Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Frågor

Kategori
Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Victor, professionell framgångsrik 24årig fotbollsspelare som spelar i topplaget Manchester United och hans något inkompetenta fotbollsfru, Maja.

Jag tycker du är sjukt cool, driven, SNYGG, rolig osv osv. Och er podd är amazing.

Men måste bara få fråga. Varför blir du/ni så stötta när folk kallar er fotbollsfruar? Tänker, är det så dåligt klingat? När jag hör det så tänker jag inte på något negativt osv osv. Jag tänker, det har ju möjliggjort mycket för er? Jag säger inte att ni inte hade grejat det ändå, men såklart ert namn och vem ni är gift med har hjälpt till på traven. Eller gjort det lättare. Hade nog tagit bra mycket längre tid att bygga upp ett varumärke annars.

Så jag undrar varför ni tar så illa upp? Istället för att se möjligheterna detta gett er? Sen vill man såklart inte vara någons fru bara men det tror jag ingen tycker att tex du är Maja. Du är sjukt rolig och jag ser mer att det är viktor som är gift med dig och inte tvärtom om, om du förstår hur jag tänker.

Och grattis till graviditeten och mer liv i livet!

Hej! <3 Jag vet inte om du kanske är lite yngre (jag såg din tidigare kommentar om Victors lön) och då förstår jag att man inte kanske förstår laddningen i ordet fotbollsfru eller så väljer man bara att inte förstå. Men självklart är det ingenting positivt att gå igenom hela livet och alltid blir kallad någons fru oavsett vad man gör eller presterar. Det finns inget annat yrke i världen där man blir kallad för fru (om man inte är gift med en manlig president då) förutom i idrottsvärlden och det är ju helt klart förknippat med en annan bild av verkligheten. Låt oss vara ärliga, många förknippar det (eller iallafall har tidigare gjort) med en kvinna som är hemma, spelar tennis, dricker bubbel och shoppar. Precis som du bekräftar i din kommentar så har ni ju ingen aning om vilka vi fruar är eller vad vi gör. Majoriteten av de tjejerna jag har lärt känna genom idrottslivet gör så mycket och är så drivna att det blir förnedrande att kalla oss för enbart fruar. Dels tror jag att det krävs en viss typ av människa att ens KUNNA flytta på det sättet vi gör. Man måste vara väldigt stark i sig själv och inte vara rädd för nya kulturer, miljöer och människor. Och alla jag känner har sina egna karriärer och har inte fått någonting serverat pågrund av sin man, tvärtom så har man träffat på tomtar som behandlar en som skit bara för att man precis som du har en viss syn på oss. Någon är pilatesinstruktör, en är lärare, en jobbar med IT, en med sociala medier och en ska bli barnmorska. Jag vet inte hur det har hjälpt att vara gift med en fotbollsspelare när man måste flytta till ett nytt land och försöka få ett nytt jobb som exempelvis pilatesintruktör. Ska man gå in till gymmet och råka nämna sin mans namn och sen få ett jobb?

Precis som du skriver så ser du det som om att Victor är gift med mig och inte tvärtom så varför jag ska bli kallad fotbollsfru genom hela mitt liv när jag anser att jag har lyckats väldigt bra på egenhand? Mångas argument (eller snarare trollen här på nätet) är att jag har fått allt serverat pågrund av fotbollen och såklart kan man se det så, men då kan man också undra varför inte alla ”fotbollsfruar” har en framgångsrik podd, blogg, designar kläder och blir ambassadör för stora varumärken. Jag ska ha lika mycket credd för det som Victor har för sin fotboll, eller min kompis som ska plugga till inredare eller min mamma som är inköpare.

Hur som, jag har träffat dom mest coola kvinnorna jag vet genom fotbollen, och många (om nästan inte alla jag har träffat) är så otroligt inspirerande och har så mycket för sig och det gör mig väl provocerad antar jag, att folk inte förstår det utan bara fortsätter att kalla oss fotbollsfruar och inte förstår varför vi ser det ordet som ett själsord. Att vi är starka kvinnor som lever ett annorlunda liv måste man istället trycka ner, sen säger det iochförsig mer om den personen än oss så mitt svar här idag är ju egentligen slöseri med tid. Det får nog bli sista gången jag svarar på det här med fotbollsfrugrejen! Kram och vad roligt att du gillar mina sociala kanaler <3.

Hej Maja. Jag har följt dig länge och jag älskar alla dina kanaler och det är så roligt att du har börjat med youtube igen! Nu till min fråga! Hur resonerar du när du skriver eller pratar om dina åsikter som du gör väldigt ofta? Jag själv är en känslomänniska och lider av ångest och jag förstår inte hur du klarar av det. Det måste vara så jobbigt att höra folks åsikter dag in och dag ut och fortfarande fortsätta prata så öppet om vad du tänker och käner? Nu är ju det nyckeln till just din framgång det vet jag ju. Jag vet inte hur många influencers jag följer där man inte ens vågar stå upp mot SD offentligt eller det enda ämnet man lyfter är psykisk ohälsa (för vem kan klanka ner på det?) men ingenting annat vågar man ta upp. Helt enkelt så undrar jag hur du tänker helt enkelt när det kommer till dina sociala kanaler? Jag tycker att det är så häftigt och inspireras så av dig, önskar jag kunde stå upp som du gör. Kram

Hej och vilken fin kommentar <3. Tack. Ganska ofta får jag en dos av ångest när jag har skrivit eller pratat om någonting som inte riktigt är PK. Jag vet att jag iallafall kommer att få några mail eller kommentarer som jag kommer känna ett behov av att svara på. Ofta står jag för vad jag säger, det är mer det att jag känner mig missförstådd och känner att jag borde ha formulerat mig annorlunda (det är lätt att vara efterklok). Men sen tänker jag alltid att det är värt det ändå. Trots att jag får en stark känsla av att vara missförstådd eller att jag sätter mig själv i den positionen, positionen där man får slänga skit på mig. Jag har även som du, följt så många bloggare och influencers genom åren och började just reflektera över det för några år sedan när jag själv började jobba med det här. Att man inte ens kände någon på riktigt. Och man visste inte vad någons åsikt var. Om någonting annat än höstens nya hårtrend. Allt var så jäkla mellanmjölk och trist. Oinspirerade. Jag älskar att läsa om kläder och skönhet, men jag vill också höra kvinnors åsikter om saker och ting. Och det är väl dags att vi utnyttjar det faktum att KVINNOR FÅR UTTALA SIG SOM DOM VILL. Så när jag började med det här så lovade jag mig själv att säga det jag tycker och tänker, såklart kan jag göra det oftare men den här balansen som jag har nu räcker för mig. Och även om jag får ångest så väger det alltid upp att jag har stått för min åsikt och jag har insett att kommer man från Sverige och jobbar med det här och har starka åsikter så kommer man alltid att behöva försvara sig oavsett vad man gör, så då kan man ju lika gärna säga vad man tycker och tänker på riktigt.

Jag tycker att man märker det tydligt i mitt kommentarsfält att det ofta är starka och bra åsikter här inne och att vi alla inte alltid håller med varandra. Jag vill hellre ha det så (ett forum där kvinnor och män vill vara) än ett puttrande och inlägg efter inlägg om mitt smink eller vår makeover i huset. Jag hade haft svårt att se det här som ett inspirerande jobb om jag bara fick frågor om mina kläder eller mitt smink, jag älskar när jag får långa mail eller kommentarer av er om LIVET och TANKAR och KÄNSLOR. Jag tycker att man kräver ett ansvar som influencer, sen tar alla det olika, men jag valde den vägen att vara mig själv och stå för mina åsikter. Sen har jag alltid haft svårt för att vara tyst när jag tycker någonting, kanske har det med det och göra också. Tycker jag att SD är skit eller att det känns tufft att gå upp i vikt som gravid så säger jag det. Eller som idag, nu skrev jag ett långt svar om ordet fotbollsfru och jag vet att folk där hemma i stugorna kommer bli irriterade och ha behovet att sätta mig på plats, men hellre att ta det än att bara vara tyst. För någon där ute behöver kanske läsa om just det och inte bara om mitt nya silverschampo. Stor kram och tack för din kommentar. Det betyder väldigt mycket, ska komma ihåg det när jag får trist energi slängd på mig.

Hallå du måste ge julklappstips till pojkvän nu när julen snart är här! Vad har du gett Victor tidigare år?

ÅH JULEN <3. Älskar julen. Jag kommer att blogga mycket mer om tips men jag har köpt en gitarr, en högtalare, en klocklåda, böcker om klockor, konsertbiljetter och plånbok. Trixet är att plocka upp vad dom behöver och råkar nämna i farten. Förra året klagade Victor på att han aldrig kunde packa ner sina klockor bra när han reste i resväskan (dom blev repiga). Så då köpte jag ett klockfodral som han nu har när han reser. Lycka till <3

Mitt ångestpiller. Alltid.

Hej!
Min fråga är kanske lite konstig. Jag vet inte ens om det är en fråga men du kanske har känt eller känner så ibland och har nå bra svar.

Jag har under 2018 fått extrem ångest i perioder, jävligt dåligt självförtroende och en allmänt pissig självbild. Har gått upp rätt så mycket i vikt och liksom tappat det utseendemässigt. Jag som person är väldigt bra på att hålla masken och inte visa osäkerheter jag gråter liksom inte framför någon eller pratar om känsliga saker förutom då med min underbara pojkvän. MEN problemet blir ju att när jag känner mig som värst så är det han och endast han som får se detta… Sen kanske inte allt men det lilla jag kan släppa ut får endast han ta del av. Jag har världens tur i att han är omhändertagande, en god lyssnare och liksom endast ser det fina hos mig och lyfter mig. Han älskar mig mer än vad jag älskar mig själv och han fattar oftast inte vad jag menar, känner eller hur jag mår men han lyssnar och stöttar. Nu till min fråga.

Jag kan känna att jag blir “svår” att älska och typ oförtjänt. Att vår relation hade varit så mycket enklare och “dramafri” om jag bara inte va så jävla upp och ner hela tiden? Jag kan ligga och tänka på hundra anledningar till varför han har rätt att göra slut med mig. Jag kan liksom förstöra många gulliga moments t.ex som när han ger mig komplimanger. Då kan jag hånskratta och säga ”sluta nu” eller ”så säger du för att du måste” vilket jag vet att han inte gör och det sårar såklart honom men just i stunden känns det så. En sån enkel sak som att skicka en bild på mig själv slutar upp i att jag försöker och 150bilder & 30 minuter sedan blir jag ba ledsen och ångestfylld vilket bidrar till en helt förstörd dag för oss båda. Sen är det inte alltid så men när de väl är något är det 99% av gångerna pga min ångest.

VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Hej min vän. Jag kan känna igen mig i det där med att ”förstöra” en situation. Igår fick jag en stressattack här hemma och i 20 minuter sprang jag runt som en höna utan huvud och försökte lösa livets alla problem. Och Victor ville bara mysa och titta på House of Cards. Jag förstörde några timmar av vår kväll och Victor blev frustrerad på mig vilket jag förstår. Däremot har jag helt släppt den ångesten med att jag förstör. Jag lider av ångest och mår ibland dåligt. Och han lever med mig och ibland så blir det bara dåligt. Det måste få vara okej. Kunde vi båda trolla hade jag mått bra hela tiden. Jag hade aldrig grubblat eller varit ledsen. Men nu kan vi inte trolla och jag har ångest. Så är det med det.

Inatt höll jag honom vaken i flera timmar för att jag vaknade av ångesten som inte riktigt hade släppt när vi la oss. Låg och tänkte på allt jag har att göra. Och för att somna om måste jag lägga mig i hans bo och bara andas nära hans bröst ett tag. Men det gör ju att han vaknar och sover oroligt. Men det får vara så. Men jag tror att jag känner så för att jag tar hjälp. Jag har möten med min livscoach och har övningar jag ofta gör. Jag försöker få in meditationen som en del av min vardag och jag FÖRSÖKER verkligen bli bättre. Mycket för Victors skull. Och såklart, vårt barns skull. Och med det sagt så är jag medveten om hur mycket det krävs av Victor att leva med mig och för det är jag evigt tacksam (började gråta nu haha).

Så jag tror för din skull att du ska ta hjälp. För det låter som om att du kämpar med många hjärnspöken angående ditt utseende och det kan ofta vara värre än vad man tror. Jag har ångest och kan känna att jag är jobbig att leva med, men enda gångerna jag har känt att Victor är för snygg för mig eller att det är fel på min kropp var när jag hade ätstörningar. De tankarna skulle aldrig slå mig idag. Så för din egna skull, inte för din killes skull, skaffa hjälp. Prata med någon. Hitta nya tankebanor. Fokusera på dig själv och bara dig själv. Det finns fantastiska människor där ute med så mycket redskap man kan ta del av. Kolla om en kurator om du går i skolan, be en förälder om hjälp eller en vän. Googla livscoach i din stad eller psykolog. Några möten med min livscoach har verkligen, verkligen, hjälpt mig och mitt mående. Kärlek <3

Hur ofta åker ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klagar inte utan är nyfiken!!

Haha på tok för mycket! Nu på hösten åker vi alltid tillbaka pågrund av landslaget. Dom samlas nog en gång i månaden från september till december så då blir jag ensam här i 10 dagar så då åker jag alltid tillbaka till Sverige för att jobba! Just nu passar det oss perfekt men jag tror ju att det blir tuffare när bebisen är här. Att vara ensam med sitt barn i 10 dagar i streck blir nog en tuff utmaning men man blir ju van, jag ser ju det på Sanna! På våren är det alltid lugnare med landslaget och då är vi kvar här i England och vardagen rullar på!

Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

Hej! <3 Nja jag blir ju absolut inte igenkänd här men däremot Victor! Men vi bor ju utanför stan och rör oss sällan i såna sammanhang där han kan bli igenkänd (vi är eremiter helt enkelt he he). Jag upplever att det är stor skillnad på England och Sverige dock! Speciellt Manchester och Västerås, det är inte så trevligt för oss att vara i Västerås längre tyvärr så när vi är där umgås vi ofta bara med nära och kära och håller oss hemma hos Victors mamma eller oss. Exempelvis råkade jag lägga upp att vi tränade i somras på en fotbollsplan utan att tänka efter och totalt kom nog tio olika sällskap under en timme som ville ha bild med Victor (en ville ha med mig så det så). Fint såklart men också speciellt.

Jag läser ingenting i media, ibland kan man råka komma över en artikel men det är sällan. Jag kan faktiskt inte ens läsa andra vanliga artiklar längre som inte har med sport att göra för att min bild av media har förändrats så pass mycket. Det blir nog så när man länge har läst artiklar om människor man känner och man vet att allt artikeln är baserad på är påhittat eller vinklat till fördel för klicks. Det är ju som när man ser en artikel om Livet på läktaren, lyssnar man på podden så fattar man ju inte ens vad artikeln handlar om egentligen.

Stor kram och tack för din kommentar! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. A

    Alltså JA! Varje gång man klickar in här blir man så glad. Är det inte ärliga inlägg, så är det en fin vlogg (gravid som vanlig vlogg) eller ett riktigt bra svar-på-frågor inlägg.
    Du är grym! Bamsekram

  2. Viktoria

    Hej!
    Brukar egentligen aldrig kommentera på sociala medier såhär men har senaste tiden känt att varje gång jag går in på ett inlägg på Instagram eller liknande så blir jag så FRUSTRERAD över alla idioter som skriver elaka kommentarer och hittar fel i allt. Så nu kände jag att istället för att bli frustrerad ska jag försöka sprida lite kärlek istället.
    Har bara läst din blogg sporadiskt under nån månads tid men blir varje gång så himla glad och liksom trygg när jag läser den. Du är så ärlig och verkar som en så genuint fin person, som man många gånger kan känna igen sig i.
    Till det här med fotbollsfru så vill jag bara säga TACK för att du orkar förklara, även fast du inte behöver det. Förstår man inte varför det är fel att kalla någon för fotbollsfru så behöver man nog tänka till lite. Att som egen, framgångsrik och driven individ bli förminskad till att enbart vara någons fru, det är fan inte rätt. Och det känns så himla förlegat och trist.
    Vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, blev lite rörigt. Hursomhelst, tack för en bra blogg och vlogg! Fortsätt vara du ALLTID, du är fantastisk <3

Visa alla 36 kommentarer
Så pen!

Så pen! Hvor er kåpen fra? 

Tack tack tack! Jackan verkar vara en hit! Den kommer ifrån Topshop och jag älskar den, däremot är det isblått foder i den som jag tycker förstör lite. Kan vara bra att veta om man är sugen på en väldigt basic och användbar jacka, däremot kanske det bara är jag som kan störa ihjäl mig på sånt. Här hittar ni den!

Hej!
Var kommer din gul mobilskal ifrån? Blev helt kär i det!

Jag beställde det på Caseapp! <3

En fråga om något helt annat. Hade ni både fotograf och filmare under bröllopsdagen? Om inte, är det något ni ångrar att ni inte hade? Vi kan inte riktigt bestämma oss för om det är värt det! Kram!

Vi hade två fotografer och en filmare och vi är SÅ GLADA över det. Herregud att få se tillbaka på den bästa dagen i våra liv är magiskt. Det är helt klart någonting man aldrig någonsin skulle ångra. Just nu ser jag det som det mest dyrbara vi har. Kör på det!! ABSOLUT! Du kommer att ångra dig annars…

Hur gjorde du pizzasalladen? 

Jag strimlade vitkålen tunt, blandade med 1 dl rapsolja och 2 msk vitvinsvinäger och så blandade jag med salt och svartpeppar! Så gott!

Kan du inte ha en question answer snart? Undrar hur lång du är!

Jag är 1.62!! <3

Hur berättade ni för Sanna och John om att du blivit gravid?

Haha det är sååå många som har frågat samma fråga! Jag vet inte varför men ALLA vill veta just Sannas reaktion, väldigt roligt faktiskt. Och fint. Och svaret kommer faktiskt i veckans avsnitt av Livet på läktaren på söndag! Så lyssna då så får ni veta hur dom fick reda på bebisen.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    Jag undrar hur du/ni har det i England när det kommer till att bli igenkänd på stan osv? Är det samma där som i Sverige? Och hur mycket märker du av det som skrivs om Victor i media osv? Har skrivit det förut men gör det igen, tack för en rolig, inspirerande och genuin blogg! Kram

  2. Carolin

    Hur ofta åket ni tillbaka till Sverige?? Verka som ni kommer ofta vilket såklart är roligt, klaga inte utan är nyfiken!!

Visa alla 7 kommentarer
Hej bästa Maja!

Hej bästa Maja!
Tack för en grym podd och blogg! Jag vet att i ett avsnitt sjung Sanna en “snapsvisa” eller något liknande som hon och John hade gjort om dig i Victor, jag undrar om du kommer ihåg/vet vilket avsnitt det var !!! (Jag menar inte videon som finns på Youtube!) Ska göra nått liknande till ett brudpar och tänkte få lite inspo! Har starkt för mig att den var så klockren! Kramar

Hej! åh såklart måste du göra en liknande, helt klart en av de bästa sakerna Sanna och John styrde ihop. Det startade hela kvällen och fick oss att känna oss viktiga och omtyckta! Hon sjunger den i avsnittet där vi pratar om bröllopet, avsnittet heter PARA VOCE och du hittar det här! Stor kram och tack för din kommentar!

Tänk på att det ska framgå vilket företag du har samarbete med. Räcker inte att du skriver att någon eller några av dina länkar är betalda.

Åh jag ÖNSKAR att jag hade haft ett samarbete med alla dom märkena, herregud det hade varit magiskt. Men det har jag inte och får inte betalt av märkena att nämna dom utan genom en annan sida som är baserat på klicks och då räcker det med informationen om adlinks.

Hej Maja, jag undrar vad du använder för typ av preventinmedel?
jag har ätit ppiller i flera år vilket påverkat mitt psyke osv. spiral funkade inte alls för mig heller… har du testat något som funkar bra?
tipsa gärna. Min kille verkar inte gilla att jag slutar med piller eftersom att då måste vi skydda oss med kondom och det känns tydligen inte lika skönt.

Hej <3 Jag slutade för p-piller för flera år sedan och har sedan dess helt enkelt varit försiktigt bara, följt en app där jag tydligt ser min menscykel och när jag har ägglossning och inte däremot vet jag att det inte är någonting att rekommendera då det absolut inte är så säkert. Jag har dock fått höra om en ny spiral med jättelite hormoner? Boka en tid hos en gynekolog och bolla med hen, det måste finnas något alternativ som passar dig, jag tror dock att man får testa sig fram lite. Och om din kille inte vill använda kondom kan du be honom dra åt helvete, ansvaret att skydda sig ligger hos er båda och vill du inte äta hormoner så får han dra på sig en kondom svårare än så är det inte. Passar det inte så är det hans problem. Stor kram och lycka till!

Hej! Undrar lite hur din träning ser ut nu efter bröllopet? Följer du något speciellt schema eller har du något vidare mål med träningen nu? Kram

Hej! Jag tränar på, kanske fem, sex dagar i veckan. Däremot så fokuserar jag ju mer på mitt inre den här tiden i livet än innan bröllopet så idag går jag oftare längre promenader än kör ett HIT-pass på gymmet och så yogar jag en del nu vilket har gjort underverk för mig. Jag vet inte senast en dag kändes tung för mig om jag ska vara ärlig. Men jag tränar på, och har ju fortfarande min pt som jag tränar med två dagar i veckan!

Hej! Jag skulle gärna vilja ha dina tankar kring att stötta sin livskamrat som periodvis har mycket ångest. Det gäller min man, vi har varit ett par i 9år och han har mer eller mindre alltid lidit av ångest, och för drygt 5år sedan började han få rena panikångestattacker som han fick gå i terapi för och dessutom började han äta antidepressiv medicin. Vissa perioder mår han okej, andra perioder blir han som förlamad av sin ångest och vill knappt prata med någon, knappt ens med mig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta och jag vill verkligen hjälpa honom på alla sätt jag kan, utan att på något sätt vara påträngande – det är så svårt att stå bredvid och kanske inte alltid bli ”insläppt” i den bubblan som han går in i när han mår som sämst. Min fråga är hur Victor hjälper dig när du mår som sämst? Kanske kan jag få något tips. Jag tycker det är så viktigt och stort att du är såpass öppen med din ångest, det värmer själen att veta att det finns fler par som går igenom samma sak när man ibland känner sig ensammast i hela världen. Kram!

Åh, för det första vilka fina ord i slutet. Jag blev väldigt berörd av hela din text och jag fick ont i hjärtat för er skull. Jag har ju inga erfarenheter av panikångestattacker och har aldrig heller ätit medicin så jag vet inte hur omständigheterna är då men jag kan ge tips på hur vi har det. Det viktiga är att alltid lyssna. När man inte har ångest så tänker man inte på samma sätt som någon med ångest gör. Tänker jag på någonting så kan jag absolut inte bara släppa det och jag måste få älta, och diskutera med Victor om problemet. Det har han blivit bättre på, att bara lyssna på samma sak om och om igen. Som partner måste man också komma ihåg att fråga hur personen mår. Att komma ihåg det jag hade ångest över igår, för bara för att jag vaknar idag och verkar glad så ligger det gamla och gror där bak i hjärnan och det känns fint när någon frågar hur jag mår och tänker om situationen även idag. Sanna är min hjälte där, hon minns alltid allting och frågar alltid en gång för mycket. Insåg att hon var en riktig vän när hon kom ihåg det där andra inte tar sig tiden att bry sig om.

Så det är nog också ett tips, att låta din man och eventuellt uppmuntra att prata med andra också. Ibland tycker jag att det är lättare att prata med Sanna eller mamma än Victor. Det finns så mycket att säga och alla är ju så olika men A och O för mig är omtanken. Jag känner mig så ensam när man inte frågar mig eller tar sig tiden att bry sig om min ångest, det är som om att jag har en elak liten person i mitt huvud som inte slutar skrika och för ingen i min närhet att bry sig om det gör ont för hjärtat. Så var kanske hellre lite för jobbig än inte, hellre att Victor frågar för mycket än för lite alla dagar i veckan. Önskar er alla lycka till och kom ihåg att du inte ansvarar för hans lycka, det måste han ta ansvar för själv. När jag insåg det och att jag aktivt måste jobba på det här så blev allting så mycket klarare. Stor kram och kärlek <3

Hej! Var är din randiga färgglada tröja ifrån? Så himla fin!!!

Den är supergammal från Zara!! <3 men TACK!

I vilket program gör du dina collage?

Canva! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Tove

    BÄSTA du! <3 du är fasen min favoritinfluencer av alla, så äkta och "rå", tusen tack för att du är du, att läsa din blogg och att lyssna på din och Sannas podd får mig att må så bra<3 kram på dig

  2. Maja

    Hur använder man canva? Har försökt i mobilen men får inte till det. Jag undrar också hur du redigerar dina bilder och vad du använder för app ?? du är så bra.

  3. Esma

    Hej Maja! Jag undrar om du skulle kunna göra en Lissabon-guide med dina bästa tips!! Mysiga ställen, café och restauranger samt vad man inte bör missa och kanske var det vore najs att bo på hotell. Vill verkligen dit nu under hösten. Kram!! <3

Visa alla 7 kommentarer
Kan du inte göra ett inlägg om passande små presenter i ditt ”julklappsspel”?

Kan du inte göra ett inlägg om passande små presenter i ditt ”julklappsspel”? Jag vill göra ett liknande, men kommer bara på ätbara grejer…

ÅH jag antar att du menar adventskalender? Jag älskar ju detta men däremot så var det sista gången förra året. Efter tre år så tog både fantasin och energin slut. Nu väntar jag tills vi har småbarn istället och under tiden kan ju han göra en till mig. Eller köpa (tips till alla med flickvän eller pojkvän med som gillar smink för den delen), HÄR och HÄR finns två julkalendrar jag hade blivit väldigt glad över.

Hur som helst, vad jag har köpt är dels en del skitgrejer som jag har insett faktiskt var bortkastade pengar. En ful kopp eller liknande. Tips är att börja i tid och faktiskt köpa saker mottagaren vill ha eller behöver. Jag har köpt kalsonger, strumpor, t-shirts, deo, schampo. Jag har även köpt godis och de dagarna jag visste att Victor var ledig köpte jag exempelvis en whiskey eller slog en in lapp där det stod ”ikväll lagar jag valfri maträtt”. Och sen gick jag in i sexleksaksaffär och handlade upp halva sortimentet. Väldigt roligt tips!

Det viktiga är att tänka på vad mottagaren tycker om och inte, exempelvis så älskar Victor att gå runt med tandpetare i munnen (jättekonstigt) så då köpte jag tandpetare till honom! Lycka till <3

Tack för en grym podd! Lyssnade precis igenom senaste avsnittet av livet på läkaren och ville bara tipsa om en sida med enkla mindfullnessövningar som hjälpt mig. Känner igen mig så mycket i det du beskriver om att lägga skuld på sig själv etc. Sidan heter compassionportalen.se och under fliken övningar finns många olika övningar som bara tar 7-10 min.
Ha de bäst! Puss

Ingen fråga men ett så himla bra tips!!! Ska testa detta i veckan. TACK

Hej Maja! Jag känner igen mig väldigt mycket i hur du beskriver din ångest. Jag har ångest varje dag över minsta lilla sak och jag håller på att brytas sönder. Den är så svår att förklara för någon som inte själv har ångest. För mig hjälper inte “lätta” distraherande saker, jag får inte styrt bort mima tankar med att t.ex. se en film eller annan liknande aktivitet. Problemet är också lite att jag är väldigt ensam och blir det mer och mer pga min ångest för att jag inte vill göra något då jag får ångest av det mesta. Vad hjälper dig när din ångest är som värst? Har du några tips som passar åt mig som inte har så många att umgås eller prata med? Något man kan göra i sin ensamhet när det är som värst. Kram på dig!

Åh <3 jag fick alldeles ont i hjärtat av att läsa det här. Dels behöver du ta hjälp. Mer hjälp än vad jag någonsin skulle kunna ge dig. Kolla upp vart och hur du kan få hjälp med din ångest så att du slipper känna såhär. Men nu kommer mina tips som kanske kan hjälpa dig lite lite lite lite på traven.

Min ångest har redan börjat släppa och igår slog det mig att jag inte hade ångest på HELA dagen fast jag bara låg som en död sill i sängen med Victor och inte gjorde någonting vettigt. Dels så tror jag att det är viktigt för dig att boka in saker även om du får ångest. Jag vet inte hur du funkar men även om jag har ångest innan så släpper den alltid när jag väl är iväg. Relationer är viktiga och det är viktigt att omringa sig av människor som vet om och respekterar din ångest. Gör dom inte det så är det bara att bryta relationen! Att leva med ångest och även ha människor nära som inte visar omtanke eller respekt är jättejobbigt.

Jag försöker fundera ut vad mina bästa ångesttips är och det är så svårt, speciellt när du skriver och frågar om tips när man är ensam. Att ha ångest och vara ensam är bland det värsta jag vet. I somras mådde jag väldigt dåligt en söndag och ringde Malin och grät lite, en timme senare satt vi i min soffa och åt tacos och jag mindes knappt varför jag hade ångest innan. Våga sluta vara ensam. Och våga ta dig ut. Men är du ensam, vilket jag också är ibland när jag får ångest så hade jag tagit mig upp. Jag brukar duscha, lyssna på podd och lägga ansiktsmask. Plocka undan lite, baka eller titta på en favoritserie. Inte gräva ner mig. Acceptera känslan (jätteviktigt), konstatera att den är där, och sen fortsätter du med din dag. Att försöka bli av med ångesten går inte, men att hitta vägar och sätt att göra den lättare är det man kan göra. Men du, boka tid hos en livscoach eller psykolog idag! Det är de bästa jag har gjort mot min ångest, och då har jag bara gått dit en gång.

Random men nyfiken fråga; varför kallar du han “Victor England”? 

Haha bra fråga faktiskt! Victor har alltid haft två telefoner, en från Sverige och en i landet där vi bor så för att hålla reda på vilken av hans telefoner man hör av sig till så står det helt enkelt ”England” eller ”Sverige”. Ett tag hade han tre telefoner, otroligt förvirrande. Stor KRAM <3

Vart kommer era dricksglas ifrån? Himla fina!

Visst är dom? Dessutom fick jag dom av en av mina bästa vänner i present så jag blir glad varje gång jag ser dom. Dom kommer ifrån Nachtmann! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Caroline

    Hej Maja!
    Jag har en fråga. Ska bjuda ner min man till Manchester när han fyller 30år för att gå på United match. Har du något bra restaurang tips och barer i Manchester? 🙂

    1. Anna-Karin

      Hej!
      Jag var i Manchester tillsammans med min sambo i april i år för att fira hans 25-årsdag, och vi var på flera ställen jag varmt rekommenderar!
      -Magiska burgare på Almost Famous!
      -Brunch på Evelyn’s Café. Deras ricottapannkakor var bland det godaste vi ätit NÅGONSIN och skulle typ kunna åka tillbaka till Manchester bara för deras skull haha.
      -Vi tog en drink på Cloud 23, en bar högst upp på Hilton. Supergoda drinkar och fin utsikt!
      -Jamie’s Italian låg i en jättefin lokal (kändes som en gammal kyrka), maten var inte fantastisk enligt oss men helt ok!
      -Afternoon tea på Richmond Tearooms. Ett ställe som är inrett som Alice i underlandet och var något utöver det vanliga!

  2. Anna

    Till dig som skrev kommentaren om ångest (om du läser detta), först av allt vill jag skicka en kram till dig. Jag relaterar så mycket till det du skrev och jag har blivit diagnostiserad med gad (generaliserat ångessyndrom), vill självklart inte diagnostisera dig men vill ändå säga det för jag förstår verkligen hur du lider. Snälla, ring din vårdcentral! Det finns hjälp att få där och de är vana vid ångestsymptom. Mitt råd är att kontakta vårdcentralen först och se vad de föreslår för behandling innan du ringer direkt till en psykolog. Sen vill jag ge dig lite mer konkreta tips också. Yoga, träning, promenader, frisk luft osv tycker jag hjälper och kan lugna en aning. Sen som Maja sa så acceptera ångesten, var inte rädd för den. Hoppas detta hjälper lite, kram

    1. Jennie

      Tack för att du tog dig tid att kommentera och försöka hjälpa mig på vägen. GAD stämmer bra överens med mig och min ångest. Får jag fråga om du äter medicin? Ibland känns det som om det kunde vara enda lösningen. Kram <3

      1. Anna

        Ja jag äter medicin sedan en tid tillbaka och det kan absolut vara värt att fundera på. Det har absolut hjälpt mig. Vill du ha någon att bolla detta med så kan vi kanske höras av på något sätt? Helt okej om du inte vill det självklart. Kram

  3. Jennie

    Tack snälla för ditt utförliga svar <3 Jag var faktiskt hos en psykolog idag och det kändes bra. Er podd hjälper ALLTID och tack vare den har min söndagsångest minskat mycket! Tack, återigen!

Visa alla 7 kommentarer
Godmorgon från sängen!

Godmorgon från sängen! Igår spenderade jag i princip hela min söndag i sängen. Telefonen ringde men jag stängde av. Jag åt pasta till både lunch och middag och köpte hem Tom & Jerry kex. Mitt mål var att klara av att göra absolut ingenting och det gjorde jag. Min kropp behövde det. Men nu vaknade jag vid sju och är redo för den här dagen att dra igång. Först hade jag tänkt svara på några av era frågor dock!

Hur är du och Viktor hemma?
Jag kan ibland känna att vi inte pratar med varandra. Har du någonsin känt så mellan er två? Eller hur pratar ni med varandra. Känner ibland att vi sitter i bilen, helt tysta, säger några då ord från det som pratats om på radion men sen tyst igen. Hur pratar ni om vardagen, giftemål, vänner, barn och framtiden med varandra.

Jag tror att alla par, går igenom perioder såklart där man ibland pratar mer eller mindre med varandra. När vi är tillsammans så pratar vi en hel del. Jag har ju känslorna utanpå så att det skulle gå en hel dag utan att vi pratar om livet sker sällan. Däremot hörs vi inte alls så mycket när vi är på olika håll. Jag är ofta så upptagen när jag är här och jag har ju lite fobi för mobiler vilket gör att vi kanske pratar med varandra någon gång om dan. Det är någonting Victor stör sig på så det måste jag helt klart jobba på.

Det måste få vara okej att man har perioder då man knappt pratar med varandra, där dagarna går i ett och vardagen är ett faktum. Däremot så måste man ju även ha perioder där det enda man gör är att prata. Och jag personligen tycker att man ska kunna prata om allt med sin partner. Efter ett år i podden så har jag insett att alla har så otroligt olika syn på ett bra förhållande, men för mig är kommunikation en av de viktigaste delarna. Man ska kunna skratta och prata minnen eller om dagen, kunna prata om någonting tungt som har hänt eller tillsammans drömma om framtiden.

Victor är min bästa vän och jag är så glad att vi kan prata som vi gör. Sen hade jag iochförsig aldrig gift mig med någon jag inte kan prata med men ändå. Har förstått att många nöjer sig och tror inte att man egentligen behöver kunna prata så med varandra men jag tror helhjärtat på att det är så otroligt viktigt. Att vara med någon man kan berätta sina djupaste tankar för. Skulle jag planera att mörda någon skulle Victor veta om det, okej det är lite väl grovt kanske men ni fattar vad jag menar.

Stor kram på dig <3

Hur går det med lägenheterna? KRAM

Det är svårt!!! Vi letar efter minst en fyra i centrala Stockholm och det verkar vara brist på den typen av lägenheter. De vi har kollat på har sålts som smör. En blev vi helt förälskade i men den hann vi knappt lägga ett bud på innan den var såld till rekordpris. Men vi letar vidare! Däremot har jag märkt att inte många mäklare är lätta att få tag i! Tips när man ska sälja sin lägenhet, se till att skaffa en mäklare som är flexibel och svarar i telefon. Har sett TVÅ lägenheter som har blivit sålda som vi var intresserade av utan att mäklaren har svarat i telefonen. Vem vet hur budgivningen hade slutat med fler köpare tänker jag.

Vart var din beigea skjorta/jacka ifrån på din story för några dagar sedan?! 

Åh så många har frågat!  ZARA <3

Så fint! Lägger ni en mörkare bottenfärg också eller gör ni slingor bara?

Många har frågat om min hårfärg. Jag lägger i princip aldrig en bottenfärg, ibland för att fräscha upp det! Slingorna läggs i folie och jag är noga med att säga att det ska vara naturligt. Jag gillar även när det är balayage, alltså där jag inte får utväxt utan slingorna är så naturliga som möjligt!

Hej! Tack för en superbra blogg, alltid lika kul att läsa! Jag undrar över hur du startade din blogg och din kanal? Hur hände allting och vad fick dig till att börja blogga? Något tips för en tjej som vill börja på samma spår?

Hej <3 Åh vilken rolig fråga! Jag bodde i Lissabon med Victor och hade precis börjat plugga marknadsföring. Jag hade en öppen instagram och jag var nog sugen på att växa lite där om jag minns rätt. Det hade kommit några artiklar om mitt twitterkonto och jag hade varit med i tidningen några gånger vilket jag då tyckte var kul (HAHA).  Hannah Graaf skrev till mig och frågade om jag inte ville börja blogga på hennes portal. Sagt och gjort. Jag bloggade i ett år utan att tjäna en krona på någonting. Även om bloggen växte så var jag så ny och blev ibland utnyttjad. Bytte efter ett år till min alldeles egna portal, där jag återigen okunnig inte visste att man kunde ha banners eller liknande så i ytterligare något år bloggade jag på utan en krona, däremot växte jag något som profil. Dock så minns jag att jag var nära på att sluta då. Det kändes som om att jag hade jobbat och delat med mig av saker i två år utan att ha fått en enda krona och att jag hellre ville lägga min tid på annat så som en ny utbildning eller liknande. Jag kände inte att jag var på rätt spår, för är man det så visas det på något vis, vare sig det är i lön eller med samarbetsförfrågningar eller liknande. Jag kände att jag bara stod och trampade och att jag inte skulle komma någon vart. Men tillslut så hörde flera bloggportaler av sig och jag började jobba med Elin som hjälpte mig med småtips om hur man får en blogg att växa. Så det är ju faktiskt inte förrens de sista året saker och ting har börjar rulla på. Minns att jag och Victor hade ett fint snack om det i Paris i våras, om hur hårt arbete lönar sig. Jag har ju så många drömmar och visioner med allt det här och jag ser fram emot framtiden när vi kan skåla åt mina projekt som har gått i hamn tack vare att jag varje dag i flera år fortsatte med allt vad det innebär.

Idag jobbar jag ensam men har kontakt med några härliga människor som hjälper mig. Jag bloggar och har podden samt instagram. Ska börja fokusera på youtube, har Daisy Grace kollektionen på gång och två andra roliga projekt på gång. Det är läskigt att jobba själv men jag gillar det, att ha kontrollen.

Jag är väldigt mån om mitt varumärke och säger nej till 9 av 10 samarbeten vilket många kanske inte vet, vilket såklart gör att jag förlorar pengar men jag ser mer vikten i ett stort varumärke och respekt för reklam än att bara säga ja till allting. Reklam blir inte trovärdig om du snittar två olika varumärken i veckan, iallafall inte enligt mig. Så jag säger enbart ja till projekt och samarbeten som jag kan stå för 100 % och även sådant som jag vill förknippas med.

Mina tips är att vara originell! Lista ut vad du är bra på och varför man skulle vara intresserad av just dig och sen kör du på det! Var dock beredd på att det är ganska läskigt och att det finns en del idioter där ute. Vet inte hur många gånger jag får höra att allt detta är pågrund av Victor, om dom bara visste hur mycket engagemang, tid och på ett sätt taktik det krävs för att jobba med det här. Såklart hade jag kunnat ha blogg tack vare Victor, men jag hade aldrig fått alla dessa jobbmöjligheterna om det inte var för mig själv. Det vet ju alla som har någonting bakom pannbenet men ändå. Sen får man tillbaka dubbelt så mycket kärlek från ens följare, ibland känns det som om att jag har fått tusentals nya vänner vilket är fantastiskt. Att skriva av sig här är som att prata med sin mamma eller bästa vän, någon som alltid lyssnar och kommer med råd <3. Kram och LYCKA TILL, så roligt!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Joanna

    Jag undrar en sak om ditt otroligt vackra hår. Bleker du? Och isåfall, hur klarar sig ditt hår? När jag bleker så går mitt hår av och blir jättetorrt. Har du något hemligt trick? Kram Joanna <3

  2. Wilma

    Hej, på tal om att dina känslor sitter utanpå, jag är helt likadan och undrar ifall detta kunde vara ett podd-samtalsämne. Högkänslighet alltså. Tack för en bra blogg! <3

  3. Hale

    Åååh Maja du är så cool som gör allt själv och är så självständig i ditt arbete! En sån stor inspiration! Jag pluggar nu och är i Uganda för att göra en fältstudie och jag känner mig så ensam och har så mycket ångest o oro hela tiden men att få komma in hit i bloggen och läsa om dina känslor får mig att känna mig mycket mindre ensam. Vi må gick igenom så olika saker men ändå känna liknande känslor. <3 Tack för du delar med dig!

  4. Sofia

    Hej! Jag har en fråga till bloggen som jag gärna skulle vilja få svar på. Du och jag verkar ha relativt lika kroppsform – lite petite (kort och smal) men med stora bröst. Dessutom har jag smala höfter, vilket ger mig en lite v-formad figur. Det här gör att jag tycker att det är väldigt svårt att hitta kläder som passar. Jag ser ofta ut att vara stor upptill och väldigt liten nedtill. Lösare kläder gör att jag ser större ut än jag är eftersom brösten liksom får tyget att ”stå ut”. Medan tajta kläder snabbt drar andras uppmärksamhet till brösten, vilket jag inte alls är bekväm med. Det är svårt med storlekar på toppar och klänningar eftersom jag i hela kroppen är den minsta storleken, medan jag över brösten egentligen måste ha en till två storlekar större. Du klär dig alltid så snyggt och det känns som att du kan bära ALLT och det blir snyggt. Hur tänker du när du köper kläder? Hur gör du för att framhäva kroppen på bästa sätt? Jag vill balansera kroppen och få nederdelen av se större ut och överdelen att se lite mindre ut. Samtidigt vill jag inte att brösten ska försvinna eftersom det är ”det enda kvinnliga” jag har. Jag tycker att det här är jättesvårt med dagens mode där mycket är lite oversize och manligt i snitten och formerna. Jag är med på det basic som att mörkt förminskar och ljust förstorar, jag behöver mer hjälp med passform/modell/andra tips du kan tänkas ha. Tack för en bra blogg och podcast <3

    1. Anna

      Jag tycker att skjortklänningar med bälte i midjan är perfekt för din kroppstyp. Typ Majas gula klänning med reptilmönster från Zara, finns på instagram några veckor bak. Där kan du styra urringningen samtidigt som din byst kommer fram och tyg som hänger löst över dina höfter och ben. Tajt polo med en vippigare/a-linjeformad kjol? Lösa byxor med hög midja till en skjorta/blus med knäppning?

Visa alla 11 kommentarer