Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Frågor

Kategori
En fråga efter att ha sett vloggen, gällande paparazzis, älskar för det första er reaktion, att ni sitter och skämtar och driver om det, är ju bisarrt i en annans värld att man sitter o käkar en go lunch o utanför står fotografer.

En fråga efter att ha sett vloggen, gällande paparazzis, älskar för det första er reaktion, att ni sitter och skämtar och driver om det, är ju bisarrt i en annans värld att man sitter o käkar en go lunch o utanför står fotografer. Men frågan iallafall, har det ändå nått slags vett eller händer det att de liksom följer efter er för att se vart ni bor osv? Fantastisk vlogg som vanligt!!

Fotograferna är faktiskt, tro det eller ej, jättetrevliga! Låter ju knepigt men efter att dom har fått bilderna dom vill ha så säger dom liksom hej och hur är läget. Man tror att dom ska vara omänskliga och göra allt för att få en bra bild men så är det inte. Jag börjar typ alltid skratta för att situationen är så sjuk och då skrattar ofta dom också, får vi barn tror jag dessutom att respekten kommer bli ännu större. Dom står ju en bit bort, fotar, vinkar sen går dom, så det är inte så att dom kommer riktigt nära en. Dom skulle aldrig följa efter oss hem och skulle dom veta vart vi bor skulle dom inte stå utanför heller (är väldigt säker på det iallafall). Stor kram och tack! <3

Hej Maja, En fråga som jag fick när jag såg din senaste vlogg. Var kommer barskåpet som ni har i matsalen ifrån? Så fint!

Men tack!! Visst är det fint? Dock så vet jag inte vart det kommer ifrån tyvärr! Det var våra inredare som hittade det åt oss! <3

En gammal bild från Lissabon, där jag hade en ensamdag i April!

Hej Maja! Jag tänker att du är rätt bra på att hitta på saker ensam. Jag har 5 lediga dagra som väntar denna vecka och pga att en kompis ställde in våra planer står dagarna nu helt tomma. Har du eller någon läsare något bra tips på vad man kan fylla lediga dagar med? Bor i en litenliten stad så utbudet är inte de bästa. Jag får lätt dagarna att gå genom att bara ligga i soffan och scrolla på telefonen,men känns trist att spendera hela ledigheten så.. puss och kram! Din blogg ger mig alltid positiv energi.

Men åh vi är i SAMMA BÅT! Victor är borta en hel del nu så jag har mycket ensamtid. Däremot har ju jag en hel del att stå i just nu med jobb och bebis och allt men jag tänker att jag slänger mig tillbaka till livet i Lissabon när jag hade betydligt mer fritid!

Precis som du säger så är det så ångestladdat att bara ligga hemma med sin mobil, det finns ingenting värre tycker jag. Jag försöker alltid att göra sånt jag mår bra av när jag är ensam. Vad vill jag göra? Det kan vara alltifrån att baka, till att städa och organisera garderoben (okej detta sker ytterst sällan man ibland när jag är ensam länge kan jag få flipp och göra såna saker), träna, boka in frissan, boka in naglar. Ibland kan det vara härligt att bara ta sig ut! Åk själv till ett fik och ta med datorn, du kanske kan jobba eller plugga eller bara sitta där och googla på saker som inspirerar dig? Många skriver till mig och frågar just om dagar då man är ensam och det är någonting som verkligen är min superkraft, att vara ensam. Jag mår bra av att vara ensam. Och det är nog för att jag har hittat mitt sätt att vara ensam på. Så hitta ditt sätt att leva i din lilla stad så kommer du känna nästa gång det blir någonting liknande att det är helt okej, nästan tvärtom, någonting härligt! Så lista ut vad du mår bra av, och spendera dina dagar med att göra det. Och glöm inte att man inte heller alltid måste prestera eller att det är fel att ”bara ligga hemma”. Det är avkoppling också och bara mänskligt att göra det. Ibland fastnar vi för mycket i detta tjat om CARPE DIEM och att göra någonting KREATIVT. Det bästa som finns är ju att skita i allt, äta flingor två dagar i streck och titta på youtube-klipp! Stor kram <3

Jag måste bara få fråga hur det är att gå till en engelsktalande läkare/barnmorska. Sjukhusspråk med alla termer etc är ju helt annorlunda än vanlig ”normal” engelska. Är det inte svårt att förstå allt?

Vi var ju och tittade på sjukhuset där jag ska föda för ett tag sedan. Alltså HERREGUD vilken märklig känsla. Jag har inte alls varit nervös men efter att ha fått se alla slangar, doktorerna, apparaterna, ja allt det så insåg jag att jag faktiskt ska föda ett barn och att det kräver utbildad personal och ett SJUKHUS. När vi stod där i ett rum och fick fråga alla våra frågor så blev jag faktiskt lite nervös. Det kom lite som en käftsmäll. Lukten av sjukhus gjorde mig knäsvag. Däremot var personalen helt underbar och hela systemet verkar fungera väldigt väldigt bra. Vi fick se vår parkering och vi fick nummer att ringa när det är dags. Och det absolut vikigaste var just att barnmorskorna var så lugna och mysiga. Här får man sin egna barnmorska som enbart tar hand om en själv och det finns två narkosläkare. Jag ställde dom frågorna jag kom på och sen skötte Victor resten. Alltså min kärlek för honom bara växer och växer. Hur han frågar vad han kan göra, vad han ska tänka på, hur alarmet fungerar och vilka olika bedövningar det finns. Jag har aldrig känt mig ensam i den här graviditeten och det är 100 % bara tack vare honom. Livets man.

Iallafall nu till din fråga. Jag tog upp det med personalen att jag kände mig orolig över det, även om jag är flytande i engelska och är relativt duktig så känner jag mig nervös. Men dom sa det att dom förlöser kvinnor som inte kan engelska överhuvudtaget och att jag inte behöver veta termer eller hur man förklarar en känsla för barnmorskan kommer att se på mig vad som händer och inte. Så jag känner mig väldigt lugn nu med det. Sen har jag ju som sagt Victor med mig och jag litar på min engelska-förmåga. Nu när vi går på kontroller så förstår jag nästan alltid allting, och om inte så frågar jag bara om dom kan förklara med andra ord. Stor kram!

Hei <3 I din siste you tube film, hvilken farge har du i foundationen du brukte? 

Jag använder mig av denna (140) och denna (200)! <3

Maja! Vad använder du för färg på din brynprodukt från loreal?

Jag använder denna färgen! (adlink), färg 104 alltså!

Svart topp / Röd topp / Amningstopp 2-pack (adlinks).

Önskar såååå gärna tips på vart man hittar bra bh:ar som gravid?! Såg i din q&a igår att du svarade att brösten växt typ 53 kupstorlekar och här är en till med samma problem!!! Eller problem och problem, gör väl inte så mycket förutom att det inte finns en enda bh i garderoben som passar!

Alltså jag har gått runt i sportbhar i sex månader och toppar från H&M, det har varit helt omöjligt för mig att hitta en bh som passar men häromdagen hittade jag en bra återigen från H&M i rätt storlek. Men jag har inte orkat eller haft lust att investera i det så mest har jag köpt toppar helt enkelt och det har funkat för mig!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lisa

    Jag är inte gravid men har naturligt stora bröst, tyvärr.. som ni säger är det nästan intill omöjligt att hitta något. Vanliga kedjor har inget alls. Utbudet är bättre på separata butiker för BH, tex. Twilfit som finns i Sverige. Men även i dessa butiker finns ju en gräns för vad man köper in.. jag själv har letat som en dåre, men bara hittat EN bh som är ok (från Victoria Secret). Och då är egentligen ryggmåttet för stort, men har inget val ju. Det är galet hur svårt det ska behöva vara.. mitt problem är att min kupa är väldgt stor, och tydligen även stor i förhållande till mitt ryggmått, så ingen tillverkar den kombinationen. Jag funderar på om man kan specialbeställa någonstans, men hittills är den ända som funkar ok från Victoria Secret och det skulle ju kosta mig massor att beställa från USA.. är bara 22 år så har inte budget för det. Hopplöst..

    1. Maja Nilsson

      Håller med…… Har hittat en eller två bhar från Victoria Secret, det finns ju här i England vilket är så bra men det är nästan den enda butiken jag har hittat bra bhar i! Helt hopplöst.

  2. Elin

    Åh, tänkte kommentera om sjukhus-maten i England, du pratade ju om det i vloggen. Jag har upplevt den, och säger såhär, ta med det som du verkligen gillar. Själva maten smakar inte så mycket och när den väl smakar så är det inte supergott. Det går att äta, men du fattar 🙂
    Jag har också nästan bara bra upplevelser av sköterskor och läkare, även om inte engelska är vårat förstaspråk så är dom ju väldigt gulliga och förklarar på ett bra sätt. Kram!

  3. Sandra

    Lindex har väldigt bra BHar som passar alla olika kvinnors kroppar. Jag med större bröst har en modell som heter Diva och den har jag i flera färger. Det viktiga är ju att hitta en i rätt storlek och få hjälp med det 🙂

  4. Moa

    Hej!
    Brukar också vara ensam en hel del, och mitt bästa tips är att göra en ”stor grej” av saker! Är jag ensam hemma och ska hämta hem min favvo utemat till middag så gör jag iordning hela dagen för det, städar, gör mig fräsch med hemma-spa osv. Tänder ljus, väljer film noga och sådär! Det var de som gjorde att jag blev bekväm med att vara ensam, kändes effektivt och mysigt istället för ensamt och tråkigt 🙂

    Du är grym!!! Kram <3

Visa alla 14 kommentarer
Vad använder du för mascara nu förtiden?

Vad använder du för mascara nu förtiden? ÄLSKAR ditt smink!

Denna från Loréal Paris!! (adlink).

Hej Maja! Jag har precis blivit tillsammans med en helt fantastisk kille och är världens gladaste just nu. Har däremot upptäckt att hela mitt liv kretsar kring ”nästa gång vi ska ses” och att jag inte har så mycket annat att göra när jag inte är med honom, så det jag undrar är hur man maxar sin egentid? Liksom hur man trivs i sitt eget sällskap och vad man kan hitta på när man är själv? Vet inte om du har något svar på detta men provar iaf haha. Kram!

Hej <3 Jag tror att det där är en ganska så vanlig ”fälla”, speciellt i början av ett förhållande! Även om jag tycker att man ska NJUTA av att vara nykär där allting kretsar kring den nya personen så måste man hejda sig själv och se till att ha kvar sig själv, och sitt egna liv (vilket du gör då du ens har reflekterat över det). Risken finns annars att man kan förlora vänner och bli ensam när förälskelsefasen lägger sig. Vi hade sån tur att vi bodde i olika länder så vi kunde inte kretsa varenda dag kring varandra.

Mina tips är att du planerar dina dagar efter vad du mår bra av och vad du mådde bra av INNAN du träffade din kille. Glöm inte bort den där fikan med dina vänner eller middagen med din mamma. Boka upp dig och så får din kille bli en extrabonus i din vardag och inte ditt centrum. Så ta dig UT! Träna, träffa personer du tycker om, jobba, plugga, tänd ljus, ta en långdusch, titta på filmer DU tycker om, gör sånt DU mår bra av så faller sig resten naturligt <3. Stor kram

Åhh vart har ni hittat de fina babygymmet?

Jag köpte det på Babyworld i Stockholm men hittade det online här! <3

Hej bästa Maja!
Jag har en fråga… Känner du ofta oro över att det ska hända Victor något?
Jag är gravid för första gången med min stora kärlek, vi är inne på vårt nionde år tillsammans och har hållit ihop sen jag var 15 år. Jag har såklart mitt egna liv men han är mitt allt och speciellt nu när jag känner mig extra hormonig blir jag extra orolig. Han ska om några dagar flyga till Italien och åka skidor i alperna i en vecka. Jag är själv väldigt flygrädd och blir alltid nojig när mina närmaste ska flyga för är rädd att något ska hända. Jag nojar så mycket över detta, mer än vanligt, tror det är för det inte bara är mig det handlar om nu utan också bebben i magen… Har du några tips på hur man kan hantera denna oro? Jag sover t o m oroligt för är rädd att han aldrig ska komma hem igen. Jag vet att det händer så sällan att dessa olyckor sker men det lugnar mig ändå inte… Skriver till dig för du själv är gravid och har en pojkvän som flyger och åker iväg en del så du kanske förstår hur jag känner…
Kram, du är bäst! <3

Hej! <3 och även om det är en allvarlig fråga så skrattar jag lite när jag läser den för att jag känner igen mig såväl i din fråga! Jag har tidigare dock aldrig varit orolig över att någonting ska hända honom innan men sedan jag blev gravid har jag fått för mig alla olika slags tankar. Får upp mardrömsscenarion i huvudet som ”Manchester United-planet spårlöst borta” och sånt där sjukt. Jag antar att det hör till? Att hela min kropp och själ är så inställd på att det är vi nu resten av livet och att vi dessutom skapar en egen ny familj tillsammans. Utan Victor skulle jag dö. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ens skulle kunna överleva, jag kan inte ens tänka så långt för att det ger mig svindel. Jag vet inte heller om det är helt onormalt men jag är mer orolig just nu över Victor än över bebisen. Förmodligen för att jag skyddar mig själv och finner trygghet i att så länge jag har Victor så kommer att lösa sig med bebisen, har dock hört att det vänder sen och att det enda man typ bryr sig om är ens barn och knappt sin partner?

Så min oro, är precis som din väldigt stor däremot tror jag ju inte att man kan gå igenom livet och tänka ”tänk om”. Naturligtvis vill jag aldrig att någonting så fruktansvärt ska hända men jag kan inte tänka på det för det. Så jag tänker att livet händer hela tiden, saker har hänt i mitt liv som har varit fruktansvärt jobbiga som jag inte har varit beredd på och det är bara tur det. Man vet aldrig vad som finns runt hörnet det enda man vet är att oroar man sig så gör man det 99 % av tiden i onöden. Låt dig själv vara lycklig och i nuet, ingenting kommer att hända <3.

Vart kommer din jeansskjorta ifrån? Såå fin!

Det är en jacka från TOPSHOP som jag använder som skjorta! Köpte den även i mörkt jeanstyg! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Josefin

    Hej Maja! Tack för att du finns och inspirerar. Min fråga är om du skulle kunna göra ett inlägg om hur man hittar nya vänner?❤️

  2. E

    Ökad oro under graviditet är supervanligt! Och inte alls konstigt med tanke på att kroppen och hjärnan förbereder sig på att ta hand om (beskydda) en liten bebis! Hormoner och annat gör dig helt enkelt extremt vaksam på alla möjliga ”faror” som kan dyka upp = oro.
    Tipsar om att testa skriva ner orostankar när de dyker upp, ha en liten ”orosdagbok”. När man skrivit ner dem brukar de vara lättare att släppa, eftersom din hjärna annars kan tro att det är viktigt att komma ihåg ”faran” för att kunna skydda sig från den!
    Stor kram och lycka till med bebis, både till dig som skrev frågan – och dig Maja! TACK för att du gör ett grymt jobb med att prata om psykisk ohälsa på ett så naturligt och avdramatiserande sätt <3
    /En bloggläsare som råkar vara psykolog till yrket 🙂

  3. Linn

    Hej! Jag och min bästa vän tänkte åka på en weekend i höst; skulle du rekommendera Manchester som en bra weekendstad? Eller har du något annat bra tips på en stad att ta en weekend till? Stor kram

    1. Linda

      Jag är ju inte Maja, men kan tipsa om Bryssel, Wien och Prag! Underbara städer! Vill ni till England så är Manchester en härlig stad, men jag föredrar en weekend i London 🙂

  4. Sanna

    Hej Maja! Kan inte du posta ett inlägg med klädinspiration till våren? Är en läsare från start och just din lekfullhet med kläder har inspirerat mig så! Men nu står det helt still inför nya köp till ljusare tider. Vore kul om du kunde delge lite kring det! Du är grym. Kramar

  5. Frida

    Hei Maja! Jeg elsker deg og bloggen din! 🥰 Ettersom jeg skal til Manchester om to uker, lurte jeg på om du hadde noen anbefalinger om hva der er å finne på der! Jeg har vært i Manchester før, men da har turen ofte handlet om fotball og det har ikke vært så mye tid til noe annet. Denne gangen skal jeg være der i 5 dager sammen med svigers. Har du tips til middag- og lunsjsteder? Eventuelt andre ting vi bør få med os når vi er der? Setter stor pris på en tilbakemelding ☺️ Klem!

Visa alla 13 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja! Har en fråga som hänger ihop lite med den första frågan du besvarade. Har funderat lite över detta sedan du skrev ditt inlägg om att dra ner på sociala medier. Vill också verkligen understryka att detta inte på något sätt är kritik utan bara en fundering! Du säger att du mår bättre av att dra ner på sociala medier och att du bara snabbt går in för att posta själv. Hur tänker du då kring att du på ett sätt bidrar till det som får dig själv att må dåligt? Du är själv en ”influencer” som postar bilder osv för att folk ska gå in och kolla på men har samtidigt insett att du inte själv vill sitta och scrolla igenom instagram. Är det något du har reflekterat kring? På ett sätt bidrar du ju, med ditt jobb, till det beteendet. Kan inte riktigt formulera min fråga inser jag men hoppas du förstår vad jag menar! Och som sagt, detta är absolut ingen kritik mot dig och jag hoppas att du kan förstå mig rätt. Älskar att följa dig i alla dina kanaler och detta var bara en fundering som dök upp hos mig och av nyfikenhet undrar jag om det är något du reflekterat över själv. Kram!

Hej <3 och bra fråga! Jag tror ju att alla fungerar olika och blir inspirerade av olika saker. Jag ÄLSKADE instagram tills jag själv började ha det som yrke. Jag får svårt att slappna av nu att gå in och skrolla halv tio en söndagkväll gör att jag blir påmind om mitt egna jobb och vad jag borde göra och inte. Typ som om att man är journalist, och spenderar sin fritid med att läsa andra texter som är liknande ens egna. Det är ju utvecklande men inte jättehälsosamt att göra när man väl är ledig från sitt jobb.

Jag går in på instagram när jag är i jobb-mode och vill ha inspiration. Eller när jag helt enkelt bara vill se vad mina nära och kära har för sig (då får jag ställa in hjärnan på att bara njuta av det istället för att skapa massa måsten för mig själv).

. Jag tror att instagram verkligen kan inspirera andra, på riktigt, och att alla inte är som mig, blir lika påverkade. Victor kan sitta inne exempelvis och bara skrolla, han blir aldrig påverkad på ett negativt sätt utan kikar lite, sen lägger han undan telefonen. Såg ett klipp på en basketspelare, en hund eller hans lillebror som spelar hockey, likear lite och sen går hans dag vidare. Han sitter aldrig inne på kvällar när vi tittar film, äter middag eller liknande. Hänger vi en hel dag tror jag att han går in typ en gång vilket jag älskar med honom. Obrydd om omvärlden återigen. Och att mitt barn ska få en sån pappa är det bästa som finns. Hursomhelst.

Jag tycker att det blir ohälsosamt när man är inne MYCKET och nästan maniskt. Jag tror många känner igen sig när jag skriver att man bara uppdaterar gång på gång, symbolen rullar längst upp på sidan tills det står ”inga nya inlägg”, och för vad egentligen? Att se vad andra gör när man uppenbarligen själv inte har någonting vettigt för sig. Eller så har man någonting vettigt för sig, kanske väldigt vettiga saker, men ens tix att gå in tar över. Så skillnaden och svaret på din fråga är att jag älskar sociala medier, i en lagom mängd, och när jag jobbar, men inte på min fritid och det är jag ganska säker på beror just som jag skrev, på mitt jobb. Och att jag har fått en ganska så skev bild av sociala medier och att ”hänga med”. Jag kan bli stressad om jag inte har varit inne på länge och det om nått är ju ett kvitto på ett ickenormalt beteende. Jag vill absolut inte leva ett liv som styrs av min mobil, därav min detox.

Så jag är på detox och uppmanar till att inte gå in på instagram men ändå fortsätter jag att publicera inlägg efter inlägg, jag förstår din fråga. Men jag hoppas och vill tro att jag inspirerar på ett hälsosamt sätt, att när man ser en post av mig eller läser ett blogginlägg får en positiv känsla i kroppen. Och får man inte det, så anser jag att det är ens egna val att avfölja. Exempelvis läser jag vissa bloggar när jag är i vissa sinnestillstånd, exempelvis väljer jag en blogg om jag vill ha inspiration i jobbet, en inom mode och en inom mammarollen. Men har jag en dag med mycket prestationsångest då ger det mig ingenting att gå in och läsa dom bloggarna, då går jag in på en annan typ av blogg och läser om något som för mig är helt oviktigt. Eller så går jag inte in alls. Samma med instagram, jag följer konton jag mår bra av att följa (när jag väl väljer att kika), annars avföljer jag. Och låter min energi gå till någonting annat istället. För det inspirerar kanske inte just mig, men kanske någon annan och det är ju det fantastiska med sociala medier.

Så summan av kardemumman så tror jag att man är sin egen lyckas smed och man har ett eget ansvar i vilka man följer och inte. Och man får se till sig själv och fundera på vad blir jag inspirerad av, och vad ger mig någonting? Och sedan köra på det. Man sparar energi på det sättet och blir en lyckligare människa.

Sen måste man komma ihåg vilken kraft sociala medier har och hur det kan påverka en, jag avföljde alla slags fitnesskonton när jag hade ätstörningar, och nu i efterhand såg jag hur mycket mer det påverkade mig än vad jag trodde.

Och jag fortsätter att uppmana till att ha detox från sociala medier, att skrolla på instagram flera gånger om dagen ger ingen nytta, och det tycker jag även om jag är en av de som postar. Där ska man kika in när man är nyfiken och har lite tid över. Man ska inte göra det medan livet passerar förbi. Livet är för kort för det.

Less scrolling, more living. Mitt motto 2019.

Stor kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Therese

    Tack för ett väldigt klokt inlägg! Har verkligen märkt så stor skillnad i mitt mående sen jag avföljde massa influencers och ärligt talat vanligt folk också. Det jag märker på instagram (jämfört med bloggar osv) är att det är en helt annan bild som målas upp, många postar ju exempelvis bara när det gör något speciellt. När jag är hemma en fredagskväll och bara tar det lugnt så brukar jag ta bort appen faktiskt, annars är risken att jag går in och så ser man vad alla andra gör (är ute och äter middag/dricker bubbel/whatever) och så får man, iaf jag, ångest av det för att alla andra verkar göra något. Men så försöker jag tänka på att alla andra som också ligger hemma och tar det lugnt kanske INTE lägger ut det på sociala medier. Det är mitt största ”problem” med instagram, att det visas upp en så polerad yta hela tiden.

    Det jag ville komma fram till iaf är att jag verkligen uppskattar att du delar så mycket av ditt liv och att man aldrig får ångest av att gå in på dina konton, varken instagram eller bloggen. Stor kram <3

  2. Matilda

    Vilket bra svar Maja! Och vad du har blivit mycket bättre på att bemöta och besvara folks kommenterar, nyfikenhet och frågor. För mig som hela dagarna sitter och koncentrerar mig på ekonomiska och juridiska frågor kan det vara en fröjd att få skrolla lite på instagram och se mer ”obetydelsefulla” sakar som mode, inredning osv. osv. För dig är ju det helt kopplat till ditt jobb och din prestation. Självklart har du och jag då helt skilda uppfattningar kring vad sociala medier bidrar med.

  3. Ida

    Fina Maja! Gillar verkligen hur du resonerar! Jag har själv detox från instagram och nu har jag det bara på min Ipad som jag har hemma. Alltså sitter jag inte längre ständigt med telefonen i handen i skolan och på andra platser, det är så skönt och nu blir det mycket roligare att titta på instagram när jag väl kommer hem! Gillar verkligen att du uppmuntrar till detta, man inser inte hur besatt man faktiskt är för ens man tar sig ut det. All kärlek❤️

  4. Kelly

    Jag hoppas du kommer skriva en bok någon dag, så bra och fint som du uttrycker dig <3 Varje gång jag läst ett lite "djupare" inlägg här på din blogg så känner jag att jag fått insikt på något sätt och blivit lite klokare. Tack för det, du är bäst!

  5. Erica

    Maja! Älskar din blogg, eran podd och din Youtube. Idag var jag själv hemma, kokade kaffe och la mig i soffan för att kolla på din senaste Youtubevideo, men hittade den inte? Är det jag som drömt att du la upp på din insta att du gjort en ny video eller finns den inte kvar? 🙂 längtar annars efter en ny video. ❤

Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!!

Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!! Tips, hur gör du? Vad fyller du ”dötiden” med när man bara ligger i soffan med?

Jag har börjat spela Hay Day! Dels tar det upp lite av min dötid, eller mer behovet att ta upp mobilen. Man har ju ett märkt tix att ta upp telefonen då och då, istället för att automatiskt gå in på instagram eller andra sociala medier så går jag in på Hay Day. Väldigt avslappnande för hjärnan. Dessutom har jag tagit min dötid till att göra något mer produktiva saker, småsaker som att rensa garderoben, jobba lite, hänga tvätten samtidigt som jag lyssnar på en bra podd. Det gör att dagarna liksom går åt att göra mer värda saker än att bara titta vad folk har för sig på nätet. Jag ser det som ett sätt att trappa ner och om ett tag kommer jag nog inte ens att tänka på dötid som dötid. Dessutom började jag läsa en bok häromdagen, det har aldrig hänt förren på semestern och jag somnade tio på kvällen för att jag blev så avslappnad av att läsa istället för att ligga framför datorn.

Så tvinga dig själv att inte gå in, bryt vanan. När impulsen säger åt dig att kolla instagram gör någonting annat. Måla naglarna, ring en vän eller hoppa in i duschen. Jag känner också att när jag numera sitter framför tvn så vandrar inte min hjärna iväg och vill pilla med telefonen utan jag blir helt inne i filmen vilket kan vara ganska så skönt för någon med mycket i huvudet. Hoppas tipsen hjälper lite iallafall, för mig funkar det! Stor kram

Har du tips på vad man kan göra när man är ledsen och livet känns jobbigt? Har du någon bra motivation/pepp att rekommendera? Ta hand om dig!

Vi alla är ju olika men jag måste för det första gråta ut. Och prata ut. Jag ringer nära och kära och pratar, får höra andras åsikter och försöker komma fram till ett svar genom det.

När jag är klar med det så är det viktigt för mig att ta mig ur svackan. Jag tar en långpromenad, åker till gymmet eller simmar. Aktiverar mig men framförallt kroppen. Kanske världens sämsta tips men det funkar.

Jag lyssnar på prestigelösa poddar. Dom som bara ger mig skratt och ingen prestationsångest, exempelvis Relationspodden med Katrin och Bingo. Att i 45 minuter få höra om frågor om analsex eller öppna förhållanden får mig att skratta och tänka på annat.

Boka upp mig. Jag brukar se till att återigen göra någonting, boka in naglar, en lunchdejt eller ett jobbmöte. Min hjärna behöver liksom tänka på annat.

Baka. Kanske bara funkar på mig men det tycker jag om, och det brukar kännas skönt för min själ att stå och fokusera på om degen har jäst ordentligt eller inte.

Tända ljus, lyssna på musik och ta en lång dusch. Det låter ju sååå klyshigt men det blir som en ceremoni för mig. En ritual.

Jag läser Sandra Beijers blogg, oftast kategorin Kärlek.

Jag kan gå in på pinterest och söka på det som tynger mig. När jag läser bra starka quotes mår jag ofta bra av det och blir lite starkare. Lite töntigt kanske men sant.

Tittar på Bridget Jones dagbok eller New Girl.

Har ni tips? Kommentera inlägget så gör jag ett helt inlägg om det här! <3

Bild tagen från King Magazine.

Hej fina du! Kom att tänka på en sak du nämnde i början av er inflytt i huset. Nämligen den grejen med att du inte fick fota varken huset eller något sådant, kommer inte ihåg vad anledningen var men har iaf för mig att fallet var så? Eller? Så till min fråga.. har du fått lite mer friare ”tyglar” angående det eller hur funkar allt sånt? Oklar formulering men hoppas du förstår vad jag syftar på! Ha det så fint!

Hej <3 Det blev en del frågor när jag hade Q&A på min story om varför jag inte kan/vill visa huset, eller precis som din fråga, varför jag nu kan visa lite! Bra fråga! Jag tror faktiskt att när vi var nyinflyttade så är säkerhetsrutinen hos nästan alla spelare den samma och för att ta det säkra för det osäkra är laget relativt hårda och vaksamma över vad som syns och inte. Med tiden tror jag att klubben har insett att jag jobbar med det här och därför gör egna val med vad jag lägger upp och inte. På egen risk helt enkelt. Däremot kan det fortfarande vara så att jag kan få feedback om en bild som jag ofta lyssnar på, att jag kan ha råkat ha med vårt alarm i bakgrunden eller råkar visa vår gate på ett visst sätt exempelvis. Vilket såklart är väldigt uppskattat och för mig var det nödvändigt i början då jag var så otroligt blåögd när jag flyttade hit och förstod nog inte riktigt skillnaden på nivån det helt plötsligt blev i vårt privatliv.

Idag bjuder jag ju på mycket mer bilder men är försiktig med att visa bilder utifrån, av säkerhetsskäl vill vi ju såklart inte att främlingar vet vart vi bor. Sen skulle jag inte heller vilja visa exakt hur vårt hus såg ut inifrån. Tycker att det blir för privat, däremot vissa rum och liknande visar jag gärna. Detaljer osv. Men inte för mycket. Kram! <3

Hur är man sig själv? Jag tycker att du har så bra värderingar och åsikter och du känns för mig och har gjort sen du började blogga på FEMME som att du alltid har varit dig själv. Du verkar alltid stå fast vid vem du är och du har liksom inte förändrats på dessa åren. Och jag tycker mig till och med se ibland att andra influencers tar efter DIG (gör du en frågestund gör fem andra som följer dig det dagen efter och ofta ser man kläder som du har haft på dig på andra) vilket verkligen är ett kvitto på framgång!! Du inspirerar oss följare och även andra inom samma yrke och jag hoppas att du ser det! Heja! Frågan blev kanske otydlig men jag vill helt enkelt ha tips om hur man är sig själv i alla lägen, både i jobbet men även i vardagen! Kram

HEJ <3 Och tack för din fråga. Jag tror att det är väldigt enkelt att glömma bort vem man är och ofta följa strömmen. Man tror att för att någonting funkar för dig, låt oss säga din frisyr, så ska den göra det på mig. Man glömmer ofta bort att gå efter sig själv och vem man själv är. Din framgång är din framgång, just för att du är du, jag måste skapa min egna framgång, på mitt sätt. Baserat på vad jag kan.

Jag försöker alltid att vara mig själv och jag blir väldigt glad av att man märker av det. Det betyder ju att jag är på rätt spår så tack för din kommentar för det första! <3

Men hur blev det så då? Jag tror att när insikten kom att jag blev uppskattat för mina personlighetsdrag så blev jag stark i det och fann styrka i det. Jag har fått höra att jag är rolig, att jag har fint fluffigt hår och att jag kan mode exempelvis. Jag själv har gillat dom dragen hos mig själv och när det blev bekräftat av andra, att det var någonting som uppskattades så körde jag på det. Jag började inte gå efter någon annan som kanske hade långt hår, eller som var mer sarkastisk i sin humor eller som var duktig på att rappa. Jag byggde upp min twitter på min humor (som sedan gjorde att jag började blogga), jag rockade min frisyr på mitt sätt och jag började klä mig efter vad jag tyckte om. Jag försöker inte och har aldrig försökt att vara någon jag inte är. För det blir inte bra iallafall. Det blir halvbra.

Men missförstå mig rätt nu, jag hade aldrig gjort någonting bara för att någon sa åt mig att jag var bra på nått, jag märkte vad jag var duktig på och tyckte vara kul och fortsatte att köra på det. Hittade mina styrkor. Idag har jag som en liten lista i huvudet på saker som jag är bra på, och en där jag är mindre bra. Jag är dålig på att svara snabbt på mail exempelvis, jag funderar för mycket och är inte snabb att ta beslut men det krävs i mitt jobb. Så då anlitade jag Jonna som hjälper mig att ta beslut snabbt. Men jag är ganska unik i min stil, vilket gör att jag fokuserar mycket på det i mina kanaler som jag ser uppskattas då jag dagligen får ett gäng frågor om stylingtips, vart mina kläder kommer ifrån osv.

Man kan alltid bli influerad av andra människor, så är man ju som person och det är härligt att få inspiration från lite här och var, men det är skillnad på att hitta inspiration och göra det till sitt egna, och att ta det rakt av. Då blir du inte originell. Du blir en copycat. Lista ut vad som gör dig bra och vad just dina styrkor är, finn inspiration, men hitta ett sätt att göra det till ditt. Tipsar jag om en snygg skjorta här i bloggen så köp den om du tycker att den är fin, men styla den till jeans som du tycker sitter bra på dig, ha sneakers som du gillar och locka håret som du brukar locka håret. Då blev du influerad, men du rockar fortfarande din egna stil, du är originell. Ett ytligt enkelt exempel, men som man enkelt kan ta med sig i vardagen. Man måste hitta sin nisch. Det är faktiskt det första man lär sig i den här branschen, för du kan inte blogga och ha inriktning, mode, mamma, hälsa, business, skönhet, matlagning, inredning OCH musik. Man måste välja en inriktning, kanske, högst två. Dom med för många tappar man intresset för och det blir halvbra för ingen är såpass bra på så många saker. Och det antar jag passar bra in i vardagen också, vem är DU? Vad brinner DU för?

Jag kan ju bara utgå från mig själv och mitt yrke men där tror jag framförallt att det är A och O. Jag kan inte följa profiler som jag inte ser är 100 % sig själva. Tycker även man ser tydligt när någon har blivit influerad av någon annan vilket gör att jag tappar intresset snabbt. Och såklart är det så i det vanliga livet också. Umgås man med människor som man känner är sig själva så känner man ju av det, fejkar någon så känner man ju även av det. Däremot fascineras man av någon som är sig själv och kör på det. Iallafall jag.

Min grundtanke är helt enkelt det att jag vet att är jag inte mig själv så genomskådas det och jag kommer inte lika långt som när jag är mig själv. Punkt. Jag hade aldrig fått dom jobben jag har fått idag, haft dom följarna jag har idag eller haft den kretsen kring mig som jag har idag om jag inte var mig själv. Jag hade haft en del av det såklart, men efter några år hade det känts av och intresset att jobba med mig, följa mig eller vara min vän hade tynat bort. Man hade märkt att jag låtsades vara bra på någonting jag inte är.

Man kan fejka och ta efter andra hur mycket man vill, man då får man aldrig ut så mycket som möjligt av sig själv och det kommer ta längre tid att ta sig dit man vill, om man ens tar sig dit. Oftast blir man genomskådad och det sätter käppar i hjulet på en. Hitta dina styrkor, vad är du bra på? Och sedan hittar du ett sätt att få ut det bästa av dom egenskaperna. Och tänk på att dom personerna du förmodligen gillar bäst i ditt liv är dom som är sig själva. Exempelvis är ju Victor min favoritperson nummer ett i hela världen, och jag vet ingen som är mer sig själv än den människan i alla lägen.

Stor kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Madeleine

    Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg! Vill att livet ska ordna upp sig och att man får känna sig lycklig! Känner mig ensam en hel del och har kompisar som har det där man också vill ha, pojkvän och barn. Jag förstår att dagarna gå upp och ner även om man har den där familjen. Men man vill väll ha någon att dela livet med, någon som finns där vid ens sida och man kan planera framtiden med. Någon som gör en lycklig. Kanske är detta ett ämne ni kan ta upp i podden? Eller som du vill ta upp i bloggen? Ha det toppen och ta hand om dig!

  2. Elin

    Jag följde dig på twitter innan du startade bloggen, och blev SÅ glad när du skulle börja blogga för att du alltid har varit dig själv och kört ditt race. Väldigt inspirerande!!
    Tror det är därför som alla visar så mycket kärlek här inne, du vågar vara dig själv. Många uppskattar det! 🙂

  3. A

    Hej Maja! Har en fråga som hänger ihop lite med den första frågan du besvarade. Har funderat lite över detta sedan du skrev ditt inlägg om att dra ner på sociala medier. Vill också verkligen understryka att detta inte på något sätt är kritik utan bara en fundering! Du säger att du mår bättre av att dra ner på sociala medier och att du bara snabbt går in för att posta själv. Hur tänker du då kring att du på ett sätt bidrar till det som får dig själv att må dåligt? Du är själv en ”influencer” som postar bilder osv för att folk ska gå in och kolla på men har samtidigt insett att du inte själv vill sitta och scrolla igenom instagram. Är det något du har reflekterat kring? På ett sätt bidrar du ju, med ditt jobb, till det beteendet. Kan inte riktigt formulera min fråga inser jag men hoppas du förstår vad jag menar! Och som sagt, detta är absolut ingen kritik mot dig och jag hoppas att du kan förstå mig rätt. Älskar att följa dig i alla dina kanaler och detta var bara en fundering som dök upp hos mig och av nyfikenhet undrar jag om det är något du reflekterat över själv. Kram!

  4. Kat

    Ett tips om att undvika sociala medier! (Inte direkt till maja utan till er andra).
    1. Radera appen och ladda ner den när du har tid och lust att gå in
    2. Lägg appen så den inte är så tillgänglig, gärna i en mapp i mobilen som knte ligger på ”startsidan”. Ibland går jag in på instagram direkt när jag klickat ner den AV REN VANA. Så nu har jag gjort den mer otillgänglig och fler steg till appen gör att man måste tänka mer och då hinner man förstå vad man pysslar med haha

  5. J

    Vart kommer era vita gardiner ifrån som ni har i vardagsrummet, och era lampor över köksbordet?
    Älskar din blogg och älskar när du skriver om och visar bilder på inredning i båda era lägenheter!!! Sååååå kul 🙂

Visa alla 8 kommentarer
Wooow vad fin video!!

Wooow vad fin video!! Jag ska gifta mig nästa år och tycker det är så svårt med underhållning! Vad hade ni för band? Hade ni DJ också?

Tack!! Åh det är supersvårt! Vi hyrde in ett jazzband (jag minns inte för mitt liv med dom heter jag har försökt komma på det i en kvart nu men gravidhjärnan ställer till det, någonting med jazz!). Dom var otroligt duktiga, överraskade under middagen med att gå ut och spela på saxofonen och liknande vilket verkligen var uppskattat. DOCK så hade jag inte förstått att ett jazzband bara spelar jazzmusik, så där stod jag på dansgolvet och frågade Victor när dom skulle spela Magnus Uggla varpå han tittade frågandes på mig och undrade om jag skämtade. Jag älskar ju svenska klassiker så nu i efterhand hade det kanske passat just oss bättre, eller snarare mig, men alla gäster älskade bandet och dom var otroligt duktiga! Efter det hade vi DJ en vän till oss hjälpte till att fixa och Dani M överraskade och sjöng vid midnatt eller nått sånt! Så vi hade helt enkelt band, dj och artist. Vi älskar musik så det var verkligen viktigt för oss på bröllopet, sen tror jag iof att det är viktigt oavsett, jag själv kan ju gå från en nattklubb eller restaurang pågrund av dålig musik när man är på festhumör!

Hej Maja!! jag älskar din blogg och youtube-kanal och jag hoppas att du uppdaterar oftare där nu i år! Hur som helst jag undrar om ni har bestämt namn på ert barn och vad bebisen isåfall ska heta? Var det självklart från första början? <3

Hej och så roligt att du gillar mina kanaler! Vi har ett namn på bebisen som vi har haft i flera år, däremot börjar jag bli lite tveksam och jag vet inte varför. Men när andra säger bebisens namn så låter det typ lite konstigt i mina öron. När jag säger det låter det naturligt, även Victor, men när andra säger det låter det bara inte 100 %. Så jag vill börja kika på andra namn nu sista tiden utifall att däremot är det ju väldigt svårt att byta nu helt plötsligt? Vi kallar ju bebisen för dens namn och har gjort sedan vi fick reda på könet så att byta nu vore märkligt men jag vet inte. Häromdagen låg vi i soffan och googlade men hittade ingenting som skulle passa. Och även när vi gillar ett namn så passar det inte bebisen i magen, för den har ju redan ett namn. Så ja ni hör ju, det är lite förvirrande just nu.

Sen vet man ju inte heller hur det ska kännas när man väljer namn till sitt första barn? Vi har liksom inte ens pratat om det utan bebisen bara heter så redan nu. Hmm vi får se hur det blir! Det är svårt med namn! Kanske vore det roligt om man fick skriva förslag här??? Stor kram

Kan inte du ge tips eller berätta hur Victor hantera din ångest . Min kille har hamnat i depression och gör allt i världen för att finnas där för han. Men ibland är det tungt att stå bredvid och se sin kärlek må dåligt.

Hej <3 Jag får ofta frågor om hur man som anhörig ska hjälpa dem med ångest och när jag funderar så vet jag knappt själv. Dem bästa för mig är faktiskt mamma och Sanna. Mamma lyssnar alltid och dömer aldrig. Hon låter mig prata klart. Prata länge. Älta. Och så kommer hon med lösningar. Och säger åt mig hur jag ska tänka. Och Sanna är likadan där. Det viktiga för någon med ångest och depression tror jag är att ha någon att prata med. Som inte suckar eller lyssnar med ett halvt öra. Sanna är även duktig på att komma ihåg saker jag sagt. Exempelvis kan hon dagen efter fråga hur jag mår vilket är fint för ens hjärta. Vet inte heller om jag tycker att det är skönare att prata med kvinnor om mina tankar, älskar Victor och han är världens bästa livskamrat, men det är ibland bara lättare att få älta med mamma eller Sanna. Eller så är det för att jag lever så nära med Victor och behöver prata med någon som inte är här bredvid mig varje dag.

Mitt tips är att bara lyssna och fråga. Det värsta som finns är att känna sig ensam med sin ångest och man känner sig ofta jobbig. Ingen vill må dåligt och ingen vill heller vara en börda vilket man ofta kan känna när man har jobbiga tankar. Så lyssna bara, mer kan man inte göra.

Har du tips på serier? <3

Jag har lite svårt att titta på serier om jag inte verkligen fastnar. Får jag välja när jag är ensam tittar jag på enkla saker så som Solsidan, Sex and the city, Ex on the beach och sånt där. Men Victor älskar serier och filmer så han försöker sig ofta på det med mig för ibland funkar det!

Just nu tittar vi på serien YOU på Netflix! Otroligt bra och man fastnar verkligen. Handlar om en man som blir mer eller mindre besatt av en kvinna, sjukt bra så det är ett tips! Vi har plöjt nästan hela första säsongen på bara någon dag!

Jag har även fått tips om 36 dagar på gatan som finns på SVT! En fotograf lever på gatan i 36 dagar för att på riktigt få uppleva hur de hemlösa i Sverige har det. Den ska vi börja titta på efter YOU!

Och nu när Victor är i Dubai har jag börjat titta på Big Little Lies igen. Jag tycker att den är så otroligt bra och är verkligen en serie som passar mig!

Vilka är dina mest använda emojis? Vore kul att veta! Kram

Hahah det här får en att fundera och vissa saker vet jag inte varför dom ens ligger där men här har ni! Mitt tangentbord!

Hej Maja! First of all: du är så jäkla vacker! För det andra så har jag haft en fråga ganska länge men aldrig ställt den. Och det är kanske alldeles ointressant egentligen, men jag undrar hur det kändes för dig/er den dagen du och V insåg att ni skulle flytta från Sverige och verkligen bo utomlands. Och hur fungerar det för er med visum och pass osv nu när ni är ”brittish recidents”?  Jag tycker det är så intressant och spännande när folk flyttar utomlands och helt enkelt bor där och blir ett med staden/landet osv. Bodde själv i NJ ett år, men det var som AuPair så den resan tog ju snabbt slut och jag visste att den skulle ta slut. Så jag undrar helt enkelt hur det är för er! många kramar Sofia

Hej! Och TACK, herregud jag blir aldrig van med att få så fina komplimanger, jag blir väldigt glad och det behövdes idag efter dagar med feber. Nu till frågan, rolig tycker jag! När jag träffade Victor bodde han redan i Portugal och jag bodde i Oslo, Norge. Vi hade ju distansförhållande i ett och ett halvt år innan jag flyttade dit, och självklart var det ett stort steg men kändes så himla naturligt. Kanske blir det mindre läskigt när man inte har ”något val”. Ville jag vara med Victor så var det ju bara att flytta vilket gjorde flytten väldigt enkel. Första åren var ju väldigt svåra i Portugal men idag är jag så glad över det och ser verkligen dom åren som lärorika och kommer alltid minnas den tiden med så mycket värme.

Idag är jag så glad över att få bo utomlands och jag är väldigt glad över att Victor är såpass ung samt på den nivån han är i fotbollen vilket gör det möjligt för oss att bo utomlands i många år till. Jag vill absolut inte flytta hem än och jag vill att våra barn ska få leva utomlands, jag tror helhjärtat på att det är väldigt bra för barnen, att få uppleva olika kulturer och människor. Det är även bra för mig och Victor såklart, det har fått mig att bli en helt annan människa och jag har fått möjligheten att träffa helt underbara människor jag aldrig hade träffat annars. Jag får se världen från andra perspektiv. Och jag älskar verkligen vårt liv på resande fot. Skulle inte byta ut det mot någonting faktiskt. Sen är vissa dagar lite jobbigare och man längtar hem till familjen och vännerna men det är bara så vårt liv är och jag tror inte på att grotta ner sig för mycket i det.

Klubben har hjälpt oss att komma in i landet ordentligt, vi har även en bra bankman som hjälper oss väldigt mycket så allting går rätt till. Mina företag exempelvis är ju skrivna här i England med en adress i London! Om vi har förstått det rätt så får vår bebis svenskt pass, men bor vi här minst fem år till får hen även ett engelskt pass!

Jag skulle rekommendera alla att bo utomlands även om det låter så töntigt och man vill ju bara spy på utlandssvenskar som säger så. Men det är det bästa som har hänt mig som person och jag är så tacksam över att jag råkade träffa Victor och med det bege mig ut i världen och inte fastna hemma i Sverige. Det här passar mig som person mycket mycket bättre.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    36 dagar på gatan är så bra! Hemskt att se att människor i Sverige har det så men viktigt att se för att vi ska kunna hjälpa!

  2. Emma

    Sandra Beijer har ju en Facebookgrupp ”925” som är, av min åsikt, den bästa gruppen som finns. Där läsare samlar och diskuterar ALLT, verkligen allt! Och får tips, idéer och råd från medlemmarna. Det är verkligen högt och lågt. Och jag tänker, kanske det är dags att få en sån grupp växa hos dina läsare (mig inkulderat)! Att skapa ett fint forum där alla är snälla och ger varandra pepp när man behöver det men också synpunkter och bra jävla input när det ibland behövs är typ det bästa! Ett forum som styrs av dig där vi alla kan snacka, om allt. Hade velat ha det! Älskar Sandras 925 men skulle vilja ha en Majas också! ❤️ (I kommentarsfälten försvinner allt så snabbt tycker jag, och jag ”backtrackar” sällan när jag skrivit för att se om jag fått svar.)

    1. Bella

      JA! Jag har tänkt på exakt samma sak! Det känns som att det (för det mesta) är så fin stämning här och det vore så roligt att ha ett sådant forum också. Kanske inte att Maja måste styra det, tänker att hon kanske inte har den tiden. Men en Facebook grupp med några admins kanske? Tycker vi borde ta tag i det. Ett underbart forum i samma anda som Maja skapat här, öppen stämning och tryggt!

  3. Elin

    Vi har kallat bebisen i magen för ett namn sen vi fick reda på att det var en flicka , men jag vet inte heller om jag vill att hon ska heta det egentligen så vi säger till alla att det är hennes mellannamn. Jag har alltid haft bestämda namn jag tycker om men när jag blev gravid så ville jag inte ha något av dom och har jätte svårt att hitta något som jag känner för .

Visa alla 8 kommentarer