Arkiv

april 2018

Browsing
Igår fick jag, som så många andra, notisen från Aftonbladet där det stod att Tim Bergling – Avicii hade gått bort.

Igår fick jag, som så många andra, notisen från Aftonbladet där det stod att Tim Bergling – Avicii hade gått bort. Jag blev så otroligt illa berörd. Det är så knepigt, för man känner ju inte personen. Man har ingen aning om vem Tim var men ändå fylls hela jag av sorg. Så tragiskt. Direkt efteråt tittade jag på hans dokumentär Avicii – True Stories på Svtplay. Och då blev det ännu sorgligare. För man ser vilken ångest han lever med, hur hans tankar går och hur ensamt det kan kännas – livet. Jag tycker att det var så coolt hur han valde att sluta turnera. Fokusera på vad som gjorde honom glad. Naturen och vänner, och skapa musik. Inte framgång eller pengar, skrikande fans eller fest. Jag skrollade igenom hans instagram och man ser ju så tydligt hur han valde att leva livet i slutet. Citat om hur det är viktigt att vara i nuet och strunta i mobilen, vara i naturen och leva livet här och nu.

Så otroligt tragiskt allting, att han var så ung också.

Jag kan varmt rekommendera hans dokumentär – ni hittar den här. Jag skrev det i ett sms till Victor att han förklarar ångest så väl. ”Jag vill bara inte, hela min kropp säger nej”. Så är det ju med ångest. Dessutom så lärde jag mig en sak, att träning (dvs hög puls) uppfattas som samma sak som stress/panikångest av kroppen, alltså kroppen kan inte se skillnad på de två grejerna. Det här blev verkligen en tankeställare och jag ska boka in psykolog/läkare när jag kommer till Sverige och ska kika på det. Kanske borde jag byta ut några pass till lugna promenader istället för ibland kan jag ha hög puls en hel dag trots att jag bara ligger i soffan, som att någon sitter på mitt bröst eller som att jag precis har sprungit intervaller. Klart att det tar på hjärtat efter ett tag eller hur.

I dokumentären får man följa hans resa, från att han var ung till nutid. Flera gånger under dokumentären blev jag otroligt berörd, även om han var en världsstjärna och lever ett helt annat liv så var det så mycket som jag kunde relatera till. Så viktig dokumentär, som visar vad som borde prioriteras i livet. En själv och ens hälsa – ens familj och vänner. Det är de enda viktiga.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Mathilda

    Håller med dig helt Maja. Så himla tragiskt hur många det är som mår så dåligt. Pengar, karriär och fans är det sista som betyder något, egentligen. Hoppas att han får vila i frid, utan ångest.

  2. Sofie

    Fint skrivet om en så otroligt sorglig historia, blev också så berörd av dokumentären och hans liv!

    Jag lider också av ångest, främst panikångest men också av liksom generell ångest precis som du beskrev i citatet, kroppen säger bara nej!! Men jag har förstått det som att träning (pulshöjande) är väldigt bra för att dämpa ångest, även om pulsen går upp och blir obehaglig i träningsmomentet så sänks vilopuls i längden av träning. Men att det för personer med ångest kan vara obehagligt att träna för att känslan av ökad puls kopplas till ångestattacker.
    Jag har precis som du också dagar då jag ligger i soffan och bara känner hjärtat slå eller kvällar när jag knappt kan somna för pulsen känns så starkt, men för min del beror det i princip alltid på stress, när det är för många bollar i luften och kroppen liksom är på helspänn.

    Nu var det här världens längsta kommentar men i all välmening, du är en fantastisk inspiration och tillsammans med Beyonce den kvinna jag tänker på när man snackar girlpower! Men du skrev för något inlägg sedan att det varit mycket stress för dig både praktiskt och mer privat, o min känsla (från att ha haft samma symtom) är att stressen kan vara orsaken till hög puls och känslan av att någon sitter på ditt bröst!

    Hoppas det inte framstod som besserwissrande, tänker bara att vi med ångest får hjälpa varandra till att må bättre!

    Stor kram till dig, fortsätt göra ditt fantastiska jobb men ta pauser och njut av sånt som gör dig genuint lycklig o inte stressar!

  3. Nina

    Skönt och höra att det inte bara är jag som blev så berörd av hans bortgång. Dokumentären om hans liv blir så fruktansvärt tragisk tillsammans med hans död. Känns som om vissa i hans omgivning drev han så mkt längre än vad han ville och närmare hans död på något vis. Så fruktansvärt och hemskt på alla sätt och vis. Hoppas han har frid nu.

  4. Amanda

    Jag har verkligen inte kunnat sluta gråta och har känt mig så pinsam för det:( Var på en stor middagsbjudning när vi slogs av beskedet och kände mig så barnslig då alla bara konstaterade att det var synd och sedan kunde prata om något annat efter några minuter. Jag bröt däremot ihop. Jag kunde inte sluta gråta och kvällen blev förstörd, men ingen kunde förstå varför jag reagerade så starkt. Sen tänkte jag på dig och kände med hela kroppen att Maja ändå skulle förstå.<3

    Anledningen till att jag blev så ledsen är nog för att han var hela Sveriges posterboy. Han hade "allt". Men ändå mådde han betydligt sämre än de flesta. I dokumentären kunde jag verkligen känna hans ångest, hans panik, och jag blir så arg på att alla i hans omgivning inte gjorde mer. Men nu är han i alla fall fri från hans smärta på andra sidan. Pengar och berömmelse är verkligen ingenting.

    Jag ska tänka på Tim varje gång jag känner att jag "måste" göra något för pengarnas eller statusens skull. Eller för någon annans skull.

    Tack för din fina musik Tim som berörde så sjukt många. Tack för att du i din dokumentär kommer kunna få folk att ta vara på det som faktiskt är viktigt i livet. Vila i frid <3

Visa alla 10 kommentarer
Hej Maja!

Hej Maja!
En av mina nära tjejkompisar ska precis som du gifta sig i sommar. Jag undrar om du skulle vilja tipsa om lite outfits för bröllopsgäster, hur skulle du vilja att dina gäster klädde sig om du fick inspirera dem? Klädkoden för min väns bröllop är sommarfin så det är ju väldigt fritt. Skulle va kul å höra hur du som är insatt i både mode och bröllop just nu tänker kring gästernas val av kläder ?
Keep being you, puss!

Det här är en återkommande fråga som jag får av er just nu och jag vet att jag för ett år sedan googlade ihjäl mig inför Challe och Puttes bröllop. Man vet ju aldrig vad som är rätt eller fel, jag minns att jag frågade Challe vad som var okej eller inte. Jag hittade en fin mörkröd klänning men visste ju inte om dom hade tänkt ha ett väldigt traditionellt bröllop där man inte får bära rött. Så tips ett är faktiskt att fråga brudparet om man har någon fundering! Jag har hittills fått en del frågor vilket jag personligen tycker känns fint.

Min enda regel jag har är nog att ingen ska ha för ljus klänning. Jag är nog lite töntig när det kommer till just det men jag tänker också att det är ganska enkelt att hålla sig ifrån det när det är just sommarbröllop, det finns så många härliga klänningar så att inte välja någon som påminner om mitt är ju inte hjärnkirurgi, eller är det jag som är töntig? Vårt bröllop är ju i sommar och klädkoden är ”kostym”, mest för att det ska vara relativt enkelt för gästerna. Däremot har jag fått en del frågor från tjejer som är bjudna som frågar om man då inte får ha långklänning – detta visste inte jag att det står på vissa sidor? Självklart tycker jag att man får ha långklänning. Det är ju så himla fint.

Sedan har jag också förstått att det svåraste oftast är dagen INNAN, vi ska ju ha grillkväll utomhus så det är svårt att veta vad som passar och inte. Ingen vill ju dyka upp för överklädd eller underklädd. Jag är en sån som hellre är överklädd men jag har förstått att det kan vara känsligt, man vill inte överstråla brudparet om jag har förstått hur tankarna går?

Iallafall jag har kikat runt lite åt er vad JAG hade på mig om jag skulle åka på ett tredagars-bröllop i sommar.

Ganni By Malina Rodebjer H&M Gina Tricot

Bymalina Lake H&M ByMalina Gina Tricot

For Love and Lemons Alice and Olivia Ganni  Stylein By Malene Birger By Malene Birger

Inlägget innehåller adlinks.
Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

God morgon <3 Vaknade av mig själv vid sju och har legat i sängen en bra stund.

God morgon <3 Vaknade av mig själv vid sju och har legat i sängen en bra stund. Vi bor ju vid en skog så hela dagarna nu förtiden hör man alla djur som har vaknat till liv efter den här vintern. Himla mysigt faktiskt (förutom mössen såklart), men man vet ju att våren är här när fåglarna kvittrar. Det låter som en hel orkester utanför. Idag ska det bli 25 grader här i Manchester!! Först ut på schemat är träning med Ali, herregud nu kör jag stenhårt. Varje dag har jag träningsvärk men kämpar mig dit och kör rejäla pass varje dag. Jag har aldrig känt mig såhär stark NÅGONSIN och det är så himla kul.

Planerna idag är lite oklara. Jag ska helt klart jobba en del, bocka av grejer men ikväll pratade tjejerna i laget om middag och drinkar ute i solen så jag hakar nog på det.

Förresten så har jag för tillfället slutat att göra mina naglar. Mest för att jag inte har tålamodet eller tiden just nu – det är ju så jävla tråkigt men också för att jag har fått lite avsmak. När jag ser långa akrylnaglar kan jag tycka att det ser så himla onaturligt ut hur bra gjorda dom än är. Så nu kör jag på mina korta naturliga naglar och köpte det här kitet för någon vecka sedan som jag älskar. Färgen är den mest perfekta röda färgen och kitet gör att naglarna blänker sådär som dom gör när man har fixat till dom på salong.

Kitet hittar ni här och den röda färgen här (adlinks).

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Maja

    Hej Maja,

    Ett litet tips om du fortfarande vill ha fina men naturliga naglar kör på powdergel. Man sätter på de på sin egna naglarna och dem växter undertiden håller ungefär i 3-4 veckor är mycket hälsosammare för naglarna. Så slipper man måla dem hela tiden också 🙂
    Ha de

  2. Emma

    Jag har ALLTID diors nailglow på naglarna, ett så underbart ”genomskinligt” (i flaskan ser det rosa ut) nagellack som blir ganska tjockt och extremt glansigt och lyxigt. Får ständigt frågor om vart jag har fixat naglarna! Starka blir de också, så ett hett tips nu när du slutat med akryl ❤️❤️

  3. Vendela

    Jag är så kass på att måla naglarna, lyckas alltid glömma att de fortfarande torkar efter 20 sekunder och sabbar de på direkten.

    Men nu har jag skaffat Essie beam up vilket ger en naturlig look samtidigt som den döljer missfärgningar och ränder.

Nej fy hörrni.

Nej fy hörrni. Nu är det sådär faktiskt. Jag har alldeles för mycket att stå i och min hjärna går på högvarv. Jag hade bokat in en ansiktsbehandling idag för jag tänkte att det kunde vara skönt för mig att koppla av i en timme, jag har börjat gnissla tänder på nätterna och är helt slut på dagarna. Någon som känner igen sig? Jag visste inte om att jag gjorde det förens Victor väckte mig en natt och bad mig att sluta. ”Du har börjat hacka med tänderna varje natt nu”. Iallafall, såklart så låg jag där idag under ansiktsbehandlingen stressad som en idiot och tänkte på alla måsten istället för att bara vara. Det svåra blir att jag inte kan skriva om allting här, är det inte privata relationer så är det ett bröllop som ligger runt hörnet eller massor av jobb. Dessutom är Victor borta i fem dagar så alla beslut som ska tas behöver jag lösa eller med honom via facetime. Herrgården vi har bokat har dessutom informerat oss fel när det kommer till sovplatser så prio just nu är att hitta en lösning så att alla som vill kan sova kvar. Litet problem egentligen men ett problem som jag varken har energi eller tid att lägga.

Mycket samarbeten rullar in vilket jag tycker är så roligt men det är svårt rent tidsmässigt just nu vilket gör att jag känner mig så kluven. En affärsresa håller på att bokas, VM planeras och en ny sajt byggs upp. Pricken över i:et är ju också att jag lider av prestationsångest låt oss inte glömma det. Så varje beslut jag tar bidrar med lite ångest. ”Gjorde jag rätt?” ”Tänkte jag rätt?” ”Ska jag ändra mig?”. Istället för att bara ta ett beslut och sedan släppa det. Det är någonting jag verkligen ska jobba på. Jag är ju så petig med vilket jag samarbetar med och skulle aldrig ta ett hastigt beslut, jag vill kolla igenom alla detaljer, komma på bra upplägg och göra ett så bra jobb som möjligt.

Det är svårt för mitt huvud att hänga med helt enkelt. Ska inte klänningar sys upp så måste jag beställa produkter inför ett samarbete som ska upp snart eller så ska Victors morgongåva beställas eller naglar till mig och mina brudtärnor bokas in. Telefonen ringer stup i kvarten och jag har lust att kasta ut den genom fönstret. Det är mycket som ska klaffa just nu när det gäller rent tidsmässigt. När, var, hur. Och min hjärna vet knappt vad som är på agendan imorgon.

Och plus det så hade jag ont i hjärtat hela förra veckan som åt upp min energi. Så jag ber om ursäkt om det speglas av här i bloggen just nu. Det får bli så ibland. Jag lovar att det kommer att bli härligt att kika in här i sommar igen <3 mindre stress och mer tid på er. Bridezillan kommer att dö och en ny gift vuxen och harmonisk kvinna kommer att stiga fram. Man kan ju alltid hoppas iallafall he he. Nu måste jag sluta! Podd med Sanna väntar.

Tack förresten för den fina energin här inne, herregud mysiga kommentarer och mail varje dag. Tack.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Elin

    Det bästa av allt är att det mesta brukar lösa sig tillslut, om man följer hjärtat och tänker på sig själv. Lättare sagt än gjort!

    Men glöm inte att du bara kan vara den bästa versionen av dig själv och du är fantastisk!
    Sedan behöver inte alla dagar vara bra, det är dom sämre dagarna som får en att uppskatta de bra dagarna! Kram

  2. Therese

    Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver. Nu är inte mitt liv fyllt av bröllop och bloggsamarbeten, försöker istället jonglera skola och jobb samtidigt som man ska försöka ha ett socialt liv. Det är väl det som kallas livspusslet men ibland undrar jag hur människor orkar, eller hur man gör? Känner igen mig i det här med prestationsångest, inget ska lämnas halvfärdigt. Har ett grupparbete i skolan som ger mig magsår för jag känner att jag inte kan ”släppa det” till de andra.

    Jag läste något på Blondinbellas blogg för ett tag sedan, en text som jag fastnade för och printade som jag ibland går tillbaka till. Hon skrev såhär ”Men den viktigaste lärdomen i livet är nog min relation till mig själv och välja mina strider varje dag mentalt. Ska jag ta mig igenom livet i den takt jag vill behöver jag vara min bästa vän. Jag har inte råd att tvivla på min förmåga eller älta att jag inte hann träna, sa fel ord på engelska under en intervju eller ångra att jag valde den blusen. Jag måste hela tiden välja omsorgsfullt vad jag tänker på och backa upp mig själv i allt. Annars går min vardag inte ihop energimässigt.”

    Kanske kan hjälpa dig litegrann på vägen. Det är okej att ha det tufft ibland och då måste man vara snäll mot sig själv också.

    Tack för att du delar med dig så mycket av ditt liv, även de tuffa stunderna. Jag känner alltid igen mig otroligt mycket i vad du beskriver och det hjälper att veta att man inte är ensam i sina tankar och känslor. Stor kram!

  3. Sofia

    Maja, du gör ditt bästa och man kan faktiskt inte göra mer än så! Ta en dag i taget, skriv upp vad du behöver göra och bocka av därefter. ANDAS och fyll på med något positivt varje dag. Och glöm inte att du är fantastisk och stark!

  4. Maria

    Alltså. BETTSKENA! Inte så sexigt kanske, men åh så bra. Slutade ha ont i huvudet hela tiden. Jag har en mjuk och min man (som också kom på att det var bra) har en hård.

  5. Lisa

    Ville verkligen bara påpeka hur mycket jag tycker om din och sannas podd men även din blogg! Vad jag förstått det som har det varit perioder där du haft det väldigt mycket i livet och just nu känner jag att det är precis det som händer mig då jag jobbar och går i skolan varje dag. Att inte ha en enda ledig dag någon gång gör mig galen men samtidigt vill jag inte lämna tryggheten att ha en inkomst till hyra (är 18 år, går i tvåan på gymnasiet) och ett bra jobb. Hur gör du när du känner att du tar på dig för mycket?

Visa alla 17 kommentarer
Tänk.

Tänk. Om tre veckor åker jag hem för sommaren. Förr hade jag alltid ångest varje sommar innan vår semester.Grovångest. Jag tror att det var för att jag kände mig så osjälvständig. I Portugal hade vi vårt liv och vår rutin, vi hängde med varandra på dagarna och jag hade typ ingenting för mig. Att komma hem till Sverige bidrog ju då till förvirring för mig. Vad händer nu, vem är jag, vad gör jag på dagarna när Victor ska träna eller vara med sina vänner. 

Usch, jag minns också att alla mina vänner bodde i Oslo då dessutom så det var väldigt jobbigt att komma hem. Jag blev den där tjejen jag aldrig hade kunnat tänka mig att jag skulle bli, ”Vad ska du göra idag?” ”Ska vi ses sen älskling?”. Victor tyckte ju inte att det var jobbigt det var mer jag som kände en stor stress. Jag ville planera mina dagar så att jag inte skulle känna mig ensam istället för att bara ta dagen som den kommer som jag gör idag. Idag lever vi tillsammans i vår lägenhet, ska han iväg och sparka boll då tränar jag, jobbar eller möter upp mamma eller vänner på stan. Vi lever med varandra fast våra egna liv vilket jag verkligen tycker om. Sen att vi är ett team oavsett är ju en annan sak.

På en uteservering i Stockholm i somras med tjejerna.

Jag har aldrig sett fram emot en sommar såhär mycket som jag gör nu. Imorse när solen lös utanför så påminde det mig om veckorna innan studenten. Sånt pirr har jag i min kropp just nu. 

Dagen vi fick nycklarna till vår lägenhet i Västerås <3.

Att få flytta in i lägenheten i Västerås och packa upp väskorna. Köpa hem svensk mat och ha sina vänner runt hörnet. Kunna ta en middag med mamma och svärmor på stan eller åka ut till Hökåsen för att träffa mina kusinbarn. Allt det här varvat med jobb och en tillhörighet som jag nu har. Ett normalt liv i Sverige för några månader helt enkelt. Dessutom ska ju VM, ett bröllop och en smekmånad upplevas också. Åh, jag känner mig verkligen bortskämd idag. Vilket liv vi lever ändå. Att få bo här och uppleva allt detta men att veta att om tre veckor är jag hemma i ett betydligt varmare och soligare Sverige. Sitter på en uteservering och prata om brudbuketter med en glas bubbel i handen med mina bästisar. Fint.

Här vill jag sitta just nu. Här satt jag och mamma och delade på en flaska bubbel. Vi kom in på alltifrån min morfar som gick bort när jag var liten och om hur det nya livet i Manchester skulle bli.
Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Amanda

    Hej bästa maja,
    Hoppas du mår bra ❤️
    Jag tycker att man märker när de är något med dig som inte står rätt till.. jag har själv mycket ångest och känner igen mig i dina svackor.
    Att ena dagen känna sig on the top of the world och nästa dag fylld med ångest.
    Heja dig du är bäst och sprider så mycket glädje och motivation i mitt liv