Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi!

Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi! Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade om mina veckor, jag har gjort en vlogg faktiskt men saker och ting drar ut lite på tiden så det får bli ett inlägg istället! Så när jag är igång med youtube igen så kör vi på med mina veckouppdatering där istället!

Mitt mående: Jag mår väldigt väldigt bra. Så bra att jag ibland nästan önskar att jag kunde ha lite mer krämpor för att automatiskt bli påmind om att jag faktiskt är gravid. Ibland kan det gå en hel dag och inte förren jag ligger ensam tyst i sängen och jag känner mitt barn sparka kommer jag på att, just det, jag ska bli mamma. Det betyder såklart inte att jag inte är lycklig, bara att det är svårt att ta in. Och när kroppen fungerar precis som vanligt (lyx jag vet) så flyger liksom dagarna bara på ändå.

Mina hormoner: Skulle ljuga om jag inte skulle erkänna att det är mycket hormoner nu. Blir irriterad på saker jag inte borde bli så irriterad på. Är känslig. Kan ena stunden känna mig överlycklig och i den andra gråter jag över att jag är den mest ensamma människan i världen. Mina tankar och känslor är överallt men finner tröst i att det är mycket hormoner. Och att det är okej. Att det är precis som det ska vara.

Mina cravings: Kanske inga direkta cravings (förutom julknäcke med hushållsost och apelsinmarmelad HERREGUD SÅ GOTT DET ÄR), men jag äter mycket choklad nu förtiden. Eller mycket och mycket, förr åt jag aldrig godis nu slinker nog en eller två rader ner varje kväll. Annars är allting som vanligt. Äter lagom. Dricker vatten. Allt liksom rullar.

Min vikt och kropp: Nu vore det faktiskt roligt att ta reda på hur mycket jag har gått upp i vikt. Skulle kanske gissa på tolv kilo eller något sånt! Däremot är magen betydligt större nu ju vilket även gör att extravikten inte syns så mycket (enligt mig själv iallafall). Jag ser nästan bara mindre ut än för någon månad för att magen bara blir större och större. Känner mig svullen på kvällarna, fötterna fick inte plats i klackskorna jag testade i min vanliga storlek häromkvällen och det antar jag beror på all vätska. Men kroppen känns bra och stark. Lite foglossning då och då men inget illa. Mår bra. Känner mig frisk och glad.

Övrigt: Många tankar om att det går för fort har kommit. Nio månader kändes som en evighet i somras när vi fick reda på bebisen men tiden har bara rusat iväg och nu är vi snart där. Läkaren frågade häromdagen och allting var färdighandlat och om vi hade varit på sjukhuset för rundtur än. Inte har vi gjort det heller. Vi tror ju att det är hur lång tid som helst kvar.

Jag är även en sådan person som enkelt romantiserar saker och ting. Har alltid gjort och kommer kanske alltid att göra tyvärr. Det är ingen bra egenskap då jag ibland inte uppskattar verkligheten, hur livet egentligen blev. Så mina tankar är just nu att vi knappt har njutit, att tiden har flugit förbi och att jag inte har tagit vara på min första graviditet. Jag målar upp en bild som om att jag ska gå runt varje dag och enbart klappa på min mage och prata till min bebis. Att jag och Victor ska åka varannan dag för att köpa blöjor och titta på små bebiskläder. Verkligheten är ju inte så. Vår verklighet har varit den här hösten att jag har jobbat och rest en hel del. Victor har haft mycket fotboll och vi har haft gäster. Försökt få ordning på hemmet. Inte bara gått runt och fokuserat på min bebis. Nu blev livet så. Och det är ju så livet ska vara. Klart att jag har njutit, jag har ju klappat, pratat och älskat min bebis varje sekund. Bara för att jag inte går runt och nynnar på barnvisor redan eller har ens köpt en vagn än betyder ju inte att jag inte har njutit. Mitt liv bara är så. Bebisens mamma är så. Överallt och ingenstans. Känslor hit, och känslor dit.

Nu har jag min sista jobbresa inplanerad nästa vecka och när jag kommer tillbaka i slutet av januari så kommer jag sedan att stanna här ända till maj. Och det känns så bra. Då har vi ett par månader själva vi två (eller tre snarare) och förbereda allting. Lulla runt här hemma. Jag vill att tiden ska gå långsamt så att vi känner att vi har väntat NOG och att barnet bara ska komma NU. Det ska bara vara vi. Jag vill nästan att det ska bli tråkigt. Att vi sista veckorna räknar varje dag.

Planen är att jag i mars går på ”mammaledighet”, jag kommer blogga på som vanligt och med sociala medier men inga inplanerade reklaminslag. Jag ska även verkligen försöka planera bra kring blogg och podd så att jag kan ha dagar av att enbart mysa runt här hemma utan att känna ett minsta måste.

Det känns fint. Jag har lovat mig själv att njuta sista tiden nu. Och blir det så att jag inte njuter som jag har tänkt ändå så är det ändå okej. Som Victor sa när jag tog upp det här, ”vadå jag vill bara att X ska vara här nu, det är de jag längtar efter och då ska jag njuta”.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Matilda

    Hej Maja! Är du i vecka 26+ eller 27+?? Säger man på samma sätt i England som i Sverige. Alltså att i Sverige räknas 26+0 som att man är i vecka 27. Tar ett tag att lära sig haha. Kram till dig och bebisen!

  2. Julia

    Hej Maja! Så kul att få följa med på er resa. Jag hoppas du mår bra, det verkar som din livscoach hjälpt så mycket med ångest och stress. Jag vill bara ge ett tips till dig (eller vem som nu kanske läser:) ) som hjälpt mig väldigt bra med tvivel, jobbiga tankar, ångest, stress m.m. det är boken The Happiness Trap av Russ Harris!!!!! Om man ska läsa en bok på hela året läs den hehe. Jag vill typ skrika ut till världen att alla borde läsa den. Hur som helst. Hoppas allt går fortsatt bra med graviditeten. Kram!

  3. Emma

    Mitt första barn är född vecka 27! Va galet att få en bebis då när man tänkte att det var så långt kvar.
    Tänk att det är bra att tiden rullar på och att du kan leva som vanligt. När bebis är här kommer allt fokus vara där naturligt. Fram tills dess är det bra att du fokuserar på dig själv och er som par.
    Du är mer än good enough!

  4. Sanna

    Stressa inte över det, är 3 månader kvar så du hinner! Man behöver inte så mkt från början, lite kläder, en mysig filt, en vagn o kanske ett babynest eller spjälsäng. Man brukar också få väldigt mycket kläder vid första barnet så köp inte FÖR mkt. Vi hann knappt använda alla i minsta storleken för dom växer så snabbt. Angående sjukhus så har dom i Sverige ibland att man få göra studiebesök. Vi gjorde inte det utan valde bara närmaste. I sthlm får man önska men blir ju ändå där det finns plats ändå. Allt kommer lösa sig fint! Vill du förbereda dig på själva förlossningen kan jag tipsa om podden Vattnet går. Var bra att höra olika historier tycker jag. Lycka till!

    1. Maja Nilsson

      TACK för din kommentar. Känns fint att läsa att allas tips nästan alltid är likadana! Blir lätt att man vill köpa för mycket men ALLA säger att man knappt använder sakerna. Så tack för din kommentar, kändes fint att läsa <3 Kärlek

  5. linnea

    Vilket fint och ärligt inlägg. Jag känner igen mig i det du nämner om att romantisera saker och ting. Innan jag blev gravid hade jag den här tanken på att vi skulle leva överlyckliga, så där löjligt kära och BARA prata bebis, bebis, bebis i 9 månader. Så när vi fick reda på vår graviditet och det inte var det där lyckliga hela tiden så kände jag mig ledsen och besviken. Som att inget blev som jag tänkte. Allt var liksom precis som vanligt, den där vardagen. Nu försöker jag påminna mig själv om att jag har lätt för att romantisera saker (blir ofta fortfarande besviken haha). Men det får väl bara en process antar jag. Skönt att du mår bra så långt in i graviditeten! All lycka till till dig och Victor. Det är verkligen det största som finns att få bli mamma. Kram <3

    1. Maja Nilsson

      Åh men vad SKÖNT ATT LÄSA ATT JAG INTE ÄR ENSAM. Jag romantiserar ALLT, men försöker verkligen att jobba på det för jag tror verkligen att jag förstör många fina stunder i mitt liv genom att tänka att det inte blev som jag tänkt. Kan skriva ett inlägg när jag har ett bättre svar på hur man ska tänka osv, ska bara lista ut det själv först 😉 Stor kram och tack för din kommentar.

  6. Kriss

    Det är med att man tänker att man längtar efter bebis och att man bara vill att den ska vara uteeeee, det kommer!!!!! Man blir så himla
    stor och tung på slutet och knappt kan sova så man orkar knappt mer haha.
    Iaf var det så för mig med båda kids:)
    Kram!!!

  7. Emelie

    Jag är likadan! Är i vecka 37 och har inte ens fått min vagn än.. haha och jag som trodde allt skulle vara klart i vecka 20! Det är så overkligt i så många veckor tror jag att det är svårt att ta tag i saker då det är ”så lång tid kvar”. Sedan en vecka tillbaka har vi iallafall flyttat till hus, målat och donat i bebisens rum, packat bb-väskan osv så nu börjar det bli verkligt. Bara vagnen kvar då 😉 Jag jobbar även två veckor till sedan hoppas jag på några lugna dagar så jag hinner pyssla och dona klart det sista hemma innan ankomst. Klart han kan komma tidigare med men då löser det med sig tänker jag (även om jag är planeringsfreak hehe). Har också en lugn kille som tenderar att lugna ner mig vilket är skönt. Så du behöver inte känna dig stressad, jag tror man njuter hela tiden och att man bara får acceptera att det är en resa dessa 9 månader och att bara gå omkring och stryka magen hade nog gjort oss galna. Allt ordnar sig. Ha det så bra! Kram!

    1. Maja Nilsson

      Men så skönt att läsa! Jag har knappt varit stressad förrens utomstående har frågat hur långt vi har kommit men ALLA mammor här inne har skrivit samma sak vilket lugnar mig, knappt någon av oss har ordning på nått he he. Håller med dig, det löser sig. Igår handlade vi lite iallafall och jag tänkte börja tvätta lite kläder i veckan så man har utifall att! Tar med mig det du skrev om att det är en resa, det var fint. Tack för din kommentar. Stor kram <3

  8. Malin

    Är i v 28 och mår också ”som vanligt”, inte mått illa en endaste gång och ingen foglossning. Hade ibland önskat att jag också hetsåt inlagd gurka eller mådde illa av alla lukter man ska känna – men icke! Känns ju dumt att man är besviken för att man mår bra men precis som du säger är det nästan att man glömmer att man är preggo!

    Hämtade vagn förra veckan och är mitt i renoveringen av barnrummet, knappt handlat något. Vad behöver man ens?! Hoppas på lika snäll bebis som graviditet iaf 🙂

    1. Maja Nilsson

      Exakt så! Haha jag vet inte! Men har samlat på mig en lista jag ska tipsa om till alla oss mammor, har samlat tips från alla håll och kanter. Grundregeln är att man inte behöver för mycket he he! Note to self! Stor kram och tack för din kommentar <3

  9. Anna

    Hej!
    Slant in på din blogg av en slump ang graviditet 🙂 Vi ska nog föda nästan samtidigt. Är också i vecka 27 (26+1) idag. En påskbebis väntas här!
    Jag va hos barnmorskan häromveckan och fick då väga mig första gången sen jag va på inskrivningssamtalet i September. Min mage har såklart växt, men inte alls så mycket som jag kanske trott. Allt ser dock bra ut enligt UL och blodprover. Men – jag har inte gått upp ett enda gram. Vikten är exakt samma som när jag vägde mig i September, på grammet!
    Blev såklart lite nervös men barnmorskan sa att det inte var konstigt eller något att oroa sig för – så länge jag inte går ner i vikt.
    Och precis som du, så har jag inga cravings direkt. Äter normala portioner och kost och dricker otroligt mycket vatten – som jag alltid gjort iförsig.

    Tack för ditt inlägg och en intressant blogg.
    Lycka till med familjelivet och hoppas allt går bra för er alla 3 🙂
    Kram Anna

  10. Mikaela

    Så är det och det är ju ganska skönt! Hade man bara tänkt på bebisen hela tiden blir man nog galen;). Mitt andra barn kom i vecka 29 och då kände jag verkligen att graviditeten hade gått för fort. Njut av den sista tiden och se till att tillåt dig att bara ta det lugnt. Du strålar!

  11. Anna

    Jag var likadan. Tror att graviditet är så otroligt naturligt så man kör bara vidare. Vore kanske konstigt om man skulle ändra hela sig själv och sitt liv för att man blir gravid. Det är en naturlig del av livet och våra gener är ju vana. Även om det är otroligt stort. Lycka till med allt. Ni kommer att bli så bra föräldrar. Kram

  12. Maria

    Men du har njutit. Hade du bara fokuserat på att vara gravid hade du kanske tröttnat, och känt mer krämpor. Du är ju faktiskt inte ”bara” gravid heller. Kör på som du känner för och ha inte dåligt samvete för det, jag tror inte en blir bättre förälder om fokuset är enabart på graviditeten. Och det där med att ha handlat allt och varit på sjukhuset. Bebisar behöver väldigt lite i början, blöjor (går att handla på vägen hem från sjukhuset), något ombyte, resten löser sig om bebisen har föräldrar som bryr sig och det verkar den ju ha. Med första barnet körde jag hårt på att stoppa huvudet i sanden. Andra läste på hur förlossningen gick till och var på besök på sjukhuset, Det gjorde inte jag och det gick finfint. Kroppen vet vad den ska göra, och glömmer den bort sig är ju personalen på förlossningen ganska bra på det.

Visa alla 23 kommentarer
Nu börjar vi känna oss lite lite stressade.

Nu börjar vi känna oss lite lite stressade. Och det kliar i fingrarna för att jag VILL börja få hem grejer, pilla och pyssla. Så nu efter jul, ska vi börja med lillens rum och alla grejer man behöver. Så just nu knarkar jag barninredning. Nu kommer ju ni att tycka att jag är sinnessjuk men hen kommer ju få tre rum ju. I lägenheten i Västerås blir det en säng i vårt sovrum sen en liten lekhörna i vardagsrummet, det räcker. I Stockholm får hen ett rum bredvid vårt sovrum så vi behöver säng, leksaker och sånt där. Och här i England är såklart viktigast för här kommer hen spendera mest av sin tid, och det är ju här vi bor. Däremot känns det viktigt för mig att när vi flyger hem för landslag så ska inte bebisens värld bli kaotisk utan struktur och grejer utan hen ska veta att i Stockholm är det såhär och då ser min säng ut så och i Västerås såhär. Vill inte släpa mig mig lite leksaker i resväskan utan att man har lite grejer på varje ställe. Att det blir en normal sak i hens vardag, att pappa är borta på landslag betyder inte ostruktur och resesäng i 10 dagar och vi vill ju gärna ha minst tre barn så jag tänker att sakerna blir använda ändå. Det jag tar med mig av Sanna är faktiskt att inte ha ett skötbord på varje ställe utan enbart här i England! Och så vet jag ju att barn typ ändå tycker att våtservetter och vattenflaskor är de roligaste leksakerna så jag kommer inte gå lös på det heller men tips mottages gärna!

Så nu kikar jag runt, såklart vill jag ha lite olika på alla ställen men jag faller alltid för samma stil.

SängPuff Skötbädd / Bäddset / Förvaringslåda Sänghimmel / Elefant / Bokstöd / Rislampa (adlinks).

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Filippa

    Leksaker behöver inte vara leksaker.. min lille kusins favoritleksak var en DISKBORSTE och den envisades han ha med sig överallt i nästan ett halvår 😅😅

  2. Nanna

    Mitt tips är att ta det lugnt och skaffa det ni känner att ni behöver när ni faktiskt behöver det. Till första barnet tyckte jag det kändes som att det var så mycket vi behöve, inte alls mycket av det användes. Till tvåan tog vi det betydligt lugnare. Jag kunde ju inte leva utan bärsele och babysitter, medan min kompis med en nästan lika gammal nästan aldrig använde något av det. Till ettan hade vi skötbord, det kom aldrig upp till tvåan. Skötbädd på badrumsgolvet kändes smidigare då. Känn efter själv är helt enkelt mitt tips till alla.

  3. Cia

    Skötbädd räcker gott & väl där ni är mer sällan. Bara lägga på golvet eller bordet och byta på 🙂
    För dig som reser en hel del, kolla upp babyskyddet Doona max som är babyskydd + vagn och godkänd att ha på flygplan! Vi har haft de till vår son och de är G U L D

  4. Annika

    Fantastiskt roligt att få börja inreda barnrummen. En tanke jag vill dela med mig av är att för barnet kan det vara en trygghet att inte rummen är allt för olika. Till exempel kanske sängen ska vara likadan i alla rummen. Då vet/känner barnet igen sig att oavsett var jag är så är detta min säng. Det kan vara en stor trygghet ibörjan. Och jag vet. Det är kanske inte så roligt för oss vuxna men ur barnets perspektiv är det viktigt.
    Lycka till med allt.

    1. Frida

      Tänkte också samma 🙂 förstår att det är viktigt för er att behålla något för er själva och det måste vara svårt att vara ”neutral” hela tiden <3 Kram

  5. Charlotte

    Ja- men det kanske är jag som tänker fel😊 Jag tänker ”lillen = han” och ”lillan = hon” men det kanske bara är jag😊

  6. Maja Nilsson

    Tack för omtanken ❤️ använder dock det ordet till båda könen men det kanske bara är jag?? Säger både lillen till Nellie och Mason men det kanske är fel?? 😂 måste fråga Sanna! KRAM ❤️

Visa alla 18 kommentarer
Vecka 23 flög förbi så nu sitter jag här hemma i soffan i Manchester (landade tidigt imorse) och kommer på mig själv att knappt ha tänkt på graviditeten den här veckan.

Vecka 23 flög förbi så nu sitter jag här hemma i soffan i Manchester (landade tidigt imorse) och kommer på mig själv att knappt ha tänkt på graviditeten den här veckan. Konstigt. Vissa dagar är det de enda man tänker på och andra inte. Jag kände bebisen sparka för någon timme sen och då fick jag nästan dåligt samvete och sa högt ”men heeeeej älskling är du däääär, förlååååt”. Det har varit en hektisk vecka med mycket annat att fokusera på.

Mitt mående: Jag har mått så bra den här veckan. Något mindre ångest. Mindre stress. Mer harmoni. Ett lugn. Mår precis som vanligt nästan när livet är i ordning. Inga konstigheter helt enkelt.

Mina hormoner: Jag känner mig mer gråtig den här veckan. Fina tankar och minnen kan komma upp i huvudet och så gråter jag. Går nått som jag inte vill så gråter jag. Blir jag lite irriterad gråter jag. Ja jag gråter mest hela tiden helt enkelt så jag antar att det beror på hormonerna för såhär brukar jag verkligen inte vara. Jag är känslig men det finns ju en gräns. Ingenting jag störs av dock, och Victor bara skrattar.

Mina cravings: Jag borde nästan ta bort den här punkten för det är oförändrat. Jag äter allt och ingenting. Reflekterar inte över det direkt, det enda är väl att jag äter något mer ”skit” än annars men äsch, jag äter mycket grönt och bra mat så lite lösgodis gör ingenting då och då.

Min vikt och kropp: Nu känner jag, precis som förra veckan, verkligen av att jag har gått upp i vikt. Känner mig lite som en hamster med kinderna. På vissa bilder känner jag inte igen mig själv men det är absolut ingenting jag störs av. Otroligt hur min hjärna verkligen har omfamnat min graviditet och min kropp. Heja hjärnan <3

Övrigt: Och på tal om hjärnan, kan vi prata om det här med gravidhjärnan eller. HERREGUD. Jag är något virrig annars och nu så har det verkligen eskalerat. Jag kan gå upp på övervåningen och när jag tar det sista steget har jag helt glömt bort vad jag skulle göra där uppe. Mitt i en mening KAN JAG GLÖMMA BORT vad jag ska komma fram till. Jag kan börja ett sms och vara tvungen att ta bort hela för att jag inte vet vad jag ville. Det är helt otroligt. Jag tappar bort allt jag äger, mina air pods är borta sen fyra dagar tillbaka och nycklarna lika så. Allting är väldigt virrigt. Och återigen så skrattar bara Victor. Han förstår inte vad som förssiggår riktigt och inte jag heller. Nu förstår jag verkligen vad folk menar med gravidhjärna, det är ju en helt annan nivå.

Sen känner jag mig återigen lite stressad. Vi gör ju om hemma (det går sådär kan jag tala om för er) och barnrummet (och ALLT som har med bebisen att göra) har vi bestämt oss för att göra efter jul. Nu ser det dock ut som om att allting kommer att behöva fixas efter jul vilket gör mig lite orolig och stressad. Men jag försöker verkligen att vara i nuet och acceptera läget. Allting löser sig (har ju gråtit tre gånger idag över situationen så jag antar att det har lagt sig nu he he) och saker och ting blir INTE bättre av att man blir stressad. Jag hade sett framemot att ha ett hem nu vid jul men kommer nog få vänta ett par månader till vilket känns lite tungt men det blir bra, tillslut och det är de viktigaste.

Här är magen den här veckan! Riktigt stor nu <3 och pyjamasen hittar ni här! (adlink).

Nu ska jag ladda upp inför Victors match, jag är väldigt trött idag och tänkte logga ut, inte kolla mail eller sociala medier mer. Bara äta glass och gå runt i pyjamas. Längtar tills Victor kommer hem sent ikväll också, har saknat honom.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sara

    Om jag säger såhär.. gravidhjärnan – ja den var virrig, men vänta bara tills amningshjärnan ? Åh herregud säger jag bara, den är en klass för sig… ?

Alltså vecka 22 har gått och nu kliver jag in i vecka 23!!

Alltså vecka 22 har gått och nu kliver jag in i vecka 23!! Herreguuuuud. Jag kan inte förstå hur snabbt det går nu. Jag vill pausa tiden. Nu. Det går alldeles för fort och jag vet ju även nu att december kommer att flyga förbi sen börjar typ nedräkningen. Känns läskigt.

Mitt mående: Jag mår väldigt bra, däremot har jag VÄLDIGT ont i ländryggen (alltså foglossning antar jag). Igårkväll var det olidligt och jag fick lägga mig sängen redan vid åtta med min amningskudde. Det gör så otroligt ont och ingenting hjälper. Gör mig lite lite rädd att gravidkrämporna har kommit, speciellt nu när jag ska flyga massa de kommande veckorna och så men det löser sig säkert. Men igår sa jag faktiskt till Victor, om enbart det här är foglossning så vet jag inte hur jag ska klara av att föda. Så ont gjorde det.

Mina hormoner: Känner mig något mer hormonell just nu, gråter till allt och ingenting. Är så galet förälskad i Victor så jag inte kan låta honom vara. Har inte alls upplevt att mina hormoner har slagit åt fel håll när det kommer till just honom, han blir bara mer och mer underbar i mina ögon. Och jag känner av samma känsla från honom. När vi satt på planet från Dubai petade vi på varandra hela tiden, pratade och skrattade. Så flygvärdinnorna blev tokiga för vi hade en gång mellan oss och där satt vi. Och var som två tonåringar typ. Däremot känner jag mig mer mottaglig för stress och har mycket känslor. En halv dag i Dubai förstördes för att jag var ledsen och inte kunde kontrollera en enda känsla. Kvällen slutade med inställda planer och vi skrattade åt situationen tillslut för att jag var så hopplös. Det börjar helt enkelt bli lite svajigt nu, och mer kommer det att bli antar jag he he. Blir lite jobbigt bara med min ångest, balansen är svår.

Mina cravings: Ingenting!!! Eller får man skriva bubbel? Alltså efter denna veckan i Dubai där folk dricker champagne överallt så kan jag säga att jag är väldigt sugen på ett glas. Eller mer den där känslan av att vara lite fixad och korka upp. Ser jag en till mocktail kommer jag spy helt ärligt. Jag äter allt och ingenting och mitt illamående är helt och hållet borta.

Min vikt och kropp: Jag växer på, om vi säger så. Nu känner jag att jag har gått upp i vikt och ser även det i ansiktet och på benen samt armarna. Ja helt enkelt jag ser att det inte bara är magen som har vuxit. Det gör mig ingenting däremot har jag slarvat med kosten och träningen och det gör att jag känner mig seg, är taggad på gröna juicer och powerwalks istället för lata dagar på stranden nu. Dessutom äter jag mer skit nu än vad jag har gjort innan? Konstigt med tanke på att jag egentligen inte är mer sugen. Jag bara äter ändå. Nu har jag verkligen en mage och jag älskar det, och jag älskar att det syns att jag är gravid. Jag är så stolt över det på någotvis och vill bara gå runt i tajta kläder. Så alltså, när jag är fixad och känner mig fräsch känner jag mig väldigt vacker, men när jag går runt hemma i pyjamas (alla är förövrigt för små) ofixad så känner jag mig inte sådär as sexig.

Övrigt: Min lilla älskling där inne har fått in rutiner och nu vet jag när hen vaknar och inte. Det är kraftiga rörelser där inne nu och det är så otroligt otroligt mysigt. Jag känner mig aldrig ensam och ibland när jag glömmer bort att jag är gravid så blir jag så genuint överlycklig när jag känner hur hen rullar runt som en galning där inne. Jag klämmer åt ibland och trycker lite för att få en respons vilket är så roligt, som om att vi kommunicerar med varandra. Och såfort det är musik runt mig börjar hen dansa som en galning. Häromdagen började det tillochmed göra ont för att det var så hög musik på restaurangen och bebisen hade party där inne. Så sjukt.

Känner mig verkligen så lycklig över mitt barn just nu. Att jag ska få bli mamma är det vackraste i världen.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Michelle

    Jag mådde precis som du i min graviditet, väldigt bra förutom foglossning som small till någon gång mellan v 25-30, hade också lite smått panik eftersom jag också skulle flyga mycket MEN jag blev sååå hjälpt av en sjukgymnast. Trodde aldrig det skulle funka men helt plötsligt kunde jag röra mig igen haha. Så om du har vägarna förbi Stockholm, boka tid hos John Carrier. Dom gör först en djupare genomgång vad det är som är i kläm eller vad som sker och sen sätter dom igång, detta var alltså magi!!

  2. E

    Foglossning GÖR ont, det är hemskt. Köp ett foglossningsbälte (inte snyggt men du kan ha det när du går hemma i pyjamas iaf) och var noga med hur du sitter, står och reser dig ur sängen etc. Inte sitta med benen i kors!

  3. Frida

    Ett tips för foglossningen är vattengympa för gravida och fogbälte ? jag började få foglossning redan i vecka 12 och detta gjorde livet lite mer uthärdligt ?

  4. Solin

    Jag var på brunch när jag var gravid och ville nita tjejen vid bordet bredvid som beställde bubbel till brunchen. Jag var också såååå sugen på det.

  5. Ida

    Det här är så roligt!!! Utan att själv varit gravid, måste jag bara få säga att jag relaterar med dig gällande craving på bubbel. Jag har på riktigt reflekterat över faktumet att den dagen OM jag någonsin blir gravid så skulle jag inte dricka alkohol på 9 månader (förmodligen längre om man ska amma osv osv). Alltså, det ÄR väldigt lång tid. Så jag tycker inte alls att det är konstigt att längta efter ett glas. Känslan när man knäcker första ölen eller poppar en flaska och har hela kvällen framför sig är ju bland det bästa som finns. Och jag kan ju bara tala för mig själv men jag har i alla fall inte varit nykter i över ett helt år, sen jag började dricka i min ungdom. Förstå mig rätt, jag är absolut inte beroende och jag har haft turen att inte vara omgiven av alkholism eller missbruk. Men jag tycker det är SKITKUL att bli berusad och det tycker jag man ska få säga utan att bli stämplad som en missbrukare. MED DET SAGT vill jag bara förmedla rekommendationen jag fått av mina vänner när jag lyft min ”oro” angående detta: Rikard Juhlins alkoholfria bubbel. Jag hoppas för din skull att det är gott (och även för min haha). Önskar dig all lycka med bebis och allt du tar för dig <3

Rekommenderade inlägg

Här kommer vecka för vecka, vecka 20 i videoformat!

Här kommer vecka för vecka, vecka 20 i videoformat! Jag babblar på om barnvagnar, tankar om min vikt och hur bebisens rum ska se ut! Hoppas ni tycker det är roligt att titta på! <3

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Annalisa

    Roligt med videoinlägg 🙂 det är verkligen olika kring hur mage växer och vikt. Det är lätt man jämför sig med andra. Antingen är man för stor eller så får man höra att man är liten. Själv är jag i vecka 16. Har ingen mage direkt, litet litet put och har inte gått upp något alls i vikt. Ser inte direkt gravid ut. Men vår tjej sprattlar runt som bara den på ultraljudet annars skulle jag knappt tro det va något där inne. Hoppas få känna fosterrörelser snart 🙂 längtar efter det.

  2. Petra Holm

    Tipsar om babyzen yoyo, smidig resevagn som går som handbagage. Finns även liggdel till så den går att använda från det att barnet är nyfött 🙂

  3. Amanda

    Hei Maja! Her kommer en liten hilsen fra Norge 🙂 Jeg vil takke for en utrolig fin podcast, YouTube og blogg. Oppdaget podcasten til deg og Sanna i sommer, og slukte alle på svært kort tid. Lo masse for meg selv da jeg hørte på den. Din humor er spot on min humor, og elsker når du skal fortelle historier om hva som har skjedd deg og Victor den seneste tiden. Liker også hvordan dere tar opp mer alvorlige tema som psykisk helse og relasjoner. Håper du fortsetter med vlogger også 🙂 du er mitt største girlcrush for øyeblikket 😉 Ønsker deg en god jul og lykke til med graviditeten videre.

    1. Maja Nilsson

      Hej Amanda från Norge!! Älskar när ni skriver från andra länder, så coolt!!! Och tack för din fina fina kommentar det värmer verkligen. Tack ❤️?

  4. Amelia

    Hej! Vill bara tipsa lite, vi har den svarta bugaboo som du visade i vloggen. Jag har testat lite olika innan men aldrig varit så nöjd som jag är med den. Jag har själv en suv till bil som är hög och den är så enkel för mig att lyfta in, för det är super viktigt då man ska tänka på sin rygg. Har även flugit med den och även fast det inte är super roligt så gick det väldigt smidigt för den är så lätt. Ett stort tips från mig! 🙂

  5. Louise

    Hej Maja! tack för en toppenblogg! En liten fråga som jag funderat på…ska se om jag kan formulera mig rätt =)

    Victor, som har ett kontrakt, hur gör han om han ex har bortamatch och du åker in på förlossningen. Får han ”släppa allt” och åka till dig? Eller är dom hårda med att de inte kan avbryta allt pga sin partner ska föda barn? Väldigt nyfiken och hoppas jag får ett svar!

    Stor kram

  6. H

    Hej Maja..

    Det här är första gången jag skriver eller kommenterar till en influenser/entreprenör or you name it. Kan väl börja med att de tog mig ett tag innan jag bestämde mig för att kommentera något.

    Jag känner dig inte och vice versa, men du är en person som verkligen fastnar hos en. På riktigt. Din karisma, din energi och ditt så ärliga varma hjärta. Jag vet att många lider utav ångest inklusive dig, men jag blir så arg när du skriver att du haft ångest. Missförstå mig rätt nu, du måste få höra och ta till dig det här, du är fantastisk. Du är stark och du klarar ALLT du någonsin vill i det här livet. Varje gång jag är inne på bloggen blir jag så emotionell och lycklig på samma gång. Du får mig alltid på bra humör och jag hoppas du förstår hur bra du är. Människor kommer alltid att ha något att klaga på oavsett hur man vrider och vänder på sig. Men fortsätt bara vara du, du kommer komma så långt. Jag ville bara dela med mig av den värme du ger mig. Har aldrig någonsin fastnat för bloggare etc, aldrig. Men du är speciell Maja. Jag önskar dig, livet som du bär på och Viktor all lycka och kärlek livet kan ge er. (Haha tro inte jag är något freak nu, är en vanlig tjej på 24 år med stora drömmar som verkligen diggar dig).

    Kärlek och positivitet
    H

  7. L

    Åååh älskar ju dig! Tycker att du har sådan sjukt härlig energi och pondus. Känner igen mig så mycket i dig i många aspekter – men jag själv verkligen saknar självförtroende – ser därför verkligen upp till dig. Du är fantastisk Maja!

Visa alla 11 kommentarer