Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Frågor

Kategori
Wooow vad fin video!!

Wooow vad fin video!! Jag ska gifta mig nästa år och tycker det är så svårt med underhållning! Vad hade ni för band? Hade ni DJ också?

Tack!! Åh det är supersvårt! Vi hyrde in ett jazzband (jag minns inte för mitt liv med dom heter jag har försökt komma på det i en kvart nu men gravidhjärnan ställer till det, någonting med jazz!). Dom var otroligt duktiga, överraskade under middagen med att gå ut och spela på saxofonen och liknande vilket verkligen var uppskattat. DOCK så hade jag inte förstått att ett jazzband bara spelar jazzmusik, så där stod jag på dansgolvet och frågade Victor när dom skulle spela Magnus Uggla varpå han tittade frågandes på mig och undrade om jag skämtade. Jag älskar ju svenska klassiker så nu i efterhand hade det kanske passat just oss bättre, eller snarare mig, men alla gäster älskade bandet och dom var otroligt duktiga! Efter det hade vi DJ en vän till oss hjälpte till att fixa och Dani M överraskade och sjöng vid midnatt eller nått sånt! Så vi hade helt enkelt band, dj och artist. Vi älskar musik så det var verkligen viktigt för oss på bröllopet, sen tror jag iof att det är viktigt oavsett, jag själv kan ju gå från en nattklubb eller restaurang pågrund av dålig musik när man är på festhumör!

Hej Maja!! jag älskar din blogg och youtube-kanal och jag hoppas att du uppdaterar oftare där nu i år! Hur som helst jag undrar om ni har bestämt namn på ert barn och vad bebisen isåfall ska heta? Var det självklart från första början? <3

Hej och så roligt att du gillar mina kanaler! Vi har ett namn på bebisen som vi har haft i flera år, däremot börjar jag bli lite tveksam och jag vet inte varför. Men när andra säger bebisens namn så låter det typ lite konstigt i mina öron. När jag säger det låter det naturligt, även Victor, men när andra säger det låter det bara inte 100 %. Så jag vill börja kika på andra namn nu sista tiden utifall att däremot är det ju väldigt svårt att byta nu helt plötsligt? Vi kallar ju bebisen för dens namn och har gjort sedan vi fick reda på könet så att byta nu vore märkligt men jag vet inte. Häromdagen låg vi i soffan och googlade men hittade ingenting som skulle passa. Och även när vi gillar ett namn så passar det inte bebisen i magen, för den har ju redan ett namn. Så ja ni hör ju, det är lite förvirrande just nu.

Sen vet man ju inte heller hur det ska kännas när man väljer namn till sitt första barn? Vi har liksom inte ens pratat om det utan bebisen bara heter så redan nu. Hmm vi får se hur det blir! Det är svårt med namn! Kanske vore det roligt om man fick skriva förslag här??? Stor kram

Kan inte du ge tips eller berätta hur Victor hantera din ångest . Min kille har hamnat i depression och gör allt i världen för att finnas där för han. Men ibland är det tungt att stå bredvid och se sin kärlek må dåligt.

Hej <3 Jag får ofta frågor om hur man som anhörig ska hjälpa dem med ångest och när jag funderar så vet jag knappt själv. Dem bästa för mig är faktiskt mamma och Sanna. Mamma lyssnar alltid och dömer aldrig. Hon låter mig prata klart. Prata länge. Älta. Och så kommer hon med lösningar. Och säger åt mig hur jag ska tänka. Och Sanna är likadan där. Det viktiga för någon med ångest och depression tror jag är att ha någon att prata med. Som inte suckar eller lyssnar med ett halvt öra. Sanna är även duktig på att komma ihåg saker jag sagt. Exempelvis kan hon dagen efter fråga hur jag mår vilket är fint för ens hjärta. Vet inte heller om jag tycker att det är skönare att prata med kvinnor om mina tankar, älskar Victor och han är världens bästa livskamrat, men det är ibland bara lättare att få älta med mamma eller Sanna. Eller så är det för att jag lever så nära med Victor och behöver prata med någon som inte är här bredvid mig varje dag.

Mitt tips är att bara lyssna och fråga. Det värsta som finns är att känna sig ensam med sin ångest och man känner sig ofta jobbig. Ingen vill må dåligt och ingen vill heller vara en börda vilket man ofta kan känna när man har jobbiga tankar. Så lyssna bara, mer kan man inte göra.

Har du tips på serier? <3

Jag har lite svårt att titta på serier om jag inte verkligen fastnar. Får jag välja när jag är ensam tittar jag på enkla saker så som Solsidan, Sex and the city, Ex on the beach och sånt där. Men Victor älskar serier och filmer så han försöker sig ofta på det med mig för ibland funkar det!

Just nu tittar vi på serien YOU på Netflix! Otroligt bra och man fastnar verkligen. Handlar om en man som blir mer eller mindre besatt av en kvinna, sjukt bra så det är ett tips! Vi har plöjt nästan hela första säsongen på bara någon dag!

Jag har även fått tips om 36 dagar på gatan som finns på SVT! En fotograf lever på gatan i 36 dagar för att på riktigt få uppleva hur de hemlösa i Sverige har det. Den ska vi börja titta på efter YOU!

Och nu när Victor är i Dubai har jag börjat titta på Big Little Lies igen. Jag tycker att den är så otroligt bra och är verkligen en serie som passar mig!

Vilka är dina mest använda emojis? Vore kul att veta! Kram

Hahah det här får en att fundera och vissa saker vet jag inte varför dom ens ligger där men här har ni! Mitt tangentbord!

Hej Maja! First of all: du är så jäkla vacker! För det andra så har jag haft en fråga ganska länge men aldrig ställt den. Och det är kanske alldeles ointressant egentligen, men jag undrar hur det kändes för dig/er den dagen du och V insåg att ni skulle flytta från Sverige och verkligen bo utomlands. Och hur fungerar det för er med visum och pass osv nu när ni är ”brittish recidents”?  Jag tycker det är så intressant och spännande när folk flyttar utomlands och helt enkelt bor där och blir ett med staden/landet osv. Bodde själv i NJ ett år, men det var som AuPair så den resan tog ju snabbt slut och jag visste att den skulle ta slut. Så jag undrar helt enkelt hur det är för er! många kramar Sofia

Hej! Och TACK, herregud jag blir aldrig van med att få så fina komplimanger, jag blir väldigt glad och det behövdes idag efter dagar med feber. Nu till frågan, rolig tycker jag! När jag träffade Victor bodde han redan i Portugal och jag bodde i Oslo, Norge. Vi hade ju distansförhållande i ett och ett halvt år innan jag flyttade dit, och självklart var det ett stort steg men kändes så himla naturligt. Kanske blir det mindre läskigt när man inte har ”något val”. Ville jag vara med Victor så var det ju bara att flytta vilket gjorde flytten väldigt enkel. Första åren var ju väldigt svåra i Portugal men idag är jag så glad över det och ser verkligen dom åren som lärorika och kommer alltid minnas den tiden med så mycket värme.

Idag är jag så glad över att få bo utomlands och jag är väldigt glad över att Victor är såpass ung samt på den nivån han är i fotbollen vilket gör det möjligt för oss att bo utomlands i många år till. Jag vill absolut inte flytta hem än och jag vill att våra barn ska få leva utomlands, jag tror helhjärtat på att det är väldigt bra för barnen, att få uppleva olika kulturer och människor. Det är även bra för mig och Victor såklart, det har fått mig att bli en helt annan människa och jag har fått möjligheten att träffa helt underbara människor jag aldrig hade träffat annars. Jag får se världen från andra perspektiv. Och jag älskar verkligen vårt liv på resande fot. Skulle inte byta ut det mot någonting faktiskt. Sen är vissa dagar lite jobbigare och man längtar hem till familjen och vännerna men det är bara så vårt liv är och jag tror inte på att grotta ner sig för mycket i det.

Klubben har hjälpt oss att komma in i landet ordentligt, vi har även en bra bankman som hjälper oss väldigt mycket så allting går rätt till. Mina företag exempelvis är ju skrivna här i England med en adress i London! Om vi har förstått det rätt så får vår bebis svenskt pass, men bor vi här minst fem år till får hen även ett engelskt pass!

Jag skulle rekommendera alla att bo utomlands även om det låter så töntigt och man vill ju bara spy på utlandssvenskar som säger så. Men det är det bästa som har hänt mig som person och jag är så tacksam över att jag råkade träffa Victor och med det bege mig ut i världen och inte fastna hemma i Sverige. Det här passar mig som person mycket mycket bättre.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    36 dagar på gatan är så bra! Hemskt att se att människor i Sverige har det så men viktigt att se för att vi ska kunna hjälpa!

  2. Emma

    Sandra Beijer har ju en Facebookgrupp ”925” som är, av min åsikt, den bästa gruppen som finns. Där läsare samlar och diskuterar ALLT, verkligen allt! Och får tips, idéer och råd från medlemmarna. Det är verkligen högt och lågt. Och jag tänker, kanske det är dags att få en sån grupp växa hos dina läsare (mig inkulderat)! Att skapa ett fint forum där alla är snälla och ger varandra pepp när man behöver det men också synpunkter och bra jävla input när det ibland behövs är typ det bästa! Ett forum som styrs av dig där vi alla kan snacka, om allt. Hade velat ha det! Älskar Sandras 925 men skulle vilja ha en Majas också! ❤️ (I kommentarsfälten försvinner allt så snabbt tycker jag, och jag ”backtrackar” sällan när jag skrivit för att se om jag fått svar.)

    1. Bella

      JA! Jag har tänkt på exakt samma sak! Det känns som att det (för det mesta) är så fin stämning här och det vore så roligt att ha ett sådant forum också. Kanske inte att Maja måste styra det, tänker att hon kanske inte har den tiden. Men en Facebook grupp med några admins kanske? Tycker vi borde ta tag i det. Ett underbart forum i samma anda som Maja skapat här, öppen stämning och tryggt!

  3. Elin

    Vi har kallat bebisen i magen för ett namn sen vi fick reda på att det var en flicka , men jag vet inte heller om jag vill att hon ska heta det egentligen så vi säger till alla att det är hennes mellannamn. Jag har alltid haft bestämda namn jag tycker om men när jag blev gravid så ville jag inte ha något av dom och har jätte svårt att hitta något som jag känner för .

Visa alla 8 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja! tack för en toppenblogg! En liten fråga som jag funderat på…ska se om jag kan formulera mig rätt =) Victor, som har ett kontrakt, hur gör han om han ex har bortamatch och du åker in på förlossningen. Får han ”släppa allt” och åka till dig? Eller är dom hårda med att de inte kan avbryta allt pga sin partner ska föda barn? Väldigt nyfiken och hoppas jag får ett svar! Stor kram.

Hej <3 Och tack för att du läser. HAHA BRA fråga. Det är ju väldigt olika från klubb till klubb. Jag vet skräckhistorier där klubben har tvingat spelaren åka från sjukhuset innan barnet kom till världen då det dagen efter var match. Har några vänner som har missat förlossningen pågrund av flyg och liknande. Däremot tror jag och vad jag har hört att många klubbar har samma slags regler och moral där, att spelarna alltid ska försöka vara med på förlossningen. Däremot är det sällan spelaren får vara hemma för att tjejens due date är passerat eller liknande. Alltså har jag due date 25e april och bebisen inte har kommit kommer Victor fortfarande åka på planerade matcher samma vecka. Han sitter inte hemma med mig och bara väntar. Däremot har jag känningar, eller får jag känningar när han är iväg så får dom åka hem direkt (då krävs det ju också att det går flyg, eller tåg eller liknande för att dom ska hinna hem). Men jag kommer att ha någon här för chansen att Victor råkar vara i en annan stad eller annat land är ju ganska så stor. Hoppas verkligen att han kan vara med på förlossningen, skulle bli väldigt ledsen annars. Han är ju min stora trygghet såklart och det skulle verkligen vara en sorg om han missade vår barns födsel. Och efter födseln så kommer han få börja jobba direkt igen, är det träning dagen efter så åker han förmodligen på den och samma om det är match! Stor kram

Är så glad för er skull <3 NJUT!
En fråga, vilket filter använder du på dina bilder? I vilken app?

Jag använder mig av appen VSCO! Filtret h3 som jag har köpt till! Sen justerar jag alltid färgerna och kontrasten.

Hur gör du dina kollage? <3

Jag använder mig av Canva och av appen Smartcloset!  PUSS

Varför ska ni inte fira jul tillsammans i år? Kram

Hej <3 Haha alla tycker att det är så konstigt att vi inte ska fira jul i år ihop men det är så enkelt som att jag gärna vill vara nära min familj och släkt i år pågrund av lite personliga anledningar och Victor har ju sin fotboll så hans släkt kommer hit! Men jag är tillbaka redan den 25e och får några dagar att fira med hans familj också vilket ska bli mysigt <3 jag får lite av båda helt enkelt!

En fråga, helt off topic men har för mig att du tidigare skrivit om känslan av att man ger mer än man får i en vänskapsrelation.
Idag fick jag en inbjudan till en av mina närmsta vänners babyshower, vi bor i varsin del av sverige men jag vill såklart av hela mitt hjärta finnas där på den stora dagen i hennes liv. Så jag började direkt kolla hur mycket det skulle kosta, hur mkt jag skulle behöva vara ledig från jobbet och hur jag skulle kunna pussla för att få ihop det och får SÅÅ dåligt samvete när jag inser att det inte kommer gå. Då säger min sambo ”men tänk nu, hade hon gjort det här för dig, lagt ut de pengarna, tagit sig den tiden och kommit hit, hur många gånger har hon hälsat på dig sen du flyttade hit för 6 år sen?” Och då insåg jag att nej, hon har inte varit här en enda gång, och har egentligen aldrig visat intresse för det. Och då blev jag så ledsen på något vis, eller fick klump i bröstet, för att jag insåg att jag kanske ger så mycket mer än jag får tillbaka, om inte alltid praktiskt så emotionellt. (Vet att det låter som hybris och att jag kastar upp mig själv på livets högsta hästar men det bjuder jag på).

Nuuu till frågan, vad gör man? Hur tänker man? Hur blir man inte ledsen och hur slutar man försöka ge allt när det liksom ligger i ens natur på något vis?

Oj vilken bra och stor fråga. Alltid när jag har bloggat om vänskap här i bloggen eller när jag och Sanna har pratat om det i podden så är det alltid många som hör av sig och känner igen sig. Det är klurigt med vänskapsrelationer. Och jag tror att det blir klurigare i en viss ålder, mellan 20 och 30 händer så himla mycket och jag tror att det är då man sätter sin grund när det kommer till vänskaper. Man inser ofta att man värderar olika, eller precis som du beskriver värdesätter olika saker.

Jag har precis som du alltid försökt åka hem, åka på tillställningar, göra en grej av vad som är viktigt i andras liv. Jag tror att det är viktigt. Att förstå vad som är viktigt för ens vän, oavsett om jag tycker att exempelvis födelsedagar är viktiga eller inte så kanske hen tycker det och då finns jag där. Så när du skriver ”hur slutar man försöka ge allt” så borde du tänka om. Man SKA ge allt till sina nära och kära, men får du inte det tillbaka så måste man faktiskt (låter kanske hårt) men släppa den personen. Det är absolut inte värt det. För tillslut har man sin lilla grupp som man VILL ge allt till och som man får TILLBAKA allt ifrån. Exempelvis skulle jag vilken dag som helst åka till någon i min närhet om den behövde mig, jag skulle släppa allt och bara åka. Och jag vet att alla skulle göra detsamma för mig. Inte få nått trött sms om att man ska försöka eller se för man kanske har nått annat för sig.

Jag tror precis som du skriver att det kanske är dags att släppa lite på den relationen du har. Jag har känt ett tungt tryck på mitt bröst och varit så otroligt ledsen men har alltid kommit tillbaka till grundkänslan att det är för att jag inte kände att jag fick det som jag gav tillbaka. Och det betyder inte att någon har rätt eller fel, bara att man har olika syn på vad man gör och inte i en vänskapsrelation. Man kan ha olika prioriteringar och behov. Och ibland blir man bara för olika. Och tänker för olika och har för olika värderingar. Efter alla dessa år nu med Victor i andra länder har jag kommit fram till några grundstenar som är A och O för mig.

Man ska genuint vilja den andra gott. Går det bra för dig så är det min största lycka och man ska bli stolt över sin kompis (blir man inte det måste man själv ta sig en funderare och se vart skon klämmer.) Jag har haft känslan när jag hängt med folk att jag inte ens har vågat ta upp vad jag jobbar med just nu eller hur det går för mig och då är ju relationen helt fel. När någonting bra händer mig är mina bästisar dom första jag ringer. Det här har blivit ännu viktigare för mig allt desto mer Victor har vuxit karriärsmässigt. Ser man inte oss, framförallt Victor för den han är längre eller genuint vill han gott så har man ingenting i våra liv att göra. Vi behöver en liten tajt krets runtomkring oss och det har vi märkt tydligt genom åren. Exempelvis var det någon som tipsade en av Sveriges största tidningar om vårt bröllopsdatum och vart festen skulle hållas. Detta fick vi nys om när bara inbjudna hade fått informationen, alltså har någon, som inte är i vår närmsta krets men bekant med någon vår närmsta krets, försökt tjäna pengar på vår största dag i livet. Om det var en respektive eller om någon råkat se inbjudan på något kylskåp vet vi inte men det bevisar ju bara varför vi är så måna om vilka vi har runt oss. Sidospår.

Man ska ta sig tiden (och vilja ta sig tiden). Tar sig inte någon tid för mig kommer jag inte längre ta mig tid för den och det kommer sluta med att vi inte längre är vänner. Jag upplever att desto äldre man blir desto mer mån blir man om sin tid, det är ytterst sällan jag hänger med människor jag inte känner ger mig någonting. Jag har bland mina finaste minnen från Stockholm exempelvis. Malin har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig och Vickan och Tove försöker alltid fixa sina jobbpass för att kunna träffa mig så mycket som möjligt när jag är hemma. Och när jag kommer till Västerås så har nästan alltid min familj och mina kusiner med familj tid för mig. Det är kärlek.

Och på tal om det, jag tror att man måste hänga med människor som är lika en själv. Någon man vågar prata och drömma med. Jag tror att många som läser kan hålla med om det, att när man tänker efter så är ofta en vänner en kopia av en själv. Och om inte annat, någon man inspireras av. Annars tror jag att klyftorna blir för stora om man känner att den andra har helt andra åsikter eller livssyn.

Vad mer. Man ska helt enkelt välja människor kring sig som bara ger en precis det där man själv ger tillbaka. Man ska få energi och kraft. Känna att vad som än händer så VILL den här människan förstå mig och jag henne eller honom. Vi vill varandra väl och månar om varandra. Vänskap är bland det finaste som finns, kruxet är bara att det tar lite tid innan man hittar sitt gäng som var och en enbart ger en kraft. Så ofta vi har knepiga relationer, med vänner, föräldrar och partners utan att förstå att livet är för kort för det och ibland är det bättre att släppa taget och lära känna nya fantastiska människor.

Det är en befrielse när man väl kommit dit att man inte längre har ont i bröstet över en relation i sitt liv. Och att det finns människor som 100 % bara vill dig väl och älskar dig för att du är du.

Du ska bara åka på babyshowern om du tror att hon hade åkt för din skull, däremot säger ditt tryck över bröstet att hon nog inte skulle det tyvärr. Och mitt tips är väl att kanske låta den relationen vara nu, för den dagen då din faktiska babyshowern kommer och hon inte dyker upp så kommer det göra väldigt ont. Ge din tid och energi till en vän som förtjänar den istället, det tycker jag. Stor kram.

När kommer din hårvideo upp? Älskar din blogg och hela dig.

Jag ska försöka spela in den IDAG! Men innan nyår är den 100 % uppe måste försöka hinna med allting bara och hoppas jag hinner med det idag. Kram och tack för tålamodet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lisa

    Kloka ord om vänskap <3 Alla vet nog innerst inne vilka som är 100 och inte. Men vetskapen att någon man själv sett som närmaste i många år inte gör allt tillbaka är så smärtsam. Den jag trodde var min bästa vän har ännu inte hälsat på min 1,5 åring eller för den delen mig. Fint att du tar upp sånt här och gör känsla av ensamhet lite mindre för läsare. Kram!

  2. Linda

    Hej fina Maja! Förstår precis vad du menar när folk hela tiden frågar varför ni inte firar jul ihop… Min man är engelsk så han har alltid firat jul tillsammans med sin familj i England, och jag med min i Sverige. Vi tycker inte det är något konstigt med det! Man gör det som passar en bäst helt enkelt 🙂 kram!

  3. Madelene

    Du är så klok Maja. I 6 år har jag svamlat omkring i vänskapsdjungeln, och det du skrev om att om ens vänner ofta är som kopior av en själv, så tändes en lampa – det är ju så sant! Jag har många bekanta, eller ytliga vänner, som är så olika mig och nu förstår jag ju varför det aldrig blivit ”mer” av oss. Tack för att du en gång delar med dig av geniala och personliga svar, kram

Visa alla 13 kommentarer
Typ tre timmar innan Victor friade <3 Jag älskar din blogg Maja.

Typ tre timmar innan Victor friade <3

Jag älskar din blogg Maja. Gud vad jag kikar in varje dag, haha. Du är så otroligt inspirerande!!
Ser att frågan kanske har dykt upp tidigare.. men tror du att du kommer berätta om frieriet här i bloggen i framtiden eller vill ni behålla det för er själva? 
Vore kul o höra hur “det gick till” men förstår också att man inte behöver dela med sig av precis allting.
Stor kram till dig och Victor och er gullebebis!
<3

Jag gick igenom arkivet nu och upptäckte att jag faktiskt inte har bloggat om det. Jag trodde det? Men vill ändå inte berätta allt utan kort och gott så friade han i (eller säger man på kanske) Maldiverna. Jag hade ingen aning. En av de finaste kvällarna i hela mitt liv helt klart. Han hade ordnat ett tält på stranden där musik spelades i högtalare och det bjöds på trerätters. Favoritvin och vår favoritmusik spelades i högtalaren. Allting var bara perfekt. Och direkt efter förrätten så öppnade sig himlen. Så vi fick ta en golfbil och hitta skydd under ett tak (tror ni Victor var stressad då eller HE HE). Men när vi kom tillbaka hade personalen gjort om allting och vi fick alltifrån nya kuddar till glas till ljus. Sen fortsatte kvällen (han gick ner på knä) och den avslutades på vår terass vid havet där vi öppnade en flaska champagne och ringde våra nära och kära. Lyckan.

Åh vad mysigt! Skulle du någonsin tänka dig att dricka en enda droppe alkohol medan du är gravid?

Hmm alltså nej inte ett helt glas, men jag har smuttat på vänners glas när dom dricker vin men det känns konstigt? Elakt mot min bebis typ. Fick dock höra av en vän som jobbar på restaurang att det är vanligt att gravida dricker ett eller två glas i veckan. Typ ”veckans glas”? Jag tänker att man får göra precis vad man vill, det är ju så olika från person till person och kultur till kultur! MED DET SAGT, någon längtar till sommaren :))))))))

När kommer ditt avsnitt du gjorde tillsammans med din mamma i podden? Har själv en anhörig som lider av schizofreni och vill så gärna höra era tankar. 

Passande fråga, den kommer på söndag! <3 Känner mig nervös inför det.

Det är så kul att följa din graviditet, extra kul då jag själv är gravid i vecka 24! Vore kul med ett inlägg längre fram om hur den engelska mödravården/förlossningsvården upplevs/ En nyfiken och gravid barnmorska.

Åh så roligt att höra! Jag går nu hos en privat läkare där jag även fick en privat barnmorska. Flera tjejer jag känner genom fotbollen har tipsat om den läkaren så jag bokade in ett möte och har nu köpt ett paket där alla kontroller, blodprov osv ingår. Skillnaden är (om jag har förstått det rätt), är att jag kommer att gå betydligt oftare än vad man gör i Sverige. Jag går nu varannan vecka och kommer att göra tills bebisen är här. Jag har fått en rundtur på sjukhuset där jag ska föda och vi har även fått info om egen ingång, parkering osv. Låter kanske fjantigt men självklart vill vi föda barn ifred och åka ifrån sjukhuset utan att fastna på bild osv. Det känns tryggt. Det var en av de sakerna som stressade upp mig, att den dagen jag föder barn så vill jag inte att Victors yrke på någotvis ska påverka oss eller kunna stressa upp oss utan det ska bara vara vi och vår bebis i fokus ingenting annat. Och det ska vara privat.

Jag har fått en journal där det fylls i information varje gång jag är där, fått nummer för nödsituationer och liknande. Jag är väldigt glad över hur det känns, för någon månad sen var jag faktiskt väldigt orolig men nu känns det väldigt bra. Däremot kommer jag nog alltid sörja lite att jag inte fick en gullig barnmorska i Sverige som jag kunde gå till då och då, här blir det lite mer sterilt om ni förstår vad jag menar. Jag har även romantiserat mackorna man får efter en födsel i Sverige men vi får helt enkelt göra egna när vi kommer hem till huset sen hehe. Det viktiga är att bebisen mår bra och att vi alla har koll på läget.

Hej! Jag har en fråga, blir Victor ofta igenkänd på gatorna i Manchester? Typ att många vill stanna och ta kort med honom och blir ”hypade”? Eller får ni ofta vara i fred?

Ibland såklart men vi bor utanför stan där det är ett mer privatområde så vi hamnar ofta inte i situationer där det kan hända (vi är eremiter helt enkelt he he). Men självklart händer det när vi är på restaurang osv men folk är väldigt trevliga här och stör väldigt sällan. Det är mer att folk kollar nyfiket men det är vi vana vid nu så ingenting vi störs av! 🙂

Maja, jag har följt dig länge nu och du ger mig ofta ett gott skratt.
Eftersom jag följt dig länge så jag förstått att flytta runt som ni gör inte alltid en dans på rosor även om det är en fantastisk upplevelse. Det jag undrar är hur gör man med vänner och dylikt? Orkar man skaffa nya vänner eller är det typ för jobbigt för att man ändå kanske måste bryta upp? Umgås ni fruar/flickvänner mycket, eftersom ni är i ”samma sits”? Och är lagen inbjudande till nya? Åh nu blev det långt haha! Fortsätt som du gör. Älskar att följa dig och din blivande lilla familj.

Hej!! <3 och så roligt att du följer just mig. Vi är ett gäng som umgås här och snart ska de flesta av oss äta julmiddag och sedan blir det fest (jag får väl ghosta). Jag är alltid öppen för att skapa nya relationer, jag upplever att bland de finaste relationerna jag har idag är dom jag har skaffat mig på ”senare dar”. Så vart jag än är så försöker jag alltid att vara öppen och framförallt mig själv, ibland leder det till magiska relationer och ibland till mer ytliga men även det kan vara härligt. Jag tycker om att vara med i ett sammanhang och att ta chanser att vara med om jag kan. Det vore fruktansvärt om även mitt privatliv skulle styras efter Victors fotboll och jag bara skulle sitta hemma som ett kolli. Sedan är det lyx att det är sån stor variation på tjejer och kulturer här i laget och att alla kan engelska! I Portugal pratade ju alla bara portugisiska. Jag tror alltid på att tacka ja och att anstränga sig, men känner man inte att man klickar eller liknande så måste det också vara okej att välja att inte vara med. Man måste lyssna på sig själv. Stor kram

Jag tycker du verkar vara en superhärlig tjej! Jordnära och klok. Däremot undrar jag också om man skulle kunna få veta mer detaljerat med vad du jobbar. Typ istället för att skriva ”nu ska jag jobba” så är det roligare att läsa ”nu ska jag fota samarbeten och det kommer ta hela förmiddagen”, eller ”nu ska jag sitta med kläderna som ska designas”. Tvivlar inte på att du arbetar heltid men det blir mer intressant att läsa om man specifikt får veta med vad. Sen om du inte vill vara detaljerad så är det såklart ok, det är ju upp till dig. Kram och tack för en mysig blogg och podd!

Hej <3 Det verkar ha blivit en liten härva här inne efter att jag och Victor hamnade i tidningarna för någon dag sedan (det brukar vara så, Sveriges mest speciella människor som annars inte läser klickar sig in här), har fått mail och kommentarer hela gårdagen om att det är Victor som har köpt lägenhet och inte jag (som om att man har någon aning om vad jag omsätter i mina bolag. Det är just pengagrejen man trycker på när man vill ”göra mig ledsen”, att jag är helt och hållet självförsörjande har dom ingen aning om och dom hade väl blivit tokiga om dom visste) och att jag inte jobbar överhuvudtaget. Men även så är ni en del normala människor som undrar genuint vad jag jobbar med vilket jag förstår så jag tänkte svara på det här! Det vart en härlig stund för mig själv för jag har faktiskt inte själv reflekterat så mycket över vad jag jobbar med och nu när jag skrev när allt så blev jag impad av mig själv. Värsta entreprenören ju, vamos Maja Lindelöf. Om jag hade vetat detta för fyra år sedan när jag var vilsen i Portugal och kände mig värdelös för att alla kallade mig fotbollsfru dagarna i ända och jag febrilt försökte hitta min väg i livet. Livets upp och nedgångar alltså <3 man måste alltid tro på sig själv, glöm inte det.

Det här är iallafall vad jag gör just nu!

Planerar min och Sannas livepodd. Alltifrån lokal, goodiebags, biljetter, sponsorer till innehåll ska planeras. Igår satt vi från 08 – 13 bara för att jobba med livepodden. Det här är alltså ett stort event vi ska hålla i och kräver mycket arbete, speciellt eftersom att vi gör allting själva med två andra tjejer. Att jag inte bloggar och skriver om att jag idag har mailat med fyra olika sponsorer är ju helt enkelt för att det inte är så roligt att veta eller att vi har beställt x antal papperspåsar idag eller bekräftat allting med biljettbolaget. Tråkig info helt enkelt och detaljerna vill vi ju ändå spara till den 25e januari då livepodden hålls i Stockholm.

Kampanjer 2019. Jag planerar många olika årskampanjer inför 2019 med stora företag. Fick en kommentar om att jag aldrig har samarbeten och det är ju just för att jag inte tar första bästa eller allt som kommer över mig. Jag tackar nej till väldigt många och till väldigt mycket pengar och hade om jag ville haft ett samarbete per dag. Men jag valde för flera år sedan att jobba mer långsiktigt och har väntat och varit selektiv vilket har resulterat i att helt sjukt stora företag har hört av sig till mig om kampanjer hela 2019. Företag jag står för. Ingenting jag kan skriva om eller ens vill för innan någonting är påskrivet vill jag inte ropa hej. Jag kommer att blogga om att jag ska till Köpenhamn förmodligen men skriver jag varför jag är där så är det kontraktsbrott innan någonting är klart. Det är som att skriva att man har fått ett nytt jobb på IKEA innan man har skrivit på ett anställningsavtal, eller att man har köpt lägenhet innan båda parter har skrivit sin signatur.

Klädkollektion. Jag jobbar med min kollektion för Daisy Grace men då graviditeten kom emellan så har vi fått skjuta upp lite saker och mailar fortfarande om detaljerna och diskuterar kontraktet. Det tar tid att göra en kollektion, eller iallafall för mig som är perfektionist. Och jag skulle ju inte skriva till er nu vad jag gör för plagg eller vilken färg jag har valt då jag förmodligen kommer att ångra mig fem gånger och då blir väl folk irriterade över det. Ligger även i förhandling angående två andra stora kollektionssamarbeten 2019 som jag är väldigt glad över, håller alla tummar. Längtar tills den dagen jag släpper min första kollektion av kläder, herregud jag kommer vara så stolt över mig själv då.

Samarbeten. Jag har kampanjer och samarbeten som ska upp. Att spela in en vlogg, föra över filer och bestämma detaljer går över flera dagar men låt oss säga sex timmar totalt. En IG-story med samarbete tar kanske fyra timmar. Alltifrån att diskutera brief och avtal över mail till att spela in det, få feedback, göra ändringar och publicera i tid. Samma med att plåta samarbeten, det krävs en halvdag för mig då jag aldrig skulle göra någonting halvdant. Och som nu när jag var i Stockholm så spelade jag in för hjärnfonden och det tog upp en eftermiddag och så spelade jag ju in med p3 hemma hos mig och det tog en hel förmiddag, och det jobbet får ni ju se när det är färdigklippt och är planerat för publicering, saker och ting sker inte över en natt inom det här yrket. Det här är ju väldigt roliga saker i mitt jobb däremot så tar det tid vilket jag förstår att man inte vet om man själv inte jobbar med det. Det är även den här delen som många klankar ner på i mitt yrke, man missar att marknadsföring 2018 är via oss och inte modeller som det var på 90-talet. Och då vill ju även vi ta fina, bra, professionella bilder. Så att ta bilder för ett miljonföretag kräver enligt mig planering och tid, sedan krävs ju redigering av bilderna osv så det är inte att ”bara ta lite bilder” som många tror.

Förfrågningar. Jag får kanske 25 till 30 mail om dagen om samarbeten, intervjuer och andra förfrågningar där jag behöver rensa, ta ställning och ta vissa samarbeten vidare. Det krävs många mail och möten innan ett avtal sätts, återigen iallafall för mig då jag sällan gör ”one shots” och bara ett samarbete för att göra det och sedan har jag glömt vad varumärket heter. Alla samarbeten bollar jag med min projektledare vilket även det kräver möten och tar tid. Typ som en säljare sitter framför sin dator hela dagarna och svarar på mail eller ringer kunder så gör även jag.

Podden. Jag poddar varje vecka som kräver planering och sedan jobb efter med redigering av klippet, omslagsbild osv. Också någonting som är sjukt roligt i mitt jobb dock mer tidskrävande än vad man tror, speciellt när saker och ting inte går som det ska. Även här förhandlar ju jag och Sanna varje vecka med olika företag om samarbeten osv och det kräver många mailtrådar och möten.

Bloggen. Jag bloggar även varje dag ju som ni vet, det varierar ju i tid men detta inlägg har totalt tagit två timmar för mig då jag hittade frågor, har svarat och reflekterat och hittat bilder. Ett inlägg som kommer upp imorgon tog mig även det flera timmar att förbereda och när jag skriver om kläder och gör kollage tar även det många timmar. Så per dag om man tänker arbetstid så går två timmar åt enbart ett blogginlägg, försöker snitta två om dagen men tiden räcker inte alltid till även om jag ofta vill ta mig tiden, att blogga är så himla härligt och jag älskar min dialog med er. Ni är som vänner här inne.

Välgörenhet. Och jag har en del projekt som jag inte tar betalt för eller pratar om men som jag gör på min arbetstid, så som att ta kontakt med barn och organisationer för att anordna resor, träffar och biljetter till Victors matcher. Även det krävs planering och logistik med Victor och hans klubb. Ingenting jag skriver om här.

Så det är nog i det stora hela mitt jobb just nu, sen varierar ju det såklart. Ni minns ju att jag knappt hade något jobb efter sommaren vilket jag var ärlig med och att allting låg runt hörnet, nu börjar saker och ting hända men resultaten kommer ni inte att få se förrens 2019 tyvärr men mitt jobb med Hjärnfonden kommer upp redan i veckan så stay tuned!

Och jag förstår att det är lätt att inte förstå begreppet influencer eller vad jag jobbar med. Och några troll här inne kommer väl att hitta fel på min yrkesbeskrivning också men det här är vad jag iallafall vad jag gör om dagarna. Jag jobbar med marknadsföring helt enkelt och driver mina egna bolag. Jag ska försöka börja skriva mer om vad jag gör i detalj här inne så blir det nog lättare att förstå och såklart roligare att följa! Stor kram

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ida

    Asså jag säger bara WOW. Har följt dig sedan portugal för att du är just du, jag är här inne på bloggen varje dag och sitter bänkad varje söndag efter ett nytt poddvsnitt. Och jag måste säga att herregud vilken inspiration du är. Du är för det första så otroligt snygg och så otroligt grym på det du gör! Älskar hur du är så ärlig med allt, både det positiva o negativa med livet o graviditeten osv.
    Vet inte riktigt vart jag ville komma med denna kommentar men kände att jag var tvungen till och skriva av mig om hur fantastisk jag tycker du är!

    Är så sjukt ledsen över att jag är utomlands just när ni har er livepodd… men jag vet att den kommer bli så lyckad så jag hoppas att det kommer komma flera framöver (gärna längre ner mot skåne kanske ?). men TACK Maja! Både för en grym blogg, grymma samarbete som vi kan ta del av och världens bästa podd!!

  2. C

    Det var min kommentar du svarade på. Vill bara säga tack för det och för att du inte börjar med att ”gå till attack” för att det är en ”dum fråga” av en person att ställa, som att man ifrågasätter ditt yrke. Vilket det såklart inte var 🙂 Glad att du tog dig tid att skriva och förklara. Det är så intressant att få höra alla olika saker en influencer gör!

    Men här kommer en sak jag vill fråga om alternativt påpeka. Kanske får skit för det men jag vill få det sagt. Ibland är dina och Sannas svar på frågor jäkligt dryga. Jag tänkte igår när jag var ute och promenerade och lyssnade: ”gud jag tror inte att vissa kommer vilja ställa en fråga igen för svaret den här tjejen/tjejerna just fick var inte trevligt”. Ni typ… skrattade bort frågan? Suckade? För att hon frågade om ”fotbollsfru” livet. Det är som att ni blir extremt stötta varje gång och istället suckar bort det som att man är totalt dum i huvudet som ens frågar. Jag känner att ni är roliga, kloka och troligtvis väldigt snälla människor som ni beskriver varandra, men jag tycker att det är omoget att sucka bort ett svar och säga ”jag har inte ens något att svara till den där frågan…” skratta bort den och gå vidare. Jag förstår att ni är trött på att endast kallas fotbollsfru när det är det sista av allt ni gör och är, men samtidigt är ni ju fortfarande fru till en vanlig kille som spelar fotboll. Fattar inte att det blir en sån stor sak. Ni vet ju i er själva allt ni är och åstadkommit utan dom.
    Jag stängde av podden iallafall och kommer att vänta på nästa podd. Vet inte om jag fick lite ont i hjärtat eller vad det var men så blev det iallafall. Ris och ros men jag hoppas att jag kan uppfattas rätt och att jag inte blir nertryckt för att jag har en åsikt. Gillar er fortfarande såklart men så tuffa som ni är borde konstruktiv kritik tolkas på ett bra sätt, hoppas jag. Ha en fortsatt fin vecka!

    1. Louise

      Jag håller med. Jag är mycket möjligt en av dina största fans, kollar på allt du gör och lägger ut och hade typ dött för ditt utseende och din härliga personlighet och syn på livet. Sån otrolig inspiration. Men jag ogillar också starkt när du och Sanna idiotförklarar frågor som visserligen innefattar ”fotbollsfru”-grejen, men också har en annan innebörd och frågeställning. För många frågor ni skrattade bort hade ju faktiskt en vettig fråga i grunden. Ni borde ju vara så pass trygga och självsäkra i vad ni själva gör och åstadkommer att ni även kan vara rakryggade och försöka ge ett svar även på sådana frågor.

      Vill också tacka för allt annat du gör. Du har på riktigt hjälpt mig få en mer hälsosam syn på min kropp, mat och träning. Och det är en av de svåraste fighterna jag lever med. Kan typ inte tacka dig nog. Kram <3

    2. Maja Nilsson

      Jag förstår vad du menar men det är nog lätt att säga själv när man inte varje dag får samma fråga år efter år eller samma kommentar. För mig är det som om att någon skulle fråga om min vikt eller kommentera den varenda dag oavsett vad jag gör och inte, en fråga jag tar illa vid av helt enkelt. Du kanske inte gör det. Men jag gör det. Och jag är trött på att jag ska behöva ta det, och att det är dåligt av mig att inte bemöta det med ett leende eller med respekt. Jag tar ofta konstruktiv kritik och vill alltid bemöta alla med respekt och eftertanke, men jag känner inte att jag får tillbaka det av några av er när det kommer till den här frågan. Det är som om att några av er vägrar att förstå vad jag menar. Jag ska bara ta, att jag får frågor om fotbollsfrulivet och jag borde ju vara ”tillräckligt stark i mig själv” så jag kan väl ”ta att ni ställer såna frågor”. ”Det är ju inget illa menat”. Vilket det kanske inte är, men att jag gång på gång har berättat för er att jag blir sårad och förnärmd av ordet fotbollsfru och att ni ändå proppsar på att kommentera om det så har jag faktiskt tröttnat på att vara trevlig tillbaka och att ge pedagogiska och bra svar.

      Det har jag redan gjort om och om igen. För jag har fått samma slags frågor om och om igen. Här i bloggen, i podden och på youtube. Detta eviga tjat och folk verkar aldrig nöja sig med mina svar. Din kommentar hade varit i mina ögon helt korrekt och sann såklart om det hade varit första gången jag svarade på frågan i veckans podd. Men man vill mjölka samma fråga om och om igen. I alla mina kanaler. Vareviga dag. Vi har även svarat på frågorna om fotbollsfruar minst 10 gånger i podden med utvecklade och bra svar så man kan gå tillbaka i arkivet istället för att klaga på att vi nu efter ett och ett halvt år inte längre vill svara. Jag blir sårad och tar illa vid, och om jag jämt ska ta konstruktiv kritik så kanske det är dags för mina läsare och lyssnare och ta samma slags konstruktiva kritik. Jag vill inte svara mer på dessa frågor och har varit väldigt tydligt med det, har helt enkelt tröttnat och tycker inte att dom är relevanta. Även om man fint bäddar in dom i “jag vet att du gör din egna grej men ändå”. Det får räcka nu helt enkelt och vill man veta om fotbollsfruar och det livet får man googla istället så får man upp alla mina hundra svar om exakt samma fråga. Men nu vill jag fokusera framåt och på mer positiva ord än fotbollsfru. Och förstår man inte varför det ordet är laddat så förstår man inte feminism och att det är 2018. Jag är ingens fru och kommer inte svara på en till fråga om det. Jag hoppas att ni respekterar det, och gör ni inte det så kan ni inte förvänta er ett bra svar från mig tillbaka tyvärr. Kram

      1. Sofia

        Jag tänker att det är smartast att inte ta upp frågorna överhuvudtaget då? Tyckte inte heller det var särskilt trevlig start på dagen att lyssna på ert senaste avsnitt. Jag förstår att det är jättejobbigt att få sådana kommentarer varje dag och att man tröttnar men ta inte upp kritik eller ”onödiga kommentarer” om ni inte kan sköta det på ett bra sätt. Försök se kommentaren med andra ögon ibland, jag uppfattar inte alls det på samma sätt som er många gånger.

        Hur som helst, jag älskar din blogg, podd och dig MEN ibland tycker jag du kan vara lite väl ”kaxig” och går för hårt på. Du ska såklart inte ta emot vad som helst, ibland måste man säga ifrån, men kanske något litet att tänka på nästa gång du tar illa vid en kommentar. Hoppas du får en fin dag och att vi möts av en gladare podd nästa vecka! Jätteintressant svar om ditt jobb här ovan också! 🙂

      2. Emma

        Har läst bloggen sen Portugal-tiden och lyssnat på podden sen starten (älskar båda) och utan att ta något ”parti” i denna diskussion vill jag bara säga att jag tror detta till stor del handlar om att Maja och Sanna får såna frågor typ en miljon gånger oftare än vad vi följare uppfattar när vi läser blogg/lyssnar på podd osv. Så det har ju byggts upp länge och inte konstigt de blir trötta på det. Men med det sagt var det ju samtidigt en fördomspodd och de frågade efter folks fördomar, och då är det ju inte heller konstigt att folk faktiskt skriver de fördomar de har. Även om de som sagt inte stämmer, men det är ju det som är själva grejen mer fördomar…

      3. C

        Ja jag förstår hur du menar Maja men jag håller med kommentaren under. Ta inte upp frågor ni inte klarar av att svara på. Överlägset sämsta avsnittet sedan start och jag har älskat varenda, med kvinnodagen-avsnittet som topp. Jag är feminist såklart(!!!) och står upp för mina vänner, systrar, kvinnor i min omgivning till tusen. Men att en fråga ska väcka sån ilska och att behöva säga ”jag är ingens fru”. Medan vissa dagar ska du stoltsera hejvilt med att du är fru Nilsson Lindelöf. Det duger i ett sammanhang men inte i ett annat. Tänk efter i vissa svar för det skulle inte förvåna mig om dom som skickar in frågor blir sårade.

  3. Matilda Andersson

    Det finns en blogg jag läser och det är din Maja! Det är så mysigt att titta in här varje dag för den känns personlig och genuin, precis som många av dagens stora bloggar en gång gjorde. Tack för det!

    Förutom det vill jag bara säga att vi ju är många som självklart förstår att även du jobbar och oavsett hur ni väljer att dela upp era uppgifter, pengar osv. så är det ni båda två som får ert liv att rulla. Folk kan väl ha åsikter kring vad andra par har för roller eller ansvarsområden, men herregud. Jag förutsätter att alla gör det som är bäst för sin egen familjen med de förutsättningar man har. Du vet själv Maja att du inte sitter hemma och petar dig i naveln dagarna långa..och om du nu hade gjort det så är det väl upp till dig. Kan alla bara få leva sina liv som dom vill sålänge det inte går ut över andra?

    KRAM!

    1. Maja Nilsson

      Åh så glad jag blev av din kommentar. Väldigt väldigt glad. Tack för att du tog dig tiden att skriva till mig <3. Stor kram

Visa alla 101 kommentarer
Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Jag tycker du är sjukt cool, driven, SNYGG, rolig osv osv. Och er podd är amazing.

Men måste bara få fråga. Varför blir du/ni så stötta när folk kallar er fotbollsfruar? Tänker, är det så dåligt klingat? När jag hör det så tänker jag inte på något negativt osv osv. Jag tänker, det har ju möjliggjort mycket för er? Jag säger inte att ni inte hade grejat det ändå, men såklart ert namn och vem ni är gift med har hjälpt till på traven. Eller gjort det lättare. Hade nog tagit bra mycket längre tid att bygga upp ett varumärke annars.

Så jag undrar varför ni tar så illa upp? Istället för att se möjligheterna detta gett er? Sen vill man såklart inte vara någons fru bara men det tror jag ingen tycker att tex du är Maja. Du är sjukt rolig och jag ser mer att det är viktor som är gift med dig och inte tvärtom om, om du förstår hur jag tänker.

Och grattis till graviditeten och mer liv i livet!

Hej! <3 Jag vet inte om du kanske är lite yngre (jag såg din tidigare kommentar om Victors lön) och då förstår jag att man inte kanske förstår laddningen i ordet fotbollsfru eller så väljer man bara att inte förstå. Men självklart är det ingenting positivt att gå igenom hela livet och alltid blir kallad någons fru oavsett vad man gör eller presterar. Det finns inget annat yrke i världen där man blir kallad för fru (om man inte är gift med en manlig president då) förutom i idrottsvärlden och det är ju helt klart förknippat med en annan bild av verkligheten. Låt oss vara ärliga, många förknippar det (eller iallafall har tidigare gjort) med en kvinna som är hemma, spelar tennis, dricker bubbel och shoppar. Precis som du bekräftar i din kommentar så har ni ju ingen aning om vilka vi fruar är eller vad vi gör. Majoriteten av de tjejerna jag har lärt känna genom idrottslivet gör så mycket och är så drivna att det blir förnedrande att kalla oss för enbart fruar. Dels tror jag att det krävs en viss typ av människa att ens KUNNA flytta på det sättet vi gör. Man måste vara väldigt stark i sig själv och inte vara rädd för nya kulturer, miljöer och människor. Och alla jag känner har sina egna karriärer och har inte fått någonting serverat pågrund av sin man, tvärtom så har man träffat på tomtar som behandlar en som skit bara för att man precis som du har en viss syn på oss. Någon är pilatesinstruktör, en är lärare, en jobbar med IT, en med sociala medier och en ska bli barnmorska. Jag vet inte hur det har hjälpt att vara gift med en fotbollsspelare när man måste flytta till ett nytt land och försöka få ett nytt jobb som exempelvis pilatesintruktör. Ska man gå in till gymmet och råka nämna sin mans namn och sen få ett jobb?

Precis som du skriver så ser du det som om att Victor är gift med mig och inte tvärtom så varför jag ska bli kallad fotbollsfru genom hela mitt liv när jag anser att jag har lyckats väldigt bra på egenhand? Mångas argument (eller snarare trollen här på nätet) är att jag har fått allt serverat pågrund av fotbollen och såklart kan man se det så, men då kan man också undra varför inte alla ”fotbollsfruar” har en framgångsrik podd, blogg, designar kläder och blir ambassadör för stora varumärken. Jag ska ha lika mycket credd för det som Victor har för sin fotboll, eller min kompis som ska plugga till inredare eller min mamma som är inköpare.

Hur som, jag har träffat dom mest coola kvinnorna jag vet genom fotbollen, och många (om nästan inte alla jag har träffat) är så otroligt inspirerande och har så mycket för sig och det gör mig väl provocerad antar jag, att folk inte förstår det utan bara fortsätter att kalla oss fotbollsfruar och inte förstår varför vi ser det ordet som ett själsord. Att vi är starka kvinnor som lever ett annorlunda liv måste man istället trycka ner, sen säger det iochförsig mer om den personen än oss så mitt svar här idag är ju egentligen slöseri med tid. Det får nog bli sista gången jag svarar på det här med fotbollsfrugrejen! Kram och vad roligt att du gillar mina sociala kanaler <3.

Hej Maja. Jag har följt dig länge och jag älskar alla dina kanaler och det är så roligt att du har börjat med youtube igen! Nu till min fråga! Hur resonerar du när du skriver eller pratar om dina åsikter som du gör väldigt ofta? Jag själv är en känslomänniska och lider av ångest och jag förstår inte hur du klarar av det. Det måste vara så jobbigt att höra folks åsikter dag in och dag ut och fortfarande fortsätta prata så öppet om vad du tänker och käner? Nu är ju det nyckeln till just din framgång det vet jag ju. Jag vet inte hur många influencers jag följer där man inte ens vågar stå upp mot SD offentligt eller det enda ämnet man lyfter är psykisk ohälsa (för vem kan klanka ner på det?) men ingenting annat vågar man ta upp. Helt enkelt så undrar jag hur du tänker helt enkelt när det kommer till dina sociala kanaler? Jag tycker att det är så häftigt och inspireras så av dig, önskar jag kunde stå upp som du gör. Kram

Hej och vilken fin kommentar <3. Tack. Ganska ofta får jag en dos av ångest när jag har skrivit eller pratat om någonting som inte riktigt är PK. Jag vet att jag iallafall kommer att få några mail eller kommentarer som jag kommer känna ett behov av att svara på. Ofta står jag för vad jag säger, det är mer det att jag känner mig missförstådd och känner att jag borde ha formulerat mig annorlunda (det är lätt att vara efterklok). Men sen tänker jag alltid att det är värt det ändå. Trots att jag får en stark känsla av att vara missförstådd eller att jag sätter mig själv i den positionen, positionen där man får slänga skit på mig. Jag har även som du, följt så många bloggare och influencers genom åren och började just reflektera över det för några år sedan när jag själv började jobba med det här. Att man inte ens kände någon på riktigt. Och man visste inte vad någons åsikt var. Om någonting annat än höstens nya hårtrend. Allt var så jäkla mellanmjölk och trist. Oinspirerade. Jag älskar att läsa om kläder och skönhet, men jag vill också höra kvinnors åsikter om saker och ting. Och det är väl dags att vi utnyttjar det faktum att KVINNOR FÅR UTTALA SIG SOM DOM VILL. Så när jag började med det här så lovade jag mig själv att säga det jag tycker och tänker, såklart kan jag göra det oftare men den här balansen som jag har nu räcker för mig. Och även om jag får ångest så väger det alltid upp att jag har stått för min åsikt och jag har insett att kommer man från Sverige och jobbar med det här och har starka åsikter så kommer man alltid att behöva försvara sig oavsett vad man gör, så då kan man ju lika gärna säga vad man tycker och tänker på riktigt.

Jag tycker att man märker det tydligt i mitt kommentarsfält att det ofta är starka och bra åsikter här inne och att vi alla inte alltid håller med varandra. Jag vill hellre ha det så (ett forum där kvinnor och män vill vara) än ett puttrande och inlägg efter inlägg om mitt smink eller vår makeover i huset. Jag hade haft svårt att se det här som ett inspirerande jobb om jag bara fick frågor om mina kläder eller mitt smink, jag älskar när jag får långa mail eller kommentarer av er om LIVET och TANKAR och KÄNSLOR. Jag tycker att man kräver ett ansvar som influencer, sen tar alla det olika, men jag valde den vägen att vara mig själv och stå för mina åsikter. Sen har jag alltid haft svårt för att vara tyst när jag tycker någonting, kanske har det med det och göra också. Tycker jag att SD är skit eller att det känns tufft att gå upp i vikt som gravid så säger jag det. Eller som idag, nu skrev jag ett långt svar om ordet fotbollsfru och jag vet att folk där hemma i stugorna kommer bli irriterade och ha behovet att sätta mig på plats, men hellre att ta det än att bara vara tyst. För någon där ute behöver kanske läsa om just det och inte bara om mitt nya silverschampo. Stor kram och tack för din kommentar. Det betyder väldigt mycket, ska komma ihåg det när jag får trist energi slängd på mig.

Hallå du måste ge julklappstips till pojkvän nu när julen snart är här! Vad har du gett Victor tidigare år?

ÅH JULEN <3. Älskar julen. Jag kommer att blogga mycket mer om tips men jag har köpt en gitarr, en högtalare, en klocklåda, böcker om klockor, konsertbiljetter och plånbok. Trixet är att plocka upp vad dom behöver och råkar nämna i farten. Förra året klagade Victor på att han aldrig kunde packa ner sina klockor bra när han reste i resväskan (dom blev repiga). Så då köpte jag ett klockfodral som han nu har när han reser. Lycka till <3

Mitt ångestpiller. Alltid.

Hej!
Min fråga är kanske lite konstig. Jag vet inte ens om det är en fråga men du kanske har känt eller känner så ibland och har nå bra svar.

Jag har under 2018 fått extrem ångest i perioder, jävligt dåligt självförtroende och en allmänt pissig självbild. Har gått upp rätt så mycket i vikt och liksom tappat det utseendemässigt. Jag som person är väldigt bra på att hålla masken och inte visa osäkerheter jag gråter liksom inte framför någon eller pratar om känsliga saker förutom då med min underbara pojkvän. MEN problemet blir ju att när jag känner mig som värst så är det han och endast han som får se detta… Sen kanske inte allt men det lilla jag kan släppa ut får endast han ta del av. Jag har världens tur i att han är omhändertagande, en god lyssnare och liksom endast ser det fina hos mig och lyfter mig. Han älskar mig mer än vad jag älskar mig själv och han fattar oftast inte vad jag menar, känner eller hur jag mår men han lyssnar och stöttar. Nu till min fråga.

Jag kan känna att jag blir “svår” att älska och typ oförtjänt. Att vår relation hade varit så mycket enklare och “dramafri” om jag bara inte va så jävla upp och ner hela tiden? Jag kan ligga och tänka på hundra anledningar till varför han har rätt att göra slut med mig. Jag kan liksom förstöra många gulliga moments t.ex som när han ger mig komplimanger. Då kan jag hånskratta och säga ”sluta nu” eller ”så säger du för att du måste” vilket jag vet att han inte gör och det sårar såklart honom men just i stunden känns det så. En sån enkel sak som att skicka en bild på mig själv slutar upp i att jag försöker och 150bilder & 30 minuter sedan blir jag ba ledsen och ångestfylld vilket bidrar till en helt förstörd dag för oss båda. Sen är det inte alltid så men när de väl är något är det 99% av gångerna pga min ångest.

VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Hej min vän. Jag kan känna igen mig i det där med att ”förstöra” en situation. Igår fick jag en stressattack här hemma och i 20 minuter sprang jag runt som en höna utan huvud och försökte lösa livets alla problem. Och Victor ville bara mysa och titta på House of Cards. Jag förstörde några timmar av vår kväll och Victor blev frustrerad på mig vilket jag förstår. Däremot har jag helt släppt den ångesten med att jag förstör. Jag lider av ångest och mår ibland dåligt. Och han lever med mig och ibland så blir det bara dåligt. Det måste få vara okej. Kunde vi båda trolla hade jag mått bra hela tiden. Jag hade aldrig grubblat eller varit ledsen. Men nu kan vi inte trolla och jag har ångest. Så är det med det.

Inatt höll jag honom vaken i flera timmar för att jag vaknade av ångesten som inte riktigt hade släppt när vi la oss. Låg och tänkte på allt jag har att göra. Och för att somna om måste jag lägga mig i hans bo och bara andas nära hans bröst ett tag. Men det gör ju att han vaknar och sover oroligt. Men det får vara så. Men jag tror att jag känner så för att jag tar hjälp. Jag har möten med min livscoach och har övningar jag ofta gör. Jag försöker få in meditationen som en del av min vardag och jag FÖRSÖKER verkligen bli bättre. Mycket för Victors skull. Och såklart, vårt barns skull. Och med det sagt så är jag medveten om hur mycket det krävs av Victor att leva med mig och för det är jag evigt tacksam (började gråta nu haha).

Så jag tror för din skull att du ska ta hjälp. För det låter som om att du kämpar med många hjärnspöken angående ditt utseende och det kan ofta vara värre än vad man tror. Jag har ångest och kan känna att jag är jobbig att leva med, men enda gångerna jag har känt att Victor är för snygg för mig eller att det är fel på min kropp var när jag hade ätstörningar. De tankarna skulle aldrig slå mig idag. Så för din egna skull, inte för din killes skull, skaffa hjälp. Prata med någon. Hitta nya tankebanor. Fokusera på dig själv och bara dig själv. Det finns fantastiska människor där ute med så mycket redskap man kan ta del av. Kolla om en kurator om du går i skolan, be en förälder om hjälp eller en vän. Googla livscoach i din stad eller psykolog. Några möten med min livscoach har verkligen, verkligen, hjälpt mig och mitt mående. Kärlek <3

Hur ofta åker ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klagar inte utan är nyfiken!!

Haha på tok för mycket! Nu på hösten åker vi alltid tillbaka pågrund av landslaget. Dom samlas nog en gång i månaden från september till december så då blir jag ensam här i 10 dagar så då åker jag alltid tillbaka till Sverige för att jobba! Just nu passar det oss perfekt men jag tror ju att det blir tuffare när bebisen är här. Att vara ensam med sitt barn i 10 dagar i streck blir nog en tuff utmaning men man blir ju van, jag ser ju det på Sanna! På våren är det alltid lugnare med landslaget och då är vi kvar här i England och vardagen rullar på!

Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

Hej! <3 Nja jag blir ju absolut inte igenkänd här men däremot Victor! Men vi bor ju utanför stan och rör oss sällan i såna sammanhang där han kan bli igenkänd (vi är eremiter helt enkelt he he). Jag upplever att det är stor skillnad på England och Sverige dock! Speciellt Manchester och Västerås, det är inte så trevligt för oss att vara i Västerås längre tyvärr så när vi är där umgås vi ofta bara med nära och kära och håller oss hemma hos Victors mamma eller oss. Exempelvis råkade jag lägga upp att vi tränade i somras på en fotbollsplan utan att tänka efter och totalt kom nog tio olika sällskap under en timme som ville ha bild med Victor (en ville ha med mig så det så). Fint såklart men också speciellt.

Jag läser ingenting i media, ibland kan man råka komma över en artikel men det är sällan. Jag kan faktiskt inte ens läsa andra vanliga artiklar längre som inte har med sport att göra för att min bild av media har förändrats så pass mycket. Det blir nog så när man länge har läst artiklar om människor man känner och man vet att allt artikeln är baserad på är påhittat eller vinklat till fördel för klicks. Det är ju som när man ser en artikel om Livet på läktaren, lyssnar man på podden så fattar man ju inte ens vad artikeln handlar om egentligen.

Stor kram och tack för din kommentar! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. A

    Alltså JA! Varje gång man klickar in här blir man så glad. Är det inte ärliga inlägg, så är det en fin vlogg (gravid som vanlig vlogg) eller ett riktigt bra svar-på-frågor inlägg.
    Du är grym! Bamsekram

  2. Viktoria

    Hej!
    Brukar egentligen aldrig kommentera på sociala medier såhär men har senaste tiden känt att varje gång jag går in på ett inlägg på Instagram eller liknande så blir jag så FRUSTRERAD över alla idioter som skriver elaka kommentarer och hittar fel i allt. Så nu kände jag att istället för att bli frustrerad ska jag försöka sprida lite kärlek istället.
    Har bara läst din blogg sporadiskt under nån månads tid men blir varje gång så himla glad och liksom trygg när jag läser den. Du är så ärlig och verkar som en så genuint fin person, som man många gånger kan känna igen sig i.
    Till det här med fotbollsfru så vill jag bara säga TACK för att du orkar förklara, även fast du inte behöver det. Förstår man inte varför det är fel att kalla någon för fotbollsfru så behöver man nog tänka till lite. Att som egen, framgångsrik och driven individ bli förminskad till att enbart vara någons fru, det är fan inte rätt. Och det känns så himla förlegat och trist.
    Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, blev lite rörigt. Hursomhelst, tack för en bra blogg och vlogg! Fortsätt vara du ALLTID, du är fantastisk <3

Visa alla 36 kommentarer
Så pen!

Så pen! Hvor er kåpen fra? 

Tack tack tack! Jackan verkar vara en hit! Den kommer ifrån Topshop och jag älskar den, däremot är det isblått foder i den som jag tycker förstör lite. Kan vara bra att veta om man är sugen på en väldigt basic och användbar jacka, däremot kanske det bara är jag som kan störa ihjäl mig på sånt. Här hittar ni den!

Hej!
Var kommer din gul mobilskal ifrån? Blev helt kär i det!

Jag beställde det på Caseapp! <3

En fråga om något helt annat. Hade ni både fotograf och filmare under bröllopsdagen? Om inte, är det något ni ångrar att ni inte hade? Vi kan inte riktigt bestämma oss för om det är värt det! Kram!

Vi hade två fotografer och en filmare och vi är SÅ GLADA över det. Herregud att få se tillbaka på den bästa dagen i våra liv är magiskt. Det är helt klart någonting man aldrig någonsin skulle ångra. Just nu ser jag det som det mest dyrbara vi har. Kör på det!! ABSOLUT! Du kommer att ångra dig annars…

Hur gjorde du pizzasalladen? 

Jag strimlade vitkålen tunt, blandade med 1 dl rapsolja och 2 msk vitvinsvinäger och så blandade jag med salt och svartpeppar! Så gott!

Kan du inte ha en question answer snart? Undrar hur lång du är!

Jag är 1.62!! <3

Hur berättade ni för Sanna och John om att du blivit gravid?

Haha det är sååå många som har frågat samma fråga! Jag vet inte varför men ALLA vill veta just Sannas reaktion, väldigt roligt faktiskt. Och fint. Och svaret kommer faktiskt i veckans avsnitt av Livet på läktaren på söndag! Så lyssna då så får ni veta hur dom fick reda på bebisen.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

  2. Carolin

    Hur ofta åket ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klaga inte utan är nyfiken!!

Visa alla 7 kommentarer