Lördag och förmiddagen var fantastisk. Som jag har sagt tidigare så blir lördagar någonting heligt för mig med Ted Louie. Dels för att Victor oftast är borta då och för att jag nu i veckodagarna jobbar väldigt mycket. Så det blir liksom en tid för mig och min son. Vi har badat, ätit pannkakor, handlat, ätit glass, lekt med Lego och varit ute i skogen. Allting gick fin fint tills jag snabbt ringde min kusin som tillsammans med närmsta familjen är hemma hos min mamma och har det årliga julbaket. Ted Louie ville såklart kika in på facetime och säga hej till sin sysslingar som han älskar och då började tårarna rinna. Där satt dom bland pepparkakor, deg, julmusik, julmust och glögg och här satt vi i soffan ensamma.

99 procent av tiden älskar jag vårt liv, främst att jag får leva med Victor och att både han och jag får leva här tillsammans och uppfylla våra drömmar. Men så kommer stunder som denna när det börjar svida i ögonen och jag måste svälja flera gånger för att förhindra 10.000 tårar att börja rinna. Det kommer som en våg av ensamhet över mig och även en slags ilska blandat med sorg. Ilska över att missa så mycket i andras liv. Att inte kunna vara med längre. Jag kan inte minnas sist jag var med på det årliga julbaket, sju år sedan kanske. Och främst blir jag ledsen över att Teddan inte får växa upp med dom traditionerna och att få vara nära dom som är allra viktigast för mig och Victor. Varje gång någon åker härifrån efter ett besök bryter jag när jag ser Ted Louies förvirrade blick. Och det känns så orättvist att han inte ska få växa upp med sin mormor runt hörnet.

Usch. Huset har aldrig känts så stort och det var länge sedan hjärtat värkte såhär. Ibland blir det lite så att allting kommer på en och samma gång. Och så var det nog idag. Allt jävla skit med Corona, inställda besök av mamma och vänner och så jultraditionerna på det. Jag vet att jag är lyckligt lottad men den största sorgen och det jag saknar mest i mitt liv är min familj. I vardagen är jag så nöjd med min tillvaro men så kommer det dagar som idag, när en lördag aldrig har känts så lång och ensam. Outhärdlig.

Nu ska jag ringa Victor och gråta klart. Sen får jag se till att aktivera oss resten av dagen. Längtar tills jag får gå och lägga mig och göra mig redo för en ny dag istället. Jag hoppas så innerligt att dom kan komma över jul. Tanken att det inte skulle gå gör att jag nästan går sönder just nu.

29 kommentarer

  1. Förstår verkligen att det kan kännas ensamt när alla är så långt borta. Sörj inte att Teddan inte får uppleva traditionerna som är hemma i Sverige. Försök glädjas åt dom minnen ni skapat och skapar med honom som kommer tillsammans med dom traditioner ni skapar i England med er egen lilla familj ❤️

  2. Jag bor också i ett annat land än min familj och har en liten son. Känner också som du men så tar jag med mig en sak min farfar sa en gång när jag var liten som har har barnbarn så bor nära och långt bort. Han sa att han nästan får mer tid med dom som bor i ett annat land. För när dom väl var i Sverige så blir det intenstivt och kvalitet. Medan dom sår bor i samma stan allt är så mycket med sitt ❤️

    • Ja det har du helt rätt. Har alltid haft sån fin kontakt med min farmor och hon bodde i Trollhättan när jag var liten och jag i Västerås. Och vi sågs kanske tre gånger per år men då sågs vi ju minst en vecka i streck varje gång istället för en dag här och där. Tar med mig det ❤️ stor kram

  3. Hej!

    Jag förstår dig helt o hållet vad du menar..
    Min svärfar dog i April.. covid-19 tog min fina svärfar ifrån oss.
    Denna jul och alla andra dagar som är ”stora” eller viktiga framöver kommer vara.. jag vet inte.. konstiga.. det värsta är väl att min son miste sin farfar när han var 5 månader gammal. Och det gör ont i mitt hjärta att han aldrig mer kommer få träffa honom. En jul fick dem fira tillsammans.. men jag är evigt tacksam för det. Jag förstår dig och er att det känns och speciellt nu under dessa tider.
    Men försök FaceTimea, försök håll kontakt med alla nära och kära, skratta, skämta, fira era framgångar med dem via FaceTime, osv. Hoppas ni får världens bästa julafton! Och att dem får komma till er <3
    KRAM MAJA!!

    • Åh så fruktansvärt. Vi förlorade också en nära familjemedlem i år så julen blir så himla jobbig detta året på alla sätt. Och alla år efter detta. Skickar massa kärlek till dig och er familj. Och tack gud för FaceTime och att man ens har så fina människor i sitt liv som man saknar. Massa kärlek ❤️

      • Det är hemskt att man måste gå igenom sånt här för att känna sig levande… men jag hoppas att vi krigar oss igenom allt trots motgångarna som kommer. Ta hand om er! KRAM❤️❤️

    • Vilken otroligt dum fråga. Har du inget vettigt att skriva kan du ju bara knipa igen.

      Tack för en så fin blogg Maja, det är alltid så mysigt att kika in här å dina vloggar är ju världsklass. Hoppas Ni får en magisk jul med Er kära ❤

  4. FINA MAJA! <3
    Vill skicka massa varma kramar till dig!! Började gråta när jag läste detta. Jag känner igen mig såååå i det du skriver! Bor själv i en annan stad med min älskade sambo och har familjen i hemstaden min, vi väntar vårt första barn och det kommer bli samma för mig/oss som det är för dig/er. Visserligen har jag familjen knappt 2h hemifrån men ändå.
    Jag är en känslomänniska precis som du och familjen är det absolut viktigaste för mig! <3

    Tack för att du är så fin och delar med dig och får mitt eget hjärta att dels gå i tur för din skull men fylla mitt med en gnutta av – att jag inte är ensam.
    KRAM

  5. Fina fina Maja. Jag bor också i England på grund av min brittiska killes jobb. Har bott här i över 3 år nu men det blir inte lättare. Vissa dagar är lättare än andra, speciellt när jag har mycket att göra, men en liten påminnelse som till exempel ett inlägg på sociala medier av min familj eller vänner kan påminna mig om att jag inte är där, och totalt knäcka mig. Speciellt nu under Corona då det inte gått helt smidigt att åka mellan England och Sverige. Jag förstår dina känslor allt för väl, och det är okej att känna såhär. Det gör ont att känna sig ensam, men jag brukar försöka njuta av tiden med mina nära så mycket jag kan när jag väl träffar dem. Och den dagen vi flyttar hem till Sverige, och jag kan ha bästa av BÅDA världar, kommer jag vara världens lyckligaste. All kärlek till dig <3

  6. Åh, minns den känslan så mycket när jag bodde utomlands. Jag är väldigt nära min familj, och att bara åka hem två veckor på sommaren och för julen sen var det värsta med att bo utomlands. Man har det så bra, nyper sig i armen för drömlivet man lever. Sen kommer Valborg, midsommar eller typ Eurovision som är en djupt rotad tradition i min vänkrets. Grät varje gång det var Melodifestivalen för jag kände mig så ensam, ångrade att vi hade flyttat och inget kunde ersätta livet hemma helt plötsligt. Det är en svår känsla att förklara, men för mig var det någon form av djup själslig ångest blandat med panik. Förstår verkligen hur du känner, och tycker inte du ska behöva känna att du ska skriva att du har ett bra liv, du vet att du ska vara tacksam osv. Det ÄR jobbigt att bo ifrån sina nära och kära! Mitt hjärta kommer alltid slitas med att när jag bor i Sverige, så längtar jag bort och det känns som att jag inte lever. När jag bor utomlands värker hjärtat efter mina nära. Men jag väljer att bo utomlands, för att sitta i Sverige är värre. Varje gång jag flyttat hem har jag ångrat mig, och den ångesten har varit värre än att längta hem.

  7. TL får växa upp med så mycket annat runt hörnet än sin mormor/farmor runt hörnet i verkligheten. Han får uppleva väldigt många andra fördelar som liten som han senare i livet säkerligen kommer visa tacksamhet för, att ha er två som föräldrar som berikar honom på det finaste settet bara du och Victor kan. Jag förstår att du känner sorg, han är också bara snart två år och det finns massvis med tid att skapa värdefulla minnen och skapa band när Corona är över och ser blir enklare för både er och era anhöriga att ta sig dit man vill. Förstår också att det blir mer påfrestande när det är högtider där man ska vara tillsammans på. Du är en stark kvinna och en grym mamma till din son, jag lovar att om TL kommer att minnas denna julen så minns han den förmodligen som en mysig jul där bara ni tog er tiden att vara och lära honom förstå vad en jul tomte är. Du är bäst majsan! Älskar att inspireras av dig, jag har för övrigt exakt likadan ”vårta” eller vad det nu är? Under min läpp, på precis samma ställe. Haha! Kram Maja ❤️

  8. Min svärmor bor i ett annat land och träffade mig nu 14 månaders dotter sista gången när hon var 6 månader. Tanken var att hon skulle komma hit i augusti i år men pga corona gick det såklart inte. Hennes enda barnbarn bor på andra sidan jordklotet och det enda hon vill är att få krama om henne och se hennes första steg irl istället för på Skype. Vi hoppades på att hon skulle kunna komma i oktober istället och sen över jul men alla förhoppningar har gått åt pipsvängen. Hon gråter ofta över Skype och jag blir så ledsen. Blir också ledsen över att alla andra släktingar som faktiskt bor här i närheten inte tar sig tiden att umgås med sitt barnbarn och vill istället facetimea.. Blir arg och besviken..
    Kram

  9. Fina fina Maja ❤️
    Jag förstår dig precis, även om min familj finns i Sverige men på en annan ort 6 timmar bort. I år blir inte julen som vanligt, ingen jul ihop med familjen och vår dotter som ska fira sin första jul. Det är en sorg för mig och jag förstår precis den där känslan av ensamhet och att man ”missar” mycket ❤️
    Du är grym och du är en fantastisk mamma som verkligen gör allt för att TL ska ha det bra, ni skapar så fina minnen och traditioner ihop! ❤️

  10. All kärlek <3
    Känner liknande känslor nästan varje dag nu i och med corona mycket tror jag. Bor i en annan stad bort från min familj (ca 3 timmar) och saknar min familj så det gör ont varje dag. Flyttade ifrån dem och staden de bor i nu i Juni för att jobba här och för att bo med min kille som jag haft distans med i 2 år. Vi har inga barn (än) men tänker mycket på det att mina framtida barn isåfall aldrig kommer ha sina morföräldrar nära (min kille vill inte flytta till/bo i min hemstad). Jag tycker det här är så jobbigt för jag vill fortsätta vara tillsammans med min kille samtidigt som jag går sönder av att tänka på att aldrig kunna ha familj runt hörnet och hitta på spontana saker med dem. Kanske att jag kommer ändra mig när jag börjat känna mig mer hemma här (har bara ett tillfälligt jobb tex) och man mer på riktigt skapat ett liv här men ja jag vet inte…<3

  11. Förstår dig. Jag bor i södra Sverige med min fästman. Min familj bor i norr. Även om vi bor i samma land så kan jag också känna igen dem känslorna du beskrivit. Ännu tydligare nu under corona när man är osäker på om man ska köra upp till norr eller inte… 😥

  12. Tack för att du tar upp ensamhet och dina tankar och känslor kring det, det får åtminstone mig att känna mig mindre ensam ❤ En stor varm kram till dig Maja

  13. Jag tänker såhär. JUST NU är det du beskriver ovan ingenting som Ted-Loui kommer att minnas utan jag tror det är din sorg och dina tankar kring tex julbaket som gör att du blir ledsen och det kanske påverkar TL med att ha en ledsen mamma som redan nu sörjer julen 2020 som inte blev alls som tänkt. Jag förstår precis vad du menar, jag har själv levt med en idrottande man utomlands och inte firat julen hemma på flera år och jag ser sorgen i det och har varit ledsen varje år för att det kanske varit sista chansen att fira med farmor innan hon går bort (sidospår).

    Tänk istället på nästa år när TL är lite större, kan lite mer och är lite mer medveten. Du och TL kommer åka hem till Sverige över säkert hela december för att ta ikapp allt juligt från 2020 och så får Victor komma om det finns möjlighet. Ni kommer ha ett egna hus i Västerås, ni kommer ha julpyntat i varje hörn, bjuda in era familjer och släkt och göra precis det du, TL (och kanske Victor) vill med precis alla ni älskar. Försök att inte sörja julen 2020 för TLs skull, utan kanske snarare för din, jag tror det blir lättare att hantera då. Och det absolut bästa med december so far, är ju att ni kan fira med Victor och ni tre kan skapa er egna fina tradition i år. Tänk vad fantastiskt ändå 🙂

  14. Hej Maja, jag läser hela ditt inlägg med gråten i halsen och snorandes. Dels för att jag känner med dig, inte för att jag på något sätt bor långt ifrån varken familj eller vänner. Men att allt inte är som det brukar vara.

    Denna julen blir vår tredje utan min pappa och tillsammans med våran dotter. Hon föddes i slutet av Februari-18 och min pappa gick bort 7 veckor efter i cancer. Allt skulle ju vara helt jävla underbart nu när jag fått barn?
    För det mesta rullar allting på som vanligt, vardagen är jag nöjd med, precis som du säger. Vi har familjerna runt hörnet och ingenting att klaga på alls. Men nu, nu när det är jul. Då ska ju alla samlas, man ska ha det mysigt, alla ska vara glada och livet ska vara enkelt. Då går mitt hjärta sönder. Pappa hann aldrig uppleva en jul tillsammans med min dotter och det som gör mig allra mest ledsen är att hon aldrig fått uppleva samma jul som mig. Tryggt, varmt, härligt och tillsammans med mormor och morfar. Nu blev detta någon form av ”skriva av mig inlägg” men skitsamma. Det jag ville säga är att jag känner ömhet för dig. oavsett om de viktigaste personerna finns i livet eller ej. Dem är långt borta oavsett. Ta hand om er, kramar M.

  15. Hej Maja! Förstår precis vad du känner. Bor själv utomlands och är gravid och på grund av Corona har jag knappt sett min familj under graviditeten. Igår hittade jag info att mina föräldrar kan komma utan att behöva sitta i karantän eftersom de besöker en familjemedlem av första grad. De behöver bara visa ett negativt test från de senaste 48 timmarna. Detta gäller i alla fall Tyskland. Kanske samma regler för er? Hoppas det i så fall!
    Kram!

Skriv en komentar