Maja Nilsson Lindelöf

På tåget mot London och om en kvart är det avstigning. Solen lyser utanför och en dag med Malin väntar. Planerna är inte många, hitta en restaurang, beställa in en flaska vitt vin och prata prata prata. Jag fick tips av en av er här i bloggen att lyssna på Sigrids Home To You och den har gått på repeat halva resan. Ska bli skönt efter några veckor av ensamhet och ett tungt hjärta att få sitta ner med en av sina äldsta vänner och bara få vara. Så häftigt hur livet blir också. Från en liten 3-butik i Solna Centrum ska vi nu ses i London. Fint.

13 kommentarer

  1. Hej Maja.
    Jag har läst din blogg länge nu o följt dina toppar o dalar. Du har inte funderat på om du är Bipolär? Inget illa menat alls, tänker om det kan vara en förklaring till ditt mående.
    Jag jobbar inom psykiatri o har även psykisk ohälsa i familjen. Det är inget att skämmas över.
    Hälsning cicci

    • Då är vi nog många som är bipolära eftersom vi är många som läser Majas blogg för att vi känner igen oss känslan att ha många ups and downs varje dag, vecka, månad 😊 Jag älskar att Maja är transparent med vad hon känner just i stunden och jag är säker på att det handlar om just det, att känna mycket just i stunden. Inte att vi som känner igen oss i Majas känslor är bipolära.
      Kolla vad fint någon annan har formulerat det jag menar: ”De som känner saker starkare än andra tror ibland att det är en förbannelse. Men de har fått en gåva: en som gör att de kan uppfatta sådant som andra missar, uppleva en förtjusning som de flesta försummar och se det majestätiska i vardagen”.

    • Inget illa ment men onödig kommentar. Alla människor har toppar och dalar i livet och det behöver inte betyda att man har bipolär sjukdom? Man kan ju inte bara anta och sätta psykiska diagnoser på människor hur som helst, människor som man faktiskt inte känner.

      Kramar till dig Maja! Ha det fint i London!

    • Det är väldigt farligt att slänga ur sig diagnoser hit och dit om andra, det ska du hålla dig borta från. Är det så konstigt att man har toppar och dalar när man tar det tyngsts lasset hemma med att ta hand om ett litet barn, bo i ett annat land där ens familj inte kan komma spontant och hjälpa till OCH sömnbrist på det? Maja är mer än normal!
      All kärlek till dig Maja! <3

      Hälsningar från en mamma till en 8-månaders bebis som också har toppar och dalar.

      • Det är livet, toppar och dalar! Jag håller med dig! Maja är en high sensitive person och har ångest, som delar med sig om sina bra och dåliga dagar som inte bloggare ofta gör. Det betyder inte att hon är bipolär.

        Maja går till en psykolog. Jag tror inte vi behöver bekymra/oroa oss…

    • Jag tänkte precis samma… det är absolut inget att skämmas för.

      • Nu är ju detta en blogg och Majas liv består av en massa timmar som inte pratas om i bloggen. Ofta väljs nog de mer intressanta händelserna att skrivas om, eller andra saker som Maja tycker är viktigt att dela med sig av på sin blogg. ALLA människor har toppar och dalar, hur ska man ens uppskatta topparna om man aldrig har dalar? Om inte regnet fanns, skulle man verkligen uppskatta solen lika mycket? Jag är glad att Maja väljer att dela med sig av så mycket personligt men jag fattar också att hon har så mycket mer personligt hon väljer att inte dela med sig av. Att diagnostisera någon genom personens blogg är oseriöst och dessutom onödigt, för du känner inte människan särskilt väl genom endast blogginlägg. Du kan bara gissa hur resten av hennes vardag ser ut och mest troligt kan hon ha lika grå vardag som vem som helst annars, hon väljer bara att inte dela med sig av precis allt.

        Tänk efter lite innan ni kommenterar.

  2. The only reason- Jp Cooper!! relaterar så hårt trots att jag varken har barn eller man 🙌🏼👌🏼

  3. Hej Maja!
    Du var faktiskt den första som kom upp i huvudet när jag tänkte på vem som kunde ge bäst råd ang detta. Hur slutar man ha falska/giftiga vänner? Denna vännen är väldigt självisk, och har lagt upp bilder tillsammans med mitt ex. Dem känner inte varandra alls, och hon är ju min vän, så det kändes nästan som att hon skulle provocera mig. Jag förstår inte varför, och tycker inte det känns okej oavsett om jag har gått vidare från honom för längesen. Problemet är också att ingen i umgänget vågar säga emot henne, och det är det enda ”gänget” med vänner jag har. Jag bor även i en väldig liten stad så är inte det enklaste att hitta nya vänner som man inte redan känner. Och jag vill ju såklart inte bli ovän med henne eller bråka. Vill bara ta avstånd på ett snyggt sätt, så att jag kan ta steget att sluta ha giftiga vänner i min närhet. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Hur hade du gjort? Och är det jag som överdriver med det här med bilderna på henne och mitt ex? Tusen tack för världens finaste blogg<3

Svara till Jasse Avbryt svar