Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna?

Vi har ju kämpat på med nätterna här sedan Ted Louie kom och det är först nu när han är ett år gammal som jag förstår hur länge det ändå är man håller på och är vaken halva nätterna? När man är i det kör man ju bara på men nu i efterhand tänker man att herregud tio månader är en lång tid. Även om han länge bara åt en, två gånger per natt så blir ju sömnen störd

Räddaren i nöden var en i Victors pr-team som hade anlitat en sömnterapeut i London för att sätta upp ett sovschema för deras son. Alla barn är ju olika men det här har verkligen fungerat för oss och nu sover Teddan från 18.30-19.00 till 06.30 – 07.00 och det är en sån lyx!!!!! Vi har alltid nattat honom tidigt, mest för att vi värdesätter egentid på kvällarna än sovmorgon men nu går vi ju upp så bra tid så det här är fantastiskt för oss. Nu i efterhand tror jag att det misstaget vi gjorde innan schemat var för många och långa naps, samt för lite mat på kvällen.

Det här schemat följde vi slaviskt och bara efter tre, fyra dagar fungerade det för oss dock var dom tydliga med att det såklart kan ta längre tid. Det här har även gjort att om en kväll blir senare läggning pågrund av match eller dylikt så sover han ändå hela nätterna och vaknar vid sex, halv sju. Bör även tilläggas att vissa nätter äter han lite vid tre men det är ytterst sällan numera. Händer kanske max varannan vecka.

Klockan sju vaknar barnet, (Teddan vaknade ju vid fem men vi följde schemat till punkt och pricka ändå, såklart flyttade vi bak frukosten lite men han är inte så hungrig på morgonen så dessa tre dagar vi pratade om var inget problem för oss).

Klockan åtta, frukost.

Kvart över nio, nap. Sover barnet längre naps nu som Ted Louie gjorde får man börja med 40 minuter, dra ner till 30 minuter, och tillsist 15 minuter.

Kvart i tolv, lunch. Här varvar vi lite men mellan elva och tolv!

Halv ett, nap. Efter lunchen brukar han bli trött men vi har inte följt just den punkten på minuten (förutom i början) utan här går vi efter Ted Louie. Jag tänker att det beror mycket på dagsform och vilka intryck han får under dagen. Så ibland blir det halv ett och ibland ett, tillochmed halv två och då får han snacks när han vaknar istället!

Klockan två, snack!

Klockan fem äter vi middag!

Därefter badar vi om vi inte har gjort det på morgonen, stänger av all tv och alla telefoner och varvar ner med leksaker och musik.

Klockan sex åker pyjamas på och vi äter gröt! Det här kändes vääääldigt tight för oss men nu äter han både middag och gröt! Inte alltid så mycket gröt men ändå.

Halv sju läser vi bok i hans rum och han får en flaska som han knappt tittar på förrens han kvart i sju läggs i sängen. Han somnar av sig själv utan napp och det tar max tio minuter. Vi gosar ner honom, sätter på en vaggvisa och går ut och rummet.

Det här var en riktig game changer för oss och jag minns knappt senast jag var sådär orimligt trött. Jag hoppas verkligen att det fungerar för er också, jag vet inte hur många meddelanden jag fick igår efter min Q&A på story så vi verkar vara många som är i samma båt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

      1. Josefine

        Vi började med rutiner efter 2 månader cirka (de första 2 månaderna sov vår bebis mestadels). Vi har kört liknande rutiner som Maja hela tiden dock reglerat antal naps efter hur gammal hon varit. Men frukost, lunch, middag, mellisar, kvällsrutin och nattning har varit mestadels varit densamma sen hon var 2 månader. Vår bebis började sova hela nätter vid 4 månader. Helt övertygad om att de flesta barn mår bra av rutiner 😊 Sen måste man såklart gå ifrån det ibland, man måste ju ha ett liv 😀 Att tänka 90/10 har funkat för oss ☺️

  1. Karin

    Från vilken ålder kan man börja med detta schema? Väcker du honom efter att han sovit 15 min? Du skriver att ni i början lät honom sova i 40 min, sen 30 osv. Väckte ni då efter 30 min?

  2. Mariam

    Hej, försöker börja med ett liknande schema för min dotter som är lite över 5 månader. När jag lagt henne i sin säng för natten och lämnar henne så börjar hon gråta. Hade du samma problem och i så fall hur gjorde du? Kanske är det för tidigt för henne att somna själv.

    1. Maja Nilsson

      Vi la Ted Louie i sitt babynest samt i sin lilla spjälsäng från start så han har alltid somnat ensam! Jag vet inte om det bidrog till att det har varit enkelt att natta honom! <3

  3. Fanny

    Tack, ska direkt börja testa detta!!!

    Men till frågan, ger ni ersättning eller välling när du skriver att han får flaska? 💞

  4. Nana

    Hej,
    Samma schema fick vi av vår barnmorska i Sverige. Vi ger vår son flaskan han dricker den i sin säng sen tar vi den ger nappen och går ut han somnar direkt. Det vi egentligen gjorde va ge mer fast föda och mindre flaska under dagen. Bra skrivet!

Visa alla 24 kommentarer
Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma!

Jag måste ju tipsa er om min intervju jag gjorde tillsammans med Mama sist jag var hemma! Ni kan hitta den här eller köpa tidningen i butik nu! Vi pratade om första tiden som mamma, hur man balanserar jobb och barn samt om mode!

PUSS PÅ ER! Nu ska jag tända ljus och öppna en flaska bubbel, jag tänkte fira min födelsedag flera dagar i rad jag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tilde

    Hej Maja! Jag är 16 år och har följt dig nu i ungefär 2 år. Jag hittade dig en dag när jag mådde verkligen som piss, jag gick in på mobilen för att sätta på en podd, folk hade tipsat mig om din och sannas podd. Jag satte på den och sen den sekunden och dagen har jag älskat dig. Du är verkligen en förebild Maja, det är sjukt att säga när man egentligen inte känner dig men du har betytt så mycket för mig under dessa år. Jag har gått igenom mycket som man inte ska behöva gå igenom som tonåring och i detta har det varit skönt att få en stund att koppla bort och få lyssna på dig! Tack för det du gör och du är en stor inspiration för många!

  2. Julia Törnqvist

    ❤️❤️❤️ MAJA! ❤️❤️❤️ Livets kvinna och förebild!
    Finns ingen mer kärleksfull och inspirerande än dig. Vill du snälla länka kläderna på något sätt?? SÅ SNYGGA!!! Du är en drottning ❤️❤️❤️❤️

  3. Sandra

    Är det bara jag som har problem med halva bilder igen när man läser din blogg från mobilen? Vet att det var så för någon månad sen! Med det löste sig men de senaste 2 inläggen har jag fått samma problem igen 😔.

    Måste bara säga att Maja du är en sån stor inspiration och förebild! Önskar dig en god jul och ett gott nytt år! 🙏🏻❤️

Visa alla 8 kommentarer
Här går det undan!!

Här går det undan!! Däremot har min ångest över att min lilla bebis inte är så liten längre släppt, precis som jag sa tidigare så ÄLSKAR jag den här åldern och desto äldre han blir, desto roligare blir han. Ted Louie är verkligen en liten människa nu och jag och Victor skrattar med samt åt honom mest hela tiden.

Nummer ett är att han har blivit en vild liten kille. Jag var på barnkursen med honom och jag märkte av att han verkligen var en vild kille när jag satt där. Jämte honom satt lugna små tjejer som pillade lite på någon leksak medan han kastade grejer överallt samtidigt som han pratade och vrålade och skrattade. Han försökte krama tjejerna och när jag skriver försöker så drog han tag i dom hårt så jag fick be om ursäkt till x antal personer. Så vår ”lugna” lilla kille har blivit en liten galning. Jag vet att Victors mamma har sagt samma sak om Victor när han var liten, liksom inget egentligt konskekvenstänk utan att han slänger sig från soffan och sängen, gör volter på mornarna i hans säng och slänger allt som kommer i hans väg. Han är klumpig. Och rolig. Nu när jag beskriver det låter det kanske negativt vilket det absolut inte är, herregud han är en bebis så det är inte så att vår vilding måste gå i terapi utan vi kan mer konstatera att det kommer bli många skrapsår på den där grabben och energin kommer att räcka och bli över.

Samtidigt så är han väldigt eftertänksam och uppmärksam. Han måste ta in rummet innan och nu är det svårt att lämna ifrån sig honom nu. Han är i en otrolig separationsfas och vi kan knappt lämna ifrån oss honom. Till Sandra går det galant men jag har testat flera gånger på barnpassningen på gymmet nu och det går inte alls. Han gråter så förtvivlat och på ett sätt som han bara gör när han har gjort sig illa på riktigt. Dom säger att jag ska lämna honom ändå men jag tror att det skiljer sig mycket från England och Sverige. För mig känns det inte bra att lämna honom och jag tycker mig se tydligt att han har ett behov av min trygghet och därför känns det väldigt olustigt att lämna honom hos några han inte trivs hos just nu. Så vi går promenader istället eller så har Sandra honom en timme eller två. Men är vi hemma så går det bra att lämna rummet en snabbis eller att jag hänger tvätt medan han leker. Det var några veckor där när han prompt behövde sitta på min höft mest hela tiden.

Han har fått tänder ju! Två små där nere och nu är fler påväg om jag tolkar utslagen på kinderna rätt. HAN KRYPER och är överallt just nu. Han knäckte koden förra veckan och då grät jag som en tönt.

Vi kämpar på lite med maten, vi tycker att det är lite svårt att veta hur mycket han ska få i sig och inte och han är inget barn som äter tills vi säger ifrån utan tvärtom. Vi ger han alltifrån majs, gurka, ris och pasta att snacksa på och sen får han varm mat två, tre gånger om dagen. Typ kycklinggryta vi har gjort eller spagetti och köttfärssås. Ersättning får han fortfarande och mycket frukt! På morgonen äter vi gröt och innan läggdags blir det gröt och sen en flaska i sängen.

Nu kommer vi till det här med sömnen. Nu är det kämpigt hörrni.

Vi äter gröt vid 18, sen badar vi och vid 19 lägger vi honom i sängen. Eftersom att han är en vilde och den nya spjälsängen inte har kommit än så är det en riktig cirkus en halvtimme innan han däckar. Han står och håller i sig i kanterna, slänger sig över i vår säng och ibland kan man hitta honom i alla möjliga positioner. Livsfarligt. Men tillslut somnar han. Han vaknar alltid vid elva för att äta lite och sen vaknar han mellan 04 och 05 för DAGEN, är vaken i två timmar innan han vill somna om och detta har skett i flera veckor. Inatt vaknade han 02.30 och var vaken i två timmar :)))). Är det någon som vet något bra tips? Vi har försökt korta ner hans naps på dagen och att ge han mer mat. Det är mörkt i hela sovrummet och behaglig temperatur. Kanske är det bara så att småbarn vaknar tidigt men herre så tufft det är vissa mornar så alla tips välkomnas. Vi har även försökt att lägga han senare men upplever att han sover sämre då och vaknar fortfarande samma tid så det är lönlöst.

Förutom det så är han så rolig och man ser att han är så snäll. Han busar med oss och vet om när han gör nått lite tokigt. Att bli jagad är det roligaste han vet och att pilla på vår silvriga fjärrkontroll. Han är bedårande och ofta skrattar vi åt att han ser så lost ut.

Det här är en fantastisk ålder som sagt och han är verkligen en egen liten person. Vår Ted Louie. Ska bli fantastiskt att få fira första julen med honom.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Cia

    Mitt enda tips – sluta me nattmat!! De gör stor skillnad. Och faser kommer och går. Vissa medför tyvärr mindre trevliga inslag 🤪

    1. Johanna

      Nu har jag bara en krabat på knappt 5 månader, men jag har hört av många vänninor med äldre bebisar att det blev bättre med nattsömnen efter att dom slutat med flaska på kvällen/mat på natten.

  2. Carro

    Vår sån är lika gammal som er 🙂 hade det också kämpigt med nätterna länge. Det som funkar för oss är att han sover i eget rum och får ingen mat efter gröten Kl 18.15. Sen äter han igen vid 07.00. Med maten har jag tänkt lite som hur vi vuxna bör äta. Frukost (gröt), mellis (frukt), lunch (lagad mat), mellis (frukt, middag (lagad mat), kvällsmat (gröt). Då känns han verkligen mätt. På dagen sover han 2h på förmiddagen och 2h tidig eftermiddag. Det med eget rum gjorde stor skillnad för oss 🙂

    1. Carro

      Det ska stå 2h totalt på dagen, 1h på förmiddag och 1h på tidig eftermiddag. Sen somnar han ca 19 på kvällen. Vi har ingen rutin med bad eller så.

  3. Malin

    Båda mina småttingar hade precis samma ”beteende” på natten vid den åldern. Det som hjälpte oss och som vi fortfarande använder oss utav är att mellan 22-06 säger vi ”nu är det natt”. Vi söver om i sängen och ”ger” oss inte. Lyfter inte upp, tänder ingen lampa och pratar inte mer än nödvändigt. Vi finns nära och håller handen genom spjälorna. Några få gånger vart de väldigt ledsna och då vaggade vi i famnen men annars har det gått bra. De är nu 4 och 1 1/2 och båda har sovit 12 timmar i sträck från 10 månader, utan att vakna för nattmat. Vi har också då gått över till max 2 sovstunder på dagen och den ”sena” har fått inträffa senast 13 på em. Man brukar säga att de ska ha 5 vakentimmar innan nattsömn 👍🏻

    Vet inte om du blev klokare men det bästa tips jag har egentligen är håll ut!! Det blir bättre 💕

  4. Emma

    Håller med föregående! Vi höll på med nattmat till typ 1 år och vilken tortyr. Ungen vaknade hela tiden! Vi slutade cold turky och förberedde oss på kaos men det gick bra och nu vid 20 månader sover han ÄNTLIGEN hela nätter! Kämpa på 🙂 det där med sovmorgon verkar dock omöjligt hehe…

  5. Linda

    Har aldrig kommenterat men måste göra det nu då det lika gärna kunna varit jag som skrivit inlägget. Har en 8-månaders hemma och det är EXAKT samma. Han har tidigare sovit bra men i den här utvecklingsfasen (som är värsta so far) kan han vakna mitt i natten och vara vaken en timme innan vi lyckas få honom att somna. Vaknar också vid 4-5 och ska kliva upp. Är helt slut pga sömnen. Försöker också lägga honom senare men vaknar ändå samma tid..

    Men tror det är en vanligt med sömnproblem i den här åldern då de saknar mamma/pappa på natten och därför vill ha uppmärksamhet, kolla så att vi är där.

    Hoppas får oss båda att fasen går över snart 😅

Visa alla 34 kommentarer
Eller ja, snart iallafall!

Eller ja, snart iallafall! Om fyra dagar! Herregud så tiden går. Den springer iväg och samtidigt som det är en viss sorg så blir det faktiskt bara roligare och roligare. Han är verkligen en liten människa nu. Vår lilla människa.

Den stora skillnaden nu är att han är medveten om att vi är hans familj. Han säger mamma mest hela tiden och innan landslagssamlingen sa han pappa också. Jag upplever dock att talet kommer och går, vissa dagar pratar han på som en galning och vissa dagar skrattar han bara. De orden han har sagt hittills är mamma, pappa och oj. Han får ofta feeling på grejer och kan hålla på med samma sak en hel dag varpå dagen därpå är det någonting helt nytt. Så en dag satt han hemma hos Victors mamma och sa oj femtio gånger på raden. Och jag fick höra att jag säger oj ganska så ofta så han har väl plockat upp det från mig. Och jag måste erkänna att jag ÄLSKAR när han säger mamma. Oftast är det när han är ledsen eller vill ha uppmärksamhet och mitt hjärta smälter varje gång. En annan dag skrattade han som en gris en HEL dag och dagen efter hade han liksom glömt bort det. Och i en period pruttade han med munnen konstant. Väldigt roligt faktiskt att se hur dom testar olika saker och ljud.

Han har fått TVÅ små tänder. Och det är så GULLIGT! Det var en tuff vecka men sen så sa det poff och dom var där!

Han sitter utan stöd och kan vända sig från sittandes till krypläge men han kryper inte än. Eller jo, men bara bakåt och runt i en cirkel! Däremot är det väääldigt nära nu och han blir väldigt frustrerad när han inte kommer framåt. Men han reser sig och står på knäna och armarna så jag skulle gissa på bara ett par veckor nu.

Han skrattar skrattar och skrattar och har börjat busa. På riktigt. Han gör någonting tokigt och väntar på en reaktion. Och så har han blivit mer gosig, att han liksom förstår att det är gosigt att mysa. Så nu kan han sitta i ens knä på kvällen och vara nöjd med det. Och så har han börjat strecka sig efter en och han tycker om att kramas och pussas (det bästa som finns när han håller om en).

Han äter i princip bara barnmat och en flaska på kvällen innan han somnar. Vi testar allt möjligt och oftast vill han ju äta det som vi äter så han har prövat allting ifrån ägg till ris med kycklingsås och lite pasta. Han får äta själv och det är mat överallt men jag fick höra att det är bra att börja i tid. Han fattar redan hur man håller skeden och att den ska ner i skålen och sen mot munnen, sen att han inte alltid prickar är en annan femma.

Han sover bättre. Vi lägger honom vid sju och vaknar runt halv sex, ibland fem och då är det ganska så kämpigt även om man vet att det hör till. Vi har dragit ner på hans naps vilket gjorde stor skillnad så nu sover han max två gånger per dag men därmed hela nätterna. Härligt ju!

Han är nyfiken och utforskar allting som han kan. Han fattar att barn är barn och därmed lekkamrater så varje gång vi har träffat barn nu när vi var i Sverige var han lyrisk.

Det här är en härlig ålder och det är så otroligt roligt att se honom verkligen bli en människa. Däremot blir det ju mer och mer krävande, han är nöjd om man sitter bredvid och leker (eller bara tittar på) men går man för att slänga in en tvätt blir han ledsen och otålig. Han vill vara där vi är, vilket är logistiskt såklart men han är mer rastlös helt klart!

HURRA 8 månader! Nu får tiden gärna stanna lite.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Visa alla 7 kommentarer
Innan jag fick barn förstod jag aldrig vad folk snackade om när dom la upp bilder på sina barn och skrev ”Lillegrisen tre månader idag”, och även om jag själv inte har räknat dagar eller alltid rundat upp hans ålder så är just det här en stor dag.

Innan jag fick barn förstod jag aldrig vad folk snackade om när dom la upp bilder på sina barn och skrev ”Lillegrisen tre månader idag”, och även om jag själv inte har räknat dagar eller alltid rundat upp hans ålder så är just det här en stor dag. Vår älskade Ted Louie är sex hela månader idag. Ett halvt år har gått sedan jag blev mamma. Ett halvt år sedan det bästa i livet hände.

Samtidigt som jag känner att tiden har gått alldeles för fort och det känns som om att han kom igår, så känns det även som en hel evighet sen. Jag ser redan nu tillbaka på den första tiden som så skör och vacker, jobbig och fantastisk. Det är som ett rosa moln över dom första månaderna blandat med en mix av alla slags känslor. Hur man som nybliven mamma, eller förälder med för den delen, helt plötsligt ska ta hand om ett litet liv. Hur otroligt svårt och kraftfullt det är. Allt på samma gång. Jag minns hur jag satt i soffan med mitt lilla barn i famnen och bara grät. Grät över allting. Säkert pågrund av alla hormoner som gör en helt galen men även för den starka känslan som nu fanns i hela mig, som jag vet om aldrig kommer att lämna mig. Jag kommer att alltid ha känslan av den här otroligt kraftfulla kärleken mixad med den stora stora oron som infinner sig. Mitt lilla barn, som är mitt ansvar.

Det har varit helt galna månader, så intensiva och stora och magiska. Varannan vecka har jag inte förstått vad folk menar när dom säger att det är jobbigt att ha barn och varannan har jag varit så trött och liten att jag har tänkt att jag inte kommer att klara av det. Men det gör man ju och vi har tagit oss ända hit nu. Till hela sex månader. Och nu känner jag verkligen harmonin i att vara mamma. Jag fullkomligt älskar det och ingenting är jobbigt längre. Dom där vakna nätterna man har genomlidit och all förvirring över hur man tar hand om ett barn har liksom lagt sig nu. Allting är bara frid och fröjd. På morgonen när han vaknar blir jag så skrattretande glad när jag ser hans lilla ansikte ligga och stirra på oss med ivriga ögon som vill UPP, precis just NU och leka. När vi byter blöja på natten vill jag pussa ihjäl det där lilla ansiktet som gnyr som en liten hundvalp och när han gråter går mitt hjärta sönder lite varje gång. Kärleken växer för varenda sekund, hur klyschigt det än må låta.

Nu är han sex månader och jag tänkte dela med mig lite av hans rutiner. Vi har läst på lite men det känns som om att alla barn är så olika att det är helt omöjligt att säga vad som är rätt och inte.

Vi vaknar vid sex, halv sju och går upp och byter blöja. Någon timme senare äter vi gröt sen tar han en nap i en timme ungefär. Efter det blir det mat ungefär var tredje timme, alltifrån smakportioner till ersättning till mosad frukt. Han har börjat äta lite majskrokar och vi kan sitta och ha en lunch allihopa med han nöjd i sin stol. Han greppar sin nappflaska och dricker vatten och han härjar runt som sig bör. Han har två stora naps per dag som varar ungefär två, ibland tre timmar. Och vid sex blir det gröt och pyjamas innan vi lägger honom i sin säng. Där äter han en flaska och somnar av sig själv. Vid elva, tolv vaknar han fortfarande och äter lite men sen sover han hela natten. SÅ HIMLA SKÖNT OCH FANTASTISKT. Jag vaknade på morgonen i chock över hur utvilad jag var och förstod knappt vad som hade hänt.

Han är otroligt rolig just nu och jag ÄLSKAR den här åldern. Han pratar, sjunger och skrattar. Han vänder sig från mage till rygg och 360 grader samtidigt som han förgäves försöker ta sig framåt. Men SNART, tror jag att han kommer krypa omkring här. Han sitter själv (ramlar ibland såklart) och står om vi håller i armarna.

Jag och Victor fortsätter dela 50/50 på ansvaret. Två dagar innan match tar jag nätter/mornar och två dagar efter match gör han det. Han är världens bästa pappa och jag älskar att dela det här med honom.

Vi åker till barnpassningen på gymmet nästan varje dag där han träffar massa andra barn och sina fröknar som han älskar. Han har inte blivit blyg än men han är väldigt medveten, så är vi på ett nytt ställe håller han lite extra i mig samtidigt som han kikar runt nyfiket. Han älskar mig och skrattar åt allt jag gör (Victor är lite avis men det blir väl så när vi hänger 24/7), men han somnar lättast hos Victor vilket är gulligt.

Han börjar få mer hår på huvudet och växer som han ska, hans tänder växer då och då så här hemma dreglas det på. Han är en frisk liten grabb som är nyfiken och framförallt som jag sa tidigare, medveten. Det här försöker vi verkligen ta hänsyn till samtidigt som vi tycker att det är viktigt att han ”lär sig”. Vi var hemma hos några kompisar och spela spel en kväll och även om vi bäddad upp och gjorde den vanliga rutinen så förstod han ju såklart att han inte var hemma och somnade två timmar senare än vanligt och hade en dålig natt väl hemma sen. Med risk att bli momshamad så förstår jag såklart att barn behöver trygghet och rutiner MEN vi lever ett liv där man är lite här och där så tillslut kommer han ju veta att tryggheten är där vi är därmed kan somna lite var som. Eller om jag inte ska vara så pk, vi vill att han ska kunna vara med där vi är och inte att vi varje dag ska behöva åka hem klockan 17 för att han ska sova. Är vi i Sverige och är hos min mamma så måste det kunna vara okej att somna där också, eller är vi hemma hos kompisar och en av oss går iväg i ett lugnt mörkt rum med honom för att det är sovdags så är det också okej.

Ja vad mer. Jag har fått frågan om vad den största skillnaden är med att ha barn och jag skulle säga, exakt allting. Det jag gillar bäst är mina prioriteringar. Jag är en ja-sägare som aldrig vill göra någon besviken vilket har gjort att jag ibland har gjort avkall på mig själv. Ibland har jag ju haft perioder där jag har varit så stressad så det inte är klokt, men med Ted Louie har jag ju varit tvungen att säga nej för hans skull vilket har varit så himla bra. Han är och kommer alltid vara min största prioritet och det är en häftig känsla. Den starkaste känslan som finns kanske. Han har fallit in så naturligt i vårt liv vilket gör att även om förändringen har varit stor så har den varit så naturlig. Innan skrämdes jag av tanken att ha ett barn, just för att allting förändras, men det blir verkligen bara bättre. Jag har funnit lyckan. Ingenting annat är viktigt på ett positivt sätt. Det enda jag vill fokusera på är kärlek, familj och lycka. Inget tjafs om något onödigt eller annat skit som inte spelar någon roll om 10 år. Det som spelar roll är här och nu, och att vara den bästa mamman för min lilla son. Och att tillsammans som familj vara lyckliga.

Åh sex månader idag. De finaste sex månaderna i livet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ellen

    Vilket fint inlägg! Du är en sån otrolig förebild: jag älskar din ärlighet och öppenhet. Och inte minst världens bästa mamma åt Ted Louie!

  2. Lisa

    Vilket fantastiskt inlägg, grattis till lilla Teddan!
    Maja, jag har en idé för ett kommande inlägg!
    Det vore så kul att höra hur du gör för att bygga upp din stil men framförallt rent praktiskt – din garderob, hur shoppar du för att ha alla basplagg och nyckelplaggen som kan behövas? Och har du några bra tips på hur man kan lägga upp sina shoppingvanor för att hålla sin garderob uppdaterad och redo för nästa årstid? Jag upplever t.e.x att det är lätt att falla in i att shoppa snygga toppar och festklänningar, men desto svårare att köpa baskläder såsom byxor som passar till flera överdelar. Skulle vara så kul om du delade med dig av om du har några bra tips!

Visa alla 12 kommentarer