Kategori

Manchester

Kategori
Igår var vi ju på gala!

Igår var vi ju på gala! Jag tycker att det är för himla roligt att få klä upp sig och gå på event, alltid lite speciellt såklart men jag känner mig varm i kläderna efter några galor genom åren. Jag minns min första gala med Benfica, dels fick jag reda på det SAMMA dag (Victors fel som ni säkert förstår) så jag fick slänga på mig ett matchande set från Zara när alla andra kom i galaklänningar. Jag var väldigt nervös då men det gick snabbt över och idag vet jag ju att alla galor mer eller mindre ser likadana ut. Man minglar lite, slår sig ner, får äta mat, det är underhållning och prisutdelning och sen åker man hem. Det brukar alltid finnas en del vin vilket jag tycker är trevligt.

Här är en bild från röda mattan, jag borde ha ruffsat till håret lite mer men men. Så fint med gult! Fler bilder på klänningen kommer.

Flera priser delades ut, bland annat årets spelare i ungdomslaget samt A-laget, David De Gea vann femte (eller var det fjärde?) året i rad!! Coolt ändå.

DJ för kvällen var Winston Marshall från MUMFORD AND SONS!!!! Så vi bad såklart om att få ta en bild. Jag har aldrig varit såhär starstrucked någonsin. Så otroligt coolt. Vi frågade om när nästa album kommer ut och så berättade vi kanske fem gånger att vi var HUUUUGE FANS. Magiskt. Tänk att jag får sitta på samma gala som honom tack vare Viggis, det skulle jag ha vetat när jag var 17 år och stod i spöregn på Peace and Love och såg honom spela.

Vid elva åkte vi hem innan vi fastnade i kö på motorvägen i två timmar så det blev ganska sent i säng. Väldigt jobbigt imorse när jag hade ett träningspass inplanerat vid 09. Nu är det gjort iallafall och jag och Sanna har poddat – tack förresten för alla era fina magiska ord. Utan er skulle vi ju aldrig ens vilja ha en podd. Nu ska jag få i mig en snabb lunch innan Victor kommer hem. Vi ska till tandläkaren, jag ska kolla bettskena samt så ska jag bleka tänderna. Jag vill få dom så vita som möjligt men fick höra att det inte kan se klokt ut. Vi får väl se om jag inte kommer att le nu på tre månader. Senare idag kommer mer bilder på min fina klänning!

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emelie

    DU ÄR HELT MAGISKT FIN! Victor ska vara löjligt nöjd av att ha dig bredvid sig. Wooooooooow wowowwowowow

Visa alla 11 kommentarer
Första maj idag!!!!!

Första maj idag!!!!! Sommaren är snart här?! Eller kanske är den redan det i Sverige? Magiskt oavsett. Tänk vad mycket minnen man har från Valborg. Det är en helgdag jag önskade fanns utomlands, varken i Portugal eller här i England firar man Valborg så vi har fått njutit av alla bilder på instagram den här helgen istället. Nu längtar jag så att jag spricker efter att få grilla med vänner och få spendera timmar i springspåret och i vår lägenhet. Nu vill jag bara hem till Sverige. 8 dagar kvar sen flyger jag! Ska boka flyg idag. 

Idag är det en heldag med förberedelser som väntar för mig, gym, hår, smink och ikväll gala med United. Däremot fick jag – liksom många andra tjejer om jag har förstått rätt i laget reda på detta förra veckan. Jag ringde Victor och frågade om det stämde att det vara gala idag och varför han isåfall inte har informerat mig ”Jag säger ju det nu”…………… Men allting har löst sig och det blir nog hur bra som helst! Nu måste jag springa.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det har varit sommarvärme här i Manchester!!

Det har varit sommarvärme här i Manchester!! Så jag har njutit i solen och var bara tvungen att ta ta kort på våra fina buskar i trädgården. Jag sa det till Victor, att när vi köper ett hus ska vi plantera körsbärsträd!!! TÄNK en sån enkel sak som kommer att göra en glad varje vår i många år. Han förstår ju inte alls vad jag menar men det här ska jag styra upp, nästa år får ni en bild från vårt nya hus med körsbärsträd ♥

Victor åkte till London i tisdags så jag och Kenan har hängt ensamma här. Vi har shoppat, tränat och solat. Och jobbat. Vi jobbar väldigt bra ihop, han tittar på fotbollsmatch och ringer konstiga samtal medan jag sitter med datorn i knät. Här är en bild från mitt gym, vi satt ute i solen innan det var dags för träning.

En annan dag spenderade vi en förmiddag på Trafford Center, jag har checkat av en hel del på min bröllopslista så som sandaler, bodies osv. Det är däremot en del kvar he he.

Vi har spenderat en eftermiddag på vår altan, lyssnade på podd och solade. Jag har hittat en ny restaurang i närheten av oss som har vegansk samt vegetarisk mat som är helt underbar. Just nu beställer jag väldigt mycket mat hem, att ställa sig och laga mat har jag ingen energi eller tid till det just nu. Längtar tills jag har det igen, jag älskar ju att laga mat.

En dag la vi oss vid poolen på gymmet innan jag sprang in för laserbehandling. Försöker bocka av allting innan jag åker hem nu till Sverige. Det är väldigt bra med England, skönhet och sånt är VÄLDIGT populärt här vilket gör att utbudet är väldigt stort och priserna väldigt bra. Det här är ju ett sånt land där de på nattklubbar finns personal på toaletterna som erbjuder smink och hårfix. Väldigt märkligt.

Och i torsdags mötte jag upp några av tjejerna från laget i stan på en ny restaurang som heter 20 Stories. SÅ fint ställe, en stor takterass i centrala Manchester.

Och jag drack årets första rosévin!!! Jag har alltid haft lite svårt för rosé, förmodligen för ungdomsåren då man blandade hej vilt med fanta. Men nu börjar det växa på mig igen, de bästa flaskorna är ju de som nästan är genomskinliga. MUMS!

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anna

    Åh Maja, jag hade så gärna velat veta dina smink- och hårutiner! Du är alltid så fint sminkad och alltid håret on point!

    Fortsätt det du gör, att vara den genuint härliga person du verkar vara! Får massa girlpower från dig! Ha en fin dag!
    Kramar i massor

Hej på er!

Hej på er! I skrivande stund ligger jag fortfarande i sängen och drar mig. Vi kom hem ganska sent igår men jag gick upp med Victor imorse, gjorde en kaffe och tänkte ta en snabb dusch innan gymmet men så insåg jag att nej, jag orkar inte träna just nu. Jag orkar inte göra någonting just nu. Och så bestämde jag mig för att ta en lördagsmorgon fast det är onsdag. Jag har fått tvinga mig själv att ligga kvar här i sängen och respektera att jag behöver en lugn och skön förmiddag. Jag har ju lyxen att kunna välja det men trots det så vet jag inte senast jag sov ut eller låg i sängen längre än till halv nio.

Det är helt klart ett av de största problemen jag har, kan sällan låta mig själv bara vara. Jag vet att vi är många som är likadana, mitt tips som jag har som jag gör just nu är att bestämma sig för att ta sig lugnt och sen så måste man helt enkelt bara tvinga sig själv till att göra det. Inga ”ska bara” eller ”äsch jag ändrade mig”. Nej nu ska jag ligga här tills det är dags att göra sig i ordning. Vi ska iväg och kika på huset vi gillade idag igen, nu när allting har lagt sig lite så insåg vi att hmmm kanske är det inte så bra förvaring i det huset och kanske är det lite för mycket jobb men vi får se!

Förresten måste jag bara påpeka vilken positiv energi det är här inne! Jag och Victor kom in på det igår och han sa det att det mer eller mindre enbart är fina kommentarer här inne, jämt.Och det har han ju helt rätt i,  jag är så glad över det ska ni veta. Jag har uppmärksammat i både poddar och andra bloggar att det är lite av en snackis just nu, hatkommentarer och nättroll. Hur man ska hantera det och tänka. Jag tror att det är betydligt svårare än vad man tror att få tråkiga mail eller kommentarer. I början var det ju absolut värst för mig men idag rör det mig inte i ryggen. Det enda är ju att energin här inne blir påverkad och det blir ju inte lika kul att gå in att godkänna kommentarerna. Ofta sprids det ju som en löpeld, skriver en person en negativ kommentar så hoppar gärna fler på.

Jag blir fascinerad varje dag när jag läser Isabella Löwengrips kommentarer eller när trådar från skvallerbloggar dyker upp, vad det är som driver människor till att slösa sin tid och energi på såna tråkigheter. Jag blir så himla glad när ni skriver fina kommentarer till mig och tar alltid åt mig av feedback men när de kommer till de negativa så har jag aldrig kunnat relatera. För även när jag var 15 år och läste bloggar, kunde bli provocerad eller irriterad så kommenterade jag aldrig. Jag skrollade bara vidare. Förmodligen för att jag var så tillfreds med min situation, och då var jag bara 15 år, så det gör ju att jag tycker lite synd om dom vuxna människorna som skriver idag.

 Jag förstår ju att inte alla människor tänker som jag gör eller delar alla mina åsikter men det känns så bra att jag inte har de personerna som tar av sin tid för att sprida negativ energi här inne. Det känns som om att vi alla som är här är vettiga och smarta människor som bara vill hitta lite inspiration eller läsa lite om mitt dygn i London. Det känns som om att vi bara vill komma in hit och mysa en stund, så som jag känner när jag läser andra bloggar. En fristad. Så TACK för det, att ni låter mig ha den här fristaden, allt det här blir ju så bra mycket härligare då. Önskar er alla en fin dag tills vi hörs senare.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anders

    Här kommer lite mer positiv energi. Får väl erkänna att jag började lyssna på eran pod och läsa din blogg för att få veta hur killarna har det egentligen som den fotbollsnörd man är. Men nu kan man ju inte sluta med det! Du och Sanna är ju bra mycket mer underhållande än era respektive! 😉 Fortsätt gör eran grej.

  2. Lina Wittlåck

    Du är bara värd snälla kommentarer!
    Ha en mysig dag Maja! 🙂 Ät något gott och kolla på något kul. Kärlek!

Visa alla 32 kommentarer
God morgon!

God morgon! Klockan är halv tio här (var när jag började skriva inlägget he he) och vi vaknade för kanske en halvtimme sen, det var ändå en härlig känsla att vakna upp hemma men framförallt bredvid Victor. Just nu sitter jag i köket och dricker mitt kaffe, utanför strålar solen och på gräsmattan ligger lite frost. Victor är på övervåningen och packar väskan till träningen och matchen i London imorgon, allting är som det ska helt enkelt. Det är en vanlig tisdag a lá Victor och Maja. Mysigt och jag är väldigt glad över det. Idag ska jag ta dagen som det kommer men jobba av en hel del, gymmet ska besökas ( OJ vad det ska springas idag, så länge sedan nu), sen har jag och Victor en del att ordna upp angående bröllopet, antar att vi får göra det över telefon iallafall eftersom att han åker direkt efter sin träning. Sen ska jag jobba här på bloggen, SPELA IN MIN FRÅGEVLOGG till er och köpa hem fräsch och god mat. Idag blir det ensamtid för Maja och jag är helt pirrig, inte varit själv på en månad.

Igår flög jag ju hem från Spanien, jag var nära på att bryta ihop i tårar när jag pussade barnen men Sanna och John började tjafsa lite så ögonblicket dog kan man säga, vilket var bra för annars hade jag aldrig slutat gråta. Kändes skumt att åka därifrån, vi hade verkligen fått in en vardag och man tänkte inte riktigt på hur fort dagarna gick förbi. Jag åkte ju dit med inställningen att här ska jag vara och att jag absolut inte skulle bidra med någon stress för varken Sanna eller John. Sen ville jag ju dessutom vara där vilket dom förhoppningvis märkte av. Det jag menar är att ingen dag blev krystad eller jobbig, utan det var som om vi alla alltid hade levt sådär. Med mig i ett extrarum och just därför kändes det så konstigt att åka hem.

Victor hämtade mig på flygplatsen och jag kom hem till blommor. Han hade tillochmed köpt tulpaner bara för att jag har tjatat om att ”våren är här” och ”nystart”. Så himla fint. Det blev väldigt mycket känslor för mig att komma hem igår, en kombination av min stora saknad efter Victor, att ha fått vara med i John och Sannas bebisbubbla och lite pms. Victor har ju varit ensam här hemma och när man är hemma ensam i ett sånt stort hus vi lever i har ju inte mycket gjorts. Han har rört sig mellan köket – kontoret – toaletten – sovrummet. Detta har ju gjort att det nästan luktade museum när jag kom hem, dessutom var alla julsaker borta vilket hade gjort huset så mycket mer mysigt under hela december. Jag fick så mycket ångest, som en käftsmäll och jag kunde inte sluta gråta. Jag har förstått att det kan vara svårt att förstå mig när det gäller just det här, jag vet att det är få förunnat att vi bor i ett stort och fint hus men om huset inte känns som ett hem spelar ju det absolut ingen roll hur fint eller lyxigt man har det. Jag har inte känt mig hemma förutom i lägenheten i Västerås sedan vi flyttade från Portugal i maj och att komma hem i tron om att det nu var en ”nystart” och ”vår” för att sedan inse hur mycket ångest jag får av vårt hus gjorde mig ledsen. Jag var ju så inställd på att allting skulle kännas så underbart bra att komma hem och så blev det inte så.

Jag tror att det hänger ihop med att jag är en känslomänniska. Jag plockar upp min omgivning. Jag plockar upp allt. Och lägger jag mig varje dag i ett sovrum jag inte alls tycker om, så blir det som en tyngd på bröstet som bara växer och växer. Nu pratar jag inte om att det måste vara fina saker överallt, jag kände mig som hemma när jag bodde i ett litet litet rum i Oslo i ett kollektiv just för att det var mitt rum, med mina saker. Jag pratar om att det måste kännas som hemma. Lite som hos mamma, vi har inte samma inredningssmak, men att komma hem till henne är alltid hemma. Samma hos Victors mamma, eller hos Louise. För det är deras saker överallt, deras soffa speglar deras person, deras lakan har dom valt i butiken och deras köksbord är just som jag försöker förklara, deras.

Vi håller på att leta efter ett nytt hus, eller om jag fick bestämma en lägenhet inne i stan. Dessutom ska det köpas våra egna möbler nu som vi alltid tar med oss. Jag tror jag har hittat soffor jag vill ha (måste bara kolla med Victor) och så ska det köpas nya mattor och dylikt. Jag märkte sådan stor skillnad hemma hos Sanna och John, även om dom hade bott i deras lägenhet i 12 timmar när jag kom så kändes det som deras hem just för att det var deras möbler som stod där i lägenheten. Den här hösten har ju rullat på hur snabbt som helst för oss och även om jag har velat ta tag i saker så har jag inte orkat eller hunnit, det blir ju så när man inte mår så bra, man orkar inte ta tummen ur. Nu tror jag dock inte att allting hänger på möblerna och just därför letar vi efter en ny bostad. Jag känner mig inte trygg i det här huset och det är inte ett hus som passar våra personligheter, det här är nog mer ett ungkarlshus där man kan ha feta fester. Inte ett hus där man tänder ljus, spelar monopol och äter korvstroganoff.

Hur som helst efter mitt breakdown tände vi ljus och lagade tacos. Låg sedan sked i soffan och tittade på How to get away with murder. Har ni sett den? Den börjar ju spåra ur totalt och blir som Prison Break, det händer nya saker heeela tiden att man nästan blir lite matt. Men vi kan inte sluta kolla för det, man blir ju som besatt.

Nu ska jag göra frukost och sedan bär det av till gymmet, det är bra väder här idag och jag känner mig efter gårdagen väldigt fylld med energi. Jag vet ju att det mesta i livet blir vad man gör det till så idag ska jag styra upp saker, hålla kvar i min positiva energi och vara produktiv. Det här ligger enbart på mig och vad jag väljer att göra åt situationen och inte. Nu ska jag göra ett hem åt oss, för Victor förtjänar det lika mycket som jag. Nu kör jag. Tar tjuren vid hornen helt enkelt.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. S

    Jag måste bara säga att jag tycker du är så häftig som öppnar upp dig såhär. Å hur du går från att beskriva hur ledsen du är till att du visar ett jävlar anamma. Sån power! Jag är precis som du när det kommer till hemmet (som säkert alla är men ingen riktigt förstår vikten i) och jag älskar min lilla etta. Varenda hörn ger mig en trygghet som jag hoppas ni snart kommer att få! Och jag hoppas att du aldrig slutar blogga, undrar ibland hur du orkar med alla sura människor som kommentarer här inne och blir irriterad över att dom inte förstår att det är en ynnest att få en inblick i ditt liv. Folk verkar tro att du bloggar för att pleasa alla andra, dom missar poängen med att du bloggar för din skull.

  2. E

    Åh hade exakt samma. Vi flyttade från en lägenhet som vi bodde i, i 4 år. Sista året gav det så mycket ångest. Lägenheten vi bor i nu älskar jag mer än allt. Vi har köpt grejer lite i taget och fått till vår still. Jag bara längtar hem vart jag än är. Om jag ens vill ge mig ut från hemmet ?

  3. Linn

    Alltså jag ÄLSKAR att komma in här på din blogg. Även om du skriver om lite tyngre grejer som idag så känner jag verkligen en befrielse i kroppen av att få läsa det. <3

  4. M

    Jag känner igen din känsla! Jag är likadan, tar in min omgivning och påverkas mycket av den. När jag och mitt ex gjorde slut flyttade jag ganska snabbt från en stor fin lägenhet till en liten etta i andra hand som var möblerad. Försökte göra den till min så gott jag kunde men det gick inte. Jag fick ångest så fort jag klev innanför dörren och försökte spendera så lite tid som möjligt där. Nu bor jag i min egna lägenhet med mina egna saker och fylls med ro och glädje när jag kommer hem. Jag hoppas ni snart hittar ett hem som känns lika mycket hemma som er lägenhet i Sverige.

Visa alla 13 kommentarer