Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Manchester

Kategori
Hej på er!

Hej på er! I skrivande stund ligger jag fortfarande i sängen och drar mig. Vi kom hem ganska sent igår men jag gick upp med Victor imorse, gjorde en kaffe och tänkte ta en snabb dusch innan gymmet men så insåg jag att nej, jag orkar inte träna just nu. Jag orkar inte göra någonting just nu. Och så bestämde jag mig för att ta en lördagsmorgon fast det är onsdag. Jag har fått tvinga mig själv att ligga kvar här i sängen och respektera att jag behöver en lugn och skön förmiddag. Jag har ju lyxen att kunna välja det men trots det så vet jag inte senast jag sov ut eller låg i sängen längre än till halv nio.

Det är helt klart ett av de största problemen jag har, kan sällan låta mig själv bara vara. Jag vet att vi är många som är likadana, mitt tips som jag har som jag gör just nu är att bestämma sig för att ta sig lugnt och sen så måste man helt enkelt bara tvinga sig själv till att göra det. Inga ”ska bara” eller ”äsch jag ändrade mig”. Nej nu ska jag ligga här tills det är dags att göra sig i ordning. Vi ska iväg och kika på huset vi gillade idag igen, nu när allting har lagt sig lite så insåg vi att hmmm kanske är det inte så bra förvaring i det huset och kanske är det lite för mycket jobb men vi får se!

Förresten måste jag bara påpeka vilken positiv energi det är här inne! Jag och Victor kom in på det igår och han sa det att det mer eller mindre enbart är fina kommentarer här inne, jämt.Och det har han ju helt rätt i,  jag är så glad över det ska ni veta. Jag har uppmärksammat i både poddar och andra bloggar att det är lite av en snackis just nu, hatkommentarer och nättroll. Hur man ska hantera det och tänka. Jag tror att det är betydligt svårare än vad man tror att få tråkiga mail eller kommentarer. I början var det ju absolut värst för mig men idag rör det mig inte i ryggen. Det enda är ju att energin här inne blir påverkad och det blir ju inte lika kul att gå in att godkänna kommentarerna. Ofta sprids det ju som en löpeld, skriver en person en negativ kommentar så hoppar gärna fler på.

Jag blir fascinerad varje dag när jag läser Isabella Löwengrips kommentarer eller när trådar från skvallerbloggar dyker upp, vad det är som driver människor till att slösa sin tid och energi på såna tråkigheter. Jag blir så himla glad när ni skriver fina kommentarer till mig och tar alltid åt mig av feedback men när de kommer till de negativa så har jag aldrig kunnat relatera. För även när jag var 15 år och läste bloggar, kunde bli provocerad eller irriterad så kommenterade jag aldrig. Jag skrollade bara vidare. Förmodligen för att jag var så tillfreds med min situation, och då var jag bara 15 år, så det gör ju att jag tycker lite synd om dom vuxna människorna som skriver idag.

 Jag förstår ju att inte alla människor tänker som jag gör eller delar alla mina åsikter men det känns så bra att jag inte har de personerna som tar av sin tid för att sprida negativ energi här inne. Det känns som om att vi alla som är här är vettiga och smarta människor som bara vill hitta lite inspiration eller läsa lite om mitt dygn i London. Det känns som om att vi bara vill komma in hit och mysa en stund, så som jag känner när jag läser andra bloggar. En fristad. Så TACK för det, att ni låter mig ha den här fristaden, allt det här blir ju så bra mycket härligare då. Önskar er alla en fin dag tills vi hörs senare.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Anders

    Här kommer lite mer positiv energi. Får väl erkänna att jag började lyssna på eran pod och läsa din blogg för att få veta hur killarna har det egentligen som den fotbollsnörd man är. Men nu kan man ju inte sluta med det! Du och Sanna är ju bra mycket mer underhållande än era respektive! 😉 Fortsätt gör eran grej.

  2. Lina Wittlåck

    Du är bara värd snälla kommentarer!
    Ha en mysig dag Maja! 🙂 Ät något gott och kolla på något kul. Kärlek!

Visa alla 32 kommentarer
God morgon!

God morgon! Klockan är halv tio här (var när jag började skriva inlägget he he) och vi vaknade för kanske en halvtimme sen, det var ändå en härlig känsla att vakna upp hemma men framförallt bredvid Victor. Just nu sitter jag i köket och dricker mitt kaffe, utanför strålar solen och på gräsmattan ligger lite frost. Victor är på övervåningen och packar väskan till träningen och matchen i London imorgon, allting är som det ska helt enkelt. Det är en vanlig tisdag a lá Victor och Maja. Mysigt och jag är väldigt glad över det. Idag ska jag ta dagen som det kommer men jobba av en hel del, gymmet ska besökas ( OJ vad det ska springas idag, så länge sedan nu), sen har jag och Victor en del att ordna upp angående bröllopet, antar att vi får göra det över telefon iallafall eftersom att han åker direkt efter sin träning. Sen ska jag jobba här på bloggen, SPELA IN MIN FRÅGEVLOGG till er och köpa hem fräsch och god mat. Idag blir det ensamtid för Maja och jag är helt pirrig, inte varit själv på en månad.

Igår flög jag ju hem från Spanien, jag var nära på att bryta ihop i tårar när jag pussade barnen men Sanna och John började tjafsa lite så ögonblicket dog kan man säga, vilket var bra för annars hade jag aldrig slutat gråta. Kändes skumt att åka därifrån, vi hade verkligen fått in en vardag och man tänkte inte riktigt på hur fort dagarna gick förbi. Jag åkte ju dit med inställningen att här ska jag vara och att jag absolut inte skulle bidra med någon stress för varken Sanna eller John. Sen ville jag ju dessutom vara där vilket dom förhoppningvis märkte av. Det jag menar är att ingen dag blev krystad eller jobbig, utan det var som om vi alla alltid hade levt sådär. Med mig i ett extrarum och just därför kändes det så konstigt att åka hem.

Victor hämtade mig på flygplatsen och jag kom hem till blommor. Han hade tillochmed köpt tulpaner bara för att jag har tjatat om att ”våren är här” och ”nystart”. Så himla fint. Det blev väldigt mycket känslor för mig att komma hem igår, en kombination av min stora saknad efter Victor, att ha fått vara med i John och Sannas bebisbubbla och lite pms. Victor har ju varit ensam här hemma och när man är hemma ensam i ett sånt stort hus vi lever i har ju inte mycket gjorts. Han har rört sig mellan köket – kontoret – toaletten – sovrummet. Detta har ju gjort att det nästan luktade museum när jag kom hem, dessutom var alla julsaker borta vilket hade gjort huset så mycket mer mysigt under hela december. Jag fick så mycket ångest, som en käftsmäll och jag kunde inte sluta gråta. Jag har förstått att det kan vara svårt att förstå mig när det gäller just det här, jag vet att det är få förunnat att vi bor i ett stort och fint hus men om huset inte känns som ett hem spelar ju det absolut ingen roll hur fint eller lyxigt man har det. Jag har inte känt mig hemma förutom i lägenheten i Västerås sedan vi flyttade från Portugal i maj och att komma hem i tron om att det nu var en ”nystart” och ”vår” för att sedan inse hur mycket ångest jag får av vårt hus gjorde mig ledsen. Jag var ju så inställd på att allting skulle kännas så underbart bra att komma hem och så blev det inte så.

Jag tror att det hänger ihop med att jag är en känslomänniska. Jag plockar upp min omgivning. Jag plockar upp allt. Och lägger jag mig varje dag i ett sovrum jag inte alls tycker om, så blir det som en tyngd på bröstet som bara växer och växer. Nu pratar jag inte om att det måste vara fina saker överallt, jag kände mig som hemma när jag bodde i ett litet litet rum i Oslo i ett kollektiv just för att det var mitt rum, med mina saker. Jag pratar om att det måste kännas som hemma. Lite som hos mamma, vi har inte samma inredningssmak, men att komma hem till henne är alltid hemma. Samma hos Victors mamma, eller hos Louise. För det är deras saker överallt, deras soffa speglar deras person, deras lakan har dom valt i butiken och deras köksbord är just som jag försöker förklara, deras.

Vi håller på att leta efter ett nytt hus, eller om jag fick bestämma en lägenhet inne i stan. Dessutom ska det köpas våra egna möbler nu som vi alltid tar med oss. Jag tror jag har hittat soffor jag vill ha (måste bara kolla med Victor) och så ska det köpas nya mattor och dylikt. Jag märkte sådan stor skillnad hemma hos Sanna och John, även om dom hade bott i deras lägenhet i 12 timmar när jag kom så kändes det som deras hem just för att det var deras möbler som stod där i lägenheten. Den här hösten har ju rullat på hur snabbt som helst för oss och även om jag har velat ta tag i saker så har jag inte orkat eller hunnit, det blir ju så när man inte mår så bra, man orkar inte ta tummen ur. Nu tror jag dock inte att allting hänger på möblerna och just därför letar vi efter en ny bostad. Jag känner mig inte trygg i det här huset och det är inte ett hus som passar våra personligheter, det här är nog mer ett ungkarlshus där man kan ha feta fester. Inte ett hus där man tänder ljus, spelar monopol och äter korvstroganoff.

Hur som helst efter mitt breakdown tände vi ljus och lagade tacos. Låg sedan sked i soffan och tittade på How to get away with murder. Har ni sett den? Den börjar ju spåra ur totalt och blir som Prison Break, det händer nya saker heeela tiden att man nästan blir lite matt. Men vi kan inte sluta kolla för det, man blir ju som besatt.

Nu ska jag göra frukost och sedan bär det av till gymmet, det är bra väder här idag och jag känner mig efter gårdagen väldigt fylld med energi. Jag vet ju att det mesta i livet blir vad man gör det till så idag ska jag styra upp saker, hålla kvar i min positiva energi och vara produktiv. Det här ligger enbart på mig och vad jag väljer att göra åt situationen och inte. Nu ska jag göra ett hem åt oss, för Victor förtjänar det lika mycket som jag. Nu kör jag. Tar tjuren vid hornen helt enkelt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. S

    Jag måste bara säga att jag tycker du är så häftig som öppnar upp dig såhär. Å hur du går från att beskriva hur ledsen du är till att du visar ett jävlar anamma. Sån power! Jag är precis som du när det kommer till hemmet (som säkert alla är men ingen riktigt förstår vikten i) och jag älskar min lilla etta. Varenda hörn ger mig en trygghet som jag hoppas ni snart kommer att få! Och jag hoppas att du aldrig slutar blogga, undrar ibland hur du orkar med alla sura människor som kommentarer här inne och blir irriterad över att dom inte förstår att det är en ynnest att få en inblick i ditt liv. Folk verkar tro att du bloggar för att pleasa alla andra, dom missar poängen med att du bloggar för din skull.

  2. E

    Åh hade exakt samma. Vi flyttade från en lägenhet som vi bodde i, i 4 år. Sista året gav det så mycket ångest. Lägenheten vi bor i nu älskar jag mer än allt. Vi har köpt grejer lite i taget och fått till vår still. Jag bara längtar hem vart jag än är. Om jag ens vill ge mig ut från hemmet ?

  3. Linn

    Alltså jag ÄLSKAR att komma in här på din blogg. Även om du skriver om lite tyngre grejer som idag så känner jag verkligen en befrielse i kroppen av att få läsa det. <3

  4. M

    Jag känner igen din känsla! Jag är likadan, tar in min omgivning och påverkas mycket av den. När jag och mitt ex gjorde slut flyttade jag ganska snabbt från en stor fin lägenhet till en liten etta i andra hand som var möblerad. Försökte göra den till min så gott jag kunde men det gick inte. Jag fick ångest så fort jag klev innanför dörren och försökte spendera så lite tid som möjligt där. Nu bor jag i min egna lägenhet med mina egna saker och fylls med ro och glädje när jag kommer hem. Jag hoppas ni snart hittar ett hem som känns lika mycket hemma som er lägenhet i Sverige.

Visa alla 13 kommentarer
Hej mina vänner.

Hej mina vänner. Jag kan tycka att det är svårt att ha en blogg när livet inte är på topp. Det här hänt lite saker och jag mår väl sådär. Jag kan se så tydligt i mina kanaler när jag inte är på topp, kan även lyssna på gamla poddavsnitt och hör så tydligt när jag är glad och inte – på riktigt. Jag har och har alltid haft känslorna utanpå, en del tycker att det är någonting jag måste jobba på men jag anser också att det är de som gör mig till den jag är. Jag kan inte fejka någonting, man vet exakt vad jag tycker eller hur jag mår, som om att jag har ätit ett piller som gör att jag inte kan ljuga. Men att ha sociala kanaler som man måste underhålla när man mår lite sämre kan bli lite krävande, hur mycket depp orkar ni läsa om eller hur många poddasvnitt om psykisk ohälsa kan man släppa egentligen? Dessutom har jag sett genom åren att folk inte tycker att jag har rätt att må dåligt eftersom att vi lever det livet som vi gör vilket gör att det tar lite mer att skriva hur jag egentligen mår. Sen kommer jag ju på att det just är därför man måste våga prata om hur man mår, så att alla människor förstår att alla har rätt till sina egna känslor och att pengar inte har med någonting som har med ens hjärta eller mående att göra. Eller vem vet, kanske ska jag ge min bror lite pengar så att han kan må bra igen, tänk va om det hade varit så? Jag hade gett honom alla pengar i världen isåfall.

Men samtidigt är det ju så fint att komma in här för ni är så snälla mot mig jämt. Blev så varm i hjärtat av alla kommentarer om bilden på mig och min bror, tack för det. Jag ska säga det till honom, han tycker inte om att vara med på bild så jag fick tvinga honom. Och tack för ert villkorslösa stöd och engagemang här inne.

Under dessa dagar har jag träffat dessa två bland annat. Jag och Lollo hängde hela förmiddagen i onsdags, snackade skit och gjorde sånt som bästisar gör. Till lunch mötte vi upp Strand och åt lunch hemma hos mig. Så fint det hade varit att alltid få ha det såhär, vännerna runt hörnet som spontant kan ses på en lunch. Avis på alla som har det så.

Mamma skickade kort från den lokala tidningen här i Västerås, hon var lite stolt och det blev jag med när jag såg det här. Roligt. Framförallt att bli bedömd efter mig själv och inte efter Victor. Heja mig!

Jag, mamma och Albin gick på bio och såg Ted – För kärlekens skull. Kanske en av de bästa filmerna jag har sett och jag och mamma grät hysteriskt en stund, tittade på varandra och började skratta. Se den!! <3 för ”en dag utan kärlek är en förlorad dag”.

Efter det åt vi indiskt tillsammans innan jag kom hem till lägenheten, tände ljus och gick runt och donade och mös med mig själv. När jag känner mig låg accepterar jag ofta att jag gör det och det är så befriande. Att få tycka synd om sig själv. Och att tända ljus, lyssna på musik, gråta, reflektera och tänka efter. Sedan sprang jag milen och fick ut ännu mer känslor. Om någon dag kommer jag att vara på banan igen, det känner jag på mig. Kommer att ha lust att slänga på mig klackar och gå ut och dansa med Malin på lördag – synd att man har vita månader.

Och så har jag poddat med Sanna. En timme varje vecka jag får skratta och snacka skit med min bästa vän, det var knappt att vi fick ihop det den här veckan men det gick! Nästa vecka åker jag till henne, John och Nellie och stannar tills lilleman är ute. Åh jag längtar efter både Nelson och honom, tänk jag ska få bli GUDMOR. Fast jag har låtsats vara det till Nellie dessa år också men ändå.

Och sedan så har jag legat i den fantastiska sängen som vi har här, blivit glad av tulpanerna som mamma hade köpt till mig och tittat på Netflix med tända ljus i bakgrunden.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sofia

    Älskar verkligen ärligheten hos dig, det är så viktigt. Lider själv av väldigt mycket ångest i perioder, och att då gå in på din blogg eller lyssna på er podcast ger mig ett slags lugn i kroppen just på grund av det du skriver och säger känns så äkta. Tack för det <3

  2. Josefine

    Fina Maja.
    Jag går själv igenom en jobbig period i mitt liv och jag vill att du ska veta att jag finner stor tröst av att komma in här och läsa (och lyssna på podden såklart!). Du har ett sätt att vara öppen och ärlig på som går rakt in i hjärtat. Grät en skvätt till ditt inlägg och nu mår jag faktiskt lite bättre.
    “Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end.”
    <3<3<3<3<3

  3. Sofia

    Du är så BÄST!! Det är så jäkla befriande att gå in och läsa en blogg av en tjej som är driven, ambitiös, snygg och samtidigt kan vara så ödmjuk och jordnära!!! Finns typ ingen av de andra storbloggarna som verkar vara så genuin som du är. Älskar att du vågar visa upp den ”mindre glammiga” sidan i din stora blogg och visa att det är okej att må dåligt.

    Keep up the good work världens bästa maja! <3

  4. S

    Tack Maja för att du delar med dig av din vardag, uppskattas! Skönt att få läsa något genuint från en person som vågar dela med sig av sig själv. Du är en stjärna! Kul med topp 100 om några år är du minst topp 20!

  5. Sandra

    Maja du är så fantastisk och har fan all rätt i världen att må dåligt oavsett hur er ekonomiska situation ser ut. Herregud blir typ förbannad när jag hör folk säga så.. Blir peppad varje gång jag kommer in här & lyssnar på er podd. Både du och Sanna har en sån fin syn på allt och jag tycker att det är skönt att känslor visas och att du vågar skriva om dem, det är ärligt och modigt att kunna öppna upp sig och dela med sig. Det är skönt för mig som har haft turbulenta år bakom mig på familjefronten med blandannat min pappas bortgång för knappt ett år sedan. Det är skönt att kunna se att en grym tjej har kämpat sig fram till framgång trots jobbiga år bakom sig. Jag har alltid siktat högt och på något vis har DU fått mig att kämpa framåt ännu mer. Du ä GRYM Maja och jävligt snygg också för den delen.

    PUSS & KRAM från Sandra i Vässis

Visa alla 40 kommentarer
Godmorgon!

Godmorgon! Jag vaknade upp till ett regnigt Västerås idag, jag sover så länge dessa dagar och försöker att tillåta mig själv det. Mycket som förssigår inom mig så försöker acceptera läget som det är, sover jag till elva så gör jag det. Däremot ska jag ta mig iväg nu! Men tänkte först dela med mig av vår julafton (bättre sent än aldrig).

Jag måste ändå säga att vi hade en helt underbar julafton. Om jag ska klaga på något så var det att allting gick för fort och alla spel tog över lite. Vi hade femkamp som liksom slutade vid midnatt, det gjorde att middagen och nubbarna hamnade lite på sniskan och man glömde bort vad som egentligen är det viktigaste på jul, att umgås, prata och mysa. Nu blev det tävling och lite småtjafs ibland istället.

På morgonen tog vi det lugnt, Victor tränade och frukosten skulle serveras till han kom hem så vi fixade till oss, plockade här hemma (läs våra mammor) och mös. Men tillslut så kom han hem och julaftonen kunde börja!

Victor och hans lillebror Sache <3, har så många liknande bilder i arkivet som jag måste leta fram och göra ett kollage av. Och ja, Alladin och Paradis hade öppnats redan dagen innan. Efter frukosten och myset så var det bara en timme kvar till Kalle så vi alla liksom lofsade runt här hemma och väntade.

Sen var det dags för Kalle och hans vänner!

Mamma och svärmor var redo! Dom hade köpt fina accessoarer i Sverige, eller ja fina och fina, juliga iallafall.

Det var ganska så omysigt i år då det börjar redan två engelsktid och det var ljust ute. Men men jag drack bubbel och blev glad ändå.

Efter Kalle var det dags för fotografering. Här är mamma och hennes karl Stefan. Väldigt glad över att han kom in i våra liv.

Sen började det!!! FEMKAMPEN!!!

Och här kommer tre bilder av bröderna Nilsson Lindelöf, ja vad säger man hörni, synd att man bara fick välja en att vara ihop med.

Mamma <3

Och tävlingarna fortsatte….

Jag och min älskade storebror Albin. Efter första ronden spel delade vi ut julklappar.

Och Victor skämde bort mig som vanligt. Herregud. Av mig fick han konsertbiljetter till Sam Smith och en klocklåda! Han har ju flera klockor nu så jag tyckte att dom förtjänade ett fint hem.

Men sen tog vi en paus och det var dags för julbord!!! Som den host jag är så hade jag tillochmed gjort sånghäften, roligt tycker jag.

Och sen var det dags för spel igen (ja vad var det jag sa….), här tar jag en selfie i pausen. I mina fina fina FINA örhängen.

Bad även om en outfitbild men det gick sådär. Svårt med elva personer i samma hus. Det var den lilla julen <3 Men visst känns det skönt nu att jul och nyår är över? Jag vill bara fylla på lägenheten med tulpaner och såna härligheter.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Linnea

    Hej fina maja! Vilken underbar jul ni verkade ha 🙂 vad är det för kamera du använder att fota dessa bilder med? De är fantastiska! Kram på dig

  2. Sofia

    Kan inte låta bli att droppa en kommentar efter att jag stannade till av den fina bilden på dig och din bror. Har själv en bror som lider av psykisk ohälsa och har funnit mycket tröst i det du (och även Sanna) delat med er av i podden, vilket jag vill tacka för. Din bror är lyckligt lottad med en sån fin syster, kram på er!

  3. Elin

    Men hur fina var (är) ni inte? Bilden på dig och din storebror, så fin. Fällde nästan ett tår för att allt var så fint, efter det du har berättat i podden.
    Sedan Victors brorsor, behöver inte kommentera mer där tror jag 😉

Visa alla 12 kommentarer
Nyårsafton det här året blev väldigt bra.

Nyårsafton det här året blev väldigt bra. En mysig kväll.

Vi fixade hos här hemma och vid halv sju möttes vi alla nere i köket och skålade i champagne. Kvällen kunde börja.

Jag hade på mig en klänning ifrån Zara!

Vi hade lottat lag så de olika lagen ansvarade för antingen förrätt, varmrätt eller efterrätt. Till det serverades en drink gjord av laget. Jag hamnade (såklart) i det jobbigaste och ansvarade för varmrätten med Sebbe och Reneh. Vi började laga maten redan dagen innan, så ambitiösa var vi! Men först ut var Elin och Alex med förrätten och en fläderdrink.

Muuuums!

Jag lyckades inte ta någon bild på var fantastiska varmrätt som var potatisgratäng, rödvinssås och dubbelmarierat kött men här är en bild på Sebbe med våra fina mojitos.

Och sist men inte minst efterrätten! Vi hade gjort narr av killarna hela dagen som ansvarade för efterrätten men tji fick vi för dom vann hela tävlingen. Mangosorbet ska jag börja göra när jag är sugen på något gott på kvällarna, recept kommer!

Efter det hade vi bord på en nattklubb i stan. 90 % av gänget är ju brunstiga singelkillar så jag fattade att dom ville ut men det är absolut sista gången jag firar nyår på en nattklubb. Det var inget för mig.

Men jag fick en nyårspuss över telefon iallafall <3

Och redan vid tre åkte jag och Kenan hem, köpte med McDonald´s såklart! Det var min nyårsafton, generellt är ju nyår väldigt överskattat men minvar ändå bra måste jag säga. Hur var eran?

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *