Han heter Ted Louie! Det hela började för flera flera år sedan och vi hade bestämt oss för att får vi en dag en son, då ska han heta Louie. Sen blev det Sveriges mest populära namn 2017. Jaha nehe, tråkigt. Ted då? frågade jag. Nej sa Victor. MEN VÄNTA, NU VET JAG VICTOR!!! VI SÄTTER IHOP NAMNEN!! TED LOUIE??!!!! Nej, sa Victor. Aldrig. Min son kommer inte att heta Ted Louie.
Så på nästan skämt har jag fortsätt att säga Ted Louie under flera år, och då antar jag att det växte på Victor. Han har ju trots allt hört det till och från i kanske tre år nu. Våra familjer har vetat om namnet i flera år och när vi fick reda på att det var en pojke då fanns det inget annat alternativ. Ted Louie. Utan mellannamn. Ted Louie Nilsson Lindelöf. Hans farbröder kallar honom för TL och jag för Teddis. Min älsklings-Teddis. Sen kanske han kommer vilja slå oss när han är stor, att ha två efternamn är jobbigt nog, nu fick stackarn två förnamn också.
Idag har jag glidit runt såhär! Svärmor passade lilleman medan jag tog en lång dusch, fönade håret och sminkade mig. Hittade en gammal jumpsuit som passade och kände mig fin.
Överallt står det vackra blommor här hemma, har fått både från Loréal, Splay och Apprl. Bortskämd! Och så fint!
Nu väntar fredagsmys med ostbågar och svensktv. Svärmor hittade dom mest fantastiska tomaterna i mataffären och Victor kom nyss hem. Nu väntar fredagsmys med ostbågar och svensk-tv. Önskar er en fin kväll <3
Hej igen från bebis-koman. Jag njuter och vi myser och har oss. Mamma har varit här och imorse bytte svärmor av henne. Dagarna består av pussar, godis och dåliga program på dagstvn. Jag har en bebis som inte vill lämna famnen så nu är det mer frågan om tid än vilja att komma igång med jobbet lite smått. Är ingen hemma så sitter han ihopklistrad på mig så behöver jag kissa så har vi ett problem. Så att få upp ett blogginlägg blir lika svårt som raketforskning men här kommer ett!
När Victor var borta på match åt jag och mamma småplock och jag drack ett glas rött. Herrejesus så gott det var. Som jag njöt. Av både vinet och tid med mamma <3.
Mys hos mormor <3 Jag måste säga det att jag är så glad att jag har mamma och svärmor. Mamma kom verkligen som en räddare i nöden och lärde oss massor, sånt som man inte tänker på när man blir mamma för första gången. Evigt tacksam för det. Och bebisen älskar henne.
Vi tog oss även ut på tur, vi åt lunch både på restaurang OCH handlade för första gången. Jag tog bilder som den tönten jag är.
Nydushad och glad mamma. Jämför man den här veckan med den förra är det som natt och dag. Förra veckan bestod av blodprover och massa krångel men nu andas vi ny luft igen. Det enda som strular lite är lillemans vikt, vi tror att man har vägt han fel flera gånger och vi är lite oroliga över att han inte går upp i vikt men vi träffar vår barnmorska varannan dag och nu schemalägger vi amningen så att vi vet att han får i sig det han ska. Han väger just nu 2.6 vilket får oss att tro att han förmodligen gått ner en hel del eller att man vägde honom fel vid födseln, han är trots allt elva dagar gammal nu och borde ha fått lite mer hull.
Kort och vackra blommor står lite överallt här hemma, och att mysa med Victors näsa är receptet för en lugn bebis.
Och vi spenderar mornarna här, att jag imorse vaknade av att Victor höll om mig samtidigt som lilleman låg ansikte mot ansikte och andades. Herregud hur lycklig kan man vara.
Och samtidigt undrar man hur trött man kan vara? Men det är okej, mer än okej. Det här ÄR livet.
Och vi pratar med våra favoriter då och då. Nellie kan hans namn och säger jämt att han är så söt, längtar tills dom får träffas.
Och med farmor kom även ett drös med presenter, alltifrån kebab med vitsås från Aros-pizzeria i Västerås till gosedjur från hans gammelfarmor och farfar till så vackra tavlor (ska visa er sen). Nu är Victor och svärmor iväg för att skicka iväg lillemans papper och registrera hans namn, resten av dagen väntar mys och god mat.
Åh vad man blir spänd på namnet! Så kul vad folk gillar för sorts namn och väljer till sitt egna barn!!
Alltså jag sitter i solen och bara leeeeer. Så härligtmysigtgulligt inlägg. Bubblar inom mig, åh vad jag tycker gillar detta!!
Hej mina älskade vänner. Och tack för alla fantastiska kommentarer som har ramlat in här efter mitt senaste inlägg. Det blev radiotystnad från alla kanaler förutom Expressen och ingen ursäkt har vi fått men ett otroligt stöd från er sida, tack för det.
Så nu kommer det, första inlägget i mamma-livet. Åh jag är så lycklig. Och hormonell. Igår fyllde han en vecka OCH det var morsdag, min första någonsin, så dagen, framförallt kvällen spenderades med storgråt. Av lycka såklart. Men även att min lille grabb redan är så stor HAHA. Aja nu kikar vi på dagarna!
Vi har facetimat med alla vänner och våra familjer <3
Och det har kommit blombud, champagne, presenter och fina kort <3 Så mycket gratulationer överallt, så magiskt och vår grabb kommer bli så bortskämd med kärlek.
Vi har spenderat några nätter på sjukhus och jag har ätit toast till frukost, lunch och middag. Allting är bra nu men han var lite uttorkad, hade lite gulsot och hade lite dåliga värden. Även om allting var lugnt så var det ganska så jobbigt för oss, traumatiskt att spendera så många timmar i en sjukhussäng och se lilleman behöva ta blodprov efter blodprov. När han låg och sov i sin solsäng satt jag och grät i sängen haha, som ett vrak. Det får mig att känna en enorm empati för alla familjer där barnet är betydligt sjukare, kan inte tänka mig någonting värre.
Väl hemma hade Sandra, kvinnan som hjälper oss här hemma gjort mat till oss som en räddare i nöden. Att få komma hem till ett städat hus med matlådor och pajer fick mig att gråta igen. Jag älskar bebisbubblan MEN jag förstår att man njuter av den mer hemma i Sverige under normala förhållanden, nu när mamma har kommit har vi kommit in i bubblan, innan var det mer överlevnad. Kissade jag höll Victor i en otröstlig bebis, mjölken tar ju lite tid att rinna till och så sjukhus på det. All hjälp just nu är ovärderlig och är så glad att vi har våra nära och kära.
En dag hade vi tolv timmar hemma innan vi behövde åka in igen men då invigde vi barnvagnen och var på vår FÖRSTA BARNVAGSPROMENAD.
Vi var så STOLTA och GLADA och LYCKLIGA här. Är fortfarande såklart, men detta är en prommis jag aldrig glömmer.
Sen har vi myst, myst och myst.
Och kramats och pussats. Alltså jag är så kär. Och han är SÅ LITEN. Ser betydligt större ut på bilderna. Trodde inte en människa kunde vara såhär liten. Livrädd första nätterna såklart, kändes som om att en sån liten människa liksom inte kan fungera som han ska.
Och sen kom räddaren i nöden, mamma aka mormor. Med presenter, godis och kärlek.
Och vi har blivit serverade mat <3
<3 Mormor.
Och så har vi varit på bebisens första match! Kändes så bra för mig att få duscha, sminka mig och ta mig ut. Bebisbubblan i all ära, men man mår bra av att ta sig ut. Bli människa igen.
Och igår var det morsdag här i England så jag fick fina presenter och de vackraste blommorna jag har sett <3. Fick även världens finaste push-present av mina pojkar. Så bortskämd.
Vad händer liksom, inte klokt.
Nu är det någon som är trött på mormor och behöver mat! Hur fin är han förresten? Har fått några spydiga kommentarer om att jag inte skulle visa honom och nu gör det iallafall, men låt oss vara ärliga vem kan låta bli? Aldrig sett någonting finare NÅGONSIN. Får passa på nu innan han blir för mycket människa.
Att man kan bli så glad, så varm, så rörd av er familj – gång på gång. Det är så härligt att läsa, så himla stort och fint! Och vilken liten kämpe. Kram!
Wow! Är det normalt att man blir stolt när man ser bilder på dig och bebisen? 😂 känns som att min vän fått barn! Så så fint! Önskar er all lycka och kärlek ❤️ Lyllos lilla killen som får dig som mamma! Har ni bestämt namn än?
Kramar!
Wow. Tack för alla era fina gratulationer både här inne och på mina andra sociala kanaler. Från djupet av våra hjärtan, tack. Det värmer så otroligt mycket och jag blir så glad.
Vi är inne i en riktig bebisbubbla, Victor tränar såklart men jag och bebisen spenderar dagarna med att äta sova och mysa. Han är ju bara fem dagar gammal idag men vi försöker hitta någon slags liten rutin och framförallt försöker vi få det här med amningen att fungera, so far so good fast det gör ju jäkligt ont. Men åh som jag älskar att vara mamma. Och som jag älskar min son. Jag gråter om vartannat och kan inte sluta titta eller pirra på den lilla människan. Vi är så lyckliga. Och det här är den största känslan i livet. Min son. Jag kommer göra allting för honom. Herregud. Det är för stort för att ens skriva ner, det går inte. Och nu gråter jag igen.
Jag har tänkt vara kvar i den här bubblan ett tag till och låta resten av omvärlden vara ett tag till, vi spenderade natten på sjukhus inatt och vi är väldigt trötta mest hela tiden just nu så jag laddar upp mina batterier till lilleman istället. Men jag har så mycket att dela med er och det ska bli så härligt att få berätta för er om allting, om min älskade sons födsel. Det har varit några riktigt tuffa veckor som avslutades med en planerad igångsättning pågrund av komplikationer, mitt i allt det har det varit kaos runt omkring i media som vi och våra familjer har försökt hantera samtidigt som vi alla visste att vår lille son inte mådde som han skulle där inne. Jag är väldigt arg men låter dom känslorna vara nu och fortsätter att fokusera på lyckan istället och min son, vi tre mot världen. Det viktiga är att han kom ut och mådde bra, och att vi nu är en liten familj. Även om vissa personer och framförallt media har förstört en del av det som man som människa har som rättighet att få hantera ifred, lyckan över att bli föräldrar blandat med oron över att allting inte är som det ska, det är en människans rätt att få säga att det är en privat anledning och sedan förtjänar man, som fotbollsproffs eller ej, att få hantera det ifred. Att bli lämnad ifred. På ett sätt känner jag mig berövad känslan man ska få ha som förälder dagarna innan ens barns födsel, och dagarna efteråt. Lyckönskningarna har blandats med hot, tack vare media.
Dagen innan landslagsuttagningen åkte vi hem från sjukhuset och hade fått höra att bebisen inte växte som han skulle och att huvudet var det enda organ som fortfarande växte, att all energi från min livmoder enbart gick till hans hjärna. I chock satt vi i soffan hemma och ringde våra familjer och berättade. Minns att jag satt i soffan, klappade på magen och grät varannan minut över att hela min verklighet har förändrats. Min vanliga hälsosamma graviditet var plötsligt någonting annat, min son som har växt som han ska har helt plötsligt slutat och väger på tok för lite för sin ålder. Jag fick 12 timmar på mig att bearbeta alla känslor om en igångsättning, eventuellt kejsarsnitt, en tidig förlossning och en bebis som inte mådde bra innan media skapade en hatstorm mot oss. Istället för att acceptera Victors ”Nej tack, jag måste tyvärr tacka nej den här gången pågrund av personliga skäl” så målades han upp som en landsförrädare och man ifrågasätter hans professionalism. Jag brukar inte uttala mig om vad som står och inte i tidningarna, det är en del av vår vardag och vi förstår att det ingår i Victors yrke att bli skriven om, men den här gången gick det från att locka klicks till att bli omänskligt. Allt detta konstanta tjat om att spelarna måste ha respekt mot media, ställa upp på intervjuer, svara på frågor, när det gång på gång inte visas någon respekt överhuvudtaget tillbaka. Fotbollskanalen publicerar det mer triggande inlägget efter det andra och i någon tv-studio diskuterar Alexander Axén att ”personliga skäl” inte håller som ursäkt utan att man kräver en förklaring. Att det är Victors ansvar. Vilken människa i hela världen vill berätta för pressen om att ens bebis inte växer som han ska i magen? Vem vill berätta det för någon som inte är ens närmsta familj? Och när slutade man förstå innebörden av privat angelägenhet? Hade vi dessutom gått ut med informationen om att det var pågrund av barnet hade nya spekulationer kommit igång. Vi kan den här världen nu. Säger man A vill alla alltid veta B. Hade tidningarna fått en susning om att det kunde vara komplikationer hade det stått i varenda tidning, allt för klicks. Jag har sett en hemsida där en person har gjort analys och räknat ut mitt förlossningsdatum som jag har valt att hålla privat, förmodligen hade nya spekulationer påbörjats och hade någon annan än vår närmsta krets fått reda på omständigheterna hade mitt hjärta gått sönder. Ingen har någonting att göra med vårt privatliv. Ingen har någonting med min sons välmående att göra eller min graviditet. Och komplikationer eller inte, att tacka nej till jobb för att ens fru är höggravid och kan föda vilken dag som helst bör alltid respekteras och aldrig ifrågasättas, det förstår alla kvinnor och i princip, med några undantag i den svenska median, alla män.
Satt vi inte på sjukhuset för att göra ultraljud, oroliga över svaren med tusen frågor till läkaren så ringde Victors telefon stup i kvarten med frågor om presskonferens, EM-kval, spekulationer och hot. Jag fick kommentarer om att jag borde bli skjuten och att Victor är en landsförrädare. Allt för att Victor ansåg sig ha rätten att hålla sin sons hälsa och födsel för sig själv.
Där har du nått att skriva en krönika om, hur värdigt det är, Olof Lundh. Och Victor stavas med C, det borde man veta om man är en ”etablerad sportsjournalist”.
Nu ska jag byta en blöja, pussa på min son och låta rätt saker ta min energi igen. Ingenting mer ska få stjäla min tankeverksamhet nu. Bara bajsblöjor, frasiga bröstvårtor och gosiga kinder.
Så får vi se om dem skriver en artikel om det här, det tvivlar jag på.
Men herregud! Vad är det för FOLK alltså?! Helt galet 😡 låter helt fruktansvärt för er att behöva vara med om all den skiten mitt uppe i födseln av er son. Så skönt att höra att allt gick bra med förlossningen och bebisen till slut! ❤️ Ta nu hand om dig själv och varandra. Er son ser helt underbar ut och han har fått de bästa föräldrarna! Skickar massa kärlek! Kram❤️
Det här visar väl mer att det är inte bara fotboll dom inte kan, förlåt, nu håller jag på att bli som dom……..
Bra jobbat och tänk på att det är bara några promille som utgör den andra sidan av slanten.
99.999999999 håller på Er och har samma uppfattning om respekt för dom personliga frågorna och situationer som uppstår i livet.
Bra jobbat Maja och Victor (grattis till brorsan också, skulle ha valt Leksand kanske :):):).
Stort grattis till er fina son, Maja och Victor!
Önskar er lilla familj all lycka, och ni gör SÅ rätt som går in i bebisbubblan och bara njuter. Det är det man ska göra.
Maja – du gör helt rätt som ryter ifrån! Varför ska inte ni kunna vara privata?
Varför måste hela Sveriges (fotbolls)befolkning veta exakt varför Victor avstår från en match pga privata skäl?
Åh, jag blir så himla arg när jag läser det!!
Nej, stå på er och njut av den här första tiden. (Oroa dig inte, bröstvårtorna läker så småningom och sedan blir amningen en mysig stund)
Alla vi som har fått barn vet att det tar tid att återhämta sig och det viktigaste av allt är att den nya lilla familjen får tid till varandra som mamma, pappa och barn.
Webbplatsen använder cookies för att förbättra din användarupplevelse. Vi utgår från att det är OK för dig, om du inte vill godkänna att vi använder cookies så kan du klicka på "blockera". AccepteraBlockeraLäs mer
Hahahah ”nu fick stackarn två förnamn också” ❤️ Fantastiskt namn!
Vilket underbart namn!! Så fint!
Åh vad fint! Och vilken fin familj ni är ❤️❤️
Sååå fint och gulligt namn!! Hade faktiskt gissat på just detta namn, enda sedan jag hörde Sanna och Johns låt till er💕
Men så fint ju!!!! ❤️
Hahahha, han får det inte lätt när det ska skrivas på papper i framtiden 🙄