Maja Nilsson Lindelöf
I betalt samarbete med Loreal Paris.

I betalt samarbete med Loreal Paris.

För några veckor sedan gjorde jag en story på instagram där jag visade mina bästa glow-tips! Nu är lagret påfyllt hos Kicks igen och jag tänkte även dela med mig av tipsen här inne.

Innan jag började bli så intresserad av smink så tänkte jag att glow var för dem som sminkade sig med många produkter, oftast bara till fest och ibland tyckte jag att det såg så himla mycket ut. Nu, desto mer jag jobbar med både skönhet och smink så har jag insett att just glow gör väldigt mycket, till alla olika sorters av tillfällen. Det behöver inte bara vara till fest utan jag använder det till både vardag, osminkade dagar och till fest. Jag tycker att det gör de där lilla extra.

Så här kommer min lilla glow-skola!

Jag tar aldrig för mycket produkt utan lagom och jag tycker att det blir bäst resultat när man blandar in glowdrops ordentligt i sin bas. Jag tror att nyckeln är att arbeta in produkten och hellre ta för lite än för mycket! Jag får många frågor om just glow-dropsen, hur det ska appliceras och hur man får bästa möjliga resultat så tips ett är alltså att inte ta så mycket produkt utan mer jobba med det lilla man tar.

Jag använder färgerna Ivory Glow och blandar den tillsammans med min True Match foundation (färgen jag har på min foundation är denna – har fått mycket frågor om det). Jag blandar på handen och applicerar ut i hela ansiktet!

Därefter applicerar jag Glow Mon Amour – Melon Glow på kindbenen, duttar ut med händerna eller en foundationborste/beauty blender. Ibland använder jag även denna på ögonlocken för att få en vårig look! Jag har helt fastnat för flytande ögonskuggor och tycker att den här funkar perfekt till det.

Deras nyhet Glow de Coco använder jag över läppen, ibland på ögonlocken eller så har jag även den i min foundation! Den ger mer ett glow av pärlemo!

Därefter så använder jag Glow Chérie! Jag varierar mellan färgerna beroende på hur brun jag är och vad jag känner för. Den applicerar jag i pannan, lite på näsan och längst upp på kindbenen – och arbetar in det med resten av sminket.

Glow Chérie brukar jag även använda när jag är osminkad, blandar i den med min dagkräm för att få extraglow. Ett tips är även att blanda den med sin hudlotion och ha på benen/armarna nu i sommar. Det brukar jag göra på fotograferingar eller när jag har korta klänningar!

Jag avslutar alltid med Shake and Glow Mist för att fixera looken men denna använder jag även under dagen för att fräscha upp ansiktet!

Här är en bild från en fotografering tidigare i år! Här har vi ju extra allt men jag tycker att bilden visar produkterna så fint och vilket glow man faktiskt kan få. Dessa tre produkter finns jämt i min sminkväska och jag tycker att dom är så himla bra och prisvärda.

Kicks har 20 % just nu (sista dagen idag) på alla Loreal Paris produkter så kika in där! Jag har sparat min story där jag visar exakt hur jag gör på instagram under taggen Loreal Paris! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. A

    Bästa Maja, jag behöver råd!! Du och jag är i samma ålder och jag har nyligen fått reda på att jag är gravid. Jag har verkligen längtat efter att få bli mamma och nu när jag väl är gravid så blir jag såklart därför livrädd. Tankar som ”skulle vi väntat lite till”, ”är jag för ung och hade behövt leva mer ungdomsliv innan” cirkulerar konstant i mitt huvud, även om jag som sagt längtat efter detta länge. Jag och min kille har ett stabilt förhållande, jobb, ekonomi och bostad så finns inga såna hinder egentligen men tankarna snurrar ändå. Sen vet jag såklart att det blir ett helt nytt slags liv med barn och att jag aldrig någonsin kommer ångra att jag skaffade barn men nu blev jag ändå så rädd när det väl hände. Du lyckas ju balansera både en karriär och familj och det är det jag också vill kunna göra. Vissa säger ju att ens eget liv typ är över när man får barn och det är det sista jag vill höra i nuläget. Så min fråga är egentligen – hur gör du för att balansera allt? Hade du också såna här tankar? Känner mig så ensam i mina tankar nu när det bara är jag och min kille som vet om graviditeten ännu. Stort tack för världens bästa blogg, mår alltid lite bättre när jag varit inne här. Kram<3

    1. T

      Hej A, frågan var inte till mig men mitt svar kanske hjälper lite ändå 🙂 Jag fick mitt första barn tidigt när jag var 25 år, hade också som du ett stabilt förhållande och så. Det var en stor omställning såklart och jag tyckte det var tufft med bebistiden. Det var också tråkigt att vara ensam i kompisgänget om att skaffa barn. Samtidigt som det ändå var lyxigt att ha ett gäng utan barn som man fortfarande kunde umgås ”som vanligt med”. Så här i efterhand är jag väldigt tacksam över att jag skaffade barn tidigt och även ett syskon ett par år senare. Nu när alla runt omkring mig skaffar barn har vi blivit sugna på en trea och märkt att det inte är så lätt. (eller kanske inte kommer gå alls.) Det har fått mig att verkligen inse att en graviditet inte är något som man ska ta för givet och jag är så glad över att jag hann få mina tjejer 🙂

      1. Angelica

        Hakar på er 🙈 gjorde en abort i början av året och ångrar mig något fruktansvärt. Nu längtar jag efter barn mer än jag någonsin har gjort. Längtade inte alls innan jag blev gravid eftersom jag tänkte att det inte skulle ske förrän om några år (är 25). Precis som du, A skriver, så har jag samma tankar som du även fast jag inte ens är gravid. Hur mycket jag än längtar så får jag såna tankar, att vänta längre, för ung eller inte har tillräckligt med pengar sparat. Den största tanken jag har är att jag inte ska kunna få barn igen. Försökte förklara för min sambo att, precis som du skriver T, man inte ska ta en graviditet förgivet men vi var för oense i beslutet och det resulterade därför i abort, var för rädd för att förlora honom om jag valde att behålla och var absolut inte berädd att ta hand om ett barn ensam… Jag tycker att du ska prata med någon (A) och lätta på dina/era tankar. Prata med era föräldrar eller en kurator som hjälper er att bearbeta de tankar ni har. Jag tror ni kommer bli superföräldrar och jag önskar er all lycka 🥰

    2. Rebecka

      Hej A, jag passar också på och ger ett litet delsvar på din fråga 🙂 jag är också gravid men är några år äldre och har gått längre i graviditeten än du. Och jag hade precis samma panik som du, har det lite då och då än. Det jag vill säga är att det är helt rimligt att känna så. Jag tror att man egentligen aldrig känner sig helt ”klar” med den själviska delen av livet eller tror att man är helt redo för barn oavsett hur ordnat man har det. Det är ju läskigt att lämna en trygg tillvaro mot något man inte vet hur det blir, och som påverkar så mycket, oavsett om man längtar efter det också. Men man har tid att komma till ro med tanken under graviditetens gång och känns det jobbigt så råder jag dig att prata med någon om det. Kanske din mamma eller någon i din närhet med barn? Annars t.ex din blivande barnmorska. Önskar dig all lycka och grattis till graviditeten 🙂

    3. I

      Åh! Frågan är inte ställd till mig heller men OJ så jag känner igen mig. Skulle bara vilja ge dig en kram och tala om för dig att du inte ska lyssna på vad alla säger och att ALLT kommer bli bra. Jag var livrädd när jag blev gravid (1,5 år sedan nu). Jag tänkte likadana tankar som dig. Hade väntat och längtat efter att bli gravid och när den dagen kom så var det med skräckblandad förtjusning. Jag hade i omgångar tankar som ”kommer jag ens ha någon frihet längre att göra något jag tycker är kul?”, ”vill jag verkligen det här”… listan kan göras lång. Missförstå mig rätt, att vara mamma är det största och finaste jag fått bli, men rädslan innan vår son var här var total. MEN såhär – livet blir exakt vad man gör det till. Känner du att det är viktigt att få ses med dina vänner, ja men gör det då. Bebisen kan ofta följa med i vagnen, alternativt att din partner tar bebisen de timmar du känner att du behöver komma iväg. Allt handlar om hur man är som person och vilka behov man har! Samt vilken uppbackning och stöttning man har från människor omkring en. Vi har haft turen att ha många som vill umgås med våran son, och därmed har jag och min sambo fått flera tillfällen på tu man hand. Allt allt allt blir vad man själv gör det till! Och allt kommer bli jättebra, så länge du gör det du mår bra av och inte skuldbelägger dig själv för att du känner som du gör! Var och varannan mamma känner som dig, bara att erkännandet sitter väldigt långt in. Man älskar inte sina barn mindre bara för att man längtar efter att få vara ”själv” och SIG själv ibland. Livet kommer att förändras men tro mig, efter att du kommit in i att vara förälder (vilket tar sin egna lilla tid efter att barnet är här) så kommer allt kännas så mycket bättre och lättare, men det är något som växer sig fram. Ens barn är den renaste, mest speciella, kärlek man kan uppleva. Kram

  2. Sandra

    Skulle du kunna ge lite tips om sminkborstar du föredrar? Jag såg din story när du sminkade sig & skulle vilja veta vad du använder för foundationborste ☺️

Visa alla 6 kommentarer
Låt oss prata om drömmar!

Låt oss prata om drömmar! Även om det personligen är bland det tråkigaste jag vet att höra om folks drömmar så måste jag verkligen berätta om det här och se om någon av er har någon bra kommentar för jag själv tycker att det här är otroligt intressant.

Igårnatt vaknade jag vid ett på natten av att jag hade en mardröm. Senaste året har mina mardrömmar gått från normala till väldigt jobbiga. Jag minns förra sommaren, efter fyra veckor ensam med Ted Louie så hade jag lucid dreaming flera gånger på en vecka. Det är som om att jag är vaken och fullt medveten men jag kan inte röra mig eller göra ljud ifrån mig. Då minns jag att jag yrade omkring på golvet och grejer och vaknade av att jag försökte ta mig upp till sängen igen. Otroligt obehagligt och då tänkte jag att det såklart måste bero på att jag var så otroligt trött och sliten. Innan har jag knappt haft mardrömmar och om jag har haft det har det alltid varit samma slags dröm, att jag står ensam i ett rum och ropar på hjälp.

Dock har mina mardrömmar eskalerat senaste året och när jag väl har en jobbig natt så är dom otroligt jobbiga och i princip alltid lucid dreaming. Det är som om att jag åker frittfall i min egna kropp och försöker med allt jag har att vakna. Jag tror såklart att det här är kopplat till sömnbrist efter bebis men även någonting annat, vad det är vet jag inte.

Hursomhelst. Häromnatten försökte jag väcka mig själv i vad som kändes en evighet, försökte ropa på Victor som låg jämte mig att vakna och jag minns att jag upplevde det som om att jag nästan höll på att ramla ur sängen ett flertal gånger. Det kändes som om att någonting jobbigt var i rummet och jag var livrädd för att den eller det skulle se att jag förstod att hen var där. Det var tumult. Som ett tivoli i hela rummet fast det var bäcksvart och tyst.

Tillslut så vaknade jag och vågade inte ens röra mig. Jag tog mod till mig och kröp tätt intill Victor och bad honom att vakna för att jag hade haft en mardröm. ”Jag med” svarade han helt vaket. Jag var skärrad av min dröm och han märkte jag också var tagen av sin. Där och då blev jag om möjligt ännu räddare av att även han hade drömt och just den sekunden kunde man ta på energin i rummet. Det var som om att vi viskade till varandra så att ingen annan skulle höra.

Jag kom på att vi inte hade låst en dörr på nedervåningen så jag gick med honom ner för att låsa och sen såg vi till så att alla fönster och dylikt var stängt och att larmet var på. Tittade till Ted Louie och la oss igen.

Men jag kunde såklart inte somna om på en stund. Inte Victor heller.

När vi vaknade igår morse så pratade vi om natten och jag berättade om min mardröm. Hur obehagligt allting var och hur hela energin kring mig när jag vaknade var så jobbig. Victor höll bara med mig och sa just det att det verkligen måste ha varit någonting i rummet den natten. Och jag tror verkligen det. Ingenting ont även om känslan var obehag men någonting som varnade oss. Någonting eller någon som ville att vi skulle vakna. Nu säger inte jag att det hade blivit inbrott om vi inte hade låst dörren men någonting i mig tror verkligen att nått var det. Om det hade med huset och göra eller om det är någonting annat, det vet jag inte.

Jag har flera i min släkt som är som mig, en vaknade på natten av att någonting skrek i hennes öra och samma natt och tid dog en släkting. En annan grät som barn en hel eftermiddag för att hennes mamma skulle iväg på träning och när väl mamman åkte så dog samma tid en annan släkting. Flera av oss har känt på oss när saker och ting ska ske, bra som dåligt. Och någonting hände igårnatt, och någonting större än oss varnade oss eller ville ha vår uppmärksamhet. Vad det var vet jag inte, kanske får jag reda på det eller kanske inte. Men någonting var där. Och ville skaka om oss. Eller säga någonting. Värt att nämna är även att vi hade samma slags dröm jag och Victor, att folk sprang runt i huset och väsnades.

Vad tror ni? Pratar jag bara gojja eller är ni fler som tror på sånt här?

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. F

    Jag rös i heeela kroppen när jag läste ditt inlägg, och det var så sjukt att du skrev just detta inlägg nu. Jag har alltid fått höra att jag har mycket energier runt mig samt att jag känt ”på hälsning” av någon då och då, som att någon sitter på axeln och jag blir alltid helt kall i hela kroppen när det händer. Hur som helst, så är jag inte bekväm i tanken på att jag känner när saker ska hända/hänt. Och nu ska jag i väg på mitt första möte med en som jobbar professionellt med energier, änglar och healing. Ska bli läskigt men spännande, vill få mer klarhet i vad som händer runt mig för det är saker som är svåra att förklara för andra. Och exakt samma sak du förklarade i detta inlägg var jag nyligen med om. Kram

  2. Malin

    Jag personligen tror inte på sånt här, även om jag själv haft skumma drömmar där jag vaknat ur min rem sömn och kan inte röra mig, skrika, vakna. Bara ögonen och hjärnan är vaken men samtidigt kvar i drömmen. (Finns nåt namn för det där jag ej minns) man ser oftast mardrömmar. Oftast är det att dörren ej är låst och står på glänt och jag kommer inte upp ur sängen, det kommer alltid in någon i lgh då också men jag kan inte göra något. Tillslut försvinner det ju sakta och sakta och kroppen vaknar till liv mer och mer. Men det har tagit mig flera minuter ibland. As läskigt, as creepy. Händer oftast om jag ej lägger mig regelbundet och rutiner har störts lite.

    Däremot har min pappa sett en fågel vid fönstret varje gång hon vaknar upp när någon dött. Mormor, min bror, hennes bästa kompis. Alltid en duva som sitter där och på graven. Ibalnd tänker jag hon bara drömmer men samtidigt ja, även då borde det ju innebära något… kanske… har lite svårt att tror på det men vem fan vet.

  3. Ida

    Ja ja ja! Oj vad jag tror på sånt här. Jag har alltid känt på mig saker och vid vissa tillfällen har jag bara vetat exakt vad som ska hända. Jag har ifrågasatt min ”förmåga” när jag var yngre tills den dagen jag träffade min man- vars mamma och moster arbetar och är otroligt professionella medium som i sin tur arbetar med välkända namn inom denna krets. Min svärmor har berättat för mig att hon från första gången vi träffades så visste hon om att jag skulle gifta mig med hennes son, att jag hade samma typ av ”sinne” som hon själv men att jag inte visste hur jag skulle hantera det än. Idag, 10 år sedan vi träffades första gången känner jag fortfarande av energier och liknande. Jag kan inte välja mina tillfällen eller göra något på ”beställning” utan det kommer till mig då och då, jag antar att jag fortfarande inte kan hantera det ordentligt än 🤪 i april berättade vi för min svärmor att vi väntar vårt första barn varpå hon plockar fram ett brev som hon har skrivit till sig själv i slutet av 2019. Vad står där om inte ”I april kommer barnbesked” samt ”I december kommer glädjebesked och pappa är ordet som symboliserar månaden” (vår bebis är beräknad i december). Kan babbla om detta i evigheter då jag är så intresserad och nyfiken, tipsar verkligen om att ta kontakt med ett medium för vägledning i livet, wow 🙌 vill man också ha ett trovärdigt medium så rekommenderar jag givetvis min sväris och min svärmoster😇

    1. Johanna

      Åh, tror också mycket på sånt här och vill gärna komma i kontakt med trovärdiga medium! Finns det något sätt att få kontakt med dina ”svärisar”? 😄

  4. H

    Jag har fått exakt som du. Och jag är själv väldigt känslig för människors energier omkring mig och energier i rum. För några veckor sedan så vaknade jag till mitt i natten, det händer mig aldrig. Men det var som att jag kände en skugga i rummet och att något var närvarande men jag kände mig inte alls rädd. Samma natt drömmer jag att jag träffar min morfar som dog för 5 år sedan och vi har en fin konversation. När jag vaknar är jag helt iskall i hela kroppen men varm över bröstet. När jag vaknar inser jag att det var hans 90-års dag. Jag är helt övertygad om att det var hans energi i rummet som väckte mig. <3

  5. Alexandra

    Usch fick rysningar – jag är som dig, vill tro att jag med känner energier och är ofta väldigt in-tune med vad som sker runt om kring mig. Under stressiga perioder i mitt liv lider jag av sömnparalys, hallucinationerna är fruktansvärda och nästan alltid något eller någon ond som vill åt mig. Försöker allt vad jag kan att skrika eller vakna men ligger där helt paralyserad varje gång. Känns som en evighet.

    Den absolut obehagligaste var för ungefär en månad sen, då jag drömde att min mormor dog. När jag vakna var drömmen så påtaglig att jag satt där i sängen gråtandes, det var en sådan dröm som verkligen känns sann och man måste liksom checka sig själv ett par gånger för att inse att det verkligen var en dröm. Jag satt bredvid henne, och hon sa till mig att allt kommer bli bra – att hon ser fram emot att bli min skyddsängel. 3 dagar senare dog hon. Jag undrar fortfarande över detta och hur det ens är möjligt, då hon var gammal men inte sjuk. Nu känner jag henne hos mig varje dag. En underlig men samtidigt häftig känsla. Oförklarligt helt klart!

    1. Iselin

      Jeg drømte også om min mormor en natt, våknet rett etterpå tidlig på morgenen. Det var en veldig merkelig drøm. En time senere ringer mamma, og jeg skjønte med en gang at hun skulle fortelle at mormor var død..Og det stemte. Når jeg spurten hvilket tidspunkt hun døde var det akkurat samtidig som jeg våknet av at jeg drømte om henne. Jeg tror absolutt på sånne ting..

Visa alla 40 kommentarer
Clarins – Moisturizing reviving eye mask Jag har blivit helt besatt av produkter för ögonen, kanske för att jag för första gången någonsin i mitt liv märkte vilken stor skillnad det gör att inte få sova (mörka ringar under ögonen) och därmed har jag försökt hitta alla lösningar jag kan.

Clarins – Moisturizing reviving eye mask

Jag har blivit helt besatt av produkter för ögonen, kanske för att jag för första gången någonsin i mitt liv märkte vilken stor skillnad det gör att inte få sova (mörka ringar under ögonen) och därmed har jag försökt hitta alla lösningar jag kan. Nu varierar jag med två krämer från Filorga samt denna fantastiska ögonmask. Ibland lägger jag den tio minuter på morgonen och ibland så sover jag med den. Tips!

Filorga – Oxygen peel

Denna använder jag efter min toner på kvällen. WOW WOW WOW. Så otroligt bra och jag har märkt stor skillnad på en gång. För er som inte vet så är en oxygen peel en mikropeeling och är syresättande samt ökar förnyelse av celler. Den jämnar ut hudytan, återfuktar och ger lyster till huden. Helt klart en stor favorit just nu i mitt badrumsskåp.

Clarins – Facial Cleanser

När jag har bråttom eller sitter i soffan på kvällen och vill ta bort sminket så använder jag det här på en pad. Enkel och snabb rengöring som passar mig väldigt bra i smaken när jag varken har tid eller lust att liksom stå och blöta ner ansiktet. Bra tips till alla småbarnsföräldrar där ute.

Inlägget innehåller adlinks.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anonym

    Hej Maja ! Jag undrar hur du tar bort din mascara. Kan du inte göra ett inlägg om hur du gör när du tar bort ditt smink, hade varit så kul! Kram älskar din blogg

  2. Amanda

    Hej fina Maja!!
    Jag ska bli fadder till en lite kille inom närmsta tiden. Jag skriver då jag har NOLL idéer vad jag kan ge i present/doppresent till honom… Känns så mycket enklare till en flicka. Du vet det där lilla extra man vill ge för att man fått äran att vara fadder!!! Har du några tips!! Vad fick TL i present av nära och kära?
    KRAM

  3. Anonym

    Hej!

    Det här känns egentligen både pinsamt och konstigt. Men jag tycker att många fått hjälp både i kommentarsfält och av dig så jag har en liten fråga jag hoppas att du eller någon annan kan svara på. Tycker du verkar så klok och lik mig som har nära till känslor och funderingar kring livet, så det är därför jag väljer att störa här i ditt kommentarsfält hehe. 🙂

    Jag är i en relation som av många olika anledningar inte känns helt bra. Det är inget fel på min sambo, men på många plan passar vi inte ihop. Vi har till exempel olika sätt att kommunicera på (han skriker gärna vid bråk, jag blir väldigt ledsen av det och han blir istället irriterad av att diskutera och analysera saker), vi vill olika saker i livet, och har stor del av tiden inte särskilt kul ihop, inte heller när vi är och gör ”roliga” saker. Ibland är det jättetrevligt men ofta känner jag att jag måste leda samtalet, leda aktiviteten och han tycker att det räcker med att ”bara vara” och tycker inte man behöver anstränga sig för att ha trevligt ihop. Vi har varit tillsammans sen vi båda var arton och har därför inte så stor erfarenhet (ingen alls) av förhållanden. Jag är rädd att jag håller fast vid ett förhållande ”för att”, och slösar mina år på något som jag inte känner helhjärtat för. Samtidigt är han min största trygghet i livet, och stundtals har vi ändå många fina stunder. Är det rimligt att känna så eller bör jag göra slut? Jag är 25.

    Som sagt, ursäkta att jag stör på helt fel ställe egentligen. 🙂 Ha en fin dag och tack för din fina blogg!

    1. Emma

      Hej! jag tycker du besvarar din fråga ganska bra själv. Förstår att det kan kännas läskigt att göra slut och lämna tryggheten, men man anpassar sig ganska fort till det ”nya livet” och hittar nya tryggheter. En fråga jag ställde mig själv när jag började tvivla på mitt förhållande (som var ganska likt det du beskriver) var om jag ville leva resten av mitt liv såhär/med den här människan. Om svaret är nej så är det kanske bäst för er båda att avsluta relationen. Det var såklart skitjobbigt ett bra tag, men nu känner jag mig som en ny människa och får ofta höra att jag är mer positiv nu.

Hej!

Hej! På din bild från flyget. Gina tricot solglasögonen är det modell Ellen eller Nova? Mvh Josefine

Hej! Här(adlink) hittar ni den exakta modellen! Jag älskar dessa och använder dom hela tiden! Och kostar bara 89 kronor! Stor kram

Hej bästa Maja!
Det är en sak som tynger mig och skulle behöva dina fina tankar för att få ordning på det.
Jag gifte mig i Februari och frågade därför mina två bästisar som inte kände varandra om dom ville vara mina brudtärnor vilket dom såklart ville. Tiden gick och dom blev bekanta och snart så umgick dom mer och mer med varandra. Nu umgås dom dagligen och om jag frågar om en fika eller en promenad så har dom redan planerat något tillsammans men ”jag får jättegärna komma”.
Det gör mig såklart superglad att dom två kommit så bra överens och det är ju världens bästa tjejer så det är klart att dom klickar!
Jag känner mig däremot ledsen över att känna mig lite utanför och inte längre ha mina bästisar som tidigare. Jag missunnar dom verkligen inte deras fina vänskap, jag behöver bara bli vän med denna nya situation.
Kram från en 30-åring med 13-åriga tankar haha!

Hej! <3 Och grattis till giftermålet! Bästa som finns ju.
Jag tycker inte alls att det låter som om att du har 13-åriga tankar, däremot väldigt normala tankar. Jag får alltid så mycket frågor om vänskap och relationer, enbart från kvinnor och det är verkligen någonting som berör oss väldigt mycket. Jag förstår verkligen att du är ledsen över situationen och att du känner dig förvirrad. Jag har flera vänner som har blivit vänner genom mig, jag har också fått flera vänskapsrelationer via vänner och det har alltid fungerat smärtfritt och enbart varit roligt för att vi alla behandlar varandra med respekt. Som du beskriver den här situationen låter det faktiskt inte alls så snällt. Självklart ska alla få umgås med vem dom vill när dom vill, det är någonting jag tycker är jätteviktigt. Jag kan enkelt känna mig kvävd och behöver friheten att ha alla mina relationer som jag vill, alla mina vänner lever sina egna liv och är sina egna personer. Ibland pratar vi varje dag, ibland inte på flera veckor och det är så både jag och dem fungerar. Man är väldig trygg i relationen att det inte behövs ständig bekräftelse eller kontakt. Man ringer när man har lust eller om det är någonting speciellt man vill prata om, inte bara för att man borde. Är jag i Sverige så kan jag träffa en, eller alla, eller tre samtidigt. Däremot är alla väldigt utspridda och inte i samma ”gäng” fast vi alla ofta umgås när jag är hemma.

Däremot förstår jag att det här blir annorlunda för här är ni ju en uppenbar trio, och att inte kolla om du vill hänga på tycker jag inte alls är snällt. Prata med dem och berätta hur du känner. Kanske upplever dom inte alls situationen så eller ens har tänkt på att det blir dumt. Du kanske har varit mer upptagen och dom har tänkt att du inte har tid? Vad vet jag. Det viktiga i sånt här är kommunikation. Och det är aldrig fel att berätta hur man känner, om nått kommer en sten lätta från ditt bröst. Vänskapsrelationer kan vara svårt, nycklarna tror jag är kommunikation och respekt. Kan man inte prata med en vän och berätta hur man känner så är det ju ingen relation att ha så nära ändå! Stor kram, du är inte ensam.

Hej! Fin blogg du har och som många brukar skriva uttrycker du dig väldigt bra. Jag undrar varför Victor blivit kallad tillbaka nu? Är ju mitt i allt det här…

Premier League har ju inte avslutat sin säsong och jag tror att man siktar på att avsluta den nu i sommar! Därför behövde vi åka hem och sitta i karantän för att Victor ska kunna träna med laget såfort det är tillåtet igen! Kram

Hej Maja.
Tack för en bra, ärlig och ödmjuk blogg. Du är en fantastisk person att följa. Både rolig, smart men framförallt ödmjuk. Älskar att du mixar mode, föräldralivet och allt mitt imellan.

Nu till min fråga. Jag har själv barn och har alltid varit optimist på livet men ibland formsvackor pga kriser inom familjen, ångest och annat som gjort att jag mått dåligt. Nu är jag inne i en fas där jag inte ser något ljus pga att jag inte är perfekt. Vet det låter sjukt men jag har alltid vuxit upp och fått höra att jag är så fin, vacker, snygg osv. Vill säga mycket fokus på mitt utseende. När jag var tonåring gjorde jag misstaget att pierca min navel och herregud vad jag ångrar det idag. Det har resulterat i att jag mår dåligt så fort jag tar av mig på överkroppen. Kan inte se min mage och tänka att jag är fin ändå. Hade det varit bristningar, ärr eller annat pga av graviditeter eller förlossningar så hade det varit en annan sak. Men nu är det något jag själv skapat eftersom jag inte tänkte efter när jag var tonåring. Min navel ser hemsk ut och jag klarar inte av att se den. Är så ledsen över allt man går miste om med att visa sig inför sin partner, i bikini, inom träning etc. Vad ska jag göra? Jag mår riktigt dåligt. Jag vet inte om det är för jag associerar mig själv med att jag alltid varit snygg och därför klarar jag inte av att det nu ser så fult ut pga något jag egentligen inte hade behövt göra.Hoppas du förstår även om det låter galet haha. Jag vet bara inte vad man ska göra när man hamnat i utseendefixerings-träsket. Har du gjort något i din tonår som du ångrar idag? Stor kram

Hej fina! Usch vad jobbigt att gå runt och må sådär och jag önskar att jag hade några magiska krafter som kunde få bort det där ur din hjärna. Spontant tänker jag att det kanske grundar sig i någonting annat? Jag vet att när jag var yngre och var orolig över andra saker så som framtiden, jobb, skola så la jag mitt fokus på det yttre för att det var lättast att kontrollera. Fundera på det om allt det här kanske är någonting annat? Om inte så förstår jag att det är så enkelt att fastna i det tankemönstret. Jag har varit där som säkert många många andra här inne.

Jag vet att jag läste någonting någon gång att man ska öva på att inte tänka dumma tankar om sig själv. Går man förbi en spegel så FÅR MAN INTE tänka något dumt utan bara positiva tankar. ”Snygg rumpa”, ”fin näsa” ”yes idag glänser verkligen min hud”. När jag hamnar i dåliga perioder så försöker jag att jobba just så och det har, iallafall för mig, gjort skillnad. Jag har aldrig varit så ”obrydd” om mitt utseende som jag är idag och jag är så otroligt tacksam över det. Jag spenderade för många år med att tänka på kalorier, celluliter, storlek på kläder och mina skavanker. Jag hör flera gånger i veckan och har gjort i flera år nu att mitt födelsemärke är det äckligaste och fulaste som finns. Men jag älskar mitt födelsemärke och vill aldrig ta bort det. Självklart brydde jag mig i början och blev ledsen. Det var ju en grej jag själv aldrig någonsin har reflekterat över men när jag blev en offentlig person så var det de första man kommenterade. Men det är vad som gör mig till mig. Jag har också ett hål i naveln, och självklart är det inte de som jag älskar mest på min kropp, MEN när jag var 17 år och hade det där tyckte jag att jag var såååå fin så det där ärret/hålet bryr jag mig inte om idag. Och inte min man heller. Och inte min omgivning heller. Det är någonting man själv fokuserar på. Ingen annan.

Ibland fokuserar man för mycket på tänk om istället för att tänka äsch så var det då och de valen gjorde jag då, absolut ingenting jag kan göra åt nu. Om man inte har mördat någon då, då borde man tänka på det varje sekund, varje dag. Men ett litet hål i naveln visar ju bara att man har varit ung.

Här är min mage precis just nu! Älskade mage.

Det som gör en människa unik och vacker är ju just att den inte är perfekt. Ett gammalt hål i naveln eller läppen, ett ärr någonstans, bristningar eller födelsemärken är det jag tycker gör en person speciell. Precis som du.

Fokusera på rätt saker och jobba med det! Alla behöver olika slags hjälpmedel men googla vad som kan passa dig. En bok? Podd? Dokumentär? Pinterest? Prata med vänner? Din man? Psykolog? Fundera och ta tag i det. Livet är ju alldeles för kort för att ens lägga en sekund och tänka på hålet man har i naveln från sin ungdom. Och jag kan lova att du är hur vacker som helst oavsett, tillochmed vackrare tror jag. Stor kram

Hej fina Maja! Vart har du fått tag i Västerås-tavlan? Såg den på din insta och den är så fin! Kram och tack för en underbar blogg 

Hej fina! Den har jag fått av min mormor och låtsasmorfar i present! Den är supergammal och jag ramade om den! Det är från en gammal kalender såg jag så kanske kan man hitta det någonstans! Stor kram och tack själv!

Hej,
Tänkte höra vart du köpte kameran? Vad det är för modell?

Kameran heter Polaroid! <3

PS! Alla era frågor om kollage, kläder och speltips osv sparar jag till separata inlägg så att ni vet! <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. K

    Jag blir otroligt berörd av sättet du skriver på, fullkomligt älskar din blogg! Önskar dig en fin lördag <3

  2. Amanda

    Vart är tofflorna ifrån som du hade på dig när du handlade häromdagen? De svarta ”vågiga”? 🙂

  3. Emma

    Alltså svaren du ger på frågorna, du skriver så himla bra. Framförallt texten om utseendet och att du lägger upp en bild på din egen mage. Ärligheten och omtanken skiner verkligen igenom! Precis därför man läser din blogg ❤️

  4. L

    Hej! Måste bara lämna en kommentar om att det är så befriande och skönt att läsa dina svar på kommentarer om andras problem. Du skriver så himla fint och bra och så ärligt, det gör att det alltid är så befriande att gå in här att läsa!
    Du är grym!
    Kram

Visa alla 12 kommentarer
Första dagen hemma och det kändes lite märkligt imorse att vakna här.

Första dagen hemma och det kändes lite märkligt imorse att vakna här. Ovant. Vi har varit i Sverige i sex veckor men det känns som ett halvår. Men det var även otroligt mysigt att få komma ner till grabbarna efter en sovmorgon och ta min första kopp kaffe i solen. Dessutom så har vi äntligen fått upp grindar! PJUH nu kan vi andas ut igen.

Victor hade onlineträning imorse och såhär såg det ut. Medan jag och Teddan tittade på. Efter det tog jag mig ut på en efterlängtad springtur i skogen.

Kylen och skåpen är fyllda med mat nu! Vi bokade hemleverans och nu har vi massor av god mat hemma. Vi båda vill äta lite renare och grönare nu så massa frukt stod på listan. Jag har ätit calzone, marabou och druckit bubbel som en drottning hemma i Sverige så min kropp och framförallt hjärna behöver lite vitaminer nu.

Och såhär fint lös solen runt tre! Vi försöker lista ut hur vi ska göra vår uteplats mysig och bebodd. Den är så stor att det känns svårt men jag tror att vi har hittat ett stort matbord som kommer att passa bra och så tänker jag att krukor med massa blommor gör mycket! Någon som har tips? Ni ska få se min makeover sen.

Victor nattar TL och jag lagar mat! Det blir lax med ris och gurkmeja, sallad och fetaostsås. Muuuums.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Fanny

    Ert hus är fantastiskt! 🙂 kan du inte vlogga när du gör inköp och fixar uteplatsen? Skulle va så kul och se! Lyssnade igenom några gamla poddacsnitt från din och sannas podd igår och kunde inte sluta skratta åt dina renoveringsproblem du hade då haha… ”orkar man ens lyssna på min renovering igen” haha JA det gör vi! Kram!

  2. Inredningsarkitekten

    Mitt tips är att inte köpa för små växter och krukor utan ta i! Det är ju stort som du säger, och köper ni för smått ser det bara utspritt och ”fjantigt” ut. Gruppera krukorna/växterna Tre ihop eller fem ihop. Ett annat tips är att kolla en snygg utematta (i plast) det finns en del med riktigt snygga mönster! Kanske kör på någon med marockanskt kakel-mönster? Och ha mattan under bordet eller under loungemöblerna. Ta i ordentligt där också och köp en hellre en matta som känns något för stor än för liten. Lycka till!