Maja Nilsson Lindelöf
Kategori

Barn & familj

Kategori
Mitt mående: Jag fortsätter att må strålande.

Mitt mående: Jag fortsätter att må strålande. Varje dag är en fröjd och jag njuter nästan varenda minut. Av allting. Där jag är i livet just nu. Däremot har min hjärna börjat jobba emot mig något och jag sörjer nästan min graviditet redan nu. Att det redan är över. Classic-Maja och någonting jag tog upp med min psykolog. Hur jag ska lära mig att leva i nuet, vara här och nu. Jag sa tillexempel att jag kunde bli ledsen över att jag inte hade tillräckligt med bilder på magen. Och då frågade hon om jag har haft stunder med bara min mage, där jag har suttit och njutit och pratat med min bebis. ”Ja visst har jag haft det, många såna stunder”. Fick svaret ”Men då har du ju njutit, antalet bilder är inte ett kvitto på hur mycket du njuter, snarare tvärtom”. Så sant och fint. Jag har njutit varenda sekund. Och kommer njuta ännu mer, när mitt barn är här hos oss.

Mina hormoner: Alltså det här med hormonerna, jag tycker inte att det har varit så illa? Och jag känner typ ingen skillnad? Okej ibland kan jag gå från noll till hundra men annars mår jag precis som vanligt. Tror kanske jag är en sån person som överlag har mycket toppar och dalar, hormoner och allt så det blir liksom ingen skillnad för mig.

Mina cravings: Flingor och svenska mackor. Back to basics. Inte så mycket socker och chips, mer flingor med en god ostmacka och ett glas oboy.

Min vikt och kropp: Jag känner mig som mig själv, återigen, jag vet ju att jag har gått upp i vikt och det ser jag ju, exempelvis ganska tydligt i mina vloggar he he men ingenting jag tänker eller reflekterar över. Jag har gått upp i vikt och så är det med det. Men känner mig fortfarande smidig och stark, typ som om att jag bara har min mage där <3.

Övrigt: Jag längtar nu. Vill ha allting 100 % klart och sen får hen gärna komma faktiskt. Vill vara mamma på riktigt. Vill få min nya vardag med min nya familj nu. Victor längtar också. Vi pratar såklart mycket om det men nu har det gått från att drömma till att liksom, nej nu är vi verkligen redo, nu räcker det med väntan. Missförstå mig rätt dock, jag känner mig inte klar med att vara gravid he he, jag ÄLSKAR att vara gravid, men jag längtar efter X nu. Och vi vill se hur hen ser ut, det pratar vi mycket om. Så nyfikna! Och varenda gång vi försöker göra ett jäkla 3D-ultraljud så har bebisen händerna för ansiktet och skyler sig, Tove tror att det är meningen, att vi inte ska få se förren hen bestämmer sig för att ploppa ut. Förresten så är namnet 100 % bestämt, det går inte att ändra nu. Snart får ni veta vad vi får för en liten familjemedlem! Ska bli härligt att få dela det mer er.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lovisa

    Förstår precis vad du menar med dina cravings, är likadan. Är dock bara i vecka 16 men vill äta enkel mat och mycket av sånt som man åt som liten, typ stuvade makaroner, korv med bröd och tacos… Min största craving just nu dock är rostat levianbröd med philadelphia och tomatskivor… skulle kunna äta det till frukost, lunch och middag haha. Och jag tror lite som Tove, att det är meningen 😀 Och vad kul att namnet är helt bestämt, grattis!!

    Kram!

  2. Caroline

    Kan inte du tipsa om gravid klänningar för festliga tillfällen? Tycker du alltid klär dig så fint nu trots graviditeten och själv hittar jag inget när jag söker på internet. 🙂

  3. Tilda

    Hej Maja,

    En fråga som jag fick när jag såg din senaste vlogg. Var kommer barskåpet som ni har i matsalen ifrån? Så fint 🙂

  4. A

    Hej Maja! Hur gör du med ”missunnsamma” vänner? Har många av dina vänner det lika bra ställt, eller nästan, som du och Victor har det? Hur hittar du ”riktiga vänner”, som liksom blir genuint glada för din skull även när du har det mycket, mycket bättre än dom rent ekonomiskt? Jag tog precis examen från ett tufft 5 årigt program på universitetet. Var jättesvårt att komma in på programmet så har både fått slita för att komma in och nu under dessa 5 år. Har aldrig aldrig aldrig varit på en exotisk resa, men blev bjuden av min pojkvän som examenspresent till ett riktigt paradis… problemet är bara att jag kände att många av mina nära vänner inte blev genuint glada för min skull, utan mer avundsjuka. Vilket jag tycker är så jobbigt… Jag har även haft tur i livet som haft två föräldrar som offrat allt och startat ett företag som efter 30 års slit börjat gå bra, och då blir det som att när något går bra för mig så beror det på att mina föräldrar har det bra ställt (vilket inte stämmer utan det är för att dom jobbar arslet av sig och har gjort det i 30 år, och fört över samma mentalitet om hårt jobb till mig). Jag märker det genom små pikar och kommentarer jag får ibland, eller att folk liksom blir ”off” när det typ är min födelsedag, var på min examensresa eller något annat stort jag gör i mitt liv. Fokus flyttas alltid från att fira något stort som jag varit med om eller lyckats med till att jag behöver tona ner det (gör det alltid) för att mina vänner just då är deppiga i livet (utan riktig anledning men det gör dom ”off”). Och annars i livet så är dom ju riktiga lyckopiller och vi har varit väldigt bra vänner länge. Men det är just det att nu när mitt liv börjar ”lösa sig” efter alla dessa år av slit och jag typ hamnar i en mycket bättre sits ekonomiskt och kan ”göra mer” (men inte så att jag skulle ha råd att bjuda folk, utan mer att jag har ett bättre jobb med bättre arbetsmiljö och mer frihet allmänt i livet). Ah jag vet inte riktigt… Har ni några tankar kring detta?

  5. Linda

    Vaaart kommer din såå snygga gröna bomberjacka som du har på dig i ditt senaste instagram inlägg? Tillsammans med en beige klänning. Så måste jag bara tillägga , vilken underbar person du verkar vara! Så himla glad, fin och bara så himla härlig. Och du och Victor, herregud vilket couplegoals 😍 Älskade att se er på Skavlan, så fina!

Visa alla 10 kommentarer
Igår kom min barnmorska över till oss och vi hade en förlossningskurs här hemma och jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad.

Igår kom min barnmorska över till oss och vi hade en förlossningskurs här hemma och jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad. Mest tror jag iochförsig för att min barnmorska är så fantastisk och lik mig i tankesättet. Vi tänker oss en förlossning på samma sätt vilket gör att jag känner mig väldigt lugn. Nu är det ju inte hon som jag ska föda med min hon hjälper mig med alla förberedelser och att skriva förlossningsbrev exempelvis. Så i två timmar satt vi och pratade om de olika stadierna i en förlossning, alla olika alternativ, att göra och inte göra och tips i allmänhet. En del grejer lärde jag mig som jag inte visste innan. Och jag antar att ALLA har olika syn på detta men det här är vad jag tar med mig och vad som tilltalade mig.

Låt mig tillägga nu att jag tänker mig en väldigt naturlig förlossning, där andningen kommer vara A och O, jag har tänkt att testa utan bedövning så långt det bara går och jag tror väldigt starkt på hjärnans kraft. Jag har även den fördelen att jag inte alls är rädd för varken smärtan eller förlossningen och redan det ger mig ett försprång. Så det var alltså två hippies och Victor som satt där igår och pratade om andningar, olika dofter och meditation. Så det jag kommer skriva om nu är alltså för oss som är på det sättet, det som är rätt för mig betyder ju inte alls att det är rätt för dig.

Så jag lärde mig att jag inte borde föda på rygg, detta gör att det blir uppförsbacke för bebisen och oftast (här i England iallafall enligt henne) rekommenderas det av barnmorskorna för att det är lättast för dom att se bebisen och för deras ryggar helt enkelt (mest bekvämt för barnmorskan). Det var väldigt logiskt när hon visade bilder hur barnet liksom behöver mer kraft för att ta sig ut när jag ligger på rygg, typ som en skidbacke, än om jag exempelvis står på alla fyra. Så jag ska ta med mig att det bara handlar om mig, och inte om barnmorskorna.

Är det mörkt omkring mig utsöndras ett avslappnande hormon som gör det lättare för mig och min kropp. Så när jag är hemma ska jag vara i ett mörkt tyst rum, inte prata för mycket och inte låta andra prata. Man ska dessutom ha musik som man INTE känner igen, annars fastnar hjärnan på ord och man sjunger med. Man vill att hjärnan ska zooma ut och det gör den bäst med exempelvis pianomusik som går på repeat. Väldigt intressant och återigen logiskt enligt mig. Så när vi kommer till sjukhuset ska jag fortsätta ha det mörkt kring mig så länge det går och lyssna på avslappnande musik.

Min kropp kommer slappna av när allting är i ordning. När BB-väskan är packad, när Victor är hemma (eller iallafall i stan), när huset inte är fullt med inredare eller byggare, och när allting är lugnt och fridfullt. När allting är som vanligt, då brukar förlossningen komma igång. Därför kan det vara viktigt för hjärnan att redan nu packa väskan, sätta dit bilbarnstolen och tvätta det sista.

I förlossningsbrevet ska det stå att jag inte vill använda ordet ”smärta/pain”. När barnmorskan frågar ”Hur ont gör det på en skala?” eller liknande så triggas hjärnan igång och man fokuserar bara på smärtan. Exempelvis om jag frågar er om ni har ont någonstans? Då skannar man igenom kroppen och letar efter smärta innan man kan ge ett svar. Istället ska man fråga ”Hur bekväm är du just nu?”, då letar hjärnans signaler efter det som är behagligt. Det här är tydligen lite provocerande för vissa barnmorskor berättade hon för att man kan tolka det som om att om man inte pratar om smärtan så finns den inte och att man kan håna det lite men återigen så var det för mig väldigt logiskt.

Ta med sig saker till BB som påminner om hemmet. Ens egna kudde som luktar hemma, för oss svenskmat exempelvis osv. Återigen för att hjärnan ska koppla ihop det med någonting bekant och bekvämt som gör att kroppen slappnar av. Jag tänker att svenskt snacks blir min sån grej.

Överväga att föda i badet, det gör att jag har 100 % kontroll av min kropp. Hon berättade det att står jag i badet så är det bara jag där och jag kommer kunna känna exempelvis bebisens huvud, kunna känna efter på riktigt när jag kan krysta och inte. Alltså i ett bad är det svårt för barnmorskorna att känna och klämma mycket på mig och jag kan gå in i mig själv och känna mig ett med barnet, dom är så proffsiga som dom är och har koll ändå. Återigen någonting som lockade mig.

Och på tal om att krysta, jag ska säga det att jag inte vill börja krysta förrens jag verkligen känner att det är de enda alternativet. Då har jag låtit gravitationen gjort sitt och förlossningen blir inte lika ”lång” och jobbig. Alltså krystningsfasen.

I förlossningsbrevet be om tystnad och egentid. Att det kommer vara viktigt för mig att gå in i mig själv och inte ha en för pratglad barnmorska. Och även här så är det viktigt att Victor ber om en ny om det inte känns rätt för mig. Och när vi har rätt så måste jag våga lite på den personen att den är så kunnig och proffsig att allting är precis som det ska vara.

Veckorna innan och även samma dag som förlossningen ska jag tänka gravitation. Hjälpa min bebis att hamna i rätt ställning och hjälpe hen att ta sig ner och ut.

Visualisera sin förlossning. Jag ska visualisera hur jag vill ha det och hur jag tänker mig min förlossning. Händer det på natten hur gör jag då? Då tänker jag mig en rutin, exempelvis, då går jag ner i köket, gör lite tee, tittar på en vlogg, äter en macka. Om det då drar igång på natten så hamnar inte jag i stress eller chock för att jag redan har gått igenom rutinen i mitt huvud och jag vet exakt hur jag ska göra. Låter kanske flummigt för vissa men så jäkla logiskt och rätt för mig. Jag ska även redan nu börja visualisera hur bebisen ligger med huvudet ner i min mage för att hjälpa bebisen att hamna rätt.

Och när symtom för födsel börjar komma ska jag stanna hemma så länge som möjligt, för tiden på sjukhuset känns som en evighet. Så länge jag mår bra hemma och allting känns naturligt ska jag mysa här hemma, gå en kort promenad, äta mat, titta på film, ta en nap, chilla. Självklart ringa in till sjukhuset och berätta allting och ha en kontinuerlig kontakt.

Hmm vad mer, i det stora hela är det nog det att jag ska komma ihåg att andas, ta det lugnt och inte stressa. Våga lita på kroppen och att den gör precis vad den ska göra. Hon gav exempel på hur personer i koma har fött barn av sig själva, alltså att trots att hjärnan inte är med så har kroppen vetat exakt vad den ska göra. Och jag fick lära mig just det att hjärnan är nästan vår största fiende i det här, att bara jag kontrollerar och nästan stänger av hjärnan så kommer det att gå galant. Det är när man börjar stressa upp sig och tänka för mycket som det inte blir bra.

Och för partnern då? Det enda är att Victor ska uppmuntra och finnas där för mig. Hon berättade att hon har varit med där partnern har sagt saker som ”men herregud hur lång tid är det kvar, tryck ut ungen nu” vilket är det SJUKASTE jag har hört. Är övertygad om att Victor kommer att göra ett toppenjobb. Och är övertygad om att om han någonsin skulle säga något sånt där hade jag suttit häktad för mord dagen efter.

Och viktigaste av allt, det är jag och min bebis. Och vi är ett team. Hen fattar inte ens vad som händer i magen när saker och ting börjar sättas igång och när det väl är dags så gör vi det tillsammans. Min kropp vet vad den ska göra.

Det var helt enkelt fantastiskt att få sitta ner några timmar igår och gå igenom allting, framförallt var det skönt att höra henne säga att det knappt behövdes då jag redan låter mentalt stark och förberedd inför det här. Kändes skönt att få det bekräftat att mitt tankesätt är okej. Om nått var jag bara så taggad när hon gick sa jag och Victor det att vi bara vill föda barn NU. JAG ÄR SÅ TAGGAD.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Minoo Bigner

    Oj så mkt bra förhållningssätt du fick med dig. Önskar att jag hade haft dom råden. (Var ändå mkt nöjd m mina förlossningar ska tilläggas)
    Det kommer bli så bra för er 2. Och verkligen; lyssna på din kropp o din intuition. Bara du vet vad som funkar för dig. Bara du, inte ni, DU❣️

  2. Olivia

    Har aldrig varit SÅ TAGGAD på att få höra hur din förlossningen blev efter allt som du delat med dig av. Hoppas av hela mitt hjärta att du får en fantastiskt upplevelse och känner redan nu att jag vill gratulera till ert mirakel ❤

  3. Malin

    Vilket klokt och sunt förhållningssätt du har till eran förlossning! Jag tror, precis som dig att fokusera mycket på andning och ”gå in i sig själv”. Båda mina förlossningar har startat på natten/tidig morgon, för mig funkade det jättebra att sitta i badet för mig själv och spola varmt vatten på magen när en värk kom och andas lugnt. Tips att sitta på huk lite varje dag i slutet av grav, så kroppen och barnet jobbar med gravidationen och sjunker neråt i bäckenet ☺️ Är övertygand om att det kommer gå jättebra för dig och er med förlossningen. Lycka till när det väl är dags, du kommer bli en alldeles strålande mamma till er bebis ☺️💕

  4. Malin

    Åh det låter så härligt!! Jag har fött två barn och det är det häftigaste jag gjort så jag är så avis på vad ni har framför er 😍 dock ang att föda på rygg så rekommenderas det i Sverige också för förstföderskor eftersom risken att brista är mindre då trycket på vävnaden inte blir så stort. När jag födde andra gången fick jag däremot gärna stå på knä eller alla fyra för att hjälpa gravitationen på traven då kroppen redan genomgått en förlossning och töjer sig lättare (som jag förstod det). Men det där kommer säkert att visa sig under förlossningen och du kommer känna vad som är rätt sätt för dig LYCKA TILL 💕

  5. Sarah

    Maja, det är så härligt att läsa detta. Jag är beräknad två veckor efter dig och känner igen mig i så mycket som du skriver om.
    Positiva tankar och energi till dig, bebis och Victor! Hoppas att allt går bra innan, under och efter förlossningen <3

Visa alla 21 kommentarer
Jag har nog bestämt mig för att jag vill göra en gravidfotografering.

Jag har nog bestämt mig för att jag vill göra en gravidfotografering. Först tänkte jag absolut nej, att det inte är någonting för mig. Men sen känner jag mig själv och att jag förmodligen kommer att ångra mig annars så nu har jag bestämt mig. Däremot vill jag inte ta de klassiska magbilderna, det passar inte riktigt mig att ligga i ett vitt lakan och titta ner på min mage. Jag vill ta lite coolare bilder, och jag ska försöka på med mig Victor på tåget. Det går sådär än så länge he he.

Jag vill ta något liknande som detta, mer känslan av bilder till en tidning än fina bilder med blommor och sånt. Så otroligt fint med svartvitt också! Även om vi inte delar med oss av bilderna så kan det vara roligt att ha tänker jag. Så nu är jag på jakt efter fotograf i Manchester, bör inte vara så svårt att hitta!

Har ni gjort gravidfotografering? Har ni tips?

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Martina

    Jag gjorde en i v.36/37 med första barnet, gick helt på fotografens tips. ”Klä dig ljust, spets är fint” ”kort i underkläder är fint” osv…. men oj vad jag ångrar det. Inte jag för fem öre och alla kort från den snordyra dagen ligger i en låda. Köpte minsta möjliga kort dessutom… inte nog med att det inte var jag att ta kort ute på en äng i vit spetsklänning. ALLA gravidfotogrsferingar är sånna.. så gå på ditt spår!

  2. Emelie

    Jag gjorde gravidfotografering i vecka 30 när jag väntade min dotter och jag tog bilder i det stuket du vill ha. Rekommenderar det starkt, bilderna är så fina och jag får ständigt höra hur coola , fina och kul det är att mina gravid bilder är lite annorlunda! Var nära på att inte ta några bilder men jag hade ångrat mig sååå mycket och är glad att jag gjorde!

Godkväll mina vänner!

Godkväll mina vänner! Nu finns det en ny vlogg ute! En VANLIG hemmavlogg den här gången! Hoppas ni tycker att det är roligt, ni får se glimtar av vår vardag och vad jag gör en hel dag när Victor är iväg på match! Men nu kikar vi på vecka 32!

Mitt mående: Nu är allting hundra procent. Jag mår väldigt väldigt bra. Någonting har hänt i mig, som några av er faktiskt har uppmärksammat vilket är så mysigt, men jag har blivit så lugn. Det är som att jag har hittat sättet jag vill leva på. Jag förstår att man inte alltid kan mysa runt som jag gör nu och äta flingor och pilla på barnstrumpor men jag vet vad jag strävar efter även när bebisen är här. Jag har min jobbtelefon och jag älskar att jobba, men när jag är klar med det så får inte saker röra mig i ryggen. Och det har gjort en stor skillnad för mig. Att jag kan sitta i bilen med Victor och njuta av vädret och en härlig lunch utan att få ett jobbigt sms om någonting viktigt. Jonna är dessutom duktig på att inte göra en höna av en fjäder, tror inte hon har varit stressad en enda gång utan har stenkoll på läget.

Så summan av kardemumman – jag mår så bra.

Mina hormoner: Nu gråter jag. Men bara åt fina saker. Åt tankar och känslor. Åt låtar. Igår när jag åkte hem från gymmet så kom vår bröllopslåt på och jag bara grät.

Mina cravings: Glass och flingor. Snittar nog två skålar flingor per dag nu. Med antingen fil eller havremjölk. Inte super hälsosamt att hälla i sig chokladflingor men vad fan, jag balanserar det med härliga sallader, juicer och frukter också.

Min vikt och kropp: Magen är stor nu och vet ju att jag har gått upp i vikt men skulle inte säga att jag verkligen märker av att det ökar? Jag bara är och reflekterar inte så mycket över det om jag ska vara ärlig.

Övrigt: En kväll här hemma hade jag förvärkar. Jag är helt säker. Jag kunde inte sitta still och fick sätta mig på min medicinboll och gunga. Det kom och gick och kändes som stark stark mensvärk kombinerat med håll. Magen var stenhård och jag kände hur den pulserade. Och bebisen låg helt still fast hen var vaken. Märkligt. Och jag känner verkligen av nu i kroppen att det är slutspurten. Det gör ont och värker. Kommer på mig själv få sätta mig ner och andas, in och ut, för att det gör ont i magen. Men det är en naturlig värk som jag känner i hela mig är naturlig däremot är jag lite fundersam över varför det har börjat redan nu, åtta veckor innan beräknat datum men det kanske funkar så? Ska ringa min doktor oavsett så man vet att allt är lugnt.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sofie

    En fråga efter att ha sett vloggen, gällande paparazzis, älskar för det första er reaktion, att ni sitter och skämtar och driver om det, är ju bisarrt i en annans värld att man sitter o käkar en go lunch o utanför står fotografer. Men frågan iallafall, har det ändå nått slags vett eller händer det att de liksom följer efter er för att se vart ni bor osv?

    Fantastisk vlogg som vanligt!!

  2. Josefin

    Åh så mysigt det ser ut! Har själv två små barn och saknar magen och längtan så mycket även fast det är så mycket bättre att ha barnen på utsidan <3 Förlossningen är något jag vill göra om igen och den första tiden med bevis är så underbar, ni har verkligen något underbart att se fram emot <3

    Det låter som det kan va sammandragningar/förvärrar du börjat få. Jag började få det i vecka 18 med båda mina barn. Magen blir helt hård om man måste stanna upp och andas igenom det. Bara kämpa på, snart har ni eran skatt ute hos er och kan mysa på riktigt <3 Tack Maja för en underbar blogg, önskar dig all lycka i livet!

  3. Jessica

    Hej! Vad har du för fint rött nagellack i din senaste vlog ”Hemmavlogg i Manchester”?? Såå fin färg och du är fantastisk 🙂

  4. Sofia

    Hej Maja!! 1) du verkar vara en sån m y s i g människa. Önskar dig verkligen allt gott som finns. 2) vad är det för ljusblå tröja du har på dig i lördagsklippet i senaste vloggen? Den. Ser. Fantastisk. Ut.

Visa alla 14 kommentarer
Det är ju mycket som ska fixas när man ska få barn, däremot måste jag säga att det låter och känns som mer när man precis har börjat än vad det faktiskt är.

Det är ju mycket som ska fixas när man ska få barn, däremot måste jag säga att det låter och känns som mer när man precis har börjat än vad det faktiskt är. Det har känts överväldigande men nu när grej efter grej faller på plats så var det helt plötsligt inte så mycket.

Däremot är det svårt att veta vad man behöver, och framförallt hur mycket av allt. Det mest svåra för oss har varit kläder till bebisen faktiskt. Det är svårt att veta hur mycket som behövs första tiden, speciellt den första månaden tycker jag. Dessutom har vi lite svårt att få ihop garderoben till sommaren eftersom att vi reser hem i maj, vi vet ju inte hur stor bebis har eller vilka storlekar som kommer att funka. Nu fick hen alldeles för mycket kläder första månaderna (vad vi tror nu), får återkomma med hur mycket man egentligen använder.

Allting löser sig ju alltid. Men vi har haft en lista vi har gått efter och den är snart klar, så kan bebisen komma när den vill sen. Rummet börjar att ta form!!!! Vi rensade hela rummet igår och de sista möblerna kommer i veckan sen ska det donas och fixas. Åh det är så mysigt.

Så nu har jag tagit hjälp från vänner och även bloggar och youtube och här är listan vi har gått efter. Det som är oklart nu är nappflaskor och bröstpump, det känns (precis som allt annat första tiden) som en riktig djungel och jag vet inte vad jag ska välja och inte. Men här kommer en lista på saker jag har förstått att man vill ha hemma den första tiden, resten kan man liksom köpa allteftersom, det går ju såklart med allt, men detta bör ändå finnas.

Blöjor. MYCKET blöjor
Våtservetter
Stora bindor till efter förlossningen och därefter mindre bindor till veckorna efter
Oparfymerad tvål etc till badet för bebisen
Nappar
Nappflaskor
Bröstpump
Babyolja
Badbalja
Nässpray till bebis
Kräm för känslig hud till bebis
Kräm till rumpan för bebisen
Nässug
Pysventil
Amningsskydd samt amningsbh och linnen
Sängnäste
Tunna filtar som bebisen kan andas genom Olika nappar
Vagn
Bilbarnstol
Bodys med DRAGKEDJA
Skötväska

Att se Victor stå och läsa på de små paketen med blöjor på apoteket var det gulligaste, och sen kom han med tio paket i en korg. ”Det här är 100 blöjor det borde räcka första veckan”. Älskar honom. Nu finns det även en vlogg tillgänglig där jag berättar och visar mer! Det här är min korta lista, i vloggen finns den längre!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Jessica

    Heej! Kollade precis din vlogg, alltså du kommer bli en såå fin mamma, blir nästan tårögd. Ska bli så kul att följa dig när bebisen är här. Du är grym kring ditt tänk om att ert barn får bli som den vill. Hade fler barn haft så engagerade föräldrar som ni så hade det varit en bättre plats här på jorden<3

  2. Maria

    Alltså, sååå kul att du gillade elefantdräkten. Det var en riktig hail mary, men den är ju det gulligaste någonsin så det kunde ju inte gå fel.
    Och jag måste ge er beröm för livepodden, Vi hade livets kväll i stockholm, sååå roligt!!

  3. Emma

    Måste tipsa om att köpa som handdukar som man kan ha när man ammar, det rinner lätt och blir blött både på dig och bebisen. Bra att ha om det blir en liten kräkbebis. Finns på Ikea i typ 10-pack. Ovärderligt! Sen tycker ju vissa om pyjamas med fot, men vår första dotter bjöd ofta på bajsläcka och då var det inte så nice :S Stort lycka till!

Visa alla 25 kommentarer