Kategori

Barn & familj

Kategori
Jag tänkte uppdatera lite om Teddan och hans utveckling.

Jag tänkte uppdatera lite om Teddan och hans utveckling. För det första har jag insett att jag inte är en sån person som räknar månader, ”hur gammal är han?” ”ähhhh ett år! Nej, snart ett och ett halvt”. Ja ni fattar. Men har jag räknat rätt nu så är han ganska så exakt 16 månader nu.

Jag har nog sagt att varje ålder är min favorit hittills men den här åldern är fantastisk. Varje dag ser man hur han mer och mer blir tills sin egna lilla person. Vi har en grabb här hemma nu. Ingen liten bebis. Vi slås ofta av det, hur jäkla stor han är nu. Men precis lika gullig.

Våra rutiner just nu ser ut såhär.

Han vaknar vid 07 varje morgon, vilket är väldigt skönt. Ibland ligger han bara och pratar i sängen så vissa dagar går vi upp halv åtta tillochmed. Vi leker lite och efter ungefär en timme senare är han hungrig. Han är nog lite som oss, ingen av oss äter frukost såfort vi vaknar.

Vid tio sover han sin första nap, däremot har den här napen då och då nuförtiden skjutits upp till tolv och då sover han en lång nap istället för två lite kortare. Så jag antar att vi är i en övergångsperiod nu.

Vi äter lunch vid tolv och nu äter han väldigt mycket. Det är ju lätt att man blir bekväm och lagar det man vet att barnen äter. Exempelvis gillar han inte alls potatis så ibland kan vi komma på att det har gått flera veckor sen vi serverade det. Så det försöker vi bli lite bättre på, att verkligen variera fast vi vet att det kanske blir en lunch där han knappt vill äta. Både jag och Victor tycker att det är viktigt att han ska äta så varierat som möjligt, jag vägrar ha ett barn som måste få specialmat på kalas, förskola osv bara för att han aldrig har lärt sig att äta det som serveras. Så det kör vi på nu! Mycket varierad mat, och äter han inte upp så sparar vi maten tills han blir hungrig senare, och då äter han ju upp maten.

På eftermiddagen sover han sin andra nap innan vi äter mellis.

Klockan sex äter vi alla middag vid bordet, efter det väntar bad med en av oss eller lek i hans rum. Och vid sju varje kväll nattas han. Vi lägger han i sängen, ger han en flaska välling och går ut från rummet. Och han sover ju hela nätterna!

Hur är vår lilla människa då? Han är ett riktigt litet busfrö. Däremot ett lugn och eftertänksamt busfrö. Han är inget barn som springer runt och skriker och busar genom att slänga ner vaser från vardagsrumsbordet eller river sönder saker. Han busar genom att leka tittut, gömma sig eller kasta bollar där dom inte riktigt får vara. Typ på köksbordet. Han är lugn och så fin. Verkligen en sån fin liten kille. Jag är väldigt stolt över honom redan och är tacksam över att när han leker med andra barn kan jag sitta i soffan och iaktta istället för att springa efter och försöka se till så att han inte river stället. Vi får ofta komplimanger över hur han är vilket jag blir så glad över, även om jag ger lite cred till oss så tror jag att det mest är pågrund av hans personlighet. Han är en lugn, fin, snäll kille som tänker efter innan han agerar.

Han pratar pratar och pratar. Han säger titta, bye bye, mamma, pappa, där, boll, oj. Säger man exempelvis jag älskar dig så säkert han såklart inte det, däremot försöker han att härma och man hör att han har fått in den svenska melodin i hans språk.

Bollar och böcker är det bästa han vet och varje dag läser vi väl 20 böcker. När han tittar på TV så tittar han helst på filmer på Disney. Frost och Moana går på repeat. Vilket också är mysigt? Att sätta på en film med sin son och mysa i soffan.

Han dreglar som aldrig förr och tänderna växer som bara den. Håret är väldigt långt så vi måste till frisören snart. Jag försökte klippa honom för ett tag sen och efter det har han en riktig hockeyfrilla. Det är riktigt illa faktiskt.

Han går ju som ni vet, springer överallt och har börjat klättra på saker och ting. Man kan hitta honom lite överallt nu.

Han är även inne i en slags separationsfas just nu, han vill gärna vara nära mig hela tiden och vill alltid se vart jag är. Jag kan hänga tvätt och då kan han springa fram och tillbaka bara för att se att jag är där. Han har även börjat gråta nu när vi lägger honom i hans säng på kvällen, vi går ut iallafall och han slutar gråta efter en minut och somnar efter tre men förr har han aldrig gråtit när vi har lämnat rummet.

En otroligt rolig ålder och han är så SÖT! Han har fått en väldigt rolig mimik, gör sura grimaser när han inte får som han vill och försöker vara arg men det håller aldrig längre än två sekunder. Vi har märkt att det är viktigt att sätta gränser nu. Han kan sätta sig ner och gråta och protestera om han inte får som han vill så vi är konsekventa och bekräftar att han blir sur men ger det inte mer uppmärksamhet än så. Det har funkat och hans utbrott har blivit färre och lugnare. Som om att han fattar nu att nej, betyder nej.

Det är även en rolig ålder att vara förälder i nu. Det är mycket att tänka på och diskutera sinsemellan. Han är ju faktiskt inte så liten längre och mycket saker vi gör nu lägger ju grunden för mycket. Det är väldigt roligt, och häftigt att få den här möjligheten. Och ansvaret.

Vi har börjat potträna lite också. Går han utan blöja och kissar så hämtar han alltid oss och visar var, vi sätter han på pottan och efter det torkar vi upp kisset. Man märker att han har börjat koppla att man inte ska gå runt och kissa överallt vilket också är gulligt. Det är såna små saker som är så roliga att se. Han kan även ta tandborsten själv, stoppa den under vattnet och sen väntar han tills tandkrämen är på innan han börjar borsta (läs äta tandkrämen). Vi märker att desto mer vi låter honom komma på något själv eller härma oss desto mer kan han efter bara en gång. Huvud axlar knä och tå kan han hur bra som helst och han härmar hur apan, tigern och fågeln låter.

Underbar ålder!!!! Som jag älskar min unge och att få vara hans mamma.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. S

    Jag gifter mig nästa år och försöker se alla dina tidigare inlägg från ert bröllop! 🙂 Men under kategorin BRÖLLOP, så kan man inte se längre bak än till inlägget ”bröllopstårtan och fotografering”.

  2. Sandra

    Fina Maja, jag och min kille har börjat prata om att eventuellt försöka skaffa barn. Blir för det mesta livrädd och får smått panik men att läsa om er och Ted-Loui ger mig verkligen ett lugn och hela mitt hjärta blir alldeles varmt och blir såå sugen på att få min egna lilla familj trots allt. <3

  3. Anna

    Så fina och sunda tankar ni har om hur ni uppfostrar er son. Fint! Det kommer vara värt det, och han och ni kommer att få så fin grund att stå på.

Bästa Maja, jag behöver råd!!

Bästa Maja, jag behöver råd!! Du och jag är i samma ålder och jag har nyligen fått reda på att jag är gravid. Jag har verkligen längtat efter att få bli mamma och nu när jag väl är gravid så blir jag såklart därför livrädd. Tankar som ”skulle vi väntat lite till”, ”är jag för ung och hade behövt leva mer ungdomsliv innan” cirkulerar konstant i mitt huvud, även om jag som sagt längtat efter detta länge. Jag och min kille har ett stabilt förhållande, jobb, ekonomi och bostad så finns inga såna hinder egentligen men tankarna snurrar ändå. Sen vet jag såklart att det blir ett helt nytt slags liv med barn och att jag aldrig någonsin kommer ångra att jag skaffade barn men nu blev jag ändå så rädd när det väl hände.

Du lyckas ju balansera både en karriär och familj och det är det jag också vill kunna göra. Vissa säger ju att ens eget liv typ är över när man får barn och det är det sista jag vill höra i nuläget. Så min fråga är egentligen – hur gör du för att balansera allt? Hade du också såna här tankar? Känner mig så ensam i mina tankar nu när det bara är jag och min kille som vet om graviditeten ännu. Stort tack för världens bästa blogg, mår alltid lite bättre när jag varit inne här. Kram<3

Hej fina kära du! Och grattis till det finaste i livet (precis när jag skriver det här börjar a whole new world från Alladin spelas från tvn, fick gåshud och ville gråta för din skull HAHA). Okej. För det första. Du är verkligen inte ensam om de här tankarna. Jag var precis likadan och fick panik de första månaderna som kom tillbaka under hela graviditeten (och i början när han var mini). Panik blandad med fullkomlig lycka. Jag tror att det också är ett kvitto på att man blir en bra mamma, att man verkligen förstår hur stort det är och att det kräver uppoffringar och förändring.

Precis som du skriver så är det så många som skrämmer upp en och säger att iiiiingenting blir som vanligt igen och att livet typ är över. ”Men det är fantastiskt” lägger dom till sen och så sitter man där med gråten i halsen. Det är fantastiskt men jag tror verkligen, som flera har svarat på din kommentar, att det blir vad man gör det till. Vi alla är ju olika och man måste hitta sin egna balans i föräldraskapet. Lyssna inte så mycket på andra, jag har hört alltifrån att ingenting blir som vanligt igen till att ”vänta bara tills han kryper då har du att göra”, ”oj oj snart går han du kommer inte att få en lugn stund”, ”vänta tills han får tänder oooooj ooooj ojjjjj säger jag bara”. Enligt mig blir det bara betydligt lättare, han pratar och visar exakt vad han vill ha och inte. Han rör sig fritt och är sin egna lilla person. Så jag tror att många säger massor av saker, som säkert är deras verklighet, men det behöver inte bli din. Sen är det såklart tufft att ha barn också, men det förstår man inte när man är i det. Som nu förstår vi inte hur vi klarade av att sova så lite som vi gjorde, men där och då tänkte man ju inte på att det inte var normalt.

Victor ville ha barn i flera år innan TL kom och jag ville vänta för att jag ville jobba på min karriär. Men sen blev längtan för stor efter bebis och vi bestämde oss för att försöka. Jag var livrädd, ledsen, förtvivlad och sörjde verkligen mitt ”förra liv” som jag såg försvinna första månaderna av graviditeten. Jag grät mycket hos Victor och det var han som sa åt mig det att de blir ju vad man gör det till. ”Du kommer bli den mamman DU vill vara”. Och det blev jag. Även om man ibland får höra att man gör det fel så vet jag, att jag är den bästa mamman för TL och för Maja.

Allting går att balansera om man vill. Och jag tror att är man en sån person som jag är exempelvis så kommer det automatiskt. Jag hade inte haft ro och njutit av att veta att jag skulle vara mammaledig i ett, två år för att sen få ett till barn och börja om. I vårt liv hade jag känt mig otroligt uttråkad, ensam och lite som en grönsak. Jag har älskat varje minut av att vara mamma (typ) men det är för att jag också har gjort mitt under tiden. Själviskt? Vissa kanske tycker det. Men jag är helt övertygad om att det har bidragit till ett annat engagemang när jag är med TL. När jag jobbar, är med vänner ensam, tränar eller dricker vin så laddar jag även upp mitt mamma-konto med energi. För jag får vara Maja också – vilket har varit väldigt viktigt för mig från start.

Herregud det här första året som mamma har ju även varit det bästa rent karriärsmässigt för mig. Jag fick både kontraktet med Loreal Paris och gjorde min kollektion för Gina Tricot samma år. Jag har även startat upp en stor stor stor dröm för mig och har helt klart nått nya stora mål under det här året. Så allting går ju om man vill.

Sen kommer man alltid att få jobba med sitt dåliga samvete, det tror jag man gör oavsett vad man gör som mamma. Och självklart finns det saker jag kan se tillbaka på och inte ångra men ändå känna att det blev fel. Exempelvis skulle jag nog inte ha åkt till Cannes för jobb när TL var två månader, men det tar jag med mig till nästa bebis. Att allting kommer med tiden och att man inte måste skynda någonting. TL led ju inte av det och Victor fick pröva på för första gången att ha 100 procentigt ansvar i två dagar vilket jag verkligen tror var bra för vår dynamik. Men i efterhand borde jag bara ha varit hemma med honom i Sverige, pussats och legat i sängen och bara myst. Men jag hade varit ensam i England så länge, fem månader och ville bara UT och klä upp mig och JOBBA och känna att min kropp var min och att jag var jag.

Även idag kan jag såklart få dåligt samvete, när vi plåtade flera långa dagar i Marrakesh fick jag dåligt samvete, när jag flög ensam hem till Sverige i januari fick jag dåligt samvete och vissa dagar när jag måste få saker gjort kan jag få dåligt samvete. Då spelar det ingen roll om jag jobbat en eller nio timmar. Det dåligt samvetet är där.

Du kommer att bli den bästa mamman för din bebis och ditt liv kommer att förändras men absolut inte till det negativa och allt det där man sörjer och tror att man kommer sakna det saknar man inte så mycket och när man väl gör det så skaffar man bara barnvakt och gör det ändå. Om nått njuter man av det betydligt mer än innan och även om det må låta trist nu när du är gravid så är det verkligen så. En ensam frukost i lugn och ro tror man att man njuter av innan men sen när man har ett barn och får en ensam morgon med sitt morgonkaffe så njuter man av varenda sekund. På ett sätt man inte trodde var möjligt.

Och även om man inte kan ta det till sig nu så spelar det där man sörjer i början inte så stor roll om man fortfarande har möjligheten till att göra det då och då. Exempelvis sitter jag inte hemma bitter och ser när mina vänner är ute och dansar på nattklubbar. Jag är så nöjd med min tillvaro, och njuter av att ha fått gosa med min bebis framför Frost i soffan en fredagkväll MEN det tror jag absolut har att göra med att jag vet att jag några veckor senare har möjligheten att få sätta på mig ett par klackar och gå ut en kväll. Och får jag väl den känslan av avundsjuka så känner jag det i en sekund innan han ropar mamma och kryper fram till mina ben för en kram.

Vi alla är olika och man vet själv vilken sin egen lycka är, ibland kan jag få bittra kommentarer från mammor som tycker att jag lever ett egoistiskt liv, men det tror jag isåfall beror på att man själv inte har haft möjligheten att ens lämna hemmet på ett år. Annars hade man inte varit så sur tänker jag.

Det är SÅ roligt att vara mamma OCH göra karriär. Det är så roligt att vara mamma OCH ha sitt egna liv. Det är så roligt att vara mamma. Och det är så roligt att vara den man var innan. Jag skulle aldrig presentera mig själv som bara mamma, även om det är den största och viktigaste rollen jag har i mitt liv.

Att vara mamma är verkligen det bästa som finns i hela livet. Det blir bara roligare och roligare för varje dag och det är det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv och jag är så tacksam över att det var just han som kom till oss.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sanna

    Wow. Så fint svar av dig. Inte jag som skrev frågan men det kunde ha varit. Tack för att du är äkta, fortsätt med det du gör. Du inspirerar på alla plan! Tack och kram

  2. My

    Maja, vilket fint svar! Jag blir mamma om cirka 8 veckor, behövde läsa det här precis idag ❤️ Så många mammor som bara fokuserar på det negativa. Vet inte hur många som skrivit: ”passa på att sova nu” 🙄

  3. Julia

    Wow Maja, vilket fint svar. Du är verkligen så himla fantastisk, älskar att du är så öppen och ärlig❤️ kram

Visa alla 40 kommentarer
Här kommer en uppdatering om Ted Louie!

Här kommer en uppdatering om Ted Louie! Ett år och en månad gammal. Nu var det länge sen jag gjorde en uppdatering om honom, konstigt egentligen med tanke på att det faktiskt är nu det känns som om att den största utvecklingen sker.

Jag har väl sagt att alla åldrar är min favorit men den här åldern är magisk. Jag tycker verkligen att det bara blir lättare och lättare och roligare och roligare. Det är så härligt nu när han kan kommunicera mycket mer, vi kan ha en vanlig tråkig tisdag utan att det känns outhärdligt att vara hemma en hel dag och allt han gör just nu är verkligen roligt. Antingen så skrattar man med honom eller åt honom i smyg.

Man märker hans personlighetsdrag betydligt bättre nu (såklart), han är en envis men väldigt snäll kille. Ramlar han och många ser på så skäms han och kryper fram till en med böjt huvud. Han är alltid glad, alltså, verkligen alltid glad. Så jag antar att nästa bebis blir en riktig suris. Däremot är han väldigt bestämd och vill han inte sätta på sig pyjamasen så vill. han. inte. Han blir inte arg men protesterar och lägger sig som en säl eller försöka krypa iväg vid första möjliga tillfälle.

Han har börjat få sitt egna riktiga skratt och varvar det med att fejkskratta. Han vet när imse vimse spindel kommer på och att regnet ”faller ner”, han dansar med hela kroppen till Vaiana och klappar i takt till Baby Shark. Häromdagen stod vi i köket och jag frågade om vi skulle läsa bok innan läggdags, han kröp helt själv till fönsterbrädet där vi har böcker och pekade på den boken han ville ha. JAG BLEV HELT TILL MIG, för det var första gången på riktigt jag verkligen såg så tydligt att han FÖRSTÅR VAD JAG SÄGER. Åh, jag började nästan gråta då. Och igår morse hade han gått fram till sin stol och ropat på Victor att det var dags för gröt. Gulligt.

Han busar mycket och kan sätta sig bakom en gardin och börja leka tittut med en. När han ser fjärrkontrollen på andra sidan rummet kan han börja skratta medan han stressat kryper fram för att hinna ta den. Det är så roligt och jag ser mig själv så mycket i honom, jag kan se att han precis som mig alltid kommer att skratta när han ljuger eller inte kan hålla en min när man tycker att någonting är roligt. Han älskar djur just nu så att titta på youtube och höra alla läten är en favorit. Även Let it go från Frost är en riktig höjdpunkt på dagen.

Han går mest hela tiden nu men har fortfarande lite svårt med balansen. Men för bara en vecka sen kunde han knappt gå två steg så det går verkligen fort fram nu. Om två veckor tror jag att han går helt och hållet utan minsta problem.

Han sover från halv åtta till sju och har slutat äta på nätterna helt nu. Två naps om dagen, en vid halv tio och en vid tre.

Han gillar människor och speciellt andra barn. Han gosar med sina dockor och gosedjur och älskar alla slags bollar. Just nu försöker vi lära honom att allt dock inte är en boll, så att kasta hårda trä klossar är inte samma sak som att kasta en tygboll. Han älskar att lägga i och ur saker, så som diskmaskinen eller en hink med leksaker.

Han äter själv och vill absolut inte bli matad, det bästa knepet är att hålla handen och låta honom tro att han tar själv. Dricka gör han helst ur ett riktigt vattenglas och maten får inte vara för blandad, han måste se vad han äter. Han gillar inte heller för okryddad mat, helst ska det vara maten vi äter (fast utan för mycket kryddor såklart), frukt är livets grej och yoghurt.

Han pratar pratar och pratar. Mamma och Pappa är supertydligt nu, han säger titta ibland och hej. Man hör även i tonfallet vad han menar så även om det för en främling låter som gojja så hör man ju som förälder. Han säger där och nej nej också.

Man kan ju skriva en hel bok om hur dom är i den här åldern men det blir tråkigt. Men jag som mamma ÄLSKAR varenda minut just nu. Det är någonting magiskt med att se hur ens bebis blir en människa och hur ens nya vardag blir när man inte bara hela tiden måste se till att människan lever. Nu kan han leka med sin docka i sovrummet medan jag plockar ur diskmaskinen. Hänger jag tvätt går han in dit med sin boll och bäddar jag sängen hjälper han gärna till. Den bästa stunden på dagen är att se honom stå glad och yrvaken i sin spjälsäng, och så ropar han mamma eller pappa bestämt. En otrolig ålder och jag vill aldrig att det här ska ta slut. Att ha en ettåring hemma är livets grej. Är även så tacksam att Victor är hemma så mycket nu också, att vi får dela den här tiden tillsammans på heltid.

Han har blivit lite rultig sen vi kom hem också, jag tror att det är vällingen (tror inte det finns i England), hur som så är han så gullig just nu och jag tror att jag pussar hans kinder hundra gånger per dag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kelly

    Åh fina Ted Louie <3 Det låter som att ni har det så himla mysigt och det går nästan att ta på din härliga energi, det är så fint. Kram

  2. Ewa

    Låter som en helt normal ettåring! 😍
    Men vem bestämmer hos er? TL eller ni? Tänker på pyjamasen 😁 Tänk framåt, kan bli jobbigt.

    1. Angelica

      Vissa saker är ju ingen big deal om barnet bestämmer. Det är bra att barnet har integritet. Såklart kan dom inte bestämma att man inte ska ha overall och det är 10 minus men man ska ju välja sina fajter .

    2. Cia

      Men jisses… ska man ta varje liten fajt så kommer de bli en väldigt tråkig vardag med ett litet barn. Det viktiga är att ge kärlek, ha tydliga gränser och låta barnet va just ett barn så kommer de mesta av sig självt 🙂

  3. Lilly

    Hej Maja, måste börja med att säga att jag älskar energin här inne på bloggen och din utstrålning som lyser genom inläggen!! Hur som helst, Jag håller just nu på att läsa psykologi där jag arbetar med hur personlighetdrag utvecklas, från spädbarn till vuxen – Eriksons åtta åldrar. Trots att teorin kanske inte stämmer fullt ut, är den väldigt intressant. Tänkte att du kanske tycker att den skulle vara intressant, eftersom du verkar vara intresserad av hur människor fungerar.

  4. Anna

    Känner igen mycket i det du skriver om hur du känner. Har en snart ettårig liten tjej här hemma. Helt fantastiskt härlig ålder och så underbart att de är en liten person med egen vilja och massa påhitt. Väldigt fint att läsa om mitt i allt som är nu. Stor kram ❣️

Visa alla 9 kommentarer
Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna?

Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna? När man är i det kör man ju bara på men nu i efterhand tänker man att herregud tio månader är en lång tid. Även om han länge bara åt en, två gånger per natt så blir ju sömnen störd

Räddaren i nöden var en i Victors pr-team som hade anlitat en sömnterapeut i London för att sätta upp ett sovschema för deras son. Alla barn är ju olika men det här har verkligen fungerat för oss och nu sover Teddan från 18.30-19.00 till 06.30 – 07.00 och det är en sån lyx!!!!! Vi har alltid nattat honom tidigt, mest för att vi värdesätter egentid på kvällarna än sovmorgon men nu går vi ju upp så bra tid så det här är fantastiskt för oss. Nu i efterhand tror jag att det misstaget vi gjorde innan schemat var för många och långa naps, samt för lite mat på kvällen.

Det här schemat följde vi slaviskt och bara efter tre, fyra dagar fungerade det för oss dock var dom tydliga med att det såklart kan ta längre tid. Det här har även gjort att om en kväll blir senare läggning pågrund av match eller dylikt så sover han ändå hela nätterna och vaknar vid sex, halv sju. Bör även tilläggas att vissa nätter äter han lite vid tre men det är ytterst sällan numera. Händer kanske max varannan vecka.

Klockan sju vaknar barnet, (Teddan vaknade ju vid fem men vi följde schemat till punkt och pricka ändå, såklart flyttade vi bak frukosten lite men han är inte så hungrig på morgonen så dessa tre dagar vi pratade om var inget problem för oss).

Klockan åtta, frukost.

Kvart över nio, nap. Sover barnet längre naps nu som Ted Louie gjorde får man börja med 40 minuter, dra ner till 30 minuter, och tillsist 15 minuter.

Kvart i tolv, lunch. Här varvar vi lite men mellan elva och tolv!

Halv ett, nap. Efter lunchen brukar han bli trött men vi har inte följt just den punkten på minuten (förutom i början) utan här går vi efter Ted Louie. Jag tänker att det beror mycket på dagsform och vilka intryck han får under dagen. Så ibland blir det halv ett och ibland ett, tillochmed halv två och då får han snacks när han vaknar istället!

Klockan två, snack!

Klockan fem äter vi middag!

Därefter badar vi om vi inte har gjort det på morgonen, stänger av all tv och alla telefoner och varvar ner med leksaker och musik.

Klockan sex åker pyjamas på och vi äter gröt! Det här kändes vääääldigt tight för oss men nu äter han både middag och gröt! Inte alltid så mycket gröt men ändå.

Halv sju läser vi bok i hans rum och han får en flaska som han knappt tittar på förrens han kvart i sju läggs i sängen. Han somnar av sig själv utan napp och det tar max tio minuter. Vi gosar ner honom, sätter på en vaggvisa och går ut och rummet.

Det här var en riktig game changer för oss och jag minns knappt senast jag var sådär orimligt trött. Jag hoppas verkligen att det fungerar för er också, jag vet inte hur många meddelanden jag fick igår efter min Q&A på story så vi verkar vara många som är i samma båt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

      1. Josefine

        Vi började med rutiner efter 2 månader cirka (de första 2 månaderna sov vår bebis mestadels). Vi har kört liknande rutiner som Maja hela tiden dock reglerat antal naps efter hur gammal hon varit. Men frukost, lunch, middag, mellisar, kvällsrutin och nattning har varit mestadels varit densamma sen hon var 2 månader. Vår bebis började sova hela nätter vid 4 månader. Helt övertygad om att de flesta barn mår bra av rutiner 😊 Sen måste man såklart gå ifrån det ibland, man måste ju ha ett liv 😀 Att tänka 90/10 har funkat för oss ☺️

  1. Karin

    Från vilken ålder kan man börja med detta schema? Väcker du honom efter att han sovit 15 min? Du skriver att ni i början lät honom sova i 40 min, sen 30 osv. Väckte ni då efter 30 min?

  2. Mariam

    Hej, försöker börja med ett liknande schema för min dotter som är lite över 5 månader. När jag lagt henne i sin säng för natten och lämnar henne så börjar hon gråta. Hade du samma problem och i så fall hur gjorde du? Kanske är det för tidigt för henne att somna själv.

    1. Maja Nilsson

      Vi la Ted Louie i sitt babynest samt i sin lilla spjälsäng från start så han har alltid somnat ensam! Jag vet inte om det bidrog till att det har varit enkelt att natta honom! <3

  3. Fanny

    Tack, ska direkt börja testa detta!!!

    Men till frågan, ger ni ersättning eller välling när du skriver att han får flaska? 💞

  4. Nana

    Hej,
    Samma schema fick vi av vår barnmorska i Sverige. Vi ger vår son flaskan han dricker den i sin säng sen tar vi den ger nappen och går ut han somnar direkt. Det vi egentligen gjorde va ge mer fast föda och mindre flaska under dagen. Bra skrivet!

Visa alla 24 kommentarer
Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma!

Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma! Ni kan hitta den här eller köpa tidningen i butik nu! Vi pratade om första tiden som mamma, hur man balanserar jobb och barn samt om mode!

PUSS PÅ ER! Nu ska jag tända ljus och öppna en flaska bubbel, jag tänkte fira min födelsedag flera dagar i rad jag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tilde

    Hej Maja! Jag är 16 år och har följt dig nu i ungefär 2 år. Jag hittade dig en dag när jag mådde verkligen som piss, jag gick in på mobilen för att sätta på en podd, folk hade tipsat mig om din och sannas podd. Jag satte på den och sen den sekunden och dagen har jag älskat dig. Du är verkligen en förebild Maja, det är sjukt att säga när man egentligen inte känner dig men du har betytt så mycket för mig under dessa år. Jag har gått igenom mycket som man inte ska behöva gå igenom som tonåring och i detta har det varit skönt att få en stund att koppla bort och få lyssna på dig! Tack för det du gör och du är en stor inspiration för många!

  2. Julia Törnqvist

    ❤️❤️❤️ MAJA! ❤️❤️❤️ Livets kvinna och förebild!
    Finns ingen mer kärleksfull och inspirerande än dig. Vill du snälla länka kläderna på något sätt?? SÅ SNYGGA!!! Du är en drottning ❤️❤️❤️❤️

  3. Sandra

    Är det bara jag som har problem med halva bilder igen när man läser din blogg från mobilen? Vet att det var så för någon månad sen! Med det löste sig men de senaste 2 inläggen har jag fått samma problem igen 😔.

    Måste bara säga att Maja du är en sån stor inspiration och förebild! Önskar dig en god jul och ett gott nytt år! 🙏🏻❤️

Visa alla 8 kommentarer