Egentligen orkar jag inte ens skriva om helgen. Den har varit jobbig. Helgerna har liksom blivit en påminnelse om ensamheten och allting stannar upp. Minuter känns som timmar och det enda jag vill göra är att sova. Men helgen är förbi och idag är det måndag och det känns väldigt bra.

I söndags drack jag kopp efter kopp i soffan. Var otroligt trött och ville bara dra täcket över huvudet och sova. Ted Louie var fin och kände av att min energi inte var på topp så han gosade bredvid mig i flera timmar. Vi tittade på Zootropolis, Frost och Lejonkungen. Och åt rostade mackor med smör och ost.

Victor kom hem på eftermiddagen och tog ett lass. När jag hade fått sova någon timme så åt vi glass i soffan och sen tog jag inte mer bilder under lördagen. Vi åt lax och ris till middag och tittade på Exit säsong två.

Igår tog jag och Teddan oss ut på en långpromenad i regnet. Victor var borta hela dagen så vi roade oss själva med att titta på hästar och hoppa i vattenpölar. Min fina älsklingsgrabb. Sån tur att jag har honom, det går ju inte att känna sig låg hela tiden när man har honom. Man får liksom en paus i dom jobbiga känslorna och fokuset blir bara på honom. Älskade att bara spring i regnpölar med honom.

Till lunch åt vi kyckling och ris men unnade oss våfflor med nutella och bär till efterätt! MUMS.

Och på eftermiddagen gick vi ut igen för att få frisk igen. Vi har NOG bestämt oss för att flytta och det känns lite vemodigt. Samtidigt som jag känner mig väldigt klar med det här huset. Vi har bara så himla många fina minnen härifrån, jag menar TLs första dagar var ju här, bara en sån sak, och det är nog det som håller mig tillbaka. Men så kanske det ska vara också? Att man ska lämna ett hus när man enbart har fina minnen? Vi behöver ett mer praktiskt hus som passar bättre för barn, Ted Louie är så stor nu att det här huset faktiskt kan bli farligt för honom. Vi får se, dock måste vi ju bestämma oss snart.

Utöver det har helgen inte bestått av så mycket mer. En hel del tårar och mycket sömn. Så skönt med måndag igen. Jag känner mig så färdig med dessa helger och känslan av ensamhet som kommer som ett brev på posten.

7 kommentarer

  1. Hej fina Maja och alla underbara läsare! Jag bor också i England och känner mig också väldigt ensam. Det hela blir inte bättre av att mina grannar i samma trappuppgång gång på gång bryter lockdownen. Det är ett par som precis fått barn och de har konstant syskon, vänner och föräldrar på besök. Jag försöker att inte bry mig, men det gör mig så irriterad. Det är ju faktiskt olagligt. jag förstår att de precis fått barn, men det är många som är ensamma nu och tycker det är deras ansvar att ”gilla läget” också. Har du Maja, eller någon läsare, något tips på hur jag ska hantera situationen? Är jag bara ”avundsjuk” eller borde jag säga något?

  2. Varför åker du inte hem till Sverige? Och hänger med din familj. Du kan ju jobba därifrån <3 jag hade blivit galen utan min familj. Alla med svenskt pass får ju komma in.

    • Det är inte så lätt, Anna. Det krävs två test i Sverige och isolering i 7 dagar. Sedan ett test + reseintyg för att åka tillbaka plus ytterligare 2 test i England. Man kan också bli stoppad på flygplatsen eftersom det är olagligt att lämna landet i en lockdown.

  3. Ensamheten i den här pandemin är fruktansvärd. Dina vloggar har varit magiska små ljusglimtar i detta mörker. En stor varm kram till dig och din lilla familj Maja! ❤️

  4. Hej fina Maja! Tror inte min lilla kommentar hjälper er att ta ett så stort beslut med att flytta. Men jag har haft oturen att vara med om två inbrott, på två olika boenden i mitt liv. Ena var i mitt barndomshem som jag alltid älskat och det andra ett boende som jag också tyckte om och kände mig trygg i. Men efter inbrotten kände jag mig aldrig trygg där igen och tyvärr så förknippas båda ställena med det tråkiga och jobbiga minnet. Så jag tror absolut att man ska lämna ett hus när man enbart har fina minnen om möjligheten finns. För övrigt älskar jag din blogg och att du så öppet delar med dig av dina känslor, det hjälper så mycket. Kram

  5. Barbro ottosson Svara

    Hej Maja! Jag ör en åttioårig gammal kvinna som läser alla dina inlägg här. Och längtar varje dag efter vloggar. Har blivit beroende av dom. Jag följer flera andra men har fastnat för dig och upplever att du är en av de bästa. Naturlig och vacker. Intelligent och empatisk. Så fortsätt skriv och spela in. Jag ville bara säga det.

Svara till Hanna Avbryt svar