Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

mars 2018

Browsing
Glad lördag på er!

Glad lördag på er! Överlever ni i kylan? Här är det helt sinnesjukt kallt, men lite mysigt med snö också. Det är ju de första vi har fått i år här i England. Hur som helst, frågorna har bara strömmat in om min kostym så här kommer lite inspo! Tror verkligen på det gula i både vår och sommar!

Min kostym hittar du HÄR.

1+2  från Stylein

3+4 från Nelly

5+6 från By Malina

Inlägget innehåller adlinks

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Josefine

    Hur kan man vara så snygg i senapsgult??? Har alltid tyckt senapsgult är fult men nu MÅSTE jag köpa ett plagg till sommaren haha

Visa alla 11 kommentarer
Ni är ju väldigt många som har frågat mig om hur det går till när man lasrar bort hår så nu tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar.

Ni är ju väldigt många som har frågat mig om hur det går till när man lasrar bort hår så nu tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Jag är ingen expert och för att få korrekta svar bör ni googla istället men ni vill höra mina åsikter so here it comes!

Hur som helst jag började för två år sedan och i Portugal var dom noga med att det skulle vara en viss tid mellan behandlingarna. Ungefär två, tre månader. Här är det annorlunda tydligen, det kan nog också bero på att det är olika slags laser men nu måste jag göra minst var 6e vecka för effekt.

Vad kostar det?

Jag började använda laser för kanske två år sedan i Portugal. Där är det väldigt billigt, jag antar att det är för att folk generellt har både mer samt grövre hårstrån i länder som Portugal och Spanien. Jag vet att jag och Sanna pratade om det när jag var och hälsade på dom, det fanns kliniker i varje hörn med väldigt bra priser. I Portugal betalade jag ungefär 1200 kronor för alla de områden jag valde att behandla. I England kostar det ungefär 1000 kronor mer för samma områden!

Jag har uppfattat det som om att det är väldigt dyrt i Sverige vilket är synd för det är helt klart bland det bästa jag har gjort. Jag har blivit, med risk att låta som chewbacca, en hårig människa. Mitt hår på huvudet växer som ogräs och jag har helt enkelt mycket hår och efter mina ätstörningar eskalerade min hårväxt.

Hur många behandlingar behöver man?

Nu efter snart två och ett halvt år är jag klar och kommer förmodligen att vara hårfri i många många år framöver. Det är individuellt hur många behandlingar man behöver för att bli helt hårfri, jag skulle nog säga att jag har gjort 10 stycken nu. Jag har ju exempelvis inte lasrat mig på ETT ÅR och har inte ens tänkt på mitt hår. Jag har nog behövt raka mig en eller två gånger i månaden. Så ett tips är att göra några gånger och sedan avvakta lite om man inte vill betala så mycket på en gång! OBS! Kolla det först med kliniken såklart, det kan ju variera men ibland tror jag att dom vill luras och säger att man MÅSTE ha exempelvis 20 behandlingar men så är inte fallet!

Vilken typ av laser bör man använda?

Det här har ju jag ingen aning om men hittade detta.

Vid hårborttagning med laser är utmaningen att värma upp hårsäckarna tillräckligt mycket med hjälp av laserljuset UTAN att bränna huden. Exakt vilken laser och metod som är effektivast beror på hud- och hårfärg:

  • Alexandritelaser är den mest effektiva mot hår på ljus hud. Både för tunna och tjocka hårstrån. Man räknar med upp till 80-90% permanent hårreduktion efter 6 behandlingar med Alexandritelaser när man har ljus hud och mörka hårstrån.
  • Diodlaser är en bra ”all-round” laser. Den fungerar bra på allt ifrån ljus till relativt mörk hud (hudtyp 5 som till exempel kan ses hos personer från Indien). Nackdelen är att den ofta har problem med att ta bort de allra tunnaste hårstråna.
  • Nd:YAG laser är det enda som gäller när gör hårborttagning på riktigt mörk hud. Troligen för att laserljuset tränger ned och påverkar blodkärlen som förser hårsäckarna med näring utan att absorberas speciellt mycket av pigmentet i huden. Normalt behövs det något flera behandlingar när man använder Nd:YAG laser än med Alexandrite- eller Diodlasrar.Källan hittar ni här.

Gör det ont? 

Det kan kännas obehagligt och lite varmt men det gör inte ont. Det beror nog också på vilken slags laser man använder återigen. Om något är det bara otroligt obekvämt men det beror ju också på vilka områden man behandlar if you know what I mean…..

Finns det bieffekter?

Man kan kännas sig lite öm dagen efter, och man får inte sola 4 veckor innan och efter så börja inte lasra på sommaren. Man måste vara noga med att gå till en bra klinik där inte ögonen skadas av ljuset samt där de rakar ordentligt innan så att man inte får brännskador. Fick höra sist jag var där att minsta hårstrå som är kvar där man lasrar kan orsaka just det brännskador.

Kan alla lasra bort håret? 

Det beror på både hudfärg och hårfärg, dom tittar såklart innan när man har konsultation för att se om behandlingen kommer ge en effekt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jossan

    Känner mig som en tjatmoster nu men skulle verkligen uppskatta några ord om din frisyr och din lugg. Du vet väl vad mina frågor är vid det här laget, hehe, men typ vad du har får hrtyp och hur mkt tid du måste lägga på att styla håret så att det ser OK ut samt vilka produkter osv. Så sugen p din längd och lugg men osäker på om det passar mig hår- och tidsmässigt. Skulle uppskatta till tusen om du skrev några ord om det!

  2. Emma

    Alla får självklart göra exakt vad dom vill med sin egna kropp. Som tex lasra bort håret, raka bort det eller bara låta det vara. Jag förstår bara inte riktigt varför du skrev ”med risk för att låta äcklig”? Sen när är kroppsbehåring äckligt? Att raka bort vartenda hårstrå på kroppen är en social konstruktion och press från samhället, därför känner jag att man inte behöver uttrycka sig på det sättet? Om du förstår vad jag menar. Som sagt att får göra som dom vill, men man behöver inte skriva att något så naturligt som kroppshår är äckligt då det sätter ännu mer press på tjejer att vara helt rakade hela tiden.

    1. Maja Nilsson

      Naturligtvis är det inte en synonym för äckligt. Alla trivs vi med olika saker på ens kropp. Men just håret på kroppen kom efter min ätstörning, håret produceras ju för att värma samt skydda kroppen och för mig blir det som en dålig påminnelse och just därför har jag valt att ta bort det. För er kanske det låter larvigt och tycker att jag uppmuntrar till dåliga saker men för mig har lasringen varit väldigt viktig för mig som person. Det var ett enkelt beslut för att varje dag slippa bli påmind om en jobbig period i mitt liv. Att jag formulerade mig fel med just ordet äckligt är en annan sak men man kan inte alltid ta mig på orden. Att jag fick hår över hela min kropp samtidigt som min ätstörning är någonting jag inte alls har trivts med och har i perioder tyckt att det har varit äckligt att känna sig som chewbacca. Kram!

  3. Lisa

    Tack för informationen 🙂 Vilken av laserbehandlingarna har du gjort? Har du använt en metod eller blandat? Jag har gjort diod en gång men det är så långt att åka för att göra den så jag tänkte kanske prova någon annan som finns närmre.

Visa alla 7 kommentarer
Vi flög ju i söndagskväll, allting gick så otroligt smärtfritt och flyget vara bara en timme och tjugo minuter.

Vi flög ju i söndagskväll, allting gick så otroligt smärtfritt och flyget vara bara en timme och tjugo minuter. Kan ni förstå? Då hinner man ju inte ens lyfta och sätta på en podd innan det är dags att landa. Typ. Jag hade fjärilar i magen och vi båda var på väldigt bra humör. Det var länge sedan vi reste ihop nu och lika länge sedan som vi hade två dagar med bara varandra på ny mark.

Så himla vackert att åka bil på kvällen, jag skrek när jag såg Eiffeltornet som glittrade i natten.

Vi kom fram och checkade in på hotellet som hette Hotel de Sers, perfekt läge i stan och väldigt god frukost. Däremot dyrt för ganska små rum. Morgonrockarna åkte på och så beställde vi upp roomservice innan vi somnade framför Modern Family på Netflix.

Dagen efter vaknade jag tidigare än Victor, tog mig en dusch och fixade mig i badrummet innan jag väckte honom runt halv tio. Jag hatar att sova för länge på dagarna och speciellt när man bara har 48 h i Paris. Vi åt frukost på hotellet och planerade dagen, utanför lös solen så vi bestämde oss för att strosa runt bara, ta dagen som den kom. Förresten, hur härligt är det inte att få äta crossaint till frukost? Då lever man ju.

Det var så otroligt kallt i Paris och jag hade packat helt fel. Jag hade planerat varje outfit efter min skinnjacka och i bara farten bestämde jag mig för att resa i en rock istället. Det var ju väldig tur för annars hade jag frusit ihjäl. Jag började dagen med en långklänning och skinnjacka men efter tio meter fick jag springa upp och byta om. Så kan det gå om man heter Maja Nilsson och jämt tänker ”Hur kallt kan det egentligen vara?”. Med facit i hand kan jag konstatera att det kan vara väldigt jävla kallt.

Om möjligt så blev jag ännu mer kär i han på bilderna under dessa dagar. Så tacksam över livet med honom.

Vi strosade runt bland affärerna, jag hittade både en väska och skor och han en jacka.

Vi hade fått tips om en restaurang och av ren slump råkade vi gå förbi den så där blev det en lunch i solen.

Här mådde man bra kan jag meddela.

Och ännu bättre här.

Och så äääännu bättre här.

Sedan fortsatte vi vår oplanerade dag. Jag och Victor är inga planerare, vi liksom tar allting som det kommer och förmodligen är det nog för att vi alltid har kunnat förlita oss på andra. När man reser är det ju ofta en i sällskapet som har gjort research eller har koll, men inte vi. Det här kan ju verkligen vara på gott och ont, för ett tag gick vi runt i två timmar för att hitta ett mysigt fik. Ingenting dög och det var dessutom ganska så svårt att hitta.

Här är en mysig bild men här frös vi ihjäl och det luktade alldeles för mycket rök här inne så det var bara att leta vidare. Energinivån var påväg neråt här.

Men tillslut så hittade vi till Eiffeltornet och ett mysigt café i närheten. När jag säger tillslut så menar jag efter en mil, taxi till hotellet för att lämna påsarna och en extrapromenad till fiket.

 

Vi beställde in ”lite snacks” som resulterade i en stor skål med pommes, och så dracks det öl och så pratade vi om gamla minnen. Victor pratade mycket om hur det var i skolan, han sitter inne på så mycket roligt som jag inte har någon aning om.


Efter det gick vi tillbaka till hotellet och så gjorde vi oss i ordning. Mer om min kostym imorgon!

Victor hade fått tips av en lagkompis om restaurangen Lolita så vi testade den.

<3 Hej <3

Efter det delade vi på massa god mat, den här tryffelpizzan kan ha varit den godaste pizzan jag någonsin har ätit. Att få sitta såhär och äta middag med Victor är helt klart de bästa stunderna i livet. Vi pratade om alltifrån fotboll till de drömmarna vi har i livet och om vi kommer att se på varandra likadant om 70 år som vi gör nu. Jag hoppas ju verkligen det.

Det var den lilla dagen i Paris, den bästa dagen på hela 2018.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. JOLIA

    Kan du inte visa mer vad du shoppar? Typ nu nya väskan och skor? Och ser på bilderna du har en ny Valentino!!! Visa mer sånt, sååå kul ju!

  2. Kristin

    Jag älskar verkligen din stil! Och du är alltid sååå himla fin i håret, hur brukar du styla det? Vad använder du för produkter/verktyg?

Visa alla 8 kommentarer
Och så var man hemma i Manchester igen.

Och så var man hemma i Manchester igen. Jag har faktiskt lite semesterblues idag. Jag stängde av alla notiser på min telefon och öppnade Whatsapp en gång under hela resan. Instagram uppdaterade jag men jag la upp bilden och sedan lät jag det vara. Befrielsen. Insikten i vilken tid det tar att alltid vara tillgänglig. Jag har just nu 30 konversationer på Whatsapp att ta tag i och 45 mail. Dessutom en del viktiga missade samtal som ligger där och lyser rött på telefonen. Jag fick mersmak i Paris, att bara vara i nuet med Victor och inte bry sig om vem som försöker få tag i en eller att man måste få upp någonting här på bloggen. Att bara få vara. Jag vet ju att det bara är det här ”första dagen tillbaka från semestern” känslan (jag hopppas iallafall det) men att lägga ner allt med sociala medier har aldrig varit mer lockande och att leva ett annorlunda liv. Suga in livet. Det blev så tydligt när vi satt på en uteservering första dagen och jag försökte för mitt liv ta den bästa bilden på pastan jag hade beställt in. ”Jag ska göra tips i Paris på bloggen så jag måste få bra bilder”. Och så insåg jag när Victor bad mig att lägga ner kameran för tredje gången att han hade ju helt rätt. Där satt vi, solen lös i våra ansikten i Paris och det dracks champagne och åts hummerpasta. Och jag tog knappt in det, för jag var tvungen att ta bra bilder. Jag la ner kameran och i samma stund satt jag telefonen på flygplansläge, ingenting skulle få förstöra mer. Jag blir tillochmed ledsen när jag skriver det här. Hur sorglig den insikten kändes, sorg över att veta att det inte var första gången. Jag hade allt jag kunde begära i livet just den lunchen, men jobbet och det andra tog över. Och det kommer aldrig någonsin att få göra det igen.

Jag är nu hemma och har bestämt mig för att frånochmed nu alltid leva mer i nuet. Jag ska vara här och nu, resten får vänta. Att jobba med det här kräver väldigt mycket, bilder måste vara relevanta och jag måste uppdatera i stunden. Det är därför folk följer mig, men nu ska jag hitta mitt sätt att göra det på. Jag lever hellre livet på riktigt än att leva det halvt men iallafall få upp stunden på sociala medier. Jag lever hellre i stunden och riskerar att allting går lite sämre och lite långsammare för mina kanaler. Jag kommer inte längre komma hem från en semester och känna mig stressad över att ni än inte har fått se bilder från Paris, ni kan ju se lite på instagram och nu får det vänta tills i eftermiddag när kameran har laddats färdig. Ni blir ju inte irriterade över det, och även om ni hade blivit det så måste ju jag få jobba på det sättet jag vill och känner är bra för mig. Jag måste ändra hela min syn på det här tror jag. Måste landa i hur jag vill ha mina sociala medier. Det låter ju flummigt nu och är såklart svårt att förstå, jag vet ju knappt själv. Jag är ju också väldigt ny i den här världen och måste hitta mitt sätt att kunna jobba med det, jag vägrar se tillbaka på de finaste stunderna i livet med vetskapen om att fokuset låg på att ha bra dokumentation av stunden. Jag måste förändra någonting för att bli helt lycklig i mitt liv, jag känner det i hela kroppen.

Nu ska jag ta mig ut i snöstormen, jag behöver springa av mig lite energi innan jag ska ta tag i inkorgen på mailen.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Maria

    Det är ju dessutom det som gör att jag läser din blogg. Att den inte är ”perfekt”. Alla de där proffsiga bloggarna (nu säger jag inte att din är oprofessionell) känns så urvattnade och tråkiga. De lägger upp bilder och text för att de ska. Deras bilder på perfekt inredning är ju dessutom så lika varandra att man blir trött. Ett tag hade alla den där rutiga mattan som de köpt på ellos (undrar varför alla helt plötsligt insåg att ellos var da shit) och klongvasen, som ju egentligen är jättefin står fortfarande stadigt på ett marmorbord med snygga böcker. Nä, lägg upp dina bilder som faktiskt visar hur du har det. Skriv om hur du har det och vad du känner för. Det är så mycket roligare och vettigare. Tycker jag.

  2. Mathilda

    Du verkar så klok Maja. Vi läsare finns kvar här när bilderna kommer, ingen press 🙂 Därför vi gillar dig ju, för att du är äkta.

  3. Agnes

    Du är så klok, att du väljer att prioritera på så sätt visar så fint om vem just du är. Det är ju därför man inte kan sluta läsa din blogg, den är på riktigt. Älskar det du gör och hur du resonerar. Prioritera alltid dig själv först. Kram

  4. Cornelia

    Det är EXAKT detta som gör att man vill fortsätta läsa. Du är äkta och genuin och även om det kommer innebära färre inlägg från ex. semestrar så är det kvalité på det du gör och du har vår fulla förståelse. Samtidigt vill man ju självklart att du ska uppdatera 5 inlägg om dagen för att du inspirerar så jäkla mycket, men gör din grej till 100% så kommer du gå hur långt som helst!

  5. Mimmi

    Tror jag talar för alla när jag säger att vi följer dig för att du är du, och ingen kräver live-uppdateringar! Det gör absolut ingenting om du uppdaterar om den där middagen, eller vad det nu kan vara, i efterhand. Hellre, att du fortsätter i samma genuina spår som nu, kvalitet framför kvantitet helt enkelt.

Visa alla 13 kommentarer