Kategori

Barn & familj

Kategori
Maja kan inte du snälla tipsa om fina barnkläder?

Maja kan inte du snälla tipsa om fina barnkläder? Det hade uppskattats! Kram

Detta set köpte jag hem till TL nu inför jul. GULLIGT.

Vinterjacka med öron här.

Men snälla någon så sött.

Mössa här!

julaftonsmorgon <3

Teddyjacka här. Gosig.

Coola!

Stickad grå jumpsuit här.

Denna har jag också klickat hem!

Dom gulligaste tofflorna jag har sett.

Och vi avslutar med denna som jag vill matcha med tofflorna. Denna klickade jag också hem, kunde ju inte låta bli.

Inlägget innehåller adlinks.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ida

    Wow!! Blev så glad av att se din senaste youtube om träning. Jag tänkte först skippa att se den för jag har själv haft ätstörningar och får fortfarande vara försiktigt med vad jag ser/läser för något för att undvika triggers. Men jag startade den och blev så glad. Istället för att bli triggad påminner du om syftet med att träna och ta hand om sig själv. Du är en sådan klok och viktig förebild för mig och många andra <3

  2. Fia

    Älskade konceptet på din senaste video, så mysig, peppande och lugn härlig videon, allt på en gång!! Fler av dem 🥰🥰🥰

  3. Renée

    Hej Maja! Har en fråga om din julby. Kommer du ihåg vad butiken/sidan hette som du köpte den ifrån? Finns inte så fina i Sverige när jag har kollat och jag tror att det kommer bli en perfekt julklapp till min älskade julfantast till mamma. 🙂 ha en fin kväll hos er!

  4. Ebba

    Maja! Drömde för ett par nätter sen att vi var kompisar haha, och drack vin hemma hos dig i Manchester. Är lite lost i livet just nu (som alla?!) och antar att mitt undermedvetna fattar att jag behöver snacka skit och dricka vin med någon som förstår och är skön typ. Iallafall! Ville bara säga att du var en fantastisk vän i min dröm haha, och det känns som att du är minst lika fantastisk i verkligheten. Tack för att vi får hänga med dig online! God jul! (Ja jag börjar säga det nu, första advent imorgon ju)

Visa alla 9 kommentarer
Kollade din senaste vlogg.

Kollade din senaste vlogg. Skrattade åt din pms-argsinthet och kände igen mig. Blir dock ledsen när man i slutet ser att ni har framåtvänd stol till TL. Antar att de kanske är standard i England men snälla, läs på om riskerna me de! De är så ovärt om något skulle hända <3

Jag behöver er hjälp med det här! Jag tog upp detta i slutet av vloggen men det klipptes bort. Jag kom på mig själv och bytte till Victors bil som stod bredvid där vi har en annan bilbarnstol (som vi hyr just nu för vi köpte ju såklart två likadana:))) och som vi använder nu istället för att hämta och lämna Teddan just för att jag har fått kommentarer om det vilket såklart skrämde oss rejält.

Men jag behöver er hjälp för jag tycker det är så konstigt då stolen är helt ny samt en ny modell från ett bra märke. Ett av dom bästa märkena om jag har gjort min research rätt och dessutom valde jag denna just för betygen på stolen. Jag tänkte att skulle jag ändå köpa en stol som han ska ha i flera år så köper jag den bästa. Såklart är den från rätt ålder (15 månader om jag minns rätt) och den går inte att installera åt det andra hållet. I anvisningen är det tillochmed ett kryss över en bild då den är bakåtvänd vilket vi upptäckte när vi hade köpt den och höll på att installera den. Så vi vet inte om utvecklingen gått framåt och att den är lika säker eller varför den isåfall ens säljs? Så märkligt tycker jag. Här i England åker många barn framlänges, men vet ju, och har upptäckt att det är i Sverige ses som det sjukaste någonsin och typ lika med fängelsestraff hehe. Så är det någon som vet? Om nya stolar ändå är lika säkra oavsett om den är framåt eller bakåtvänd, eller är det helt enkelt så att alla stolar bara måste vara bakåtvända? Får isåfall köpa två nya helt enkelt MEN självklart känns det ju helt värdelöst om man har köpt två bilbarnstolar för x antal tusen som är livsfarliga. Så snälla hjälp mig!!!

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Annie

    Hej Maja,

    Det är tyvärr så att vissa länder inte säljer den stolen för äldre barn med möjlighet att ha den bakåtvänd. Vilket är så synd då det minskar risken för överlevnad vid Krock rejält. Kommer inte ihåg statistiken men det visar sjukt stor skillnad på säkerheten om du har barnet bakåtvänd. Sverige är ledande i att inte ha dödlighet bland barn i trafiken just pga detta.

    Ett förslag är att köpa en stol från Sverige och få den skickad till dig. Detta då du säkert inte kan få tag på det i England.

    Stor kram.

  2. Emma

    I Sverige har vi andra lagar gällande bilbarnstolar än många andra länder. Bilbarnstolarna som säljs i Sverige från 15 mån alltid är bakåtvända men de som säljs i andra länder oftast är framåtvända. Det är säkrare att åka bakåtvänd även om en stol är ny. Jag hade köpt nya stolar om det inte går att vända dem eller byta till bakåtvänd stol.

  3. R

    Ingen framåtvänd stol kan förändra det faktum att nacken inte är tillräckligt stark för att klara en kollision i den åldern. Enkelt sagt skulle han bryta nacken vid en krock. Byt stol!

  4. Emma

    Jag tänker att det handlar om huvudet och nacken vid en eventuell krock. Huvudet åker ju inte framåt utan trycks ju istället bak mot huvudstödet vid en ev krock, vilket skyddar barnet mer om de åker bakåtvänt. De har ju så tunga huvuden i förhållande till deras små kroppar, så därför är det säkrare för dem att åka bakåtvänt så länge som möjligt. Rekommendationerna i Sverige är att barn ska åka bakåtvänt så länge som möjligt, dock tidigast till 4 års ålder, oavsett stol. Så jag skulle spara den där stolen tills T är 4 och då ta fram den som en framåtvänd, köp hellre en till bakåtvänd som kanske syskon kan använda sen så blir det ju ändå prisvärt. 🙂 vi krockade faktiskt förra sommaren med båda våra små bak i bilen, då 1 och 3,5 år. Var väldigt tacksamma att båda åkte bakåtvänt! De märkte knappt av krocken medan både jag och sambon som satt fram påverkades mycket mer i just nacken (men klarade oss ändå från några bestående skador, var mest ömma och så). Så efter det har vi verkligen väntat så länge som möjligt med att vända nån av barnen. Lycka till! ❤️

    1. Angelica

      De flesta stolarna är från ca 9 mån, det är oftast då man byter från babyskydd till bakåtvänd stol. Livsfarligt för nacken vid en krock så byt! Sen får man höra att när barnet är 4 år ska man byta till framåtvänd stol men jag tycker det är vansinne, krockar man så vågar jag knappt tänka på vad som händer med det lilla huvudet. Vi har haft våra bakåtvända stolar till barnen varit långt över 5 år och blivit för långa för stolen och då menar jag att huvudet kommer för högt upp. Många säger ”mitt barn sitter dubbelvikt med benen och det ser så obekvämt ut så vi bytte när hen var 3 år” Jag resonerar så att hellre det än att mitt barn bryter nacken i krocken. Sen är det oftast inte barnen som klagar över att benen inte får plats utan det är föräldrarna som tycker synd om..
      ett tips är att gå in på youtube och kolla filmer som visar fördelar med bakåtvänd stol.

      1. Elin

        Fast där fick vi info av butiken vi köper våra stolar, att det är lika farligt att låta barnen sitta i en stol dom är för stora för. Alltså att man måste utgå ifrån längden det står på infon på stolen. Nacken har inget skydd om dom är för långa för den. Och vi som har en lång kille fick byta stol när han va 3,5 år.

        Mitt råd! Prata med en kunnig som jobbar med sånt här.

Visa alla 29 kommentarer
Dagen blev uppochner idag, som det kan bli när man har barn.

Dagen blev uppochner idag, som det kan bli när man har barn. Teddan hade en dålig natt och vi vaknade till och från mest hela tiden och imorse tog vi tempen och han hade hög feber så förskolan ställdes in och jag fick flytta möten. Det har varit en mysig men lång dag. Mest lång för att man tänker på att det blir fyra dagar i rad nu av att vara hemma. Han var såpass sjuk idag att han varken ville titta på film men inte heller leka. Han ville inte göra någonting förutom att sitta på min höft.

Till lunch lagade vi pannkakor och det var väldigt mysigt. Hoppas på att han blir bättre tills imorgon. Men nu tänkte jag att vi skulle prata om en annan sak med tanke på barn.

Trotsåldern.

Oj oj oj. Här hemma har någonting hänt på bara några veckor. Ted Louie är inne i en riktig trotsperiod. Mamma mia, vad jag och Victor har haft det att göra här hemma.

”No no no” är det enda man hör honom säga, ingen mat duger och han ställer bestämt ifrån sig sin tallrik. Att sätta på blöja och pyjamas kommer inte på frågan och gör man inte exakt som han vill slänger han sig bedrövat ner på marken och gråter och gråter. Och ibland får man sig en riktig slap i ansiktet dessutom :))).

Först trodde jag att det berodde på hans nursery. Han har ju bytt grupp nu till en större avdelning och jag tänkte att han snabbt har lärt sig efter sina kompisar hur man protesterar och säger ifrån samt känner av förändringen. Men efter lite googlande så förstår vi ju såklart att det är kombon. Dels finns det ju någonting som heter 18-månaderstrots (hade ingen aning), ny avdelning på förskolan med betydligt större barn och hur han rent generellt utvecklas mycket just nu. Han pratar ju på som bara den och jag tror att han blir så otroligt frustrerad över att han inte alltid blir förstådd.

Några dagar gick vi runt som frågetecken här hemma jag och Victor och förstod absolut ingenting. TL är mycket saker men främst har han alltid varit lugn, snäll och konstant glad. Så att se honom riktigt arg, skrikig och sur var superkonstigt.

Jag tycker främst synd om honom. Jag tänker att han vill så mycket nu och självklart blir man lack om det inte går. Första dagarna innan vi förstod vad som pågick försökte vi vara lika konsekventa som innan, säga ifrån på skarpen när han gjorde något riktigt fel och visa tydliga regler. Men nu förstår vi ju (även om det är viktigt såklart) så är det ännu mer viktigt just nu att vara mer lyhörd, lugn och kärleksfull.

Nu väljer jag mina strider med honom. Vill han inte äta sin middag så försöker jag i en kvart men när han säger no för 689633 gången så får han gå från bordet istället. Vill han plocka ur ALLA leksaker ur ALLA lådor och placera dom bakom en gardin så får han det. Innan kunde jag stoppa honom efter två lådor men det är ingen idé nu. Och vill han slänga ut alla kläder från tvättkorgen, ja, då får han det. Just nu, denna perioden väljer jag mina stunder när jag säger nej.

Vi märker att när han får sina utbrott är det bästa att låta det gå över och sen tar vi honom i famnen och varvar ner lite. Då blir han ganska snabbt lugn igen och sen kan vi leka vidare.

Jag känner mig inte heller helt bekväm med att han har bytt grupp nu till den större. Jag vet ju att det är superbra för hans utveckling, istället för att umgås med sittandes bebisar hela tiden så är han ju nu med kompisar som han kan springa runt med och kasta boll med, dessutom gör dom två aktiviter per dag som igår, då hade dom gjort egna teapåsar (??) och haft ”gympa” utomhus till musik. Såklart mycket mer stimulerande för honom men däremot kände jag sån stor skillnad just mellan dom olika avdelningarna. Nu är det mer ”Hej Ted Louie” och så får han gå in i tamburen själv och där har han sin egna krok och sen går dom in med honom. Innan var det ”HEEEEEJ TED LOUIEEEEE”, och mer gulliga generellt. Och så får dom gå ut själva när vi kommer och häromdagen kom han ut med huvudet nere och det såg nästan ut som om att skämdes eller var illa berörd. Hela mitt hjärta skrek då. Det kanske bara är förändringen generellt men jag pratade med svärmor och tydligen går ju barn i den lilla gruppen längre i Sverige innan man byter och det hade jag nog önskat vara samma här.

Så det är status just nu, första trotsperioden is here, önska oss lycka till :).

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Fe

    Vill bara säga ett stort tack för att du delar detta. Det är så lätt att tro att livet är rosenrött för alla ”influencers” , tack för igenkänningen och dina tankar.

  2. Elin

    Det är verkligen en stor förändring när barnen går från att vara små, söta och snälla 1-1,5 åringar till individer som strävar efter självständighet. Det låter dock som ni har hittat ett väldigt bra sätt att hantera det på men om du vill ha ytterligare tips så kan jag varmt rekommendera Petra Krantz Lindgren. Hon är beteendeveta och har bla skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla” samt medverkat i många poddar. För mig har hennes synsätt och tankar hjälpt mig oerhört i mitt föräldraskap (har en två- och en fyraåring). Ta hand om dig!

  3. Anonym

    Läs på hos Vildabarn på instagram om trotsålder. Hon är fantastisk på att enkelt förklara så mycket om barn och olika kulturer. Fantastiskt lärorikt!

  4. MD

    Det är nog olika hur förskolan ser ut även i Sverige. Vi har vår 1,5-åring på en förskola där alla avdelningar har blandade åldrar 1 – 5 år, så det är ingen uppdelning efter ålder. Vi tycker det fungerar toppen, de stora tar hand om de små och de små lär av de stora (på gott och ont säkert) 🙂 Men det är nog vanligare med åldersindelad och det finns nog för- och nackdelar med allt 🙂 Föräldrahjärtat känner ju dock som det gör, kanske än mer vid en förändring, hoppas att det känns bättre med tiden.

  5. Vickan

    Heja er! Heja Ted Louie! Ni tar er igenom detta tillsammans, din inställning till hans trots låter väldigt klok. This too shall pass!

Visa alla 6 kommentarer
Stopp och belägg vad tiden går fort nu.

Stopp och belägg vad tiden går fort nu. Jag har åtminstone accepterat att jag inte har en bebis hemma längre utan en liten grabb, och vi älskar det. Varje dag skrattar man antingen med eller åt den här lille människan. Jag har alltid fått höra att 1,5 till 2 år är en fantastisk ålder och det är de verkligen. Jag njuter av varje sekund just nu.

Det roligaste just nu är att han är väldigt lättlärd och härmas mycket. Säger vi ett ord försöker han på en gång att säga likadant och man märker att han övar. Säger jag glas så säger han på sitt egna språk ”glas” fyra fem gånger i rad. Och han pratar, pratar och pratar. Och det är så gulligt att det inte är klokt. Jag fick mycket frågor om språket han pratar och vi upplever att han mixar en del nu. Vi pratar ju svenska med honom men på förskolan och med Sandra pratas det ju engelska så det hör han lika mycket som svenska. Han säger ”bye bye” istället för hejdå, ”look” varvar han med ”titta där”, ”oh noooo” varvar han med ”oj” osv. Han mixar helt enkelt. Jag tror inte att det kommer att ta jättelång tid innan han pratar och sätter ihop meningar. Han har fått in den svenska klangen i talet så när vi har en konversation hör man vad han säger fast han inte säger rätt ord bara pågrund av tonläget. SÅ gulligt. Jag har även läst att det är en myt att barnen lär sig språk senare när det finns två språk runt omkring, det ska nästan vara tvärtom. Vilket känns logistiskt eftersom att det finns fler ord att välja mellan?

Förutom det så är det roligt att se minnet dom har i den här åldern. Vi kan gå till en lekpark vi inte har varit i på flera månader och ändå vet han exakt vart han ska. Lägger jag undan såpbubblorna i en låda en kväll så minns han det dagen efter och står och pekar tills han får dom igen.

Han är envis som bara den just nu (det har han absolut fått från mig) och ibland blir det lite ”bråk” när han inte får som han vill. Han lägger sig ner på golvet och bara gråter för att han inte får glass 08.20 en måndagmorgon :)). Vi märkte när vi kom tillbaka efter sommaren från Sverige att vi behövde sätta tydligare gränser, hemma hade han levt life med sin mormor och farmor, fått glass lite hela tiden och blivit lite bortskämd (som man ska bli av sin släkt) men det gjorde att vi bestämde oss för att bli mer tydliga och att ett nej är ett nej. Vi har även märkt att han såklart mår bättre av det, han tar en i handen och visar en vad han vill. Vi bekräftar att vi ser vad han vill men att vi säger nej. Han blir sur men sen slutar han att tjata och börjar leka med något annat istället.

Han är STOR nu, blivit lång och väger en del. En riktig liten kille. Han gillar att leka mycket med fantasin, hans lilla kök är en stor favorit och igårkväll beställde jag hem fler leksaker så som en barnvagn, en liten kiosk och liknande men förutom det så leks det mycket med tennisracket och bollar, bollar, bollar som tidigare. Han förstår tillochmed att jag inte är lika bra på det där med bollsporter som sin pappa så sitter vi i soffan kan han ta mitt racket från mig och ge det till Victor istället. Väldigt roligt faktiskt. Även på nursery sa dom häromdagen att han tror att allting är ett tennisracket, han hade tagit en leksaksstekpanna och boll för att spela tennis.

Han går på nursery tre dagar i veckan och älskar det. Han har en favorit-lärare som heter Amy och hon får knappt lämna rummet på hela dagen. Jag gillar henne också väldigt mycket, 23 år och helt underbar. Idag gick lämningen på totalt 30 sekunder för att han sprang mot henne medan han vinkade hejdå till mig. Det känns så skönt, en stund grät han hysteriskt varje gång vilket var så jobbigt. Och i november ska han byta upp en grupp!!!!! Så stor.

Han gillar att pussas och gosa, han kan se ett gosedjur på golvet och tar upp det och kraaaamas en lång stund innan han fortsätter att leka. Det är något av det jag gillar bäst med TLs personlighet. Han är väldigt försiktig, varm och snäll. När vi har hängt med våra vänner i laget som har små bebisar så klappar han fint och gosar med dom. Väldigt ömsint.

Vi övar på att räkna och hittills kan han säga ett och visar med fingret. Vi ska även försöka börja pottträna honom snart tänker vi. Någon som har tips? Är det för tidigt? Går han utan blöja och kissar så kommer han alltid och hämtar oss och visar oss vilket jag tänker är ett bra tecken på att han förstår att det inte ska ligga kiss överallt.

Han kan många djur och härmar alltid ljuden. Favoriterna är kossor och tigrar. Han älskar böcker och vill läsa helst 20 stycken om dagen vilket är så mysigt. Vi kan sitta i soffan och bara läsa och läsa.

Det bästa jag tycker med den här åldern är hur lätt vardagen blir. Jag minns att jag en period var så fysiskt trött av allt konkande och det är nog det jag uppskattar med den här perioden. Ska vi gå ut och gå kan jag be honom att hämta sina skor och jacka, vi klär på oss och sen kan han gå ut själv genom dörren exempelvis. Det gör vardagen enklare för mig speciellt när jag är ensam mycket med honom.

Han sover väldigt bra just nu. Vi lägger honom med en flaska 19.00, han somnar av sig själv och sover till 7.30 – 8.00. SÅN LYX! Alltså halleluljhaaaa, ett tag vaknade han ju 05.15 varje dag och då var man inte människa.

Mer än så kan jag inte komma på, förutom att jag vill stoppa tiden nu.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Amanda

    Vi började sätta vår dotter på pottan när hon var 4 månader (hon är en månad yngre än Ted Louie) och i samma veva verkligen fokuserat på hennes signaler. Sen dess har vi kanske tagit max 10 bajsblöjor. Det har gått jättebra fram till för några veckor sedan där hon vägrat sitta, men också vägrat ha kvar det i blöjan eller ens bära blöja. Hon fick ett syskon nästan två månader efter hon fyllde 1 så vi tror lite det har med det att göra & kanske i kombination med att hon vill bestämma. Jag tror absolut inte att det är för tidigt! Kör hårt och stort lycka till! =)

  2. Mimmi

    Ååh mys!!! Angående potträningen är det absolut inte för tidigt att börja, har praktik på BVC och där rekommenderar vi föräldrarna att börja redan när barnen är 6 månader! De förstår mer än vi tror, och dessutom är det ofta lättare för barnen att göra sina behov sittandes än i farten.. sen ska ni självklart inte tvinga fram någonting men börja med att leka med pottan och lär honom hur den funkar! Lycka till och KRAM

  3. L

    Barn kan inte rent fysiologiskt styra sina behov förrän 2-3 års ålder. Självklart kan man börja träna, alla är ju olika, men man ska nog inte förvänta sig något

    1. Tove

      Detta stämmer inte, myt från blöjindustrin. För 20-30 år sedan blev barnen blöjfria vid 1,5-2 års ålder, nuförtiden är snitt 3-4 år. För att blöjorna är så bra!

      Vi tog bort blöjan på min dotter helt vid 20 månader och hon blev helt torr på ngn månad, dag som natt.

Visa alla 22 kommentarer
Jag tänkte uppdatera lite om Teddan och hans utveckling.

Jag tänkte uppdatera lite om Teddan och hans utveckling. För det första har jag insett att jag inte är en sån person som räknar månader, ”hur gammal är han?” ”ähhhh ett år! Nej, snart ett och ett halvt”. Ja ni fattar. Men har jag räknat rätt nu så är han ganska så exakt 16 månader nu.

Jag har nog sagt att varje ålder är min favorit hittills men den här åldern är fantastisk. Varje dag ser man hur han mer och mer blir tills sin egna lilla person. Vi har en grabb här hemma nu. Ingen liten bebis. Vi slås ofta av det, hur jäkla stor han är nu. Men precis lika gullig.

Våra rutiner just nu ser ut såhär.

Han vaknar vid 07 varje morgon, vilket är väldigt skönt. Ibland ligger han bara och pratar i sängen så vissa dagar går vi upp halv åtta tillochmed. Vi leker lite och efter ungefär en timme senare är han hungrig. Han är nog lite som oss, ingen av oss äter frukost såfort vi vaknar.

Vid tio sover han sin första nap, däremot har den här napen då och då nuförtiden skjutits upp till tolv och då sover han en lång nap istället för två lite kortare. Så jag antar att vi är i en övergångsperiod nu.

Vi äter lunch vid tolv och nu äter han väldigt mycket. Det är ju lätt att man blir bekväm och lagar det man vet att barnen äter. Exempelvis gillar han inte alls potatis så ibland kan vi komma på att det har gått flera veckor sen vi serverade det. Så det försöker vi bli lite bättre på, att verkligen variera fast vi vet att det kanske blir en lunch där han knappt vill äta. Både jag och Victor tycker att det är viktigt att han ska äta så varierat som möjligt, jag vägrar ha ett barn som måste få specialmat på kalas, förskola osv bara för att han aldrig har lärt sig att äta det som serveras. Så det kör vi på nu! Mycket varierad mat, och äter han inte upp så sparar vi maten tills han blir hungrig senare, och då äter han ju upp maten.

På eftermiddagen sover han sin andra nap innan vi äter mellis.

Klockan sex äter vi alla middag vid bordet, efter det väntar bad med en av oss eller lek i hans rum. Och vid sju varje kväll nattas han. Vi lägger han i sängen, ger han en flaska välling och går ut från rummet. Och han sover ju hela nätterna!

Hur är vår lilla människa då? Han är ett riktigt litet busfrö. Däremot ett lugn och eftertänksamt busfrö. Han är inget barn som springer runt och skriker och busar genom att slänga ner vaser från vardagsrumsbordet eller river sönder saker. Han busar genom att leka tittut, gömma sig eller kasta bollar där dom inte riktigt får vara. Typ på köksbordet. Han är lugn och så fin. Verkligen en sån fin liten kille. Jag är väldigt stolt över honom redan och är tacksam över att när han leker med andra barn kan jag sitta i soffan och iaktta istället för att springa efter och försöka se till så att han inte river stället. Vi får ofta komplimanger över hur han är vilket jag blir så glad över, även om jag ger lite cred till oss så tror jag att det mest är pågrund av hans personlighet. Han är en lugn, fin, snäll kille som tänker efter innan han agerar.

Han pratar pratar och pratar. Han säger titta, bye bye, mamma, pappa, där, boll, oj. Säger man exempelvis jag älskar dig så säkert han såklart inte det, däremot försöker han att härma och man hör att han har fått in den svenska melodin i hans språk.

Bollar och böcker är det bästa han vet och varje dag läser vi väl 20 böcker. När han tittar på TV så tittar han helst på filmer på Disney. Frost och Moana går på repeat. Vilket också är mysigt? Att sätta på en film med sin son och mysa i soffan.

Han dreglar som aldrig förr och tänderna växer som bara den. Håret är väldigt långt så vi måste till frisören snart. Jag försökte klippa honom för ett tag sen och efter det har han en riktig hockeyfrilla. Det är riktigt illa faktiskt.

Han går ju som ni vet, springer överallt och har börjat klättra på saker och ting. Man kan hitta honom lite överallt nu.

Han är även inne i en slags separationsfas just nu, han vill gärna vara nära mig hela tiden och vill alltid se vart jag är. Jag kan hänga tvätt och då kan han springa fram och tillbaka bara för att se att jag är där. Han har även börjat gråta nu när vi lägger honom i hans säng på kvällen, vi går ut iallafall och han slutar gråta efter en minut och somnar efter tre men förr har han aldrig gråtit när vi har lämnat rummet.

En otroligt rolig ålder och han är så SÖT! Han har fått en väldigt rolig mimik, gör sura grimaser när han inte får som han vill och försöker vara arg men det håller aldrig längre än två sekunder. Vi har märkt att det är viktigt att sätta gränser nu. Han kan sätta sig ner och gråta och protestera om han inte får som han vill så vi är konsekventa och bekräftar att han blir sur men ger det inte mer uppmärksamhet än så. Det har funkat och hans utbrott har blivit färre och lugnare. Som om att han fattar nu att nej, betyder nej.

Det är även en rolig ålder att vara förälder i nu. Det är mycket att tänka på och diskutera sinsemellan. Han är ju faktiskt inte så liten längre och mycket saker vi gör nu lägger ju grunden för mycket. Det är väldigt roligt, och häftigt att få den här möjligheten. Och ansvaret.

Vi har börjat potträna lite också. Går han utan blöja och kissar så hämtar han alltid oss och visar var, vi sätter han på pottan och efter det torkar vi upp kisset. Man märker att han har börjat koppla att man inte ska gå runt och kissa överallt vilket också är gulligt. Det är såna små saker som är så roliga att se. Han kan även ta tandborsten själv, stoppa den under vattnet och sen väntar han tills tandkrämen är på innan han börjar borsta (läs äta tandkrämen). Vi märker att desto mer vi låter honom komma på något själv eller härma oss desto mer kan han efter bara en gång. Huvud axlar knä och tå kan han hur bra som helst och han härmar hur apan, tigern och fågeln låter.

Underbar ålder!!!! Som jag älskar min unge och att få vara hans mamma.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. S

    Jag gifter mig nästa år och försöker se alla dina tidigare inlägg från ert bröllop! 🙂 Men under kategorin BRÖLLOP, så kan man inte se längre bak än till inlägget ”bröllopstårtan och fotografering”.

  2. Sandra

    Fina Maja, jag och min kille har börjat prata om att eventuellt försöka skaffa barn. Blir för det mesta livrädd och får smått panik men att läsa om er och Ted-Loui ger mig verkligen ett lugn och hela mitt hjärta blir alldeles varmt och blir såå sugen på att få min egna lilla familj trots allt. <3

  3. Anna

    Så fina och sunda tankar ni har om hur ni uppfostrar er son. Fint! Det kommer vara värt det, och han och ni kommer att få så fin grund att stå på.