Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Frågor

Kategori
Respekterar dig enormt, även inspireras!

Respekterar dig enormt, även inspireras! Precis som du säkert gör, som också är högkänslig (om jag inte har helt fel nu tror du skrivit om detta?) så kan jag inte riktigt släppa något när de skaver och de skaver lite att en jag ser så otroligt upp till fortfarande inte gått ut och förklarat sitt samarbete med loreal. Vet du fått frågor osv på insta men inga svar, bara att du ska kolla vad som hänt typ. Uppskattar verkligen din syn på saken. Stor kram

Hej! Incidenten som hände med Loreal skedde flera år innan jag signade med företaget och jag hade ingen aning om att det ens hade skett. När det uppdagades för några veckor sedan tog jag det såklart väldigt seriöst. Bokade in flera möten och ville ha svar på mina frågor och därefter ta ställning tillhuruvida jag skulle gå vidare med mitt samarbete eller inte. Jag tycker att det är otroligt viktigt att jobba med genuina ansvarsfulla företag som står för alla likas värden och jag skulle aldrig sätta mitt namn i samband med någonting som ifrågasätter det. Oavsett stora kontrakt eller inte.

Vi hade flera möten och eftersom att Loreal är ett så stort företag tar det ett tag innan man får klartecken och svar, speciellt när det är ett sånt här viktigt ämne och viktig situation. Efter sista mötet fick jag svar från Loreal och fick ta del av deras samtal med personen i fråga och fick även läsa deras statement. Jag trodde att alla som har varit insatta i det här även har följt händelserna och alla uttalanden efter de stora rubrikerna. Du kan läsa mer på Loreals instagram där du även kan läsa deras statement!

Efter det känner jag mig trygg i att fortsätta mitt samarbete med Loreal och jag tycker att det är viktigt och avgörande att alla företag tar sitt ansvar till att skapa den här förändringen som borde ha skett för länge sen. Jag ser verkligen framemot att få följa Munroe Bergdorfs jobb med Loreal och se vad hon kan skapa i deras nya stiftelse. Kram

Hej Maja,
En väldigt flummig kommentar och vet inte om det går att förstår den men jag försöker haha!
Jag har konstant ångest. Från när jag vaknar till morgonen tills jag äntligen lyckas somna på kvällen. Allt känns som en stor börda som bara tynger ner mig och så har det varit det mesta delens av mitt liv. Och det är ok för jag har lärt mig leva med detta men min fråga är – Kan en partner lära sig leva med det? Jag tänker på Viktor som är så snäll mot dig när du får ångest, är det inte mycket få killar som skulle verkligen förstår och bry sig?
Jag har haft flera början på förhållande men slutar alltid med att jag avsluta dem för jag mår dåligt av att erkänna att jag har ångest och vill ibland inte leva. Vem vill leva med det?
Mitt senaste förhållande var manipulativ. Och det kändes nästan skönt. Han sa åt mig vad jag fick och inte fick göra och jag slapp tänka på hur jag skulle möta dagen. För det hade han redan bestämt åt mig. Men det tog även den slut.
Vet inte vad jag vill komma då jag vet att de flesta killar föredrar självsäkra tjejer som våga ta för sig. Men kanske en dag så kommer jag ditt. Det får bara tar sin tid.

Hej fina du <3 Jag har kämpat mycket med min ångest och gör i vissa perioder det fortfarande men idag är det betydligt mer sällan. Jag pratar en del om det i mitt avsnitt i Framgångspodden och speciellt när jag får frågan om vad jag hade velat säga till mig själv för tio år sedan. Och det är just det att ångest, inte behöver vara ett normaltillstånd.

Jag tänker att istället för att fokusera på om du kan hitta en kille som kan leva med din ångest så borde du fokusera på om du verkligen kan leva med din ångest? Det är någonting som är otroligt jobbigt och tungt, och någonting som man kan sluta leva med. Hade jag varit dig hade jag sökt upp en bra psykolog och börja gå då och då för att se om du kan få hjälpmedel till att må bättre. För även om det har varit tufft för Victor såklart att leva med mig och min ångest så har det varit absolut jobbigast för mig. Så fokusera på dig själv och hur du vill må. Du förtjänar allt det fina i livet och absolut inte en manipulativ kille som sa ”orka med din ångest”. Sätt dig själv i första hand, ta hand om dig själv, och ta hjälp, för din skull. Massa kärlek, Maja.

Hei Maja! Jeg vet at du tok initiativ først da du møtte Victor. Jeg lurte på hvordan alt gikk til og om du kan komme med et innlegg angående det å ta det første steget som jente? Hadde vært gøy å hørt dine tanker og tips!

Hej! <3 Ja! Vi såg varandra på Summerburst och jag kunde inte sluta tänka på människan. Det var den vackraste jag hade sett i hela mitt liv. Så dagen efter redan hittade jag honom på Facebook och skrev hej och sa att jag hade sett honom på Summerburst. Självklart hade jag hjärtat i halsgropen och jag gick in var fjärde sekund för att se om han hade läst meddelandet. Men så vips, fick jag ett svar och resten är historia. Jag har ofta tagit intiativ, till både dejter med killar men även med tjejkompisar. Jag tänker att det värsta som egentligen kan hända är att man inte får ett svar, och då slipper man ju grubbla på om det är något för en eller inte. Så SKRIV! Vad du skriver spelar ingen roll. Är han intresserad så svarar han! Stor kram

Så härligt o höra dig i det formatet!
Jag är nyfiken hur det fungerar inför sånna här intervjuer/ poddar, får du frågorna innan och kan fundera på det innan? Och om det skulle komma en fråga du inte är bekväm att svara på, säger du bara nej då? Eller då har punktat upp innan vad du inte vill prata om?
Hade varit så kul att höra!

Hej! <3 Roligt att höra! Jag gör ju inte så ofta intervjuer eller poddar men när jag väl gör det, som till en tidning eller liknande så ber vi alltid om frågorna innan samt korr! Idag är jag mer mediavan men det var flera år där jag ofta kände att jag sa för mycket eller fel saker (ofta om Victor som sen blev stora jobbiga rubriker) så då lärde jag mig att alltid få läsa igenom en intervju innan den släpps. Däremot fick jag inte frågorna innan Framgångspodden men jag fick lyssna igenom avsnittet men det var ingenting som jag valde att ta bort! Skulle det däremot ha dykt upp en fråga jag inte gillade så hade jag bara sagt att jag inte vill svara på det. Kram

Hur har ni ändrat hans rutiner? Har en 1 åring här hemma som jag skulle behöva få att sova…

Okej vi försökte i fyra dagar men insåg att han sov längre på mornarna om vi behöll hans gamla rutiner! Idag vaknar han runt sju, vi är vakna någon timme, äter frukost och vid halv tio sover han en timme. Vi äter lunch vid tolv och vid två, tre beroende på dagsformen sover han en timme till! Vi äter såklart mellis innan eller efter det och vid 18 äter vi middag! Kvart i sju går vi in i hans rum, läser bok, sen får han en flaska och somnar ensam i hans säng. Vi har sån lyx att vi typ aldrig behöver gå in och klappa honom eller ge honom nappen. Sen sover han hela natten! Räddningen för oss tror jag helt klart var vällingen? Det finns ju inte i England (inte vad jag vet iallafall) så när vi åkte hem i samband med Corona till Sverige så började vi ge honom det på kvällen och vips så började han sova hela nätterna. Vi är ganska hårda på rutinerna och jag tror att det också har hjälpt! Sen har vi aldrig sovit med honom i sängen utan han har alltid sovit ensam vilket jag också tror underlättade alltifrån ensamma nätter till väldigt enkla nattningar. Ett tips är även att läsa på Liberos sida Rullavagn. Där finns ett superbra sovschema jag har följt hela det här året! Kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Julian

    Hej Maja,
    Jag har nu så här lite sent precis lyssnat klart på avsnittet med dig i framgångspodden. Du nämnde mitt i intervjun att du är medveten om att 50 % lyssnade på dig för att dem vet att du är Nilsson Lindelöf, och 50 % för att du är Maja. Jag ska ärligt säga att jag på förhand tillhörde den första kategorin, kanske för att jag är väldigt fotbollsintresserad och kände bara till en del om dig. Hur som helst, ju längre in i avsnittet jag kom, ju mer intresserad blev jag av Maja. Jag tycker att du känns som en underbar person som jobbar hårt för att uppnå sina mål här i livet. Sådana personer är alltid inspirerande att lyssna på. Med det sagt så önskar jag dig all lycka framöver i både ditt yrkesliv och ditt familjeliv och tack för att min bilresa på två timmar blev mycket enklare att ta sig igenom 🙂

    /Julian

Hej!

Hej! På din bild från flyget. Gina tricot solglasögonen är det modell Ellen eller Nova? Mvh Josefine

Hej! Här(adlink) hittar ni den exakta modellen! Jag älskar dessa och använder dom hela tiden! Och kostar bara 89 kronor! Stor kram

Hej bästa Maja!
Det är en sak som tynger mig och skulle behöva dina fina tankar för att få ordning på det.
Jag gifte mig i Februari och frågade därför mina två bästisar som inte kände varandra om dom ville vara mina brudtärnor vilket dom såklart ville. Tiden gick och dom blev bekanta och snart så umgick dom mer och mer med varandra. Nu umgås dom dagligen och om jag frågar om en fika eller en promenad så har dom redan planerat något tillsammans men ”jag får jättegärna komma”.
Det gör mig såklart superglad att dom två kommit så bra överens och det är ju världens bästa tjejer så det är klart att dom klickar!
Jag känner mig däremot ledsen över att känna mig lite utanför och inte längre ha mina bästisar som tidigare. Jag missunnar dom verkligen inte deras fina vänskap, jag behöver bara bli vän med denna nya situation.
Kram från en 30-åring med 13-åriga tankar haha!

Hej! <3 Och grattis till giftermålet! Bästa som finns ju.
Jag tycker inte alls att det låter som om att du har 13-åriga tankar, däremot väldigt normala tankar. Jag får alltid så mycket frågor om vänskap och relationer, enbart från kvinnor och det är verkligen någonting som berör oss väldigt mycket. Jag förstår verkligen att du är ledsen över situationen och att du känner dig förvirrad. Jag har flera vänner som har blivit vänner genom mig, jag har också fått flera vänskapsrelationer via vänner och det har alltid fungerat smärtfritt och enbart varit roligt för att vi alla behandlar varandra med respekt. Som du beskriver den här situationen låter det faktiskt inte alls så snällt. Självklart ska alla få umgås med vem dom vill när dom vill, det är någonting jag tycker är jätteviktigt. Jag kan enkelt känna mig kvävd och behöver friheten att ha alla mina relationer som jag vill, alla mina vänner lever sina egna liv och är sina egna personer. Ibland pratar vi varje dag, ibland inte på flera veckor och det är så både jag och dem fungerar. Man är väldig trygg i relationen att det inte behövs ständig bekräftelse eller kontakt. Man ringer när man har lust eller om det är någonting speciellt man vill prata om, inte bara för att man borde. Är jag i Sverige så kan jag träffa en, eller alla, eller tre samtidigt. Däremot är alla väldigt utspridda och inte i samma ”gäng” fast vi alla ofta umgås när jag är hemma.

Däremot förstår jag att det här blir annorlunda för här är ni ju en uppenbar trio, och att inte kolla om du vill hänga på tycker jag inte alls är snällt. Prata med dem och berätta hur du känner. Kanske upplever dom inte alls situationen så eller ens har tänkt på att det blir dumt. Du kanske har varit mer upptagen och dom har tänkt att du inte har tid? Vad vet jag. Det viktiga i sånt här är kommunikation. Och det är aldrig fel att berätta hur man känner, om nått kommer en sten lätta från ditt bröst. Vänskapsrelationer kan vara svårt, nycklarna tror jag är kommunikation och respekt. Kan man inte prata med en vän och berätta hur man känner så är det ju ingen relation att ha så nära ändå! Stor kram, du är inte ensam.

Hej! Fin blogg du har och som många brukar skriva uttrycker du dig väldigt bra. Jag undrar varför Victor blivit kallad tillbaka nu? Är ju mitt i allt det här…

Premier League har ju inte avslutat sin säsong och jag tror att man siktar på att avsluta den nu i sommar! Därför behövde vi åka hem och sitta i karantän för att Victor ska kunna träna med laget såfort det är tillåtet igen! Kram

Hej Maja.
Tack för en bra, ärlig och ödmjuk blogg. Du är en fantastisk person att följa. Både rolig, smart men framförallt ödmjuk. Älskar att du mixar mode, föräldralivet och allt mitt imellan.

Nu till min fråga. Jag har själv barn och har alltid varit optimist på livet men ibland formsvackor pga kriser inom familjen, ångest och annat som gjort att jag mått dåligt. Nu är jag inne i en fas där jag inte ser något ljus pga att jag inte är perfekt. Vet det låter sjukt men jag har alltid vuxit upp och fått höra att jag är så fin, vacker, snygg osv. Vill säga mycket fokus på mitt utseende. När jag var tonåring gjorde jag misstaget att pierca min navel och herregud vad jag ångrar det idag. Det har resulterat i att jag mår dåligt så fort jag tar av mig på överkroppen. Kan inte se min mage och tänka att jag är fin ändå. Hade det varit bristningar, ärr eller annat pga av graviditeter eller förlossningar så hade det varit en annan sak. Men nu är det något jag själv skapat eftersom jag inte tänkte efter när jag var tonåring. Min navel ser hemsk ut och jag klarar inte av att se den. Är så ledsen över allt man går miste om med att visa sig inför sin partner, i bikini, inom träning etc. Vad ska jag göra? Jag mår riktigt dåligt. Jag vet inte om det är för jag associerar mig själv med att jag alltid varit snygg och därför klarar jag inte av att det nu ser så fult ut pga något jag egentligen inte hade behövt göra.Hoppas du förstår även om det låter galet haha. Jag vet bara inte vad man ska göra när man hamnat i utseendefixerings-träsket. Har du gjort något i din tonår som du ångrar idag? Stor kram

Hej fina! Usch vad jobbigt att gå runt och må sådär och jag önskar att jag hade några magiska krafter som kunde få bort det där ur din hjärna. Spontant tänker jag att det kanske grundar sig i någonting annat? Jag vet att när jag var yngre och var orolig över andra saker så som framtiden, jobb, skola så la jag mitt fokus på det yttre för att det var lättast att kontrollera. Fundera på det om allt det här kanske är någonting annat? Om inte så förstår jag att det är så enkelt att fastna i det tankemönstret. Jag har varit där som säkert många många andra här inne.

Jag vet att jag läste någonting någon gång att man ska öva på att inte tänka dumma tankar om sig själv. Går man förbi en spegel så FÅR MAN INTE tänka något dumt utan bara positiva tankar. ”Snygg rumpa”, ”fin näsa” ”yes idag glänser verkligen min hud”. När jag hamnar i dåliga perioder så försöker jag att jobba just så och det har, iallafall för mig, gjort skillnad. Jag har aldrig varit så ”obrydd” om mitt utseende som jag är idag och jag är så otroligt tacksam över det. Jag spenderade för många år med att tänka på kalorier, celluliter, storlek på kläder och mina skavanker. Jag hör flera gånger i veckan och har gjort i flera år nu att mitt födelsemärke är det äckligaste och fulaste som finns. Men jag älskar mitt födelsemärke och vill aldrig ta bort det. Självklart brydde jag mig i början och blev ledsen. Det var ju en grej jag själv aldrig någonsin har reflekterat över men när jag blev en offentlig person så var det de första man kommenterade. Men det är vad som gör mig till mig. Jag har också ett hål i naveln, och självklart är det inte de som jag älskar mest på min kropp, MEN när jag var 17 år och hade det där tyckte jag att jag var såååå fin så det där ärret/hålet bryr jag mig inte om idag. Och inte min man heller. Och inte min omgivning heller. Det är någonting man själv fokuserar på. Ingen annan.

Ibland fokuserar man för mycket på tänk om istället för att tänka äsch så var det då och de valen gjorde jag då, absolut ingenting jag kan göra åt nu. Om man inte har mördat någon då, då borde man tänka på det varje sekund, varje dag. Men ett litet hål i naveln visar ju bara att man har varit ung.

Här är min mage precis just nu! Älskade mage.

Det som gör en människa unik och vacker är ju just att den inte är perfekt. Ett gammalt hål i naveln eller läppen, ett ärr någonstans, bristningar eller födelsemärken är det jag tycker gör en person speciell. Precis som du.

Fokusera på rätt saker och jobba med det! Alla behöver olika slags hjälpmedel men googla vad som kan passa dig. En bok? Podd? Dokumentär? Pinterest? Prata med vänner? Din man? Psykolog? Fundera och ta tag i det. Livet är ju alldeles för kort för att ens lägga en sekund och tänka på hålet man har i naveln från sin ungdom. Och jag kan lova att du är hur vacker som helst oavsett, tillochmed vackrare tror jag. Stor kram

Hej fina Maja! Vart har du fått tag i Västerås-tavlan? Såg den på din insta och den är så fin! Kram och tack för en underbar blogg 

Hej fina! Den har jag fått av min mormor och låtsasmorfar i present! Den är supergammal och jag ramade om den! Det är från en gammal kalender såg jag så kanske kan man hitta det någonstans! Stor kram och tack själv!

Hej,
Tänkte höra vart du köpte kameran? Vad det är för modell?

Kameran heter Polaroid! <3

PS! Alla era frågor om kollage, kläder och speltips osv sparar jag till separata inlägg så att ni vet! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. K

    Jag blir otroligt berörd av sättet du skriver på, fullkomligt älskar din blogg! Önskar dig en fin lördag <3

  2. Amanda

    Vart är tofflorna ifrån som du hade på dig när du handlade häromdagen? De svarta ”vågiga”? 🙂

  3. Emma

    Alltså svaren du ger på frågorna, du skriver så himla bra. Framförallt texten om utseendet och att du lägger upp en bild på din egen mage. Ärligheten och omtanken skiner verkligen igenom! Precis därför man läser din blogg ❤️

  4. L

    Hej! Måste bara lämna en kommentar om att det är så befriande och skönt att läsa dina svar på kommentarer om andras problem. Du skriver så himla fint och bra och så ärligt, det gör att det alltid är så befriande att gå in här att läsa!
    Du är grym!
    Kram

Visa alla 12 kommentarer
Jag har inte heller vart på gymmet på väldigt länge och har tappat de mesta träningsrutinerna förutom promenader.

Jag har inte heller vart på gymmet på väldigt länge och har tappat de mesta träningsrutinerna förutom promenader. Jag skulle vilja springa mer men jag känner att jag är såå långt ifrån att lösa en löprunda… Kan du inte berätta hur du kommit in i löpningen lite och om du har några tips? Självklart kan man googla sig till sånt också men jag gillar att läsa hur personer man följer gör och vad de har för tips som man de/du faktiskt kört med osv.
Kram<3

Hej! Jag HÖR DIG! Jag ville knappt ta mig ut för att jag ”visste” att jag inte skulle klara av det, men tji fick jag och det var som om att jag har sprungit varje dag senaste månaderna. Eller ja, typ iallafall. Väldigt mycket sitter i hjärnan och med löpningen är det just det att man bara måste bestämma sig. Jag har en runda på sex kilometer och bestämde mig för att springa minst två kilometer och sen gå resten, men det gick så bra och smärtfritt att jag sprang rundan och en kilometer till.

Gör en bra springlista eller ladda ner en bra podd och bestäm dig för ett visst antal kilometer. Klarar man det med nöd och näppe första rundan så är ju det mer än bra ändå, öka därefter med lite varje gång och sen vips så är man inne i det igen. Jag tror att innan man har kommit in i löpningen så tror man inte att man kan eller att man är ”en sån person som springer”. Så var iallafall jag. Tills jag insåg att det nog är min absoluta träningsform. ALLT sitter i huvudet och det är bara att ta sig ut och bestämma sig. Man känner sig oövervinnerlig efteråt och har man klarat av en kilometer kan man snabbt efter klara av fem, jag lovar! Stor kram <3

Fina Maja! Just precis DU är min förebild; dina sunda tankar och härliga livsglädje smittar verkligen av sig. Om du någon gång tvivlar på dig själv, så kom ihåg att det finns flera människor som ser upp till dig för att du är just DIG själv. Fantastiskt!

Vad jag förstått så har du lidit/lider av ångest, och det är ju ett så tungt ämne att prata om. Men jag tror att jag själv lider av det? Hur vet man ens det? Hur känns det i kroppen för din del? Ett tag trodde jag bara att jag var stressad men det tunga känslan i bröstet kan infinna sig när jag minst anar det. Jag mår ju bra och är tacksam för allt fint, så varför kryper denna känsla sig på? Du får mer än gärna skriva ett inlägg eller om du har några tips vad du gör när den känslan smyger sig på. DU ÄR GRYM! Trevlig helg till dig och familjen <3

Hej och tack för dina fina fantastiska ord, jag blev väldigt väldigt glad. Jag har lidit av väldigt svår ångest och idag är den betydligt lättare. Däremot kommer den då och då, jag hade väldigt mycket ångest häromdagen men kunde faktiskt inte komma på var den om ifrån så jag lät den bara vara där. När jag kom hem på kvällen och Victor var iväg och tränade så lyssnade jag på en podd och städade i min ensamhet och det blev lite lättare. Ibland är det som om att min hjärna bara behöver vila lite.

Precis som du skriver så förstod inte jag heller förut att jag hade ångest. Jag kunde känna mig så stressad och ha hög puls och jag förstod inte var den kom ifrån överhuvudtaget. Jag tror att man kan må bra och vara tacksam över allt det fina och ha ångest ändå. Ångest behöver ju inte bara vara någonting mörkt och någonting som är förknippat med depression utan även en känsla av någonting. Jag kan vara så lycklig men vara lite orolig över ett jobb eller en prestation jag har gjort, jag kan inte kanske förstå det just då men jag har ångest och efter några dagar förstår jag att juuuust deet, det där kändes inte hundra och i mitt undermedvetna har jag liksom bearbetat det. Det kan vara att någonting har gjort mig lite ledsen eller fått mig att känna mig liten. Eller att jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte var så närvarande under dagen eller så har jag glömt att ringa upp en vän som har hört av sig.

Jag tror att ångest beter sig olika hos många men jag får hög puls och som ett tryck över bröstet. Jag måste ofta andas ganska tungt, nästan som att jag suckar (Victor har lärt sig nu så utan att jag själv är medveten om det så kan han fråga vad jag tänker på för att jag har suttit i soffan och suckat fem gånger i streck). Jag känner mig inte så närvarande och har ganska så stort behov av att antingen uppehålla mig med saker eller att vara helt ensam i en ganska så tyst omgivning.

Jag tror att man måste lära sig sin egna ångest. Jag lärde mig det hos min psykolog och även om jag kanske går runt med en känsla i någon dag så listar jag tillslut ut vad det är. Förut kunde känslan vara kvar konstant men idag försöker jag att lyssna på mig själv, ordentligt och på riktigt, och tillslut så listar jag ut vad det är. Och då nästan på en gång så lättar den jobbiga känslan. Jag kanske pratar med Victor om vad jag precis kom på eller är den en jobbgrej så ringer jag Jonna och så blir det bättre när hon säger att allting är lugnt och i ordning.

Nu när jag har jobbat så mycket med mig själv så har jag insett att det är så mycket härligare att leva utan ångest, men hur man blir av med den är alldeles för svårt för mig att svara på. Men jag tog hjälp av livscoach, psykolog och så lyssnar jag en del på poddar och läser böcker. Stor kram och massa kärlek.

Hallojsan! Jag har en fundering, jag upplever att det är väldigt god och härlig stämning i ditt kommentarsfält. Mycket pepp och att folk känns så genuint glada för dina framgångar. Är det så gott som endast sånna kommentarer, eller godkänner du inte osköna kommentarer?
Tycker det är spännande iom att många bloggars kommentarsfält har väldiga mängder med osofta kommentarer.

Hej! <3 JAG VET, det är helt klart en av de sakerna jag är som allra stolt över i mitt jobb, energin här inne. Jag blir jämt glad när jag går in här och det känns som min fristad. När jag sitter nu och skriver det här inlägget som hittills har tagit trettio minuter så sitter jag och bara myser för att det känns som om att jag pratar med min alldeles egna privata grupp vänner. Det är väldigt fint och någonting jag är så otroligt tacksam över. Jag får ytterst sällan otrevliga kommentarer, kanske två gånger i månaden, jag godkänner alla som är konstruktiva eller där man ifrågasätter saker jag gör eller skriver, även ”otrevliga” kommentarer godkänner jag. Men då och då får jag väldigt personliga och rent av elaka kommentarer som jag inte godkänner. Vill man vara elak så kan man skriva det på något annat forum tänker jag, det är ju min blogg och här kommer jag inte att tillåta det. Jag själv har aldrig förstått varför man skulle ha behovet till det så jag tänker att de människorna då får ha det behovet på en annan plattform än min.

Jag kan knappt läsa bloggar där kommentarerna är elaka, det blir som ett gift och jag får bara dålig energi av den bloggen. Jag har även märkt att när jag väl godkänner en så väntar flera på tur i samma tråd. Jag vet inte om det är kvinnligt men det är min tolkning, man går igång och vill skriva något litet som man tror ska skava lite. Så otroligt tråkigt tycker jag, inte för att jag tar åt mig utan för att kvinnor generellt bara borde stötta varandra och är man inte kapabel till det borde man helt enkelt bara vara tyst. Speciellt online, där har man ju verkligen ett aktivt val till att följa eller inte. Det borde ju vara härligare att bara fortsätta sin dag än att ta tid av sitt egna liv och skriva någonting surt. Jag godkänner inte heller elaka kommentarer till någon av er som skriver, jag vill inte ha en sån slags blogg. Men som sagt, det sker ytterst sällan och det är jag väldigt glad över. Stor kram

Hej, jag undrar lite hur ni tänker kring alkohol när teddan blir äldre, barn förstår ju mer än vad man tror när det är så. Han är väl kanske inte i den åldern än men snart. Minns att du skrev om det förut för ett bra tag sedan att ni bestämt att vid barn skulle det inte vara någon akolhol. Är bara nyfiken på hur ni tänker kring det nu? För det skrivs ju mycket om bubbel och det är inget fel med det. Bara nyfiken hur du ser på det! Ser ut som ni haft en väldigt härlig påsk trots omständigheterna. Ta hand om er!

Hej! <3 Väldigt bra kommentar! Jag skulle aldrig dricka mig berusad med Teddan i närheten. När jag skriver att vi skålar i bubbel så tar jag ett glas och dricker vi vin på kvällen så sover Teddan och Victor är helt nykter. Jag skulle aldrig heller släpa med mig honom hem i en taxi på natten full eller liknande utan då sover han antingen kvar hos sin farmor eller mormor eller så dricker inte jag. När han blir större kommer jag ta ett glas bubbel under påsk när han är med också men absolut inte mer än så. Jag har personliga erfarenheter kring det som gör att jag absolut tänker extra på alkohol kring barn däremot förstår jag att det kan låta som annat när jag skriver om bubbel, jag tänker ju att ni är med mig där och ser hur det går till. Bra och viktig kommentar! Stor kram

Hej! Kanske en dum fråga, men i din påskvlogg så hade du på dig ett set från Gina Tricot som var ljust med gula rosor på (kjolen heter Sarina, vet ej vad toppen heter). Kort och gott, jag har nyligen köpt den kjolen men står och tvekar då jag inte riktigt vet vad jag ska styla den med. Har inte toppen, och det enda jag kommer på är ”vit t-shirt, typ”. Så tänkte kolla om du kanske har förslag? Finns säkert jättemycket bara det att det står still i huvudet på mig. Hoppas du (eller någon annan i kommentarerna) kan hjälpa mig, men oavsett, hoppas du får en jättefin dag! 

Hej! ROLIG fråga, jag älskar sånt här! Jag förstår precis vad du menar och förut tänkte jag alltid samma sak. Dock så insåg jag sen att man får en så mycket större garderob om man börjar tänka större! Till min Sarina kjol kommer jag ju dels att matcha med toppen, men även en vit eller färgglad skjorta (har en rosa jag har tänkt knyta i magen), en body i antingen färg, vitt eller beigt, t-shirt som du skrev, eller en annan blommig blus eller en kort tunn jeansjacka man kan låtsas är en skjorta! Även om just kjolen är gul och blommig så är den inte så svårmatchad som man kan tro. Jag brukar gå in på pinterest för att hitta inspo också, kika där! Stor kram

Hej Maja, det känns konstigt att skriva till dig men tycker du alltid verkar ha så vettiga åsikter så gör ett försök. Min pojkvän sedan över 4 år tillbaka gjorde plötsligt slut för 2 månader sen efter en händelse där han egentligen sårade mig. Det kändes verkligen som att han bara flydde och 1 vecka efter hade han fixat en ny lägenhet och lämnade mig kvar i vår gemensamma. Sen uppbrottet har jag gjort massa misstag som att inte lämna honom ifred och böna och be om att han ska komma tillbaka vilket lett till att han nu blockat mig. Jag tror verkligen att han är min livs kärlek och jag känner mig så berövad på den framtid jag trodde vi skulle ha ihop. Vi hade pratat om att skaffa barn om 1-2 år och nu känns allt det naturligtvis så långt borta. Har du några tips på hur man kan agera för att få tillbaka sitt ex? Är helt förstörd och stressad hela tiden med massa panikångest medan han har skaffat Tinder och verkar prata med flera (ja, jag har lyckats stalka trots blockningen…) Alternativt har du något tips på hur jag kan lyckas gå vidare å få lite framtidstro igen? Har psykolog-kontakt men känner inte att det hjälper tillräckligt.

Hej <3 <3 åh mitt hjärta gjorde ont när jag läste din kommentar och jag hoppas hoppas hoppas att du mår lite bättre idag än när du skrev kommentaren. Jag har inga tips på hur man kan få tillbaka sitt ex, mest för att jag tänker att du inte just nu iallafall, vill ha tillbaka någon som gör såhär? Att lämna ett förhållande såhär snabbt och på det här viset känns helt enkelt inte okej. Trots allt så måste man ändå ha kvar den respekten gentemot varandra och svara i telefonen (oavsett hur många gånger någon ringer), absolut inte blocka någon och INTE skaffa Tinder det första man gör. Med många vänner jag har pratat om så känns det väldigt typiskt killar (ja jag generaliserar) att väldigt snabbt ”gå vidare”. Oftast är det så att när det känns bättre för tjejen igen efter ett ganska så bra tag så brukar killen förstå vad som faktiskt har hänt. Det är iallafall mina upplevelser och vad mina singelvänner har berättat.

Maja 17 år.

Även om du vill vinna tillbaka honom så kanske det inte är rätt. Och oavsett om du gör det så måste du nog hitta tillbaka till dig själv igen. Hur kär man än är i någon så måste man vara mer kär i sig själv. Och jag förstår att det måste kännas så pissigt för dig, men jag vill bara be dig att be honom att dra åt helvete. Fast jag vet att det inte är så det känns eller någonting man vill göra. Kanske finns det andra tjejer här i kommentarsfältet som har tips? Jag minns bara när jag var 17 år och heartbroken, jag åt kanelbullar i två veckor i rad, grät som ett barn KONSTANT, och efter en månad åkte jag på en weekend med min familj till London. Minns att körsbärsträden precis hade slagit ut och att jag köpte nya kläder på Primark. Och så såg jag snygga Londonkillar lite överallt, och så tänkte jag att äsch, han kanske inte är något att ha trots allt, och kanske ligger det bästa framför mig. Minns att jag inte grät något mer efter den resan. Och när jag kom hem började han ringa igen, men då slutade jag svara.

Massa kärlek från mig

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Elin

    Min erfarenhet är verkligen att tjejen mår sämre först men mycket mycket bättre senare medan killen ”går vidare” fort men sedan mår mycket sämre under längre tid. Det blir bättre!

  2. Anna

    Hej fina Maja! Vore roligt om du skulle vilja dela med dig av vilka poddar du brukar lyssna på, och gärna inom personlig utveckling och psykologi? Du är bäst på internet, kramar!

  3. Stina

    Jag brukar aldrig kommentera men kände idag när jag läste det här inlägget att jo nu är det dags. Måste bara berömma sättet du skriver på & svaren och råden du ger till de som ber dig om hjälp. Så fint att läsa och se att du genuint bryr dig. Tack för alla kloka ord och inlägg, att läsa din blogg gör vardagen lite bättre. Fortsätt med det du gör och jag önskar dig & din familj all lycka i framtiden.

  4. Johanna

    Till dig som går igenom ett krossat hjärta just nu. <3 Jag gick igenom ett liknande break-up för exakt två år sen. Han tog bort mig på alla sociala medier, blockade mitt nummer och sa hejdå efter fem år tillsammans. Jag fattade ingenting. Grät i två månader, åt inte, kunde inte andas på nätterna, mina vänner och familj höll om mig varje natt då jag kände att jag skulle gå sönder. Min kompis sa då till mig: Om två år kommer du se honom och du kommer vara så glad att det inte blev ni, han är inte värd dig. Och jag säger detsamma till dig! Nu sitter jag här två år senare och fyfan vad glad jag är att han släppte taget om mig!!! Här är mina tips: Stalka inte!!!, gråt tills du känner dig tom, gå ut i skogen och skrik, tänk dig om din kompis hade berättat samma historia, hade du sagt till den kompisen att gå vidare eller stanna kvar?. Det kommer bli bättre, jag lovar. Han hör fortfarande av sig och ångrar sig för han insåg vilken toppen tjej jag är. Och det kommer den här killen troligen också göra så som jag läst det. Om inte, så kommer du träffa någon som ger dig ännu mer fjärilar och en ännu större trygghet. En person är inte en trygghet om man hela tiden är rädd att dem ska lämna, glöm inte det! Kramar till dig!

  5. Viktoria

    Blev också helt plötsligt dumpad av min kille som jag varit tillsammans med i fyra år.. jag trot fortfarande att det är meningen att det ska vara vi i framtiden. Men allting sker av en anledning, och det är väl meningen att vi ska växa och fokusera på oss själva just nu, detta är en stor tröst för mig iallafall.. man måste låta sig vara ledsen, men också låta sig själv gå vidare

Visa alla 13 kommentarer
Hej!

Hej! Jag tänkte testa detta med start imorgon efter 9 tuffa månader och undrar också om du ger flaska kl 7 som det står på det engelska schemat eller hoppar över den och kör frukost kl 8 istället? Tacksam för svar.

Hej! <3 jag såg att jag hade missat att skriva ut den första flaskan i schemat, vi ger den ibland men ofta vill Teddan inte ha den utan håller sig till frukosten istället. Jag antar att det här beror på barnet? Ted Louie har aldrig varit så hungrig på morgonen så trots att vi har gjort flaska har han valt att leka istället så vi slutade göra den, antar att man får testa sig fram! Kram <3

Hej!
Vad mysigt att ni fick komma hem ändå. Måste vara skönt i dessa tider. Undrar hur det känns att ha flera hem som ni har, känns alla lika mycket ”hemma” eller hur skulle du beskriva skillnaden i era olika hem? Kan tänka mig att Stockholms-lägenheten är den som känns som minst hem och kanske mer jobb-förknippad men kan ha fel.. Bara en intressant tanke jag kom att tänka på.
Älskar din blogg Maja, ta hand om er nu <3

Hej! <3 och TACK! Så skönt att få vara hemma men på tal om din fråga så längtar jag redan tillbaka till England. Att ha tre hem är lite klurigt och ibland ganska så jobbigt faktiskt. Resväskor hit och dit, packa upp och ner, lämna en sak där för att sen behöva den på nästa ställe osv. Svårt att hitta ro.

Jag älskar alla våra hem och det är väldigt tacksamt att kunna ha lägenheter här i Sverige. Men precis som du skriver så förknippar jag verkligen Stockholmslägenheten till jobb, mycket fläng och mer ett pit stop. Vår Västeråslägenhet ÄLSKAR jag och vi kommer nog aldrig vilja sälja den här även om vi köper ett hus. Det här var vårt första riktiga gemensamma hem och jag minns att jag efter år av en känsla av att inte tillhöra någonstans och känna sig lite vilsen så kunde jag verkligen landa här. Men just nu så känns England mest som hemma. Mest för att det är vår vardag. Även om jag älskar att vara här i Västerås och även om vi verkligen försöker att få in en rutin här så längtar en del av mig att komma tillbaka till England. Jag är en rutinmänniska och vardagsmänniska, och tycker om att vakna och veta vad som händer under dagen. Här är allting mer oklart, vilket också är sååå härligt men det uppskattar man mer under en semester och inte en vanlig tisdag. Stor kram <3

Fine, flotte fantastiske Maja! Lurer på hvilken størrelse du har settet i? Syns passformen var så fin til deg, ikke for trang og ikke før baggy. Er ca like høy som deg og settet satt perfekt. puss puss

Hej! <3<3 jag tog S i setet och det satt precis så som jag ville! Stor kram

Har ni vänjt av honom med napp? Hur gjorde ni då isf? Tänker mycket på det med mitt barn som är 7 mån. Skulle vilja att hon slutade innan det blir en vana att alltid somna med den. Hon spottar ut den efter ett tag men gillar att tutta sig till sömns.

Hej! <3 Ted Louie tar napp ibland, han har aldrig riktigt älskat nappen men nu somnar han med den oftast men spottar ut den lika snabbt. Vi har aldrig använt den förutom när han ska sova och nu när han är större ligger dom inte överallt utan han får den bara när han ska sova. Dock har det aldrig varit något ”problem” för oss, utan han kan somna både med och utan. Kanske var det att vi köpte fel storlekar på nappen redan från början HAHA så han kanske aldrig har vant sig vid att gilla dom vad vet jag. Stor kram

Hej Maja <3 Jag undrar om du skulle kunna skriva ett inlägg om ensamhet? Hur man som känslomänniska kan hantera det för att det ska kännas så ”okej” som möjligt? Kram

Hej <3. Åh jag blev rörd av din korta men så stora fråga. Jag får ofta frågor om relationer och ensamhet faktiskt. Många mail och långa DM:s om hur många inte har många vänner, eller känner sig sviken av sin vän eller familj. Känner ensamhet. Ingen tillhörighet. Många frågor om just det här.

Jag tror att jag lärde mig att hantera ensamhet när jag flyttade till Lissabon med Victor. Det var en tuff ålder att lämna sina vänner och sin familj i. En ålder då ordet FOMO inte ens fanns men den absolut var som störst. Jag kunde inte ens gå in på snapchat för att jag fick ont i magen när jag såg hur alla umgicks i Oslo och Västerås. Men nu har jag snart bott utomlands i tio år (SÅ GALET) och jag har verkligen kommit till ro med allting. Kommit till ro med hur relationer faktiskt förändras, dels såklart pågrund av distansen men också pågrund av livet. Livet förändras och det är okej. Och kommit till ro att ibland kommer det stunder av ensamhet, även om jag är ensam i England eller har massor av människor kring mig i Västerås.

Jag får ofta frågor om relationer och ensamhet, hur det borde vara och att det inte är någonting man har. Man har inte tio bästa vänner från högstadiet, eller en stor stabil familj eller syskon som man är nära. Alla har en illusion av att man borde ha det, och att alla andra på hela jordklotet har det. Men så är det ju inte.

För att känna sig mindre ensam tror jag att man måste se till vad man faktiskt har. Man kan tro att en stor familj automatiskt är en bra familj, så är det inte. Man kan bara ha en familjemedlem som är den bästa i hela världen, och det är precis lika bra som fem familjemedlemmar. Och betydligt bättre än tio dåliga familjemedlemmar. Man kan ha en bästa vän, som är mer där för en än hundra andra vänner. Många tror att kvantitet är det viktiga, men det är ju faktiskt kvalite.

Kanske måste man fundera ut varför man känner sig ensam? Är det kanske en person eller en situation som gör att du känner dig ensam? Ibland kan det vara just det, bara en känsla, som man måste lista ut var den kommer ifrån. Jag kan känna mig ensam och inte förstå varför, sen kommer jag på någonting som har gett mig den känslan och så blir allting lite tydligare.

Jag tror också att det är viktigt att se till vad man faktiskt har. Och inte tänka på vad man borde ha, eller vad samhället säger att man ska ha. Vilka gör dig lycklig och vilka vill du ha i ditt liv? När du har bestämt det och blir trygg i det så blir ensamheten inte lika stor längre. För man är just det, trygg. Då är man lugn i att man har dom man har och då blir ensamheten inte lika stor längre. Sen kan man absolut ha perioder där man känner sig så ensam ändå, jag har också det ibland. Men istället för att fastna i den känslan så lyfter jag på luren och ringer någon. Och svarar ingen, då tillåter jag mig själv att vara lite ledsen och ensam. Det är okej. Alla känner sig ensamma ibland tänker jag då. För så är det faktiskt. Och jag är ju även en så privilegierad person som läsa era mail och berättelser, som påminner mig om att vi alla ofta har samma slags känslor. Och jag önskar att jag kunde vidarebefordra alla mail så att du också förstod att du inte är ensam. Men jag skriver det här, så kanske du kommer ihåg det nästa gång. Att alla känner sig ensamma ibland, och att det dels är helt normalt, och mer än okej. Vi är inte ensamma.

Och så får man inte glömma att genom hela livet kommer man att träffa underbara människor. Vissa stannar föralltid, vissa en liten stund. Saker förändras och det kan göra att känslan av ensamhet infinner sig. Men när saker förändras så hittar man också nya människor och relationer som funkar just nu i livet. I perioder känner man sig som den lyckligaste i världen. Och ibland ensam och liten. Man kan inte vara så hård mot sig själv hela tiden. Är man en snäll människa så är man inte ensam, även om man tror det ibland.

Och ensamhet är ingenting farligt. Bara en känsla.

Skickar en stor kram och massor av kärlek.

Så fint inlägg, väldigt äkta! Vilken bok är det som du läser varje dag?? Det lät otroligt intressant och inspirerande att ha som ”dagens läxa” varje dag!
Ha en fin dag!!!

Jag ÄLSKAR den boken, glömde den dock i England vilket är trist jag var inne i ett sånt nice flow. Ni hittar den här! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Alexandra

    Tack snälla Maja för ditt svar på frågan om ensamhet, inte jag som ställde frågan men behövde verkligen läsa det. Stor kram!

  2. K

    TACK för ditt svar på min fråga om ensamhet <3 kände igen mig så mycket i det du skrev, och det känns som att jag redan nu vet hur jag ska tänka nästa gång känslan av ensamhet kommer smygande, så tack för det <3

Visa alla 11 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja! Älskar dig & din blogg.
Har en jämnårig dotter och är sugen på att ha middagar här eller hos kompisar men tycker det känns svårt att natta med massa folk omkring. Hur gör ni om ni har gäster eller är hos någon annan? Och vaknar TL nånting under kvällen/natten eller sover han genom hela? Tack.

Hej och TACK! Så roligt att höra att ni uppskattar min blogg, blir så glad då. När vi har gäster så är det väldigt enkelt eftersom att sovrummen är på andra våningen i huset och stänger man dörrarna så hörs det inte upp! Sen försöker vi tajma in så att gästerna kommer efter att Ted Louie har nattats så att han inte blir hypad och vill se vad som händer eller blir orolig, det funkar ju nu eftersom att han nattas vid 18. Han vaknar ibland vid 23 för att dricka lite ersättning men annars sover han hela natten. Och vi är inte så ofta iväg längre på kvällarna här i England så han behöver sällan nattas någon annanstans. Och i Sverige så sover vi ju oftast i någon av våra lägenheter och är vi iväg så är det hos mamma eller svärmor och då nattas han i ett tyst rum där vi sen sover kvar! Så i den här åldern har vi inte varit iväg och försökt natta honom för att sen åka hem senare på kvällen, det känns för bökigt och ger all creed till alla som gör det! Vi försökte ta med Teddan på restaurang två kvällar i Marocko och stackarn var helt förstörd och kunde inte alls slappna av. Det varierar säkert mellan barn också så man får ju testa sig fram! Kram

Hej! Jag saknar dina vloggar.. Vill du inte vlogga mer? 

Den här frågan fick jag ju innan jag startat igen! Målet nu är att köra på ett tag, det är kul och jag börjar få in det nu! Stor kram

Använder du fortfarande nioxin serien? Funderar på att beställa! Kan du inte ge en liten recension här om den också.

Ja! Jag använder serien 5 och älskar den! Dock varvar jag ibland med ett annat balsam och gör inpackningar då och då! Jag älskar den serien! Passar mig verkligen perfekt.

Hej Maja!
Tycker verkligen du har så fina fransar och tänkte bara kolla om du har nå tips när man ska applicera sin mascara för bästa effekt? Brukar du t.ex böja dina fransar innan eller liknade. Kram

Hej <3 och tack!! Jag böjer inte mina fransar och har aldrig gjort, mina tips är att inte ha för mycket på borsten, jag börjar i mitten av ögat för att undvika den där klumpen man kan få längst in i ögat annars, och så är jag snabb! Är man långsam och kletar på stelnar fransarna och tillslut ser det ut som spindelben. Och testa dig fram bland alla olika mascaror, min är som ni vet Loreals Bambi, den gör underverk för mig!

Maja! Blir såå inspirerad av din klädstil, smak och SJUKA sinne för mode. Kan inte du göra en vlogg där du visar upp dina mest använda basplagg samt pratar om hur man bygger upp sin garderob på bästa sätt? Förstår inte hur du lyckas sätta ihop dina outfits så jäkla bra, ge oss vanliga dödliga lite hjälp på traven här.
Kram

Hej! MEN VAD KUL ATT HÖRA! TACK! Jätterolig idé, det ska jag verkligen göra!

Hej Maja! Så himla mysigt hem ni verkar ha! Jagar nyfiken på var du köpt lilla skötmadrassen du har i tvättstugan? Letar efter exakt en sådan! Kram Ida

Hej! <3 den kommer ifrån Liewood och över har jag fodral från Elodie Details! Vi har mycket därifrån och jag tycker verkligen att allting är så bra! Tips!

Hej! Allt är så fint. Jag brukar aldrig kommentera blogginlägg. Meeeeen när jag såg att du använder Pampers sensitiv våtservetter fick jag ont i magen. Jag själv har använt de i tre månader på min son. Han började få massa exem sår i rumpan och blod i blöjan. Jag har naturligtvis sökt vård slutat med mjölkprotein osv men inget hjälpte. För ett par veckor sedan råkade jag komma in på en hemsida som jämförde och skrev om våtservetterna och då såg jag att de var de enda våtservetter som var rödlistade. Typ mest allergiframkallande ämne, parfymer trots att det står parfymfritt osv. Jag slutade tvärt med de och min son blev bra både i magen och huden. Ville bara dela med mig. Hoppas inte TL drabbas av nått sådant. Kram på er

Hej och TACK för din kommentar! Läste på som tusan efter att jag hade läst det och blev alldeles chockad! Dessutom har Teddan varit lite röd i rumpan så dom åkte ut direkt. Nu köper vi även ekologiska blöjor och det har redan blivit en stor skillnad. Tack för tips <3

Finns det någon anledning till att ni bor så stort? Inget illa menat. Nyfiken bara.

Nja när vi flyttade hit fanns inga bra lägenheter lediga och i princip hela laget bor i samma område, det är mycket säkerhet här med vakter och ett vackert område med härlig natur! Det är väldigt privat här ute så det blev naturligt att vi flyttade hit. Kram kram

Hej fina Maja, fint att läsa om din jul och ditt nyår. Är också taggad på 2020. Undrar vart dina glas kommer ifrån? Tänker främst på champagneglasen i bild. Kram Malin

Dom fina glasen har jag fått av mormor och svärmor i present, ni hittar dom på Newport! <3 Stor kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sofia

    Åh herregud.. jag hade ingen aning om det där med våtservetterna från pampers. Jag har använt dom på min son på 2mån. Tur är har han inte blivit röd eller så än… men Dom åkte i soporna direkt. Beställde hem tvättlapparna piccolo bambino nu istället som jag läste ska vara bra!

  2. Emelie

    Förlåt, men HUR kan det inte vara stora rubriker i tidningar ang de våtservetterna om det nu är så?!? Får också ont i magen av tanken på att jag skulle ha använt de på min lilla dotter… det är ju helt sjukt? 🙁

  3. A

    Maja! Jag ska till Åre imorgon. Just nu ligger jag i min soffa & sneglar på min packningshög som ligger ihopkastad på golvet. Ramla över din packningsvlogg & skrattar högt med ett glas röpang i näven. Packa gör man bäst i sista stund!

Visa alla 7 kommentarer