Maja Nilsson Lindelöf
Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!!

Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!! Tips, hur gör du? Vad fyller du ”dötiden” med när man bara ligger i soffan med?

Jag har börjat spela Hay Day! Dels tar det upp lite av min dötid, eller mer behovet att ta upp mobilen. Man har ju ett märkt tix att ta upp telefonen då och då, istället för att automatiskt gå in på instagram eller andra sociala medier så går jag in på Hay Day. Väldigt avslappnande för hjärnan. Dessutom har jag tagit min dötid till att göra något mer produktiva saker, småsaker som att rensa garderoben, jobba lite, hänga tvätten samtidigt som jag lyssnar på en bra podd. Det gör att dagarna liksom går åt att göra mer värda saker än att bara titta vad folk har för sig på nätet. Jag ser det som ett sätt att trappa ner och om ett tag kommer jag nog inte ens att tänka på dötid som dötid. Dessutom började jag läsa en bok häromdagen, det har aldrig hänt förren på semestern och jag somnade tio på kvällen för att jag blev så avslappnad av att läsa istället för att ligga framför datorn.

Så tvinga dig själv att inte gå in, bryt vanan. När impulsen säger åt dig att kolla instagram gör någonting annat. Måla naglarna, ring en vän eller hoppa in i duschen. Jag känner också att när jag numera sitter framför tvn så vandrar inte min hjärna iväg och vill pilla med telefonen utan jag blir helt inne i filmen vilket kan vara ganska så skönt för någon med mycket i huvudet. Hoppas tipsen hjälper lite iallafall, för mig funkar det! Stor kram

Har du tips på vad man kan göra när man är ledsen och livet känns jobbigt? Har du någon bra motivation/pepp att rekommendera? Ta hand om dig!

Vi alla är ju olika men jag måste för det första gråta ut. Och prata ut. Jag ringer nära och kära och pratar, får höra andras åsikter och försöker komma fram till ett svar genom det.

När jag är klar med det så är det viktigt för mig att ta mig ur svackan. Jag tar en långpromenad, åker till gymmet eller simmar. Aktiverar mig men framförallt kroppen. Kanske världens sämsta tips men det funkar.

Jag lyssnar på prestigelösa poddar. Dom som bara ger mig skratt och ingen prestationsångest, exempelvis Relationspodden med Katrin och Bingo. Att i 45 minuter få höra om frågor om analsex eller öppna förhållanden får mig att skratta och tänka på annat.

Boka upp mig. Jag brukar se till att återigen göra någonting, boka in naglar, en lunchdejt eller ett jobbmöte. Min hjärna behöver liksom tänka på annat.

Baka. Kanske bara funkar på mig men det tycker jag om, och det brukar kännas skönt för min själ att stå och fokusera på om degen har jäst ordentligt eller inte.

Tända ljus, lyssna på musik och ta en lång dusch. Det låter ju sååå klyshigt men det blir som en ceremoni för mig. En ritual.

Jag läser Sandra Beijers blogg, oftast kategorin Kärlek.

Jag kan gå in på pinterest och söka på det som tynger mig. När jag läser bra starka quotes mår jag ofta bra av det och blir lite starkare. Lite töntigt kanske men sant.

Tittar på Bridget Jones dagbok eller New Girl.

Har ni tips? Kommentera inlägget så gör jag ett helt inlägg om det här! <3

Bild tagen från King Magazine.

Hej fina du! Kom att tänka på en sak du nämnde i början av er inflytt i huset. Nämligen den grejen med att du inte fick fota varken huset eller något sådant, kommer inte ihåg vad anledningen var men har iaf för mig att fallet var så? Eller? Så till min fråga.. har du fått lite mer friare ”tyglar” angående det eller hur funkar allt sånt? Oklar formulering men hoppas du förstår vad jag syftar på! Ha det så fint!

Hej <3 Det blev en del frågor när jag hade Q&A på min story om varför jag inte kan/vill visa huset, eller precis som din fråga, varför jag nu kan visa lite! Bra fråga! Jag tror faktiskt att när vi var nyinflyttade så är säkerhetsrutinen hos nästan alla spelare den samma och för att ta det säkra för det osäkra är laget relativt hårda och vaksamma över vad som syns och inte. Med tiden tror jag att klubben har insett att jag jobbar med det här och därför gör egna val med vad jag lägger upp och inte. På egen risk helt enkelt. Däremot kan det fortfarande vara så att jag kan få feedback om en bild som jag ofta lyssnar på, att jag kan ha råkat ha med vårt alarm i bakgrunden eller råkar visa vår gate på ett visst sätt exempelvis. Vilket såklart är väldigt uppskattat och för mig var det nödvändigt i början då jag var så otroligt blåögd när jag flyttade hit och förstod nog inte riktigt skillnaden på nivån det helt plötsligt blev i vårt privatliv.

Idag bjuder jag ju på mycket mer bilder men är försiktig med att visa bilder utifrån, av säkerhetsskäl vill vi ju såklart inte att främlingar vet vart vi bor. Sen skulle jag inte heller vilja visa exakt hur vårt hus såg ut inifrån. Tycker att det blir för privat, däremot vissa rum och liknande visar jag gärna. Detaljer osv. Men inte för mycket. Kram! <3

Hur är man sig själv? Jag tycker att du har så bra värderingar och åsikter och du känns för mig och har gjort sen du började blogga på FEMME som att du alltid har varit dig själv. Du verkar alltid stå fast vid vem du är och du har liksom inte förändrats på dessa åren. Och jag tycker mig till och med se ibland att andra influencers tar efter DIG (gör du en frågestund gör fem andra som följer dig det dagen efter och ofta ser man kläder som du har haft på dig på andra) vilket verkligen är ett kvitto på framgång!! Du inspirerar oss följare och även andra inom samma yrke och jag hoppas att du ser det! Heja! Frågan blev kanske otydlig men jag vill helt enkelt ha tips om hur man är sig själv i alla lägen, både i jobbet men även i vardagen! Kram

HEJ <3 Och tack för din fråga. Jag tror att det är väldigt enkelt att glömma bort vem man är och ofta följa strömmen. Man tror att för att någonting funkar för dig, låt oss säga din frisyr, så ska den göra det på mig. Man glömmer ofta bort att gå efter sig själv och vem man själv är. Din framgång är din framgång, just för att du är du, jag måste skapa min egna framgång, på mitt sätt. Baserat på vad jag kan.

Jag försöker alltid att vara mig själv och jag blir väldigt glad av att man märker av det. Det betyder ju att jag är på rätt spår så tack för din kommentar för det första! <3

Men hur blev det så då? Jag tror att när insikten kom att jag blev uppskattat för mina personlighetsdrag så blev jag stark i det och fann styrka i det. Jag har fått höra att jag är rolig, att jag har fint fluffigt hår och att jag kan mode exempelvis. Jag själv har gillat dom dragen hos mig själv och när det blev bekräftat av andra, att det var någonting som uppskattades så körde jag på det. Jag började inte gå efter någon annan som kanske hade långt hår, eller som var mer sarkastisk i sin humor eller som var duktig på att rappa. Jag byggde upp min twitter på min humor (som sedan gjorde att jag började blogga), jag rockade min frisyr på mitt sätt och jag började klä mig efter vad jag tyckte om. Jag försöker inte och har aldrig försökt att vara någon jag inte är. För det blir inte bra iallafall. Det blir halvbra.

Men missförstå mig rätt nu, jag hade aldrig gjort någonting bara för att någon sa åt mig att jag var bra på nått, jag märkte vad jag var duktig på och tyckte vara kul och fortsatte att köra på det. Hittade mina styrkor. Idag har jag som en liten lista i huvudet på saker som jag är bra på, och en där jag är mindre bra. Jag är dålig på att svara snabbt på mail exempelvis, jag funderar för mycket och är inte snabb att ta beslut men det krävs i mitt jobb. Så då anlitade jag Jonna som hjälper mig att ta beslut snabbt. Men jag är ganska unik i min stil, vilket gör att jag fokuserar mycket på det i mina kanaler som jag ser uppskattas då jag dagligen får ett gäng frågor om stylingtips, vart mina kläder kommer ifrån osv.

Man kan alltid bli influerad av andra människor, så är man ju som person och det är härligt att få inspiration från lite här och var, men det är skillnad på att hitta inspiration och göra det till sitt egna, och att ta det rakt av. Då blir du inte originell. Du blir en copycat. Lista ut vad som gör dig bra och vad just dina styrkor är, finn inspiration, men hitta ett sätt att göra det till ditt. Tipsar jag om en snygg skjorta här i bloggen så köp den om du tycker att den är fin, men styla den till jeans som du tycker sitter bra på dig, ha sneakers som du gillar och locka håret som du brukar locka håret. Då blev du influerad, men du rockar fortfarande din egna stil, du är originell. Ett ytligt enkelt exempel, men som man enkelt kan ta med sig i vardagen. Man måste hitta sin nisch. Det är faktiskt det första man lär sig i den här branschen, för du kan inte blogga och ha inriktning, mode, mamma, hälsa, business, skönhet, matlagning, inredning OCH musik. Man måste välja en inriktning, kanske, högst två. Dom med för många tappar man intresset för och det blir halvbra för ingen är såpass bra på så många saker. Och det antar jag passar bra in i vardagen också, vem är DU? Vad brinner DU för?

Jag kan ju bara utgå från mig själv och mitt yrke men där tror jag framförallt att det är A och O. Jag kan inte följa profiler som jag inte ser är 100 % sig själva. Tycker även man ser tydligt när någon har blivit influerad av någon annan vilket gör att jag tappar intresset snabbt. Och såklart är det så i det vanliga livet också. Umgås man med människor som man känner är sig själva så känner man ju av det, fejkar någon så känner man ju även av det. Däremot fascineras man av någon som är sig själv och kör på det. Iallafall jag.

Min grundtanke är helt enkelt det att jag vet att är jag inte mig själv så genomskådas det och jag kommer inte lika långt som när jag är mig själv. Punkt. Jag hade aldrig fått dom jobben jag har fått idag, haft dom följarna jag har idag eller haft den kretsen kring mig som jag har idag om jag inte var mig själv. Jag hade haft en del av det såklart, men efter några år hade det känts av och intresset att jobba med mig, följa mig eller vara min vän hade tynat bort. Man hade märkt att jag låtsades vara bra på någonting jag inte är.

Man kan fejka och ta efter andra hur mycket man vill, man då får man aldrig ut så mycket som möjligt av sig själv och det kommer ta längre tid att ta sig dit man vill, om man ens tar sig dit. Oftast blir man genomskådad och det sätter käppar i hjulet på en. Hitta dina styrkor, vad är du bra på? Och sedan hittar du ett sätt att få ut det bästa av dom egenskaperna. Och tänk på att dom personerna du förmodligen gillar bäst i ditt liv är dom som är sig själva. Exempelvis är ju Victor min favoritperson nummer ett i hela världen, och jag vet ingen som är mer sig själv än den människan i alla lägen.

Stor kram <3

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lovisa

    Hatten av för dig, din blogg och allt du gör. Är det något jag verkligen uppskattar så är det när du pratar om psykisk ohälsa, både i blogg, podd och instagram. Jag själv lider av extrem ångest och då hjälper det så mycket att höra någon annan som också gör det, samt alla tips som du har. Uppskattas!

  2. M

    Ander Hansen (hjärnforskare) gav tips i Skavlan om att ställa in mobilen på svart/vitt.
    Jag har haft det så sen i fredags och det funkar sååå bra! Allt blir otroligt tråkigt och ointressant i svart/vitt!

  3. J

    Vart kommer era vita gardiner ifrån som ni har i vardagsrummet, och era lampor över köksbordet?
    Älskar din blogg och älskar när du skriver om och visar bilder på inredning i båda era lägenheter!!! Sååååå kul 🙂

  4. Kat

    Ett tips om att undvika sociala medier! (Inte direkt till maja utan till er andra).
    1. Radera appen och ladda ner den när du har tid och lust att gå in
    2. Lägg appen så den inte är så tillgänglig, gärna i en mapp i mobilen som knte ligger på ”startsidan”. Ibland går jag in på instagram direkt när jag klickat ner den AV REN VANA. Så nu har jag gjort den mer otillgänglig och fler steg till appen gör att man måste tänka mer och då hinner man förstå vad man pysslar med haha

  5. A

    Hej Maja! Har en fråga som hänger ihop lite med den första frågan du besvarade. Har funderat lite över detta sedan du skrev ditt inlägg om att dra ner på sociala medier. Vill också verkligen understryka att detta inte på något sätt är kritik utan bara en fundering! Du säger att du mår bättre av att dra ner på sociala medier och att du bara snabbt går in för att posta själv. Hur tänker du då kring att du på ett sätt bidrar till det som får dig själv att må dåligt? Du är själv en ”influencer” som postar bilder osv för att folk ska gå in och kolla på men har samtidigt insett att du inte själv vill sitta och scrolla igenom instagram. Är det något du har reflekterat kring? På ett sätt bidrar du ju, med ditt jobb, till det beteendet. Kan inte riktigt formulera min fråga inser jag men hoppas du förstår vad jag menar! Och som sagt, detta är absolut ingen kritik mot dig och jag hoppas att du kan förstå mig rätt. Älskar att följa dig i alla dina kanaler och detta var bara en fundering som dök upp hos mig och av nyfikenhet undrar jag om det är något du reflekterat över själv. Kram!

  6. Elin

    Jag följde dig på twitter innan du startade bloggen, och blev SÅ glad när du skulle börja blogga för att du alltid har varit dig själv och kört ditt race. Väldigt inspirerande!!
    Tror det är därför som alla visar så mycket kärlek här inne, du vågar vara dig själv. Många uppskattar det! 🙂

  7. Madeleine

    Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg! Vill att livet ska ordna upp sig och att man får känna sig lycklig! Känner mig ensam en hel del och har kompisar som har det där man också vill ha, pojkvän och barn. Jag förstår att dagarna gå upp och ner även om man har den där familjen. Men man vill väll ha någon att dela livet med, någon som finns där vid ens sida och man kan planera framtiden med. Någon som gör en lycklig. Kanske är detta ett ämne ni kan ta upp i podden? Eller som du vill ta upp i bloggen? Ha det toppen och ta hand om dig!

Visa alla 8 kommentarer
Jag är inne i ett mode och våren känns så nära vilket gör mig sugen på vår och sommarkläder.

Jag är inne i ett mode och våren känns så nära vilket gör mig sugen på vår och sommarkläder. Helt klart det roligaste som finns, att få klä sig i starka färger, stora klänningar och härliga hårband. Hittade den här magväskan från H&M när jag gjorde kollage häromdagen så jag klickade hem den. Ska matcha den till allt och ingenting i sommar.

Ni hittar väskan här! (adlink).

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Hanna

    Maja! Var har ditt arkiv försvunnit? Försökte hitta tillbaka till dina inlägg från när du bodde i Lissabon men inget av det verkar finnas kvar? 🙁

  2. Kelly

    Hej Maja! Skulle du inte kunna göra ett inlägg om skönhets- och hälsotips? Typ dina tips och råd om vad man kan göra för att få mer glowig hy, få hår/ögonbryn att bli fylligare, osv osv? Hoppas du förstår hur jag menar! Du är så oerhört vacker och tänker att du kanske har några tips att dela med dig av, kram! <3

God morgon lördag och från en nyvaken Maja.

God morgon lördag och från en nyvaken Maja. Jag hade en dålig natt inatt, vaknade vid fyra och somnade väl om runt sex någon gång efter mycket bökande med Victor. När jag inte kan sova så tycker jag om att gosa in mig hos Victor, finner ett lugn då, men det blir liksom svårt när en livlös typ 100-kilos Victors armar ska läggas runt mig och ha sig.

Idag är humöret sådär. Victor åkte nyss iväg på träning och åker direkt därifrån till London på match, jag tror att det var London. Han kommer hem imorgonnatt igen så jag blir ensam två dagar nu. Igen.

Jag tycker inte om att klaga, speciellt inte över det här livet, jag har vetat vad jag har gett mig in på hela tiden så att sitta hemma och tycka synd om sig själv är onödigt men däremot känns det lite i hjärtat idag. Jag saknar honom. Saknar livet med honom. Jag mår alltid så himla bra när jag är med honom. Och jag har mer och mer börjat ogilla ensamheten. Kanske för att jag senaste åren har börjat leva ett annat liv som har bestått av allt annat än att sitta hemma och vänta på honom, så när jag ofrivilligt blir ensam kvar här så blir det märkliga känslor i mig. Mycket ångest faktiskt. Jag har nu två dygn på mig ensam, att tänka på allt det där jag annars inte skulle ha haft tid att tänka på. Det blir även mer ensamt med bebisen i magen, när Victor är hemma så klappas det på magen, jag får ofta beröm om att jag är vacker och när bebisen sparkar är vi två stycken som har händerna på magen. Vi är två i det här.

Och förutom det så saknar jag Victor som partner. Saknar att pussas med honom och hitta på saker med honom vid min sida. Om det är att åka till Ikea, eller spendera hela dagen i soffan framför You på Netflix spelar ingen roll. Bara jag är med honom. Igår var det som om att jag bara vill ligga lerlös på honom och bara stanna där. Vara nära. Nära nära nära.

Vi spenderade gårdagen med att köpa bebissaker (ni har bett om en lista och det kommer) och sedan åt vi ostbågar i sängen framför 36 dagar på gatan på SVT. Och sedan blev det Harry Potter och rester till middag. Jag var ledig hela dagen och var bara med Victor, vilket var den bästa dagen på väldigt länge.

Nu ser jag framemot måndag när han är hemma igen, sen ska det njutas innan jag flyger på onsdag. Jag är ändå glad över anledning till varför vi bara får två dagar ihop. Jag måste åka för att jobba. Det är ju det jag så länge har strävat efter, att ha mitt egna liv, mitt egna schema, men jag skulle ljuga om jag skulle säga att det inte krockar och att tajmingen oftast blir dålig med Victors schema vilket resulterar i som nu, att vi knappt har setts sedan november.

Påminner mig själv som jag så ofta gör, att det som är bra med det här är att jag aldrig kommer att tröttna på honom. Och att jag efter snart sex år, gift och gravid, är mer kär än någonsin. Det slocknar liksom aldrig. Det växer bara.

Nu ska jag lägga upp min dag, sitter jag bara hemma blir jag galen. Så det kommer få bli träning, jobb, ärenden och lite sånt idag. Önskar er alla en fin lördag tills vi hörs senare idag.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tanja

    Förstår precis! Spelar väl ingen roll hur ”lyckligt lottad” man är, man får sakna sin partner och känna sig ensam ändå <3 Kram!

  2. Mette

    Perfekta serien att se för att bränna av några timmar (dagar) är ”Hemma igen” på SVT play! HELT fantastisk och påminner mycket om ”Vår tid är nu! stor kraaaaaam ❤️😍🥰💐

  3. Madeleine

    Har du tips på vad man kan göra när man är ledsen och livet känns jobbigt? Har du någon bra motivation/pepp att rekommendera? Ta hand om dig!

  4. Klara

    Hej Maja!
    Först så vill jag bara säga att din blogg är det bästa jag vet, ärlig och genuin. Mår så bra av dig!!
    Sen, har jag en fråga där jag tänkte att du kanske kan ge mig lite visdom…
    Det är så att min pojkvän ska åka bort och resa i några månader och jag vet inte hur jag ska klara mig. Hur gör du när Victor är borta? Vad tycker du jag kan göra för att hålla mig över ytan med ett liv i ångest? Min pojkvän, är likaså som du beskriver Victor, min trygga punkt, och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till.
    Kram till dig och lilla bebisen♡

Dress från Asos hittar ni här (adlink)!

Dress från Asos hittar ni här (adlink)! På rea nu också!

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anna

    Hej Maja! Jag undrar om du skulle kunna tipsa om bra pyjamasar, säger man ens så? För oss korta. Jag önskar så att jag kunde hitta en typisk ”skjortpyjamas” men alla är så otroligt långa i benen. Och blir tråkigt att vika upp pyjamas.

Rekommenderade inlägg

Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi!

Nu är jag i vecka 27 och dagarna bara rusar förbi! Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade om mina veckor, jag har gjort en vlogg faktiskt men saker och ting drar ut lite på tiden så det får bli ett inlägg istället! Så när jag är igång med youtube igen så kör vi på med mina veckouppdatering där istället!

Mitt mående: Jag mår väldigt väldigt bra. Så bra att jag ibland nästan önskar att jag kunde ha lite mer krämpor för att automatiskt bli påmind om att jag faktiskt är gravid. Ibland kan det gå en hel dag och inte förren jag ligger ensam tyst i sängen och jag känner mitt barn sparka kommer jag på att, just det, jag ska bli mamma. Det betyder såklart inte att jag inte är lycklig, bara att det är svårt att ta in. Och när kroppen fungerar precis som vanligt (lyx jag vet) så flyger liksom dagarna bara på ändå.

Mina hormoner: Skulle ljuga om jag inte skulle erkänna att det är mycket hormoner nu. Blir irriterad på saker jag inte borde bli så irriterad på. Är känslig. Kan ena stunden känna mig överlycklig och i den andra gråter jag över att jag är den mest ensamma människan i världen. Mina tankar och känslor är överallt men finner tröst i att det är mycket hormoner. Och att det är okej. Att det är precis som det ska vara.

Mina cravings: Kanske inga direkta cravings (förutom julknäcke med hushållsost och apelsinmarmelad HERREGUD SÅ GOTT DET ÄR), men jag äter mycket choklad nu förtiden. Eller mycket och mycket, förr åt jag aldrig godis nu slinker nog en eller två rader ner varje kväll. Annars är allting som vanligt. Äter lagom. Dricker vatten. Allt liksom rullar.

Min vikt och kropp: Nu vore det faktiskt roligt att ta reda på hur mycket jag har gått upp i vikt. Skulle kanske gissa på tolv kilo eller något sånt! Däremot är magen betydligt större nu ju vilket även gör att extravikten inte syns så mycket (enligt mig själv iallafall). Jag ser nästan bara mindre ut än för någon månad för att magen bara blir större och större. Känner mig svullen på kvällarna, fötterna fick inte plats i klackskorna jag testade i min vanliga storlek häromkvällen och det antar jag beror på all vätska. Men kroppen känns bra och stark. Lite foglossning då och då men inget illa. Mår bra. Känner mig frisk och glad.

Övrigt: Många tankar om att det går för fort har kommit. Nio månader kändes som en evighet i somras när vi fick reda på bebisen men tiden har bara rusat iväg och nu är vi snart där. Läkaren frågade häromdagen och allting var färdighandlat och om vi hade varit på sjukhuset för rundtur än. Inte har vi gjort det heller. Vi tror ju att det är hur lång tid som helst kvar.

Jag är även en sådan person som enkelt romantiserar saker och ting. Har alltid gjort och kommer kanske alltid att göra tyvärr. Det är ingen bra egenskap då jag ibland inte uppskattar verkligheten, hur livet egentligen blev. Så mina tankar är just nu att vi knappt har njutit, att tiden har flugit förbi och att jag inte har tagit vara på min första graviditet. Jag målar upp en bild som om att jag ska gå runt varje dag och enbart klappa på min mage och prata till min bebis. Att jag och Victor ska åka varannan dag för att köpa blöjor och titta på små bebiskläder. Verkligheten är ju inte så. Vår verklighet har varit den här hösten att jag har jobbat och rest en hel del. Victor har haft mycket fotboll och vi har haft gäster. Försökt få ordning på hemmet. Inte bara gått runt och fokuserat på min bebis. Nu blev livet så. Och det är ju så livet ska vara. Klart att jag har njutit, jag har ju klappat, pratat och älskat min bebis varje sekund. Bara för att jag inte går runt och nynnar på barnvisor redan eller har ens köpt en vagn än betyder ju inte att jag inte har njutit. Mitt liv bara är så. Bebisens mamma är så. Överallt och ingenstans. Känslor hit, och känslor dit.

Nu har jag min sista jobbresa inplanerad nästa vecka och när jag kommer tillbaka i slutet av januari så kommer jag sedan att stanna här ända till maj. Och det känns så bra. Då har vi ett par månader själva vi två (eller tre snarare) och förbereda allting. Lulla runt här hemma. Jag vill att tiden ska gå långsamt så att vi känner att vi har väntat NOG och att barnet bara ska komma NU. Det ska bara vara vi. Jag vill nästan att det ska bli tråkigt. Att vi sista veckorna räknar varje dag.

Planen är att jag i mars går på ”mammaledighet”, jag kommer blogga på som vanligt och med sociala medier men inga inplanerade reklaminslag. Jag ska även verkligen försöka planera bra kring blogg och podd så att jag kan ha dagar av att enbart mysa runt här hemma utan att känna ett minsta måste.

Det känns fint. Jag har lovat mig själv att njuta sista tiden nu. Och blir det så att jag inte njuter som jag har tänkt ändå så är det ändå okej. Som Victor sa när jag tog upp det här, ”vadå jag vill bara att X ska vara här nu, det är de jag längtar efter och då ska jag njuta”.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Matilda

    Hej Maja! Är du i vecka 26+ eller 27+?? Säger man på samma sätt i England som i Sverige. Alltså att i Sverige räknas 26+0 som att man är i vecka 27. Tar ett tag att lära sig haha. Kram till dig och bebisen!

  2. Julia

    Hej Maja! Så kul att få följa med på er resa. Jag hoppas du mår bra, det verkar som din livscoach hjälpt så mycket med ångest och stress. Jag vill bara ge ett tips till dig (eller vem som nu kanske läser:) ) som hjälpt mig väldigt bra med tvivel, jobbiga tankar, ångest, stress m.m. det är boken The Happiness Trap av Russ Harris!!!!! Om man ska läsa en bok på hela året läs den hehe. Jag vill typ skrika ut till världen att alla borde läsa den. Hur som helst. Hoppas allt går fortsatt bra med graviditeten. Kram!

  3. Emma

    Mitt första barn är född vecka 27! Va galet att få en bebis då när man tänkte att det var så långt kvar.
    Tänk att det är bra att tiden rullar på och att du kan leva som vanligt. När bebis är här kommer allt fokus vara där naturligt. Fram tills dess är det bra att du fokuserar på dig själv och er som par.
    Du är mer än good enough!

  4. Sanna

    Stressa inte över det, är 3 månader kvar så du hinner! Man behöver inte så mkt från början, lite kläder, en mysig filt, en vagn o kanske ett babynest eller spjälsäng. Man brukar också få väldigt mycket kläder vid första barnet så köp inte FÖR mkt. Vi hann knappt använda alla i minsta storleken för dom växer så snabbt. Angående sjukhus så har dom i Sverige ibland att man få göra studiebesök. Vi gjorde inte det utan valde bara närmaste. I sthlm får man önska men blir ju ändå där det finns plats ändå. Allt kommer lösa sig fint! Vill du förbereda dig på själva förlossningen kan jag tipsa om podden Vattnet går. Var bra att höra olika historier tycker jag. Lycka till!

    1. Maja Nilsson

      TACK för din kommentar. Känns fint att läsa att allas tips nästan alltid är likadana! Blir lätt att man vill köpa för mycket men ALLA säger att man knappt använder sakerna. Så tack för din kommentar, kändes fint att läsa <3 Kärlek

  5. linnea

    Vilket fint och ärligt inlägg. Jag känner igen mig i det du nämner om att romantisera saker och ting. Innan jag blev gravid hade jag den här tanken på att vi skulle leva överlyckliga, så där löjligt kära och BARA prata bebis, bebis, bebis i 9 månader. Så när vi fick reda på vår graviditet och det inte var det där lyckliga hela tiden så kände jag mig ledsen och besviken. Som att inget blev som jag tänkte. Allt var liksom precis som vanligt, den där vardagen. Nu försöker jag påminna mig själv om att jag har lätt för att romantisera saker (blir ofta fortfarande besviken haha). Men det får väl bara en process antar jag. Skönt att du mår bra så långt in i graviditeten! All lycka till till dig och Victor. Det är verkligen det största som finns att få bli mamma. Kram <3

    1. Maja Nilsson

      Åh men vad SKÖNT ATT LÄSA ATT JAG INTE ÄR ENSAM. Jag romantiserar ALLT, men försöker verkligen att jobba på det för jag tror verkligen att jag förstör många fina stunder i mitt liv genom att tänka att det inte blev som jag tänkt. Kan skriva ett inlägg när jag har ett bättre svar på hur man ska tänka osv, ska bara lista ut det själv först 😉 Stor kram och tack för din kommentar.

  6. Kriss

    Det är med att man tänker att man längtar efter bebis och att man bara vill att den ska vara uteeeee, det kommer!!!!! Man blir så himla
    stor och tung på slutet och knappt kan sova så man orkar knappt mer haha.
    Iaf var det så för mig med båda kids:)
    Kram!!!

  7. Emelie

    Jag är likadan! Är i vecka 37 och har inte ens fått min vagn än.. haha och jag som trodde allt skulle vara klart i vecka 20! Det är så overkligt i så många veckor tror jag att det är svårt att ta tag i saker då det är ”så lång tid kvar”. Sedan en vecka tillbaka har vi iallafall flyttat till hus, målat och donat i bebisens rum, packat bb-väskan osv så nu börjar det bli verkligt. Bara vagnen kvar då 😉 Jag jobbar även två veckor till sedan hoppas jag på några lugna dagar så jag hinner pyssla och dona klart det sista hemma innan ankomst. Klart han kan komma tidigare med men då löser det med sig tänker jag (även om jag är planeringsfreak hehe). Har också en lugn kille som tenderar att lugna ner mig vilket är skönt. Så du behöver inte känna dig stressad, jag tror man njuter hela tiden och att man bara får acceptera att det är en resa dessa 9 månader och att bara gå omkring och stryka magen hade nog gjort oss galna. Allt ordnar sig. Ha det så bra! Kram!

    1. Maja Nilsson

      Men så skönt att läsa! Jag har knappt varit stressad förrens utomstående har frågat hur långt vi har kommit men ALLA mammor här inne har skrivit samma sak vilket lugnar mig, knappt någon av oss har ordning på nått he he. Håller med dig, det löser sig. Igår handlade vi lite iallafall och jag tänkte börja tvätta lite kläder i veckan så man har utifall att! Tar med mig det du skrev om att det är en resa, det var fint. Tack för din kommentar. Stor kram <3

  8. Malin

    Är i v 28 och mår också ”som vanligt”, inte mått illa en endaste gång och ingen foglossning. Hade ibland önskat att jag också hetsåt inlagd gurka eller mådde illa av alla lukter man ska känna – men icke! Känns ju dumt att man är besviken för att man mår bra men precis som du säger är det nästan att man glömmer att man är preggo!

    Hämtade vagn förra veckan och är mitt i renoveringen av barnrummet, knappt handlat något. Vad behöver man ens?! Hoppas på lika snäll bebis som graviditet iaf 🙂

    1. Maja Nilsson

      Exakt så! Haha jag vet inte! Men har samlat på mig en lista jag ska tipsa om till alla oss mammor, har samlat tips från alla håll och kanter. Grundregeln är att man inte behöver för mycket he he! Note to self! Stor kram och tack för din kommentar <3

  9. Anna

    Hej!
    Slant in på din blogg av en slump ang graviditet 🙂 Vi ska nog föda nästan samtidigt. Är också i vecka 27 (26+1) idag. En påskbebis väntas här!
    Jag va hos barnmorskan häromveckan och fick då väga mig första gången sen jag va på inskrivningssamtalet i September. Min mage har såklart växt, men inte alls så mycket som jag kanske trott. Allt ser dock bra ut enligt UL och blodprover. Men – jag har inte gått upp ett enda gram. Vikten är exakt samma som när jag vägde mig i September, på grammet!
    Blev såklart lite nervös men barnmorskan sa att det inte var konstigt eller något att oroa sig för – så länge jag inte går ner i vikt.
    Och precis som du, så har jag inga cravings direkt. Äter normala portioner och kost och dricker otroligt mycket vatten – som jag alltid gjort iförsig.

    Tack för ditt inlägg och en intressant blogg.
    Lycka till med familjelivet och hoppas allt går bra för er alla 3 🙂
    Kram Anna

  10. Mikaela

    Så är det och det är ju ganska skönt! Hade man bara tänkt på bebisen hela tiden blir man nog galen;). Mitt andra barn kom i vecka 29 och då kände jag verkligen att graviditeten hade gått för fort. Njut av den sista tiden och se till att tillåt dig att bara ta det lugnt. Du strålar!

  11. Anna

    Jag var likadan. Tror att graviditet är så otroligt naturligt så man kör bara vidare. Vore kanske konstigt om man skulle ändra hela sig själv och sitt liv för att man blir gravid. Det är en naturlig del av livet och våra gener är ju vana. Även om det är otroligt stort. Lycka till med allt. Ni kommer att bli så bra föräldrar. Kram

  12. Maria

    Men du har njutit. Hade du bara fokuserat på att vara gravid hade du kanske tröttnat, och känt mer krämpor. Du är ju faktiskt inte ”bara” gravid heller. Kör på som du känner för och ha inte dåligt samvete för det, jag tror inte en blir bättre förälder om fokuset är enabart på graviditeten. Och det där med att ha handlat allt och varit på sjukhuset. Bebisar behöver väldigt lite i början, blöjor (går att handla på vägen hem från sjukhuset), något ombyte, resten löser sig om bebisen har föräldrar som bryr sig och det verkar den ju ha. Med första barnet körde jag hårt på att stoppa huvudet i sanden. Andra läste på hur förlossningen gick till och var på besök på sjukhuset, Det gjorde inte jag och det gick finfint. Kroppen vet vad den ska göra, och glömmer den bort sig är ju personalen på förlossningen ganska bra på det.

Visa alla 23 kommentarer