Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Bästa Maja, jag behöver råd!!

Bästa Maja, jag behöver råd!! Du och jag är i samma ålder och jag har nyligen fått reda på att jag är gravid. Jag har verkligen längtat efter att få bli mamma och nu när jag väl är gravid så blir jag såklart därför livrädd. Tankar som ”skulle vi väntat lite till”, ”är jag för ung och hade behövt leva mer ungdomsliv innan” cirkulerar konstant i mitt huvud, även om jag som sagt längtat efter detta länge. Jag och min kille har ett stabilt förhållande, jobb, ekonomi och bostad så finns inga såna hinder egentligen men tankarna snurrar ändå. Sen vet jag såklart att det blir ett helt nytt slags liv med barn och att jag aldrig någonsin kommer ångra att jag skaffade barn men nu blev jag ändå så rädd när det väl hände.

Du lyckas ju balansera både en karriär och familj och det är det jag också vill kunna göra. Vissa säger ju att ens eget liv typ är över när man får barn och det är det sista jag vill höra i nuläget. Så min fråga är egentligen – hur gör du för att balansera allt? Hade du också såna här tankar? Känner mig så ensam i mina tankar nu när det bara är jag och min kille som vet om graviditeten ännu. Stort tack för världens bästa blogg, mår alltid lite bättre när jag varit inne här. Kram<3

Hej fina kära du! Och grattis till det finaste i livet (precis när jag skriver det här börjar a whole new world från Alladin spelas från tvn, fick gåshud och ville gråta för din skull HAHA). Okej. För det första. Du är verkligen inte ensam om de här tankarna. Jag var precis likadan och fick panik de första månaderna som kom tillbaka under hela graviditeten (och i början när han var mini). Panik blandad med fullkomlig lycka. Jag tror att det också är ett kvitto på att man blir en bra mamma, att man verkligen förstår hur stort det är och att det kräver uppoffringar och förändring.

Precis som du skriver så är det så många som skrämmer upp en och säger att iiiiingenting blir som vanligt igen och att livet typ är över. ”Men det är fantastiskt” lägger dom till sen och så sitter man där med gråten i halsen. Det är fantastiskt men jag tror verkligen, som flera har svarat på din kommentar, att det blir vad man gör det till. Vi alla är ju olika och man måste hitta sin egna balans i föräldraskapet. Lyssna inte så mycket på andra, jag har hört alltifrån att ingenting blir som vanligt igen till att ”vänta bara tills han kryper då har du att göra”, ”oj oj snart går han du kommer inte att få en lugn stund”, ”vänta tills han får tänder oooooj ooooj ojjjjj säger jag bara”. Enligt mig blir det bara betydligt lättare, han pratar och visar exakt vad han vill ha och inte. Han rör sig fritt och är sin egna lilla person. Så jag tror att många säger massor av saker, som säkert är deras verklighet, men det behöver inte bli din. Sen är det såklart tufft att ha barn också, men det förstår man inte när man är i det. Som nu förstår vi inte hur vi klarade av att sova så lite som vi gjorde, men där och då tänkte man ju inte på att det inte var normalt.

Victor ville ha barn i flera år innan TL kom och jag ville vänta för att jag ville jobba på min karriär. Men sen blev längtan för stor efter bebis och vi bestämde oss för att försöka. Jag var livrädd, ledsen, förtvivlad och sörjde verkligen mitt ”förra liv” som jag såg försvinna första månaderna av graviditeten. Jag grät mycket hos Victor och det var han som sa åt mig det att de blir ju vad man gör det till. ”Du kommer bli den mamman DU vill vara”. Och det blev jag. Även om man ibland får höra att man gör det fel så vet jag, att jag är den bästa mamman för TL och för Maja.

Allting går att balansera om man vill. Och jag tror att är man en sån person som jag är exempelvis så kommer det automatiskt. Jag hade inte haft ro och njutit av att veta att jag skulle vara mammaledig i ett, två år för att sen få ett till barn och börja om. I vårt liv hade jag känt mig otroligt uttråkad, ensam och lite som en grönsak. Jag har älskat varje minut av att vara mamma (typ) men det är för att jag också har gjort mitt under tiden. Själviskt? Vissa kanske tycker det. Men jag är helt övertygad om att det har bidragit till ett annat engagemang när jag är med TL. När jag jobbar, är med vänner ensam, tränar eller dricker vin så laddar jag även upp mitt mamma-konto med energi. För jag får vara Maja också – vilket har varit väldigt viktigt för mig från start.

Herregud det här första året som mamma har ju även varit det bästa rent karriärsmässigt för mig. Jag fick både kontraktet med Loreal Paris och gjorde min kollektion för Gina Tricot samma år. Jag har även startat upp en stor stor stor dröm för mig och har helt klart nått nya stora mål under det här året. Så allting går ju om man vill.

Sen kommer man alltid att få jobba med sitt dåliga samvete, det tror jag man gör oavsett vad man gör som mamma. Och självklart finns det saker jag kan se tillbaka på och inte ångra men ändå känna att det blev fel. Exempelvis skulle jag nog inte ha åkt till Cannes för jobb när TL var två månader, men det tar jag med mig till nästa bebis. Att allting kommer med tiden och att man inte måste skynda någonting. TL led ju inte av det och Victor fick pröva på för första gången att ha 100 procentigt ansvar i två dagar vilket jag verkligen tror var bra för vår dynamik. Men i efterhand borde jag bara ha varit hemma med honom i Sverige, pussats och legat i sängen och bara myst. Men jag hade varit ensam i England så länge, fem månader och ville bara UT och klä upp mig och JOBBA och känna att min kropp var min och att jag var jag.

Även idag kan jag såklart få dåligt samvete, när vi plåtade flera långa dagar i Marrakesh fick jag dåligt samvete, när jag flög ensam hem till Sverige i januari fick jag dåligt samvete och vissa dagar när jag måste få saker gjort kan jag få dåligt samvete. Då spelar det ingen roll om jag jobbat en eller nio timmar. Det dåligt samvetet är där.

Du kommer att bli den bästa mamman för din bebis och ditt liv kommer att förändras men absolut inte till det negativa och allt det där man sörjer och tror att man kommer sakna det saknar man inte så mycket och när man väl gör det så skaffar man bara barnvakt och gör det ändå. Om nått njuter man av det betydligt mer än innan och även om det må låta trist nu när du är gravid så är det verkligen så. En ensam frukost i lugn och ro tror man att man njuter av innan men sen när man har ett barn och får en ensam morgon med sitt morgonkaffe så njuter man av varenda sekund. På ett sätt man inte trodde var möjligt.

Och även om man inte kan ta det till sig nu så spelar det där man sörjer i början inte så stor roll om man fortfarande har möjligheten till att göra det då och då. Exempelvis sitter jag inte hemma bitter och ser när mina vänner är ute och dansar på nattklubbar. Jag är så nöjd med min tillvaro, och njuter av att ha fått gosa med min bebis framför Frost i soffan en fredagkväll MEN det tror jag absolut har att göra med att jag vet att jag några veckor senare har möjligheten att få sätta på mig ett par klackar och gå ut en kväll. Och får jag väl den känslan av avundsjuka så känner jag det i en sekund innan han ropar mamma och kryper fram till mina ben för en kram.

Vi alla är olika och man vet själv vilken sin egen lycka är, ibland kan jag få bittra kommentarer från mammor som tycker att jag lever ett egoistiskt liv, men det tror jag isåfall beror på att man själv inte har haft möjligheten att ens lämna hemmet på ett år. Annars hade man inte varit så sur tänker jag.

Det är SÅ roligt att vara mamma OCH göra karriär. Det är så roligt att vara mamma OCH ha sitt egna liv. Det är så roligt att vara mamma. Och det är så roligt att vara den man var innan. Jag skulle aldrig presentera mig själv som bara mamma, även om det är den största och viktigaste rollen jag har i mitt liv.

Att vara mamma är verkligen det bästa som finns i hela livet. Det blir bara roligare och roligare för varje dag och det är det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv och jag är så tacksam över att det var just han som kom till oss.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sanna

    Wow. Så fint svar av dig. Inte jag som skrev frågan men det kunde ha varit. Tack för att du är äkta, fortsätt med det du gör. Du inspirerar på alla plan! Tack och kram

  2. My

    Maja, vilket fint svar! Jag blir mamma om cirka 8 veckor, behövde läsa det här precis idag ❤️ Så många mammor som bara fokuserar på det negativa. Vet inte hur många som skrivit: ”passa på att sova nu” 🙄

  3. Julia

    Wow Maja, vilket fint svar. Du är verkligen så himla fantastisk, älskar att du är så öppen och ärlig❤️ kram

Visa alla 40 kommentarer
Här kommer en uppdatering om Ted Louie!

Här kommer en uppdatering om Ted Louie! Ett år och en månad gammal. Nu var det länge sen jag gjorde en uppdatering om honom, konstigt egentligen med tanke på att det faktiskt är nu det känns som om att den största utvecklingen sker.

Jag har väl sagt att alla åldrar är min favorit men den här åldern är magisk. Jag tycker verkligen att det bara blir lättare och lättare och roligare och roligare. Det är så härligt nu när han kan kommunicera mycket mer, vi kan ha en vanlig tråkig tisdag utan att det känns outhärdligt att vara hemma en hel dag och allt han gör just nu är verkligen roligt. Antingen så skrattar man med honom eller åt honom i smyg.

Man märker hans personlighetsdrag betydligt bättre nu (såklart), han är en envis men väldigt snäll kille. Ramlar han och många ser på så skäms han och kryper fram till en med böjt huvud. Han är alltid glad, alltså, verkligen alltid glad. Så jag antar att nästa bebis blir en riktig suris. Däremot är han väldigt bestämd och vill han inte sätta på sig pyjamasen så vill. han. inte. Han blir inte arg men protesterar och lägger sig som en säl eller försöka krypa iväg vid första möjliga tillfälle.

Han har börjat få sitt egna riktiga skratt och varvar det med att fejkskratta. Han vet när imse vimse spindel kommer på och att regnet ”faller ner”, han dansar med hela kroppen till Vaiana och klappar i takt till Baby Shark. Häromdagen stod vi i köket och jag frågade om vi skulle läsa bok innan läggdags, han kröp helt själv till fönsterbrädet där vi har böcker och pekade på den boken han ville ha. JAG BLEV HELT TILL MIG, för det var första gången på riktigt jag verkligen såg så tydligt att han FÖRSTÅR VAD JAG SÄGER. Åh, jag började nästan gråta då. Och igår morse hade han gått fram till sin stol och ropat på Victor att det var dags för gröt. Gulligt.

Han busar mycket och kan sätta sig bakom en gardin och börja leka tittut med en. När han ser fjärrkontrollen på andra sidan rummet kan han börja skratta medan han stressat kryper fram för att hinna ta den. Det är så roligt och jag ser mig själv så mycket i honom, jag kan se att han precis som mig alltid kommer att skratta när han ljuger eller inte kan hålla en min när man tycker att någonting är roligt. Han älskar djur just nu så att titta på youtube och höra alla läten är en favorit. Även Let it go från Frost är en riktig höjdpunkt på dagen.

Han går mest hela tiden nu men har fortfarande lite svårt med balansen. Men för bara en vecka sen kunde han knappt gå två steg så det går verkligen fort fram nu. Om två veckor tror jag att han går helt och hållet utan minsta problem.

Han sover från halv åtta till sju och har slutat äta på nätterna helt nu. Två naps om dagen, en vid halv tio och en vid tre.

Han gillar människor och speciellt andra barn. Han gosar med sina dockor och gosedjur och älskar alla slags bollar. Just nu försöker vi lära honom att allt dock inte är en boll, så att kasta hårda trä klossar är inte samma sak som att kasta en tygboll. Han älskar att lägga i och ur saker, så som diskmaskinen eller en hink med leksaker.

Han äter själv och vill absolut inte bli matad, det bästa knepet är att hålla handen och låta honom tro att han tar själv. Dricka gör han helst ur ett riktigt vattenglas och maten får inte vara för blandad, han måste se vad han äter. Han gillar inte heller för okryddad mat, helst ska det vara maten vi äter (fast utan för mycket kryddor såklart), frukt är livets grej och yoghurt.

Han pratar pratar och pratar. Mamma och Pappa är supertydligt nu, han säger titta ibland och hej. Man hör även i tonfallet vad han menar så även om det för en främling låter som gojja så hör man ju som förälder. Han säger där och nej nej också.

Man kan ju skriva en hel bok om hur dom är i den här åldern men det blir tråkigt. Men jag som mamma ÄLSKAR varenda minut just nu. Det är någonting magiskt med att se hur ens bebis blir en människa och hur ens nya vardag blir när man inte bara hela tiden måste se till att människan lever. Nu kan han leka med sin docka i sovrummet medan jag plockar ur diskmaskinen. Hänger jag tvätt går han in dit med sin boll och bäddar jag sängen hjälper han gärna till. Den bästa stunden på dagen är att se honom stå glad och yrvaken i sin spjälsäng, och så ropar han mamma eller pappa bestämt. En otrolig ålder och jag vill aldrig att det här ska ta slut. Att ha en ettåring hemma är livets grej. Är även så tacksam att Victor är hemma så mycket nu också, att vi får dela den här tiden tillsammans på heltid.

Han har blivit lite rultig sen vi kom hem också, jag tror att det är vällingen (tror inte det finns i England), hur som så är han så gullig just nu och jag tror att jag pussar hans kinder hundra gånger per dag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kelly

    Åh fina Ted Louie <3 Det låter som att ni har det så himla mysigt och det går nästan att ta på din härliga energi, det är så fint. Kram

  2. Ewa

    Låter som en helt normal ettåring! 😍
    Men vem bestämmer hos er? TL eller ni? Tänker på pyjamasen 😁 Tänk framåt, kan bli jobbigt.

    1. Angelica

      Vissa saker är ju ingen big deal om barnet bestämmer. Det är bra att barnet har integritet. Såklart kan dom inte bestämma att man inte ska ha overall och det är 10 minus men man ska ju välja sina fajter .

    2. Cia

      Men jisses… ska man ta varje liten fajt så kommer de bli en väldigt tråkig vardag med ett litet barn. Det viktiga är att ge kärlek, ha tydliga gränser och låta barnet va just ett barn så kommer de mesta av sig självt 🙂

  3. Lilly

    Hej Maja, måste börja med att säga att jag älskar energin här inne på bloggen och din utstrålning som lyser genom inläggen!! Hur som helst, Jag håller just nu på att läsa psykologi där jag arbetar med hur personlighetdrag utvecklas, från spädbarn till vuxen – Eriksons åtta åldrar. Trots att teorin kanske inte stämmer fullt ut, är den väldigt intressant. Tänkte att du kanske tycker att den skulle vara intressant, eftersom du verkar vara intresserad av hur människor fungerar.

  4. Anna

    Känner igen mycket i det du skriver om hur du känner. Har en snart ettårig liten tjej här hemma. Helt fantastiskt härlig ålder och så underbart att de är en liten person med egen vilja och massa påhitt. Väldigt fint att läsa om mitt i allt som är nu. Stor kram ❣️

Visa alla 9 kommentarer
Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna?

Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna? När man är i det kör man ju bara på men nu i efterhand tänker man att herregud tio månader är en lång tid. Även om han länge bara åt en, två gånger per natt så blir ju sömnen störd

Räddaren i nöden var en i Victors pr-team som hade anlitat en sömnterapeut i London för att sätta upp ett sovschema för deras son. Alla barn är ju olika men det här har verkligen fungerat för oss och nu sover Teddan från 18.30-19.00 till 06.30 – 07.00 och det är en sån lyx!!!!! Vi har alltid nattat honom tidigt, mest för att vi värdesätter egentid på kvällarna än sovmorgon men nu går vi ju upp så bra tid så det här är fantastiskt för oss. Nu i efterhand tror jag att det misstaget vi gjorde innan schemat var för många och långa naps, samt för lite mat på kvällen.

Det här schemat följde vi slaviskt och bara efter tre, fyra dagar fungerade det för oss dock var dom tydliga med att det såklart kan ta längre tid. Det här har även gjort att om en kväll blir senare läggning pågrund av match eller dylikt så sover han ändå hela nätterna och vaknar vid sex, halv sju. Bör även tilläggas att vissa nätter äter han lite vid tre men det är ytterst sällan numera. Händer kanske max varannan vecka.

Klockan sju vaknar barnet, (Teddan vaknade ju vid fem men vi följde schemat till punkt och pricka ändå, såklart flyttade vi bak frukosten lite men han är inte så hungrig på morgonen så dessa tre dagar vi pratade om var inget problem för oss).

Klockan åtta, frukost.

Kvart över nio, nap. Sover barnet längre naps nu som Ted Louie gjorde får man börja med 40 minuter, dra ner till 30 minuter, och tillsist 15 minuter.

Kvart i tolv, lunch. Här varvar vi lite men mellan elva och tolv!

Halv ett, nap. Efter lunchen brukar han bli trött men vi har inte följt just den punkten på minuten (förutom i början) utan här går vi efter Ted Louie. Jag tänker att det beror mycket på dagsform och vilka intryck han får under dagen. Så ibland blir det halv ett och ibland ett, tillochmed halv två och då får han snacks när han vaknar istället!

Klockan två, snack!

Klockan fem äter vi middag!

Därefter badar vi om vi inte har gjort det på morgonen, stänger av all tv och alla telefoner och varvar ner med leksaker och musik.

Klockan sex åker pyjamas på och vi äter gröt! Det här kändes vääääldigt tight för oss men nu äter han både middag och gröt! Inte alltid så mycket gröt men ändå.

Halv sju läser vi bok i hans rum och han får en flaska som han knappt tittar på förrens han kvart i sju läggs i sängen. Han somnar av sig själv utan napp och det tar max tio minuter. Vi gosar ner honom, sätter på en vaggvisa och går ut och rummet.

Det här var en riktig game changer för oss och jag minns knappt senast jag var sådär orimligt trött. Jag hoppas verkligen att det fungerar för er också, jag vet inte hur många meddelanden jag fick igår efter min Q&A på story så vi verkar vara många som är i samma båt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

      1. Josefine

        Vi började med rutiner efter 2 månader cirka (de första 2 månaderna sov vår bebis mestadels). Vi har kört liknande rutiner som Maja hela tiden dock reglerat antal naps efter hur gammal hon varit. Men frukost, lunch, middag, mellisar, kvällsrutin och nattning har varit mestadels varit densamma sen hon var 2 månader. Vår bebis började sova hela nätter vid 4 månader. Helt övertygad om att de flesta barn mår bra av rutiner 😊 Sen måste man såklart gå ifrån det ibland, man måste ju ha ett liv 😀 Att tänka 90/10 har funkat för oss ☺️

  1. Karin

    Från vilken ålder kan man börja med detta schema? Väcker du honom efter att han sovit 15 min? Du skriver att ni i början lät honom sova i 40 min, sen 30 osv. Väckte ni då efter 30 min?

  2. Mariam

    Hej, försöker börja med ett liknande schema för min dotter som är lite över 5 månader. När jag lagt henne i sin säng för natten och lämnar henne så börjar hon gråta. Hade du samma problem och i så fall hur gjorde du? Kanske är det för tidigt för henne att somna själv.

    1. Maja Nilsson

      Vi la Ted Louie i sitt babynest samt i sin lilla spjälsäng från start så han har alltid somnat ensam! Jag vet inte om det bidrog till att det har varit enkelt att natta honom! <3

  3. Fanny

    Tack, ska direkt börja testa detta!!!

    Men till frågan, ger ni ersättning eller välling när du skriver att han får flaska? 💞

  4. Nana

    Hej,
    Samma schema fick vi av vår barnmorska i Sverige. Vi ger vår son flaskan han dricker den i sin säng sen tar vi den ger nappen och går ut han somnar direkt. Det vi egentligen gjorde va ge mer fast föda och mindre flaska under dagen. Bra skrivet!

Visa alla 24 kommentarer
Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma!

Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma! Ni kan hitta den här eller köpa tidningen i butik nu! Vi pratade om första tiden som mamma, hur man balanserar jobb och barn samt om mode!

PUSS PÅ ER! Nu ska jag tända ljus och öppna en flaska bubbel, jag tänkte fira min födelsedag flera dagar i rad jag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tilde

    Hej Maja! Jag är 16 år och har följt dig nu i ungefär 2 år. Jag hittade dig en dag när jag mådde verkligen som piss, jag gick in på mobilen för att sätta på en podd, folk hade tipsat mig om din och sannas podd. Jag satte på den och sen den sekunden och dagen har jag älskat dig. Du är verkligen en förebild Maja, det är sjukt att säga när man egentligen inte känner dig men du har betytt så mycket för mig under dessa år. Jag har gått igenom mycket som man inte ska behöva gå igenom som tonåring och i detta har det varit skönt att få en stund att koppla bort och få lyssna på dig! Tack för det du gör och du är en stor inspiration för många!

  2. Julia Törnqvist

    ❤️❤️❤️ MAJA! ❤️❤️❤️ Livets kvinna och förebild!
    Finns ingen mer kärleksfull och inspirerande än dig. Vill du snälla länka kläderna på något sätt?? SÅ SNYGGA!!! Du är en drottning ❤️❤️❤️❤️

  3. Sandra

    Är det bara jag som har problem med halva bilder igen när man läser din blogg från mobilen? Vet att det var så för någon månad sen! Med det löste sig men de senaste 2 inläggen har jag fått samma problem igen 😔.

    Måste bara säga att Maja du är en sån stor inspiration och förebild! Önskar dig en god jul och ett gott nytt år! 🙏🏻❤️

Visa alla 8 kommentarer
Här går det undan!!

Här går det undan!! Däremot har min ångest över att min lilla bebis inte är så liten längre släppt, precis som jag sa tidigare så ÄLSKAR jag den här åldern och desto äldre han blir, desto roligare blir han. Ted Louie är verkligen en liten människa nu och jag och Victor skrattar med samt åt honom mest hela tiden.

Nummer ett är att han har blivit en vild liten kille. Jag var på barnkursen med honom och jag märkte av att han verkligen var en vild kille när jag satt där. Jämte honom satt lugna små tjejer som pillade lite på någon leksak medan han kastade grejer överallt samtidigt som han pratade och vrålade och skrattade. Han försökte krama tjejerna och när jag skriver försöker så drog han tag i dom hårt så jag fick be om ursäkt till x antal personer. Så vår ”lugna” lilla kille har blivit en liten galning. Jag vet att Victors mamma har sagt samma sak om Victor när han var liten, liksom inget egentligt konskekvenstänk utan att han slänger sig från soffan och sängen, gör volter på mornarna i hans säng och slänger allt som kommer i hans väg. Han är klumpig. Och rolig. Nu när jag beskriver det låter det kanske negativt vilket det absolut inte är, herregud han är en bebis så det är inte så att vår vilding måste gå i terapi utan vi kan mer konstatera att det kommer bli många skrapsår på den där grabben och energin kommer att räcka och bli över.

Samtidigt så är han väldigt eftertänksam och uppmärksam. Han måste ta in rummet innan och nu är det svårt att lämna ifrån sig honom nu. Han är i en otrolig separationsfas och vi kan knappt lämna ifrån oss honom. Till Sandra går det galant men jag har testat flera gånger på barnpassningen på gymmet nu och det går inte alls. Han gråter så förtvivlat och på ett sätt som han bara gör när han har gjort sig illa på riktigt. Dom säger att jag ska lämna honom ändå men jag tror att det skiljer sig mycket från England och Sverige. För mig känns det inte bra att lämna honom och jag tycker mig se tydligt att han har ett behov av min trygghet och därför känns det väldigt olustigt att lämna honom hos några han inte trivs hos just nu. Så vi går promenader istället eller så har Sandra honom en timme eller två. Men är vi hemma så går det bra att lämna rummet en snabbis eller att jag hänger tvätt medan han leker. Det var några veckor där när han prompt behövde sitta på min höft mest hela tiden.

Han har fått tänder ju! Två små där nere och nu är fler påväg om jag tolkar utslagen på kinderna rätt. HAN KRYPER och är överallt just nu. Han knäckte koden förra veckan och då grät jag som en tönt.

Vi kämpar på lite med maten, vi tycker att det är lite svårt att veta hur mycket han ska få i sig och inte och han är inget barn som äter tills vi säger ifrån utan tvärtom. Vi ger han alltifrån majs, gurka, ris och pasta att snacksa på och sen får han varm mat två, tre gånger om dagen. Typ kycklinggryta vi har gjort eller spagetti och köttfärssås. Ersättning får han fortfarande och mycket frukt! På morgonen äter vi gröt och innan läggdags blir det gröt och sen en flaska i sängen.

Nu kommer vi till det här med sömnen. Nu är det kämpigt hörrni.

Vi äter gröt vid 18, sen badar vi och vid 19 lägger vi honom i sängen. Eftersom att han är en vilde och den nya spjälsängen inte har kommit än så är det en riktig cirkus en halvtimme innan han däckar. Han står och håller i sig i kanterna, slänger sig över i vår säng och ibland kan man hitta honom i alla möjliga positioner. Livsfarligt. Men tillslut somnar han. Han vaknar alltid vid elva för att äta lite och sen vaknar han mellan 04 och 05 för DAGEN, är vaken i två timmar innan han vill somna om och detta har skett i flera veckor. Inatt vaknade han 02.30 och var vaken i två timmar :)))). Är det någon som vet något bra tips? Vi har försökt korta ner hans naps på dagen och att ge han mer mat. Det är mörkt i hela sovrummet och behaglig temperatur. Kanske är det bara så att småbarn vaknar tidigt men herre så tufft det är vissa mornar så alla tips välkomnas. Vi har även försökt att lägga han senare men upplever att han sover sämre då och vaknar fortfarande samma tid så det är lönlöst.

Förutom det så är han så rolig och man ser att han är så snäll. Han busar med oss och vet om när han gör nått lite tokigt. Att bli jagad är det roligaste han vet och att pilla på vår silvriga fjärrkontroll. Han är bedårande och ofta skrattar vi åt att han ser så lost ut.

Det här är en fantastisk ålder som sagt och han är verkligen en egen liten person. Vår Ted Louie. Ska bli fantastiskt att få fira första julen med honom.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Cia

    Mitt enda tips – sluta me nattmat!! De gör stor skillnad. Och faser kommer och går. Vissa medför tyvärr mindre trevliga inslag 🤪

    1. Johanna

      Nu har jag bara en krabat på knappt 5 månader, men jag har hört av många vänninor med äldre bebisar att det blev bättre med nattsömnen efter att dom slutat med flaska på kvällen/mat på natten.

  2. Carro

    Vår sån är lika gammal som er 🙂 hade det också kämpigt med nätterna länge. Det som funkar för oss är att han sover i eget rum och får ingen mat efter gröten Kl 18.15. Sen äter han igen vid 07.00. Med maten har jag tänkt lite som hur vi vuxna bör äta. Frukost (gröt), mellis (frukt), lunch (lagad mat), mellis (frukt, middag (lagad mat), kvällsmat (gröt). Då känns han verkligen mätt. På dagen sover han 2h på förmiddagen och 2h tidig eftermiddag. Det med eget rum gjorde stor skillnad för oss 🙂

    1. Carro

      Det ska stå 2h totalt på dagen, 1h på förmiddag och 1h på tidig eftermiddag. Sen somnar han ca 19 på kvällen. Vi har ingen rutin med bad eller så.

  3. Malin

    Båda mina småttingar hade precis samma ”beteende” på natten vid den åldern. Det som hjälpte oss och som vi fortfarande använder oss utav är att mellan 22-06 säger vi ”nu är det natt”. Vi söver om i sängen och ”ger” oss inte. Lyfter inte upp, tänder ingen lampa och pratar inte mer än nödvändigt. Vi finns nära och håller handen genom spjälorna. Några få gånger vart de väldigt ledsna och då vaggade vi i famnen men annars har det gått bra. De är nu 4 och 1 1/2 och båda har sovit 12 timmar i sträck från 10 månader, utan att vakna för nattmat. Vi har också då gått över till max 2 sovstunder på dagen och den ”sena” har fått inträffa senast 13 på em. Man brukar säga att de ska ha 5 vakentimmar innan nattsömn 👍🏻

    Vet inte om du blev klokare men det bästa tips jag har egentligen är håll ut!! Det blir bättre 💕

  4. Emma

    Håller med föregående! Vi höll på med nattmat till typ 1 år och vilken tortyr. Ungen vaknade hela tiden! Vi slutade cold turky och förberedde oss på kaos men det gick bra och nu vid 20 månader sover han ÄNTLIGEN hela nätter! Kämpa på 🙂 det där med sovmorgon verkar dock omöjligt hehe…

  5. Linda

    Har aldrig kommenterat men måste göra det nu då det lika gärna kunna varit jag som skrivit inlägget. Har en 8-månaders hemma och det är EXAKT samma. Han har tidigare sovit bra men i den här utvecklingsfasen (som är värsta so far) kan han vakna mitt i natten och vara vaken en timme innan vi lyckas få honom att somna. Vaknar också vid 4-5 och ska kliva upp. Är helt slut pga sömnen. Försöker också lägga honom senare men vaknar ändå samma tid..

    Men tror det är en vanligt med sömnproblem i den här åldern då de saknar mamma/pappa på natten och därför vill ha uppmärksamhet, kolla så att vi är där.

    Hoppas får oss båda att fasen går över snart 😅

Visa alla 34 kommentarer