Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Tankar om livet

Kategori
….och Maja Nilsson Lindelöf.

….och Maja Nilsson Lindelöf. Jag är ju så känslig för tidsskillnader så när jag för en timme sen (04.00) vaknade insåg jag direkt att ja, nu är det kört. Klockan är ju 09 i Dubai så det är inte så konstigt, men att jag efter bara fem dagar skulle vara lite jetlaged var ju märkligt. Dessutom har jag väldigt mycket ångest och hade även igår så jag tror att det är en bidragande faktor. Att somna om var omöjligt när jag tänkte på alla mina måsten idag. Har ångest över jobb faktiskt. Över att jag inte kommit in på min mail på några dagar (den kan blockeras ibland när jag är utomlands? Så märkligt, minns att det var samma i Grekland. Så igår istället för att vila på flyget försökte jag hur länge som helst att koppla upp mig till nätet som en galning) och så har jag en del jobb via min telefon just nu så det plingar konstant. Kunde sitta på middag och njuta i Dubai och så fick jag det ena meddelandet efter det andra. Och när jag ser tillbaka på det så var inte en enda grej viktig, utan verkligen någonting jag hade kunnat se dagen efter.

Förstår ju att man måste jobba även när man spontant kan åka iväg på en semester, och det vill jag, däremot jobbar jag hellre effektivt i några timmar än då och då under en hel dag. Det ska ju även vara det positiva med att vara egen, att kunna planera sina dagar. Jag jobbade fyra, fem timmar varje morgon och ansåg att det fick räcka men min hjärna fick aldrig vila då alla mina enheter fortsatte att plinga ändå, vilket inte är konstigt med tanke på att det var en vanlig arbetsdag i Sverige. Är jag hemma så lägger jag undan timmar till mina olika jobb, och kan bli väldigt stressad när jag mitt under ett jobb får ett samtal om något helt annat. Jag vet inte om det har att göra med min högkänslighet att göra eller vad det kan vara, men jag måste veta att nu ska jag sitta i en timme och bara skicka iväg fakturor. Resten får och måste vänta. Så idag händer det. Jag ska starta min jobbtelefon med engelskt nummer och nu innan jul och sedan efter till min bebis ankomst och allt så kommer jag att ha bestämda jobbtimmar. Som jag har tjatat om så länge, men aldrig egentligen verkligen hållit. Och har jag hållit mitt löfte så har jag mått så himla bra och känt en stor skillnad i min ångest så jag gör ju verkligen mig själv en otjänst. Som jag mår nu är helt ohållbart när mitt barn är här och jag vill inte leva såhär. Jag hinner aldrig njuta 100 % innan någonting dyker upp och gör mig stressad. Men vet jag att nu har jag jobbat klart, då lägger jag ifrån mig datorn och mobilen och allt, får vänta. För låt oss vara ärliga, väldigt mycket i mitt jobb kan vänta 12 timmar tills en ny arbetsdag har börjat. Och ibland tillochmed flera dagar, ingen dör av det. Jag har haft det underbart i Dubai med Victor men har absolut inte känslan som man kan ha efter fem dagar semester. Tvärtom nästan, har högpuls nu när jag skriver till er. Och känner mig lite nere, är trött på min ångest nu och har haft väldigt mycket av det senaste tiden. Trött på ordet ångest. Och trött på att känna att inte jättemånga i min närhet förstår den. Jag förstår den ju knappt själv. Trött på att ha ångest och skämmas över att säga det till dom runt mig, det känns uttjatat. Men samtidigt något som alltid finns där i mitt liv, i exakt 24 timmar har jag haft känslan av att någon sitter på mitt bröst och det blir svårt att ignorera det och låtsas som ingenting.

Men nu ska jag göra en kaffe och sen sätta mig med mailen så kanske en del av känslan försvinner. Det blir lite hektiska veckor nu innan jul, julklappar och allt det där ska fixas, sen kommer alla våra nya möbler (så taggad) så allt det gamla ska ut, jag ska till Stockholm, Köpenhamn och Lund nu i veckan på jobb och sedan åker jag till Sverige för att fira jul den 21a. Det ska bli roligt denna veckan, eller nej nu ljög jag, fick jag bestämma skulle jag bara vara här och försöka få julkänsla, baka, hänga med Victor och mysa men det är en del grejer jag måste kicka igång innan nyår. Det blir roligt jag vet ju det, känns bara inte som det nu, 05.28 en kall decembermorgon.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Alicia

    Hej Maja! Jag jobbar som frisör och vet hur stressande det är när kunder skriver till min privata telefon, Facebook osv.
    Skulle det inte kunna vara en idé att skaffa en mobil/särskilt simkort där du bara har jobb och kan sätta deadline att efter 17 stänger du av? Förstår att fb, Instagram osv är på din vanliga men tänker på mejl/sms osv ang. Jobbfrågor.

    Tror det ger bättre och effektivare arbetsdagar samt mycket lugnare och mer harmoniska kvällar och helger. Puss

  2. B

    Hej maja.
    TACK för att du skriver om detta & din ångest.
    Jag vet precis hur du känner och har under en längre tid kämpat med det och jag vet att det är en kamp.
    När ångesten satte sig fyskisk och längre inte bara var i mitt huvud utan även över mitt bröst, konstant som att ett berg låg på det, förstod jag att inte alla kämpade sådär mycket dagligen. Jag har tyvärr inga tips då jag själv försöker lista ut detta pussel men det jag ville förmedla är att DU ÄR INTE ENSAM❤️❤️❤️❤️ Vilket det känns som när man är i det. Keep on fighting.

  3. Vanessa

    Alltså Maja. Du är så skön! Jag kommenterade en gång då du berättade att du var gravid och skrev att jag hoppas att bloggen inte blev helt förändrard med bara snack om blöjor och bebis talk.
    Men alltså wow! Jag älska att läsa din blogg, hur mycket du än skriver om din bebis för du skriver så djupt så det är så roligt att läsa.
    Dessutom skriver du helt andra inlägg ibland. SÅ bra, tack fina! Jätte bra blogg overall. Kram<3

  4. Sofia Frisk

    Maja – You rock! Tack för att du delar med dig. Jag kontaktade livscoachen du tipsade om och det var bra, men tror det är bra att prata med psykolog också som jag har gjort för två år sedan då jag led otroligt mycket av ångest. Jag är hemma några veckor i Sverige nu igen och ska nog ta kontakt med kbt igen på något sätt. Du är inte ensam och jag kan känna mig så otroligt frustrerad när jag vaknar med ångest osv. En sak som hjälper mig väldigt mycket är appen HeadSpace – meditation. Det är en guidad meditation och det är otroligt vilket hjälp den varit. Ett tips bara. STOR KRAM <3

  5. Elin

    efter jag fick mitt första barn drabbades jag av fruktansvärd ångest. Oro för allt och inget, stressade upp mej för minsta lilla. Började gå hos psykolog och även med ångestdämpande. Kände efter ca ett halvår att jag var redo att sluta med tabletterna och hade då inte heller träffat psykologen på länge. Mådde då bra under en period men sedan kom ångesten smygande. Testade då akupunktur vilket var toppen!! Det gav efter ett par gångers behandling mig ett lugn jag inte haft på flera år. Jobbar inom vården och är väl lite skeptiskt till ”hokuspokus medicin” men blev väldigt positivt överraskad! Är nu gravid med barn nr 2 och oron över att ångesten kommer skölja över mej efter förlossningen finns där ständigt men har pratat med ”min” akupunktör och jag känner en trygghet i att kunna få behandling när bebisen väl är född. All ångest går nog tyvärr inte att ”prata” sig ur utan en del får hitta andra sätt och en del får lära sig leva med den.

  6. Louise

    Hej finaste Maja ❤️ Blir så berörd varje gång du skriver om din ångest ? det var längesen du skrev om din livscoach. Du har väl inte gett upp det? Styrkekramar! Kom ihåg att du är fantastisk ❤️

  7. Maria

    Alltså, jag har gått till två psykologer. Den första kom jag i kontakt med genom BVC då jag fick förlossningsdepression. Hon var av skolan att gräva i det förflutna och frågade mycket om min mamma hade kramat mig när jag var liten. Jag hade en jättebra barndom så det var inget för mig. Sedan fick jag kontakt med en som behandlade med KBT via VC. Det var så bra! Massa verktyg jag kunde använda mig av. Ett hett tips om ni frågar mig. Jag vet att bland annat KI behandlar via nätet och det finns säkert fler som gör.
    Sedan passar jag på att hälsa välkommen till södern! Kom precis hem från Köpenhamn (bor i Malmö), och pluggade i Lund.
    Tack för bra blogg och podd. Känns lite som att jag är er tredje kompis!

  8. Isabella

    Jag känner precis likadant, min ångest har de senaste veckorna varit orimlig. Panik för små, små saker och en gnagande oro konstant. Då blir jag också stressad när jag bli avbruten med en annan arbetsuppgift än den jag håller på mig, börjar liksom kallsvettas och ytandas. Och det är så jävla svårt att ta sig ur det där! Jag tror dock att min ångest blir väldigt mycket värre under vintermånaderna, när det är mörkt hela tiden. Jag har, som du, också HSP och det vore inte helt orimligt att då också bli känslig mot mörker kanske. Du ska i alla fall veta hur mycket det betyder att du skriver om din ångest, att du är öppen med hur du mår och känner. Det värmer att läsa att jag inte är ensam.
    Tack Maja <3

  9. Linn

    Förstår precis & känslan över att någon sitter på ens bröst är helt förfärlig. Framförallt när man bara vill hitta på massa kul. Hoppas du får en underbar vecka i Sverige även fast det innehåller jobbstress. Jag ser i alla fall framemot att se er i Lund & hoppas på att få en kram eller två, & berätta för dig i verkligheten hur grym du är & vilken förebild du är. Stor kram!!!

  10. Evelina

    Vill att du ska veta (och även jag genom att läsa din text) inte är ensam. Sitter själv här med ångest som hållit i sig en längre tid.
    Jävligt trött på att ta ordet i munnen, känna känslan i bröstet och hela tiden känna att man behöver förklara den.
    Det är tungt.
    Kram ❤️

  11. Anna

    Hej! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag väntar också barn och är i vecka 15. Högkänsligheten och ångesten du beskriver har jag alltid haft, det känns alltid som en hand som trycker på bröstet, olika hårt från dag till dag. För mig har samtalsterapi hjälpt enormt, min kloka tant jag går till med jämna mellanrum hjälper mig förstå och tolka alla känslor som bubblar inuti, och få mig att hantera min ångest på bästa sätt. Jag önskar jag kunde hjälpa dig och krama om dig de dagar då ångesten är som värst. Du får en kram på avstånd. Men med allt detta sagt ville jag bara säga att du är inte ensam! <3

  12. Åsa

    Jag ställer alltid in ”Out of office”-assistenten på datorn när jag är oanträffbar, då vet de som mejlar orsaken till att jag inte svarar, att jag inte ignorerar dem. Du kan säkert läsa in ett motsvarande meddelande på telefonen, speciellt om du har ett telefonnummer endast för jobbärenden.

  13. Elisabeth

    ❤️ Aldri føl at du «plager» oss når du snakker om angsten din! Den er den stor del av Maja, og din hverdag. Dessuten hjelper du mange andre når di fortelle så ærlig om din situasjon og om dine følelser❤️ håper du klarer å finne en løsning som gjør ting litt lettere ❤️ sender en stor klem fra Norge ?

  14. Anna

    Mycket igenkänning, blir så berörd av ditt inlägg. Mitt råd är också att ta hjälp av psykolog. Gick fem ggr under hösten och var ett Vrak av stress och ångest när jag kom dit första gången, minns knappt vad som sades, men kunde redan efter två ggr känna att jag fått så bra verktyg av psykologen. Verkligen det bästa du kan göra för dig själv.

    1. Maja Nilsson

      Ska verkligen kolla upp det, har varit svårt att hitta någon på distans bara ❤️ Tack för tips och din kommentar

    1. Maja Nilsson

      Jag vill fira med min familj i Sverige i år och Victor spelar fotboll i England så hans släkt kommer hit! Men åker tillbaka den 25e redan ?❤️

  15. Alexandra

    Jag känner igen mig mycket i det du skriver, tack för att du delar med dig! En sak jag dock verkligen kan rekommendera, och har gjort det förut, är att ta hjälp av en duktig KBT-psykolog som även är vidareutbildad psykoterapeut. Jag tar själv examen som psykolog nu i januari och har själv blivit extremt hjälpt av den egenterapin jag gått. Hörde i er podd att ni tänkte att man hos en psykolog ”ska gräva” i det förflutna osv. Det är en vanligt missuppfattning. Och du kanske tar illa upp nu, men jag förstår att du har mer ångest när ett av målen du skrev om tidigare var att bli ångestfri, tyvärr får det alltid motsatt effekt. Mitt bästa tips är att arbeta systematiskt med en kbt-psykolog eftersom att verktygen man jobbar med har såå mycket forskning och evidens för dess effekt. Det kanske känns påträngande och opassande, men eftersom jag alltid hade mycket panikångest och oro sen barn, och blev så extremt hjälpt efter 25 gångers KBT-terapi med en riktigt bra psykolog och psykoterapeut (som känns precis som en livscoach) så vill jag liksom bara att ALLA ska prova för det höjer livskvalitén så mycket!! Sen eftersom jag själv snart är färdigutbildad psykolog förstår jag också VARFÖR det hjälper och all forskning osv, jämfört med varför livscoacherna jag fick hjälp av genom min elitidrott aldrig fungerade (kändes mest riktigt bra i stunden men hjälpte aldrig mig på lång sikt). Men jag gick aldrig till en psykolog för att jag såg det mer som en del av min person, och det ”hindrade” inte mig från att prestera. Utifrån har ingen märkt det jag känt. Men om jag trodde att jag presterade bra tidigare så är det ingenting jämfört med nu, jag är fri på ett helt annat sätt. Psykologen kändes kanske mindre ”effektfull” i stunden, men jag jobbade på med det vi kom överens om och det gjorde verklig skillnad i mitt liv på lång sikt. Och med det kan jag rekommendera två bra psykologer: Alexandra Arnberg och Hanna Fischer, båda jobbar på MomentPsykologi.
    Det här kommer verkligen med goda intentioner. Det kanske inte hjälper dig men det kanske ger tips till någon av dom som läser kommentarerna! Men jag blir lite ”desperat”, för man märker att influencers ofta väljer livscoacher före psykologer och jag tror det kan ha att göra med att det är så skambelagt fortfarande att gå till en psykolog. ”Framgångsrika människor går till livscoach, dom som mår dåligt till en psykolog”. Av det du beskriver, och av det Bianca Ingrosso beskriver, är det för mig synd att man inte väljer en bra KBT-psykolog med vidareutbildning som psykoterapeut, för jag vet vilken bra hjälp det ger!!!
    Kram

    1. Julia

      Åh behövde läsa din kommentar. Är i kbt behandling nu men kände bara för att ge upp efter vårt möte i onsdags då det tar så OFANTLIGT mycket att bearbeta minnen (som vi gör). Jag vill ju också minska min ångest ovh oro men just nu är jag så tveksam om detta kommer hjälpa och HUR. Kanske alla jobbar på olika sätt med kbt? Men behövde höra dina påminnelser om att det hjälper. Jag är bara så trött i hjärnan av det…. Men VILL såååå gärna få ett mer skönt liv med inte stressande och jobbiga tankar hela tiden. Jobbar alla psykologer på samma sätt i kbt?

      1. Alexandra

        Hej!
        Alla jobbar inte på samma sätt, men under samma principer! 🙂 Det finns en rad olika typer av KBT-verktyg man kan använda sig av, så olika psykologer använder sig olika mycket av dom! Om du litar på din terapeut och att alliansen mellan er känns bra, kämpa på! Annars byt 🙂 men det är kämpigt, men jag kan GARANTERA DIG att om du fortsätter jobba på ett steg i taget med det ni kommer överens om, så kommer det att bli bättre för dig så småningom! En dag kommer du inse ”men gud, nu gjorde jag det här över att känna ångest”. Problemet är när man inte känner effekt direkt och slutar! Det tar dig att lära kroppen nya sätt att hantera livet på! Kram

    2. Maja Nilsson

      Hej ❤️ Jag har verkligen velat testa det men även varit lite osäker på om jag vill börja med det nu i graviditeten? Har läst lite olika överallt att det inte alltid är det bästa men som du skriver så finns det ju så många olika behandlingar. Har även inte hittat någon på distans än vilket gör det jobbigt. Men tack snälla för din kommentar! Det gav mig en spark i baken! Vet att jag behöver en riktig psykolog har bara inte vetat om tajmingen varit den bästa och därför börja med livscoach! Stor kram ❤️

    3. Sofia Frisk

      TACK för denna kommentaren. Wow! Jag har mailat dem nu och gått i kbt i ca 20 omgångar för två år sedan men behöver lite mer terapi igen känner jag. Ska absolut testa detta! Kanske kan man göra det via telefon och skype om man bor utomlands?

  16. Elin

    Åh känner ofta igen mig när du skriver om stress och ångest, är precis som du både högkänslig och får ångest och stress. Har inte heller riktigt förstått mig på min ångest förutom att jag ofta får en känsla av tomhet efter resor och intensiva perioder ihop med andra, då behöver jag alltid en period av återhämtning i form av egen tid. Jag har också svårt att sortera alla tusen tankar som far i huvudet och det blir rörigt känslomässigt, och det resulterar i att det svänger fort från att vara nöjd och jag tror att jag hittat min väg till att ångesten är där dagen efter och stressar upp mig igen, och så Håller jag på. Men, fick ett så bra tips/verktyg av en nära vän nyligen som verkligen har fungerat att minska ångesten, kanske gör det de även för dig?
    Tankesättet är att Om jag tackar ja till något innebär det samtidigt att jag tackar nej till något annat. Och tvärtom. Och så får man väga de mot varandra.
    Som Igår tackade jag nej till en tjejmiddag som jag sett fram emot men jag sa istället ja till egen tid och återhämtning efter en tuff jobbvecka.
    I vanliga fall hade det beslutet gett mig oro i kroppen och jag hade gått runt hemma hela kvällen med ångest över att jag missade en kväll med tjejerna, men istället fokuserade jag på vad jag sagt JA till. Egen tid och Självkärlek för en kväll och ångesten över vad jag missade fanns inte där i samma utsträckning.

    För övrigt är bloggen och podden det bästa som hänt internet ❤️ Älskart!

    1. Maja Nilsson

      Tack för finaste kommentaren! ❤️ Så himla fint att ni tar er tiden att skriva såhär till mig. Verkligen. Tack. Tänkte även på ditt tips senast IGÅR! Så himla bra, och det är ju verkligen så. Stor kram fina.

  17. Emma

    Jag tror att du behöver inse hur priviligerad du är och tänka på allt du slipper ha ångest över i och med hur ditt liv ser ut.

  18. Jessica

    Det här är varför man läser din blogg. Din ärlighet! Jag lovar dig att du hjälper många i samma situation med dessa inlägg. Jag vill skicka en stor kram till dig, hoppas du kan försöka njuta lite mellan varven också! ? Ha en toppendag.

Visa alla 40 kommentarer
Jag måste säga att även om vi har det helt underbart så är det en del mixade känslor här borta för mig (jag och min ångest, never ending story).

Jag måste säga att även om vi har det helt underbart så är det en del mixade känslor här borta för mig (jag och min ångest, never ending story). När vi sitter i hotellobbyn och spelar Uno och min alkoholfri drink lyser med sin närvaro och sällskapet bredvid försöker febrilt natta deras barn som skriker över hela restaurangen så blir jag påmind om att vår förändring ligger runt hörnet. När jag frågor om alkolfrittbubbel och istället blir hänvisad till sidan med mocktails blir jag irriterad. Och när vi blir placerade i en avdelning för rökning och Victor ber om att få byta bord ”because my wife is pregnant” så blir jag återigen påmind. Om förändringen.

Jag och Victor har länge velat ha barn men lika länge har vi varit glada över att vi inte har barn. Senaste året trots hans fotboll så har vi kunnat rest lite, ätit härliga middagar både i Paris, Barcelona och Grekland. Vi har älskat det. Bara brytt oss om varandra. Sovit eftermiddag på solstolar och somnat sent på nätterna. Vi har precis kommit i ordning i England och jag med mitt jobb. 

Och nu ska allt det förändras. Och det gör mig livrädd och ledsen ibland.

Även om jag är mer än lycklig 99 % av tiden så kryper den där 1 procenten fram då och då. Tankar som att vi skulle ha väntat och att jag är för ung. Victor är för ung. Varför stressade vi. Vi har hela livet på oss. 

Men jag har ju förstått nu efter fem månader att det är normalt att känna såhär. Att oavsett om vi hade varit 28 eller 38 så hade vi känt likadant (det är vad folk intalar mig men jag har lite svårt att tro det dock). 

Men jag försöker att acceptera känslor och förstå att det är normalt. Jag vet att jag kommer älska den här människan mer än livet och att allting kommer att falla sig naturligt i april när vi blir tre. Men jag vet också att jag kommer vilja se till att jag och Victor fortfarande har kvar den här unga kärleken vi har idag. Och jag vet att vi faktiskt har haft många bra år bara vi två, och att ett barn bara kommer förgylla våra liv. Men tankar som tänk om kan komma upp och så blir jag lite ledsen. För ibland känns det lite som om att jag kommer förlora mig själv. Bli mamma-Maja bara. Och inte Maja. Rädd för att Victors syn på mig kommer att förändras. Nu för tiden säger han jämt att jag är vacker, och han kan stanna upp och ta mig på magen. Vilket såklart är så fint och magiskt, men jag blir också rädd för att han kommer att sluta se mig på som galna Maja som han tycker är sexig, hon som är lite här och där, hon som man inte riktigt kan kontrollera. Jag vill inte bara vara mamman till hans barn som han vet från och med i april, bara är hemma och ammar och plockar leksaker. Jag vill vara hans fru också. Jag vill vara den vännen till mina kompisar jag alltid har varit, och inte bara mamma-maja. Jag vill jobba som vanligt och inte bara få mail om nappflaskor från företag. Jag vill ha mitt barn med oss men jag vill inte att hela min verklighet ska förändras för det.

Sen vet jag att det har någonting med ens inställning att göra. Och jag vet att den första tiden så är man manisk och det enda man vill se är sitt barn. Och att vara mamma är otroligt. Men efter en tid ska jag göra aktiva val för att bli vanliga Maja igen. Jag är inte alls främmande för hjälp med barnen (det blir nog även ett måste då jag inte känner någon i England som skulle kunna passa våra barn). Jag skulle vilja ha hjälp av någon som kan hjälpa till i vardagen, speciellt när Victor är iväg så att jag kan jobba ensam eller bara ta mig iväg och träna. Vi har ju väldigt bra och tajta familjer men jag tror inte att det kommer bli så att dom hälsar på oss och tar hand om barnet medan vi åker iväg själva, då kommer vi ju umgås allihopa. Så just det där med barnvakt kommer bli klurigt. Men Gud nu kommer jag på mig själv att försvara mig själv för momshaming. Jag och Victor kommer vilja ha hjälp med barnen, punkt. Har aldrig fattat skammen i det, som om att jag vore en sämre morsa för att jag ibland kommer vilja jobba ifred, åka iväg på en middag eller hör och häpna, bara ligga raklång i sängen och vila. Om nått kommer bara mitt barn må bra av det, att ha en jobbande mamma som ibland åker och springer av sig lite energi och tankar på gymmet.

Och inte nog med hjälp. Jag hoppas att bebisen tar flaska så jag kan pumpa och Victor mata så ofta han kan och inte bara jag. Jag tror att det kommer vara viktigt för mig, att den timmen i duschen för mig själv kommer vara A och O. Och så vill jag att Victor från start är med och knyter band. Och så vill jag få in bra rutiner, att bebisen sover i sitt rum efter ett tag, äter en viss tid, sover en viss tid. 

Det låter väl naivt och dumt tänker ni som redan har barn men så känner jag. Att jag ska bli mamma är det största som har hänt mig. Men det ska inte få förändra hela mig och min varelse. Jag vill sitta på en uteterass om några år med ett glas bubbel i handen, känna mig som mig själv, vara lika kär i Victor som idag, och skillnaden är att en liten mini-människa sitter bredvid mig med några djurkex och ett pussel som vi tillsammans lägger. Och när vår lilla älskling ska sova så stannar en trygg punkt hemma med hen medan jag och Victor drar till en trevlig restaurang och delar på en flarra rödtjut. Och så kommer vi förmodligen enbart bara prata om det där lilla underverket men ändå, ni fattar min poäng.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Louise

    Så sanna ord & så normalt att känna! Jag & min man har varit gifta i ett år, ett par i 11 år & har två barn. Vi åker iväg någon gång per år ensamma en hotellnatt ensamma & lämnar bort barnen på alla årsdagar som förlovning & bröllopsdagar & går ut ensamma. Försöker ha en dejt i månaden, men den är lite knepigare men vi jobbat på det ahha! Vi har även varit utomlands ensamma & de var suuuuuper! Man kan ha både och! Heja dig & er❤️❤️❤️

  2. Lina

    Hej Maja,
    Först av allt – grattis till er bebis!
    Jag vill bara skriva och berätta att jag känner igen så mycket av det du berättar om din ångest under graviditeten och din oro för att ”bara bli mamma” när bebis väl är här. Jag är 28 och har en son som är 1,5 år. När jag var gravid kände jag precis som du beskriver, en oro och liksom ångest-krypande i kroppen. Jag gillade att känna bebis i magen och var förväntansfull men jag tyckte inte om att vara gravid i övrigt, utan att liksom kunna sätta fingret på varför. Det fick man liksom inte säga, för jag hade ju en så ”lätt” graviditet. Inte ont någonstans sådär jättemycket eller mådde särskilt jätteilla, utan det var med psykiskt lite tufft att inte riktigt känna igen sig själv. Jag som är en orolig person annars också, med rätt mycket allmän-ångest, blev liksom det ännu mer. Sen kom han, den där lilla ljuvliga människan, in i vårt liv. Och visst älskade jag honom när han kom. Dock inte sådär totalt golvad som man så ofta läser om och som man fått lära sig att ”det ska kännas”. Men vi kände ju inte varandra, och jag var helt ny på att vara någons mamma! Egentligen vill jag bara säga att det blir bra. Och att man får tycka det är viktigt att vara sig själv fast man också är mamma. Jag tycker fortfarande att det är lika viktigt att ha ett roligt jobb och tid för mig och min man. Idag, när jag och min son lärt känna varandra bättre och jag klarade av allt vad minibebis innebär, vaknar jag varje dag och är liksom nykär i honom. Vi har så himla skoj ihop, alltså han är min bästa sidekick! Han får helt enkelt hänga med på resan som livet innebär. Det är faktiskt så jäkla kul att vara en familj. Precis som allt i livet är det jobbigt ibland men mest är det bara att hänga med och alltid njuta när man kan. Men att leva mitt liv genom att bara vara hans mamma tror jag inte är att göra honom en tjänst. Det måste vara världens press att växa upp med att vara någons hela existens! Han förtjänar bättre än så och givetvis släpper jag allt för honom när han än behöver mig. Allt löser sig, alltid! Stor kram till dig och lycka till med bebbe <3

  3. Cicci

    Ja livet går upp och ned, små barn små problem, stora barn… ja du vet.
    Men med rätt inställning ordnar sig allt!
    Kram C

  4. Elin Karlsson

    Dessa ord betyder mycket att de är fler än bara jag som tänker så! Har precis haft ett sammanbrott för jag känner precis så och jag är hemma just nu med en 3 månaders. Du sätter ord på mina känslor ”Jag vill ha mitt barn med oss men jag vill inte att hela min verklighet ska förändras för det.”. Tror att både du och bebis blir lyckligare att se livet så ❤️ De är synd bara att man inte öppet kan prata om sånt utan att andra ska rynka pannan åt dig.. ?

  5. Ronja Berglund

    Jag känner exakt samma sak och har BF datum idag, så bra skrivet av dig! Ni kommer att bli så fina föräldrar till den lille!

  6. Sanne

    Älskade Maja❣️Jag känner så igen dina känslor. Att det är ”sista” gången man bara är två. Men en bebis är fantastisk och vi har haft tankesättet att det är bra att veta att det finns flera famnar att vara trygg i. Och här sitter vi i ett regnigt Manchester nästan 6 månader senare och våran bebis lever livet hos farmor och farfar. Allt går men det kräver bara lite mer planering och framförhållning än tidigare.

  7. Cornelia

    Alltså wow!!! Tack för din blogg och din ärlighet och din förmåga att få folk öppna upp sig. Och tack alla andra som kommenterar. Jag är mamma sen ett halvår tillbaka och trodde att jag var ensam om att känna såhär inför att vår dotter skulle komma. Jag grät många gånger för att jag fick ångest över den förändring som skulle komma och att jag och min partner skulle ”glida” ifrån varandra bland alla bajsblöjor och sömnlösa nätter. Det har varit mycket av den varan men har man en stark grundkärlek så tar man sig igenom det och kärleken jag känner till honom idag är dubbelt så stark som innan. Prata och var alltid öppna mot varandra! Jag brukar säga att ha en bebis var dubbelt så jobbigt som jag trodde det skulle bli, men miljoner gånger så mysigt och kärleksfullt. Och det är okej att ha baby blues och må skit i början, det gjorde jag, men idag kan jag inte tänka mig ett annat liv. Stor kram!

  8. Linnea

    Hej fina Maja. Jag blev mamma för 8 månader sen och är lika gammal som dig. Dom där känslorna du beskriver satt jag med mer eller mindre hela graviditeten (ångest-brud här med ?) Bara när jag stod i kön på ICA och såg föräldrar kämpa med trotsiga och skrikande barn kunde jag verkligen känna ”vad fan har vi gjort?”. Men idag har jag som sagt en liten tjej på 8 månader, och skillnaden på att själv vara förälder till ett eget barn är GIGANTISK. Alltså kärleken är så brutal och man älskar den här lilla människan så det gör ont. Sen är det ju sjukt jobbigt också, som med mycket annat i livet. Men att ni tänker skaffa hjälp låter jätte bra, gör det som kan underlätta så mycket som det går. Vi tar mycket hjälp och visst kommer det lite dåligt samvete ibland (man ska ju vara så duktig hela tiden i mamma-världen), men efter ett tag så är jag tacksam över att jag får vila och bara vara mig för att sedan orka vara en närvarande och glad förälder. Förändringen vid att skaffa barn är stor, det tycker iallafall jag, MEN, det kommer extremt mycket annat som kommer göra det ännu mer kärleksfullt och betydelsefullt. Livet får verkligen en annan mening. Med dina sunda och kloka värderingar kommer du bli en otroligt fin mamma. Massa kram <3

  9. LisaMarie Elofsson

    Wow Maja vilken text! Du är verkligen en förebild för alla som går runt och kanske är lite rädda för sina känslor inför en stor förändring men du sätter verkligen ord på dem. Jag är själv inte gravid men vänner och bekanta i min omgivning har börjat skaffa barn och jag har exakt samma tankar som du. Men vet du vad Maja? Även om vi känner som vi gör tror jag att när det lilla livet äntligen tittar ut och blickarna möts kommer allting att falla på plats. Alla rädslor och bekymmer kommer att ersättas med nya och viktiga rädslor. ”Kommer jag att vara en bra mamma?”, ”kommer jag att kunna uppfostra mitt barn som jag önskar”, ”hur ska vi klara av det här?”. Allting löser sig och pusslet kommer för hand att läggas med tiden.

  10. Matilda

    Jag hade också exakt samma rädslor.
    Det blir vad man gör det till! Precis efter förlossningen var min man jätteduktig på att ge mig beröm vilken insats jag gjort, burit vårt barn, fött det och nu ammar det. Men inte länge efter det började han också med sina ”gamla” komplimanger om hur vacker och sexig jag är. Hade nog haft svårt att ta in det när jag var nyförlöst. Så tacksam för att han läste av mig under den första perioden.
    När vår dotter var född försökte vi passa på att tex käka lunch ute eller fika istället för en middag med rödtjut på restaurang kunde det bli en lunch med ett glas bubbel. Inte lika mycket folk ute och på kvällen upplevde jag att vi ville vara hemma och få in nattningsrutiner. Man hittar sina tillfällen, är säker på att du och Victor också kommer göra det.
    Ni är ett fantastiskt par och kommer bli fantastiska föräldrar också.

  11. Franzenresidence

    Bästa Maja!! Barnvakt är the shit!! Vi bor oxå utomlands och har precis som ni ingen familj i närheten. Vi har den mest underbara barnvakten man kan önska sig, som våra barn älskar precis lika mycket som oss. Barnen älskar när jag/vi ska iväg och dom får leka med sin bästis som bara bryr sig 100% om dem! Tack vare henne är jag en grym mamma!! Min man har dessutom varit sjuk i fyra år, så utan hjälp hade jag förlorat mig själv.
    Skit i om nån nånsin skulle bry sig, bara avundsjuka isf, för vem skulle tacka nej till hjälp om man har möjlighet?! Har alltid känt att det varit så härligt att va mamma, och älskat att va med mina barn! Men, det är tack vare balansen att vara mamma och att få en härlig paus ibland! Hopps ni oxå hittar en fantastik barnvakt!! KRAM

  12. Nina

    Du kommer kunna fortsätta vara ”dig själv”, oroa dig inte. Helt överraskad själv över alla skräckscenarior men helt obefogade. Det är tufft och slitigt och härligt med en bebis. OCH bebisen kommer så klart behöva dig massor, men det kommer finnas utrymme för mer. Ta all hjälp du kan få, och se till att DU får sova är bra råd. Alla (alla!) har liknande tankar som du har.

  13. Lina

    Förstår helt!!! Den dagen jag blir mamma vill jag också kunna ta hjälp och fortfarande vara mig själv och ta en drink på helgen med min man.

  14. Josefine

    Jag känner så väl igen mig i det du skriver, fast den känslan var för 9 år sedan.
    Jag 23, min sambo 28, livet lekte. Blev gravid och världens lyckligaste ❤️ Sen fanns ett men, precis som du skriver. Livet, vardagen, känslor kommer förändras.
    Men den dagen för snart 10 år sedan, kom världens vackraste flicka som jag älskar så innerligt att det kan göra ont!

    Allt kommer bli bra ❤️ Livets mening väntar på er ❤️

  15. Alexandra

    Så bra skrivet! Jag tror verkligen inte att du är ensam. Tack för att du delar med dig. Du kommer att vara världens bästa mamma och förbli Victors sexiga fru. 😉

  16. Solin

    Ni kommer hitta ert sätt. Det ordnar sig. Och tro inte Victor kommer se dig annorlunda. Han kommer avguda dig över allt du gett honom.
    Jag vet jag berättade för min barnmorska på Mvc att kärleken till barnet var jag beredd på men att kärleken till min man skulle öka och bli så stark det var jag inte beredd på.
    Minns även vår första weekend en varm sommar i Göteborg. Så fort bebis sov rullade vi in på en uteservering och tog en öl och när det blev kväll sövde vi i vagnen och satte oss på restaurang. Allt går! Man får bara hitta sitt sätt och lära känna sitt barn. Kraam ?

  17. Alexandra

    Jag är inte gravid men har exakt samma rädslor ?. Trots att jag alltid drömt om att bli mamma, så är det samtidigt min största farhåga att hamna i den situationen som du beskriver och som det ser ut som att Sanna hamnat i. (Kan säkert ha helt fel men så det ser ut på sociala medier). Jag vill verkligen tro att man kan både kan vara en fantastisk mamma och samtidigt ha allt det andra! Tror man måste vara lite prestigelös bara och inte försöka låtsas vara någon omänsklig mamma som ska göra allt själv. Kram

  18. Sara A

    Med så vettiga tankar så kommer allt gå finfint. Även om livet aldrig mer blir sig likt betyder det inte att det är något värt att sörja. Gläds över allt fantastiskt som väntar. En ny fas men absolut inte något som är sämre, bara nytt och helt, helt fantastiskt. ?

  19. Angelica

    Ytterligare en gång sätter du ord på mina tankar och känslor. Och tydligen känner både du och jag som så många andra. Jag avgudar dig för att du skriver detta. Fan va bra du är. Och jag tänker såhär, så länge man är medveten om sina känslor och vad som är viktigt för just er två, gällande att fortsätta det liv ni haft tidigare, så tror (och hoppas!!!) att man gör medvetna val till att fortsätta i samma spår. Sorry för luddigheten. Men faaaan va du är bäst Maja Nilsson Lindelöf ? sån stjärna! Booom ????

  20. A

    Tack!! Till 100% samma tankar här.
    Tack för att du ger en ärlig bild av dina känslor! Trodde jag var ensam om att känna såhär.
    Du är bäst!

  21. Linnea

    Så kände jag med när jag var gravid vid 25-års ålder. Hade så mycket ångest. 4 år senare, seriöst det kunde inte bli bättre. Jag var mån,likt som du skriver, att inte tappa mig bort mig själv. Det gjorde jag inte heller, jag är fortfarande kollega, kompis, dotter, sambo och allt det där som jag var innan..plus mamma 🙂 dessutom så skiter jag ännu mer i vad andra tycker, bidar min energi och tid bättre på det jag verkligen vill göra och har aldrig mer fomo. Är mycket mer NÖJD, osjälvisk och mindre rastlös i själen. Inget är en dans på rosor men lovar att du inte kommer tappa din identitet eller tid att bara få vara dig själv, gå ut o bli full, åka på resor med man/kompisar osv. Det kanske blir lite färre tillfällen men desto bättre när det blir av för då har du själv valt det – inte bara av slentrian. Dessutom glömmer man fort hur livet var innan barn vilket gör det svårt att jämföra ? Lycka till med allt!

  22. Lotta

    Gud vad du har en talang att sätta ord på känslor. Det är fint att se en så stor influenser dela med sig av tankar som andra inte vågar, tror så många kan känna igen sig.
    Du ska ha en stor eloge för att du vågar!! Du gör mer skillnad än vad du någonsin kommer kunna förstå.

  23. Frida

    Fina Maja! Du kommer bli världens bästa mamma. Jag förstår dina känslor, jag var 23 år när jag fick mitt första barn, innan min 25-årsdag var jag 2-barns mamma, lillebror bestämde sig för att flytta in lite tidigare i magen än vad jag och min man hade haft i åtanke! Jag hade en sån fruktansvärd ångest över exakt det du skriver, idag är jag 28 och kan inte önska mig ett annat liv! Jag älskar mina barn och familj mer än livet. Det är viktigt att vårda sin kärlek både för barn och man så vi lämnar bort våra barn ibland för att vårda vår relation samtidigt som det är nyttigt för barnen att sova borta då och då. Jag hade enorm fobi för övernattning under min uppväxt och vill inte att mina barn missar lika mycket som jag gjorde för att jag inte vågade sova borta… ett litet sidospår! Men när väl er lilla bebis är här som kommer du känna annorlunda. STOR kram på dig!

  24. Tove Dunér

    Åh Maja, du sätter ord på mina känslor. Var gravid för några år sedan men gjorde abort, av flera anledningar, men minns att just sånna här tankar skrämde mig. Och det gör de fortfarande för vi planerar att börja försöka bli gravida till våren jag och min sambo. Men är precis som du väldigt nöjd med det liv jag lever nu, och samtidigt som jag inte vill förändra det så längtar vi så otroligt mycket efter ett barn.

  25. Amanda

    Jag är i v. 16 och är 24 år. Jag blev gravid av en slump. Min pojkvän och jag är lyckliga och kära och vi är glada över vårt beslut. Men känner den känslan jämt. Lite ledsen över att min ”ungdom” är över och rädd att vi aldrig mer bara kommer vara vi. Att den där tiden för ensamtid, sena nätter och det sociala livet med vänner är över på något sätt. Skönt att fler känner samma rädsla? vi får tänka att en bebis är det finaste vi nånsin kommer få i livet.

  26. Lisa

    Du sätter ord på precis allt man kände som gravid. Jag är nu mammaledig med en 8-månaders och älskar att vara hemma med honom MEN jag saknar att jobba också! Jag sökte in till en utbildning som började i augusti och en nybörjarkurs i tennis för det har varit så viktigt för mig att ha något eget och inte bara vara mamma! Så nu pluggar jag heltid på distans när sonen sover och kommer iväg och spelar tennis en kväll i veckan, det passar mig perfekt.
    Jag måste även säga att när man kommer iväg ensam med mannen eller kompisar så uppskattar man den tiden ännu mer än vad man gjorde innan och det är helt underbart när man får tillfälle. Nästan så man är ännu mer kär nu efter barn. Jag tror allt kommer bli jättebra när ert barn är här. Tack för att du delar med dig! ❤️

  27. Helena

    Fina Maja! Tycker det är så bra att du tar upp detta! Tror det är en grej som annars är ganska tabu att prata om. Jag fick min första dotter när jag var 24 och kände mig väldigt lugn första tiden, har nog aldrig mått så bra i mig själv. Men sen kommer tankarna om att man fortfarande vill att ens partner ska se en på samma sätt som innan bebisen kommer. Men ett tips jag kan ge är att fortsätta hitta på grejer fast nu har du en liten bebis med istället. Det är inte så komplicerat att ha med en liten bebis (om den inte har kolik eller nån sjukdom eller liknande). Jag fick den finaste komplimangen av en kompis när min dotter var typ 6 månader, och det var: ”det är så skönt att du är precis som vanligt.” Hon hade flera vänner innan som fått barn och dem hade ändrat sig helt och ville knappt åka hemifrån. Men jag kände att jag fortfarande behövde få vara jag och få umgås med mina kompisar och gå på födelsedagsfester m.m. Men nu hade jag även en liten bebis med mig. Så visst, jag kunde ju inte vara kvar jättelänge eller dricka alkohol men det gjorde inte så mycket. Bara att jag fick känna att jag kunde umgås med mina vänner som vanligt.
    Tror att det kommer bli jättebra för er när bebisen är här. Ni kommer både se varandra som mamma och pappa och även som maja och Victor Och första veckorna är man i en bebisbubbla och bara myser. Önskar er all lycka!

  28. isabelle

    Känner precis likadant inför att bli mamma en dag och jag har själv varit nanny i två år, älskade dom barnen av hela mitt hjärta och gör det än idag. Jag kan inte tänka mig att det har påverkat dom något negativt med att vara med mig några gånger i veckan än att vara med deras föräldrar. Det gäller nog mer att hitta en ’nanny’ som man tycker om och är nära med, nästan som sin egna familj. Så blev jag, det gjorde nog allas våra liv enklare och bättre! Du kommer bli en jättebra mamma, så jordnära som du är! All kärlek <3 Ps. gör en till show plz, fick inga biljetter!

  29. Sofie

    Jag väntar mitt första barn som beräknas komma i mitten på februari. Såå sjukt att du beskriver min tankar och känslor. Att bli någon som man inte vill vara. Jag vill fortsätta vara sociala med kompisar och familjen. Inte bli asocial för att vi skaffar barn. Det skrämmer mig väldigt mycket. Att man tappar bort en liten bit av sig själv. Vi får peppa varandra för att de inte ska hända, girlpower!

  30. Ella

    Är 30 är, gravid i vecka 14 och känner exakt samma. Trots att jag varit tillsammans med min man i 5 år, och gifta i 2 år. Sedan jag fick veta att jag är gravid så har jag gråtit mest och känt mig olycklig. Jag sörjer det liv jag lämnar bakom mig. Jag har dessutom mått dåligt fysiskt och det har spillt över på mitt vanliga liv. Jag träffar inte vänner lika ofta, jag är trött hela tiden, jag mår illa osv. Hoppas det känns bättre snart! Min man ser fram emot detta så mycket och jag vill kunna dela glädjen med honom…

  31. Emma

    Jag och min sambo har alltid haft ett underbart förhållande, alltid mysigt och mycket kärlek.. god mat..filmkvällar.. riktigt njutit av livet!

    För 5v sedan fick vi vårat första barn, och OJ herregud vilken omställning.
    Aldrig gråtit så mycket som dessa veckor, saknat vårt förra liv varje dag.
    Missförstå mig inte.. älskar mitt barn mest av allt men det är en RIKTIG chock.
    Man hinner inte med varandra alls!
    Vi som är vana att äta god mat å mysa får nu turas om att äta, inte sovit en hel natt sen tisdagen innan han föddes, 5veckor sedan.

    Folk säger ”njut av tiden den kommer aldrig igen”
    Jag njuter inte, vill bara att tiden ska gå så han blir större och vi kan börja leva mer som förrut igen..

    Så njut av allt ni kan nu, tyst hem, resor, god mat i lugn och ro, ligga i soffan och mysa bara ni för sen kommer första barns chocken slå ner som en blixt!

  32. Malin

    Så viktigt och fint av dig att våga dela med dig av dina tankar för precis som du säger så tror jag att det är många som känner exakt likadant! Samtidigt blir jag också än en gång så trött på mänskligheten som låter den här föräldrapressen läggas just på kvinnan (som om hormoner och annat inte är nog), för finns det någon man som tänker likadant? Att han är rädd att han ”bara ska ses som en pappa” när han får barn? Nej för männen förutsätts alltid kunna fortsätta leva sina liv som vanligt, jobba, träffa kompisar, träna etc. Jag är säker på att du kommer bli världens bästa mamma och lova att inte glömma bort att också prioritera dig själv och dina behov ibland, se mammarollen som något som adderas i ditt liv, inte något som ska ersätta den ”gamla” Maja <3

  33. Jenni

    Jag känner precis samma som du Maja, med en vecka kvar till BF. Jag längtar massor om vartannat men njuter samtidigt av varje mysig kväll vi nu får tillsammans. Vi är lika gamla som dig och Victor med 7 år tillsammans i bagaget. Men det kommer bli bra! När man har rätt inställning. Kram till dig <3

  34. Trine S

    Det er så fint at du skriver om at ikke alt kun er positivt og rosenrødt. Tror du kommer til å bli en fantastisk mamma ❤️

  35. Åsa

    Maja, dina känslor är fullt naturliga och kan lugna dig att det visst går att leva ”vuxet” och ha vuxentid även efter barn. Har 2 barn och barnen fick sina första pass 1 månad gammal så fortsatte åka på härliga resor och vara spontana och busiga:) Krävs något mer planering bara men det är du ju redan grym på. Låt dig inte dras ner i alla måsten som mamma och lita på din egen förmåga och kärlek.
    Bästa kramar

  36. Julia

    Hade samma tankar när jag var gravid. Nu är vår son drygt fyra månader och jag kan i nuläget inte tänka mig att vara utan honom en timme typ, men precis som du skriver så antar jag att det kommer ändras. Någon gång inom snar framtid kommer jag vilja bli mer mig själv igen även fast jag är mig själv som mamma också. Då kommer jag vara trygg i att lämna honom några timmar till någon trygg person för att bara vara jag och få vara med min sambo.

  37. Cecilia

    Älskade Maja, jag är i exakt samma situation som du precis just nu och min ångest för att min och min sambos liv ska förändras fullständigt håller mig vaken om nätterna. Jag delar exakt dina känslor, det är skräck blandat med obeskrivlig lycka och det är faktiskt okej att känna så. Min barnmorska bekräftade det till mig i förra veckan och det kändes så skönt på något sätt.

    Du är inte ensam, tack för din underbara blogg, KRAM <3

  38. Linda

    Jag är gravid och är också beräknad i april och går med dessa tankar själv. Senast igår panikade jag över att jag inte längre ska vara en person, utan ”bara” en mamma. Jag har så svårt att identifiera mig som mamma och vill fortsätta vara mig själv, fast att jag har ett barn också. Tror dock att det handlar mycket om inställning och hur man vill leva livet. Jag uppskattar verkligen att du delar dessa tankar, skönt att veta att man inte är ensam. Ta hand om dig!

  39. Johanna

    Älskar din ärlighet och dina inlägg. Kom ihåg – man får känna/tycka precis som man vill. Du kommer bli en så fin mamma till ert underverk. Tvivlar inte en sekund på det ❤️❤️❤️ Kramis!!

  40. Sarah

    Hej Maja. Jag är i vecka 20. Jag är 30 år vi har varit gifta i två år men tillsammans i 12 år och du sätter ord på precis allt allt som jag känner. Det är skönt för mig och säkert även för dig att veta att du inte är ensam i det du känner. Du är fantastisk ❤️

  41. Kajsa

    Känner väldigt mycket likt som dig, att ibland behöver jag stanna upp och njuta av min tid ensam med min sambo, att om ett halvår är det inte lika självklart. Vi bor i Norge sen 10 år tillbaka, och känner exakt samma sak om att jag vill ha hjälp med barnet så att vi också ska kunna få vårda vår kärlek. Skönt att du delar med dig, vi väntar vårt första I slutet på april så det är väldigt skönt att följa din resa, den liknar även min. ?

  42. Ida

    Ännu en gång har du satt ord på mina tankar. Jag är också gravid med första barnet (dock inte lika långt gången som dig) men jag känner exakt likadant. Och jag måste säga att gud vad skönt att du delar med dig högt av dina tankar, du är en så otroligt grym inspiration! Känns skönt att veta att man inte är ensam om såna här tankar.

    All kärlek till dig, bebisen och Victor ♡

  43. Angelica

    TACK finaste Maja för att du skrev detta inlägg! Jag är inte gravid men vi vill absolut ha barn en dag och tankar som dessa finns redan nu. Så tack för att du vågar öppna upp dig, det är så fint och värdefullt! Och jag är helt övertygad om att du och Victor kommer bli fantastiska föräldrar ?

  44. Anna

    Åh! Fina Maja! Tror det blir lite vad du gör det till (gissar bara). Men tänker att många profiler i sociala medier själva gör sig till Mamma-XXX genom att bara lägga upp saker på sig och sitt barn i varenda bild. Att skriva i sin biografi att man är ”mom to xxxxx”. Då tror jag automatiskt samhället och omgivningen också ser personen som bara det.

    Hur många pappor ser man liksom skriva i sin biografi att dom är ”Married to xxxx since xxxx”, ”had baby xxxx on xxxxxx”.

    Tror att om man målar upp sig så så kommer säkert förfrågningarna i samband med jobb säkert också bli så.

    Finns säkert några få ”onlinestoraoffentliga”-mammor som man sett som inte låtit mammagrejen ä ta över hela deras sociala medier, men jag kan faktiskt inte komma på en enda medan det finns maaasssaa pappor.

    Så det kan ju kanske vara värt att tänka över strategin i ditt jobb framåt? Vill du vara Maja eller mamma-Maja? Tror inget är bättre eller sämre men bara blir hur du väljer att vinkla det. Och förhoppningsvis fattar folk att du älskar ditt barn lika mycket även om du inte visar upp barnet hur mycket som helst, men det kan säkert bli svårt att låta mig-så mycket som man älskar sin bebi.

    Lycka till med allt!

  45. B

    Hej Maja ♥️ ser hur din ångest lyser igenom för jag relaterar så mycket till dina tankar.
    Ville bara säga att inställning är allt, precis som du skriver. Vill du inte vara bara ”mamma-Maja”, så kommer du inte vara det heller. Livet ÄR faktiskt aktiva val.
    Det har varit ett stormigt år för mig och jag har fått uppleva ångest för första gången, och funderat mycket över meningen med livet.
    En av mina allra smartaste vänner sa då att inget är större än din egen lycka. Att du är lycklig, oavsett vad alla andra tycker. Det är det allra största man kan vara.
    Tänk på det när du vill ligga raklång i sängen nån timme – gör det dig lycklig, så är det det största som finns. Och då gör man det.
    Kram

  46. Lina

    Du sätter ord på mina tankar, så att jag till och med börjar gråta lite (hej hormoner)! Och så härligt att läsa andra som hade samma tankar och att det fungerar för dem ❤️ Istället för att höra ”sådär sa jag också innan jag fick barn”. Massvis med kärlek, ni kommer bli underbara föräldrar.

  47. Elina

    Så fint att du delar med dig och är så öppen med dina tankar och funderingar. Tror att det är många som känner likadant men inte vågar säga det högt då det ses som tabu. Så viktigt att detta lyfts!

  48. Molly

    Fina du, vad du sätter ord på mina känslor som jag hade under min graviditet.
    Vår omställning blev så stor på alla sätt så jag valde att ta hjälp redan från tredje veckan. Vilket har gjort mig till en bättre mamma & sambo.
    Ens egna tid, ensam eller tillsammans är för värdefull för att skita i.
    Idag är han 3 månader ❤️

    Du kommer bli en fantastisk mamma & det är så mysigt att du vill dela med dig så mycket till oss ❤️

  49. Malin

    Victor kommer se på dig annorlunda och du kommer se på honom annorlunda! Den resa ni har framför er med resterande graviditet och förlossning kommer innebära att Victor kommer se dig som världens mäktigaste och starkaste kvinna! Den värme du kommer känna av att han är pappa till ditt barn är fantastisk. Ni har skapat ett liv som är ert tillsammans! Ni knyter ett band som alltid kommer finnas där mellan er oavsett vad som händer! Det kommer finnas en minimännsika som prövar er relation men som också förgyller den något enormt! Tror som du skriver att det är viktigt att få tid för varandra och komma ihåg hur det var innan. Men er relation kommer att växa 🙂

  50. Petronella

    Tack, tack, tack maja för att du delar med dig! Jag ligger bara några veckor efter dig och går i liknande tankar som dig. Är också överlycklig såklart över att vi äntligen ska få en bebis, men jag är också ängslig över den stora förändringen som kommer. Hur allt kommer bli och hur jag kommer att bli. Det känns så skönt att veta att jag inte är ensam ❤️ Och jag tror precis som du skriver, att det är väldigt vanliga tankar. Jag har också tänkt mycket på flaskmatning just för att jag känner att jag behöver få egentid också, men den tanken känns… ovanlig. Tack återigen för att du delar med dig, du kommer bli fantastisk mamma!

  51. Ann

    Fantastiskt skrivet, du kommer bli en underbar mamma känns det som!
    Däremot jobbigt om jag får vara en störig pekpinne att du skriver och efter punkt, ofta. Det är fel i svenskan (egentligen) och blir lite svårt att hänga med ibland då det blir avbryt med punkter överallt. Tycker du skriver fint och förklarar känslor på ett härligt sätt men texten blir fel (kanske bara är jag som tycker det) när det står punkt och sedan fortsätter meningen med och. Men det är väl en bagatell egentligen men…

    Lycka till med allt framöver! Tror att dina känslor är helt naturliga. Alla gillar inte att dricka bubbel och få klä upp sig utan föredrar myslivet hemma och dom personerna har kanske lättare att finna sig i omställningen. Själv vill jag fortsätta mitt liv så som du beskriver det och jag kan förstå dina tankar/rädslan kring att det kanske blir mindre av allt och i perioder kanske obefintligt. Din och Victors kärlek tvivlar jag inte på. Kärleken och rödtjutet kommer nog hänga med er hela livet oavsett en eller tio kiddos. Kram!

    1. Ronja

      Blir tvungen att flika in här. Det är inte fel att skriva och efter punkt i svenskan. Även om många tror att så är fallet då vi fått lära oss det i skolan på grund av ren okunskap. Det är en myt. Det går utmärkt att börja en mening med och samt men. Maja skriver med andra ord helt rätt när det kommer till svenskan. Faktum är att Majas svenska är riktigt vass och modern enligt mig. Många författare idag skriver och efter punkt. Språkriktighetsboken (Norstedts akademiska förlag, 2005) skriver såhär i sin rekommendation: ”Det går utmärkt att börja meningar med och, men eller jag, också i formell sakprosa”.

  52. Maria

    Hej kloka Maja, tycker du resonerar så himla klokt. Jag är 40 år idag och vi fick 4 barn när jag o min man var mellan 19 o 28 år. Barn har aldrig varit ett hinder för oss, men vi har alltid tänkt på vår kärlek och lämnat barnen till barnvakt, ibland har vi åkt iväg på nått äventyr men oftast har vi varit hemma själva, spelat hög musik och lagat middag o ätit gott och njutit av varandra hela helgen.
    Ett litet råd till dina mammatankar är att få in rutiner kring mat o sovtider men gör inte rutinen till en speciell plats eller speciell gaffel tex…. utan där du o viktor är där är tryggheten, då blir det lättare att ha med barnen överallt.
    Viktigast är kärleken, finns kärlek finns lycka.
    Kram

  53. Denise

    Vilken drottning du är maja! Som resterande skrivare sätter du orden i munnen på mig, känner exakt lika dant! Är gravid i vecka 26 och har alltid känt att du tänker som mig, kring allt som gravid och det är så satans skönt! Tappa aldrig dig själv och stå upp för dig och din kropp och alla dina känslor! Du kommer bli en fantastisk mamma! Du är en stor inspiration!!!!!!! Kram!

  54. Malin

    Det är helt normalt att känna som du gör. Det gjorde jag också, till och med på BB när hon kommit tänkte jag ”är vi verkligen redo för det här?” Jag tror inte att man någonsin är 100% redo men det blir bra ändå, det är det största som kan hända att få barn.
    Och egentid bara du och Victor emellanåt är superviktigt. Man måste få vara någon annan än bara mamma och pappa också och det gör inte att man älskar sitt barn mindre! ❤

    1. Jasmin

      Onödig kommentar på ett viktigt ämne där många uppenbarligen håller med och känner som Maja!
      Om kakan i det här fallet är Majas (eller alla blivande mammors) identitet så är det otroligt viktigt att hitta sig själv i sin nya roll! Att inte ”bara” vara mamma! Maja, jag älskar dig och din blogg och känner retroaktivt igen mig i alla punkter! Kände att min kropp var utlånad fram till jag slutade amma och tyckte det inte alls var så
      mysigt som alla andra verkade tycka! Kände mig otroligt ensam i det och hade behövt detta inlägg så mkt då! Man ska inte tappa sig själv eller bli shamead för att man gör aktiva val för sig och sitt mående efter att man fått barn! Happy mom happy baby! Jag är helt övertygad om att du kommer fixa det galant och älska ert barn även om du vill sitta på en uteservering bara du och Victor någon gång då och då! All kärlek och styrka till dig för skuldkänslorna kommer, antingen inifrån eller kastade på en, och då måste man hitta sig själv och stå stadigt ❤️❤️❤️

    2. Johanna

      Just grejen med den ångesten man får är inte att den existerar innan man blir gravid. Man får den oavsett om man velat blir gravid hur länge som helst eller om det bara hände. I princip alla gravida känner så någon gång under graviditeten. Jag har velat ha barn sen jag var typ 18 och nu när jag väl är gravid så känner jag också ångest ibland även om man är lycklig större delen av tiden. Så att säga att hon skulle tänkt på det innan är bara ruttet.

    3. Carro

      Allt blir väl vad man gör det till? Man kan ju välja att se saker negativt också.. om du tycker att det är roligare för dig att leva så! Jag har en 6 månaders hemma och jag o min sambo äter kakor, hämtar fler i skafferiet om vi blir sugna, tar dom slut åker vi till affären o köper mer? Du är en sån härlig och rolig person Maja så sluta aldrig dela med dig om dina tankar och funderingar, det är så nyttigt att få skriva av sig ibland och få veta att man inte är ensam om sina funderingar! Sen så skriver du FANTASTISKT! Det kommer bli jättebra detta med bebis! Sen vi blev föräldrar här hemma har vi skapat något slags speciellt band oss emellan som ej fanns där innan och det är underbart❤️

  55. Jessica

    Åh jag blir så rörd när du skriver. Jag själv har två barn på 3 år och en på 8 månader. Dom är det bästa som har hänt mig och min sambo ❤️ Vi ser till att vi ger oss varandra egentid, antingen så försöker vi ordna med barnvakt eller så gör vi det bästa av situationen när dom somnar om kvällarna och dukar upp massa gott och är bara han och jag! Jag tvivlar inte en sekund på att ni kommer bli fantastiska föräldrar ❤️

  56. Felicia Allfjord

    WOW TACK!!!! Tack för att du skriver om detta som är så extremt viktigt. Jag har inga egna barn men jag och min sambo ska börja försöka nästa år och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. jag kommer gå tillbaka till detta inlägg när jag väl blir gravid och våga känna att det är okej och stå på mig om folk ifrågasätter varför man tänker göra på ett visst sätt.
    Tack för att du delar med dig av dina känslor❤️

  57. Malin

    Maja, fina Maja!
    Den här texten är precis så som alla mammor känner, men inte vågar skriva. Jag har själv en 4-åring och kände exakt samma sak när jag väntade henne. Lyssna inte på någon annan! Gå alltid på din magkänsla, det som känns rätt och det som du anser vara bäst för ditt barn, för det kan ingen annan tala om för dig. Ingen kommer känna ditt barn på det sättet som du och Victor kommer göra, så lita på er magkänsla. Ni kommer bli helt fantastiska föräldrar! Och heja dig för att du belyser sånt här. Kram!

  58. Helena

    Jag är inte gravid eller det är inte aktuellt nu.. men det du beskriver är min största rädsla.. jag vill fortfarande ha min karriär, jag vill jobba och klättra uppåt på stegen. Jag vill inte bara vara en mamma. Trots att det är det finaste man kan vara så vill jag fortfarande ha mitt jobb och karriär. Så tack för att du pratar om det här för det känns så jäkla tabu belagt att säga att man vill vara mer än ”bara” en mamma

  59. Lisa

    Hej Maja! Jag känner så igen mig i det du skriver. Hade mycket ångest när jag var gravid första gången, säkert 30% ångest och 70% lycka. Hade ångest för att tappa mitt gamla liv, mig själv och karriär, att min sambo skulle se på mig som en mamma, att han skulle tycka om barnet mer än mig (hur sjuk tanke!), att jag aldrig skulle få en fritid igen m.m. Det är klart att det är en stor omställning att få barn, men för vår del har vi försökt fortsätta göra sånt vi gillar och det har gått toppen! Allt ordnar sig och trots vakna nätter är det så värt det. Livet har fått en HELT ny dimension! Stor kram!

  60. Anna-Karin

    Oj vad jag känner igen mig i dig, Maja! Tycker det är väldigt skönt också att läsa om tankar och känslor som inte bara är ”lyckliga” om du förstår hur jag menar. Att det är okej att känna oro inför att bli mamma. Våran dotter är snart 2,5 år och det är så viktigt och underbart att bara få umgås med pappan eller att åka iväg och träna ? ni kommer bli fantastiska föräldrar ❤️

  61. Malin

    Det är nog väldigt få som inte känner som du tror jag.. jag gjorde det definitivt. Vi fick vårt första barn efter att ha varit tillsammans bara 1,5 år så jag kan sörja att vi inte fick mer tid bara vi två MEN nu har vi två härliga kids som gör livet soligare och mer betydelsefullt varje dag. Med vårt första barn mådde jag dåligt psykiskt efter förlossning och kände stress över alla förändringar men det gick över när babyn tog flaska och kunde vara med barnvakt en stund. Nu med andra barnet bekymrar jsg mig inte så mycket om att han för tillfället sitter klistrad i mig, för jag vet att det går så fort och sen är den perioden över och vi kan återgå till livet med sena middagar och samtal bara vi vuxna ? tänk på att bebisen ju inte är bebis speciellt länge utan sen blir det ju ett barn, som mest är kul att hänga med liksom! Det kommer bli super maja ❤️

  62. Hanna

    Hej,
    Jag skulle verkligen tipsa om Au Pair. På så sätt har du en barnvakt som kan passa barnet närsomhelst, eftersom de flyttar till stället där familjen bor men du kan också få mycket egentid med barnet om du skulle vilja… På så sätt kan ni också få någon som pratar svenska om ni skulle vilja det! Sen fattar jag att Au pairer inte är något för alla, men tänkte att det kan vara ett rimligt alternativ, dock skulle jag tro att ni redan visste om detta, men bara för säkerhetsskäl 🙂 ni kommer bli grymma föräldrar!

  63. Malin carlsson

    När jag var 21 vändes mitt liv upp och ner av en oplanerat graviditet. Jag och min partner tänkte aldrig på abort men däremot kom alla dom tankarna du nu beskriver. Idag nästan fem år senare har vi två fantastiska barn som vi älskar självklart djupare än något annat. Men vi är måna om att bara vara unga och kära, vara mer än bara mamma och pappa. Våra barn sover ”ofta” borta hos nära och kära (ja vi har ju det lyxigt med familj nära). Då passar vi på att gå ut ha roligt med vänner, eller bara sitta hemma med en box rött och skratta ikapp åt varandras dåliga skämt, sova middag mitt på dagen och då och då en weekend borta bara han och jag. Vi har fått vissa synpunkter från andra föräldrar som ”jag skulle aldrig vilja lämna bort mitt barn”. Och alla gör olika men vet du vad jag alltid tänkt när dom väljer att ha det så? Att jag och min kille, kommer ha vår kärlek mellan oss hela livet ut. För vi vårdar den, vi ser till att vi fortfarande är galna i varandra mitt i allt småbarns kaos med bajs, kräk och vakna nätter. Så maja, du kommer inte glömma bort dig själv eller dig och viktor: han kommer fortsätta sig som galen, sexig men framförallt. Han kommer se dig ännu starkare efter du fött hans barn till världen. Tro mig, det förändrar allt men till det mäktigaste som finns. Ta hjälp med barnpassning, vad tusan är felet med det när ert barn kommer få två lyckliga, kära och trygga föräldrar .

    Förlåt för en lång kommentar! Massa kramar ♥️

  64. S

    Wow va fin på datenight Maja, självklart har du rätt att känna rätten till dig själv tror det är oerhört viktigt att få vara mer än ”bara” en mamma. Precis på samma sätt som man är mer än bara en fru syster vän. Uppenbarligen är du inte ensam om dessa känslor heller. Momshaming finns det inte plats för här, här är systerskapet starkt<3

  65. Anna

    Hej Maja! Dina tankar är absolut inte något konstigt och jag kände precis samma sak när jag blev gravid första gången. Den där lilla bebisen kommer att skapa en tillhörighet och starkt band mellan dig och Victor som inte går att beskriva. Och allt blir vad man gör det till. Vi fick vårt första barn när jag var 26 och fyra månader senare drog vi till Grekland på bröllop. Vi har fortsatt att resa etc. precis som vanligt och våra barn har bara fått hänga med. Allt löser sig och känslan av att vara en familj är obeskrivlig ❤️ Kram kram

  66. Helena

    Du är en fantastisk kvinna och jag tror du kommer bli en ännu mer fantastisk mamma. Ni ska göra det som känns bäst för er och eran familj, skit i vad alla andra tycker. Jag tycker det är så fint att du inte glömmer bort din o Victors relation, för det är er kärlek som har skapat detta lilla liv.

  67. Johanna

    Du sätter ord på mina tankar. Är i vecka 25 och kan stundtals vara väldigt ledsen och nedstämd. Just på grund av dessa tankar. Om det är till någon tröst så är vi ju garanterat inte ensamma om att känna såhär och som du skriver så handlar det om hur man definierar sig. Stor kram! ❤️

  68. Minna

    Men ÅH Maja, jag vill bara krama dig!!! Eran bebis är så lyckligt lottad, det kommer verkligen bli bra. Att du delar med dig av dina tankar gör dig aldrig till en sämre mamma, bara till en ännu bättre.

  69. Cia

    Känner igen mig väldigt mycket! Har en liten som snart är 1 år och de tog typ 8 månader innan jag började känna mig helt som mig själv psykiskt och fysiskt. Jag tänkte att efter bebis var född så skulle jag få ett år på mig att gå upp i bebislivet men efter de måste jag bli mer som innan igen. Tog dock bara 3 månader innan bebis sov hos min mamma flesta gången och vi gick ut och käkade middag med vänner. Har blivit shamad mååånga gånger för bebis inom 10 månader sovit borta 5 gånger men vi och bebis mår bra av de och han är me sin mormor som han är van vid att umgås med och han blir extra bortskämd av moster, morfar & mormor. Alla vinner på de ☺️
    Nu har jag babblat för mycket men de kommer att bli bra, låt det bara ta lite tid. Ge dig själv tid att anpassa dig och stressa inte över hur du tänker att de ska bli ❤️

  70. Sara

    Jag är inte gravid själv, men jag har sagt precis samma sak om när jag själv förhoppningsvis har förmånen att bli mamma. Vill inte tappa mina intressen och mig själv. När jag pratar med min fästman om hur jag ser på rutiner för framtida barn (har sett skräckexempel hos bekantas…) skrattar han bara. Men man måste väl få ha något att jobba emot tänker jag? Förstår inte varför barnuppfostran och egentid är så känsliga ämnen. Alla gör väl det som passar dem och deras förutsättningar. Hejar på er!

  71. Anna

    Jag väntar mitt första barn och jag är 32. Jag känner precis som du ibland. En sorg över att mitt och sambons liv, så som det var, kommer att förändras. Jag tror absolut det är helt normalt oavsett ålder <3 Och, det är okej att sörja det!

  72. Ida

    Hej Maja❤️ Jag är 24 har precis tagit ut min spiral för att försöka bli gravid. Känner igen mig så mycket i allt du skriver och ville bara säga TACK för att du skrev detta.

    Vill detta mer än något annat, men vill aldrig tappa mig eller vår relation!

    För er som inte har familj nära blir det såklart en ”större grej” att ta hjälp, men det är fullt naturligt! Min syster har en nu 8 månaders (som äter ersättning, underlättar såklart) som vi passar hela dagar, vi sover med henne osv för att min syster och hennes kille ska få vara bara med varandra ibland. För de blir bättre föräldrar av det! Inget konstigt!

    Kram!

Visa alla 84 kommentarer
Jag tänkte att vi skulle kika på vad jag hade för mig för ett år sedan, alltså den 1a december 2017.

Jag tänkte att vi skulle kika på vad jag hade för mig för ett år sedan, alltså den 1a december 2017. Det är så häftigt att kunna se tillbaka på det här sättet och jag blir förundrad över hur mycket som har förändrats. En del relationer, mitt utseende, mitt mående och såklart mitt barn. Tänk om man bara hade hade en aning för ett år sedan. Jag brukar faktiskt inte ångra saker i mitt liv men när jag ser dom här bilderna så önskar jag faktiskt att jag visste en del saker redan då, eller snarare litade på magkänslan och gjorde val redan där och då. Min vår och sommar hade varit mycket lyckligare då med mindre sorg. Men men, det är lätt att vara efterklok och det är ju charmen med livet. Att inte veta.

Hur som helst det var första julen i huset och jag som ni vet, vantrivdes. Men jag minns att vid jul så började jag må bättre här i England och kände mig gladare igen. Alla förändringar från Lissabon hade liksom lagt sig och vårt nya liv hade tagit form. Tog en bild, som jag gör än idag, från vårt fönster. Säga vad man vill om huset och att det ofta skrämmer livet ur mig, det är även väldigt vackert.

Jag hade betydligt brunare hår!! Ser nästan ut som en brunett här. Och första advent skulle firas med att köpa julpynt och att dekorera huset. Så här tog jag selfies medan jag väntade på Victor som skulle komma hem.

Såhär såg vi ut <3 spelade förresten in en vlogg den här dagen som ni kan hitta här.

Resten av dagen spenderade vi här, köpte julpynt, julgran och heeela köret. Vi var så trötta efteråt, Trafford Center under jul är inte att leka med. Kaoset är ett faktum.

Sen blev det att klä granen. Jag klädde vår för någon dag sedan (ensam medan Victor spelade Fortnite), ganska så sorgligt men samtidigt så tänkte jag det, att om det är någonting jag verkligen tycker är mysigt och lika gärna kan göra ensam (jag satt på julmusik och fick en stund för mig själv och njöt i min ensamhet) så kanske man inte alltid ska tvinga sin partner att vara med? Jag minns när jag växte upp så var det alltid mamma som pyntade och var lyrisk över julen. Och varför är det något fel med det? Att vårt barn kommer växa upp med att hens mamma skriker högt den första advent och pyntar hela huset på några timmar medan hens pappa spelar playstation eller något annat Victor tycker är roligt. Iallafall, förra året tvingade jag honom och då såg det ut såhär.

Och kvällen avslutades med middag framför tvn. Mysig dag för ett år sedan. Roligt att se tillbaka på.

Idag väntar massa jobb, packning och fix vi åker nämligen iväg ikväll! Mer om det sen!

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sarah

    Haha jag pyntar också vårat hem själv medans min kille antingen spelar tv spel eller jobbar ? Känner som dig, lika bra att göra det själv. Bor också utanför Sverige (sydliga delen av Afrika) så tror nog att det är viktigare för mig att känna lite julstämning än vad det är för min kille. Stor kram! ❤

Wow.

Wow. Jag är mållös. Grät till och från hela dagen igår av era ord. Jag har dels fått tagit del av så starka berättelser genom er som har gjort mig så otroligt berörd men även så mycket fina peppande meddelanden till dels mig men såklart Albin. Jag och Victor låg i soffan igår och läste allting högt. Även alla fina texter ni har skrivit när ni har donerat. Jag grät och sa det till Victor att jag är så bortskämd med er som följare. Som tar er tiden att skriva, dela med er och hjälpa. Det är helt sjukt. Att jag kan öppna upp mig såhär framför er och få så mycket tillbaka. Mer än vad jag kan hantera nästan.

Jag är verkligen, från djupet av mitt hjärta, så tacksam. Och jag har aldrig blivit så berörd över någonting på sociala medier som jag blev av er igår. Tack.

Jag kommer att skriva lite mer om det här nu i december hade jag tänkt så att jag förhoppningvis når mitt mål, och kanske kan upplysa fler människor om sjukdomen.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ebba

    Maja!!!!! Så glad att jag har hittat till dig, din pod och blogg. Du är så så genuin och jag har aldrig känt igen mig i en människa så mycket som du. Det är nästan läskigt!!! Blir så berörd av alla dina texter. Fortsätt bara vara du så ska du se att alla bitar faller på plats, allting löser sig alltid även fast man känner en tung ångest i stunden. Kämpa andas och gör alltid saker som får dig att må bra, det förtjänar du!! Massa kramar

  2. Sara A

    Det är just det här som gör dig unik, att du visar att du bryr dig och är tacksam på riktigt för dina läsare.❤️ Du lyckas nå ut med det i text, inte alla som gör det.

  3. Isabelle

    Hej, måste bara säga att du är bra, så genuin, äkta, jordnära, klok, snäll och ödmjuk. Du växer i mina ögon varje vecka och jag önskar nästan att jag hade dig som vän:-) Håller med kommentaren innan, du är bäst på det du gör. Kram

  4. Linn

    Den största förebilden som vandrar i ett par skor. Så himla fint och viktigt av dig att upplysa detta! Hoppas jag får tag i biljetter på söndag så vi ses i januari, drömmen! Stor kram och glöm aldrig att du är bäst på det du gör.

  5. Mia

    Tänk va mycket fantastiskt vi kan åstadkomma när människor förenas och arbetar för något! Tillsammans är vi verkligen starka!
    Bra initiativ och bra jobbat Maja!

Rekommenderade inlägg

Idag får jag göra det hittills viktigaste i mitt yrkesliv någonsin och det är att dela med mig och sprida mig av information om hjärnforskning och schizofreni tillsammans med Hjärnfonden.

Idag får jag göra det hittills viktigaste i mitt yrkesliv någonsin och det är att dela med mig och sprida mig av information om hjärnforskning och schizofreni tillsammans med Hjärnfonden. När jag fick mailet och förfrågan för några månader sedan så blev jag så glad att jag grät och ringde mamma. Och när Victor kom hem sprang jag till dörren och berättade. I mitt jobb är det så mycket yta och allt det där, som jag även älskar. Men känner man mig, riktigt Maja, så vet man att jag lider av svår ångest och att min storebror är sjuk i schizofreni. Att dessa ämnen är någonting jag länge har brunnit för. Och att jag idag har såpass stora plattformar och kan sprida budskapet vidare är det finaste någonsin.

För snart fem och ett halvt år sedan så hamnade min storebror i en psykos som sedan resulterade i diagnosen schizofreni. Han har förmodligen haft sjukdomen hela livet och genom psykosen så bröt den ut. Det året var helt klart det värsta i hela mitt liv. Och den sommaren då allting hände så hamnade jag i chock och i ett trauma som jag idag fortfarande bearbetar. Det var så mycket som hände att det blir för långt för att skriva om här. Han försökte ta livet av sig flera gånger. För rösterna sa åt honom det. Polisen ringde mig varje dag i Oslo för att kolla om det stämde att jag hade blivit bortrövad och våldtagen som min storebror hade ringt in och anmält. Jag minns när jag för första gången träffade Albin efter händelsen på psyk så satt han vi ett stort bord och vägde inte mer än 55 kilo. Blå runt halsen av telefonsnöret han hade försökt strypa sig själv med. Det är den mest sorgliga dagen i hela mitt liv och jag kommer alltid att minnas varenda detalj av den dagen. Då trodde jag att Albin var borta för gott. Att jag fick mina år med honom men frånochmed nu så fanns inte längre min storebror.

Det tog flera år innan Victor fick träffa riktiga Albin. I början var Albin bara ett skal, satt tyst och var hög på mediciner. Men med åren har han blivit friskare och friskare. Och mer Albin och Albin. Den roliga, smarta storebrorsan jag alltid har haft är tillbaka. Och ett av de finaste minnena jag har är när min stora kärlek i livet Victor, satt vid samma middagsbord som Albin och skrattade åt hans skämt. Det var som om att Victor för första gången fick se den storebrorn jag hade växt upp med. Den man frågade frågor och den man tvingade hjälpa en med svenskaläxan. Om ni tycker att jag skriver bra, då har ni ingen aning om hur duktig han är med ord. Jag hoppas att han en dag skriver en bok. Då ska jag köpa varenda exemplar.

Det har varit tuffa år, för mig och mamma och vår familj. Men framförallt för Albin såklart. Jag är så stolt över honom. Och jag är så tacksam över att allting har gått så bra som det har gått. Men det går inte så bra för alla, och Albin är det där exemplet man berättar om för insjukna personer. ”Man kan leva ett normalt liv”. Det har gått så bra för honom. Även om han aldrig kommer att bli frisk och även om han fortfarande äter många tunga mediciner. Men nu vill jag hjälpa till att sprida ordet vidare. Så att fler kan få hjälp, och att fler kan bli lika friska som Albin. Och så vill jag att Albin ska fortsätta att bli bättre. Så bra att han en dag lever ett helt normalt liv. Och så vill jag ändra synen på schizofreni. Jag vill utbilda. Jag vill att när mina barn är stora och dom får frågor om sin morbror så ska inte fördomarna vara att han är som Gollum i Sagan om ringen. Utan man ska veta hur det egentligen är. Att det är en psykisk sjukdom som är väldigt vanlig. Och ingenting farligt.

Så jag har tillsammans med Hjärnfonden startat en insamling med inriktning schizofreni så att vi kan forska mer om Albins sjukdom. Jag satt ett högt mål. Men jag tänkte att med hjälp av er så kan det gå. Och jag hoppas att ni vill vara med och hjälpa mig, även om jag vet att många fler kan relatera till annan slags psykisk ohälsa. Just nu, vill jag bara lyfta schizofreni en liten stund, för Albins skull.

Förresten så har jag inte berättat för er om hans fantastiska tal till oss. Sanna och John hade bett alla som skulle hålla tal att välja ut en låt som skulle spelas efter presentationen av talaren. Musiken började spelas och Albin ställde sig upp och var så inne i stunden att han stod framför oss och dansade. Till en Mikael Wiehe-låt. Vi har alltid lyssnat på honom och det var så självklart att han hade valt just den låten (ni hittar den här). Där stod han och dansade. Och där satt jag och grät. Fångade varje millisekund av min storebror som stod framför mig och gungade för min skull. För kärlekens skull.

Efter hans fina tal så avslutade han med orden ”Och Victor, lycka till.” Albin om någon vet vad han pratar om när han säger det. Som han har fått stått ut med alla dessa åren. Och ändå har han aldrig tröttnat på mig utan alltid varit så stolt över att just jag är hans lillasyster. Och jag är så stolt över att just han, är min storebror.

Med mej blir du aldrig av med Albin.

Du kan åka ut i vida världen 
bort ifrån far och mor 
och du kan lämna släkt och vänner 
och landet där du bor 
Du kan stanna borta i tusen nätter 
borta i tusen dar 
Men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om evig kärlek 
Jag ska sjunga sånger om hopp och tro 
Jag ska sjunga sånger om ljusa ögon 
och om hjärtats röda blod 
Jag ska sjunga sånger om fagra löften 
sånger om lust och lek 
Jag ska sjunga sånger om sorg och saknad 
och om trolöshet och svek 

Du kan komma hem till folkets jubel 
Du kan komma hem i en limousin
Du kan komma hem som primadonna 
och gala högt och fint 
Du kan komma hem i lump och lasor 
Du kan komma hem utan pengar kvar 
Men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om det som växer
sånger om det som gror 
Jag ska sjunga sånger som ger dej styrka 
och envishet och mod 
Jag ska sjunga sångerna som lindrar 
Jag ska sjunga sånger som ger dej tröst 
Jag ska sjunga sångerna som vaggar 
och värmer i ditt bröst 

Jag ska sjunga sånger om gröna skogar 
och om floden som flyter fram 
Jag ska sjunga sånger om himlens stjärnor 
Och om vägens rök och damm 
Jag ska sjunga sånger om svarta tjärnar
sånger om öppet hav
Jag ska sjunga sånger om fjärran stränder 
och om skepp som går i kvav

Och du kan bli gammal, grå och grinig 
fattig och ful och sjuk 
och du kan tappa dina tänder 
och se helt för jävlig ut 
Du kan bli en stackare i livet 
en skugga och ett vrak 
men mej blir du aldrig av med 
Nej, med mej blir du aldrig av 

Jag ska sjunga sånger om tunga dagar 
sånger om slit och släp 
Jag ska sjunga sånger om tomma magar 
och om att tvingas ner på knä 
Jag ska sjunga sånger om hårda tider 
sånger om naken nöd 
Jag ska sjunga sånger frusna hjärtan 
och om nederlag och död 

Nej, mej blir du aldrig av med
Med mej blir du aldrig av
Jag ska sjunga mina sånger 
till din allra sista dag 
Jag ska finnas vid din sida 
för det är där jag helst vill va 
Nej, mej blir du aldrig av med 
Med mej blir du aldrig av.

Här hittar ni min insamling, hjälp mig att nå mitt mål, det skulle verkligen betyda världen för mig.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lovisa

    Jag är en tjej på 18 år och min mamma har under hela min uppväxt tampats med schizofreni. Kommer ihåg vissa bra stunder men tyvärr är det betydligt fler dåliga.. Hon har tråkigt nog inte fått den hjälpen hon behövt under alla dessa år men det kommer bli bättre, hoppas jag.
    Tycker det är så otroligt starkt av dig att berätta om din bror, så fint skrivet!
    Vi behöver verkligen börja prata mer om psykisk ohälsa. Man ska inte behöva skämmas över det.
    Du är grym Maja❤️

    1. Maja Nilsson

      Man ska verkligen inte behöva skämmas, gjorde det ibland den första tiden men tror att det var för att jag var yngre. Önskar dig allt gott och din mamma, och jag hoppas att du inte skäms utan är stolt över henne som kämpar på med sin sjukdom. Stor kram till dig <3

  2. Emma

    Idag är det 113 dagar sedan min storebror valde att avsluta sitt liv efter att ha krigat mot sin psykiska ohälsa i flera års tid. Jag har ingen aning om hur många veckor eller månader det är, men jag vet exakt antalet dagar. För varje dag blir dagarna mellan min bror och mig bara fler och fler, saknaden och tomrummet bara växer. Men varje gång jag ser att någon väljer att prata öppet om det och påverka på sitt sätt så känns det som dom hedrar min älskade bror och alla andra krigare som inte orkade mer. Tack Maja, du är en fantastisk person och det verkar din Albin också vara!

  3. Julia

    Satt och läste din blogg i köket medan resten av familjen var där, men kunde inte läsa färdigt för började gråta. Nu sitter jag här i sängen och har läst färdigt och tårarna bara rinner. Vilken stark kärlek de är mellan dig och din bror! Så fint att se bilden på ditt bröllop och man ser hur du verkligen suger in alla orden. Så starkt av dig att dela med dig av era erfarenheter gällande psykisk ohälsa!
    All kärlek till dig!!

  4. Josefin

    Tårarna bara rinner. Vad fint du skriver om din storebror och er relation, om hans sjukdom och varför du valt att starta en insamling. Självklart kommer jag bidra med så mycket jag kan. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra mycket! Tack för att du delar med dig och tack för att du försöker göra skillnad, särskilt i något så viktigt. Kram Maja <3

  5. Elin

    Jag sitter och gråter när jag läser din fina fina text! Du känns som en helt fantastisk och otroligt stark människa! Jag beundrar människor som dig Maja! Du inspirerar så många där ute så sluta aldrig göra det du gör för du gör det så otroligt bra??

  6. H

    Wow vilken stark berättelse ??❤️ Så oerhört viktigt att belysa…Psykisk ohälsa måste uppmärksammas mer! Har en man som lider av panikångest…Första gången var vi 19 när han fick sin första attack och började prata om självmord…Jag har suttit utanför psykakuten och gråtit och känt att hjärtat gått itu. Den känslan önskar man ingen! Idag har vi två barn och varit tillsammans i 20 år ? Med hjälp av medecin så mår han idag oftast bra…Denna resa har gjort oss oerhört starka tillsammans! Fint av dig att dela med dig…Förstår att du är stolt över din bror ❤️ Kramar och lycka till er!

  7. Julia

    Wow, jag sitter här på jobbet och gråter!! Du är så himla duktig på att sätta ord på känslor, jag blir verkligen rörd och man känner verkigen kärleken du har för din bror ❤

  8. Anja

    Maja, åter en gång träffar dina texter rakt i hjärtat. Otroligt fint och bra det du gör. Ni har ett speciellt band och jag kan inte föreställa vad du och främst Albin gått igenom. Men ni känns båda starka och starka tillsammans. Min syster dog för 11 år sedan, inte genom psykisk ohälsa utan av cancer. Jag vet hur skört livet är. Hon fick all medicinsk hjälp hon kunde få, det gick snabbt med behandlingarna, men den psykiska hjälpen glöms av även där speciellt efter cancer (för de som klarar sig). Vi är bra på så otroligt mycket i detta underbara land men vi måste ta större allvar på den psykiska ohälsan och dess sjukdomar.

    Jag älskar att läsa om starka syskonpar, för så var vi också. Vi klarade mycket tillsammans. Jag ska skänka pengar för första gången till hjärnfonden genom din insamling. Oftast går det till andra organisationer. Så känn dig otroligt stolt över dig själv, över din insamling och över Albin. Kram <3

  9. Johanna

    Alltså wow Maja!! vilken fantastisk människa du är, fortsätt med det du gör, precis så som bara du kan. Så mycket kärlek <3

  10. Jessica

    Åh så fint skrivet Maja.
    Min lillebror är just nu tvångsintagen och har paranoia schizofrenia fick vi veta av en läkare i måndags. I fyra år har familjen kämpat för att han ska få hjälp, eftersom han är helt omedveten om sitt tillstånd har han inte förstått att söka själv och då vill ingen hjälpa till ? Ber varje dag att han ska bli i alla fall en del av sig själv igen, vi har också musiken och låtar gemensamt <3
    Vill mest säga att jag är så tacksam att jag började lyssna på er pod, och att avsnittet där du berättar om din bror kom som en blixt från klar himmel för mig. Det var som att jag fick islossning inombords och jag grät så mycket efter det. Men vet du, jag kände mig också så jäkla mycket lättare efter det, som sagt som att något lossnade och jag började kunna prata om det, berätta vad som tynger mig för folk i min närhet, berätta om kaoset som kunde uppstå runt honom. Jag har velat säga det till dig på något sätt, tacka dig för att du tog upp det, vilken skillnad du gjorde för mig. Jag är 9 år äldre än dig och sjukt imponerad över din klokhet, och när poden med din mamma kommer ska jag tvinga min egen mamma att lyssna. För hon är så ledsen hela tiden och beter sig som att vi är dom första någonsin som drabbats av något liknande, men så är det ju inte. All kärlek till dig och grattis till bebisen. och återigen TACK <3

  11. Sofia

    Fällde tårar till din text. Vad starka ni är, både du som lillasyster men framförallt din bror. Är också lillasyster till en bror med psykisk ohälsa, men det finns ingen annan i världen jag är så stolt över som honom, min bästa vän.
    Vilken tur Albin har som har dig till syster. All kärlek till er <3

  12. Jessica

    Åh så fint skrivet Maja.
    Min lillebror är just nu tvångsintagen och har paranoia schizofrenia fick vi veta av en läkare i måndags. I fyra år har familjen kämpat för att han ska få hjälp, eftersom han är helt omedveten om sitt tillstånd har han inte förstått att söka själv och då vill ingen hjälpa till ? Ber varje dag att han ska bli i alla fall en del av sig själv igen, vi har också musiken och låtar gemensamt <3
    Vill mest säga att jag är så tacksam att jag började lyssna på er pod, och att avsnittet där du berättar om din bror kom som en blixt från klar himmel för mig. Det var som att jag fick islossning inombords och jag grät så mycket efter det. Men vet du, jag kände mig också så jäkla mycket lättare efter det, som sagt som att något lossnade och jag började kunna prata om det, berätta vad som tynger mig för folk i min närhet, berätta om kaoset som kunde uppstå runt honom. Jag har velat säga det till dig på något sätt, tacka dig för att du tog upp det, vilken skillnad du gjorde för mig. Jag är 9 år äldre än dig och sjukt imponerad över din klokhet, och när poden med din mamma kommer ska jag tvinga min egen mamma att lyssna. För hon är så ledsen hela tiden och beter sig som att vi är dom första någonsin som drabbats av något liknande, men så är det ju inte. All kärlek till dig och grattis till bebisen. och återigen TACK <3

  13. Ida

    Du är min störta inspirationskälla Maja! När jag läser dina texter så kan jag relatera till så mycket. Jag själv lider också av ångest och stress. Inget som jag sökt för men jag känner igen mig i allt du skriver kring det. Att du väljer att öppna upp dig kring detta och ta upp det här i bloggen är så fantastiskt starkt och bra gjort av dig.
    Jag hoppas du aldrig slutar att göra det du gör. Dina texter och tankar kring livet är så kloka och fina.
    Att du nu ska bli mamma också, jag menar, jag är redan avundsjuk på denna lilla pärla som får ha dig som sin mamma.
    Med det sagt, kör hårt och kör ditt race.
    Hoppas vi ses på er live-podd?
    Kram

  14. Felicia

    Du använder plattformen som influencer på bästa sätt. Att du vågar öppna upp om det här är SÅ viktigt, önskar att fler kunde förstå det! Har själv stöttat hjärnfonden i flera år då min farmor lider av en ovanlig demenssjukdom. De arbetet hjärnfonden gör är så himla viktigt! Man blir otroligt inspirerad av dig och din bror. Hoppas du visar honom alla fina kommentarer folk har skrivit här inne.
    Din blogg är ett ställe man går in och peppar varandra på, helt klart! Det behövs i den här världen.
    Puss!

  15. Marie

    Tårarna rinner.. Tack för att du lyfter detta ämnet! Min pojkväns mamma har sedan ett år tillbaka efter en förlossningspsykos blivit diagnostiserad med både schizofreni och bipolär. Det är extremt tufft och än så länge blir det inte bättre, men ditt inlägg ger mig hopp. Tack! <3

  16. Linnea

    Fina Maja, nu gråter jag av dina fina ord. Syskonkärlek kan vara något av det finaste som finns! Så fint att du tar upp det som sällan nämns. DU ÄR EN RIKTIG INSPIRATION!! Ta hand om er <3

  17. Isabelle

    Maja, jag gråter, tårarna rinner i floder. Dethär är en av de vackraste texterna jag läst! Fyfan vad fin du är och din bror verkar vara världens finaste. All kärlek till er, är så rörd❤️ Tack för att du skriver om dethär viktiga ämnet. Hoppas alla som läser detta inlägg som har möjligheten även har hjärta att skänka en slant. Många bäckar små❤️

  18. Jennifer

    Fina Albin, jag hoppas han går in och läser här och ser alla vackra kommentarer alla har skrivit om honom. Och jag önskar honom precis som alla andra att han får fortsätta må bra, att det bara blir bättre, han förtjänar allt bra ?
    Och Maja, tänk om alla med så stora plattformar hade lika stort hjärta och klokt huvud som du!
    Det är så fint att läsa detta (gråter i skrivande stund) och att du inspirerar på så hög nivå, det är så fint. Du är en förebild och framförallt en fruktansvärt fin människa.
    Sänder så många kramar till dig och din familj som jag bara kan.
    Tack ❤️

  19. L

    Men sluta, så fint. Grät till ditt poddavsnitt där du berättade om din bror och gråter nu. Ni är så fina. Maja, du är så duktig på det du gör. Du sätter ord på känslor på ett sådant sätt så att det berör ända in i själen.

    Sluta aldrig blogga, för här ser man livet ur en realistisk synvinkel. Det är både toppar och dalar och vi är många som följer dig genom dessa. Du är så mycket power och en fantastisk förebild. Din blogg berör på bästa möjliga vis.

    All lycka till Albin. Till er.

  20. Zara

    Tack för att du lyfter att det kan hända det sjukaste med våra älskade hjärnor. Alla tar en lilla rackaren allt för given!

    Jag blev av slumpen månadsgivare till hjärnfonden 3 år sedan, en underbar person på Drottninggatan som jag pratade med fick mig att bli månadsgivare. För mig var de stora anledningen psykisk ohälsa och att det bara stegrat i antal som mår dåligt. Och ville bidra med forskning inom detta.

    Sen 1 år senare fick min sambo en hjärntumör. Vi kämpade alla (Han såklart allra mest!) Men jag har aldrig blivit än mer tacksam att jag redan varit månadsgivare till denna fina hjärnfond och att mina slantar senaste året kanske även gav till den i min närhe. Mina slantar ger inte bara till han utan rill alla de andra fina människorna där ute i sverige som förtjänar samma enligt mig rättigheter att må bra och få vara friska läsvärt problematik!

    Jag säger bara snälla! Oavsätt om det är psykiskohälsa, Alzheimers, schizoffeni, hjärntumörer eller vad det nu må vara. Skänk till denna fina fond som ofta blir bortglömd och tusen tack Maja som lyfter denna! Tusen tusen tack!

  21. Lina

    Det här är det finaste och viktigaste samarbetet jag någonsin sett någon göra. Oj vad tårarna rullar nedför kinderna nu! Så viktigt och stort gjort av dig och av Albin! ❤️

  22. Maria

    Herregud, så rörd jag blev av denna fina, fina text! Kunde inte hålla mig från att tårarna skulle komma. Du är en sådan stor inspiration. Inte att du bara lyfter ett sådant viktigt ämne, utan att du dessutom gör det med hela ditt hjärta! Att du vågar blotta en sådan personlig del av ditt och din brors liv. Säger bara wow! Och tack! Du förtjänar inget annat än bara kärlek.

    /en som aldrig kommenterat någons blogginlägg någonsin

  23. Ella

    Åh. Så himla fint Maja. Började gråta. Alla har vi nåt svårt här i livet och det är så fint att du delar med dig av ditt. <3

  24. Jessica

    Åh så fint skrivet Maja.
    Min lillebror är just nu tvångsintagen och lider av paranoia schizofrenia fick vi veta av en läkare i måndags. I fyra år har familjen kämpat för att han ska få hjälp, eftersom han är helt omedveten om sitt tillstånd har han inte förstått att söka själv och då vill ingen hjälpa till ? Ber varje dag att han ska bli i alla fall en del av sig själv igen, vi har också musiken och låtar gemensamt <3
    Vill mest säga att jag är så tacksam att jag började lyssna på er pod, och att avsnittet där du berättar om din bror kom som en blixt från klar himmel för mig. Det var som att jag fick islossning inombords och jag grät så mycket efter det. Men vet du, jag kände mig också så jäkla mycket lättare efter det, som sagt som att något lossnade och jag började kunna prata om det, berätta vad som tynger mig för folk i min närhet, berätta om kaoset som kunde uppstå runt honom. Jag har velat säga det till dig på något sätt, tacka dig för att du tog upp det, vilken skillnad du gjorde för mig. Jag är 9 år äldre än dig och sjukt imponerad över din klokhet, och när poden med din mamma kommer ska jag tvinga min egen mamma att lyssna. För hon är så ledsen hela tiden och beter sig som att vi är dom första någonsin som drabbats av något liknande, men så är det ju inte. All kärlek till dig och grattis till bebisen. och återigen TACK <3

  25. Fia

    Åh så himla himla fint Maja!! Man blir så berörd av det du skriver. Så viktigt att sprida detta då jag tror många kan relatera.
    När jag var ett år gammal så tog min mamma sitt liv. Hon brottades med schizofreni som sakta men säkert tog över hennes liv. Hon ville skydda mig genom att själv försvinna, för det sade rösterna..
    Detta har inte jag fått veta förrän nu i sen ålder. Att det var just schizofreni min mamma hade, som tyngde henne. Jag förstår nu. Tack Maja♥️

  26. Julia

    Förutom att säga du och din bror är bland de starkaste jag känner till, just för att ni är ärliga om att ni på vissa sätt är sköra, vill jag bara hänvisa till en annan skånings sång om syskonkärlek. Johan Karlsson aka Familjen skrev Det snurrar i min skalle i panik kvällen innan sin systers bröllop, där han egentligen skulle hållit tal. Han framförde den istället för talet. När jag fick reda på backstoryn blev den låten något helt annat för mig, och kan bli tårögd när jag tänker på min bror, att vi inte levt en dag utan varandra.
    ”Jag gjorde upp en eld för dig
    och nu brinner hela skogen
    Nu vet jag vad du kommer att säg
    och det känns som första gången
    Kom vi visar dom att det är vi
    Men det visste alla redan
    Ut, springer du iväg med mig
    Ja hör du hur dom sjunger

    Som att allting redan var bestämt
    Som att jorden går runt solen
    Vem hade kunnat ta min plats
    Han finns ju bara inte
    Dom pratar om nåt underbart
    Jag är där jag kan berätta
    Stort, större än jag någonsin trott
    Det snurrar i min skalle

    Jag gjorde upp en eld för dig
    och nu brinner hela skogen
    Nu vet jag vad du kommer att säg
    och det känns som första gången
    Kom vi visar dom att det är vi
    Men det visste alla redan
    Ut, springer du iväg med mig
    Ja hör du hur dom sjunger”

  27. Alma

    Wow maja! Du är en så fantastisk förebild! Sättet du beskriver Albin på gör mig så rörd. Orden får mig att tänka efter på min egen storebror, Albin han med. Hur fantastisk han är, och att jag ibland tar det för givet. All kärlek till er❤️

  28. SW

    Att du är vacker på utsidan är en sak, men fan vad vacker du är på insidan Maja! Vilken stor person du är och vad rörd jag blev av detta inlägg.

    ”Jag hoppas att han en dag skriver en bok. Då ska jag köpa varenda exemplar.” Dessa meningar fick tårarna att rinna. Så himla fint skrivet och om man kunde ta på stolthet, så hade det där varit en sådan gång. Kram!

  29. Jessica

    Åh så fint skrivet Maja.
    Min lillebror är just nu tvångsintagen och lider av paranoia schizofrenia fick vi veta av en läkare i måndags. I fyra år har familjen kämpat för att han ska få hjälp, eftersom han är helt omedveten om sitt tillstånd har han inte förstått att söka själv och då vill ingen hjälpa till 🙁 Ber varje dag att han ska bli i alla fall en del av sig själv igen, vi har också musiken och låtar gemensamt <3
    Vill mest säga att jag är så tacksam att jag började lyssna på er pod, och att avsnittet där du berättar om din bror kom som en blixt från klar himmel för mig. Det var som att jag fick islossning inombords och jag grät så mycket efter det. Men vet du, jag kände mig också så jäkla mycket lättare efter det, som sagt som att något lossnade och jag började kunna prata om det, berätta vad som tynger mig för folk i min närhet, berätta om kaoset som kunde uppstå runt honom. Jag har velat säga det till dig på något sätt, tacka dig för att du tog upp det, vilken skillnad du gjorde för mig. Jag är 9 år äldre än dig och sjukt imponerad över din klokhet, och när poden med din mamma kommer ska jag tvinga min egen mamma att lyssna. För hon är så ledsen hela tiden och beter sig som att vi är dom första någonsin som drabbats av något liknande, men så är det ju inte. All kärlek till dig och grattis till bebisen. och återigen TACK <3

  30. Johanna

    Wow, bara wow.
    Var på en föreläsning med ångestpodden och när jag kom hem så gick jag in och läste här. Blir väl till att fulgråta hela kvällen, och försöka ringa min älskade lillebror ❤️

  31. Jessica Olin

    Maja, så viktigt och så modigt av dig! Stå upp för dom man älskar och visa övriga världen hur livet kan se ut bakom fotbolls vm, fotbollsgalor mm är så otroligt viktigt! Detta du gör är så otroligt viktigt! Tack!

  32. Sofia

    Wow. Kan inte sluta gråta. Förlorade min storebror för 5 månader sen i självmord, han hade inte schizofreni men autism, adhd och en depression på det.. Mitt hjärta krossas när jag läser detta och tänker på hur han aldrig kommer komma på mitt bröllop, hur jag aldrig mer kommer få prata med honom. Det är så viktigt och bra att du pratar om det här, och du ska vara så JÄVLA stolt över dig själv som är där du är idag! En så jordnära, smart, fantastisk människa. Tacktacktack<3

    1. Julia

      Jag blev så drabbad av din kommentar, fy fan vilken smärta och förlust. Jag beklagar verkligen att han fattas dig alltså. Vet inte vad jag vill säga med det här annat än att jag tar min bror lite mindre för givet i detta nu just på grund av vad du skrev. <3

      1. Sofia

        Tack snälla. Man tar alla i sin närhet för givet ibland, och märker det ofta inte förrän det är för sent.. ta hand om dig<3

    2. Amanda

      Hej Sofia, ville bara skicka en styrekram till dig, blir så ledsen när jag läser detta och beklagar verkligen det du, din familj och din bror behövt gå igenom <3<3

  33. Elin

    Högaktar dig som lyfter detta otroligt viktiga ämne. Rörande berättelse som rörde mig till tårar. Fantastisk är du Maja. ❤️

  34. Linnéa

    Wow, wow wow wow. Så otroligt fint, starkt och berörande. En sedan stark och vacker text från hjärtat. Är berörd och tårögd. Imponerad av dig maja, och Ansolut imponerad av Albin!❤️

  35. Cornelia

    Maja Nilsson Lindelöf!!! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Vilken kvinna du är. Ni har tur som har varandra. Kramar kramar kramar

  36. Mette

    Världens bästa Albin!!!! Kämparnas konung! Så fin och genomsnäll. Går inte att inte gråta till din text majsan! Snart 27 år sen vi träffades för första gången ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

  37. Lilli

    Fick tårar! Min storebror drabbades av flera psykoser och det tog flera år innan han verkligen fick hjälp av vården och diagnosen schizofreni. Idag går han på stark medicin men är precis som din bror, mer sig själv igen och det är fantastiskt att se! Samtidigt finns sorgen där att han måste ta denna starka medicin för kanske resten av sitt liv för att inte drabbas av de hemska psykoserna, att han aldrig kmr bli helt frisk! Men han mår mkt bättre idag<3 kärlek och styrka till dig, och din familj! kan verkligen relatera till dig och din familj i varje ord. Jag ska bidra till din insamling och hoppas många fler kmr göra det! Tacksam att du använder din plattform på detta sätt, för att hjälpa människor <3

  38. Emma

    Så fantastiskt fint!! Första gången jag börjat gråta av att läsa ett blogginlägg. Kärlek! ❤️ Och så fint initiativ. Jag ska självklart stötta din insamling. Så viktigt på alla sätt och vis!

  39. Camilla

    Maja du är en tjej som använder hela dig varje dag ❤️ Du berör o ger hopp
    Så gott att du o din bror delar med er av era erfarenheter
    Inte ett öga är torrt men blir varm i hjärtat

  40. Kajjjsa

    Alltså wow vilken text!! <3 sitter här på jobbet å får bita mej i läppen för att inte börja storgråta!! Du är jävlar i mej en influencer i ordets rätta bemärkelse!! Tack! <3

  41. Line

    Så himla fint Maja! Blev rörd till tårar av din fina och genuina text. Vilket underbart sätt att stötta din bror på. Önskar dig all lycka med insamlingen och bidrar självklart med en slant ❤️

  42. Ronja

    Åh Maja, så fint att man spricker. Ni verkar vara så fina ihop och fina mot varandra. Tänk vilken tur att ni har varandra. Och så fantastiskt att du sprider information om hjärnfonden och schizofreni. Många inklusive jag själv har dålig insikt och kunskap om det och därför ännu viktigare att någon som du med så stora kanaler kan nå ut till så många på ett så fint sätt. Älskar detta Maja.

  43. Elin

    Å Maja, jag gråter! Så rörd och så fint och viktigt skrivit. Har själv en bror med psykisk ohälsa (av annan sort) och självmordsbenägenhet och kan verkligen relatera till kaoset runt omkring det. Går in och skänker en gåva!

    Du gör ett grymt jobb!
    Kram på er!

  44. Henriette

    Hej Maja. Min storebror har också schizofreni. Jag vill också att synen på sjukdomen ändras. Det skulle underlätta för de som drabbas och för oss som är anhöriga att våga berätta hur det egentligen är. Människor som drabbas av psykisk sjukdom är inte bara sjuka, de är människor och väldigt modiga.

    Jag kan tänka mig att du reda lyssnat på Simon Kyagas sommarprat från 2014, annars vill jag tipsa dig om det. Jag tycker det är fint att lyssna på.

  45. Emma

    Wow, vilket inlägg… Blev verkligen berörd och det kan jag ha svårt med när det gäller bloggar eftersom det inte är lika personligt alltid. Men du har verkligen öppnat upp dig om Albins sjukdom och hans resa. Det som är extra fint är att du gör det med ett syfte, du lägger inte bara ut det för att lägga ut något. Utan du väljer att uppmärksamma hans sjukdom genom en insamling. Det gör allt så mycket mer fint och viktigt. Att din bror har gjort den redan han gjort är så sjukt starkt, och det hoppas jag han vet! Jag önskar er båda (och Victor ;)) ett enormt lycka till i framtiden, det är ni såå värda <33

  46. Ellen

    Och där kommer tårarna. Wow Maja! Tack för att du lyfter psykiskt ohälsa till en ny nivå. Det hjälper mig att acceptera min egen psykiska diagnos. Detta är så vackert! Tack och fortsätt inspirera som den häftiga kvinna du är<3

  47. Emma Eleonora

    Så himla vacker och ärlig text. Inte ofta jag får tårfyllda ögon men detta inlägg fick mig att stanna upp och reflektera. Jag jobbar själv som ambulanssjuksköterska och träffar många personer med schizofreni och önskar att alla fick uppleva de skratt jag delat med dessa personer och de kloka ord de sagt till mig. Hoppas verkligen att din insamling blir överfylld ❤️

  48. Maria

    Åh vad din fina text berör mig! Så fint skrivet av dig om din bror och din kärlek till han!❤️ Mina tårar rinner fortfarande så jag knappt ser vad jag skriver.. Kram till dig och självklart skänker jag en slant!?

  49. Felicia

    Fixk verkligen hålla tillbaka tårarna när jag läste detta, då jag sitter på jobbet.. Detta inlägget berörde verkligen. Vill bara skriva till dig hur fantastiskt detta är att du har denna insamling och använder dina kanaler till sånna här saker. Psykisk ohälsa är så otroligt viktigt att prata om! Heja dig Maja.

    Har följt dig i sen du starta bloggen. Idag är du den bloggen jag går in på allra först och längtar efter att få läsa dina inlägg med tankar och även få se mode och allt där till. Du har en perfekt blandning på innehåll! Och nu när du ska bli mamma, det är min största dröm i livet att skapa familj med killen jag älskar. Men det är några år kvar dit. Det är så spännade att följa din resa. All lycka till dig. ❤️

  50. Mary

    ❤️❤️❤️Wow vilken text har jag bara tårar i mina ögon !!! Kärleken mellan bröderna är så bra !!!
    Vilken bra idé du hade!
    Alla förtjänar att leva bra! Jag ska hjälpa, för att jag vill hjälpa så att dessa människor kan ha ett lyckligt liv!

    Din bror är en sann krigare, och han kunde inte ha en bättre syster!
    Wow, Maja, vad du gör för din bror är otroligt. Jag är säker på att din bror är mycket stolt över att säga att din syster är MAJA NILSSON LINDELÖF
    Du är bäst i världen.
    Du är en inspiration till alla.
    TACK SÅ MYCKET!!!!!! ❤️❤️❤️

  51. Elin

    Men herregud, jag bara gråter och gråter, alltså hysteriskt. Gud vad du berörde nu, eller framförallt din bror och hans kamp. Tack för att du delar med dig, tack för att du försöker få alla att förstå att livet är ett helvete ibland, för alla. Men att det blir bättre <3

  52. Louise

    Har aldrig gråtit så mycket av ett blogginlägg, fan vad viktigt och fan vad starka ni är.
    Ingen är som du Maja, du lyfter ämnen ingen annan vågar lyfta och gör det otroligt bra.
    Tack för att du finns och höjer ribban för influencers, du är bäst i din bransch utan tvekan

  53. Louise

    Kan vara det finaste jag någonsin läst Maja. Du är otrolig med orden, jag kände så mycket att det liksom sved i hjärtat och så kom det ett gäng tårar också. Tack för att du inte är som alla andra influencers och tar chansen att lyfta sånt här. Är helt mållös. Jag saknar min egen storebror jättemycket nu. Tack för allt du gör, du gör skillnad <3

  54. Maren

    Fine, fine Maja! Som du berører når du skriver. Du er en fantastisk person og jeg er så glad jeg kan følge en person som virkelig bruker sine kanaler til det som virkelig er viktig, og som tørr å være åpen rundt vanskelige temaer. Jeg er så glad for at jeg får lov til å følge en så fornuftig og herlig jente, du er en STOR inspirasjonskilde ❤️ Klem fra Norge

  55. Hanna

    Åh hjälp!! Kan inte läsa texten pga tårarna fyller ögonen. Fantastiska fantastiska Maja. Vilken otrolig förebild du är, tänk om fler va som dig.

  56. Sofia

    Maja JAG GRÅTER SÖNDER!!! SÅ fint. Skickar så mycket kärlek till dig och hela din familj. Vi ska hjälpa dig att nå målet <3

    Kram

  57. Hanna

    Tack för att du lyfter detta ämnet Maja. Med en släkting som led av schizofreni av hela livet, som tyvärr gick bort förra året, och som aldrig fick den hjälpen han behövde – vet jag hur viktigt det är att lyfta denna sjukdom. Att veta att sjukvården har gått så långt som den har är en oerhörd lättnad när man tänker på de historier jag har hört från min släkting: isolering, institutionalisering, otroliga mängder medicin och värst av allt, lobotomering. Men trots alla framsteg är vi långt ifrån klara<3 Stigmat kring sjukdomen måste försvinna och människor måste förstå att psykisk ohälsa av denna typ är fruktansvärd när det först kommer, men kan bli något väldigt fint med tiden<3 All kärlek och lycka till dig och din bror – hjältar!!!

  58. Fanny

    Blir så himla rörd av det du skriver! Har själv en storebror som lider av psykisk ohälsa. Därför förstår jag att det du gör så himla viktigt. Du är en inspirationskälla! KRAM

  59. Øydis

    Fine, fine Maja ❤ Jeg har bare lyst til å gi deg en klem. Du er så genuin og skriver så fint om din storebror og om hans sykdom at jeg blir helt rørt. Og for en viktig jobb du gjør med å sette lys på psykisk sykdom.

    Jeg ble ekstra rørt når jeg leste at din bror valgte ut en sang fra nettopp Michael Wiehe i bryllupet. Da min mamma døde for 4 år siden var det nettopp hans musikk vi spilte i begravelsen og hjalp oss gjennom sorgen.

    Fortsett å være deg selv Maja ❤ Stor klem

  60. Cecilia

    Men Maja, vad rörd man blir. Så fint skrivet, blev väldigt tagen och älskar att du delar med dig och sprider detta vidare.

  61. Sofia

    Grät så mycket då jag läste detta. <3
    Stort tack Maja för att du sprider budskap om psykisk ohälsa och schizofreni.
    Och tack för en otroligt bra blogg!

  62. Anna

    Helvete vad fint! Även jag har en anhörig med liknande diagnos, tack för att du lyfter detta <3 Måste verkligen slå ett slag för att du är så himla speciell och är, i mina ögon, ett praktexempel på hur en ""influenser"" borde vara. För låt oss vara ärliga, du är mycket mer än så. En entreprenör som väljer sina samarbeten med stil och känsla. Du är så viktig!

  63. Alexandra

    Åh Maja, tänk om alla vore som du. Vilken fin värld vi hade levt i då. Blev så berörd att jag började gråta. Självklart kommer jag bidra! För att alla människor ska få en chans att må bra.
    Tack för att du är DU. Det är så viktigt i dagens samhälle att det finns personer som du och att du väljer visa oss alla det.
    Kram❤️

  64. Jessie

    Jag blir så rörd av det här inlägget och samtidigt så glad. Själv har jag en faster som blev diagnostiserad med schizofreni när mina kusiner (hennes söner) bara var några år gammal. Hon spenderade många år in och ut på psyket och hennes barn, och hela vår familj har påverkats rejält pga detta. Jag Hr alltid önskat att fler faktiskt förstod vad sjukdomen innebär och att samhället ska acceptera psykisk ohälsa. Det är så tragiskt att prata med min faster och höra hus hon säger att hon aldrig kommer bli av med rösterna och att folk aldrig kommer förstå. Tyvärr har hon tagit till alkohol och droger för att desperat försöka självmedicinera, vilket såklart inte är hållbart. Jag önskar verkligen att psykiatrin fungerade när min faster blev sjuk och jag önskar att den förbättras för som det ser ut nu tycker jag inte att detta är hållbart.

    Du är en fantastisk människa och en riktig förebild Maja, all kärlek och styrka till dig och din bror!

Visa alla 117 kommentarer