Maja Nilsson Lindelöf
Idag har jag varit iväg på både gympass och pilates och efter en lunch kom jag hem och har bakat hela eftermiddagen medan mina grabbar har sovit eftermiddag.

Idag har jag varit iväg på både gympass och pilates och efter en lunch kom jag hem och har bakat hela eftermiddagen medan mina grabbar har sovit eftermiddag. Terapi för mig. Nu ska jag njuta och ta mig en ledig kväll, Victor åker imorgon igen så det gäller att maxa tiden.

Så länge finns det en ny vlogg på min kanal, nämligen min förlossningsvideo! Jag delar med mig av lite privata klipp och berättar mer ingående om min förlossning. Hoppas ni gillar det <3 Kärlek, Maja.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Victoria

    Det var det finaste jag sett, wow så häftigt! Hoppas man själv kommer få genomgå det någon gång i livet, du är grym!<3

  2. Ebba

    Hej Maja! Åh vad fin din förlossningsvideo var, blev rörd! Tidigare har jag nästan varit lite rädd för att föda barn men nu längtar jag nästan till jag blir gravid och ska genomgå en förlossning. Så fint återberättat. Blir så inspirerad av dig dagligen och du har verkligen ett av de där kontona på Instagram som bara ger en härliga känslor och bra energi och INGEN ångest – precis vad man behöver. För att inte prata om din blogg, verkligen en plattform som all ångest bara rinner av en när man klickar in på. Tack för det och fortsätt vara precis så fantastisk som du är, KRAM <3

  3. Fanny

    Vilken film! Önskar du kunde publicera en film i veckan men jag förstår att du har mkt med lilla TL! Ta hand om varandra!

Visa alla 14 kommentarer
God kväll på er.

God kväll på er. Åh jag har längtat efter att få skriva här inne idag och nu, när TL har nattats och sushi är påväg hem till den här gräsänkan så har jag äntligen tiden.

Den här veckan känns livet så mycket härligare. Jag känner mig glad igen och trots sömnbrist och behov av närhet från Victor så är jag inte längre lika svag utan tvärtom, jag känner mig så stark. Någonting som jag har lärt mig med mina toppar och dalar är just det att allting är bara för stunden, vilket verkligen har blivit en tröst för mig när jag känner mig låg. Det är bara för stunden. För sen kommer en ny vecka och allting liksom glittrar igen.

Jag har fått många frågor om hur jag hittade min psykolog och framförallt hur jag hittade någon som vill ha möten över skype. Jag googlade och bokade en tid hemma i Västerås först och tanken var nog att jag skulle träffa henne dom gångerna jag var hemma men jag kände redan efter första mötet att jag verkligen behövde träffa henne kontinuerligt så jag frågade om hon var intresserad. Om jag förstod det rätt så är det ingenting hon brukar göra men kanske kände hon att vi liksom klickade eller att den här unga damen verkligen behövde hennes hjälp (hehe) så hon gick med på att testa ett skype-möte och efter det har vi bara fortsatt. Så ett tips är att googla upp någon som bor i samma stad som dig (bor ni också utomlands så boka in ett möte när ni är hemma nästa gång) och med lite tur så kör psykologen även över skype. Jag får också många frågor om hur man överhuvudtaget hittar en psykolog och jag hade förstått sen innan att det kan ta tid att hitta någon man gillar så därför googlade jag väldigt snabbt och tog nästan första bästa som jag såg med utgångsläget att jag kanske fick testa en annan gången efter. Nu hade jag tur att det funkade direkt. Så mitt tips är att googla eller att fråga runt, vet att jag fick flera nummer av min svärmor men att alla var fullbokade när jag ringde.

Sen har jag även fått frågor om hur det fungerar att gå till en psykolog och att det känns lite läskigt. Jag förstår det helt och hållet. Jag har aldrig skämts över att jag går till psykolog och nu ett år senare så skulle jag rekommendera alla att göra det. Jag tycker att det är så häftigt hur man växer som människa och jag tror att alla skulle må bra av att prata med någon som får en att verkligen förstå sig själv och ens beteenden. Hon har haft så rätt med så många grejer som jag själv aldrig hade reflekterat över. Och jag känner hur jag växer som människa tack vare henne. Efter varje möte springer jag ut till Victor och berättar allt hon har sagt och både han och jag får aha-upplevelser. Som att vi både ser allting klarare.

Hur som, jag hade ingen aning om vad som väntade när jag gick dit och jag visste knappt vad jag ville prata om. Eller jo, jag vill prata om min svåra ångest jag hade och jag ville bli kvitt den. Så jag bara grät den timmen och förstod att jag inte riktigt hade bearbetat saker och ting. Så som att min bror fick psykos eller komplicerade relationer i min familj. Att min ångest var sorg och ilska.

Men jag hade ju också gått till en underbar livscoach innan där vi hade pratat om livet och där jag fick med mig knep om hur jag skulle hantera vardagen. Bli snällare mot mig själv. Göra tacksamhetsövningar. Andningsövningar, allt det där. Jag älskade att prata med henne (även då över skype) men efter ett tag kände jag att jag behövde grotta ner mig i det som gjorde att jag aldrig blev kvitt ångesten.

Idag när jag bokar mötena så har jag oftast någonting jag vill prata om. Jag kan skriva ner anteckningar i mobilen, typ som ”varför blir jag stressad och skjuter upp att svara på viktiga mail”. Eller om en relation som inte fungerar eller en jobbig känsla i kroppen. Ofta leder det ena in på det andra och vips så har en timme gått. Men ibland har jag inte ”haft någonting att prata om” och då har ju hon fört anteckningar som hon kan ta upp från ett tidigare möte och sen sitter man där igen och gråter och pratar. Det häftiga med just psykologer är ju det att dom läser av en och plockar upp grejer man kanske säger i förbi farten som man inte har någon aning om betyder någonting. Så vill man gå till en psykolog så var inte rädd för att du inte vet hur det går till, dom är så proffsiga att det kommer flyta på ändå.

Livet handlar om så mycket saker men för mig har det senaste året verkligen varit att växa i mig själv. Förstå mig på mig själv, ha en självinsikt. Och framförallt vara trygg i mig själv och mina val. Att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Det är en härlig känsla att förstå det.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. J

    Hej Maja. Så fint att du delar med dig och ger dina tips om att gå till en psykolog, tror just det första steget är som svårast för många, iallafall är det så för mig. Det var jag som lämnade en kommentar om detta igår, jag bor i Västerås och måste ta tag i det nu. Vill du säga vem din psykolog är? Googlat runt och vet inte vem jag ska börja att testa med, tänkte att du kanske hade tips till mig. För som du skriver är det så svårt och veta vem man ska vända sig till först när man inte vet något om någon. Har ingen i min närhet som gått till någon här. Kram <3

  2. Catrine

    Jag vill tipsa om kurator på ungdomsmottagningen, där jag bor är det gratis tills man fyller 25 år och träffa dom. Det var toppen för mig!

  3. Mia

    Just precis, du är den viktigaste personen i ditt liv så är det bara. Alla andra är människor som kommer in i ens liv och endel försvinner ur ens liv. Det är stor rikedom att kunna vara i sitt eget sällskap och känna harmoni och göra det som känns sant för en själv säga nej när andra vill att man ska säga ja. Kan man vara ens egen bästa vän i alla lägen då är det fantastiskt.

  4. Linda

    Hej Maja! Förstår självklart att dina pyskologbesök är privata, men har du lärt dig något generellt från dina möten som du kan tipsa oss andra om? Typ vad man kan göra när man känner sig stressad, eller hur man kan hantera vissa känslor etc?

Visa alla 6 kommentarer
Maja kan inte du tipsa om jackor nu till hösten?

Maja kan inte du tipsa om jackor nu till hösten? Tkr det är så svårt att veta vart man ens ska börja kolla och du är den mest stilsäkra jag vet!!! Snälla hjälp, gärna i alla prisklasser. KRAM älskar att du är tillbaka på yt!

Jag ÄLSKAR ju jackor! Det är helt klart bland det roligaste jag vet när det kommer till plagg i garderoben. Däremot är det svårt på hösten och vintern, det kan enkelt förstöra en outfit om man inte har den där perfekta jackan som passar. Jag skannade nätet och här är mina tips!

Mörkgrön lång dunjacka här.

En mer basic dunjacka här.

Vit faux skinnjacka här!

Den här har jag köpt, tyckte att den var så fin! Ni hittar den här.

Beige klassisk jacka hittar ni här.

Teddyjacka här!

Rutig kappa här!

Återigen en svart basjacka man kan ha till nästan allt! Här hittar ni den.

Klassisk bomullskappa här!

Gul dunjacka här.

Brun aviator-jacka här.

Simpel stilig jacka här.

Klassisk kappa här.

Och vi avslutar med en tunnare trenchcoat som ni hittar här!

Inlägget innehåller adlinks!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Line

    Hej Maja, vart har du lyckats hitta en psykolog att prata med via telefon/facetime? Är de någon du kan rekommendera eller är den fullbokad?

  2. Lollo

    Hej Fina Maja.
    Jag har en väldigt personlig fråga som jag förstår om du inte vill svara på.
    Jag har lyssnat om er podd igen alla avsnitt i sträck haha. Men där pratat ni om abort och era tankar kring det. Du nämnde då (det kanske va 2-4 avsnitt innan ett bröllop) och där nämnde du att det inte alls va självklart om du skulle bli gravid om du skulle behålla barnet och du absolut inte va där än. (Och du blev ju gravid ganska snabbt efter bröllopet) Så nu undrar jag, i med att perfekta lilla Ted L kom till världen så är det ju uppenbart att du ändrade uppfattning och något ändrades. Men så min fråga är egentligen, va det ett svårt val att behålla barnet, och försvann alla andra tankar om abort så fort du va gravid. Och hur resonerade du och Viktor? Skulle va intressant att veta då min kompis är i likande situation och då tänkte jag på er när jag precis lyssnat på podden! Btw! I ert bröllopsavsnitt när Sanna och Jon spelar låten till er så nämner dem Ted Louis namn och jag tyckte det va så roligt; för minns att jag undrade för 2 år sedan varför dem sa TL😂❤️ Många kramar!!!

  3. Eva

    Alltså, har du sett serien ”inlåst” på Netflix? Spansk serie. Om du har torka så titta! Casa de Papel 2.0. Så jäkla bra!
    KRAM!

  4. Frida

    Kollar igenom alla dina gamla vloggar och dricker julmust i soffan. Älskar de där du och Victoria shoppar julsaker och skojar i bilen. Längtar till julvloggar längre fram. Respekterar såklart att ni vill vara privata, blir bara så himla go stämning när man får följa er vardag även fast ni inte pratar om privata saker ❤️ Slutat följa alla som bara gör samarbeten.

  5. Frida

    Victor blev Victoria haha. Förtydligande: du har pratat om att du gärna är personlig inte privat. Hoppas bara du fortsätter vara personlig 🙂 för det känns ju som man är kompis med den Maja och älskar följa henne! ❤️

Visa alla 8 kommentarer
Vilken helg!

Vilken helg! Jag började den med ett boxningspass med tjejerna. SÅ otroligt roligt. Jag brukar ju alltid träna själv men det är så härligt att få in både umgänge och träning på samma gång. Vi brukar ju köra pilates men nu ska jag nog också haka på boxningen, det föll mig precis i smaken. Och efteråt tog vi en kaffe innan jag skyndade mig hem.

För det var dags för en efterlängtad timme med min psykolog. Vi har ju inte pratat på över sju månader (tog en paus när Ted Louie kom) så det var så härligt för mig. Jag älskar verkligen att prata med någon och jag tycker att det är så häftigt vad jag lär mig om mig själv. Också skönt att höra en helt opartisk person säga sina åsikter. Vi pratade i en timme och efteråt kände jag mig som en ny människa igen.

Resten av dagen mös vi hemma och sen kom lördagen och Victor åkte iväg för bortamatcha i två dagar. Så jag och Ted Louie började dagen här, och tittade på regnet.

Sen åkte vi och handlade lite innan vi hängde hemma hela dagen medan regnet öste ner utanför. Jag hade bjudit in till middag så jag fixade i ordning lite, och fixade till mina blommor lite.

Och sminkade mig såhär!

Och vid sju kom gästerna, det bjöds på lite småplock och rödvin.

Igår var vi hemma mest hela dagen men tog oss ut på en promenad iallafall. Det känns tungt ibland att vara ensam så mycket med Ted Louie men jag tog tag i problemet så i veckan har jag bokat in flera aktiviteter för oss två och hittat mammagrupper. Det ska bli roligt. Vi har även kikat lite på ett nursery nära oss, där man kan lämna när man vill, hur mycket eller lite man vill. En tjej i laget har sitt barn där och det verkar så bra, att kunna lämna av honom två timmar bara några dagar i veckan. Bra för både mig men även honom att få leka med andra barn och så. Man känner sig ju som världens sämsta mamma efter sju timmar inomhus utan en egentlig aktivitet.

Nu ska jag NJUTA av några timmar ensam med Viggis, imorgon åker han igen för en till bortamatch så vi ses på torsdag igen. SHOUT OUT till alla er ensamstående där ute, jag vet inte hur ni gör det <3.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lissel

    Jag är hemma med våra 5månaders tvillingar… känner nu att sömnbristen börjar komma ikapp en.. förstår inte hur man kan orka så mycket ändå 🙌🏼♥️

  2. Karin

    Hej Maja! Inom några veckor kommer jag bli mamma och tankarna snurrar kring det mesta för tillfället. En hel del handlar om att min man reser mycket i jobbet och är borta 1-2 nätter i veckan. Vilket betyder att jag ganska snabbt kommer få uppleva att spendera nätterna själv med den lilla.
    Det hade varit väldigt intressant att höra hur den första tiden för dig va själv med Ted Louis. Hur gick nätterna? Har du några tips och råd som du själv hade velat få?
    Stor kram!

Visa alla 19 kommentarer
Jag 16 år på McDonald´s, åh vilka minnen (nej jag snusade inte redan då det var någon annans).

Jag 16 år på McDonald´s, åh vilka minnen (nej jag snusade inte redan då det var någon annans).

 Här kommer en fråga ifall du tänkt göra ett ”Q&A” inlägg framöver! Jag är 19, snart 20 och jobbar för tillfället på en stor mataffär och ska göra minst ett halvår till. Problemet är att jag inte trivs med mitt arbete och har i princip en klump i magen innan varje arbetspass. Jag jobbar halvtid så ungefär 3-4 dagar i veckan. Jag vet inte varför det är så jobbigt för mig. jag tycker om mina kollegor och så men det är verkligen inte min typ av arbetsplats eller arbetsuppgifter, ibland har jag fått åka hem för att ångesten och stressen blir så påtaglig att jag får en tyngd över bröstet och blir yr.

Jag tror en del av det är att jag trivs mycket att jobba i min ”egna bubbla” och trivs bäst att arbeta i total tystnad, vilket blir raka motsatsen till att jobba i affär då det är högljutt och just att det är så mycket människor runt om mig konstant gör mig stressad. när man är en känslomänniska, som jag, förstörs min dag i princip när jag får klagomål från en arg kund, vilket händer ofta. Jag har jobbat på kontor tidigare och trivdes bättre på den typen av arbetsplats. Jag planerar att så småningom börja studera, men mitt mål är att känna GLÄDJE över att gå till jobbet oavsett om det är innan jag studerat min drömutbildning eller efter. jag minns att jag läst/ hört i podden att du haft lite olika arbeten och mina funderingar är: hur gick din resa till att hitta ditt perfekta arbete som du trivs med? Har du haft ett jobb någon gång som du vantrivts med? Eller bara några allmänna tankar om situationen jag precis beskrivit. Längtar till den dagen jag längtar efter att gå till jobbet. Älskar din blogg, stor kram

Hej! <3 Haha du låter som mig! Jag är precis som du som blir stressad av för mycket ljud, och en klagande kund kunde förstöra en hel dag för mig också. Tidigare har jag jobbat på allt ifrån McDonald´s till Ikea, telefonförsäljare och servitris och inget av det passade mig just för att det för det första inte var min passion i livet och för att det var för stressiga arbetsmiljöer för mig. Ikea var nog den arbetsplatsen jag gillade mest och sista tiden jobbade jag i kallskänkan (gjorde smörgåsar och la upp kanelbullar) och det ÄLSKADE jag. Man stod ett gäng och pratade och lyssnade på radio och hade det mysigt. Det var ingen panik att få ut mackorna utan det viktiga var att det blev bra. Så hade jag varit i din ålder och kanske inte hade listat ut vad jag egentligen vill göra hade jag letat ett jobb som passar dig bättre som person. Arbetet är ju någonting man lägger så otroligt mycket tid på så det är viktigt att det känns bra. Och man behöver egentligen inte tänka att det är någonting man verkligen vill göra, utan någonting som funkar nu. För jag tror att har man ett stabilt jobb man ändå gillar och mår bra av att gå till så får man utrymme att börja drömma och klura ut vad man egentligen vill göra.

Jag minns att jag jobbade på Ikea och dagdrömde om att flytta till ett annat land, eller till Stockholm. Men eftersom att jag trivdes där (och gick i gymnasiet fortfarande) så var det ett perfekt sätt för mig att tjäna pengar, inte känna någon stress och våga stanna upp och fundera.

Sen kommer man med tiden förstå vad man egentligen vill pyssla med och när man har kommit på det så ska man köra på det. Kolla upp utbildningar eller söka det där jobbet man verkligen vill ha. För mig tog det ett bra tag att komma in på helt rätt spår och jag känner fortfarande att jag strävar efter större saker, andra saker. Men jag tänker att jag är bara 25 år och att jag är på god väg. Men så hade jag nog inte känt om jag vantrivdes med det jag gör idag. Så har du möjlighet, kolla upp lite nya jobb där du trivs bättre. Hälsan är A och O. Massa kärlek <3

Hej fina Maja! Skulle inte du kunna ge lite tips hur man klarar av att springa milen? Du är så inspirerande i din träning och löpning och önskar jag också kunde åka till gymmet och bara springa milen sådär. All kärlek 

Hej! <3 Jag tror att löpning är en grej man måste komma in i. Jag började löpa för kanske fem år sen när jag flyttade till Lissabon och inte hade ett gym. Där fick jag självförtroendet att löpa och det tror jag är A och O. Många tänker sig antingen som en ”löptjej” eller inte vilket jag inte alls tycker att man ska göra. Alla kan springa och jag tror att man kan lär sig att tycka om det. I början avskydde jag det men gjorde det bara för att få min träning gjord men idag är bland det bästa jag vet att löpa, en tid för att tänka och försvinna in i musiken.

Mitt tips är att börja med en rimlig längd. Springer man inte i vanliga fall så är det supertråkigt att springa av en mil, men börjar man med tre km, sen fem, sen 7 så blir sen 10an inte alls så långt borta. Hitta vad just du tycker om med löpningen, är det att kunna lyssna på en hel podd eller att titta på youtube-klipp på mobilen, eller vill du springa ute eller är gymmet bäst för dig. Man måste göra det man själv tycker om, och har du testat ett tag och det fortfarande inte är kul så är det kanske helt enkelt bara ingenting för dig! Däremot kräver ju en vana att man över in det. Jag tror att många testar att springa en eller två gånger och sen ger upp, jag kan LOVA att efter 15e gången på det där bandet har man hittat kärleken till det. Så var det iallafall för mig. Stor kram

Hej! En fråga bara, varför går inte du och Victor igenom hans schema för säsongen mer? Känns som du får det så sent meddelat när det är matcher men dem är ju bestämda? Känner att det hade hjälpt dig i din planering och om du vill ha in hjälp under de perioderna han är borta längre 🙂 kram!

Hej! Han får schemat i början av samma månad där vi ser hur han tränar osv, däremot kan saker dyka upp som mediadagar eller liknande som gör att han blir borta en hel dag. Egentligen är det inte matchdagarna (som vi vet om) som blir jobbiga utan det kan vara extra-träningar och liknande. Och även om vi hade vetat mycket längre fram så blir det ändå svårt att planera in hjälp, våra familjer jobbar ju och bor i Sverige och kan inte komma hit ett gäng dagar i veckan bara för att Victor är borta. Och Sandra som hjälper oss jobbar åt en annan familj resterande dagar så då blir jag ensam oavsett! Kram <3

Hej Maja! Dina två fina alliansringar, är det några som finns på Vanbruuns hemsida eller har du designat dom själv? Kram!

Jag beskrev hur jag ville ha och dom skickade samples till mig som jag valde mellan! Sen valde jag vilken som skulle vara i gult guld osv! Stor kram

Åh, jag har tänkt i flera dagar att jag ska lämna en kommentar (men inte hunnit) men tänkte att du kanske har lite tips, men märker att du också har fullt upp haha. Tror det skiljer en vecka cirka mellan våra bebisar, och precis som du så har jag en man som är iväg en hel del (varit väldigt mycket på resande fot den senaste månaden) och min energi är på noll. Har lyxen att få hjälp från mina föräldrar och svärföräldrar men är nog lite dålig ibland på att be om hjälp och när de är på besök blir det ändå oftast att jag har svårt att koppla av fullt ut och gärna umgås och hänger fast jag kanske borde sova eller bara vara. Men hur gör du när din man är iväg & hur får du allt att gå ihop? De dagar jag är ensam är jag helt slut på kvällarna, vår pojk är också en rätt enkel bebis i sig men det där med att alltid vara tillgänglig och få ihop allt annat i vardagen känns ibland omöjligt, samtidigt som man vill vara den bästa mamman för honom (vilket jag vet att jag är.. men ändå). Hoppas inte detta uppfattades som ett negativt meddelande nu, ville mest höra hur du/ni gör och du kanske har några kloka ord att bjussa på. Kram!

Hej! Och vilken passande kommentar till min riktigt positiva inlägg på senaste tiden he he. Dock känns det fint att inte vara ensam med dom här känslorna och jag tycker att vi ska ge oss själva en klapp på axeln, att vara så mycket ensam med en bebis är väldigt tufft. Mitt första tips är att våga be mer om hjälp precis som du skriver. När vi har haft främmande här har vi frågat om någon kan ta morgonen och jag går och lägger mig i tid (oftast) utan att ha dåligt samvete. Man kan inte vara en småbarnsmamma OCH vara en host, OCH vara upp hur sent som helst för att pleasa andra. Man måste tänka på sig själv. Vi har inte familjerna nära men däremot har vi städhjälp vilket underlättar så otroligt mycket. Det gör att när Ted Louie sover middag kan jag jobba och jonglera det istället för att tänka på att byta lakan.

Jag försöker att lägga upp mina dagar när jag är ensam med Ted Louie så att dagen känns rolig och inte bara lång och trälig. Jag älskar honom och att vara mamma men att sitta inne med honom en hel dag hade gjort mig galen och det hade bara fått mig att känna mig som en dålig mamma. Vi tränar där det finns barnpassning och den timmen är guldvärt för mig, jag vet att många gym i Sverige har samma grej så kolla upp det! Och efter det så försöker jag att lägga upp dagen så att jag gör vad jag måste få gjort men ser såklart alltid till att han har det bra. Men jag försöker redan nu lära honom att vara lite ensam och jag tror inte att barn heller mår bra av konstant uppvakning och lek. Han kan sitta i sin stol i köket med mig och pilla på en majskrok eller sitta och leka med en boll ensam medan jag äter lunch, svarar på mail eller ringer en vän på facetime. Jag har försökt jobba bort mitt dåliga samvete och ser det verkligen som att jag gör det mycket för hans skull också. Hur rolig hade jag varit efter fem timmar i hans babygym tillsammans med honom? Nej jag har min vardag och han hakar på, samtidigt som jag självklart lägger tid på att enbart leka och umgås med honom också.

Sen ser jag till att maxa tiden när han sover för natten. Vi nattar honom vid halv sju och därefter gör jag exakt det jag vill. Kollar på Bachelor och äter sushi, tar ett bad eller ligger bara raklång i soffan och tittar på TV. Jag plockar undan lite men låter inte det ta upp hela min kväll, utan det mesta städar jag undan på morgonen när han sitter och leker. Jag försöker ta vara på min tid, för då är jag den bästa mamman till Ted Louie. Så var inte så hård mot dig själv. TA HJÄLP. Lämna bort bebisen en halvdag och gå till frissan, boka in en kväll med en kompis och drick ett glas bubbel och är du bara hemma så ta det lugnt. Ta det lugnt på riktigt och ladda batterierna. Jag tror att enda sättet att jonglera allting är att ge rätt saker energi. OCH glöm inte att allting har perioder. Förra veckan ville jag bara gråta, den här veckan svävar jag på moln och känner att jag har allt tid i världen till allting. Stor kram och massa kärlek.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kajsa

    Att läsa dina kloka ord gör mina dagar. Ville bara skriva att jag uppskattar din blogg så mycket. Det gör mig alltid lite extra glad. Tack för att du är du till 100%. En sån POWER kvinna och mamma. Du är bäst!!! Puss och Kram

  2. N.

    Tack för ditt fina svar & för att du tog dig tiden att svara. Jag har i veckan faktiskt köpt ett gymkort på ett ställe som har barnpassning så där har vi varit lite (det kommer garanterat bli en ny rutin i vår vardag) & sen har vi fixat städhjälp så förhoppningsvis underlättar det något. Nu ska jag spara din kommentar och när det blir en tuffare period så ska jag läsa den igen. Och det där med att låta han få leka lite ensam ska jag verkligen ha med mig, haha. KRAM!

  3. Malin

    Hej maja! tack för en grym blogg. Jag började följa dig under din graviditet då jag själv var gravid samtidigt i typ exakt samma vecka om jag minns rätt, och jag födde min son dagen efter Ted Louie kom, så dom är i samma ålder. Jag är bara nyfiken på hur din son äter? Har han alltid ätit bra, dvs ersättning och nu kanske ni introducerat gröt och riktig mat? Jag har nämligen haft problem sedan typ 3 månaders ålder då jag slutade amma och gick över till ersättning, han vägrar ta flaska vissa gånger och får typ alltid mata honom när han sover för att han ska äta, har börjat med gröt och ibland går de i men oftast får jag typ tvinga i honom den.. det är så sjukt frustrerande och blir därför nyfiken på hur eran son äter/ätit?

    Tusen kramar

Visa alla 7 kommentarer