snäll och iakttagande. Smart och klipsk och samtidigt så busig och skrattig. Må han aldrig sluta HOPPA upp ur soffan när han hör en bra låt och ropa DAAANS och dra oss alla upp för att stå bredvid honom och dansa. Jag vill frysa den stunden och kunna uppleva den om, och om, och om igen. Jag vill stanna tiden. Och ha det såhär ett tag nu. Jag vill hinna njuta av utvecklingen som sker nu och inte hoppa direkt till nästa nya grej han har lärt sig och glädjas över det. Jag vill inte att han ska lära sig dansa ordentligt, utan jag vill att han alltid ska stå där och ”dansa” på sitt lilla tvååriga-vis.

Jag vill stanna tiden. Men det kan jag inte. Så istället hämtade jag honom lite tidigare idag, och så gick vi ut på stan och fikade tillsammans. Bara han och jag. En sak jag lärt mig är att den här känslan inte kommer att försvinna, och att det enda jag kan göra för att lätta den är att verkligen vara i nuet. Lägga undan mobilen, och vara med Ted Louie. Det gör att det går att hantera känslan lite bättre iallafall. Får mig att känna att jag suger ur det sista ur varje sekund tillsammans med honom. Och det får mig att känna mig trygg i att jag inte kommer att se tillbaka med sorg senare i livet.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Amanda

    Jaha då sitter man här med tårar i ögonen 😭 så fint skrivet!!!! Och jag relaterar så himla mycket, trots att min lille kille bara är tre månader. Älskar att se han utvecklas med varenda liten ny grej men vill samtidigt stoppa tiden för jag vet att jag bara kommer hinna blinka så är han tonåring istället. MEN jag tröstar mig med tanken på att det bara blir roligare och roligare ju mer människa han blir ❤️

  2. Linda

    Åh, spot on Maja, så känner jag också med min älskade, inte längre så lilla, varelse! Fick tårar i ögonen, vad fin du skriver. Kram <3

  3. Fannie

    Åh vet du vad det bästa är? ALLA åldrar kommer kännas så nu. Jag hade också mycket ångest över tiden med barn 1, men han är strax 5 år och han blir liksom bara mer fantastisk varje dag (går det ens???). Mini fyllde 2 år i tisdags och han är UNDERBAR men jag är lugnare nu, för jag vet hur mycket otroliga stunder vi har framför oss tillsammans. Om du diggar 2åringen ska du få se på kärlek när du ser din 3-4-5 åring. Wow. Alltså wow. Stressa inte över tiden, du förlorar ingenting- du vinner ny!

    1. Julia

      Alltså vad fint skrivet att man inte förlorar tiden utan vinner ny! Bra att tänka på när det känns som att det bara susar förbi och att man inte kan njuta tillräckligt!

  4. Emmie

    Min lilla kille är 2,5 månad. Grät så mycket när jag insåg att han har vuxit ur storlek 56 i kläder 🙈 Vill aldrig att han ska bli stor samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka på vilken liten person han kommer att utvecklas till ❤️

  5. Cecilia Svensson

    Halloj!
    Underbart det du skriver. Som tur är kommer du att upptäcka att varje ålder är fantastisk. Att se dem utvecklas till mer och mer självständiga individer, att se dem flytta ut och längta hem t.ex Det är bra betyg till oss som föräldrar
    Ha en härlig helg
    Kram

Visa alla 38 kommentarer
Onsdagmorgon och idag börjar jobbveckan på riktigt.

Onsdagmorgon och idag börjar jobbveckan på riktigt. Igår smygstartade jag lite men idag väntas möten hela dagen och jobb. Det ska bli kul, jag känner mig inspirerad och peppad.

Livet just nu känns så himla fint och det beror ju delvis på det faktum att jag laddade upp med energi och kärlek hemma i Sverige men jag tror även att det beror på årstiden. Varje dag sen vi kom tillbaka har vi vaknat upp till ett soligt Manchester. Hela huset har varit ljust och överallt har solstrålarna hittat in. Det doftar på ett speciellt sätt och det är ett lugn i mig och här hemma som jag kom på infinner sig den här årstiden varje år. Det står tulpaner lite här och var, utemöblerna är på sin plats och det har börjat blomma i skogen utanför.

Vi har ju bott utomlands ganska länge nu och varje sommar åker vi hem till Sverige (förutom förra pågrund av Covid). Så varje april och maj så kommer samma känsla i mig. Spänning, förväntan och glädje. Även om jag fullkomligt älskar vårt liv här i England så är det självklart så att man ser fram emot en svensk sommar hemma i Sverige. Sol, semester, vänner och familj, och ledighet. Och i april/maj varje år så blir det som ett ens minne i kroppen väcks till liv och redan nu så har resfebern kickat igång och det är så HÄRLIGT. Victor har cirka åtta matcher kvar här och sen packar vi väskorna och åker hem. Och innan dess ska det bara njutas av solen här, våra vänner, grillen plockade vi ju fram i helgen och Ted Louie ska gå sista veckorna på förskolan innan han går på sommarlov och hänger med mig hela sommaren.

Maj 2017. Sista veckan i Lissabon innan vi åkte hem på semester som sedan resulterade i en flytt till England. Här kände jag pirr men minns också att jag kände mycket vemod. Vi visste ju om att det kunde ske en eventuell flytt och det förmodligen var sista tiden i Lissabon. Glädje blandat med sorg, helt klart.

Maj 2018. Lycklig och pirrig inför det stundande bröllopet!!!!!! Även stressad och kände en del sorg här men mest pirrig.

Och maj 2019 hade jag världens sötaste bebis. Snacka OM GLÄDJE här när vi visste att vi snart skulle få åka hem och alla skulle få träffa lilleman för första gången. Åh. Så liten.

Och maj 2020 spenderade vi här ju. Men vi pratade om det senast i veckan, vilken otroligt mysig sommar vi hade. Solen lös här varje dag, vi grillade, hängde med vänner, spelade spel, badade, tränade. Bara var.

Och nu snart är maj 2021 här och jag ser framemot en härlig sommar med Teddan. Denna gången blir det en del jobb för min del men det ska faktiskt bara bli kul med tanke på att man har varit inlåst här och känt sig väldigt okreativ. Dessutom är det så mycket kul med jobbet så det inte är klokt så det känns knappt som jobb. Längtar efter att få visa er. Förutom det ska jag äta glass varje dag, bada i vår nya pool och hänga med alla nära och kära. Och titta på massa fotboll såklart, det är en EM-sommar så vi får klara oss utan Victor i x antal veckor.

Så underbart att våren är här (iallafall i England) och att sommaren snart är runt hörnet. Jag har alltid älskat hösten och vintern mer men just det här året känner jag hur jag verkligen behöver den här sommaren, precis som många andra kan jag tänka mig. I helgen ska jag träffa kompisar ute och så ska vi grilla igen, och så ska jag börja plocka fram sommarkläderna igen. Våren och värmen kommer ju hit mycket tidigare.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Fanny

    Åh va härligt Maja att din energi är tillbaka! 🙂 är helt besatt av dina vloggar och ser fram emot flera under våren! Kram

  2. Sofia

    Hej Maja!

    Vi ska semestera i Sverige i sommar. Ska till Leksand och sen göra ett stopp efter det, vi funderar på Uppsala eller Västerås, så därför undrar jag, är Västerås en sommarstad som du skulle rekommendera?

    Tack för att du är du och allt du ger oss ❤️