Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Jag kan inte FÖRSTÅ att det är JAG som skriver vecka 35!!!

Jag kan inte FÖRSTÅ att det är JAG som skriver vecka 35!!! För mig i min graviditet har alla veckor efter vecka 30 känts som mållinjen, när jag var i vecka 12 och såg kvinnor skriva ”vecka 32” så tänkte jag shit vad nära. Och nu är jag där. Herregud. Panik blandat med lycka blandat med oro blandat med en överväldig känsla av kärlek.

Mitt mående: Jag mår väldigt bra men väldigt trött nu. Eller det varierar faktiskt från dag till dag. Vissa dagar donar jag, städar, plockar, och har mig och andra dagar ligger jag utslagen, äter jag ballerinakakor och tittar på serier. Men jag känner mig liksom lite sliten. Tung, som en val. Jag kan inte andas ibland, vi kan äta middag och efter tre tuggor är jag mätt för min lilla bebis har bestämt sig för att parkera på matsäcken. Tappar jag en strumpa så är det tungt att ta upp den, att hämta ett glas vatten är jobbigt och att raka benen är omöjligt. Ja jag märker av nu att det är slutspurten.

Mina hormoner: Ja, jag märker ingen skillnad? Är det för att jag i vanliga fall är en känslomänniska som känner och tänker det mesta? Jag är inte alls sådär odräglig som man har hört att kvinnor kan bli. Jag bara är. Gladare än någonsin, lugnare än någonsin? Får sällan utbrott. Men iochförsig, när jag blir irriterad, då blir det hus i helvete. Typ som med våra inredare, det är liksom noll tolerans nu och jag har helt klart tappat det. Men jag känner mig inte alls hormonell i mina vanliga relationer? Victor har det bra han.

Mina cravings: FRUKOST! Mackor, fil och juice. Mycket frukt nu också! Och apelsinjuice eller äppeljuice!

Min vikt och kropp: Det är som vanligt, mer vätska dock och såklart känner jag nu att jag är stor. Jag är allt för att unna mig och allt det men jag har känt lite att jag har tappat det sista tiden och fick skärpa till mig lite. Min energi var ju i botten också för att jag åt bara bröd med sockrade flingor till, min kropp behöver ju vitaminer och energi nu inför förlossningen så jag har faktiskt medvetet försökt tänka till lite. Men det har ju inte med vikten och göra utan min energi och kraft.

Övrigt: Vår barnsäng och skötbord från Sebra är spårlöst borta (beställt från två olika hemsidor) men själva Sebra verkar inte ha koll på hur man levererar ut från Danmark så jag kommer förmodligen att få avboka allting och hitta nytt. Inte det man vill kanske i vecka 35 men nu har det gått sex veckor (skulle ta en) så nu ger jag nog upp. Tänker att bebisens rum får bli färdigt sen, det är ju ingen stress nu, hen har ju en liten säng i vårt rum och sen får vi göra klart resten. Lite trist bara när man var sugen på att inreda och pyssla. Jaja.

Vagnarna har kommit!!!!! Och skötväskan! Och bilbarnstolen! Och ja ALLTING annat. Och det känns så verkligt! Vagnen står här brevid vårt köksbord och ibland går jag runt med den som en TÖNT.

Längtar nu och är pirrig. Snart är vecka 36 här och jag har läst att många föder redan i vecka 37, jag jinxar varje dag men jag tror att det är jag som mentalt förbereder mig. Att min förlossning KAN starta om en och en halv vecka är liksom för overkligt för mig och därför säger jag till alla att hen säkert kommer då. Sen går jag säkert över till vecka 42 bara för det men min hjärna behöver typ veta att det är nära nu. Däremot har Victor en del matcher nu och dom gick vidare i CL vilket är så KUL! Dock gör det mig lite nervös, igår och i förrigår när han var i Paris så kände jag mig faktiskt lite nojig om jag ska vara ärlig.

Men återigen, längtan efter bebisen har gått över till en känslan av ren saknad på något vis, alltså jag saknar min bebis fast jag aldrig träffat personen. Men jag är liksom så redo att få träffa hen, så redo. Aldrig varit mer redo för något i livet. Att jag snart är mamma, åh. Så lycklig.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Felicia

    Ville bara säga hur fin du är. Gick in i vecka 36 och I FEEL YOU 🙈 Tung, trött och känner mig som en flodhäst. Längtan efter bebis har, precis som du säger, gått över till en saknad på något konstigt vis. Tänk att snart är våra gullpluttar här. Du är en otroligt stark tjej, glöm inte det. 🌸

  2. Linn

    Åh, förstår precis känslan 😍
    Vår son föddes i v.37+3 och den kärleken alltså ❤️
    Känner inte dig men är övertygad om att du kommer bli en alldeles underbar mamma. Njut nu av sista veckorna med magen och sen har ni er bebis hos er och då börjar en annan underbar njutning 😊

  3. Sofia

    Känns som det inte var så längesen du postade en vlogg (kommer inte ihåg vad du kallade den) i blå tröja vid köket tror jag där du var i kanske v5 och du fick knappt igen jeansen 😂 hur känns det idag? Du har verkligen det där ”glowet” många pratar om vid graviditet!

  4. Malin

    Jag är en ganska ny följare. Sen typ efter skavlan. Så har inte läst igenom eller kollat alla videos. MEN det visades ju några klipp i skavlan från din youtube. Och den tröjan, som är vit och stor när du säger ”man tar vad man får på sig” typ! Tror du stod i garderoben med. Vad är den ifrån? Såg ju faaaantastiskt mysig ut!!

  5. Johanna

    En fråga som inte riktigt hör till detta inlägg – men du som är duktig på mode och har så fin stil, jag undrar hurdan bh du använder till axelbandslösa plagg eller linnen med tunnare band?? Tycker att helt axelbandslösa bhar inte ger något vidare stöd eller blir fint i ryggen nämligen.. Ge gärna tips om du har något 🙂
    Kram på dig <3

Visa alla 10 kommentarer
Jag tog till mig av era tips och har beställt hem tre böcker inför förlossningen!

Jag tog till mig av era tips och har beställt hem tre böcker inför förlossningen! Först ut var denna som jag läste ut på en halvtimme, läste upp flera stycken högt för Victor (ja, han borde också läsa men det kommer jag aldrig få honom till att göra och så är det med det), och skrattade. Otroligt bra och framförallt enkel bok! Väldigt mycket i boken var dessutom tips jag hade fått från min barnmorska, därför tänker jag att den här är perfekt för er som inte kommer att gå en kurs eller vill ha lite snabb info om förlossningen!

Det var många bra tips till partnern, vad hen ska tänka på och agera! Jag är en person med mycket energi och även när jag inte har det så har jag svårt att ta det lugnt så detta kändes viktigt för oss att läsa. Att när allting drar igång så ska jag vila mig i form. Vore typiskt mig att fortsätta i samma tempo här hemma och köra på med mitt ”ska bara” och sen är jag helt slut när det väl är dags.

Boken var dessutom väldigt rolig! Jag skrattade så mycket åt det här stycket för det här kommer förmodligen att vara vi, kan se mig Victor framför mig fundera på vad i helvete jag håller på med egentligen och varför jag inte lyssnar haha.

Men TACK för detta tipset! Jag rekommenderar denna vidare! Har två böcker kvar jag ska pjöja igenom, återkommer om dom!

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Amanda

    Åh, de två barnmorskorna som har skrivit den boken jobbar på förlossningen där jag kommer att föda (är i vecka 36)! De håller i inspirationsföreläsningar med temat förlossning några gånger per år och har haft sen 2012. Därav att boken har blivit av tror jag =) sambon och jag var på den i januari och den var så jäkla bra! Om än roligare än själva boken (för vi köpte den efteråt). De fokuserade mycket på partnern och vi båda tyckte att det var en väldigt bra och givande föreläsning. Just för att den var så rolig så var det enkelt att lyssna och ta till sig allt de sa.
    Kram på dig <3

  2. Lisa

    Såg din senaste video på youtube. Tänker återkoppla till det du berättade om din ”prick” under läpparna. För det första förstår jag verkligen inte de människor som tydligen hört av sig till dig och inte gillar den? Jag tycker verkligen att det är SNYGGT och blir FINT på dig. Önskar själv att jag fick en sådan prick hihi, för som sagt, tycker verkligen det är snyggt på dig. Unikt och vackert.
    Det är också så elakt av folk att ifrågasätta varför du har kvar den.. Tycker du är otroligt klok som kommer till insikten att deras åsikt först och främst inte spelar någon roll, och att hur ANDRA ser på den inte behöver vara sanningen, och att din sanning är den som räknas. Blev det flummigt? Jag menar bara att det som räknas är din känsla av det, och att det är som du säger en del av dig.
    Vill tacka för att du delade med dig av detta, för jag inser att jag har några saker att släppa tag om. Saker som andra bestämt sig för ”är fult” men egentligen inte alls behöver vara det. Saker som är en del av mig, som faktiskt har sin charm och skönhet, och att det som räknas är hur jag förhåller mig med det.
    Och slutligen, är så trött på att vi går runt och tror att vi är skulpturer man ska putsa på. HERREGUD, kan vi alla bara få VARA som vi ÄR.. vi är inte skulpturer. Vi föds på ett sätt med vissa förutsättningar, och så har vi kroppen som förändras med tiden av många olika anledningar, och det är okej. Kroppen är ingen kultur som är till för att se snygg ut. Det finns så mycket mer att leva för. Hm, nu blev det en lång kommentar.

    Tack för insikten <3

  3. Rebeca

    Hej Maja!
    Jag vill inte jaga dig eller vara dryg (förlåt jag vet att jag är det, har mailat o skrivit överallt). Men jag heter Rebeca Eklöf och är projektledare på European Media Partner, en internationell Content Marketing-byrå, som distribuerar kampanjer i Sveriges ledande morgontidningar.

    Jag skriver till dig därför att jag vill ha med dig som den stora profilen i kampanjen Analys – Baby Boom!! Jag berättar gärna mer! Det är inget jobbigt, du kommer att kopplas ihop med en av våra bästa journalister som tar allt via telefon och du kommer självklart få korrekturläsa innan allt går i tryck! Så fort jag fick reda på detta temat tänkte jag – JAG VILL HA MED MAJA NILSSON LINDELÖF!!! Jag hoppas verkligen att du är intresserad!

    Kramar från en trogen läsare

  4. Rebeca

    Åh vad kul! Hoppas det är av intresse. Man kan ta intervjun per Mail osv om det är att föredra! Du får tex kolla frågorna innan osv. Hoppas vi hörs! Kramar en trogen följare och projektledare

Visa alla 9 kommentarer
God morgon söndag!

God morgon söndag! Idag börjar vi ett nytt kapitel! Eller ja, det var väl att ta i, men nu kommer mitt första kollage inriktning BABY! Jag har ju skrivit om graviditeten och allt men nu var jag bara tvungen att göra ett kollage till er med fina saker (jag har legat i sängen hela morgonen och kikat runt och man blir ju helt tokig för att det finns så mycket GULLIGT). Vi har köpt allting klart för 0-3 månader (och hade vi inte det så checkade jag av det imorse he he, säg inget till Victor bara) och det finns ju så mycket roligt.

Jag älskar ju kläder och det är ett så roligt sätt att uttrycka sig, så fram till att mitt barn kan uttrycka sig och ha en egen vilja så kommer jag gå helt crazy på stylingen. Eller crazy och crazy, men jag har ju upptäckt att det typ är roligare att klä vår mini-människa än mig själv. Bebis-stilen vi går på är väldigt basic och neutralt, tror det finns en tröja med tryck i garderoben och den fick bebisen i present. Och det gulligaste som finns är ju när vuxenkläder finns i mini-versioner. Så i X garderob är det mycket grått, vitt och beiget. Lite gult, och lite andra färger men överlag väldigt neutrala färger.

Leggings med citron Lindex / Gul body Ellos / Bomullsbody H&M / Tofflor Livly / Handduk Elodie Details / Toffla Shepherd / Stickad tröja Lindex / Byxor Small Rags / Känga Kavat (adlinks).

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Therese

    Hej! Nu gäller min fråga inte bebiskläder (men håller med om att det finns hur mycket gulligt som helst, så även om jag kanske får barn om 4-5 år så kan jag ibland gå runt och längta tills man får köpa alla dessa söta kläder). Men åter till min fråga. Du la ut ett par skor på instastory för en vecka sedan kanske. De var så himla snygga, var kommer de ifrån? De var typ rosa, vita, svarta om jag minns rätt hehe.. Ha en härlig söndag 🙂

  2. Josefin

    Hej Maja! Skulle du kunna tipsa om smycken (gärna silver)? Tack för en bra och inspirerande blogg!❤️

Visa alla 8 kommentarer
Mitt mående: Jag fortsätter att må strålande.

Mitt mående: Jag fortsätter att må strålande. Varje dag är en fröjd och jag njuter nästan varenda minut. Av allting. Där jag är i livet just nu. Däremot har min hjärna börjat jobba emot mig något och jag sörjer nästan min graviditet redan nu. Att det redan är över. Classic-Maja och någonting jag tog upp med min psykolog. Hur jag ska lära mig att leva i nuet, vara här och nu. Jag sa tillexempel att jag kunde bli ledsen över att jag inte hade tillräckligt med bilder på magen. Och då frågade hon om jag har haft stunder med bara min mage, där jag har suttit och njutit och pratat med min bebis. ”Ja visst har jag haft det, många såna stunder”. Fick svaret ”Men då har du ju njutit, antalet bilder är inte ett kvitto på hur mycket du njuter, snarare tvärtom”. Så sant och fint. Jag har njutit varenda sekund. Och kommer njuta ännu mer, när mitt barn är här hos oss.

Mina hormoner: Alltså det här med hormonerna, jag tycker inte att det har varit så illa? Och jag känner typ ingen skillnad? Okej ibland kan jag gå från noll till hundra men annars mår jag precis som vanligt. Tror kanske jag är en sån person som överlag har mycket toppar och dalar, hormoner och allt så det blir liksom ingen skillnad för mig.

Mina cravings: Flingor och svenska mackor. Back to basics. Inte så mycket socker och chips, mer flingor med en god ostmacka och ett glas oboy.

Min vikt och kropp: Jag känner mig som mig själv, återigen, jag vet ju att jag har gått upp i vikt och det ser jag ju, exempelvis ganska tydligt i mina vloggar he he men ingenting jag tänker eller reflekterar över. Jag har gått upp i vikt och så är det med det. Men känner mig fortfarande smidig och stark, typ som om att jag bara har min mage där <3.

Övrigt: Jag längtar nu. Vill ha allting 100 % klart och sen får hen gärna komma faktiskt. Vill vara mamma på riktigt. Vill få min nya vardag med min nya familj nu. Victor längtar också. Vi pratar såklart mycket om det men nu har det gått från att drömma till att liksom, nej nu är vi verkligen redo, nu räcker det med väntan. Missförstå mig rätt dock, jag känner mig inte klar med att vara gravid he he, jag ÄLSKAR att vara gravid, men jag längtar efter X nu. Och vi vill se hur hen ser ut, det pratar vi mycket om. Så nyfikna! Och varenda gång vi försöker göra ett jäkla 3D-ultraljud så har bebisen händerna för ansiktet och skyler sig, Tove tror att det är meningen, att vi inte ska få se förren hen bestämmer sig för att ploppa ut. Förresten så är namnet 100 % bestämt, det går inte att ändra nu. Snart får ni veta vad vi får för en liten familjemedlem! Ska bli härligt att få dela det mer er.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lovisa

    Förstår precis vad du menar med dina cravings, är likadan. Är dock bara i vecka 16 men vill äta enkel mat och mycket av sånt som man åt som liten, typ stuvade makaroner, korv med bröd och tacos… Min största craving just nu dock är rostat levianbröd med philadelphia och tomatskivor… skulle kunna äta det till frukost, lunch och middag haha. Och jag tror lite som Tove, att det är meningen 😀 Och vad kul att namnet är helt bestämt, grattis!!

    Kram!

  2. Caroline

    Kan inte du tipsa om gravid klänningar för festliga tillfällen? Tycker du alltid klär dig så fint nu trots graviditeten och själv hittar jag inget när jag söker på internet. 🙂

  3. Tilda

    Hej Maja,

    En fråga som jag fick när jag såg din senaste vlogg. Var kommer barskåpet som ni har i matsalen ifrån? Så fint 🙂

  4. A

    Hej Maja! Hur gör du med ”missunnsamma” vänner? Har många av dina vänner det lika bra ställt, eller nästan, som du och Victor har det? Hur hittar du ”riktiga vänner”, som liksom blir genuint glada för din skull även när du har det mycket, mycket bättre än dom rent ekonomiskt? Jag tog precis examen från ett tufft 5 årigt program på universitetet. Var jättesvårt att komma in på programmet så har både fått slita för att komma in och nu under dessa 5 år. Har aldrig aldrig aldrig varit på en exotisk resa, men blev bjuden av min pojkvän som examenspresent till ett riktigt paradis… problemet är bara att jag kände att många av mina nära vänner inte blev genuint glada för min skull, utan mer avundsjuka. Vilket jag tycker är så jobbigt… Jag har även haft tur i livet som haft två föräldrar som offrat allt och startat ett företag som efter 30 års slit börjat gå bra, och då blir det som att när något går bra för mig så beror det på att mina föräldrar har det bra ställt (vilket inte stämmer utan det är för att dom jobbar arslet av sig och har gjort det i 30 år, och fört över samma mentalitet om hårt jobb till mig). Jag märker det genom små pikar och kommentarer jag får ibland, eller att folk liksom blir ”off” när det typ är min födelsedag, var på min examensresa eller något annat stort jag gör i mitt liv. Fokus flyttas alltid från att fira något stort som jag varit med om eller lyckats med till att jag behöver tona ner det (gör det alltid) för att mina vänner just då är deppiga i livet (utan riktig anledning men det gör dom ”off”). Och annars i livet så är dom ju riktiga lyckopiller och vi har varit väldigt bra vänner länge. Men det är just det att nu när mitt liv börjar ”lösa sig” efter alla dessa år av slit och jag typ hamnar i en mycket bättre sits ekonomiskt och kan ”göra mer” (men inte så att jag skulle ha råd att bjuda folk, utan mer att jag har ett bättre jobb med bättre arbetsmiljö och mer frihet allmänt i livet). Ah jag vet inte riktigt… Har ni några tankar kring detta?

  5. Linda

    Vaaart kommer din såå snygga gröna bomberjacka som du har på dig i ditt senaste instagram inlägg? Tillsammans med en beige klänning. Så måste jag bara tillägga , vilken underbar person du verkar vara! Så himla glad, fin och bara så himla härlig. Och du och Victor, herregud vilket couplegoals 😍 Älskade att se er på Skavlan, så fina!

Visa alla 10 kommentarer
Igår kom min barnmorska över till oss och vi hade en förlossningskurs här hemma och jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad.

Igår kom min barnmorska över till oss och vi hade en förlossningskurs här hemma och jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad. Mest tror jag iochförsig för att min barnmorska är så fantastisk och lik mig i tankesättet. Vi tänker oss en förlossning på samma sätt vilket gör att jag känner mig väldigt lugn. Nu är det ju inte hon som jag ska föda med min hon hjälper mig med alla förberedelser och att skriva förlossningsbrev exempelvis. Så i två timmar satt vi och pratade om de olika stadierna i en förlossning, alla olika alternativ, att göra och inte göra och tips i allmänhet. En del grejer lärde jag mig som jag inte visste innan. Och jag antar att ALLA har olika syn på detta men det här är vad jag tar med mig och vad som tilltalade mig.

Låt mig tillägga nu att jag tänker mig en väldigt naturlig förlossning, där andningen kommer vara A och O, jag har tänkt att testa utan bedövning så långt det bara går och jag tror väldigt starkt på hjärnans kraft. Jag har även den fördelen att jag inte alls är rädd för varken smärtan eller förlossningen och redan det ger mig ett försprång. Så det var alltså två hippies och Victor som satt där igår och pratade om andningar, olika dofter och meditation. Så det jag kommer skriva om nu är alltså för oss som är på det sättet, det som är rätt för mig betyder ju inte alls att det är rätt för dig.

Så jag lärde mig att jag inte borde föda på rygg, detta gör att det blir uppförsbacke för bebisen och oftast (här i England iallafall enligt henne) rekommenderas det av barnmorskorna för att det är lättast för dom att se bebisen och för deras ryggar helt enkelt (mest bekvämt för barnmorskan). Det var väldigt logiskt när hon visade bilder hur barnet liksom behöver mer kraft för att ta sig ut när jag ligger på rygg, typ som en skidbacke, än om jag exempelvis står på alla fyra. Så jag ska ta med mig att det bara handlar om mig, och inte om barnmorskorna.

Är det mörkt omkring mig utsöndras ett avslappnande hormon som gör det lättare för mig och min kropp. Så när jag är hemma ska jag vara i ett mörkt tyst rum, inte prata för mycket och inte låta andra prata. Man ska dessutom ha musik som man INTE känner igen, annars fastnar hjärnan på ord och man sjunger med. Man vill att hjärnan ska zooma ut och det gör den bäst med exempelvis pianomusik som går på repeat. Väldigt intressant och återigen logiskt enligt mig. Så när vi kommer till sjukhuset ska jag fortsätta ha det mörkt kring mig så länge det går och lyssna på avslappnande musik.

Min kropp kommer slappna av när allting är i ordning. När BB-väskan är packad, när Victor är hemma (eller iallafall i stan), när huset inte är fullt med inredare eller byggare, och när allting är lugnt och fridfullt. När allting är som vanligt, då brukar förlossningen komma igång. Därför kan det vara viktigt för hjärnan att redan nu packa väskan, sätta dit bilbarnstolen och tvätta det sista.

I förlossningsbrevet ska det stå att jag inte vill använda ordet ”smärta/pain”. När barnmorskan frågar ”Hur ont gör det på en skala?” eller liknande så triggas hjärnan igång och man fokuserar bara på smärtan. Exempelvis om jag frågar er om ni har ont någonstans? Då skannar man igenom kroppen och letar efter smärta innan man kan ge ett svar. Istället ska man fråga ”Hur bekväm är du just nu?”, då letar hjärnans signaler efter det som är behagligt. Det här är tydligen lite provocerande för vissa barnmorskor berättade hon för att man kan tolka det som om att om man inte pratar om smärtan så finns den inte och att man kan håna det lite men återigen så var det för mig väldigt logiskt.

Ta med sig saker till BB som påminner om hemmet. Ens egna kudde som luktar hemma, för oss svenskmat exempelvis osv. Återigen för att hjärnan ska koppla ihop det med någonting bekant och bekvämt som gör att kroppen slappnar av. Jag tänker att svenskt snacks blir min sån grej.

Överväga att föda i badet, det gör att jag har 100 % kontroll av min kropp. Hon berättade det att står jag i badet så är det bara jag där och jag kommer kunna känna exempelvis bebisens huvud, kunna känna efter på riktigt när jag kan krysta och inte. Alltså i ett bad är det svårt för barnmorskorna att känna och klämma mycket på mig och jag kan gå in i mig själv och känna mig ett med barnet, dom är så proffsiga som dom är och har koll ändå. Återigen någonting som lockade mig.

Och på tal om att krysta, jag ska säga det att jag inte vill börja krysta förrens jag verkligen känner att det är de enda alternativet. Då har jag låtit gravitationen gjort sitt och förlossningen blir inte lika ”lång” och jobbig. Alltså krystningsfasen.

I förlossningsbrevet be om tystnad och egentid. Att det kommer vara viktigt för mig att gå in i mig själv och inte ha en för pratglad barnmorska. Och även här så är det viktigt att Victor ber om en ny om det inte känns rätt för mig. Och när vi har rätt så måste jag våga lite på den personen att den är så kunnig och proffsig att allting är precis som det ska vara.

Veckorna innan och även samma dag som förlossningen ska jag tänka gravitation. Hjälpa min bebis att hamna i rätt ställning och hjälpe hen att ta sig ner och ut.

Visualisera sin förlossning. Jag ska visualisera hur jag vill ha det och hur jag tänker mig min förlossning. Händer det på natten hur gör jag då? Då tänker jag mig en rutin, exempelvis, då går jag ner i köket, gör lite tee, tittar på en vlogg, äter en macka. Om det då drar igång på natten så hamnar inte jag i stress eller chock för att jag redan har gått igenom rutinen i mitt huvud och jag vet exakt hur jag ska göra. Låter kanske flummigt för vissa men så jäkla logiskt och rätt för mig. Jag ska även redan nu börja visualisera hur bebisen ligger med huvudet ner i min mage för att hjälpa bebisen att hamna rätt.

Och när symtom för födsel börjar komma ska jag stanna hemma så länge som möjligt, för tiden på sjukhuset känns som en evighet. Så länge jag mår bra hemma och allting känns naturligt ska jag mysa här hemma, gå en kort promenad, äta mat, titta på film, ta en nap, chilla. Självklart ringa in till sjukhuset och berätta allting och ha en kontinuerlig kontakt.

Hmm vad mer, i det stora hela är det nog det att jag ska komma ihåg att andas, ta det lugnt och inte stressa. Våga lita på kroppen och att den gör precis vad den ska göra. Hon gav exempel på hur personer i koma har fött barn av sig själva, alltså att trots att hjärnan inte är med så har kroppen vetat exakt vad den ska göra. Och jag fick lära mig just det att hjärnan är nästan vår största fiende i det här, att bara jag kontrollerar och nästan stänger av hjärnan så kommer det att gå galant. Det är när man börjar stressa upp sig och tänka för mycket som det inte blir bra.

Och för partnern då? Det enda är att Victor ska uppmuntra och finnas där för mig. Hon berättade att hon har varit med där partnern har sagt saker som ”men herregud hur lång tid är det kvar, tryck ut ungen nu” vilket är det SJUKASTE jag har hört. Är övertygad om att Victor kommer att göra ett toppenjobb. Och är övertygad om att om han någonsin skulle säga något sånt där hade jag suttit häktad för mord dagen efter.

Och viktigaste av allt, det är jag och min bebis. Och vi är ett team. Hen fattar inte ens vad som händer i magen när saker och ting börjar sättas igång och när det väl är dags så gör vi det tillsammans. Min kropp vet vad den ska göra.

Det var helt enkelt fantastiskt att få sitta ner några timmar igår och gå igenom allting, framförallt var det skönt att höra henne säga att det knappt behövdes då jag redan låter mentalt stark och förberedd inför det här. Kändes skönt att få det bekräftat att mitt tankesätt är okej. Om nått var jag bara så taggad när hon gick sa jag och Victor det att vi bara vill föda barn NU. JAG ÄR SÅ TAGGAD.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Minoo Bigner

    Oj så mkt bra förhållningssätt du fick med dig. Önskar att jag hade haft dom råden. (Var ändå mkt nöjd m mina förlossningar ska tilläggas)
    Det kommer bli så bra för er 2. Och verkligen; lyssna på din kropp o din intuition. Bara du vet vad som funkar för dig. Bara du, inte ni, DU❣️

  2. Olivia

    Har aldrig varit SÅ TAGGAD på att få höra hur din förlossningen blev efter allt som du delat med dig av. Hoppas av hela mitt hjärta att du får en fantastiskt upplevelse och känner redan nu att jag vill gratulera till ert mirakel ❤

  3. Malin

    Vilket klokt och sunt förhållningssätt du har till eran förlossning! Jag tror, precis som dig att fokusera mycket på andning och ”gå in i sig själv”. Båda mina förlossningar har startat på natten/tidig morgon, för mig funkade det jättebra att sitta i badet för mig själv och spola varmt vatten på magen när en värk kom och andas lugnt. Tips att sitta på huk lite varje dag i slutet av grav, så kroppen och barnet jobbar med gravidationen och sjunker neråt i bäckenet ☺️ Är övertygand om att det kommer gå jättebra för dig och er med förlossningen. Lycka till när det väl är dags, du kommer bli en alldeles strålande mamma till er bebis ☺️💕

  4. Malin

    Åh det låter så härligt!! Jag har fött två barn och det är det häftigaste jag gjort så jag är så avis på vad ni har framför er 😍 dock ang att föda på rygg så rekommenderas det i Sverige också för förstföderskor eftersom risken att brista är mindre då trycket på vävnaden inte blir så stort. När jag födde andra gången fick jag däremot gärna stå på knä eller alla fyra för att hjälpa gravitationen på traven då kroppen redan genomgått en förlossning och töjer sig lättare (som jag förstod det). Men det där kommer säkert att visa sig under förlossningen och du kommer känna vad som är rätt sätt för dig LYCKA TILL 💕

  5. Sarah

    Maja, det är så härligt att läsa detta. Jag är beräknad två veckor efter dig och känner igen mig i så mycket som du skriver om.
    Positiva tankar och energi till dig, bebis och Victor! Hoppas att allt går bra innan, under och efter förlossningen <3

Visa alla 21 kommentarer