Maja Nilsson Lindelöf

Bästa Maja, jag behöver råd!! Du och jag är i samma ålder och jag har nyligen fått reda på att jag är gravid. Jag har verkligen längtat efter att få bli mamma och nu när jag väl är gravid så blir jag såklart därför livrädd. Tankar som ”skulle vi väntat lite till”, ”är jag för ung och hade behövt leva mer ungdomsliv innan” cirkulerar konstant i mitt huvud, även om jag som sagt längtat efter detta länge. Jag och min kille har ett stabilt förhållande, jobb, ekonomi och bostad så finns inga såna hinder egentligen men tankarna snurrar ändå. Sen vet jag såklart att det blir ett helt nytt slags liv med barn och att jag aldrig någonsin kommer ångra att jag skaffade barn men nu blev jag ändå så rädd när det väl hände.

Du lyckas ju balansera både en karriär och familj och det är det jag också vill kunna göra. Vissa säger ju att ens eget liv typ är över när man får barn och det är det sista jag vill höra i nuläget. Så min fråga är egentligen – hur gör du för att balansera allt? Hade du också såna här tankar? Känner mig så ensam i mina tankar nu när det bara är jag och min kille som vet om graviditeten ännu. Stort tack för världens bästa blogg, mår alltid lite bättre när jag varit inne här. Kram<3

Hej fina kära du! Och grattis till det finaste i livet (precis när jag skriver det här börjar a whole new world från Alladin spelas från tvn, fick gåshud och ville gråta för din skull HAHA). Okej. För det första. Du är verkligen inte ensam om de här tankarna. Jag var precis likadan och fick panik de första månaderna som kom tillbaka under hela graviditeten (och i början när han var mini). Panik blandad med fullkomlig lycka. Jag tror att det också är ett kvitto på att man blir en bra mamma, att man verkligen förstår hur stort det är och att det kräver uppoffringar och förändring.

Precis som du skriver så är det så många som skrämmer upp en och säger att iiiiingenting blir som vanligt igen och att livet typ är över. ”Men det är fantastiskt” lägger dom till sen och så sitter man där med gråten i halsen. Det är fantastiskt men jag tror verkligen, som flera har svarat på din kommentar, att det blir vad man gör det till. Vi alla är ju olika och man måste hitta sin egna balans i föräldraskapet. Lyssna inte så mycket på andra, jag har hört alltifrån att ingenting blir som vanligt igen till att ”vänta bara tills han kryper då har du att göra”, ”oj oj snart går han du kommer inte att få en lugn stund”, ”vänta tills han får tänder oooooj ooooj ojjjjj säger jag bara”. Enligt mig blir det bara betydligt lättare, han pratar och visar exakt vad han vill ha och inte. Han rör sig fritt och är sin egna lilla person. Så jag tror att många säger massor av saker, som säkert är deras verklighet, men det behöver inte bli din. Sen är det såklart tufft att ha barn också, men det förstår man inte när man är i det. Som nu förstår vi inte hur vi klarade av att sova så lite som vi gjorde, men där och då tänkte man ju inte på att det inte var normalt.

Victor ville ha barn i flera år innan TL kom och jag ville vänta för att jag ville jobba på min karriär. Men sen blev längtan för stor efter bebis och vi bestämde oss för att försöka. Jag var livrädd, ledsen, förtvivlad och sörjde verkligen mitt ”förra liv” som jag såg försvinna första månaderna av graviditeten. Jag grät mycket hos Victor och det var han som sa åt mig det att de blir ju vad man gör det till. ”Du kommer bli den mamman DU vill vara”. Och det blev jag. Även om man ibland får höra att man gör det fel så vet jag, att jag är den bästa mamman för TL och för Maja.

Allting går att balansera om man vill. Och jag tror att är man en sån person som jag är exempelvis så kommer det automatiskt. Jag hade inte haft ro och njutit av att veta att jag skulle vara mammaledig i ett, två år för att sen få ett till barn och börja om. I vårt liv hade jag känt mig otroligt uttråkad, ensam och lite som en grönsak. Jag har älskat varje minut av att vara mamma (typ) men det är för att jag också har gjort mitt under tiden. Själviskt? Vissa kanske tycker det. Men jag är helt övertygad om att det har bidragit till ett annat engagemang när jag är med TL. När jag jobbar, är med vänner ensam, tränar eller dricker vin så laddar jag även upp mitt mamma-konto med energi. För jag får vara Maja också – vilket har varit väldigt viktigt för mig från start.

Herregud det här första året som mamma har ju även varit det bästa rent karriärsmässigt för mig. Jag fick både kontraktet med Loreal Paris och gjorde min kollektion för Gina Tricot samma år. Jag har även startat upp en stor stor stor dröm för mig och har helt klart nått nya stora mål under det här året. Så allting går ju om man vill.

Sen kommer man alltid att få jobba med sitt dåliga samvete, det tror jag man gör oavsett vad man gör som mamma. Och självklart finns det saker jag kan se tillbaka på och inte ångra men ändå känna att det blev fel. Exempelvis skulle jag nog inte ha åkt till Cannes för jobb när TL var två månader, men det tar jag med mig till nästa bebis. Att allting kommer med tiden och att man inte måste skynda någonting. TL led ju inte av det och Victor fick pröva på för första gången att ha 100 procentigt ansvar i två dagar vilket jag verkligen tror var bra för vår dynamik. Men i efterhand borde jag bara ha varit hemma med honom i Sverige, pussats och legat i sängen och bara myst. Men jag hade varit ensam i England så länge, fem månader och ville bara UT och klä upp mig och JOBBA och känna att min kropp var min och att jag var jag.

Även idag kan jag såklart få dåligt samvete, när vi plåtade flera långa dagar i Marrakesh fick jag dåligt samvete, när jag flög ensam hem till Sverige i januari fick jag dåligt samvete och vissa dagar när jag måste få saker gjort kan jag få dåligt samvete. Då spelar det ingen roll om jag jobbat en eller nio timmar. Det dåligt samvetet är där.

Du kommer att bli den bästa mamman för din bebis och ditt liv kommer att förändras men absolut inte till det negativa och allt det där man sörjer och tror att man kommer sakna det saknar man inte så mycket och när man väl gör det så skaffar man bara barnvakt och gör det ändå. Om nått njuter man av det betydligt mer än innan och även om det må låta trist nu när du är gravid så är det verkligen så. En ensam frukost i lugn och ro tror man att man njuter av innan men sen när man har ett barn och får en ensam morgon med sitt morgonkaffe så njuter man av varenda sekund. På ett sätt man inte trodde var möjligt.

Och även om man inte kan ta det till sig nu så spelar det där man sörjer i början inte så stor roll om man fortfarande har möjligheten till att göra det då och då. Exempelvis sitter jag inte hemma bitter och ser när mina vänner är ute och dansar på nattklubbar. Jag är så nöjd med min tillvaro, och njuter av att ha fått gosa med min bebis framför Frost i soffan en fredagkväll MEN det tror jag absolut har att göra med att jag vet att jag några veckor senare har möjligheten att få sätta på mig ett par klackar och gå ut en kväll. Och får jag väl den känslan av avundsjuka så känner jag det i en sekund innan han ropar mamma och kryper fram till mina ben för en kram.

Vi alla är olika och man vet själv vilken sin egen lycka är, ibland kan jag få bittra kommentarer från mammor som tycker att jag lever ett egoistiskt liv, men det tror jag isåfall beror på att man själv inte har haft möjligheten att ens lämna hemmet på ett år. Annars hade man inte varit så sur tänker jag.

Det är SÅ roligt att vara mamma OCH göra karriär. Det är så roligt att vara mamma OCH ha sitt egna liv. Det är så roligt att vara mamma. Och det är så roligt att vara den man var innan. Jag skulle aldrig presentera mig själv som bara mamma, även om det är den största och viktigaste rollen jag har i mitt liv.

Att vara mamma är verkligen det bästa som finns i hela livet. Det blir bara roligare och roligare för varje dag och det är det bästa valet jag har gjort i hela mitt liv och jag är så tacksam över att det var just han som kom till oss.

40 kommentarer

  1. Wow. Så fint svar av dig. Inte jag som skrev frågan men det kunde ha varit. Tack för att du är äkta, fortsätt med det du gör. Du inspirerar på alla plan! Tack och kram

  2. Maja, vilket fint svar! Jag blir mamma om cirka 8 veckor, behövde läsa det här precis idag ❤️ Så många mammor som bara fokuserar på det negativa. Vet inte hur många som skrivit: ”passa på att sova nu” 🙄

  3. Wow Maja, vilket fint svar. Du är verkligen så himla fantastisk, älskar att du är så öppen och ärlig❤️ kram

  4. Wow Maja, så himla fint svar. Du är verkligen så fantastisk, uppskattar att du alltid är så öppen och ärlig❤️ Kram

  5. Har aldrig varit här inte och kommenterat innan, men måste bara få påpeka att jag blir lite provocerad av att du skriver att mammor ”som ej lämnat hemmet på ett år” är sura pga det. Jag har två barn, 2 respektive 4,5 år gamla. Var 24 när jag fick första barnet och 27 med andra. Jag har, sedan jag blev mamma, inte lämnat bort mina barn en enda gång. Jag var i princip inomhus och ammade och gosade med min bebis första året, och jag njöt av varje sekund!!!!! Jag och min man har inte känt behov av barnvakt ännu på 4,5 år. Mina barn vill inte sova borta så vi väntar tills de känner sig redo och inte blir ledsna över att vara borta. Alla har olika behov, vissa har ej behov av massa egentid. Jag och min man umgås när barnen sover, sen gör vi saker på tu man hand ibland. Kanske är ute med tjejerna 2-3 ggr per år, då är min man med barnen, och mer än så behöver inte jag. Är inte alls sur eller bitter eller Avis på andra som väljer annorlunda! Men kom ihåg att vissa älskar att ”bara vara mamma” under småbarnsåren, och inte behöver så mycket mer! Kram

    • Såklart! Precis som skriver så är ju alla mammor olika och alla gör på sitt egna sätt, ingenting är ju rätt eller fel! <3 men att man skriver elaka kommentarer till mig om att jag tar barnvakt av våra mammor exempelvis tror jag grundar sig i att man är sur! Annars förstår jag inte varför man ska påpeka hur andra mammor gör faktiskt, jag själv har inget behov av det iallafall men vi alla är olika. Alla har sina egna sätt och det man själv blir lycklig av vilket är det fantastiska att bli mamma, man kan välja helt själv hur man vill vara! Och just det här inlägget var ju inriktat till oss som inte är precis som dig så det var inte alls meningen att provocera, bara att berätta hur jag har tänkt och känt! Kram 🙂

      • Älskar hur trevlig du är även om hon blev ”provocerad” av ditt inlägg. Du är en jätte bra förebild till så många, ta hand om er <3

  6. Hej Maja! Precis som hon som skrivit till dig som du refererar till i ditt inlägg så känner jag en stor stress för att bli gravid och bli mamma, just för att jag är livrädd. Jag är inte där idag men jag har en sambo och om några år är vi nog båda redo. För att bli det försöker jag bearbeta mina rädslor och ett verktyg jag har är att inspireras av dig. Tack för det här inlägget, det betydde enormt mycket för mig.

  7. Evelina Ilestedt Svara

    Du är otrolig Maja! Sen jag plussade på stickan har jag gått tillbaka i ditt flöde och blogg för att läsa om dina tankar i graviditeten och inför det nya livet som mamma. Jag har och hade fantastiska förutsättningar för att bli en grym mamma precis som ovan nämner, men hade precis samma tankar inför det som ni. Tyckte folk hade en tendens att få mammalivet att låta neggigt och att man var tvungen att göra 100% avkall på sig själv för att vara den ”bästa mamman”. För mig var det en stor lättnad att läsa om mammor/gravida som faktiskt vågade dela med sig av sina rädslor inför allt som jag också hade. Var jag för egoistisk för att bli en bra mamma? Saknar jag modersinstinkten som alla andra verkar ha från dag 1 i graviditeten för att jag har såna här tankar? Lättnaden att inse att någon delar ens tankar och rädslor gjorde allt så mycket enklare och avdramatiserat och jag är så glad att du delade med dig Maja trots att jag är säker på att du fått mycket skit för det.

    Idag på dagen har jag varit mamma i 4 veckor till min älskade lilla pojke och jag tvekar inte en sekund på att jag kommer bli den bästa tänkbara mamman för honom, trots att jag kommer göra mitt bästa för att balansera mammalivet med intressen som bara är för min skull. Min mamma sa till mig att en lycklig mamma får lyckliga barn och det tycker jag är en fin tanke att försöka leva efter.

    Kram och tack igen för att du delade med dig. Min graviditet och första tid som mamma har varit otrolig ❤️

  8. Åh vad jag behövde läsa det här! Ska få en tjej i augusti och är lite rädd att ”livet tar slut” och att man bara blir mamma. TACK! <3

  9. Sååå bra skrivit Maja. Tänkvärt och klokt. Hade också såna tankar innan jag själv blev mamma. Tyckte också på ett sätt de var skönt när man slutade amma och bara fick vara sig själv i sin egen kropp. Bara få vara sofie igen inte bara mamma. Inte stressa in i nästa barn nu utan få njuta av att bara vara jag. Och längta efter att vara gravid igen om något år.

  10. Men asså JA JA och JA. Håller med till fullo och jag lever exakt så!☝🏾 -karriären osv för där gör jag annat men verkligen samma tanke sätt. Har med träffat många bittra mammor och min mamma säger alltid ”dom är bara avundsjuka” och så är det. Bästa i livet att bara mamma men vin med tjejkompisar och dans på det uppskattas såååå mkt mer nu än när man gjorde det flera gånger i veckan 😅 Kram till dig och tack för att du alltid får en att må SÅ BRA!

  11. Gud vilket fint inlägg! Jag är nybliven mamma och min lilla tjej är snart 3 månader, jag kommer verkligen ta vara på de tips du just gav. Och dina ord gjorde mig lugn. Tack <3

  12. Hej <3 det var min kommentar och jag vill verkligen bara säga tack för att du tog dig tid att svara och även såklart till alla er andra fina som svarade i kommentarsfältet. Jag känner mig verkligen mycket mer peppad av det ni skrivit och känner mig mer och mer säker på att jag kommer klara av detta. Det blir verkligen vad man gör det till och jag ska verkligen ta till mig och tänka att jag kommer bli världens bästa mamma till mitt barn och samtidigt bli den bästa personen jag kan vara, även för mig själv. Det är så viktigt. TACK för peppen<3

  13. Åh Maja, att inte denna fråga och inlägg kom på tal när jag blev gravid. Jag har velat ha barn i flera år än fast jag bära var 24 när vi plussade, men när pusslet väl kom kom även alla tankar och känslor. ”Vill jag verkligen ha barn?”, ”ä r det verkligen rätt tid nu?”, ” jag vill bara vara ensam med min man i 5 är till själv” osv. Men när han väl kom till världen nu i mars släppte allt och var så självklart, trots de tankarna i början. Förmodligen blir det en så stor omställning man står inför och man ifrågasätter allt… jag trodde jag var helt ensam om dessa tankar och kände att jag inte ”får” känna såhär när vi äntligen plussat, men så pratade jag med några andra gravida som känt exakt samma. Att så många känner igen sig och känner så men ingen säger något.. Men jag vågade inte heller då det kändes som jag var otacksam. Stor kram finaste Maja. Älskar att komma in och läsa dina tankar för du är så himla klok och ärlig<3

  14. Du skriver så fint! Blir berörd av vartenda ord och sättet du uttrycker dig på. Det här är verkligen så viktigt för andra mammor och blivande mammor att få läsa.

  15. Alltså wow. Du sammanfattar att vara mamma såå bra. Hade samma känslor under graviditeten och när bebis var nyfödd. Men man kan faktiskt få båda delarna, och de är helt magiskt. Känner mig alltid extra glad när jag är ute med tjejerna att jag har en liten som väntar på mig dagen efter <3

  16. Vilket fint och klokt svar 😍 Jag är inte i närheten av att fundera på barn men oron finns typ redan där precis som ts skriver. Att kunna vara jag och ha en karriär har alltid varit viktigt för mig. Tack för att du visar hur det är fullt möjligt

  17. Åh sitter här med en 2 månaders bebis och gråter, så fint du skriver Maja <3

  18. Så himla bra skrivet, har själv varit mamma i ca 6 månader och det är en otroligt stor personlig resa man gör, att bli mamma och samtidigt komma ihåg vem man är. Fantastiskt fint skrivet.

  19. Wow! Detta var det finaste jag läst på länge och det beskrev verkligen mina rädslor samt det jag längtar efter med att bli mamma, är inte där ännu men oj jag har längtat i säkert 10 år. Du är en fantastisk och stark kvinna, blev alldeles tårögd när jag läste de!

  20. Så himla fin text, längtar tills den dagen jag själv blir mamma! Kram till dig fina Maja!

  21. Emma Robertsson Svara

    Hej Maja Jag har försökt komma i kontakt med dig på både instagram och mejl då jag verkligen önskar din hjälp å nu börjar det bli ont om tid!! Det är som så att min syster tar studenten 10 juni och jag undrar om du skulle vilja hjälpa mig med en grattishälsning till henne. Hade betytt så mycket.
    Kramar Emma

  22. Wow vilket fint inlägg. Blir alldeles berörd och då har jag inte ens barn haha

Skriv en komentar