Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

april 2020

Browsing
Våren är ju mer eller mindre här trots det att snön föll häromdagen.

Våren är ju mer eller mindre här trots det att snön föll häromdagen. Jag känner mig så motiverad till att klä mig fint, sminka mig ordentligt och göra mig fin. Kanske har det och göra med att man knappt gör någonting längre och bara är hemma men ändå. Det här är vad jag har span på!

Dessa har jag inte bara haft span på utan dessa klickade jag hem förra veckan! Fint till både jeans och klänning.

Den här klänningen tycker jag är så fin.

Och den här fantastiska kjolen!

Eller det här fina setet. Tänk och ha det i sommar när man förhoppningvis kan gå på restaurang igen.

Inuikii har så fina skor tycker jag, som dessa svarta sandalerna!

Jag har helt fastnat för smycken det senaste också, så fin ring.

WOW WOW WOW! Denna vill jag gå runt i, med sandaler och en vit väska på axlarna.

Och så fin vårjacka. Fin i höst också till skinnbyxor och boots.

Och vi avslutar med den här magiska klänningen. Åh fin i sommar.

Inlägget innehåller adlinks.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Här kommer en uppdatering om Ted Louie!

Här kommer en uppdatering om Ted Louie! Ett år och en månad gammal. Nu var det länge sen jag gjorde en uppdatering om honom, konstigt egentligen med tanke på att det faktiskt är nu det känns som om att den största utvecklingen sker.

Jag har väl sagt att alla åldrar är min favorit men den här åldern är magisk. Jag tycker verkligen att det bara blir lättare och lättare och roligare och roligare. Det är så härligt nu när han kan kommunicera mycket mer, vi kan ha en vanlig tråkig tisdag utan att det känns outhärdligt att vara hemma en hel dag och allt han gör just nu är verkligen roligt. Antingen så skrattar man med honom eller åt honom i smyg.

Man märker hans personlighetsdrag betydligt bättre nu (såklart), han är en envis men väldigt snäll kille. Ramlar han och många ser på så skäms han och kryper fram till en med böjt huvud. Han är alltid glad, alltså, verkligen alltid glad. Så jag antar att nästa bebis blir en riktig suris. Däremot är han väldigt bestämd och vill han inte sätta på sig pyjamasen så vill. han. inte. Han blir inte arg men protesterar och lägger sig som en säl eller försöka krypa iväg vid första möjliga tillfälle.

Han har börjat få sitt egna riktiga skratt och varvar det med att fejkskratta. Han vet när imse vimse spindel kommer på och att regnet ”faller ner”, han dansar med hela kroppen till Vaiana och klappar i takt till Baby Shark. Häromdagen stod vi i köket och jag frågade om vi skulle läsa bok innan läggdags, han kröp helt själv till fönsterbrädet där vi har böcker och pekade på den boken han ville ha. JAG BLEV HELT TILL MIG, för det var första gången på riktigt jag verkligen såg så tydligt att han FÖRSTÅR VAD JAG SÄGER. Åh, jag började nästan gråta då. Och igår morse hade han gått fram till sin stol och ropat på Victor att det var dags för gröt. Gulligt.

Han busar mycket och kan sätta sig bakom en gardin och börja leka tittut med en. När han ser fjärrkontrollen på andra sidan rummet kan han börja skratta medan han stressat kryper fram för att hinna ta den. Det är så roligt och jag ser mig själv så mycket i honom, jag kan se att han precis som mig alltid kommer att skratta när han ljuger eller inte kan hålla en min när man tycker att någonting är roligt. Han älskar djur just nu så att titta på youtube och höra alla läten är en favorit. Även Let it go från Frost är en riktig höjdpunkt på dagen.

Han går mest hela tiden nu men har fortfarande lite svårt med balansen. Men för bara en vecka sen kunde han knappt gå två steg så det går verkligen fort fram nu. Om två veckor tror jag att han går helt och hållet utan minsta problem.

Han sover från halv åtta till sju och har slutat äta på nätterna helt nu. Två naps om dagen, en vid halv tio och en vid tre.

Han gillar människor och speciellt andra barn. Han gosar med sina dockor och gosedjur och älskar alla slags bollar. Just nu försöker vi lära honom att allt dock inte är en boll, så att kasta hårda trä klossar är inte samma sak som att kasta en tygboll. Han älskar att lägga i och ur saker, så som diskmaskinen eller en hink med leksaker.

Han äter själv och vill absolut inte bli matad, det bästa knepet är att hålla handen och låta honom tro att han tar själv. Dricka gör han helst ur ett riktigt vattenglas och maten får inte vara för blandad, han måste se vad han äter. Han gillar inte heller för okryddad mat, helst ska det vara maten vi äter (fast utan för mycket kryddor såklart), frukt är livets grej och yoghurt.

Han pratar pratar och pratar. Mamma och Pappa är supertydligt nu, han säger titta ibland och hej. Man hör även i tonfallet vad han menar så även om det för en främling låter som gojja så hör man ju som förälder. Han säger där och nej nej också.

Man kan ju skriva en hel bok om hur dom är i den här åldern men det blir tråkigt. Men jag som mamma ÄLSKAR varenda minut just nu. Det är någonting magiskt med att se hur ens bebis blir en människa och hur ens nya vardag blir när man inte bara hela tiden måste se till att människan lever. Nu kan han leka med sin docka i sovrummet medan jag plockar ur diskmaskinen. Hänger jag tvätt går han in dit med sin boll och bäddar jag sängen hjälper han gärna till. Den bästa stunden på dagen är att se honom stå glad och yrvaken i sin spjälsäng, och så ropar han mamma eller pappa bestämt. En otrolig ålder och jag vill aldrig att det här ska ta slut. Att ha en ettåring hemma är livets grej. Är även så tacksam att Victor är hemma så mycket nu också, att vi får dela den här tiden tillsammans på heltid.

Han har blivit lite rultig sen vi kom hem också, jag tror att det är vällingen (tror inte det finns i England), hur som så är han så gullig just nu och jag tror att jag pussar hans kinder hundra gånger per dag.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Kelly

    Åh fina Ted Louie <3 Det låter som att ni har det så himla mysigt och det går nästan att ta på din härliga energi, det är så fint. Kram

  2. Ewa

    Låter som en helt normal ettåring! 😍
    Men vem bestämmer hos er? TL eller ni? Tänker på pyjamasen 😁 Tänk framåt, kan bli jobbigt.

    1. Angelica

      Vissa saker är ju ingen big deal om barnet bestämmer. Det är bra att barnet har integritet. Såklart kan dom inte bestämma att man inte ska ha overall och det är 10 minus men man ska ju välja sina fajter .

    2. Cia

      Men jisses… ska man ta varje liten fajt så kommer de bli en väldigt tråkig vardag med ett litet barn. Det viktiga är att ge kärlek, ha tydliga gränser och låta barnet va just ett barn så kommer de mesta av sig självt 🙂

  3. Lilly

    Hej Maja, måste börja med att säga att jag älskar energin här inne på bloggen och din utstrålning som lyser genom inläggen!! Hur som helst, Jag håller just nu på att läsa psykologi där jag arbetar med hur personlighetdrag utvecklas, från spädbarn till vuxen – Eriksons åtta åldrar. Trots att teorin kanske inte stämmer fullt ut, är den väldigt intressant. Tänkte att du kanske tycker att den skulle vara intressant, eftersom du verkar vara intresserad av hur människor fungerar.

  4. Anna

    Känner igen mycket i det du skriver om hur du känner. Har en snart ettårig liten tjej här hemma. Helt fantastiskt härlig ålder och så underbart att de är en liten person med egen vilja och massa påhitt. Väldigt fint att läsa om mitt i allt som är nu. Stor kram ❣️

Visa alla 9 kommentarer
Hej!

Hej! Jag sitter just nu i en nystädad lägenhet och väntar på det lilla teamet som jag ska fota med idag. Såhär städad har nog inte lägenheten varit sen vi flyttade in och det känns så skönt. Som jag har sagt tidigare så har ju vi max spenderat fem, sex dagar i streck här (förutom jag ensam med TL) så vi har aldrig haft behovet eller tiden att storstäda och organisera. Det har mer varit ett pittstop. Däremot nu när vi har varit här så länge och nu inför fotograferingen så gjorde vi ett ryck och var sak är på sin plats och det finns inte en dammråtta så långt ögat kan nå. Skönt.

Jag älskar den här lägenheten och det är verkligen min borg här i livet. Även om jag verkligen känner mig hemma i huset i England nu, det är ju hemma för mig, så kommer jag alltid att ha en sån kärlek för den här trean. Vi köpte den när vi bodde i Lissabon och den tredje sommaren som par närmade sig och vi insåg att vi verkligen behövde någonting eget istället för att bo hos våra mammor sex veckor i streck. Vi började leta och köpte den här typ två veckor senare (som alla våra hem, snabbt och ganska så impulsivt). Jag har även spenderat mycket tid här ensam och jag tror att det är även därför jag håller den så kär.

Jag hade många fina år här när jag har ramlat in i klackskor efter en utekväll och ätit mackor direkt från skafferiet, spenderat söndagar bakis och trött i sängen sträckkollandes på Modern Family och haft underbara middagar och förfester här. Sen blev jag gravid och jag hade så många mysiga höstkvällar här ensam med Ted Louie i magen. Tände ljus och la ansiktsmask. Funderade på hur livet skulle bli som mamma. Och i somras var vi ensamma här i fyra veckor jag och Teddan, mös i sängen och hade familjerna över. Och nu får vi vara här hela familjen, och ha en vardag i Sverige tillsammans. Det är så fint.

Nog om det, snart kommer gänget och jag ska göra ett sista ryck. Vi kommer att fota hela dagen och Victor är med Teddan hos sin mamma. Här snöar det så nu ska jag sätta på en kanna kaffe och höja upp elementen så att vi inte fryser ihjäl här hemma.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. fanny

    Maja du är fantastisk! Älskar hur du skriver, sluta aldrig vara du och sluta aldrig med bloggen, du inspirerar SÅ många!
    kram

  2. Frida

    Hej Bästa Maja,
    vart kommer er soffa ifrån?
    skrev även på dm på insta men förstår såklart om du inte hinner svara där.
    Massa kramar och lycka till idag <3

  3. Stina

    älskar er lägenhet i Västerås! Den är så färgglad och sjukt SNYGG. Älskar att den inte är som alla andras inredning, verkligen fin inspiration!

  4. Cassandra

    Hej Maja! Jag är inte en sån person som brukar lämna kommentarer i bloggar, kanske för att jag knappt läser någon blogg längre förutom din (hihi), men när jag går in på din blogg så blir jag alltid så glad. Vet inte hur du lyckas sprida så mycket positiv och härlig energi bara genom text?! Tycker du är fantastisk och så fruktansvärt cool och du har definitivt blivit en av mina största förebilder. Jag tror mycket beror på att jag kan relatera mycket till dig och dina tankar och det är jag väldigt tacksam för! Jag tror att det är många tjejer här ute som mår dåligt psykiskt, funderar mycket kring livet och känner att de mest står och trampar på samma ställe för att de inte har någon att relatera till eller prata med. Jag önskar att fler var som dig, öppen och ödmjuk mot livet, och som peppade kvinnor att vara sig själva och vara stolta för den man är. Livet är inte rosa moln och enhörningar, men jag tycker du bevisar att livet kan vara ganska fett ändå. Trots upp- och nedgångar. Man blir ju trots allt starkare av det och jag tror att varje ”meltdown” är ett steg närmre att hitta sig själv. Så för att summera denna uppsats (haha), TACK för allt du bidrar med och TACK för att vi får följa med dig genom din fantastiska och framgångsrika karriär!! <3 Kram och tack för att just du är du.

Visa alla 16 kommentarer
Jag har inte heller vart på gymmet på väldigt länge och har tappat de mesta träningsrutinerna förutom promenader.

Jag har inte heller vart på gymmet på väldigt länge och har tappat de mesta träningsrutinerna förutom promenader. Jag skulle vilja springa mer men jag känner att jag är såå långt ifrån att lösa en löprunda… Kan du inte berätta hur du kommit in i löpningen lite och om du har några tips? Självklart kan man googla sig till sånt också men jag gillar att läsa hur personer man följer gör och vad de har för tips som man de/du faktiskt kört med osv.
Kram<3

Hej! Jag HÖR DIG! Jag ville knappt ta mig ut för att jag ”visste” att jag inte skulle klara av det, men tji fick jag och det var som om att jag har sprungit varje dag senaste månaderna. Eller ja, typ iallafall. Väldigt mycket sitter i hjärnan och med löpningen är det just det att man bara måste bestämma sig. Jag har en runda på sex kilometer och bestämde mig för att springa minst två kilometer och sen gå resten, men det gick så bra och smärtfritt att jag sprang rundan och en kilometer till.

Gör en bra springlista eller ladda ner en bra podd och bestäm dig för ett visst antal kilometer. Klarar man det med nöd och näppe första rundan så är ju det mer än bra ändå, öka därefter med lite varje gång och sen vips så är man inne i det igen. Jag tror att innan man har kommit in i löpningen så tror man inte att man kan eller att man är ”en sån person som springer”. Så var iallafall jag. Tills jag insåg att det nog är min absoluta träningsform. ALLT sitter i huvudet och det är bara att ta sig ut och bestämma sig. Man känner sig oövervinnerlig efteråt och har man klarat av en kilometer kan man snabbt efter klara av fem, jag lovar! Stor kram <3

Fina Maja! Just precis DU är min förebild; dina sunda tankar och härliga livsglädje smittar verkligen av sig. Om du någon gång tvivlar på dig själv, så kom ihåg att det finns flera människor som ser upp till dig för att du är just DIG själv. Fantastiskt!

Vad jag förstått så har du lidit/lider av ångest, och det är ju ett så tungt ämne att prata om. Men jag tror att jag själv lider av det? Hur vet man ens det? Hur känns det i kroppen för din del? Ett tag trodde jag bara att jag var stressad men det tunga känslan i bröstet kan infinna sig när jag minst anar det. Jag mår ju bra och är tacksam för allt fint, så varför kryper denna känsla sig på? Du får mer än gärna skriva ett inlägg eller om du har några tips vad du gör när den känslan smyger sig på. DU ÄR GRYM! Trevlig helg till dig och familjen <3

Hej och tack för dina fina fantastiska ord, jag blev väldigt väldigt glad. Jag har lidit av väldigt svår ångest och idag är den betydligt lättare. Däremot kommer den då och då, jag hade väldigt mycket ångest häromdagen men kunde faktiskt inte komma på var den om ifrån så jag lät den bara vara där. När jag kom hem på kvällen och Victor var iväg och tränade så lyssnade jag på en podd och städade i min ensamhet och det blev lite lättare. Ibland är det som om att min hjärna bara behöver vila lite.

Precis som du skriver så förstod inte jag heller förut att jag hade ångest. Jag kunde känna mig så stressad och ha hög puls och jag förstod inte var den kom ifrån överhuvudtaget. Jag tror att man kan må bra och vara tacksam över allt det fina och ha ångest ändå. Ångest behöver ju inte bara vara någonting mörkt och någonting som är förknippat med depression utan även en känsla av någonting. Jag kan vara så lycklig men vara lite orolig över ett jobb eller en prestation jag har gjort, jag kan inte kanske förstå det just då men jag har ångest och efter några dagar förstår jag att juuuust deet, det där kändes inte hundra och i mitt undermedvetna har jag liksom bearbetat det. Det kan vara att någonting har gjort mig lite ledsen eller fått mig att känna mig liten. Eller att jag känner mig som en dålig mamma för att jag inte var så närvarande under dagen eller så har jag glömt att ringa upp en vän som har hört av sig.

Jag tror att ångest beter sig olika hos många men jag får hög puls och som ett tryck över bröstet. Jag måste ofta andas ganska tungt, nästan som att jag suckar (Victor har lärt sig nu så utan att jag själv är medveten om det så kan han fråga vad jag tänker på för att jag har suttit i soffan och suckat fem gånger i streck). Jag känner mig inte så närvarande och har ganska så stort behov av att antingen uppehålla mig med saker eller att vara helt ensam i en ganska så tyst omgivning.

Jag tror att man måste lära sig sin egna ångest. Jag lärde mig det hos min psykolog och även om jag kanske går runt med en känsla i någon dag så listar jag tillslut ut vad det är. Förut kunde känslan vara kvar konstant men idag försöker jag att lyssna på mig själv, ordentligt och på riktigt, och tillslut så listar jag ut vad det är. Och då nästan på en gång så lättar den jobbiga känslan. Jag kanske pratar med Victor om vad jag precis kom på eller är den en jobbgrej så ringer jag Jonna och så blir det bättre när hon säger att allting är lugnt och i ordning.

Nu när jag har jobbat så mycket med mig själv så har jag insett att det är så mycket härligare att leva utan ångest, men hur man blir av med den är alldeles för svårt för mig att svara på. Men jag tog hjälp av livscoach, psykolog och så lyssnar jag en del på poddar och läser böcker. Stor kram och massa kärlek.

Hallojsan! Jag har en fundering, jag upplever att det är väldigt god och härlig stämning i ditt kommentarsfält. Mycket pepp och att folk känns så genuint glada för dina framgångar. Är det så gott som endast sånna kommentarer, eller godkänner du inte osköna kommentarer?
Tycker det är spännande iom att många bloggars kommentarsfält har väldiga mängder med osofta kommentarer.

Hej! <3 JAG VET, det är helt klart en av de sakerna jag är som allra stolt över i mitt jobb, energin här inne. Jag blir jämt glad när jag går in här och det känns som min fristad. När jag sitter nu och skriver det här inlägget som hittills har tagit trettio minuter så sitter jag och bara myser för att det känns som om att jag pratar med min alldeles egna privata grupp vänner. Det är väldigt fint och någonting jag är så otroligt tacksam över. Jag får ytterst sällan otrevliga kommentarer, kanske två gånger i månaden, jag godkänner alla som är konstruktiva eller där man ifrågasätter saker jag gör eller skriver, även ”otrevliga” kommentarer godkänner jag. Men då och då får jag väldigt personliga och rent av elaka kommentarer som jag inte godkänner. Vill man vara elak så kan man skriva det på något annat forum tänker jag, det är ju min blogg och här kommer jag inte att tillåta det. Jag själv har aldrig förstått varför man skulle ha behovet till det så jag tänker att de människorna då får ha det behovet på en annan plattform än min.

Jag kan knappt läsa bloggar där kommentarerna är elaka, det blir som ett gift och jag får bara dålig energi av den bloggen. Jag har även märkt att när jag väl godkänner en så väntar flera på tur i samma tråd. Jag vet inte om det är kvinnligt men det är min tolkning, man går igång och vill skriva något litet som man tror ska skava lite. Så otroligt tråkigt tycker jag, inte för att jag tar åt mig utan för att kvinnor generellt bara borde stötta varandra och är man inte kapabel till det borde man helt enkelt bara vara tyst. Speciellt online, där har man ju verkligen ett aktivt val till att följa eller inte. Det borde ju vara härligare att bara fortsätta sin dag än att ta tid av sitt egna liv och skriva någonting surt. Jag godkänner inte heller elaka kommentarer till någon av er som skriver, jag vill inte ha en sån slags blogg. Men som sagt, det sker ytterst sällan och det är jag väldigt glad över. Stor kram

Hej, jag undrar lite hur ni tänker kring alkohol när teddan blir äldre, barn förstår ju mer än vad man tror när det är så. Han är väl kanske inte i den åldern än men snart. Minns att du skrev om det förut för ett bra tag sedan att ni bestämt att vid barn skulle det inte vara någon akolhol. Är bara nyfiken på hur ni tänker kring det nu? För det skrivs ju mycket om bubbel och det är inget fel med det. Bara nyfiken hur du ser på det! Ser ut som ni haft en väldigt härlig påsk trots omständigheterna. Ta hand om er!

Hej! <3 Väldigt bra kommentar! Jag skulle aldrig dricka mig berusad med Teddan i närheten. När jag skriver att vi skålar i bubbel så tar jag ett glas och dricker vi vin på kvällen så sover Teddan och Victor är helt nykter. Jag skulle aldrig heller släpa med mig honom hem i en taxi på natten full eller liknande utan då sover han antingen kvar hos sin farmor eller mormor eller så dricker inte jag. När han blir större kommer jag ta ett glas bubbel under påsk när han är med också men absolut inte mer än så. Jag har personliga erfarenheter kring det som gör att jag absolut tänker extra på alkohol kring barn däremot förstår jag att det kan låta som annat när jag skriver om bubbel, jag tänker ju att ni är med mig där och ser hur det går till. Bra och viktig kommentar! Stor kram

Hej! Kanske en dum fråga, men i din påskvlogg så hade du på dig ett set från Gina Tricot som var ljust med gula rosor på (kjolen heter Sarina, vet ej vad toppen heter). Kort och gott, jag har nyligen köpt den kjolen men står och tvekar då jag inte riktigt vet vad jag ska styla den med. Har inte toppen, och det enda jag kommer på är ”vit t-shirt, typ”. Så tänkte kolla om du kanske har förslag? Finns säkert jättemycket bara det att det står still i huvudet på mig. Hoppas du (eller någon annan i kommentarerna) kan hjälpa mig, men oavsett, hoppas du får en jättefin dag! 

Hej! ROLIG fråga, jag älskar sånt här! Jag förstår precis vad du menar och förut tänkte jag alltid samma sak. Dock så insåg jag sen att man får en så mycket större garderob om man börjar tänka större! Till min Sarina kjol kommer jag ju dels att matcha med toppen, men även en vit eller färgglad skjorta (har en rosa jag har tänkt knyta i magen), en body i antingen färg, vitt eller beigt, t-shirt som du skrev, eller en annan blommig blus eller en kort tunn jeansjacka man kan låtsas är en skjorta! Även om just kjolen är gul och blommig så är den inte så svårmatchad som man kan tro. Jag brukar gå in på pinterest för att hitta inspo också, kika där! Stor kram

Hej Maja, det känns konstigt att skriva till dig men tycker du alltid verkar ha så vettiga åsikter så gör ett försök. Min pojkvän sedan över 4 år tillbaka gjorde plötsligt slut för 2 månader sen efter en händelse där han egentligen sårade mig. Det kändes verkligen som att han bara flydde och 1 vecka efter hade han fixat en ny lägenhet och lämnade mig kvar i vår gemensamma. Sen uppbrottet har jag gjort massa misstag som att inte lämna honom ifred och böna och be om att han ska komma tillbaka vilket lett till att han nu blockat mig. Jag tror verkligen att han är min livs kärlek och jag känner mig så berövad på den framtid jag trodde vi skulle ha ihop. Vi hade pratat om att skaffa barn om 1-2 år och nu känns allt det naturligtvis så långt borta. Har du några tips på hur man kan agera för att få tillbaka sitt ex? Är helt förstörd och stressad hela tiden med massa panikångest medan han har skaffat Tinder och verkar prata med flera (ja, jag har lyckats stalka trots blockningen…) Alternativt har du något tips på hur jag kan lyckas gå vidare å få lite framtidstro igen? Har psykolog-kontakt men känner inte att det hjälper tillräckligt.

Hej <3 <3 åh mitt hjärta gjorde ont när jag läste din kommentar och jag hoppas hoppas hoppas att du mår lite bättre idag än när du skrev kommentaren. Jag har inga tips på hur man kan få tillbaka sitt ex, mest för att jag tänker att du inte just nu iallafall, vill ha tillbaka någon som gör såhär? Att lämna ett förhållande såhär snabbt och på det här viset känns helt enkelt inte okej. Trots allt så måste man ändå ha kvar den respekten gentemot varandra och svara i telefonen (oavsett hur många gånger någon ringer), absolut inte blocka någon och INTE skaffa Tinder det första man gör. Med många vänner jag har pratat om så känns det väldigt typiskt killar (ja jag generaliserar) att väldigt snabbt ”gå vidare”. Oftast är det så att när det känns bättre för tjejen igen efter ett ganska så bra tag så brukar killen förstå vad som faktiskt har hänt. Det är iallafall mina upplevelser och vad mina singelvänner har berättat.

Maja 17 år.

Även om du vill vinna tillbaka honom så kanske det inte är rätt. Och oavsett om du gör det så måste du nog hitta tillbaka till dig själv igen. Hur kär man än är i någon så måste man vara mer kär i sig själv. Och jag förstår att det måste kännas så pissigt för dig, men jag vill bara be dig att be honom att dra åt helvete. Fast jag vet att det inte är så det känns eller någonting man vill göra. Kanske finns det andra tjejer här i kommentarsfältet som har tips? Jag minns bara när jag var 17 år och heartbroken, jag åt kanelbullar i två veckor i rad, grät som ett barn KONSTANT, och efter en månad åkte jag på en weekend med min familj till London. Minns att körsbärsträden precis hade slagit ut och att jag köpte nya kläder på Primark. Och så såg jag snygga Londonkillar lite överallt, och så tänkte jag att äsch, han kanske inte är något att ha trots allt, och kanske ligger det bästa framför mig. Minns att jag inte grät något mer efter den resan. Och när jag kom hem började han ringa igen, men då slutade jag svara.

Massa kärlek från mig

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Elin

    Min erfarenhet är verkligen att tjejen mår sämre först men mycket mycket bättre senare medan killen ”går vidare” fort men sedan mår mycket sämre under längre tid. Det blir bättre!

  2. Anna

    Hej fina Maja! Vore roligt om du skulle vilja dela med dig av vilka poddar du brukar lyssna på, och gärna inom personlig utveckling och psykologi? Du är bäst på internet, kramar!

  3. Stina

    Jag brukar aldrig kommentera men kände idag när jag läste det här inlägget att jo nu är det dags. Måste bara berömma sättet du skriver på & svaren och råden du ger till de som ber dig om hjälp. Så fint att läsa och se att du genuint bryr dig. Tack för alla kloka ord och inlägg, att läsa din blogg gör vardagen lite bättre. Fortsätt med det du gör och jag önskar dig & din familj all lycka i framtiden.

  4. Johanna

    Till dig som går igenom ett krossat hjärta just nu. <3 Jag gick igenom ett liknande break-up för exakt två år sen. Han tog bort mig på alla sociala medier, blockade mitt nummer och sa hejdå efter fem år tillsammans. Jag fattade ingenting. Grät i två månader, åt inte, kunde inte andas på nätterna, mina vänner och familj höll om mig varje natt då jag kände att jag skulle gå sönder. Min kompis sa då till mig: Om två år kommer du se honom och du kommer vara så glad att det inte blev ni, han är inte värd dig. Och jag säger detsamma till dig! Nu sitter jag här två år senare och fyfan vad glad jag är att han släppte taget om mig!!! Här är mina tips: Stalka inte!!!, gråt tills du känner dig tom, gå ut i skogen och skrik, tänk dig om din kompis hade berättat samma historia, hade du sagt till den kompisen att gå vidare eller stanna kvar?. Det kommer bli bättre, jag lovar. Han hör fortfarande av sig och ångrar sig för han insåg vilken toppen tjej jag är. Och det kommer den här killen troligen också göra så som jag läst det. Om inte, så kommer du träffa någon som ger dig ännu mer fjärilar och en ännu större trygghet. En person är inte en trygghet om man hela tiden är rädd att dem ska lämna, glöm inte det! Kramar till dig!

  5. Viktoria

    Blev också helt plötsligt dumpad av min kille som jag varit tillsammans med i fyra år.. jag trot fortfarande att det är meningen att det ska vara vi i framtiden. Men allting sker av en anledning, och det är väl meningen att vi ska växa och fokusera på oss själva just nu, detta är en stor tröst för mig iallafall.. man måste låta sig vara ledsen, men också låta sig själv gå vidare

Visa alla 13 kommentarer
Söndag idag och imorse var det första gången sen vi kom till Sverige som jag fick en stor saknad efter England.

Söndag idag och imorse var det första gången sen vi kom till Sverige som jag fick en stor saknad efter England. Precis som många andra såklart har så känner jag en längtan efter vardagen igen, det normala livet. Vi är så otroligt lyckligt lottade i allt det här hemska som händer och man vill bara att det ska vara över nu. Vi vet inte alls vad som händer eller när vi ska vara tillbaka, just nu är vi här i Sverige sen får vi se vad som händer helt enkelt.

Men nu kikar vi på helgen!

Vår helg började iallafall med att vi åkte ut till Hökåsen för grillkväll hos min kusin och hennes familj. Vi åt massa god mat, bakade tårta och spelade spel (såklart). Victor och Teddan åkte hem tidigare och jag satt kvar med min kusin, hennes man och storebror och pratade om livet och grät till sent. Såna där kvällar som man behöver ibland.


I lördags var vi hemma heeeela dagen bara vi lilla familjen. Vi åt nachos i ugn, lekte med Teddan och sov flera naps under dagen. Så mysig dag och faktiskt första dagen på länge som det bara var vi tre. Min älskade lilla familj.

Imorse vaknade och det såg ut såhär. Har blivit nykär i min man sen vi kom hem hit och är så glad över livet med honom. Sju år senare och det känns som om att vi träffades igår.

Jag ska ha en fotografering här hemma på tisdag så vi åkte och köpte lite nya växter till lägenheten. Våra förra dog första årets trots ett tappert försök av mamma och svärmor att hålla dem vid liv. Så nu äntligen har vi nya fina växter hemma. Mer bilder på det kommer!

Victor är iväg och spelar padel så jag ska ta en lång dusch och lägga ansiktsmask. Skicka in filer till en vlogg och gå igenom mailen. Kanske tvätta fönstren och så ska jag hänga en tvätt. Göra mig redo för en ny vecka.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    1. Hanna

      Har haft samma tanke.
      Mycket rännande och träffa folk. Middagar till höger och vänster.
      Ingen social distansering här inte.