Maja Nilsson Lindelöf

Imorse var jag uppe med tuppen för att hinna med ett gympass. Detta var min frukost, som så många andra dagar. Vill egentligen äta havregrynsgröt men tycker det kan vara svårt att äta så mycket så nära in på ett träningspass. Nu är Sanna och Nellie här, vi har ätit lunch och tittat runt i butiker och nu har vi landat i soffan. Har inte så mycket mer att tillägga just nu, sorry för tråkigt inlägg men ni vill ju ha uppdatering om min vardag så här har ni folkens. Juste igår var jag på match också, förlust. Tråkigt men sant. Åt middag med några från laget och deras tjejer efteråt innan det blev solsidan i sängen.

05c3e002-a039-464e-aad9-d393d39ae3d2.jpg

1 kommentar

  1. Hej Maja! Jag älskar din blogg, så jäkla skön! Känner igen mig i mycket i det du skriver, lever nämligen med en hockeyspelare. Jag är dock arbetslös för tillfället och pluggar endast två dagar i veckan, min pojkvän tränar varje dag så när han kommer hem så vill han bara ta det lugnt medans jag är uttråkad och vill umgås. Jag är självklart medveten om att vara en proffesionell ishockey spelare kan vara tufft, och att han behöver vila. Men det känns som att han hela tiden bara lever i sin lilla bubbla, tex direkt han kommer hem från träning lägger han sig i soffan och chillar (hade jag också gjort) då låter jag honom oftast vara för sig själv, sen börjar vi hålla på med middagen, äter upp det. Sen stretchar han hela tiden, sen sätter sig i soffan med datorn/mobilen nästan hela kvällen, sen när vi lägger oss så tar han med sig datorn och kollar serie och somnar. Ibland kan det hända att vi kollar film men då sitter vi typ på varsin sida av soffan, (Gud nu låter vi som ett gift par men vi är jättekära haha) Det är klart att vi pratar och ”leker” men högst 10min sen räcker det för han liksom. Hur är det för er efter Victor har tränat? Jag har försökt prata med han om det och han bara säger förlåt, att han är trött eller att jag hela tiden sitter med mobilen också. Fast direkt han kommer till mig så lägger jag undan det för jag känner att han är viktigare, han får det att låta som att jag är helt ute och cyklar och kräver så mycket av honom men jag vet inte? Jag är hela tiden tillänglig för honom, lagar mat när han är hungrig, diskar/fixar hemma, masserar han om han inte kan sova, försöker kommunicera så gott det går om jag märker att han är stressad över jobbet, men då vill han vanligtvis inte prata om det för att jag inte förstår sporten och bara gör det värre typ, han är väldig manlig och gillar inte att visa känslor (även fast han gråter till kärleksfilmer och den goda dinaosauren) känns lite hopplöst ibland när han knappt märker att jag är hemma, även fast vi har stora planer för framtiden och älskar varandra mest av allt. Ber om ursäkt för den långa texten! Kram på dig fina!
    (Är också jättenära med hans familj då jag knappt har en egen, då blir jag lite mer beroende av honom än vad han är av mig)

Skriv en komentar