Kategori

Tankar om livet

Kategori
Onsdag mitt i livet.

Onsdag mitt i livet. Ett lugn har infunnit sig i mig och idag är en väldigt bra dag. Det har varit hektiska veckor minst sagt men nu väntar hemmamatcher för Victor vilket i sin tur betyder att han kommer att vara hemma några dagar i streck och inte åka direkt, underbart. Jag har väldigt mycket på gång nu så att balansera mitt liv som mamma, fru, vän och affärskvinna har minst sagt varit utmanade. Jag har oftast varit väldigt snäll mot mig själv när det kommer till min mammaroll men nu senaste veckorna har jag känt mig ledsen.

Ledsen över att jag har haft mycket annat som har stressat mig och tagit upp min tid, ledsen över att jag så gärna vill så mycket med min karriär samtidigt som jag slits med tankarna om hur viktiga dessa åren med TL är. Ibland är det som om att jag inte litar på min egna känsla, jag vet att jag njuter, så mycket av allting som har med den där lilla människan att göra. Men så får man höra att oj, jaha du är inte hemma med honom fast du egentligen kan, du måste njuta nu Maja, småbarn mår bäst av att sitta inlåsta i ett hus med sin mamma 24/7, och så försvinner hela min känsla kring situationen. Känslan jag egentligen är trygg med. Att jag njuter, och det är tack vare, avlastningen jag får genom förskolan, eller när mamma är här på besök eller när svärmor kan ta honom ett dygn i Sverige när vi är där.

Vi alla har ju olika åsikter om det här men jag vet att många av er känner som jag gör. Man vill köra sitt race OCH vara världens bästa mest närvarande mamma. Men när Victor är iväg såhär mycket och att bo i ett land utan vänner och familj kring sig som kan hjälpa till så blir vissa dagar helt upp och ner och jag lägger mig helt gråtfärdig och stressad i sängen vid halv tolv på natten.

Senast jag pratade med min psykolog sa hon till mig att jag måste påminna mig själv om att jag gör så gott jag kan. Jag gör ju verkligen det. Och det är ingenting fel med att vilja jobba hårt, följa sina drömmar och samtidigt vara mamma. Livspusslet är svårt för alla och vi måste komma ihåg att vara snälla mot oss själva.

Det jag försöker påminna mig själv om är att när det blir såna här perioder så måste det också få vara okej. Ibland kan jag lägga så mycket skuld på mig själv över saker jag inte borde ha skuld över. Typ som igårkväll, helt slut efter att ha klämt in så mycket jobb som bara möjligt på bara tre timmar medan Teddan sov sin nap och sen lekte med Sandra, försökt svara på mail lite då och då samtidigt som jag har lekt med bollar.

Vi åkte till ett lekland (för att jag hade så tydligt samvete men egentligen var jag så trött att jag ville svimma) och väl hemma vid sextiden satt jag på tvn till Teddan så att jag skulle kunna laga ihop en trevlig middag till oss. Då står jag där och får dåligt samvete över att han sitter ensam i soffan med sin vatten i handen och snuttis i andra och tittar på Lejonkungen. VARFÖR? Varför i hela friden skulle inte det vara okej? Självklart måste jag ju få ihop vår vardag och att ställa mig och laga en god pasta till oss medan han sitter sex meter bort i en soffa är ingenting jag borde ha dåligt samvete över. Men där stod jag, med tårar i ögonen.

Jag har också dåligt samvete över att vi funderar på att lägga till en extra dag på nursery. Nu går han måndagar, onsdagar och fredagar och han ÄLSKAR det. Han säger knappt hejdå till oss utan springer in direkt innan pedagogen ens har hunnit ta av honom skorna. Om det skulle betyda ett mindre stressigt liv för mig så varför ska jag ha dåligt samvete över det. Det bör tilläggas att jag verkligen är duktig på att vara i nuet, utan telefon och allt sånt när vi är tillsammans men även om det ibland inte blir så någon gång ibland, så måste det få vara okej.

Nu när Victor har varit iväg har jag haft så mycket på min agenda som blir helt omöjligt att klara av med Teddan hemma, eller självklart kan han vara det, men hur snällt är det mot honom. Och det andra alternativet är att jag jobbar från 19.00 till sen natt för att få sakerna gjorda. Och då blir jag inte heller en bra mamma dagen efter. Och tredje alternativet är att jag blir en hemmafru istället.

Jag är glad att jag har min mamma i det här, hon påminner mig om att jag faktiskt är betydligt mycket mer med TL än vad jag tror och ger mig själv cred för. Vi sitter ihop han och jag så att han får gå en dag till på nursery kommer han förmodligen bara tycka är kul och skönt att slippa mig en stund. Dessutom går ju våra liv i perioder, om det blir en stressig höst för den här familjen så får vi lösa situationen så att det blir bäst för alla. Och i vår kanske det blir lugnare och då avbokar vi en dag på nursery. Hösten och vintern är känt i vår fotbollsvärld för att vara den mest hektiska perioden men det blev en riktig chock i år när det slogs ihop med min hektiska period.

Jag ska berätta mer om vad all min tid går till längre fram, men det är de absolut största i min jobbkarriär hittills. Någonting som ligger mig varmt om hjärtat. Och det måste få vara okej, att både jobba hårt och vara mamma, ibland en supermamma och ibland en trött mamma. Bara för det, är man inte en dålig mamma. Vi gör så gott vi kan.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jill

    Mina barn har alltid gått fullt på dagis, jag har jobbat mycket i perioder och vi mår bra av det. De växer, frodas och vi matar dom med kärlek.

    Det mest sjuka i denna värld är att detta är ett mammafenomen, detta hade aldrig ens diskuterats om det var omvänt.

    Släpp garden och lita på din magkänsla. Du är grym och en fantastisk förebild och mamma oxå kan jag lova!!

  2. Evelina

    Kommentarer aldrig men … vill bara påminna dig om att du är så mycket. Om inte minst en grym inspirationskälla för oss som följer dig, oavsett om det inte uppdateras varje dag, om du pausar det sociala en period för att vara med din familj eller lägger oss åt sidan. Du är också en helt fantastisk mamma och den absolut bästa för TL. Du e fantastisk!

    1. Johanna

      Varför har du dåligt samvete? Ha inte det. Tänk dig två föräldrar som jobbar på kontor. Efter mamma- och pappaledigheterna går ju båda givetvis tillbaka till heltidsjobb och ungen får vara 5 dagar på dagis/förskola. Det är väl precis samma sak för dig/er ☺️

        1. Sabrina

          Fast jämför dig inte med dom andra fruarna, hur många av dom har sitt egna varumärke och står på egna ben? All creed till dig!! Du är grym!
          Jag är själv mamma till två barn och kan säga att jag hade ångest över att lämna dom på dagis till en början men i efterhand har jag bara märkt hur mkt dom älskar dagiset samtidigt som dom kommer hem till en mamma som har energi och har ork att leka med dom. Om TL trivs på dagis så testa med ännu en dag och sen kanske utöka? Du får tid till att jobba och TL får leka, umgås och utvecklas socialt! Win win för bägge. Och ha inte dåligt samvete ❤️

  3. Linnéa

    Hej Maja!
    Jag vill egentligen bara kika in för att jag blir fundersam när jag läser dina inlägg ibland. Allt jag läser och förstår är din enorma kärlek, dels för Victor, men också för TL. Du visar sån enorm tacksamhet, glädje och kärlek för allt i ditt liv. Och att du är så genuin tror jag är vad som gör att så många tycker om dig. Därför blir egentligen min fråga, för vems skull får du dåligt samvete? För TLs? För dig själv? För Victors? Eller för alla de människor som följer dig och som du tror kanske dömmer dig?

    Oavsett vad så vet du vad som är bäst för ditt barn, och du vet vad som behövs för att eran familj ska må så bra som möjligt. Jag kan förstå komplexiteten i att ha en man som är borta mycket, ett jobb som kräver mycket tid, men då är det väl HELT fantastiskt att han trivs så bra på nursery som han gör? ❤️

    Vill inte på något sätt förminska de känslor som du beskriver, utan mer förstå dig på rätt sätt. Att man lagar god pasta, skickar honom till nursery, eller jobbar för sitt leverne och för att göra det bästa man kan för sig själv och sin familj är inget man ska ha dåligt samvete för. Oavsett vad. Du gör vad som är bäst för din familj, och återigen, allt du återspeglar är din enorma kärlek för din familj.

    Stor kram!

  4. Taru

    Hej Maja!
    Ville bara skriva från en tre barns mamma. Bara du och Viktor vet vad som är bäst för er son. Strunta i vad alla andra tycker om hur ni borde göra med erat barn. Mår han bra och älskar nursery så ska du inte må dåligt över att ha honom där en extra dag ♡ alla kämpar med sitt livspussel och gör sitt bästa!

    Jag hade själv en period i mitt liv för flera år sedan då jag varje morgon fick väcka mina flickor alldeles för tidigt för att lämna dom på dagis vid 06:30 för att hinna till jobbet och sen hämta dom vid 16:45 och mitt hjärta gick sönder varje dag. Hade inget annat val för att kunna försörja oss. Idag är allt bättre med jobb och tider vilket är guldvärt.

    Jag förstår att du måste känna så mycket känslor speciellt då du är mycket själv med TL men var inte för hård mot dig själv. Vi är många föräldrar som måste låta våra små få vänta eller roa sig själva ibland när mat ska göras eller när man är sjuk osv.

    Skickar massa kramar till dig och följ din magkänsla , det som är bäst för er ♡

  5. Åsa

    Du är världens bästa mamma! Glöm aldrig det. Ni är en trygg och glad familj, ni har fokus på TL och ni gör så gott ni kan, vilket alltid är gott nog.
    Var snäll med dig själv!
    Du skulle knappast bli en bättre mamma som hemmafru, lika lite som V skulle bli en bättre pappa som hemmaman.

Visa alla 95 kommentarer
Det är verkligen en övergångsperiod just nu.

Det är verkligen en övergångsperiod just nu. Jag tycker att det känns lite jobbigt och jag försöker att ta det lugnt och rida ut det men ack så svårt det är ibland, att just bara rida ut det.

Jag tror att det för det första är förändring av säsongen. Den här tiden på året blir allting lite grått. Håret blir rufsigt, huden torr och blek och man känner sig allmänt grå oavsett vad man gör. Sminket sitter inte, varenda skavank syns och håret har aldrig känts så tråkigt. Jag pratade med en kompis som höll med och kanske är ni fler som känner igen er. Jag känner mig verkligen inte som mig själv just nu och jag vill förändra allting. Inte bara det yttre utan mycket saker. Dagsläget puttrar liksom på varje dag och det är varken super eller katastrof. Det är lagom. Allting är lagom.

Samtidigt som jag känner såhär så var det länge sen jag var såhär motiverad på mitt jobb och YTLIGHETER (ja det är fult att säga det men nu gör jag det iallafall). Jag vill klä upp mig, känna mig snygg, springa runt på möten, köpa nya väskor, fota, vlogga – ja ALLT! Men det i kombon med det här grå glowet jag har fått samt Corona är ju inte optimalt. Jag precis som så många vill ha tillbaka mitt gamla liv. Som för mig bestod av en lugn vardag men med betydliga många fler härliga inslag. Jag har absolut inte känt mig berättigad att klaga på Corona-situationen men just nu känns det väldigt tungt att det förmodligen inte ens liknar en normal vardag här i England förren till våren eventuellt sommaren. Reglerna ändras varje dag, just nu får man gymma exempelvis men inte blanda fler hushåll hemma. En rolig och ironisk grej är att man måste ha på sig ansiktsmask i lobbyn (väldigt strikt) men på övre våningen där man gymmar och alla samlas och svettas, där krävs ingen mask. Logiken i det. Det är ju en helt annan diskussion, men vad regeringen här håller på med har man ingen aning om, alla mina brittiska vänner skakar bara på huvudet när det kommer på tal. Restauranger är öppna men stänger 22.00 men lekland osv är stängt överallt. Det är även lockdown i olika distrikt, så man får hålla koll på om ens postkod har fått nya regler eller inte. Postkodlotteriet kan man säga hehe. Just nu har vi klarat oss och jag hoppas att det håller sig så dock så fick jag höra idag att Liverpool numera har en fyra veckors lockdown framför sig och att Manchester knappt klarade sig från en. Håller alla mina tummor och tår. Gymmet, TLs nursery och öppna matbutiker är det som får dagarna att ändå rulla på just nu.

Livet är bara lite tråkigt och det känns som om att jag har en uppförsbacke framför mig. Ni vet när man vill så mycket men förutsättningarna hjälper inte riktigt till på traven. Man vill till toppen men att ta sig dit kommer att bli lite kämpigt.

Jag tröstar mig iallafall med att vi är fler som är i samma situation just nu oavsett vilket land eller vardag vi har. Kanske ska man kalla det oktober-stadiet. När sommaren verkligen är slut men mysiga november inte riktigt är här än, det i kombo med Corona. Jag har lyssnat på två poddar idag och av en slump pratades det just om detta. Den tråkiga kalla vardagen som kom som ett brev på posten. Annars älskar jag vardagen och hösten, men just det här året känns det bara lite tungt. Förmodligen med tanke på det här halvåret innan som med Corona liksom bara försvann. Och kanske för att vi som människor ofta behöver någonting att se framemot, även om det är en liten grej två helger bort så är det någonting man har i tankarna. Jag ska försöka boka in någonting kul snart, så jag kan ha lite fokus på det. Victor kommer hem inatt iallafall, men sen väntar bortamatch både på lördag och på tisdag. Så jag får se till att boka upp helgen, ett säkert kort är att boka in utomhusaktiviteter för att det är förmodligen öppet som innan Corona. Jag har alltid velat plocka pumpor så det ska jag se om några vänner vill haka med på.

Och så ska jag boka in både en frisörtid och en tid för ansiktsbehandling. Ibland behöver man ytligheter för att komma på banan igen.

Oktober 2019. Här i Köpenhamn för en plåtning med Loreal Paris, samtidigt klämde vi in en tjejhelg jag, mamma och svärmor. Och Teddan såklart <3.

Nu ska jag ta mig en lång dusch och sen sminka mig. Inte för att jag ska göra något vettigt idag, utan bara för att. Och kanske att jeans åker på istället för tights, vem vet. Dags att ta mig ur denna eviga Corona-koma.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emelie

    Hej Maja!
    Du är ju så himla bra på inspiration och jag ska ha 25-års fest i november och behöver massa tips!!
    vad ska jag ha på mig? Hur dekorerar man bäst? ja allt som hör till en 25-års fest. Hade älskat att få lite inspiration från dig!! 🙂

    KRAM!

  2. Lisa

    Känner verkligen igen mig.känner mig så grå och ofräsch men vill inget annat än att som du sa, springa runt i fina kappor och fräscht hår. Vill dricka bubbel på en uteservering med filtar och varm jacka. Men är trött och orkeslös och dessutom ens dålig självförtroende när man går från sommarens glow till denna gråa vardag…. Skönt att läsa att man inte är ensam. Tack! Din jacka var otroligt fin dessutom, vet du vart den kommer ifrån?🥰

  3. Charlotte

    Hej Maja!

    Jag tycker du ser så fräsch ut! Har verkligen tänkt på det den senaste tiden på din instagram, blogg osv. 🙂
    Jag bor i Tampa Florida och vi har också mycket regler med Covid, men hoppas det blir bättre snart! Skulle egentligen gift mig i NYC i mars 2020 men har nu flyttat till Mars 2021. Håller tummarna det blir av eftersom jag vill att min familj från Sverige ska kunna vara med.

    Men du ska veta att du inspirerar så mycket och är så härlig att följa!!
    Kram Kram
    Charlotte

  4. Anonym

    Känner som du! Och hoppas på att vi alla kan rida ut denna period ❤️ Är också sugen på
    Förändring och ska nog visa min frisör bilder på ditt hår, det korta blonda! Har velat göra det så länge och tänker att en förändring kan göra susen.

  5. Vilma

    Hej Maja!
    Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Har alltid älskat hösten men just nu det är svårt att vara positiv när vardagen är gråare än vanligt. Har svårt att se ljuset i denna otroligt långa tunnel vi befinner oss i. Trots att jag mentalt mår bra just nu och det flyter på med studier osv, så känns det som att livet är på paus. Som du säger så är det en liten tröst att veta att man absolut inte är ensam i med att känna så. Tack för att du delar med dig Maja!
    Kram

Visa alla 9 kommentarer
Nu har det gått femton dagar ifrån Victor och jag längtar så mycket.

Nu har det gått femton dagar ifrån Victor och jag längtar så mycket.

Det är fysiskt i min kropp och påminner om hur jag kände veckor i sträck när vi hade distans Oslo-Lissabon. Då spenderade vi timmar på Skype, skickade snapchats hela dagarna och skickade hundratals bilder till varandra.

Nu i efterhand förstår jag inte hur vi klarade av den distansen i 1,5 år men å andra sidan var det de enda vi visste om. Jag kommer aldrig glömma känslan jag hade i hela kroppen när vi stod och kramades en kall septembermorgon i Lissabon, min taxi var påväg och vi kramades hejdå för tre månader fram. Jag skulle till Asien och resa och han spelade fotboll i Portugal. Det enda jag ville var att stanna hos honom, men jag hade lovat mig själv att fortfarande åka på den här resan jag hade bokat ett år tidigare. Jag började räkna ner dagarna såfort jag klev in i taxin. Tre månader senare sågs vi igen, och äntligen flyttade jag hem till honom i Lissabon.

Vi har alltid haft det väldigt bra i vår relation även om det såklart ibland blir väldigt vardagligt och allting går på rutin. Men så kom Corona och för första gången NÅGONSIN under vårt förhållande spenderade vi varje dag tillsammans i flera månader i streck. Vaknade med varandra varje morgon och la oss bredvid varandra varje kväll. Och det blev som 2.0 i vårt förhållande. Även om jag inte ens hade reflekterat innan över att allt liksom bara flöt på i vårt vardagsliv så ser jag så tydligt nu hur bra det var för oss, att få vara med varandra.

Man säger väl det att många separationer sker efter en semester tillsammans, man tänker att ”allt bara blir bra om vi får spendera mycket tid tillsammans” men istället blir det ett kvitto på en kärlek som kanske inte riktigt finns kvar. Jag och Victor lever ju ett sånt liv att vi är ifrån varandra mycket och vi har dagdrömt om framtiden, efter hans pension, när vi har all tid i världen tillsammans. Men samtidigt har vi såklart pratat om hur det kommer bli. Kanske börjar vi avsky varandra, gå varandra på nerverna och irritera oss på hur den andra alltid är där. Men den här våren visade, för oss iallafall, motsatsen. Jag vill spendera varje sekund med den där människan.

Det är härligt att vara så kär i någon. Vi går in på år åtta som par nu, vilket ändå är en del år. Och jag har alltid trott att man efter x antal år börjar tjafsa, ändra tonfallet i hur man pratar med varandra, rör inte vid varandra längre och att allting går på en trött tråkig rutin. Men så behöver det tydligen inte alls vara. Tvärtom. Jag har aldrig känt mig såhär sammansvetsad med Viggis.

Längtar tills på måndag. Och min man. Och det är så fint att få längta.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. J

    Hej Maja 💕 Jag ska äntligen köpa min första märkesväska som jag sparat ihop till (!!) men djungeln är stor! Vilken väska skulle du rekommendera som perfekta första märkesväskan 15.000-20.000 som funkar till vardags men en kväll ute med vänner eller för en dejt? Ska jag tänka svart är klassiskt eller våga satsa på exempelvis Gucci beiga mönster?KRAM

  2. Hanna

    Åh Maja! Så fint skrivet. Kärlek är det finaste vi har. Jag har varit tillsammans med min kille i 9 år i augusti, vi är båda 25 år gamla och det finns inget jag är så säker på som att jag vill spendera livet med honom. Kram!

Visa alla 8 kommentarer
Tack för all kärlek här inne.

Tack för all kärlek här inne.

Det är verkligen en tuff period just nu för mig men igår kikade jag på flyg och planen är att åka hem i början av juli. En nära familjemedlem är väldigt sjuk och jag är i sorg. En sån här sorg har jag aldrig tidigare känt, den påminner om när min storebror hamnade i psykos för sju år sedan. Just nu vill jag bara vara hemma och nära min familj. Och att nu veta att jag snart åker hem känns väldigt skönt.

Jag började iallafall dagen såhär, i ett fint set som ni hittar här. Jag jobbade i några timmar medan TL var på nursery, och fick lite saker gjort.

Efter några timmar såg jag ut såhär. Det är knepigt med sorg, man rycker upp sig en stund och sen börjar man tänka och bryter ihop. En vän smsade och frågade hur jag mådde och jag skickade den här bilden till svar. Alla hanterar sorg olika och jag har insett att jag hulkar okontrollerat för att sen bli lugn och uppskatta allt det fina i livet. Jag har aldrig varit så tacksam över min fina friska son och man som jämt är vid min sida. Jag hade önskat att vi var lediga tillsammans nu och fick gå igenom det här tillsammans i Sverige istället för att jag och TL nu ska åka ensamma hem.

Resten av dagen loggade jag ut. Bakade bullar och jag och Victor fortsatte kolla på dokumentären The Kalief Browder Story. Den är så tung och viktig och jag hulkade mig igenom två avsnitt. Tillslut fick vi stänga av för att mitt hjärta och min själ behövde vila lite. Det blev för mycket sorg under en dag. Somnade på Victors bröst framför Modern Family strax därefter.

Idag är en ny dag och jag ska ut och springa nu. Medan grabbarna lagar lunch i köket.

Tack för att ni finns och för att ni låter mig ha den här fristaden tillsammans med er. Det betyder mycket för mig.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Visa alla 67 kommentarer
Måndag morgon och här sitter jag med en kopp kaffe.

Måndag morgon och här sitter jag med en kopp kaffe. Först tänkte jag bara göra ett kollage och inte skriva vad jag egentligen känner men så tänkte jag att äsch jag gör det ändå. Vi är nog fler i samma båt och ibland måste man få spy lite på situationen utan att upplevas som bitter, bortskämd eller deprimerad. Jag är så tacksam över vårt liv men jag är fortfarande en människa. Och ibland är allt bara lite pissigt, och det är det just nu.

Vädret är väldigt dåligt här (första dagarna var det mysigt) men nu har jag förstått att det här är typisk sommar i England. Här trodde man att det var som svensk sommar men flera britter har nu bekräftat att, nej, det är regn och grått även på sommaren här. Jag brukar inte tillåta att vädret påverkar mig men nu känner man av, det gråa, tråkiga livet. Det plus att bokstavligen allting är stängt blir ju trist. Minst sagt.

Livet har ju verkligen ställts upp och ner iochmed Corona och ingenting har ju blivit som planerat, för någon. Jag har verkligen tagit allting med ro och just tänkt det att de går ju inte att göra någonting åt situationen. Det är ju även så betydligt mycket värre för så många människor så jag vet att vår situation inte är illa alls. Däremot känns det ju såklart tråkigt. Och det måste man få känna också. Under säsongen i England ser ju vi alltid framemot semestern som alla andra människor gör och att nu inse att ja, det blev ingen semester i år. Känns ju sådär. Det känns piss faktiskt. Vi har drömt om några dagars semester bara vi två i Lissabon, grillkvällar med familjerna och en utlandssemester i solen för att ladda upp kontot inför hösten och nu är det ju bara att inse att det dröjer ett år till tills vi får ha en sommar i Sverige. Tills vi får ha semester överhuvudtaget. Tills vi får logga ut mentalt och rå om varandra. Just semester låter ju så lyxigt, för oss är det mer en tid för egentid, nära och kära, och att varva ner mentalt. Logga ut. Ladda om. Känna ro. Vara hemma i Sverige en stund. Och ha det där normala livet för ett tag.

Nu har det liksom allting ryckts under mattan på oss. Jag har ändå känt mig okej med tanken att vara här tills jag började titta på flyg. Vi har flera personer som vill flyga hit och umgås i huset med oss men det går inga flyg till Manchester. Det blir en märklig känsla att känna att man faktiskt är fast någonstans, och isolerad. Dessutom vill jag verkligen hem av privata anledningar men jag har även en son som behöver vara nära sin pappa också. Så det blir så otroligt delat allting.

Överallt ser jag människor som är i Sverige, samlade och under omständigheterna trots allt har lite sommarkänsla. Och här sitter vi och väntar på säsongen som ska dra igång vilket för mig kommer att innebära många veckor ensam med TL. Som det ser ut kommer nog Victor ha två, tre matcher i veckan. Vilket kanske inte säger så mycket men det är en h.e.l. d.e.l.

Så här har ni det. Dagens status. Härlig måndag he he.

Jag brukar tillåta mig själv att deppa ihop men jag brukar sätta en maxgräns på självömkandet. Idag får jag två timmar, så nu ska jag lägga mig i sängen och läsa bok och ta en kopp kaffe till. Efter det blir det att rycka upp sig, och så ska jag göra planer för veckan med våra vänner.

Allting blir vad man gör det till och det man kan trösta sig med just nu är att så många är i samma båt. Att livet blev helt uppochner den här våren och sommaren. Och att det måste få vara okej att känna såhär. Bara för en timme eller två.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Malin

    Du verkar vara en sån genuint bra människa. Hur du resonerar med självömkandet, det är verkligen på en helt annan nivå. Det inspirerar och sätter än bättre standard på influencer-världen när vi i ditt liv faktiskt får se det äkta. Fortsätt med det du gör Maja. <3

  2. Fanny

    Jag älskar att gå in på din sida då du verkar vara så genuin och med båda fötterna kvar på jorden. Älskar att inspireras inne hos dig, både med mode, skönhet och roligheter men också i tyngre ämnen. Jag skickar all pepp och kärlek till dig. Jag genomgår också en tuff period i livet med separation i kombo med sjukskrivning, så Corona var verkligen pricken över det hemska i:et. Men man får som du säger – försöka tänka så positivt man kan, och balansera självömkandet med roligheter.
    Ta hand om dig. Stora kramar ❤

  3. Johanna

    Tack för att du så ärligt delar med dig av vad du känner! Jag sitter i samma båt och jag tycker man får klaga så länge man har perspektiv, och det har du verkligen! Sån bra förebild och blir så glad av att gå in här <3

  4. Åsa

    Regn kan vara mysigt, i lämpliga doser. Gällande det brittiska vädret så är det väldigt stor skillnad var man bor. Eftersom Manchester ligger på västkusten så tar ni emot allt regn från Atlanten. Jag bor i London sedan över 15 år tillbaka och här har vi istället problem med torka. Jag blev jätteförvånad när jag flyttade hit över hur lite det regnade, man hade ju alltid hört om regniga Storbritannien, men det gäller främst västkusten har jag insett nu. Ni får börja göra helgutflykter till sydvästra England när hotellen väl öppnar igen. Utnyttja er tid i UK och res runt i landet, det är otroligt vackert och varierande.

  5. Marie

    Allt styrka till dig! Förstår att det känns trist och kluvet med att man vill vara i sve med familj men ändå i England med Victor.

    Håller tummarna att det öppnar upp lite mer hos er snart så ni kan göra lite saker. Kanske du och V kan få ett par dagar och åka iväg till ngt trevligt ställe i England iaf och att även familj/vänner får möjlighet att besöka er snart.

    För att ha annat och tänka på tills det är möjligt så hade jag möblerar om, köpt massa nytt till huset, både inne och ute bara för att ha saker att fixa med och tänka på annat. Inte för att ni inte har fint hemma, för det har ni, utan mer för och få dagarna att gå 😃

    Stor kram!

Visa alla 19 kommentarer