Fredag morgon och jag fick sovmorgon idag! Så jag ligger fortfarande i sängen jag. Vi pratade om det igår när vi åt middag, att vi tar liksom igen ett årssömn både jag och Victor nu. Annars har ju TL vaknat på nätterna, och så har Victor haft träningar på morgonen så ingen av oss har aldrig kunnat ta en riktig sovmorgon. Men NU har vi varannan morgon och vi sover som stockar båda två. Det här behöver vi och det är så skönt.

Jaha idag är första dagen jag känner lite såhär åhhh tråkigt. Det är fredag och vi är inne på dag 15 ensamma i huset. Och ingen plan kan ju göras heller för den delen så vi får se vad vi hittar på idag. Vilken stig vi tar under vår dagliga promenad he he. Jag hoppas verkligen att läget ändras här snart, iallafall på vissa saker, typ att man får gå runt lite i en park och gå in på ett cafe och köpa kaffe. Eller få ta ett glas vin på en restaurang. Det börjar bli lite träligt, mest också för att vi faktiskt inte vet någonting om vad som händer, med nått. Man hade kanske kunnat koppla ur på ett annat sätt om man visste att det datumet händer detta, och i juli detta. Men nu är det som ett stort svart hål utan svar på någonting. En stor eloge till alla som varit inne betydligt längre, det blir påfrestande för hjärnan.

MEN inte deppar vi ihop. Nu ska jag ta mig ner och ta dagens första kopp. Sen ska vi köra yoga när TL sover.

Önskar er en fin långhelg nu och att ni njuter där hemma! <3

9 kommentarer

  1. Hej Maja!

    Jag vet inte vad du/ni har hört, men jag bor också i England sedan tre år tillbaka och vi får numera (sedan ca en vecka tillbaka) röra oss i parker och även hänga där en stund. De första veckorna fick vi bara motionera en gång per dag men nu får vi alla alltså röra oss ute hur mycket vi vill! Så förhoppningsvis går allt i rätt riktning från och med nu, dock så får man ju fortfarande inte träffa folk från andra hushåll hur som helst men det kan ju också ändras snart, låt oss hoppas! Kramar till er tre <3

  2. Dag 67 här! Heja, heja vi tar oss igenom det här. Även om livet går ut på att vila, äta och bara hänga hemma just nu ❤️ Jag hoppas också att restaurangerna kan öppnas snart, i alla fall uteserveringarna!

  3. Hade varit så kul om du delat med dig av din hemmaträning!😍 Tror vi är rätt många som behöver inspiration i dessa tider. Önskar er en trevlig helg 💗

  4. Hej Maja!
    Såg precis din senaste YT och kände att jag även måste berätta om mina upplevelser.
    För flera år sedan bodde jag ihop med en tjejkompis i en lägenhet där det hade bott en gammal tant. En gång satt jag i soffan och tittade på tv, då ser jag i ögonvrån hur handtaget till balkongdörren saaaakta åker upp och dörren öppnas. Och en annan gång ligger jag i sängen och kollar på film på min dator då en parfym åker ner från min hylla ner i golvet. Den stod ca 20 cm in på hyllan och jag kände direkt en isande känsla i kroppen. Jag brukade ofta känna mig iaktagen i denna lägenheten, att jag inte var helt ensam.
    Jag skulle även ta nytt foto till mitt pass, det var på den tiden man tog passbild lite från sidan o man visade örat. På mitt passfoto har jag något som glimmrar i mitt hår och jag hade inga smycken eller dyligt som hade kunnat spegla sig, även på många bilder tagna på mig efteråt har jag alltid någon ljus prick i närheten av mitt ansikte (de har ett namn men jag kommer inte på det).

  5. Hej Maja. Jag beundrar verkligen dig och allt ditt tänk på livet. Jag har en fråga som jag hoppas du kanske kan hjälpa mig med. Jag fick barn för 5 månader sedan, jag hade väldigt svårt att acceptera att min kropp förändrades redan när jag var gravid, hur mycket jag än visste att jag skulle få min underbara son. Men känslan av att inte själv kunna bestämma över den längre var tufft. Jag brinner för träning och det är min terapi i livet. Efter förlossningen kom jag igång med träning och idag har jag cirka 6 kg kvar till min vanliga vikt. Vikten i sig kan kvitta men jag känner mig så obekväm i min kropp, att inte längre kunna ha sina fina gamla klänningar, tröjor, byxor eller storlekar. Att känna sig bred och stor i allt, jag har så svårt att acceptera att min kropp är förändrad. Hur gjorde du efter graviditeten? Har du några tips? Kram Sandra

  6. Åhh, jag såg Victors bröder med flickvänner på ett fik igår. Det enda jag tänkte var att ni också borde ha varit med. Inte för att jag skulle få se er utan för att ni också skulle fått vara med familjen och mysa <3

  7. Hej Maja! (och alla ni andra kloka tjejer som jag ser brukar kommentera här, ni får jättegärna läs och svara på min fråga också<3) jag står inför ett dilemma och jag vet inte hur jag ska göra.
    Jag har haft en ”bästis” i ca 7år, vi har varit som hela och halva. Varit med om så otroligt mycket tillsammans allt från att backpacka i Asien till första fyllan, första gången mitt fick sitt hjärta krossat, gymnasietiden mm. Problem är tyvärr så att jag känner nu på senare tid att jag inte mår bra av den här personen. Hon är väldigt noga med att det är HON O JAG och blir bokstavligt talat arg om jag umgås med någon annan utan att fråga henne, även om hon inte ens känner personen jag träffade. Det kan vara att jag har tagit en promenad men en annan tjejkompis och hon får reda på detta så brakar helvetet loss.. hon tycker även inte att någon av mina andra kompisar duger, dom är tråkiga mm och hon förstår inte hur jag kan umgås med dom. Detta gör mig otroligt ledsen och jag har försökt pratat med henne om det, men på något sätt så vrider o vänder hon på orden och får det till att jag är sjukt konstig som tror att hon skulle kunna säga något sådant om mina vänner.
    Vi hade en gemensam vän som också kände av detta och konfronterade henne och frågade hur hon mådde och att sättet hon hade behandlat henne på inte var okej. Det slutade med att att min ”bästis” bröt kontakten helt med henne, sa att hon var psykiskt instabil och pratade en massa annan skit om henne, till alla. Hur skulle hon då reagera om jag försökte prata med henne? Hon känner ju så gott som alla mina kompisar och skulle försöka förstöra för mig så mycket hon kan. Jag är så ledsen för det känns som om hon kontrollerar mitt liv. Hon blev arg på mig när jag och min kille förra året åkte på en resa utan att fråga om hon o hennes kille ville följa med. Hon pratat även dåligt om min kille och hur jag har ”förändrats” sen jag blev tillsammans med honom. Sen när jag frågar hur jag har förändrats då jag blir orolig o ledsen över att höra dom orden från min ”bästis” så kan hon inte sätta fingret på det, men jag har förändrats till det sämre enligt henne. Jag har så mycket som jag kan ta upp och jag vet egentligen vad jag borde göra, men är för rädd och feg och känner att det är bättre att hålla sig på godfot med henne än att försöka prata med henne hur jag mår, då jag vet att hon skulle vända det till att problemet ligger hos mig.. men känslan över att vi inte ens får bjuda över min killes bästa kompis och han tjej utan att hon blir arg och anklagar mig för att frysa ut henne är inte hållbar då jag mår så otroligt dåligt över detta. Jättelång o flummig kommentar men behöver någon oberoende som ger sin synpunkt på detta.
    Stor kram Maja och till alla er andra tjejer som hänger här, ni är bäst <3

    • Hej. Jag hade samma problem som dig förut, min bästa kompis under hela min uppväxt var EXAKT likadan. Jag fick inte umgås med någon annan än henne för då blev hon arg, vi hade jätte många gemensamma kompisar och umgicks i samma ”gäng” men jag kunde absolut inte umgås med det där gänget om inte hon var med, frågade jag inte henne först och fick hennes godkännande blev hon helt skogstokig. Jag flyttade i alla fall utomlands för att plugga och när jag flyttade hem igen så hade hon flyttat väldigt långt bort och då rann våran vänskap ”ut i sanden”. Nu är vi inte vänner längre då jag valde att sakta men säkert ta avstånd, visst jag fick höra det LÄNGE från henne, hur dålig vän jag var och att det var jag som hade förändrats till det sämre, hon kunde inte inse att det var hon själv som 25-åring som inte hade förändrats alls utan fortfarande betedde sig som en 8-åring. Nu i efterhand inser jag att jag borde ha sagt upp vänskapen med henne låååångt innan jag gjorde det, även om det var svårt när man var uppe i det, hade inte hon flyttat kanske det fortfarande hade varit samma sak. Mitt tips är att sakta men säkert försöka ta ”avstånd” och ses allt för sällan. Och försök ta ett snack med era gemensamma vänner (om du litar på dem) och berätta hur du känner och att hon säkert kommer försöka vända dem emot dig om du konfronterar henne, det var jag tvungen att göra och alla förstod vad jag menade då de också hade märkt hur hon betedde sig emot mig. Hoppas allt kommer gå bra för dig!!!!

  8. Hej Maja!

    Jag själv bor i London och du vet väl att de har lyft på restriktionerna? Du får sitta i parken hur länge du vill, köpa take-away kaffe osv. Du får även åka på dagstur hur långt du vill men inte stanna över natten.

    Men ja låt oss hoppas det kommer öppna upp snart <3

Svara till S Avbryt svar