Så börjar semestern lida mot sitt slut, eller kanske inte, den behöver ju inte det om jag inte vill. Men jag vill börja skriva lite till er igen, jag har saknat det. Saknat er. Saknat att skriva. Första dagarna var det så skönt, all måsten som togs bort från mina axlar och jag hade tid att bara vara Maja. Vara fru och mamma. Vän och dotter.

Jag har slagits av några grejer nu när jag har varit offline och nummer ett är nog att omringa sig och i mitt fall framförallt, jobba med människor som förstår dig. Jonna, min projektledare, det var hennes förslag att jag skulle ta ledigt så hon fick ringa alla jobbiga samtal (och alla var så förstående, vi är trots allt bara människor) och allting sköts upp. Utan Jonna hade min stress varit så stor men nu bara försvann den.

En annan sak är att jag har älskat att vara offline. Jag har insett att jag har ett sånt magiskt liv, jag har sån tur med så otroligt mycket, att det vore slöseri att inte skapa mig en vardag där jag kan leva utan stress. Jag har levt mitt liv dessa veckor utan att känna ett behov att visa upp det för någon. Ingen stress att en bild måste upp eller att man kan ha missat någonting i flödet. Jag har levt mitt liv, som pågår precis just nu. Det jag tar med mig från det är att inte vara så mycket online längre. Jag kollar mitt flöde när jag vill, ibland varje dag, ibland inte på flera dagar. Jag ska hålla det så. Posta själv, när jag verkligen vill, inte för att jag måste, och kika efter inspiration själv, när jag verkligen vill, inte för att jag måste. Första dagarna funderade jag på om jag ens skulle fortsätta jobba med det här, att mitt liv passerar i revy framför mina ögon. Att jag missar min chans att leva ett magiskt liv.

Men sen nu, efter ett tag, så insåg jag att jag har saknat det, att jobba. Att ha en tillhörighet. Att jag älskar det här, allt jag har på gång nu. Så jag kan inte ta ledigt i ett år, eller, jag vill inte. Jag vill fortsätta på det här tåget. För det är jag. Idag hade jag en heldag planerad med Jonna och massa jobb väntade, jag var så otaggad igår, för jag är så trött efter dag två ensam med Teddan men imorse vaknade jag upp med ett pirr i magen. Jag behövde gå upp i tid och duscha för jag skulle göra någonting viktigt för mig själv. Det var härligt. Och jag behövde nog en semester för att förstå det. Att jag vill ha mindre tid online, men jobba som jag gör (med begränsade timmar som jag har gjort senaste halvåret), för kan jag hitta den balansen, så hittar jag min lycka. Jag vill ägna hela min tid jag har med Ted Louie och fokusera på honom och min familj, för att sedan kunna lämna iväg honom några timmar, och skissa på storslagna planer. Jag vill ha kombon. Jag kan ta semester hela livet om jag vill, jag hade ”semester” i tre år när jag bodde i Lissabon, men det passade inte mig och jag hade glömt bort det lite. Lyxen att ha en tillhörighet. Lyxen att göra någonting man brinner för.

Så jag ska börja skriva lite här igen, då och då närmsta veckorna innan jag är tillbaka i England och min semester är slut och min älskade vardag börjar igen. Men om ni inte är där än, om ni är inne på sista veckan jobb innan fyra veckors semester, eller om ni ska jobba hela jäkla sommaren men behöver en break från sociala kanaler så gör det. Kika in här i augusti igen istället. Slösa inte tid på att läsa någonting om det inte ger dig något. Och skit i att skrolla på instagram. I lördags hade jag en dagsfest för Victor som blir 25 år snart och jag la inte upp en enda story eller bild. Jag tänkte bara på Victor, mina vänner och öl. Och det för jäkla fint. Det var livet.

Maja, vet du vad som precis slog mig angående ditt inlägg om att också få vara ledig på sommaren. TÄNK OM alla influensers hade tagit varsin månad ledigt som de flesta andra får om man jobbar året om. Tänk va skönt för oss ”läsare” och också få helt ledigt från sociala medier. Även om jag älskar att gå in på din blogg och se dig uppdatera instagram eller youtube såklart!!! Men tänk om vi också hade fått hel semester från detta, ingen mening att ens checka telefonen för det finns inget att checka. Utan verkligen njuta av att vara ledig. Fasen va nice de hade varit! Oavsett, så tycker jag att du ska ta precis så mycket ledigt som du vill. Jag kan lova dig att vartenda kotte som är här inne eller följer dig på instagram förstår dig till 110%, och vi kommer att finnas kvar när du kommer tillbaka från semestern även om du inte uppdaterar alls. Så snälla, jag ber dig. Ta fritt. Fritt från allt, säg/skriv att vi höra i augusti igen. För nu ska du jäkla ha semester, precis som alla andra. Semester och tid med familjen och nära och kära. Det är vartenda människa värd. Så hörs vi efter sommaren. Du är fucking bäst!

Dagarna har rullat på och det är med anden i halsen jag har checkat av grej efter grej, har kikat in här med ångest och bara sett alla fina kommentarer och blev så rörd när jag såg denna. Det är så sant. Allting. Så därför tar jag nu semester. Jag behöver det. Victor behöver det. TL behöver det. Maja behöver det. Jag behöver några veckor av att checka ut på riktigt, samla ny kraft och få tillbaka både min energi och även min motivation. Det är läskigt för jag har aldrig varit helt ledig från bloggen sedan jag startade den för fyra år sedan men nu är det dags. Att vara ledig. Att vara mammaledig.

Jag kommer nog uppdatera lite på instagram men bara för att jag vill inte för att jag måste. Och så hörs vi här inne efter semestern, jag vet inte när det blir, när det känns rätt för mig. Jag säger till på instagram när det är dags. Saknar er redan faktiskt, men behöver det här nu.

Jag önskar er underbara sommarveckor utan sociala medier, utan kanske en bok i handen, vänner och ett glas bubbel.

All min kärlek. Maja