Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Jag fick sån fin respons när jag skrev det att jag ibland inte vet hur jag ska blanda in TL i mina inlägg så jag mixar lite som jag har gjort hittills, inte för mycket och inte för lite, lagom.

Jag fick sån fin respons när jag skrev det att jag ibland inte vet hur jag ska blanda in TL i mina inlägg så jag mixar lite som jag har gjort hittills, inte för mycket och inte för lite, lagom. Jag tänker att är man inte intresserad kan man ju bara vänta till nästa inlägg! <3

Jaha tiden har sprungit iväg. Och jag har varit mamma i sju veckor men det känns som hela mitt liv. Den finaste och mest vanliga komplimangen jag har fått sedan han kom är att det verkar så naturligt för mig och oss och det är det verkligen. Flera gånger har jag och Victor pratat om att det inte är så jobbigt som alla säger och hur bra vi har det, förstår såklart att saker som vår städhjälp och mitt och Victors jobb bidrar till en väldigt stor del av det. Samt att TL är en väldigt snäll bebis Dagarna är verkligen, fantastiska. Och oftast är vi oense om vem som ska ha honom och inte tvärtom (förutom på nätterna he he he).

Jag har iallafall slutat amma helt. Efter att vi var i London och fixade hans pass, och då en hel dag gick utan att jag ammade så funkade det inte längre. Han bara låg där vid tutten och glodde och jag läckte knappt. Det var som att hela fabriken la ner och sa ”vet du vad, nu har vi försökt få igång den här mjölken i en månad men det går inte”. Och det har varit så skönt för mig. På en gång då fick vi delat ansvar här hemma och allting flöt på betydligt bättre. Han var mätt och glad. Jag var utvilad och lugn. Och Victor kom in och tog på sig halva ansvaret med maten på en gång. Så efter det blev det så enkelt med hans rutiner för oss och det har varit en sån lyx att Victor har det jobbet han har. Jag och TL spenderar förmiddagarna tillsammans, vi går milen ihop (då sover han oftast), vi äter frukost, myser, tvättar, sen vips är klockan 14 och Victor är hemma och tar honom och då jobbar jag några timmar.

Även om det är väldigt slitsamt att få barn, och låt oss vara ärliga, man är inte alltid jättetrevlig mot sin partner så är jag väldigt glad över att vi har blivit ett sånt team på en gång här hemma. Även om det är 2019 så tror jag att det enkelt blir så att mamman tar på sig mer ansvar och jag kommer på mig själv bli imponerad av Victor (okej jag har alltid vetat att han skulle bli en bra pappa som skulle ta ansvar men wow det här är över all förväntan). Jag skäms nästan över att ens ha tänkt att jag tar mer ansvar för det gör jag absolut inte. Han kokar flaskor, tvättar pyjamaser, filar naglar och byter blöja oftare än vad jag gör. Får nästan be om att mata han oftare för att han ens ska komma ihåg att han har en mamma he he.

Han äter var tredje timme nu, 09, 12, 15, 18, 21, 24 osv osv. Just nu 5 oz vilket jag tror motsvarar 140 ml eller något sånt. Han sover oftast mellan 21 och vid midnatt väcker vi honom för mat. Sen väcker han oss vid 03 och 06 för att han är hungrig och vid nio vaknar vi alla. Så otroligt skönt för oss alla och på nätterna blir han matad i sömnen i princip däremot gav vår barnmorska tipset att på nätterna börja ge mindre mat så att han lär sig att man sover på nätterna och äter på dagarna. HAHA om man hade en kamera på oss på nätterna. Vi bestämmer aldrig vem som gör vad utan en kan ge mat vid 03 och när han sen vaknar igen vid 06 så beror det på vilket mode man är i. Man kan vakna av att Victor står yrvaken vid sidan av sängen med honom i famnen och bara säger ”här” och lägger ner honom jämte mig. Eller så knackar jag på Victor och säger ”din son är vaken”.

Han sover i sin säng nu jämte oss, men vid sex lyfter jag över honom till oss, mest för att jag vill gosa. Han somnar av sig själv ofta, det räcker att man lägger honom i sitt babynest med en hand över magen då och då så somnar han själv. Ligger och joddrar lite sen blir det tyst. Det är väldigt skönt, det gör saker som att duscha och fixa sig i ordning enkelt. Man lägger honom där så somnar han tillslut bara man pratar lite med honom eller sätter på lite musik. Det är häftigt hur man märker att dom är människor även om dom är så små, han kan bli uttråkad eller bara känna sig ensam och en lätt hand eller klapp gör honom lugn igen. Så coolt tycker jag.

Han är mer vaken nu på dagarna vilket är väldigt roligt, och har börjat le åt oss och man ser att han känner igen oss vilket gör en helt överlycklig. Och han blir bara tjockare och tjockare, och gulligare och gulligare. Han vägdes i veckan och då var han uppe på 4,200 kilo!!! Betydligt större än för bara några veckor sedan och vissa kläder är redan för små och äntligen drunknar han inte i alla fina outfits jag har köpt till honom. Sen förstår jag inte att många faktiskt föder barn som väger så mycket som han gör nu, det var svårt för mig att få ut honom som han kom jag hade ju sett ut som en babian om han föddes såhär stor. My gad.

Vad mer? Jag älskar bara att vara hans mamma. Det föll sig så naturligt i våra liv att han kom och det blev en ljusare värld. Ingenting är jobbigt, och det provocerar kanske och jag vet att det kan bli tufft snabbt, men just nu flyter allting bara på. Det enda negativa är att det går för snabbt. Snart är han 18 år och ska fira jul med sin nya flickvän och struntar i sin mamma som ringer och tjatar jämt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    1. Simone

      Jepp jag log då jag läste att du vet vissa föder barn som väger det teddie väger nu 😀 jepp, min son kom 11.12 2018 och vägde 4180.. När han kom och de vägde honom och sa den vikten trodde jag det inte var sant! Haha! Hur jäklar fick jag ut honom tänkte jag!? Både jag och min man är små och vår son har fortsatt att vara på plus sidan så man har fått träna upp armmuskler kan jag säga 😉 hehe

  1. Linda

    Bästa Maja, du låter så genom lycklig å man blir glad varenda gång man går in å läser här. Tack för du är så jäkla bra! Kram

  2. Caroline

    Skoja inte!!😂 Vår första vägde 4,300.. Det tog 5 år innan det var aktuellt med en tvåa! 😆 Som tur var vägde hon 3,465 när hon kom. Och trean, som kom i höstas vägde in på 4,100. Mvh Babian 😜

Visa alla 29 kommentarer
Vi försöker vara relativt duktiga med rutiner just nu (vill ni läsa mer om det?

Vi försöker vara relativt duktiga med rutiner just nu (vill ni läsa mer om det? Jag kan tycka att det är lite svårt ibland det där att balansera bloggen som den var förr och inkludera min nya favoritperson utan att jag ska bli en mamma-bloggare) hur som helst, rutiner, och en av dom är att såklart, att bada. I början testade vi att bada med honom i vårt stora badkar men det gillade han inte alls, så vi testade hans lilla badkar som han ÄLSKAR. Så där ligger han och somnar i princip alltid, så gulligt.

Jag tyckte att det var svårt med produkter till honom då i princip alla från mataffären var på tok för starka i lukterna och kändes inte alls bra för hans hud. Han fick mycket utslag och knottror av alla oljor och tvålar så jag letade efter någonting mer enkelt för honom, något mer naturligt. Och jag måste bara tipsa om Estelle & Thilds produkter. Vi missbrukar framförallt deras olja varje dag och på en gång lägger hans rodnader och knottror som han kan få under dagen av vad jag antar allt möjligt. Framförallt gillar jag att det inte tar bort bebislukten som alla andra gjorde, utan det är produkter utan doft vilket jag älskar. Till kroppen i badet använder vi deras kroppstvätt och just nu behövs ju inte så mycket schampo men SNART! Tips!

Inlägget innehåller adlinks.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ida

    Jag läser jättegärna fler ”barnrelaterade” inlägg. Ditt sätt att skriva och uttrycka dig om både graviditet, känslor och livet har hjälpt mig massor och tror att det kan göra det framöver också. Är själv beräknad om en månad och jag kan säga att mycket av det du skrivit i din blogg har fått mig att förstå att jag är ”okej”, att vad som än väntar är okej och jag känner mig PEPPAD.

  2. Maria Pettersson

    Finaste Maja! Födde en son den 27:e mars så därför älskar jag såklart att läsa i läggen om er vardag med den nya favoritpersonen! Känns konstigt om du skulle skriva om smink och kläder bara då det finns ett nytt intressant ämne i livet <3 Lycka till med resan till Sverige. Stor kram

  3. Sofia

    Tycker absolut du kan skriva fler såna inlägg!! Jag har inga barn, är inte gravid och planerar inte att bli det närmsta tiden, MEN jag läser gärna!! Jag följer dig för att du är DU, för ditt sätt skriva och bilder. Det är klart att du ska inkludera din nya favoritperson <33333

  4. Lena

    Leser gjerne mer om din nye hverdag, følger deg for at du er du<3.. og da blir det en naturlig del for deg å skrive om tenker jeg 😊

  5. Hanna

    Gärna mer såna här inlägg! Älskar att dina inlägg aldrig är dömande och inte heller innehåller pekpinnar till andra mammor utan bara den ärliga verkligheten. Har en tre månaders kille här hemma och märker hur lätt man blir påverkad av de man läser och känner sig som en ”sämre” nybliven mamma, men aldrig här inne.

    Är dessutom så nyfiken på hur stor Ted Louie är nu? Du är grym!

Visa alla 19 kommentarer
Jag sitter as we speak med en bebis vid tutten och en man sovandes bredvid mig, eller åtminstone när jag börjar skriva det här inlägget, och jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse för er.

Jag sitter as we speak med en bebis vid tutten och en man sovandes bredvid mig, eller åtminstone när jag börjar skriva det här inlägget, och jag tänkte dela med mig av min förlossningsberättelse för er.

Vi fick ju en planerad igångsättning. Det stod mellan två datum beroende på hur mycket han skulle växa den sista veckan, i magen hade han ju inte alls växt sista veckorna så därför ville läkarna ta ut honom tidigt. Antingen en vecka från vårt möte med doktorn eller tio dagar. Tisdagen eller lördagen. Läkaren ville att jag skulle gå till vecka 37 och därför var målet lördagen. När vi åkte från vår läkare den där tisdagen så bröt jag såklart ihop i bilen. Allting blev så märkligt efter det beskedet. Vi trodde att vi åkte in på en rutinkontroll, jag berättade att jag hade haft lite ont i magen och att det kändes som om att saker och ting var på gång och förväntade mig att läkaren glatt skulle säga att jajjemen, nu har saker och ting börjat. Men så blev det ju helt andra besked. Så chocken var stor när vi åkte därifrån. Massor med känslor och tankar. Hur min graviditet snart skulle ta slut, att jag nu inte skulle få en ”naturlig förlossning” och framförallt att lilleman inte mådde bra. Jag brottades även med mycket tankar om just en igångsättning, jag hade hört så mycket negativt om det och tänkt att det absolut inte var någonting jag ville göra. Så det blev jobbigt för mitt huvud att tänka om, att tänka positivt.

Efter det väntade som ni vet märkliga dagar som var väldigt jobbiga för oss men sen la sig allting. Det blev okej. Den nya verkligheten hade vi accepterat och nu var det bara att tänka om. Att njuta av den sista tiden och att tänka positivt.

Jag blev ju väldig orolig dessa dagar så vi åkte in till sjukhuset flera gånger för att kolla bebisen, jag fick för mig att han inte rörde sig som han skulle och att vattnet hade gått. När vi åkte in sista gången bekräftades det att igångsättningen skulle starta på lördagen och att vi skulle planera efter det. Så där satt vi hemma och visste om, att om fem dagar, är vi föräldrar. Så märkligt och konstigt. Vi gick runt här hemma (Victor hade ju som ni vet tackat nej till landslaget och han fick ledigt av sin tränare i United) så han rådde om mig, vi packade väskan, la pussel och vilade upp oss med serier. En magisk stund i livet. Helt klart dagar jag alltid kommer att se tillbaka på med så mycket kärlek. Våra nära och kära visste ju om vad som var på gång så det var som om att vi delade den här stora hemligheten om att han snart skulle komma till oss här i världen. Minuter kändes som timmar och tisdagen, onsdagen och torsdagen kändes som månader. Men sen blev det äntligen fredag. Dagen innan det största i livet skulle sättas igång.

Medan jag låg i soffan och åt godis och mös stod Victor och stekte pannkakor till den stora dagen <3.

Vi var hemma hela dagen. Jag låg i soffan från morgon till kväll och Victor lagade matlådor till BB, packade det sista och så åt vi massa mat för att ladda upp. Pirret. Kärleken som låg i luften. Spänningen.

Jag har alltid undrar hur det känns att veta när man ska föda barn (planerat kejsarsnitt eller planerad igångsättning) och trott att halva grejen är att inte veta när det ska ske, vilket såklart även det är MAGISKT, men jag är väldigt glad över hur det blev för oss för den känslan vi fick var så kraftfull. Som dagen innan julafton när man är åtta år, fast såklart så ofantligt mycket större.

Det var jag och Victor, mot hela världen, i vår bubbla. Vetandes att om max några dygn är vi tre i familjen.

Lördagmorgon <3

Så blev det lördag. Alarmet ringde (okej jag hade redan vaknat vid fyra och kunde inte somna om förrens någon timme senare låt oss vara ärliga) men där vaknade vi, jag tog en dusch, tvättade håret, smörjde in mig medan Victor packade det sista. Vi pratade med låga röster, fina röster till varandra. ”Älskling, nu packar jag ner nyponsoppan här”, ”Okej älskling tack”. Haha. När jag tänker på den morgongen ser jag bara ett rosa moln, av kärlek, förhoppning och längtan. Ett minne jag kommer att älska föralltid.

Vi kom in till sjukhuset, fick vårt rum och vid 09.00 var det dags. Nu ska jag alltså skriva en förlossningsberättelse utan att veta några medicinska termer men jag får skriva på mitt sätt, och ni förstår säkert ändå. Jag fick ett hormon i pillerform helt enkelt upp till livmodern som skulle sätta igång allting. Skulle det inte göra sitt skulle jag få ett nytt sex timmar senare. Under den tiden spelade vi spel, jag vilade, vi åt lunch och tog det lugnt. Sex timmar låter som en väldigt lång tid men det gick undan, helt plötsligt var klockan 15, en ny kontroll gjordes där det visade sig att ingenting hade hänt så jag fick ett nytt piller. Och sen, en timme efter det andra pillret, framför Sverige-matchen, drog helvetet igång. Nej jag skojar, eller nja faktiskt inte. Min livmoder fick en chock av hormonerna och trodde helt enkelt att den var i förlossning. Så där låg jag, med värkar, lustgast och trodde att NU HÄNDER DET, VAMOS. Jag laddade ner en app som mäter värkar och jag var så glad över att se hur tätt värkarna kom, helt ovetandes om att det inte var normalt att ha så många värkar. Efter nästan två timmar av konstanta värkar (nu pratar vi mellan 8-10 värkar inom 10 minuter) och efter att jag hade proppsat på att jag inte behövde bedövning så får jag förklarat för mig att min kropp lurar mig och TROR att den är i förlossning fast jag i verkligheten inte alls är redo. Jag var enbart öppen 1 cm och inget vatten och ingen slempropp hade gått. Jag som tänkte att nu är det bara en tidsfråga innan dom ber mig att krysta he he. Här är klockan 17.00, Ted Louie kom 07.03 :))))).

”Maja, it is at least 12 hours left, you need to take something to have the strength to get through this”. WHAT????????

Då bad jag om allt jag kunde få. ALLT. ”Give me anything”. Herregud jag har aldrig mått så dåligt. Jag hann inte andas innan det var dags för nästa värk, och att få höra att det är en evighet kvar kändes fruktansvärt. Orimligt. Som någonting jag aldrig skulle klara av. Minns att jag hörde den där jäkla maskinen som hade koll på värkarna och hur pipandet alltid eskalerat när värken sattes igång, minns att det var tyst i bokstavligen två sekunder innan den började ticka på igen för att mäta nästa värk.

Sen väntar som en mörk bubbla. Timmarna kändes som år och samtidigt som minuter. Jag har ingen tidsuppfattning överhuvudtaget och jag fick fråga Victor om hur allting gick till nu när jag skulle skriva detta för jag har ingen aning (har inte fått en förlossningsjournal). Jag fick dels lustgas såklart men även en drog i drop som gjorde att jag vilade under alla dessa värkar som kom konstant. Victor berättade hur jag låg helt utslagen trots att monitorn visade hur värkarna kom och gick. Som en klubbad säl. I flera timmar låg jag bara och sov i princip medan min kropp försökte slappna av. Efter det fick jag epidural, dock så tog den bara på halva kroppen, så när värkarna kom blev smärtan nästan dubbel eftersom att det bara kändes i halva magen, otroligt märklig känsla. Jag minns hur jag satt på britsen mitt i natten, lamporna tändes och hur jag behövde sätta mig upp på britsen. Och narkosläkaren stod där som en mupp och pratade långsamt om alla andra alternativ som fanns när jag i nästan panik och desperat bara ville ha någonting som hjälpte mot smärtan. Och han pratade så långsamt att även Victor blev provocerad, även under värkarna fortsatte mannen prata och försökte förklara alla risker med att ta epidural igen. ”I DON`T CARE JUST HURRY UP PLEEEASE”. Den mest opedagogiska mannen jag har mött som absolut inte borde jobba med att ge kvinnor i förlossning sin bedövning. I efterhand har vi skrattat hur bisarr situationen var där 02 någonting i ett tänt rum och jag nästan gråter av smärta och hur mannen står där helt ostressad och lugn, på gränsen till sadist (jag överdriver inte). Men tillslut fick jag någonting i drop som tog mig till sjunde himlen. Herregud, jag vet inte om man får säga det men det var magi. Jag var i en annan värld. Jag fick trycka på en knappt när värken började dra igång och jag fick som shots av drogen var tredje minut, Victor berättade att jag i perioder bara tryckte och tryckte på knappen för att få i mig mer och att han pedagogiskt fick säga ”älskling, det är två minuter kvar tills du kan få igen”. Hahahahah, alltså om vi hade detta på film, det hade varit världens roligaste film. Som jag mådde dessa timmar, oj oj oj mina vänner.

Tidigt på morgonen öppnades jag från två centimeter till nio på en kort stund och då var smärtan olidlig (antar att kroppen slappnade av ordentligt när jag var i sjunde himlen timmarna innan). Vid två tillfällen under natten blev det lite kritiskt och man fick göra blodprov för att se om det fick bli akut kejsarsnitt (sista gången skrapade dom i TLs huvud för att få blodprov och minns att hon sa att han inte hade något hår), det blev en sådan morot och minns att Victor stod bredvid sängen och upprepade det. ”Älskling han har inget hår, jag sa ju det”. Det blev verkligt allting (nu hade han ju hår men barnmorskan kan inte ha känt det då) . Att förstå att det faktiskt var någon där inne som skulle komma ut. Hur som helst, i efterhand såg man att han hade navelsträngen runt halsen och därför sjönk hans hjärtljud ibland.

Det jag minns sen är att vår läkare kommer in, kollar läget, väcker mig lugnt och säger att nu är det dags. Nu ska du krysta. Under natten hade jag bett Victor lägga upp hans lilla overall och mössa på soffan framför sängen och nu blev det återigen som en helig stund. ”Nu kommer han älskling” sa Victor och framför mig såg jag hans lilla mössa. Ted Louie skulle komma nu. Jag krystade i tio minuter, jag hittade tekniken väldigt fort och tyckte inte alls att det var svårt. Och sen sa det ploff, och sen var han där. Och vi bara grät. Där var han. Vår Ted Louie som vi har längtat efter så länge.

Det var den vackraste stunden i livet.

Han var så lik mig de första timmarna. Det var nästan obehagligt haha. Det var som om att en mini-Maja låg där och stirrade på mig. Vi bara grät och skrattade, han låg på mitt bröst lugn och tyst och bara tittade på oss. Som om att han funderade på vart i hela friden han hade hamnat. Victor la sig i sin soffa, och jag antar att luften gick ur honom för när Teddis var en kvart gammal så somnade Victor och sov i två timmar HAHAHAH. Det var en tuff natt för honom också ju. Men han var världens bästa stöd och jag vet inte hur jag skulle kunnat klara av den där natten utan Victor där. När han bara sprang iväg och köpte lite snacks under dagen fick jag nästan panik över att han inte var där så jag kan inte alls föreställa mig en helt förlossning utan honom, usch vilken tanke.

Sju timmar gammal och redo för att åka hem<3

Ted Louie var 47 cm lång och vägde 2.8 kilo när han kom ut däremot funderar vi faktiskt om om dom kan ha vägt han fel. Förra veckan vägde han 2.5 och sist vi vägde honom 2.8 kilo och då ser man att han är betydligt större än vad han var när han föddes, nu börjar äntligen kläderna passa vilket dom inte ens var i närheten av att göra första två veckorna.

Det var min historia. Och jag som var så positiv innan och skulle göra allting så naturligt som möjligt, tji fick jag. Det känns som om att allting som kan gå fel gick fel men jag gjorde det och jag skulle göra om det imorgon igen. För även om det var så otroligt jobbigt så var det det finaste jag har varit med om i livet. En otrolig upplevelse. Häromdagen hade vi tillochmed möte med en barnmorska och hon frågade hur förlossningen var, varpå jag svarade ”Very good, it was amazing” och Victor ba äh Maja, har du slagit i huvudet eller. Men det är väl så, man glömmer ju bort hur tufft det är då belöningen är det vackraste man kan få.

Första natten hemma <3

Att föda barn är det häftigaste jag har varit med om någonsin. Och att få föda ut Ted Louie och att få bli hans mamma är det bästa som hänt mig i livet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. My

    Så fint och ärligt skrivet! Kan du inte också va ärlig som du är på ditt sätt med hur man mår efteråt också. Känns som att man ibland är ensam kring hur man mår och känner sig. Är livrädd för känslan efteråt med min ångest att jag inte ska känna mig som mig själv. ❤️❤️

Visa alla 104 kommentarer
Han heter Ted Louie!

Han heter Ted Louie! Det hela började för flera flera år sedan och vi hade bestämt oss för att får vi en dag en son, då ska han heta Louie. Sen blev det Sveriges mest populära namn 2017. Jaha nehe, tråkigt. Ted då? frågade jag. Nej sa Victor. MEN VÄNTA, NU VET JAG VICTOR!!! VI SÄTTER IHOP NAMNEN!! TED LOUIE??!!!! Nej, sa Victor. Aldrig. Min son kommer inte att heta Ted Louie.

Så på nästan skämt har jag fortsätt att säga Ted Louie under flera år, och då antar jag att det växte på Victor. Han har ju trots allt hört det till och från i kanske tre år nu. Våra familjer har vetat om namnet i flera år och när vi fick reda på att det var en pojke då fanns det inget annat alternativ. Ted Louie. Utan mellannamn. Ted Louie Nilsson Lindelöf. Hans farbröder kallar honom för TL och jag för Teddis. Min älsklings-Teddis. Sen kanske han kommer vilja slå oss när han är stor, att ha två efternamn är jobbigt nog, nu fick stackarn två förnamn också.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Alva

    Sååå fint och gulligt namn!! Hade faktiskt gissat på just detta namn, enda sedan jag hörde Sanna och Johns låt till er💕

Visa alla 64 kommentarer
Bebiskläder är ju livets grej, åh det är så mysigt och nussigt.

Bebiskläder är ju livets grej, åh det är så mysigt och nussigt. Jag får inte nog. Går runt varje dag och tvättar någonting, pillar lite i hens garderob, viker små cardigans som är lika stora som min handflata typ. Njuter av den här tiden. Så magiskt att jag får köpa och vika barnkläder till mitt första barn som snart är här.

Här kommer lite inköp jag har gjort, ni frågade på instagram så här kommer det!

Cardigan / Byxdress / Strumpor

Tights med jordgubbar

Grå stickad byxdress (på rea nu)/ Beige byxdress

Byxdress

Inlägget innehåller adlinks!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ellen

    Så mycket fint! Vill tipsa om I dig denim, dom har såå mycket fina och lite coolare barnkläder i toppen kvalite!

  2. Anna

    Nu är det ju dock helt och hållet klart att ni får en tjej!<3 En mini-Maja, näääääe vad gulligt<33 Grattis!

  3. M

    Om du inte vill visa könet på er bebis kanske du inte skulle lagt upp dessa bilder.. de skriker nämligen flicka.. ingen tvekan längre

  4. Ole Morten Talberg

    Hei😊 jeg er United fan. Men det handler ikke om det. Du kom opp på sportsnyhetene på tv2.no. Ang din fødsel.. jeg har full respekt for deg og din familie. Og gratulerer med barnet som er på vei! 😍 All lykke til dere😍 Men vær så snill å slutt å syt! Unnskyld for språket! Men du vet ikke hvor godt du har det virker det som! Det finnes så mange som ikke engang har mulighet til å kjøpe en ny seng til barnet sitt. Og du har bestilt 3 madrasser!? Wtf. Tenk på alle de som ikke har madrass engang. Vær så snill😊 Vær litt mer ydmyk😍 Ønsker dere alt godt i fremtiden🤩

Visa alla 11 kommentarer