Min morgon idag och vi gick upp vid halv sju jag och Teddan till en iskall lägenhet. Vi har ju sovit med öppna fönster sen vi kom hem men nu, som jag sa igår, märker man väldigt tydligt att det är sensommar, nästan höst. Så nu stängdes alla fönster och elementen åkte på.

Vi har precis badat och nu tittar vi på lite tv. Han springer in konstant till sovrummet för att väcka Victor. Efter att han kom hem från Tyskland tog det en, två dagar för Ted Louie att förstå att hans pappa var hemma igen och nu är han fastklistrad vid Victor. Han får inte ens lämna rummet utan att TL springer efter eller ropar högt efter honom. Han blir hysterisk när han åker iväg för att träna och om någon ska bära honom så är det Victor.

Nästa vecka har jag barnvakt flera dagar pågrund av jobb och begravning och Victor är med landslaget men jag hoppas att det går bra. Det är våra mammor som ställer upp och han har ju träffat dom jättemycket dessa veckor så det borde gå bra men mitt dåliga samvete kom som ett brev på posten. Jag längtar så mycket efter att få jobba och det jag ska göra är väldigt stort för mig men trots det ligger det en hel del och gnager. Märkligt att jag som kvinna ger mig själv dåligt samvete för att jag ska jobba medan det för Victor är jobbigt att vara ifrån sin son men helt naturligt att han har ett jobb att sköta. Jag får tänka att vi snart är tillbaka i England och ska vara där hela hösten tillsammans. Och att man som ett och ett halvt år inte dör av att spendera några dagar med sin mormor och farmor, han kommer väl knappt att märka av min frånvaro med allt kul dom kommer att göra (intalar mig själv).

Jag tror att det kluriga blir att när jag tar barnvakt så blir han utan både mig och Victor och jag är rädd att han ska känna sig otrygg att gå från att vara med oss båda konstant i två veckor till att inte se någon av oss några dagar. Victor har på papper ett mer obligatoriskt jobb medan mitt är flexibelt men med det sagt behöver jag också få saker gjort och tänker jag konstant att just mitt jobb är flexibelt så kommer ju aldrig saker att bli gjort.

Hur som, det blir bra. Och jag antar att det här dåliga samvetet kommer att sitta kvar hela livet, oavsett vad jag gör och inte.

Nu ska jag ta mig dagens andra kopp kaffe och hitta några kläder att ha på mig. Vid tio ska jag göra naglarna för första gången på ett halvår och sen ska vi förbi huset. I helgen blir det Stockholm, får se om vi åker idag eller imorgon.

7 kommentarer

  1. Finaste Maja, det där dåliga samvetet kommer alltid som ett brev på posten när man som minst behöver det, men du ska ALDRIG ha dåligt samvete för att TL får kvalitetstid med 2 av hans favoritpersoner samtidigt som du får komma iväg och bara vara Maja. Det gör att du kommer komma hem, fulltankad med energi för att vara världens bästa mamma till TL. Vi behöver pauser från varandra för att längta och uppskatta varandra mer. Så du får aldrig ge dig dåligt samvete för att du gör det som är bäst för er i er relation. Stor kram och tack för att du är en sådan fin person! <3

  2. Mina bästa stunder var de jag fick spendera med min farmor. Jag var där mycket när jag var liten och blev större och kunde välja själv. Älskade min farmor och är så tacksam att jag hade många trygga punkter än bara mitt hem. Dessutom är jag otroligt tacksam för all tid jag fått med henne när hon nu för ett par år sedan gick bort. Du får tänka så. Farmor pottränade mig, hon hade kaniner hemma, bodde på landet, hon lärde mig baka bullar osv. TL kommer bara vara tacksam av all tid med sin mormor och farmor 🙂

  3. När jag var liten var min farföräldrar ofta barnvakt, ofta i någon vecka i sträck under sommaren. Har supernära relationer med dem nu! Så tacksam för det och det beror nog på all tid med dem. De känner mig och jagg jag dem, på riktigt.

  4. Åh Maja. Jag kikar in här flera gånger i veckan och känner alltid harmoni och någon slags igenkänning. Jag har aldrig haft psykiska besvär men har sedan jag fick barn (som är 8 månader nu) fått väldigt mycket ångest och panikattacker. Att gå in här och läsa inlägg som dessa, (passande när jag var hos min psykolog idag och pratade om bland annat skuldkänslor) är så skönt, att veta att jag inte är ensam i båten med alla känslor som ens lilla bebis väcker. Nu blev det väldigt långt men jag ville mest säga TACK för att du finns! <3

  5. Tror du spenderar mycket mer tid med TL än vad många andra gör. Mina barn gick på förskola typ 35 timmar/vecka när de var 1,5. Med det sagt så förstår jag om du har separationsångest men nåt dåligt samvete ska du inte ha. Kram

  6. Jag hade alltid min mormor och farmor som barnvakt när jag var liten, och det var det absolut bästa jag visste! Inte nog med att jag kom närmare dem, men det är ju som att vara med sina föräldrar ändå. Så han njuter säkert av det och som min mamma sa, det är bra att längta <3

Skriv en komentar