Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Frågor

Kategori
Hej Maja!

Hej Maja! Har en fråga som hänger ihop lite med den första frågan du besvarade. Har funderat lite över detta sedan du skrev ditt inlägg om att dra ner på sociala medier. Vill också verkligen understryka att detta inte på något sätt är kritik utan bara en fundering! Du säger att du mår bättre av att dra ner på sociala medier och att du bara snabbt går in för att posta själv. Hur tänker du då kring att du på ett sätt bidrar till det som får dig själv att må dåligt? Du är själv en ”influencer” som postar bilder osv för att folk ska gå in och kolla på men har samtidigt insett att du inte själv vill sitta och scrolla igenom instagram. Är det något du har reflekterat kring? På ett sätt bidrar du ju, med ditt jobb, till det beteendet. Kan inte riktigt formulera min fråga inser jag men hoppas du förstår vad jag menar! Och som sagt, detta är absolut ingen kritik mot dig och jag hoppas att du kan förstå mig rätt. Älskar att följa dig i alla dina kanaler och detta var bara en fundering som dök upp hos mig och av nyfikenhet undrar jag om det är något du reflekterat över själv. Kram!

Hej <3 och bra fråga! Jag tror ju att alla fungerar olika och blir inspirerade av olika saker. Jag ÄLSKADE instagram tills jag själv började ha det som yrke. Jag får svårt att slappna av nu att gå in och skrolla halv tio en söndagkväll gör att jag blir påmind om mitt egna jobb och vad jag borde göra och inte. Typ som om att man är journalist, och spenderar sin fritid med att läsa andra texter som är liknande ens egna. Det är ju utvecklande men inte jättehälsosamt att göra när man väl är ledig från sitt jobb.

Jag går in på instagram när jag är i jobb-mode och vill ha inspiration. Eller när jag helt enkelt bara vill se vad mina nära och kära har för sig (då får jag ställa in hjärnan på att bara njuta av det istället för att skapa massa måsten för mig själv).

. Jag tror att instagram verkligen kan inspirera andra, på riktigt, och att alla inte är som mig, blir lika påverkade. Victor kan sitta inne exempelvis och bara skrolla, han blir aldrig påverkad på ett negativt sätt utan kikar lite, sen lägger han undan telefonen. Såg ett klipp på en basketspelare, en hund eller hans lillebror som spelar hockey, likear lite och sen går hans dag vidare. Han sitter aldrig inne på kvällar när vi tittar film, äter middag eller liknande. Hänger vi en hel dag tror jag att han går in typ en gång vilket jag älskar med honom. Obrydd om omvärlden återigen. Och att mitt barn ska få en sån pappa är det bästa som finns. Hursomhelst.

Jag tycker att det blir ohälsosamt när man är inne MYCKET och nästan maniskt. Jag tror många känner igen sig när jag skriver att man bara uppdaterar gång på gång, symbolen rullar längst upp på sidan tills det står ”inga nya inlägg”, och för vad egentligen? Att se vad andra gör när man uppenbarligen själv inte har någonting vettigt för sig. Eller så har man någonting vettigt för sig, kanske väldigt vettiga saker, men ens tix att gå in tar över. Så skillnaden och svaret på din fråga är att jag älskar sociala medier, i en lagom mängd, och när jag jobbar, men inte på min fritid och det är jag ganska säker på beror just som jag skrev, på mitt jobb. Och att jag har fått en ganska så skev bild av sociala medier och att ”hänga med”. Jag kan bli stressad om jag inte har varit inne på länge och det om nått är ju ett kvitto på ett ickenormalt beteende. Jag vill absolut inte leva ett liv som styrs av min mobil, därav min detox.

Så jag är på detox och uppmanar till att inte gå in på instagram men ändå fortsätter jag att publicera inlägg efter inlägg, jag förstår din fråga. Men jag hoppas och vill tro att jag inspirerar på ett hälsosamt sätt, att när man ser en post av mig eller läser ett blogginlägg får en positiv känsla i kroppen. Och får man inte det, så anser jag att det är ens egna val att avfölja. Exempelvis läser jag vissa bloggar när jag är i vissa sinnestillstånd, exempelvis väljer jag en blogg om jag vill ha inspiration i jobbet, en inom mode och en inom mammarollen. Men har jag en dag med mycket prestationsångest då ger det mig ingenting att gå in och läsa dom bloggarna, då går jag in på en annan typ av blogg och läser om något som för mig är helt oviktigt. Eller så går jag inte in alls. Samma med instagram, jag följer konton jag mår bra av att följa (när jag väl väljer att kika), annars avföljer jag. Och låter min energi gå till någonting annat istället. För det inspirerar kanske inte just mig, men kanske någon annan och det är ju det fantastiska med sociala medier.

Så summan av kardemumman så tror jag att man är sin egen lyckas smed och man har ett eget ansvar i vilka man följer och inte. Och man får se till sig själv och fundera på vad blir jag inspirerad av, och vad ger mig någonting? Och sedan köra på det. Man sparar energi på det sättet och blir en lyckligare människa.

Sen måste man komma ihåg vilken kraft sociala medier har och hur det kan påverka en, jag avföljde alla slags fitnesskonton när jag hade ätstörningar, och nu i efterhand såg jag hur mycket mer det påverkade mig än vad jag trodde.

Och jag fortsätter att uppmana till att ha detox från sociala medier, att skrolla på instagram flera gånger om dagen ger ingen nytta, och det tycker jag även om jag är en av de som postar. Där ska man kika in när man är nyfiken och har lite tid över. Man ska inte göra det medan livet passerar förbi. Livet är för kort för det.

Less scrolling, more living. Mitt motto 2019.

Stor kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Therese

    Tack för ett väldigt klokt inlägg! Har verkligen märkt så stor skillnad i mitt mående sen jag avföljde massa influencers och ärligt talat vanligt folk också. Det jag märker på instagram (jämfört med bloggar osv) är att det är en helt annan bild som målas upp, många postar ju exempelvis bara när det gör något speciellt. När jag är hemma en fredagskväll och bara tar det lugnt så brukar jag ta bort appen faktiskt, annars är risken att jag går in och så ser man vad alla andra gör (är ute och äter middag/dricker bubbel/whatever) och så får man, iaf jag, ångest av det för att alla andra verkar göra något. Men så försöker jag tänka på att alla andra som också ligger hemma och tar det lugnt kanske INTE lägger ut det på sociala medier. Det är mitt största ”problem” med instagram, att det visas upp en så polerad yta hela tiden.

    Det jag ville komma fram till iaf är att jag verkligen uppskattar att du delar så mycket av ditt liv och att man aldrig får ångest av att gå in på dina konton, varken instagram eller bloggen. Stor kram <3

  2. Matilda

    Vilket bra svar Maja! Och vad du har blivit mycket bättre på att bemöta och besvara folks kommenterar, nyfikenhet och frågor. För mig som hela dagarna sitter och koncentrerar mig på ekonomiska och juridiska frågor kan det vara en fröjd att få skrolla lite på instagram och se mer ”obetydelsefulla” sakar som mode, inredning osv. osv. För dig är ju det helt kopplat till ditt jobb och din prestation. Självklart har du och jag då helt skilda uppfattningar kring vad sociala medier bidrar med.

  3. Ida

    Fina Maja! Gillar verkligen hur du resonerar! Jag har själv detox från instagram och nu har jag det bara på min Ipad som jag har hemma. Alltså sitter jag inte längre ständigt med telefonen i handen i skolan och på andra platser, det är så skönt och nu blir det mycket roligare att titta på instagram när jag väl kommer hem! Gillar verkligen att du uppmuntrar till detta, man inser inte hur besatt man faktiskt är för ens man tar sig ut det. All kärlek❤️

  4. Kelly

    Jag hoppas du kommer skriva en bok någon dag, så bra och fint som du uttrycker dig <3 Varje gång jag läst ett lite "djupare" inlägg här på din blogg så känner jag att jag fått insikt på något sätt och blivit lite klokare. Tack för det, du är bäst!

  5. Erica

    Maja! Älskar din blogg, eran podd och din Youtube. Idag var jag själv hemma, kokade kaffe och la mig i soffan för att kolla på din senaste Youtubevideo, men hittade den inte? Är det jag som drömt att du la upp på din insta att du gjort en ny video eller finns den inte kvar? 🙂 längtar annars efter en ny video. ❤

Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!!

Åh vill också sluta med det meningslösa scrollande på sociala medier… mår inte bra av det!! Tips, hur gör du? Vad fyller du ”dötiden” med när man bara ligger i soffan med?

Jag har börjat spela Hay Day! Dels tar det upp lite av min dötid, eller mer behovet att ta upp mobilen. Man har ju ett märkt tix att ta upp telefonen då och då, istället för att automatiskt gå in på instagram eller andra sociala medier så går jag in på Hay Day. Väldigt avslappnande för hjärnan. Dessutom har jag tagit min dötid till att göra något mer produktiva saker, småsaker som att rensa garderoben, jobba lite, hänga tvätten samtidigt som jag lyssnar på en bra podd. Det gör att dagarna liksom går åt att göra mer värda saker än att bara titta vad folk har för sig på nätet. Jag ser det som ett sätt att trappa ner och om ett tag kommer jag nog inte ens att tänka på dötid som dötid. Dessutom började jag läsa en bok häromdagen, det har aldrig hänt förren på semestern och jag somnade tio på kvällen för att jag blev så avslappnad av att läsa istället för att ligga framför datorn.

Så tvinga dig själv att inte gå in, bryt vanan. När impulsen säger åt dig att kolla instagram gör någonting annat. Måla naglarna, ring en vän eller hoppa in i duschen. Jag känner också att när jag numera sitter framför tvn så vandrar inte min hjärna iväg och vill pilla med telefonen utan jag blir helt inne i filmen vilket kan vara ganska så skönt för någon med mycket i huvudet. Hoppas tipsen hjälper lite iallafall, för mig funkar det! Stor kram

Har du tips på vad man kan göra när man är ledsen och livet känns jobbigt? Har du någon bra motivation/pepp att rekommendera? Ta hand om dig!

Vi alla är ju olika men jag måste för det första gråta ut. Och prata ut. Jag ringer nära och kära och pratar, får höra andras åsikter och försöker komma fram till ett svar genom det.

När jag är klar med det så är det viktigt för mig att ta mig ur svackan. Jag tar en långpromenad, åker till gymmet eller simmar. Aktiverar mig men framförallt kroppen. Kanske världens sämsta tips men det funkar.

Jag lyssnar på prestigelösa poddar. Dom som bara ger mig skratt och ingen prestationsångest, exempelvis Relationspodden med Katrin och Bingo. Att i 45 minuter få höra om frågor om analsex eller öppna förhållanden får mig att skratta och tänka på annat.

Boka upp mig. Jag brukar se till att återigen göra någonting, boka in naglar, en lunchdejt eller ett jobbmöte. Min hjärna behöver liksom tänka på annat.

Baka. Kanske bara funkar på mig men det tycker jag om, och det brukar kännas skönt för min själ att stå och fokusera på om degen har jäst ordentligt eller inte.

Tända ljus, lyssna på musik och ta en lång dusch. Det låter ju sååå klyshigt men det blir som en ceremoni för mig. En ritual.

Jag läser Sandra Beijers blogg, oftast kategorin Kärlek.

Jag kan gå in på pinterest och söka på det som tynger mig. När jag läser bra starka quotes mår jag ofta bra av det och blir lite starkare. Lite töntigt kanske men sant.

Tittar på Bridget Jones dagbok eller New Girl.

Har ni tips? Kommentera inlägget så gör jag ett helt inlägg om det här! <3

Bild tagen från King Magazine.

Hej fina du! Kom att tänka på en sak du nämnde i början av er inflytt i huset. Nämligen den grejen med att du inte fick fota varken huset eller något sådant, kommer inte ihåg vad anledningen var men har iaf för mig att fallet var så? Eller? Så till min fråga.. har du fått lite mer friare ”tyglar” angående det eller hur funkar allt sånt? Oklar formulering men hoppas du förstår vad jag syftar på! Ha det så fint!

Hej <3 Det blev en del frågor när jag hade Q&A på min story om varför jag inte kan/vill visa huset, eller precis som din fråga, varför jag nu kan visa lite! Bra fråga! Jag tror faktiskt att när vi var nyinflyttade så är säkerhetsrutinen hos nästan alla spelare den samma och för att ta det säkra för det osäkra är laget relativt hårda och vaksamma över vad som syns och inte. Med tiden tror jag att klubben har insett att jag jobbar med det här och därför gör egna val med vad jag lägger upp och inte. På egen risk helt enkelt. Däremot kan det fortfarande vara så att jag kan få feedback om en bild som jag ofta lyssnar på, att jag kan ha råkat ha med vårt alarm i bakgrunden eller råkar visa vår gate på ett visst sätt exempelvis. Vilket såklart är väldigt uppskattat och för mig var det nödvändigt i början då jag var så otroligt blåögd när jag flyttade hit och förstod nog inte riktigt skillnaden på nivån det helt plötsligt blev i vårt privatliv.

Idag bjuder jag ju på mycket mer bilder men är försiktig med att visa bilder utifrån, av säkerhetsskäl vill vi ju såklart inte att främlingar vet vart vi bor. Sen skulle jag inte heller vilja visa exakt hur vårt hus såg ut inifrån. Tycker att det blir för privat, däremot vissa rum och liknande visar jag gärna. Detaljer osv. Men inte för mycket. Kram! <3

Hur är man sig själv? Jag tycker att du har så bra värderingar och åsikter och du känns för mig och har gjort sen du började blogga på FEMME som att du alltid har varit dig själv. Du verkar alltid stå fast vid vem du är och du har liksom inte förändrats på dessa åren. Och jag tycker mig till och med se ibland att andra influencers tar efter DIG (gör du en frågestund gör fem andra som följer dig det dagen efter och ofta ser man kläder som du har haft på dig på andra) vilket verkligen är ett kvitto på framgång!! Du inspirerar oss följare och även andra inom samma yrke och jag hoppas att du ser det! Heja! Frågan blev kanske otydlig men jag vill helt enkelt ha tips om hur man är sig själv i alla lägen, både i jobbet men även i vardagen! Kram

HEJ <3 Och tack för din fråga. Jag tror att det är väldigt enkelt att glömma bort vem man är och ofta följa strömmen. Man tror att för att någonting funkar för dig, låt oss säga din frisyr, så ska den göra det på mig. Man glömmer ofta bort att gå efter sig själv och vem man själv är. Din framgång är din framgång, just för att du är du, jag måste skapa min egna framgång, på mitt sätt. Baserat på vad jag kan.

Jag försöker alltid att vara mig själv och jag blir väldigt glad av att man märker av det. Det betyder ju att jag är på rätt spår så tack för din kommentar för det första! <3

Men hur blev det så då? Jag tror att när insikten kom att jag blev uppskattat för mina personlighetsdrag så blev jag stark i det och fann styrka i det. Jag har fått höra att jag är rolig, att jag har fint fluffigt hår och att jag kan mode exempelvis. Jag själv har gillat dom dragen hos mig själv och när det blev bekräftat av andra, att det var någonting som uppskattades så körde jag på det. Jag började inte gå efter någon annan som kanske hade långt hår, eller som var mer sarkastisk i sin humor eller som var duktig på att rappa. Jag byggde upp min twitter på min humor (som sedan gjorde att jag började blogga), jag rockade min frisyr på mitt sätt och jag började klä mig efter vad jag tyckte om. Jag försöker inte och har aldrig försökt att vara någon jag inte är. För det blir inte bra iallafall. Det blir halvbra.

Men missförstå mig rätt nu, jag hade aldrig gjort någonting bara för att någon sa åt mig att jag var bra på nått, jag märkte vad jag var duktig på och tyckte vara kul och fortsatte att köra på det. Hittade mina styrkor. Idag har jag som en liten lista i huvudet på saker som jag är bra på, och en där jag är mindre bra. Jag är dålig på att svara snabbt på mail exempelvis, jag funderar för mycket och är inte snabb att ta beslut men det krävs i mitt jobb. Så då anlitade jag Jonna som hjälper mig att ta beslut snabbt. Men jag är ganska unik i min stil, vilket gör att jag fokuserar mycket på det i mina kanaler som jag ser uppskattas då jag dagligen får ett gäng frågor om stylingtips, vart mina kläder kommer ifrån osv.

Man kan alltid bli influerad av andra människor, så är man ju som person och det är härligt att få inspiration från lite här och var, men det är skillnad på att hitta inspiration och göra det till sitt egna, och att ta det rakt av. Då blir du inte originell. Du blir en copycat. Lista ut vad som gör dig bra och vad just dina styrkor är, finn inspiration, men hitta ett sätt att göra det till ditt. Tipsar jag om en snygg skjorta här i bloggen så köp den om du tycker att den är fin, men styla den till jeans som du tycker sitter bra på dig, ha sneakers som du gillar och locka håret som du brukar locka håret. Då blev du influerad, men du rockar fortfarande din egna stil, du är originell. Ett ytligt enkelt exempel, men som man enkelt kan ta med sig i vardagen. Man måste hitta sin nisch. Det är faktiskt det första man lär sig i den här branschen, för du kan inte blogga och ha inriktning, mode, mamma, hälsa, business, skönhet, matlagning, inredning OCH musik. Man måste välja en inriktning, kanske, högst två. Dom med för många tappar man intresset för och det blir halvbra för ingen är såpass bra på så många saker. Och det antar jag passar bra in i vardagen också, vem är DU? Vad brinner DU för?

Jag kan ju bara utgå från mig själv och mitt yrke men där tror jag framförallt att det är A och O. Jag kan inte följa profiler som jag inte ser är 100 % sig själva. Tycker även man ser tydligt när någon har blivit influerad av någon annan vilket gör att jag tappar intresset snabbt. Och såklart är det så i det vanliga livet också. Umgås man med människor som man känner är sig själva så känner man ju av det, fejkar någon så känner man ju även av det. Däremot fascineras man av någon som är sig själv och kör på det. Iallafall jag.

Min grundtanke är helt enkelt det att jag vet att är jag inte mig själv så genomskådas det och jag kommer inte lika långt som när jag är mig själv. Punkt. Jag hade aldrig fått dom jobben jag har fått idag, haft dom följarna jag har idag eller haft den kretsen kring mig som jag har idag om jag inte var mig själv. Jag hade haft en del av det såklart, men efter några år hade det känts av och intresset att jobba med mig, följa mig eller vara min vän hade tynat bort. Man hade märkt att jag låtsades vara bra på någonting jag inte är.

Man kan fejka och ta efter andra hur mycket man vill, man då får man aldrig ut så mycket som möjligt av sig själv och det kommer ta längre tid att ta sig dit man vill, om man ens tar sig dit. Oftast blir man genomskådad och det sätter käppar i hjulet på en. Hitta dina styrkor, vad är du bra på? Och sedan hittar du ett sätt att få ut det bästa av dom egenskaperna. Och tänk på att dom personerna du förmodligen gillar bäst i ditt liv är dom som är sig själva. Exempelvis är ju Victor min favoritperson nummer ett i hela världen, och jag vet ingen som är mer sig själv än den människan i alla lägen.

Stor kram <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Madeleine

    Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg! Vill att livet ska ordna upp sig och att man får känna sig lycklig! Känner mig ensam en hel del och har kompisar som har det där man också vill ha, pojkvän och barn. Jag förstår att dagarna gå upp och ner även om man har den där familjen. Men man vill väll ha någon att dela livet med, någon som finns där vid ens sida och man kan planera framtiden med. Någon som gör en lycklig. Kanske är detta ett ämne ni kan ta upp i podden? Eller som du vill ta upp i bloggen? Ha det toppen och ta hand om dig!

  2. Elin

    Jag följde dig på twitter innan du startade bloggen, och blev SÅ glad när du skulle börja blogga för att du alltid har varit dig själv och kört ditt race. Väldigt inspirerande!!
    Tror det är därför som alla visar så mycket kärlek här inne, du vågar vara dig själv. Många uppskattar det! 🙂

  3. A

    Hej Maja! Har en fråga som hänger ihop lite med den första frågan du besvarade. Har funderat lite över detta sedan du skrev ditt inlägg om att dra ner på sociala medier. Vill också verkligen understryka att detta inte på något sätt är kritik utan bara en fundering! Du säger att du mår bättre av att dra ner på sociala medier och att du bara snabbt går in för att posta själv. Hur tänker du då kring att du på ett sätt bidrar till det som får dig själv att må dåligt? Du är själv en ”influencer” som postar bilder osv för att folk ska gå in och kolla på men har samtidigt insett att du inte själv vill sitta och scrolla igenom instagram. Är det något du har reflekterat kring? På ett sätt bidrar du ju, med ditt jobb, till det beteendet. Kan inte riktigt formulera min fråga inser jag men hoppas du förstår vad jag menar! Och som sagt, detta är absolut ingen kritik mot dig och jag hoppas att du kan förstå mig rätt. Älskar att följa dig i alla dina kanaler och detta var bara en fundering som dök upp hos mig och av nyfikenhet undrar jag om det är något du reflekterat över själv. Kram!

  4. Kat

    Ett tips om att undvika sociala medier! (Inte direkt till maja utan till er andra).
    1. Radera appen och ladda ner den när du har tid och lust att gå in
    2. Lägg appen så den inte är så tillgänglig, gärna i en mapp i mobilen som knte ligger på ”startsidan”. Ibland går jag in på instagram direkt när jag klickat ner den AV REN VANA. Så nu har jag gjort den mer otillgänglig och fler steg till appen gör att man måste tänka mer och då hinner man förstå vad man pysslar med haha

  5. J

    Vart kommer era vita gardiner ifrån som ni har i vardagsrummet, och era lampor över köksbordet?
    Älskar din blogg och älskar när du skriver om och visar bilder på inredning i båda era lägenheter!!! Sååååå kul 🙂

Visa alla 8 kommentarer
Wooow vad fin video!!

Wooow vad fin video!! Jag ska gifta mig nästa år och tycker det är så svårt med underhållning! Vad hade ni för band? Hade ni DJ också?

Tack!! Åh det är supersvårt! Vi hyrde in ett jazzband (jag minns inte för mitt liv med dom heter jag har försökt komma på det i en kvart nu men gravidhjärnan ställer till det, någonting med jazz!). Dom var otroligt duktiga, överraskade under middagen med att gå ut och spela på saxofonen och liknande vilket verkligen var uppskattat. DOCK så hade jag inte förstått att ett jazzband bara spelar jazzmusik, så där stod jag på dansgolvet och frågade Victor när dom skulle spela Magnus Uggla varpå han tittade frågandes på mig och undrade om jag skämtade. Jag älskar ju svenska klassiker så nu i efterhand hade det kanske passat just oss bättre, eller snarare mig, men alla gäster älskade bandet och dom var otroligt duktiga! Efter det hade vi DJ en vän till oss hjälpte till att fixa och Dani M överraskade och sjöng vid midnatt eller nått sånt! Så vi hade helt enkelt band, dj och artist. Vi älskar musik så det var verkligen viktigt för oss på bröllopet, sen tror jag iof att det är viktigt oavsett, jag själv kan ju gå från en nattklubb eller restaurang pågrund av dålig musik när man är på festhumör!

Hej Maja!! jag älskar din blogg och youtube-kanal och jag hoppas att du uppdaterar oftare där nu i år! Hur som helst jag undrar om ni har bestämt namn på ert barn och vad bebisen isåfall ska heta? Var det självklart från första början? <3

Hej och så roligt att du gillar mina kanaler! Vi har ett namn på bebisen som vi har haft i flera år, däremot börjar jag bli lite tveksam och jag vet inte varför. Men när andra säger bebisens namn så låter det typ lite konstigt i mina öron. När jag säger det låter det naturligt, även Victor, men när andra säger det låter det bara inte 100 %. Så jag vill börja kika på andra namn nu sista tiden utifall att däremot är det ju väldigt svårt att byta nu helt plötsligt? Vi kallar ju bebisen för dens namn och har gjort sedan vi fick reda på könet så att byta nu vore märkligt men jag vet inte. Häromdagen låg vi i soffan och googlade men hittade ingenting som skulle passa. Och även när vi gillar ett namn så passar det inte bebisen i magen, för den har ju redan ett namn. Så ja ni hör ju, det är lite förvirrande just nu.

Sen vet man ju inte heller hur det ska kännas när man väljer namn till sitt första barn? Vi har liksom inte ens pratat om det utan bebisen bara heter så redan nu. Hmm vi får se hur det blir! Det är svårt med namn! Kanske vore det roligt om man fick skriva förslag här??? Stor kram

Kan inte du ge tips eller berätta hur Victor hantera din ångest . Min kille har hamnat i depression och gör allt i världen för att finnas där för han. Men ibland är det tungt att stå bredvid och se sin kärlek må dåligt.

Hej <3 Jag får ofta frågor om hur man som anhörig ska hjälpa dem med ångest och när jag funderar så vet jag knappt själv. Dem bästa för mig är faktiskt mamma och Sanna. Mamma lyssnar alltid och dömer aldrig. Hon låter mig prata klart. Prata länge. Älta. Och så kommer hon med lösningar. Och säger åt mig hur jag ska tänka. Och Sanna är likadan där. Det viktiga för någon med ångest och depression tror jag är att ha någon att prata med. Som inte suckar eller lyssnar med ett halvt öra. Sanna är även duktig på att komma ihåg saker jag sagt. Exempelvis kan hon dagen efter fråga hur jag mår vilket är fint för ens hjärta. Vet inte heller om jag tycker att det är skönare att prata med kvinnor om mina tankar, älskar Victor och han är världens bästa livskamrat, men det är ibland bara lättare att få älta med mamma eller Sanna. Eller så är det för att jag lever så nära med Victor och behöver prata med någon som inte är här bredvid mig varje dag.

Mitt tips är att bara lyssna och fråga. Det värsta som finns är att känna sig ensam med sin ångest och man känner sig ofta jobbig. Ingen vill må dåligt och ingen vill heller vara en börda vilket man ofta kan känna när man har jobbiga tankar. Så lyssna bara, mer kan man inte göra.

Har du tips på serier? <3

Jag har lite svårt att titta på serier om jag inte verkligen fastnar. Får jag välja när jag är ensam tittar jag på enkla saker så som Solsidan, Sex and the city, Ex on the beach och sånt där. Men Victor älskar serier och filmer så han försöker sig ofta på det med mig för ibland funkar det!

Just nu tittar vi på serien YOU på Netflix! Otroligt bra och man fastnar verkligen. Handlar om en man som blir mer eller mindre besatt av en kvinna, sjukt bra så det är ett tips! Vi har plöjt nästan hela första säsongen på bara någon dag!

Jag har även fått tips om 36 dagar på gatan som finns på SVT! En fotograf lever på gatan i 36 dagar för att på riktigt få uppleva hur de hemlösa i Sverige har det. Den ska vi börja titta på efter YOU!

Och nu när Victor är i Dubai har jag börjat titta på Big Little Lies igen. Jag tycker att den är så otroligt bra och är verkligen en serie som passar mig!

Vilka är dina mest använda emojis? Vore kul att veta! Kram

Hahah det här får en att fundera och vissa saker vet jag inte varför dom ens ligger där men här har ni! Mitt tangentbord!

Hej Maja! First of all: du är så jäkla vacker! För det andra så har jag haft en fråga ganska länge men aldrig ställt den. Och det är kanske alldeles ointressant egentligen, men jag undrar hur det kändes för dig/er den dagen du och V insåg att ni skulle flytta från Sverige och verkligen bo utomlands. Och hur fungerar det för er med visum och pass osv nu när ni är ”brittish recidents”?  Jag tycker det är så intressant och spännande när folk flyttar utomlands och helt enkelt bor där och blir ett med staden/landet osv. Bodde själv i NJ ett år, men det var som AuPair så den resan tog ju snabbt slut och jag visste att den skulle ta slut. Så jag undrar helt enkelt hur det är för er! många kramar Sofia

Hej! Och TACK, herregud jag blir aldrig van med att få så fina komplimanger, jag blir väldigt glad och det behövdes idag efter dagar med feber. Nu till frågan, rolig tycker jag! När jag träffade Victor bodde han redan i Portugal och jag bodde i Oslo, Norge. Vi hade ju distansförhållande i ett och ett halvt år innan jag flyttade dit, och självklart var det ett stort steg men kändes så himla naturligt. Kanske blir det mindre läskigt när man inte har ”något val”. Ville jag vara med Victor så var det ju bara att flytta vilket gjorde flytten väldigt enkel. Första åren var ju väldigt svåra i Portugal men idag är jag så glad över det och ser verkligen dom åren som lärorika och kommer alltid minnas den tiden med så mycket värme.

Idag är jag så glad över att få bo utomlands och jag är väldigt glad över att Victor är såpass ung samt på den nivån han är i fotbollen vilket gör det möjligt för oss att bo utomlands i många år till. Jag vill absolut inte flytta hem än och jag vill att våra barn ska få leva utomlands, jag tror helhjärtat på att det är väldigt bra för barnen, att få uppleva olika kulturer och människor. Det är även bra för mig och Victor såklart, det har fått mig att bli en helt annan människa och jag har fått möjligheten att träffa helt underbara människor jag aldrig hade träffat annars. Jag får se världen från andra perspektiv. Och jag älskar verkligen vårt liv på resande fot. Skulle inte byta ut det mot någonting faktiskt. Sen är vissa dagar lite jobbigare och man längtar hem till familjen och vännerna men det är bara så vårt liv är och jag tror inte på att grotta ner sig för mycket i det.

Klubben har hjälpt oss att komma in i landet ordentligt, vi har även en bra bankman som hjälper oss väldigt mycket så allting går rätt till. Mina företag exempelvis är ju skrivna här i England med en adress i London! Om vi har förstått det rätt så får vår bebis svenskt pass, men bor vi här minst fem år till får hen även ett engelskt pass!

Jag skulle rekommendera alla att bo utomlands även om det låter så töntigt och man vill ju bara spy på utlandssvenskar som säger så. Men det är det bästa som har hänt mig som person och jag är så tacksam över att jag råkade träffa Victor och med det bege mig ut i världen och inte fastna hemma i Sverige. Det här passar mig som person mycket mycket bättre.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Emma

    36 dagar på gatan är så bra! Hemskt att se att människor i Sverige har det så men viktigt att se för att vi ska kunna hjälpa!

  2. Emma

    Sandra Beijer har ju en Facebookgrupp ”925” som är, av min åsikt, den bästa gruppen som finns. Där läsare samlar och diskuterar ALLT, verkligen allt! Och får tips, idéer och råd från medlemmarna. Det är verkligen högt och lågt. Och jag tänker, kanske det är dags att få en sån grupp växa hos dina läsare (mig inkulderat)! Att skapa ett fint forum där alla är snälla och ger varandra pepp när man behöver det men också synpunkter och bra jävla input när det ibland behövs är typ det bästa! Ett forum som styrs av dig där vi alla kan snacka, om allt. Hade velat ha det! Älskar Sandras 925 men skulle vilja ha en Majas också! ❤️ (I kommentarsfälten försvinner allt så snabbt tycker jag, och jag ”backtrackar” sällan när jag skrivit för att se om jag fått svar.)

    1. Bella

      JA! Jag har tänkt på exakt samma sak! Det känns som att det (för det mesta) är så fin stämning här och det vore så roligt att ha ett sådant forum också. Kanske inte att Maja måste styra det, tänker att hon kanske inte har den tiden. Men en Facebook grupp med några admins kanske? Tycker vi borde ta tag i det. Ett underbart forum i samma anda som Maja skapat här, öppen stämning och tryggt!

  3. Elin

    Vi har kallat bebisen i magen för ett namn sen vi fick reda på att det var en flicka , men jag vet inte heller om jag vill att hon ska heta det egentligen så vi säger till alla att det är hennes mellannamn. Jag har alltid haft bestämda namn jag tycker om men när jag blev gravid så ville jag inte ha något av dom och har jätte svårt att hitta något som jag känner för .

Visa alla 8 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja! tack för en toppenblogg! En liten fråga som jag funderat på…ska se om jag kan formulera mig rätt =) Victor, som har ett kontrakt, hur gör han om han ex har bortamatch och du åker in på förlossningen. Får han ”släppa allt” och åka till dig? Eller är dom hårda med att de inte kan avbryta allt pga sin partner ska föda barn? Väldigt nyfiken och hoppas jag får ett svar! Stor kram.

Hej <3 Och tack för att du läser. HAHA BRA fråga. Det är ju väldigt olika från klubb till klubb. Jag vet skräckhistorier där klubben har tvingat spelaren åka från sjukhuset innan barnet kom till världen då det dagen efter var match. Har några vänner som har missat förlossningen pågrund av flyg och liknande. Däremot tror jag och vad jag har hört att många klubbar har samma slags regler och moral där, att spelarna alltid ska försöka vara med på förlossningen. Däremot är det sällan spelaren får vara hemma för att tjejens due date är passerat eller liknande. Alltså har jag due date 25e april och bebisen inte har kommit kommer Victor fortfarande åka på planerade matcher samma vecka. Han sitter inte hemma med mig och bara väntar. Däremot har jag känningar, eller får jag känningar när han är iväg så får dom åka hem direkt (då krävs det ju också att det går flyg, eller tåg eller liknande för att dom ska hinna hem). Men jag kommer att ha någon här för chansen att Victor råkar vara i en annan stad eller annat land är ju ganska så stor. Hoppas verkligen att han kan vara med på förlossningen, skulle bli väldigt ledsen annars. Han är ju min stora trygghet såklart och det skulle verkligen vara en sorg om han missade vår barns födsel. Och efter födseln så kommer han få börja jobba direkt igen, är det träning dagen efter så åker han förmodligen på den och samma om det är match! Stor kram

Är så glad för er skull <3 NJUT!
En fråga, vilket filter använder du på dina bilder? I vilken app?

Jag använder mig av appen VSCO! Filtret h3 som jag har köpt till! Sen justerar jag alltid färgerna och kontrasten.

Hur gör du dina kollage? <3

Jag använder mig av Canva och av appen Smartcloset!  PUSS

Varför ska ni inte fira jul tillsammans i år? Kram

Hej <3 Haha alla tycker att det är så konstigt att vi inte ska fira jul i år ihop men det är så enkelt som att jag gärna vill vara nära min familj och släkt i år pågrund av lite personliga anledningar och Victor har ju sin fotboll så hans släkt kommer hit! Men jag är tillbaka redan den 25e och får några dagar att fira med hans familj också vilket ska bli mysigt <3 jag får lite av båda helt enkelt!

En fråga, helt off topic men har för mig att du tidigare skrivit om känslan av att man ger mer än man får i en vänskapsrelation.
Idag fick jag en inbjudan till en av mina närmsta vänners babyshower, vi bor i varsin del av sverige men jag vill såklart av hela mitt hjärta finnas där på den stora dagen i hennes liv. Så jag började direkt kolla hur mycket det skulle kosta, hur mkt jag skulle behöva vara ledig från jobbet och hur jag skulle kunna pussla för att få ihop det och får SÅÅ dåligt samvete när jag inser att det inte kommer gå. Då säger min sambo ”men tänk nu, hade hon gjort det här för dig, lagt ut de pengarna, tagit sig den tiden och kommit hit, hur många gånger har hon hälsat på dig sen du flyttade hit för 6 år sen?” Och då insåg jag att nej, hon har inte varit här en enda gång, och har egentligen aldrig visat intresse för det. Och då blev jag så ledsen på något vis, eller fick klump i bröstet, för att jag insåg att jag kanske ger så mycket mer än jag får tillbaka, om inte alltid praktiskt så emotionellt. (Vet att det låter som hybris och att jag kastar upp mig själv på livets högsta hästar men det bjuder jag på).

Nuuu till frågan, vad gör man? Hur tänker man? Hur blir man inte ledsen och hur slutar man försöka ge allt när det liksom ligger i ens natur på något vis?

Oj vilken bra och stor fråga. Alltid när jag har bloggat om vänskap här i bloggen eller när jag och Sanna har pratat om det i podden så är det alltid många som hör av sig och känner igen sig. Det är klurigt med vänskapsrelationer. Och jag tror att det blir klurigare i en viss ålder, mellan 20 och 30 händer så himla mycket och jag tror att det är då man sätter sin grund när det kommer till vänskaper. Man inser ofta att man värderar olika, eller precis som du beskriver värdesätter olika saker.

Jag har precis som du alltid försökt åka hem, åka på tillställningar, göra en grej av vad som är viktigt i andras liv. Jag tror att det är viktigt. Att förstå vad som är viktigt för ens vän, oavsett om jag tycker att exempelvis födelsedagar är viktiga eller inte så kanske hen tycker det och då finns jag där. Så när du skriver ”hur slutar man försöka ge allt” så borde du tänka om. Man SKA ge allt till sina nära och kära, men får du inte det tillbaka så måste man faktiskt (låter kanske hårt) men släppa den personen. Det är absolut inte värt det. För tillslut har man sin lilla grupp som man VILL ge allt till och som man får TILLBAKA allt ifrån. Exempelvis skulle jag vilken dag som helst åka till någon i min närhet om den behövde mig, jag skulle släppa allt och bara åka. Och jag vet att alla skulle göra detsamma för mig. Inte få nått trött sms om att man ska försöka eller se för man kanske har nått annat för sig.

Jag tror precis som du skriver att det kanske är dags att släppa lite på den relationen du har. Jag har känt ett tungt tryck på mitt bröst och varit så otroligt ledsen men har alltid kommit tillbaka till grundkänslan att det är för att jag inte kände att jag fick det som jag gav tillbaka. Och det betyder inte att någon har rätt eller fel, bara att man har olika syn på vad man gör och inte i en vänskapsrelation. Man kan ha olika prioriteringar och behov. Och ibland blir man bara för olika. Och tänker för olika och har för olika värderingar. Efter alla dessa år nu med Victor i andra länder har jag kommit fram till några grundstenar som är A och O för mig.

Man ska genuint vilja den andra gott. Går det bra för dig så är det min största lycka och man ska bli stolt över sin kompis (blir man inte det måste man själv ta sig en funderare och se vart skon klämmer.) Jag har haft känslan när jag hängt med folk att jag inte ens har vågat ta upp vad jag jobbar med just nu eller hur det går för mig och då är ju relationen helt fel. När någonting bra händer mig är mina bästisar dom första jag ringer. Det här har blivit ännu viktigare för mig allt desto mer Victor har vuxit karriärsmässigt. Ser man inte oss, framförallt Victor för den han är längre eller genuint vill han gott så har man ingenting i våra liv att göra. Vi behöver en liten tajt krets runtomkring oss och det har vi märkt tydligt genom åren. Exempelvis var det någon som tipsade en av Sveriges största tidningar om vårt bröllopsdatum och vart festen skulle hållas. Detta fick vi nys om när bara inbjudna hade fått informationen, alltså har någon, som inte är i vår närmsta krets men bekant med någon vår närmsta krets, försökt tjäna pengar på vår största dag i livet. Om det var en respektive eller om någon råkat se inbjudan på något kylskåp vet vi inte men det bevisar ju bara varför vi är så måna om vilka vi har runt oss. Sidospår.

Man ska ta sig tiden (och vilja ta sig tiden). Tar sig inte någon tid för mig kommer jag inte längre ta mig tid för den och det kommer sluta med att vi inte längre är vänner. Jag upplever att desto äldre man blir desto mer mån blir man om sin tid, det är ytterst sällan jag hänger med människor jag inte känner ger mig någonting. Jag har bland mina finaste minnen från Stockholm exempelvis. Malin har tagit ledigt från jobbet för att träffa mig och Vickan och Tove försöker alltid fixa sina jobbpass för att kunna träffa mig så mycket som möjligt när jag är hemma. Och när jag kommer till Västerås så har nästan alltid min familj och mina kusiner med familj tid för mig. Det är kärlek.

Och på tal om det, jag tror att man måste hänga med människor som är lika en själv. Någon man vågar prata och drömma med. Jag tror att många som läser kan hålla med om det, att när man tänker efter så är ofta en vänner en kopia av en själv. Och om inte annat, någon man inspireras av. Annars tror jag att klyftorna blir för stora om man känner att den andra har helt andra åsikter eller livssyn.

Vad mer. Man ska helt enkelt välja människor kring sig som bara ger en precis det där man själv ger tillbaka. Man ska få energi och kraft. Känna att vad som än händer så VILL den här människan förstå mig och jag henne eller honom. Vi vill varandra väl och månar om varandra. Vänskap är bland det finaste som finns, kruxet är bara att det tar lite tid innan man hittar sitt gäng som var och en enbart ger en kraft. Så ofta vi har knepiga relationer, med vänner, föräldrar och partners utan att förstå att livet är för kort för det och ibland är det bättre att släppa taget och lära känna nya fantastiska människor.

Det är en befrielse när man väl kommit dit att man inte längre har ont i bröstet över en relation i sitt liv. Och att det finns människor som 100 % bara vill dig väl och älskar dig för att du är du.

Du ska bara åka på babyshowern om du tror att hon hade åkt för din skull, däremot säger ditt tryck över bröstet att hon nog inte skulle det tyvärr. Och mitt tips är väl att kanske låta den relationen vara nu, för den dagen då din faktiska babyshowern kommer och hon inte dyker upp så kommer det göra väldigt ont. Ge din tid och energi till en vän som förtjänar den istället, det tycker jag. Stor kram.

När kommer din hårvideo upp? Älskar din blogg och hela dig.

Jag ska försöka spela in den IDAG! Men innan nyår är den 100 % uppe måste försöka hinna med allting bara och hoppas jag hinner med det idag. Kram och tack för tålamodet.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lisa

    Kloka ord om vänskap <3 Alla vet nog innerst inne vilka som är 100 och inte. Men vetskapen att någon man själv sett som närmaste i många år inte gör allt tillbaka är så smärtsam. Den jag trodde var min bästa vän har ännu inte hälsat på min 1,5 åring eller för den delen mig. Fint att du tar upp sånt här och gör känsla av ensamhet lite mindre för läsare. Kram!

  2. Linda

    Hej fina Maja! Förstår precis vad du menar när folk hela tiden frågar varför ni inte firar jul ihop… Min man är engelsk så han har alltid firat jul tillsammans med sin familj i England, och jag med min i Sverige. Vi tycker inte det är något konstigt med det! Man gör det som passar en bäst helt enkelt 🙂 kram!

  3. Madelene

    Du är så klok Maja. I 6 år har jag svamlat omkring i vänskapsdjungeln, och det du skrev om att om ens vänner ofta är som kopior av en själv, så tändes en lampa – det är ju så sant! Jag har många bekanta, eller ytliga vänner, som är så olika mig och nu förstår jag ju varför det aldrig blivit ”mer” av oss. Tack för att du en gång delar med dig av geniala och personliga svar, kram

Visa alla 13 kommentarer
Typ tre timmar innan Victor friade <3 Jag älskar din blogg Maja.

Typ tre timmar innan Victor friade <3

Jag älskar din blogg Maja. Gud vad jag kikar in varje dag, haha. Du är så otroligt inspirerande!!
Ser att frågan kanske har dykt upp tidigare.. men tror du att du kommer berätta om frieriet här i bloggen i framtiden eller vill ni behålla det för er själva? 
Vore kul o höra hur “det gick till” men förstår också att man inte behöver dela med sig av precis allting.
Stor kram till dig och Victor och er gullebebis!
<3

Jag gick igenom arkivet nu och upptäckte att jag faktiskt inte har bloggat om det. Jag trodde det? Men vill ändå inte berätta allt utan kort och gott så friade han i (eller säger man på kanske) Maldiverna. Jag hade ingen aning. En av de finaste kvällarna i hela mitt liv helt klart. Han hade ordnat ett tält på stranden där musik spelades i högtalare och det bjöds på trerätters. Favoritvin och vår favoritmusik spelades i högtalaren. Allting var bara perfekt. Och direkt efter förrätten så öppnade sig himlen. Så vi fick ta en golfbil och hitta skydd under ett tak (tror ni Victor var stressad då eller HE HE). Men när vi kom tillbaka hade personalen gjort om allting och vi fick alltifrån nya kuddar till glas till ljus. Sen fortsatte kvällen (han gick ner på knä) och den avslutades på vår terass vid havet där vi öppnade en flaska champagne och ringde våra nära och kära. Lyckan.

Åh vad mysigt! Skulle du någonsin tänka dig att dricka en enda droppe alkohol medan du är gravid?

Hmm alltså nej inte ett helt glas, men jag har smuttat på vänners glas när dom dricker vin men det känns konstigt? Elakt mot min bebis typ. Fick dock höra av en vän som jobbar på restaurang att det är vanligt att gravida dricker ett eller två glas i veckan. Typ ”veckans glas”? Jag tänker att man får göra precis vad man vill, det är ju så olika från person till person och kultur till kultur! MED DET SAGT, någon längtar till sommaren :))))))))

När kommer ditt avsnitt du gjorde tillsammans med din mamma i podden? Har själv en anhörig som lider av schizofreni och vill så gärna höra era tankar. 

Passande fråga, den kommer på söndag! <3 Känner mig nervös inför det.

Det är så kul att följa din graviditet, extra kul då jag själv är gravid i vecka 24! Vore kul med ett inlägg längre fram om hur den engelska mödravården/förlossningsvården upplevs/ En nyfiken och gravid barnmorska.

Åh så roligt att höra! Jag går nu hos en privat läkare där jag även fick en privat barnmorska. Flera tjejer jag känner genom fotbollen har tipsat om den läkaren så jag bokade in ett möte och har nu köpt ett paket där alla kontroller, blodprov osv ingår. Skillnaden är (om jag har förstått det rätt), är att jag kommer att gå betydligt oftare än vad man gör i Sverige. Jag går nu varannan vecka och kommer att göra tills bebisen är här. Jag har fått en rundtur på sjukhuset där jag ska föda och vi har även fått info om egen ingång, parkering osv. Låter kanske fjantigt men självklart vill vi föda barn ifred och åka ifrån sjukhuset utan att fastna på bild osv. Det känns tryggt. Det var en av de sakerna som stressade upp mig, att den dagen jag föder barn så vill jag inte att Victors yrke på någotvis ska påverka oss eller kunna stressa upp oss utan det ska bara vara vi och vår bebis i fokus ingenting annat. Och det ska vara privat.

Jag har fått en journal där det fylls i information varje gång jag är där, fått nummer för nödsituationer och liknande. Jag är väldigt glad över hur det känns, för någon månad sen var jag faktiskt väldigt orolig men nu känns det väldigt bra. Däremot kommer jag nog alltid sörja lite att jag inte fick en gullig barnmorska i Sverige som jag kunde gå till då och då, här blir det lite mer sterilt om ni förstår vad jag menar. Jag har även romantiserat mackorna man får efter en födsel i Sverige men vi får helt enkelt göra egna när vi kommer hem till huset sen hehe. Det viktiga är att bebisen mår bra och att vi alla har koll på läget.

Hej! Jag har en fråga, blir Victor ofta igenkänd på gatorna i Manchester? Typ att många vill stanna och ta kort med honom och blir ”hypade”? Eller får ni ofta vara i fred?

Ibland såklart men vi bor utanför stan där det är ett mer privatområde så vi hamnar ofta inte i situationer där det kan hända (vi är eremiter helt enkelt he he). Men självklart händer det när vi är på restaurang osv men folk är väldigt trevliga här och stör väldigt sällan. Det är mer att folk kollar nyfiket men det är vi vana vid nu så ingenting vi störs av! 🙂

Maja, jag har följt dig länge nu och du ger mig ofta ett gott skratt.
Eftersom jag följt dig länge så jag förstått att flytta runt som ni gör inte alltid en dans på rosor även om det är en fantastisk upplevelse. Det jag undrar är hur gör man med vänner och dylikt? Orkar man skaffa nya vänner eller är det typ för jobbigt för att man ändå kanske måste bryta upp? Umgås ni fruar/flickvänner mycket, eftersom ni är i ”samma sits”? Och är lagen inbjudande till nya? Åh nu blev det långt haha! Fortsätt som du gör. Älskar att följa dig och din blivande lilla familj.

Hej!! <3 och så roligt att du följer just mig. Vi är ett gäng som umgås här och snart ska de flesta av oss äta julmiddag och sedan blir det fest (jag får väl ghosta). Jag är alltid öppen för att skapa nya relationer, jag upplever att bland de finaste relationerna jag har idag är dom jag har skaffat mig på ”senare dar”. Så vart jag än är så försöker jag alltid att vara öppen och framförallt mig själv, ibland leder det till magiska relationer och ibland till mer ytliga men även det kan vara härligt. Jag tycker om att vara med i ett sammanhang och att ta chanser att vara med om jag kan. Det vore fruktansvärt om även mitt privatliv skulle styras efter Victors fotboll och jag bara skulle sitta hemma som ett kolli. Sedan är det lyx att det är sån stor variation på tjejer och kulturer här i laget och att alla kan engelska! I Portugal pratade ju alla bara portugisiska. Jag tror alltid på att tacka ja och att anstränga sig, men känner man inte att man klickar eller liknande så måste det också vara okej att välja att inte vara med. Man måste lyssna på sig själv. Stor kram

Jag tycker du verkar vara en superhärlig tjej! Jordnära och klok. Däremot undrar jag också om man skulle kunna få veta mer detaljerat med vad du jobbar. Typ istället för att skriva ”nu ska jag jobba” så är det roligare att läsa ”nu ska jag fota samarbeten och det kommer ta hela förmiddagen”, eller ”nu ska jag sitta med kläderna som ska designas”. Tvivlar inte på att du arbetar heltid men det blir mer intressant att läsa om man specifikt får veta med vad. Sen om du inte vill vara detaljerad så är det såklart ok, det är ju upp till dig. Kram och tack för en mysig blogg och podd!

Hej <3 Det verkar ha blivit en liten härva här inne efter att jag och Victor hamnade i tidningarna för någon dag sedan (det brukar vara så, Sveriges mest speciella människor som annars inte läser klickar sig in här), har fått mail och kommentarer hela gårdagen om att det är Victor som har köpt lägenhet och inte jag (som om att man har någon aning om vad jag omsätter i mina bolag. Det är just pengagrejen man trycker på när man vill ”göra mig ledsen”, att jag är helt och hållet självförsörjande har dom ingen aning om och dom hade väl blivit tokiga om dom visste) och att jag inte jobbar överhuvudtaget. Men även så är ni en del normala människor som undrar genuint vad jag jobbar med vilket jag förstår så jag tänkte svara på det här! Det vart en härlig stund för mig själv för jag har faktiskt inte själv reflekterat så mycket över vad jag jobbar med och nu när jag skrev när allt så blev jag impad av mig själv. Värsta entreprenören ju, vamos Maja Lindelöf. Om jag hade vetat detta för fyra år sedan när jag var vilsen i Portugal och kände mig värdelös för att alla kallade mig fotbollsfru dagarna i ända och jag febrilt försökte hitta min väg i livet. Livets upp och nedgångar alltså <3 man måste alltid tro på sig själv, glöm inte det.

Det här är iallafall vad jag gör just nu!

Planerar min och Sannas livepodd. Alltifrån lokal, goodiebags, biljetter, sponsorer till innehåll ska planeras. Igår satt vi från 08 – 13 bara för att jobba med livepodden. Det här är alltså ett stort event vi ska hålla i och kräver mycket arbete, speciellt eftersom att vi gör allting själva med två andra tjejer. Att jag inte bloggar och skriver om att jag idag har mailat med fyra olika sponsorer är ju helt enkelt för att det inte är så roligt att veta eller att vi har beställt x antal papperspåsar idag eller bekräftat allting med biljettbolaget. Tråkig info helt enkelt och detaljerna vill vi ju ändå spara till den 25e januari då livepodden hålls i Stockholm.

Kampanjer 2019. Jag planerar många olika årskampanjer inför 2019 med stora företag. Fick en kommentar om att jag aldrig har samarbeten och det är ju just för att jag inte tar första bästa eller allt som kommer över mig. Jag tackar nej till väldigt många och till väldigt mycket pengar och hade om jag ville haft ett samarbete per dag. Men jag valde för flera år sedan att jobba mer långsiktigt och har väntat och varit selektiv vilket har resulterat i att helt sjukt stora företag har hört av sig till mig om kampanjer hela 2019. Företag jag står för. Ingenting jag kan skriva om eller ens vill för innan någonting är påskrivet vill jag inte ropa hej. Jag kommer att blogga om att jag ska till Köpenhamn förmodligen men skriver jag varför jag är där så är det kontraktsbrott innan någonting är klart. Det är som att skriva att man har fått ett nytt jobb på IKEA innan man har skrivit på ett anställningsavtal, eller att man har köpt lägenhet innan båda parter har skrivit sin signatur.

Klädkollektion. Jag jobbar med min kollektion för Daisy Grace men då graviditeten kom emellan så har vi fått skjuta upp lite saker och mailar fortfarande om detaljerna och diskuterar kontraktet. Det tar tid att göra en kollektion, eller iallafall för mig som är perfektionist. Och jag skulle ju inte skriva till er nu vad jag gör för plagg eller vilken färg jag har valt då jag förmodligen kommer att ångra mig fem gånger och då blir väl folk irriterade över det. Ligger även i förhandling angående två andra stora kollektionssamarbeten 2019 som jag är väldigt glad över, håller alla tummar. Längtar tills den dagen jag släpper min första kollektion av kläder, herregud jag kommer vara så stolt över mig själv då.

Samarbeten. Jag har kampanjer och samarbeten som ska upp. Att spela in en vlogg, föra över filer och bestämma detaljer går över flera dagar men låt oss säga sex timmar totalt. En IG-story med samarbete tar kanske fyra timmar. Alltifrån att diskutera brief och avtal över mail till att spela in det, få feedback, göra ändringar och publicera i tid. Samma med att plåta samarbeten, det krävs en halvdag för mig då jag aldrig skulle göra någonting halvdant. Och som nu när jag var i Stockholm så spelade jag in för hjärnfonden och det tog upp en eftermiddag och så spelade jag ju in med p3 hemma hos mig och det tog en hel förmiddag, och det jobbet får ni ju se när det är färdigklippt och är planerat för publicering, saker och ting sker inte över en natt inom det här yrket. Det här är ju väldigt roliga saker i mitt jobb däremot så tar det tid vilket jag förstår att man inte vet om man själv inte jobbar med det. Det är även den här delen som många klankar ner på i mitt yrke, man missar att marknadsföring 2018 är via oss och inte modeller som det var på 90-talet. Och då vill ju även vi ta fina, bra, professionella bilder. Så att ta bilder för ett miljonföretag kräver enligt mig planering och tid, sedan krävs ju redigering av bilderna osv så det är inte att ”bara ta lite bilder” som många tror.

Förfrågningar. Jag får kanske 25 till 30 mail om dagen om samarbeten, intervjuer och andra förfrågningar där jag behöver rensa, ta ställning och ta vissa samarbeten vidare. Det krävs många mail och möten innan ett avtal sätts, återigen iallafall för mig då jag sällan gör ”one shots” och bara ett samarbete för att göra det och sedan har jag glömt vad varumärket heter. Alla samarbeten bollar jag med min projektledare vilket även det kräver möten och tar tid. Typ som en säljare sitter framför sin dator hela dagarna och svarar på mail eller ringer kunder så gör även jag.

Podden. Jag poddar varje vecka som kräver planering och sedan jobb efter med redigering av klippet, omslagsbild osv. Också någonting som är sjukt roligt i mitt jobb dock mer tidskrävande än vad man tror, speciellt när saker och ting inte går som det ska. Även här förhandlar ju jag och Sanna varje vecka med olika företag om samarbeten osv och det kräver många mailtrådar och möten.

Bloggen. Jag bloggar även varje dag ju som ni vet, det varierar ju i tid men detta inlägg har totalt tagit två timmar för mig då jag hittade frågor, har svarat och reflekterat och hittat bilder. Ett inlägg som kommer upp imorgon tog mig även det flera timmar att förbereda och när jag skriver om kläder och gör kollage tar även det många timmar. Så per dag om man tänker arbetstid så går två timmar åt enbart ett blogginlägg, försöker snitta två om dagen men tiden räcker inte alltid till även om jag ofta vill ta mig tiden, att blogga är så himla härligt och jag älskar min dialog med er. Ni är som vänner här inne.

Välgörenhet. Och jag har en del projekt som jag inte tar betalt för eller pratar om men som jag gör på min arbetstid, så som att ta kontakt med barn och organisationer för att anordna resor, träffar och biljetter till Victors matcher. Även det krävs planering och logistik med Victor och hans klubb. Ingenting jag skriver om här.

Så det är nog i det stora hela mitt jobb just nu, sen varierar ju det såklart. Ni minns ju att jag knappt hade något jobb efter sommaren vilket jag var ärlig med och att allting låg runt hörnet, nu börjar saker och ting hända men resultaten kommer ni inte att få se förrens 2019 tyvärr men mitt jobb med Hjärnfonden kommer upp redan i veckan så stay tuned!

Och jag förstår att det är lätt att inte förstå begreppet influencer eller vad jag jobbar med. Och några troll här inne kommer väl att hitta fel på min yrkesbeskrivning också men det här är vad jag iallafall vad jag gör om dagarna. Jag jobbar med marknadsföring helt enkelt och driver mina egna bolag. Jag ska försöka börja skriva mer om vad jag gör i detalj här inne så blir det nog lättare att förstå och såklart roligare att följa! Stor kram

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Ida

    Asså jag säger bara WOW. Har följt dig sedan portugal för att du är just du, jag är här inne på bloggen varje dag och sitter bänkad varje söndag efter ett nytt poddvsnitt. Och jag måste säga att herregud vilken inspiration du är. Du är för det första så otroligt snygg och så otroligt grym på det du gör! Älskar hur du är så ärlig med allt, både det positiva o negativa med livet o graviditeten osv.
    Vet inte riktigt vart jag ville komma med denna kommentar men kände att jag var tvungen till och skriva av mig om hur fantastisk jag tycker du är!

    Är så sjukt ledsen över att jag är utomlands just när ni har er livepodd… men jag vet att den kommer bli så lyckad så jag hoppas att det kommer komma flera framöver (gärna längre ner mot skåne kanske ?). men TACK Maja! Både för en grym blogg, grymma samarbete som vi kan ta del av och världens bästa podd!!

  2. C

    Det var min kommentar du svarade på. Vill bara säga tack för det och för att du inte börjar med att ”gå till attack” för att det är en ”dum fråga” av en person att ställa, som att man ifrågasätter ditt yrke. Vilket det såklart inte var 🙂 Glad att du tog dig tid att skriva och förklara. Det är så intressant att få höra alla olika saker en influencer gör!

    Men här kommer en sak jag vill fråga om alternativt påpeka. Kanske får skit för det men jag vill få det sagt. Ibland är dina och Sannas svar på frågor jäkligt dryga. Jag tänkte igår när jag var ute och promenerade och lyssnade: ”gud jag tror inte att vissa kommer vilja ställa en fråga igen för svaret den här tjejen/tjejerna just fick var inte trevligt”. Ni typ… skrattade bort frågan? Suckade? För att hon frågade om ”fotbollsfru” livet. Det är som att ni blir extremt stötta varje gång och istället suckar bort det som att man är totalt dum i huvudet som ens frågar. Jag känner att ni är roliga, kloka och troligtvis väldigt snälla människor som ni beskriver varandra, men jag tycker att det är omoget att sucka bort ett svar och säga ”jag har inte ens något att svara till den där frågan…” skratta bort den och gå vidare. Jag förstår att ni är trött på att endast kallas fotbollsfru när det är det sista av allt ni gör och är, men samtidigt är ni ju fortfarande fru till en vanlig kille som spelar fotboll. Fattar inte att det blir en sån stor sak. Ni vet ju i er själva allt ni är och åstadkommit utan dom.
    Jag stängde av podden iallafall och kommer att vänta på nästa podd. Vet inte om jag fick lite ont i hjärtat eller vad det var men så blev det iallafall. Ris och ros men jag hoppas att jag kan uppfattas rätt och att jag inte blir nertryckt för att jag har en åsikt. Gillar er fortfarande såklart men så tuffa som ni är borde konstruktiv kritik tolkas på ett bra sätt, hoppas jag. Ha en fortsatt fin vecka!

    1. Louise

      Jag håller med. Jag är mycket möjligt en av dina största fans, kollar på allt du gör och lägger ut och hade typ dött för ditt utseende och din härliga personlighet och syn på livet. Sån otrolig inspiration. Men jag ogillar också starkt när du och Sanna idiotförklarar frågor som visserligen innefattar ”fotbollsfru”-grejen, men också har en annan innebörd och frågeställning. För många frågor ni skrattade bort hade ju faktiskt en vettig fråga i grunden. Ni borde ju vara så pass trygga och självsäkra i vad ni själva gör och åstadkommer att ni även kan vara rakryggade och försöka ge ett svar även på sådana frågor.

      Vill också tacka för allt annat du gör. Du har på riktigt hjälpt mig få en mer hälsosam syn på min kropp, mat och träning. Och det är en av de svåraste fighterna jag lever med. Kan typ inte tacka dig nog. Kram <3

    2. Maja Nilsson

      Jag förstår vad du menar men det är nog lätt att säga själv när man inte varje dag får samma fråga år efter år eller samma kommentar. För mig är det som om att någon skulle fråga om min vikt eller kommentera den varenda dag oavsett vad jag gör och inte, en fråga jag tar illa vid av helt enkelt. Du kanske inte gör det. Men jag gör det. Och jag är trött på att jag ska behöva ta det, och att det är dåligt av mig att inte bemöta det med ett leende eller med respekt. Jag tar ofta konstruktiv kritik och vill alltid bemöta alla med respekt och eftertanke, men jag känner inte att jag får tillbaka det av några av er när det kommer till den här frågan. Det är som om att några av er vägrar att förstå vad jag menar. Jag ska bara ta, att jag får frågor om fotbollsfrulivet och jag borde ju vara ”tillräckligt stark i mig själv” så jag kan väl ”ta att ni ställer såna frågor”. ”Det är ju inget illa menat”. Vilket det kanske inte är, men att jag gång på gång har berättat för er att jag blir sårad och förnärmd av ordet fotbollsfru och att ni ändå proppsar på att kommentera om det så har jag faktiskt tröttnat på att vara trevlig tillbaka och att ge pedagogiska och bra svar.

      Det har jag redan gjort om och om igen. För jag har fått samma slags frågor om och om igen. Här i bloggen, i podden och på youtube. Detta eviga tjat och folk verkar aldrig nöja sig med mina svar. Din kommentar hade varit i mina ögon helt korrekt och sann såklart om det hade varit första gången jag svarade på frågan i veckans podd. Men man vill mjölka samma fråga om och om igen. I alla mina kanaler. Vareviga dag. Vi har även svarat på frågorna om fotbollsfruar minst 10 gånger i podden med utvecklade och bra svar så man kan gå tillbaka i arkivet istället för att klaga på att vi nu efter ett och ett halvt år inte längre vill svara. Jag blir sårad och tar illa vid, och om jag jämt ska ta konstruktiv kritik så kanske det är dags för mina läsare och lyssnare och ta samma slags konstruktiva kritik. Jag vill inte svara mer på dessa frågor och har varit väldigt tydligt med det, har helt enkelt tröttnat och tycker inte att dom är relevanta. Även om man fint bäddar in dom i “jag vet att du gör din egna grej men ändå”. Det får räcka nu helt enkelt och vill man veta om fotbollsfruar och det livet får man googla istället så får man upp alla mina hundra svar om exakt samma fråga. Men nu vill jag fokusera framåt och på mer positiva ord än fotbollsfru. Och förstår man inte varför det ordet är laddat så förstår man inte feminism och att det är 2018. Jag är ingens fru och kommer inte svara på en till fråga om det. Jag hoppas att ni respekterar det, och gör ni inte det så kan ni inte förvänta er ett bra svar från mig tillbaka tyvärr. Kram

      1. Sofia

        Jag tänker att det är smartast att inte ta upp frågorna överhuvudtaget då? Tyckte inte heller det var särskilt trevlig start på dagen att lyssna på ert senaste avsnitt. Jag förstår att det är jättejobbigt att få sådana kommentarer varje dag och att man tröttnar men ta inte upp kritik eller ”onödiga kommentarer” om ni inte kan sköta det på ett bra sätt. Försök se kommentaren med andra ögon ibland, jag uppfattar inte alls det på samma sätt som er många gånger.

        Hur som helst, jag älskar din blogg, podd och dig MEN ibland tycker jag du kan vara lite väl ”kaxig” och går för hårt på. Du ska såklart inte ta emot vad som helst, ibland måste man säga ifrån, men kanske något litet att tänka på nästa gång du tar illa vid en kommentar. Hoppas du får en fin dag och att vi möts av en gladare podd nästa vecka! Jätteintressant svar om ditt jobb här ovan också! 🙂

      2. Emma

        Har läst bloggen sen Portugal-tiden och lyssnat på podden sen starten (älskar båda) och utan att ta något ”parti” i denna diskussion vill jag bara säga att jag tror detta till stor del handlar om att Maja och Sanna får såna frågor typ en miljon gånger oftare än vad vi följare uppfattar när vi läser blogg/lyssnar på podd osv. Så det har ju byggts upp länge och inte konstigt de blir trötta på det. Men med det sagt var det ju samtidigt en fördomspodd och de frågade efter folks fördomar, och då är det ju inte heller konstigt att folk faktiskt skriver de fördomar de har. Även om de som sagt inte stämmer, men det är ju det som är själva grejen mer fördomar…

      3. C

        Ja jag förstår hur du menar Maja men jag håller med kommentaren under. Ta inte upp frågor ni inte klarar av att svara på. Överlägset sämsta avsnittet sedan start och jag har älskat varenda, med kvinnodagen-avsnittet som topp. Jag är feminist såklart(!!!) och står upp för mina vänner, systrar, kvinnor i min omgivning till tusen. Men att en fråga ska väcka sån ilska och att behöva säga ”jag är ingens fru”. Medan vissa dagar ska du stoltsera hejvilt med att du är fru Nilsson Lindelöf. Det duger i ett sammanhang men inte i ett annat. Tänk efter i vissa svar för det skulle inte förvåna mig om dom som skickar in frågor blir sårade.

  3. Matilda Andersson

    Det finns en blogg jag läser och det är din Maja! Det är så mysigt att titta in här varje dag för den känns personlig och genuin, precis som många av dagens stora bloggar en gång gjorde. Tack för det!

    Förutom det vill jag bara säga att vi ju är många som självklart förstår att även du jobbar och oavsett hur ni väljer att dela upp era uppgifter, pengar osv. så är det ni båda två som får ert liv att rulla. Folk kan väl ha åsikter kring vad andra par har för roller eller ansvarsområden, men herregud. Jag förutsätter att alla gör det som är bäst för sin egen familjen med de förutsättningar man har. Du vet själv Maja att du inte sitter hemma och petar dig i naveln dagarna långa..och om du nu hade gjort det så är det väl upp till dig. Kan alla bara få leva sina liv som dom vill sålänge det inte går ut över andra?

    KRAM!

    1. Maja Nilsson

      Åh så glad jag blev av din kommentar. Väldigt väldigt glad. Tack för att du tog dig tiden att skriva till mig <3. Stor kram

Visa alla 101 kommentarer