Maja Nilsson Lindelöf

God eftermiddag från en trött mamma i Västerås. Planen var att tillbringa nästan hela veckan i Stockholm ju men jag blev krasslig i tisdags så jag bestämde mig för att åka hem till familjerna istället. Jag slappnar av mer i Västerås och det kändes skönt att för en gångsskull faktiskt få vara på samma plats en stund.

Ted Louie sover och jag ligger och tittar på Vecka för Vecka på youtube, jag kunde inte titta förut för att jag sörjde min graviditet och fick nästan ångest när jag såg alla som hade det framför sig men nu har det släppt och jag äääälskar att kolla. Jag tror att det handlade om att jag födde för tidigt och aldrig liksom fick känna mig klar med magen. Jag spenderade förmiddagen med jobb och sen mötte jag upp min kusin på en lunch. Väl hemma har vi busat (alltså oj vad det busas, han tycker att jag är så rolig och jag älskar det) och sen har vi städat lite. Ikväll väntar fredagsmiddag hemma hos mamma och hennes sambo, det ska drickas prosecco och spelas spel också. Kanske det bästa jag vet, att vara hemma i Västerås och vara med familjen.

Innan jag fortsätter med mitt häng ska jag fixa lite jobb och svara på lite frågor som ni har ställt. Jag älskar utsikten från vårt sovrum, det kommer att bli en sån sorg den dagen vi säljer den här lägenheten och flyttar till hus, det här har varit min borg sen första dagen jag klev in här och jag älskar att få spendera tid här.

17 kommentarer

  1. Håller tummarna för att du svarar på min fråga om vad man kan göra i Manchester. Ska ge sonen en fotbollsresa i julklapp <3

  2. Hej Maja.

    Vill bara tack för en dunder mysig blogg, den förgyller vardagen många gånger :).

    Nu till min fråga, jag hoppas att den inte är för privat. Jag har precis fått reda på att jag är gravid i v 5(!!), vilket har fått hjärnverksamheten att snurra på allvar. Jag är glad & orolig på samma gång, lider av ångest till vardags som får man att ifrågasätta hur jag skall kunna ta hand om en bebis, är jag verkligen kapabel att vara förälder osv.

    Så jag undrar mer hur din ångest var under & efter graviditeten? Spelade även din ångest dig spratt?
    I dina inlägg på bloggen oså så får iaf jag känslan av att du funnit stor trygghet i din roll som mamma och kan verkligen njuta av livet :).

    Kram

  3. Har det hänt något mellan dig och Sanna? Ni brukas alltid ses när båda är i Sverige

  4. Hej fina Maja!

    Tack för en härlig blogg! Jag och min man ska besöka Manchester för första gången i höst, dock inte för att se fotboll men för att gå på konsert. Har du några härliga tips på saker, affärer, platser eller restauranger som vi bara inte får missa? Tar tacksamt emot lite härliga tips, gärna på guldkorn som kanske inte finns i vanliga resebroschyrer, om du såklart vill dela med dig av dem 🙂

    Tack för dina härliga inlägg och din goa energi!
    Stor kram!

  5. Hej! Jag kan relatera så till det du skriver om svårigheten att ta del av andras graviditeter. Jag fick mina tvillingpojkar i vecka 30+4 i augusti 2018, och har fortfarande svårt att glädjas med dem som går ut med graviditet, följa graviditeten sen och mår heller inte bra av att läsa förlossningsberättelser. Det ÄR en sorg och en kris att få prematura barn, vilket behöver synliggöras (enligt mig i alla fall, eftersom det tycks svårt för andra att förstå att födseln av våra barn var något jobbigt, för det var ju inte när eller hur vi hade trott eller hoppats) så tack för att du är öppen med det i ditt forum. Många kramar

  6. Hej världens bästa Maja<3 Vilken färg har ni på sovrummet i Västerås? Jag och min pöjk flyttar ihop i vår alldeles egna lägenhet snart och vi vill ha ett mörkblått sovrum men det finns ju sju tusen olika nyanser av varje färg:))))

  7. Boooooring vem fan bryr sig???? Folk ska lägga ut sina jävla liv och skit dattan …men då blir det reaktioner om man kommenterar, faktum att ni inte har något liv någon av er. Ni behöver bekräftelse av varandra, och hur kom jag in här? Genom nån sajt som bombar mig med mail efter handlat hos dem( så typiskt vanligt, har väl inte annat för mig än handla på sajt för smink, Lyko.se ,du är varken vacker eller snygg och fräsch, ser ut som vilken slabbig morgontrött individ i detta land, så varför uppståndelse och reklam vad du använder i syfte att se ut som klassas snygg fräsch?? Skulle aldrig kleta in mig med sånt skit i ansiktet för du gör det. Tack å hej!

    • Men herregud vilken bitter människa du är.. vet inte vad som är mest komiskt, att du går in här och läser trots att du känner så eller att du faktiskt tar dig tiden till att kommentera? Tragiskt att det finns människor som du som behöver uttrycka sig på ett sådant sätt.. du kommer inte komma långt i livet med det.

    • Men snälla lilla människa, gå och var bitter någon annanstans. Lägg inte tid på att kommentera bittra orättfärdiga kommentarer och sluta gå in på bloggar om du nu hatar dem. Låt oss som tycker om att läsa och bli inspirerade göra vad vi vill i våra liv så kan du fortsätta ditt bittra liv själv.

  8. Har du något tips på ett bra och gott lunchställe i Västerås? 🙂

  9. Åh åh åh! Måste passa på att fråga till denna eller nästa ”frågeinlägg”. Vilka spel spelar ni mest och vilka kan du rekommendera för två personer och vilka passar bättre med fler personer? Har sett att du och Victor är sååå duktiga på att ta fram ett spel och umgås. Äääälskar att spela sällskapsspel men min käre make är inte lika förtjust i det. Ska övertyga honom om det i höst. Tusen tack i förväg! You rock girl 🌟

  10. Hej Maja! Först och främst vill jag bara säga att du inspirerar mig väldigt mycket och älskar att följa dig för jag kan känna igen mig själv så mycket hos dig. Tack för att du är du. Jaja nu till min fråga 🙂 Jag undrar nämligen om du skulle kunna berätta om hela processen när du flyttade till Portugal till Victor för första gången? Jag vet att jag hört delar av det i din och Sannas podd och läst något här på bloggen men behöver verkligen tips och att få höra hur allt blev för dig. Jag har nämligen en pojkvän som snart ska flytta utomlands för att spela fotboll och planen är att jag ska flytta till honom om ett år då jag gått klart gymnasiet. Förutom att hans flytt såklart är otroligt jobbig så har jag redan nu börjat fundera över, vad ska jag hitta på där då? Och ju mer och mer jag tänker på det, ju mer panik och ångest får jag. Känner mig så lost. Jag är mest nyfiken på vad du gjorde om dagarna, pluggade du? Jobbade du? Hur gjorde du så att du kände att du hade ett syfte där också och inte bara var där för Victors skull? Jag hoppas du förstår vad jag menar, jag känner mig bara allmänt vilsen och skulle vara så skönt att få höra från någon som varit med om det, hur det är att göra en sån förändring i sitt liv. Varför jag vill att du berättar om hur det var är för att jag vill bara känna samhörighet med någon. Jag har ingen runt om mig som varit med om något liknande så jag kan absolut prata om mina tankar med dem, men i princip omöjligt att få känslan av att de kan relatera till det jag känner. Väldigt tacksam för svar, ta hand om dig <3 kram

  11. Ångrar du/ni att ni köpte lägenheten i Stockholm? Känns inte som du trivs lika bra där som i Västerås.

  12. Hej fina Maja! Jag vill bara börja med att gatulera igen till finafinafina Ted Louie! Jag har följt din resa under både graviditeten och nu tiden efteråt. Jag fick en son nästan exakt en månad(28 februari) innan dig. Vi fick genomföra en förtidig födsel (kejsarsnitt) på min son Theo, pga att han inte vände sig utan satt i så kallat säte, ca 2-3veckor innan jag var beräknad. När han kom så kämpade vi på med amningen i 3-4 dagar men Theo gick bara ner i vikt. Som mamma kände man sig värdelös att inte kunna ge tillräckligt med mat till sin son. Efter dag 6 fick vi träffa en ny (efter x-antal andra) den underbaraste barnmorskan som helhjärtat kämpade med oss och hjälpte oss komplettera amningen med ersättning. Då vände allt. Är så tacksam för just henne idag.

    Jag förstår helt den känslan du hade om att du inte fick ”känna dig klar” med graviditeten. Det är verkligen något som jag gjorde och stundvis kan också känna. Jag kan även känna att jag blev borttagen chansen att få uppleva spänningen/längtan att inte veta när och jobba igenom en födsel. Så det har verkligen känts så skönt att kunna känna igen sig i dig. Och att jag är/man är inte konstig och onormal för att man kände sådana känslor. Nu känner jag att jag har landat i det och njuter över äran att få vara mamma. Men jag skulle bara vilja säga T A C K från djupet av mitt hjärta att du är du och att du har delat med dig av eran resa. Tack!

    Jag har liten fråga (bara om du känner att du vill svara på den) min son Theo är nu 6 månader och han har börjat få gröt och purémat lite smått för att smaka på. Hur har du gjort med maten till Ted Louie? Har du tagit bort ersättningen helt eller ger du lite av varje? Jag har väldigt svårt att veta hur mycket mat och hur ofta han ska äta eller om jag ska ha kvar ersättningen eller sluta… Skulle vara så tacksam för svar och tankar !

    Tack igen och än en gång grattis till din underbara lilla familj!
    Kraam

  13. Hej!
    Jag har haft mycket ångest länge men även känt mig stark så jag kunnat hantera det också med hjälp av psykolog.

    Nu har jag fått någon dipp, jag känner mig oerhört ledsen hela tiden och haft 2 dagar där jag gråtit konstant utan anledning, fick sjuka mig från jobbet idag då jag bara grät, visste inte att man ens kunnat gråta så mycket.
    Jag könner mig oerhört ensam trots fina vänner o familj, jag könner mig otaggad trots roliga saker framför mig och ja verkligen bara så ledsen. Jag har ingenting att vara ledsen över egentligen mer än att jag är orolig för framtiden då jag inte vet vad jag vill göra. Jag har skaffat en underbar lägenhet i Malmö men jag trivs inte till 100 här, jag trivs inte till 100 på mitt jobb, vet inte om ja vill studera, byta stad, resa osv. Vet inte om de är därför jag är ledsen men kanske en bidragande faktor.
    Jag är 22 år gammal!
    Har du något tips vad man kan göra??
    Älskar din blogg så otroligt mycket!

  14. Hur kommer det sig att du och Sanna inte setts något när ni har varit i Sverige samtidigt? 🙁

  15. Känner igen mig så väl i det du skriver om andras graviditeter. Har fött båda mina barn för tidigt och har fortfarande känslan av att jag inte är färdig med att vara gravid. Försöker få mig själv att inse att jag har inte kommer att vara gravid mer (mannen vill absolut inte ha fler barn) och att jag istället bara ska fokusera på att vara lycklig för våra två friska flickor. Tack för en fin blogg och att både du och Victor framhäver att familjen är viktigast ❤️ Många är glömmer bort det i dagens samhälle.

Skriv en komentar