Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Tankar om livet

Kategori
Godmorgon söndag.

Godmorgon söndag. Idag är det en ny dag och den ska bli bra har jag bestämt mig för. Har legat i sängen fram tills nu, druckit kaffe, ätit frukost och klickat mig runt bland bloggar och youtube-kanaler. Idag ska jag träna, tvätta och städa. Ikväll kommer Louise hit och det vankas middag och fotboll. Och imorgon bitti kommer min älskade Victor till Västerås. Han fick ledigt två dagar och ingen är gladare än jag.

Nu tänkte jag bjuda på lite tankar samt blandade bilder från min kamerarulle och Pinterest.

Jag har börjat maila med två olika designers angående min bröllopsklänning. Jag kan för mitt liv inte bestämma mig vilken klänning jag vill ha men i veckan ska jag gå och testa lite olika så att jag har ett hum när jag ska gå på första mötet. De två jag har mailat med kräver referensbilder så nu tittar jag varje dag på olika klänningar. Dessa bilder har jag pinnat hittills, ni ser ju jag gillar ju alla typer av klänningar. Jag har en idé dock som jag bara ska försöka få ner på papper. Tänk! Vi ska gifta oss, vi har inte riktigt fattat det än pågrund av allting annat som har hänt. Jag ska bli Victors fru????? FRU? Hur gammal är jag?

I fredags åt jag middag hos min moster med mina kusiner och kusinbarn. Kanske en otypisk bloggbild utan minsta filter men jag blir väldigt varm av den här bilden. Det var en fin kväll och jag är tacksam att deras hem alltid är öppet för mig. Fint också att ha hittat vänner i sina kusiner nu på äldre dar.

Här är en bild påvägen hem till min kusin för efterrätt och rosévin. Jag älskar barn och speciellt dessa två. Mina små älsklingar.

Den här lilla galningen älskar jag också för den delen. Längtar tills hon är äldre så jag kan lära henne allt jag kan och ge henne godis i smyg när Sanna och John inte ser.

Såg den här och tänkte på Victor.

Och sen såg jag denna, och tänkte att det ska bli mitt nya motto i livet. Så ofta man inte vågar lita på magkänslan.

Follow that dream.

Good morning Sunday. It´s a new day and I have decided it´s gonna be a good one. I stayed in bed until now, been drinking coffee and eating breakfast. Today I will go out for a jog, clean the apartment and tonight Louise is coming over to watch the football with me. Tomorrow morning Victor is coming home to Västerås, he got two days off and nobody is happier than me.

 

 

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Madelene

    Bästa Maja ❤️ Tack för att du skriver. Tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig så mycket i det mesta du skriver även fast vi lever olika liv. Du är såå duktig på att skriva och jag kan typ känna dina känslor genom att läsa dina ord.

    Lycka till med allt. Du kommer rocka!

  2. Kat

    Feedback! Kanske bara är jag, men ibland är det lite svårt att veta vilken text som hör till vilken bild. Ja nu är jag inte helt dum så listar ut det ganska snabbt men du fattar nog hehe. Tror det vanligaste är text, sen tillhörande bild sen ny text. Eftersom du ofta har bilden först kanske du kan ha bild, bildtext sen ett extra mellanslag eller nåt ner till nästa stycke? 🙂

    1. Maja Nilsson

      Hmmm. När jag läser bloggar tänker jag alltid tvärtom, att jag aldrig fattar vad dom pratar om förrän jag har sett bilden dom refererar till…. Hmmm bra feedback dock! Uppskattas och ska kika på det ?

  3. Mysan

    Grymt härlig blogg! Jag vill bara tipsa om en grymt duktig designer som heter Frida Jonsvens, har du inte kikat in henne tycker jag du ska göra de 🙂 kul med bröllop! Ha det fint!

Visa alla 6 kommentarer
Nej hörrni det är inte så bra just nu.

Nej hörrni det är inte så bra just nu. Igårkväll när jag pratade med Victor slog det oss, i tre månader har vi varit på vift. Vi flög hem den 29 maj, idag är det den 2 september. I TRE månader har jag inte spenderat mer än en vecka på samma plats, i tre månader har vi varit omringade av människor, levt på olika hotell och varit väldigt mycket ifrån varandra. Tiden har iochförsig gått fort men det är inte undra på att ångesten fyller upp hela bröstkorgen. Det kom som en käftsmäll. Jag pratade med Sanna imorse och ville bara börja gråta. Och kanske är det jobbigast att jag inte vet vad jag har ångest eller är ledsen över. ”Det är bara mycket” fick jag fram. Samtidigt som det var skönt att Victor blev såld så pass tidigt på sommaren så hade det varit skönt om det hade skett nu de sista dagarna på transferfönstret. Då hade vi redan haft spenderat två månader i Lissabon tillsammans, och flyttat nu till ett färdigt hus.

Jag och Victor sa det igår, när var senast vi låg en hel dag bara han och jag i en säng och tittade på serier? Eller när lagade vi sist tacos ihop och åt framför en film. Vi som lever för att chilla. Vi som mår som allra bäst i vår bubbla. Vi mår inte bra av att han är iväg och spelar match i något land långt bort medan jag springer runt som en galning och försöker att få ihop allting här hemma. Vi behöver varandra, och vi har liksom inte haft möjligheten att rå om varandra på hela sommaren. Istället har det varit vänner, familj, vin, resor, flytt, planering av bröllop, renovering av lägenhet, besök, bolag som ska startas, en ny blogg och insikten att vi nu ska bo i ett nytt land. Det räcker nu. Nu vill jag inte packa min väska på länge, nu vill jag vakna upp i vårt sovrum med Victor bredvid mig och veta att den här dagen mer eller mindre kommer att se precis likadan ut som den innan. Jag vill ha en dag där jag bara går runt i pyjamas och hinna längta tills nästa gång vi får besök. Jag vill inte prioritera alla andra, jag vill inte anpassa mig till alla andra, jag vill ta hand om vår relation och landa i vårt nya liv. Man måste komma ihåg vad som är det viktigaste, och just nu är det att må bra. Och att hinna andas. Ikväll ska jag ligga ensam i vår lägenhet, tända ljus och titta på dokumentärer om aliens. Och sen ska jag tänka på att om bara 9 dagar så är jag där, där jag hör hemma, med han som alltid lyckas bota min ångest.

Right now it’s though. Yesterday when I spoke to Victor we realized that we have been on the move for three months. We left Lisbon the 28th of May and today it’s the 2th of September. For three months I have not spend more than one one week in the same place. It just a lot right now. I want to move to our new house and be there for a while. I need to find my new routine and to spend time with Victor alone. I miss cooking a dinner with him and watch a movie. Or maybe two in a row. It’s been to much travels, wine, family, work, stuff about the apartment, stuff about our new house, stuff about everything. It’s to much. Tonight I’m gonna spend the night alone, light some candles and watch documentaries about aliens. And I will remember myself that in just nine days I can finally be in the same place for a while.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ellen

    En fantastisk hyllning till inte bara Victor utan till ert förhållande. Förstår att du känner dig nere när ni inte får tid tillsammans. Men som du skriver, snart är ni tillsammans igen och får dela framtida äventyr sida vid sida igen.
    Ta hand om dig!

  2. R

    Kram Maja! ? Och mitt i allt som känns tungt just nu – tänk också på vilken fin kärlek ni har som gör att du känner som du gör. Störst av allt är kärleken 🙂 Hoppas dokumentärerna ikväll är bra och att du har en skön kväll trots allt.

  3. Elin

    Åh vad fin och modig du är som delar med dig ❤️ Ni verkar ha en så fin relation. Vet inte om det är till någon tröst (det är inte alls samma sak) men jag och min kille har haft distans från och till sen vi träffades för 1,5 år sen. Han bor i vår hemstad och jag pluggar på annan ort men jag är hemma på somrarna och då bor vi tillsammans. När jag skulle tillbaka till uni efter sommaren i år hade jag sån himla ångest, ville verkligen inte vara ifrån honom. Men jag försöker trösta mig med att all tid vi är tvungna att spendera utan varandra gör oss så himla starka ihop, vi väljer varandra varje dag och det är ju faktiskt det finaste av allt. Så är det ju för er med. Fan vad ni älskar varandra som vågar och orkar välja er kärlek även fast det innebär att ni ibland får spendera perioder utan varandra och i resväskor. Jag går min sista termin nu, så snart är min tid i resväskan och pendlingen fram och tillbaka slut. Det ser jag fram emot ☺️ Tack för en grym blogg och podd. Du verkar vara världens starkaste! Kram ❤️

Visa alla 11 kommentarer
En återkommande fråga i min frågestund var hur det känns att flytta till England.

En återkommande fråga i min frågestund var hur det känns att flytta till England. Jag har klurat en hel del på det där och kom på att jag inte hade ett bra svar på det. Eller jag har ett bra svar men jag är lite rädd att det ska låta töntigt.

För mig är det jobbigaste att det tar så lång tid innan man känner sig hemma. Jag hade precis hittat den bästa nageltjejen i Lissabon. Jag visste att den gröna mjölken smakade bättre än den blåa och vilket smör som inte enbart smakade margarin. Jag visste hur gatorna såg ut och vart man kunde hitta den bästa pastan i stan. Jag kände staden. Jag var ett med staden. Och totalt tog det mig två och ett halvt år innan jag blev det. Nu är jag iochförsig både äldre och klokare, jag frågar mig lättare fram nu och tar för mig mer.

Men ändå. Det är små sakerna i vardagen som blir jobbiga. Att hitta en frisör exempelvis. Kan låta så enkelt. Men det är jobbigt. Jag är en vanemänniska, och jag tror att de flesta av oss faktiskt är det så en sådan liten grej gör det jobbigt. När man dessutom dubblar det med kanske 50 andra saker man måste klura ut, så blir det tufft. Just nu känns det som om att jag aldrig kommer att våga kör bil på vänstersida själv och att jag överhuvudtaget skulle ta mig in till stan själv från vårt hus finns inte på kartan. Jag vet att jag kommer sitta hos någon frisör och gå därifrån med blått hår och jag vet att jag kommer gå vilse i mina nya kvarter. Förmodligen kommer väl telefonen dö också och regnet ösa ner på mig samtidigt som jag försöker hitta hem igen. Till mitt nya hem. Hemmet som nu ska bli vårt hem på riktigt.

Men jag vet att det löser sig. Jag fixar det hur lätt som helst. Men jag vill redan vara där. Vill veta hur vår matbutik ser ut och vilken mjölk som är godast. Jag vill veta redan nu, vilket smör som smakar mest likt Bregott. Jag vill inte behöva lista ut allt det när jag har så många andra saker på gång.

Förstår ni vad jag menar? Eller låter det bara återigen som årets i-landsproblem. Då får det väl göra det, men alla ni som någonsin har flyttat till ett nytt land förstår nog, iallafall lite, vad jag menar.

Letade lite i arkivet och hittade bilder från vår andra gemensamma lägenhet i Lissabon. Så gulligt att se tillbaka på. Det här året var väldigt bra för oss. Jag började plugga portugisiska och Victors storebror bodde hos oss ett tag. Det kanske inte ser så mysigt ut men det här var min favoritlägenhet. Så många middagar ute på balkongen med tända ljus och rödvin. Jag mådde så himla bra då och vi hade precis kommit in i livet som sambos i Lissabon. Vi hyrde lägenheten möblerad och en vägg var liksom orange(?!), så vi gjorde det bästa av situationen. Kommer alltid att minnas den här tiden med väldigt mycket kärlek.

Many of you asked when I had my question time how it feels to be moving to a new country. I have been thinking long and hard about that but it´s difficult to answer. I know the answer but I am afraid that it´s gonna sound silly. The hardest part about moving like this is that you have to start all over again. It´s the small stuff that become so big. 

I knew Lisbon. I knew where we could find the best food in the city and which milk to buy from the supermarket. I knew the streets and how much a cab ride would cost. I knew the streets and I knew my home. Because that´s what´s happens after almost three years in a country. It becomes your home. 

And now we have a new home. And I have to figure out how to drive on the otherside of the road. I have to figure out which hairdresser is the best in Manchester and where I can buy grocery. It have to find my way around again and that takes time. And the problem now is that I have so many other things going on that I don´t really have the time to figure that all out. I just want to fast forward one year from now. I know everything will be fine, I just want everything to be fine now. 

The pictures are from our second home together in Lisbon. I loved that apartment even though it doesn´t look so amazing it really was. Will always remember that time in our lives.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    For en koselig leilighet i Lisboa! 🙂 Forstår at det nok er vanskelig for deg å flytte når alt endelig kjentes som hjemma i Lisboa! Forstår litt hva du mener med hvilke matvarer som er bedre enn andre osv, haha. Har akkurat flyttet til Sverige fra Norge, ikke at det er så stor forskjell, men akkurat det med å handle matvarer på butikken blir annerledes i starten. Men å kjøre bil på venstre side i stedet for høyre, deeet er nok litt verre, men det fikser du nok raskt! 🙂 Gleder meg til fortsettelsen av livet i Manchester!

  2. Anna

    Du skriver och uttrycker dig så fint, jag har läst din blogg enda sen du började blogga och det är så kul att se att se hur mycket du har vuxit sen dess! Är övertygad om att du kommer att göra stora saker i livet! <3

  3. Elin

    jag är också vanemänniska och vill gärna att allt bara ska fungera!!! Detta med att hitta sin ”favorit-ica” som har ens favoritvaror är ett projekt i sig. Får lite huvudvärk av tanken på att behöva byta frisör, så du är typ min idol nu! haha 🙂

    Ser fram emot när du har lärt känna ditt Manchester. Lycka till med bilkörningen också, det hade kanske varit mitt största problem tror jag….

  4. Emma

    Det låter inte alls töntigt! Förstår dig precis. Första gången jag flyttade till en helt ny stad gick jag upp och ner för varje gata runt min lägenhet en hel dag. Kommer ihåg det ögonblicket i detalj verkligen, även om det är en massa år sedan nu. Det kändes både skrämmande och befriande på samma gång. Tar ju ett tag att känna sig hemma precis som du beskriver, men jag tror det är precis sånt här som man växer som mest på som människa. Kommer ihåg att jag kände att jag klarar precis vad som helst efter den där flytten till en helt ny och okänd stad! Det var häftigt. Och då var det ”bara” inom Sverige. Du flyttar ju till ett helt nytt land dessutom. Du ska vara superstolt över dig själv redan nu!

    Tack för en superbra blogg och jag önskar er all lycka till i Manchester! Kram från en trogen följare och Majasupporter ?

  5. Lovisa

    Förstår precis hur du känner! Fick panik när min frisör skulle vara mammaledig haha?
    Men låt det ta sin tid och till slut när du minst anar det kommer du referera till det som hemma. Tack för en superbra blogg! Kram☺️

Visa alla 18 kommentarer