Jag kom över dessa och visualiserar mig själv gå runt i dessa i maj med ett par snygga jeans och en topp. Så otroligt fina, perfekta och enkla.

Ni hittar dom här!

Och jag hade matchat dessa till denna blazer, läppstift, vida jeans, brillor och denna lilla väskan.

Inlägget innehåller adlinks.

2 kommentarer

  1. Hej Maja, kan du snälla tipsa om den perfekta skjortan. Hur är den för dig?

  2. Hej Maja! Jag skriver detta i all välvilja. Om man väljer att dela med sig av sitt liv som sitt yrke kan man inte bara förvänta sig glädjerop och kärlek (vilket jag absolut skrivit till dig förut) men det är en sak jag tycker är lite fel. Som sagt, precis som man får kommentera varandra på ett yrke får man det här, eftersom det är ditt yrke, allt är inte ”hat”. Jag reagerar väldigt starkt på hur ditt barn kommer känna i framtiden gällande hur du är kring din familj. Du klagar hela tiden på att ”bara” vara med din son och din man. Du verkar aldrig vara nöjd. Vad man fått veta tidigare är att du har en dålig relation med din pappa. Jag vet inte varför, men du har absolut hintat om att känna dig ”bortvald” Jag hade inte velat vara ett barn som fick känna att jag inte räckte till för att du så ofta är missnöjd när det ”bara är honom och Victor” du har sagt så många gånger ”jag har ju min son och Victor MEN..” det tär extremt på relationer när föräldrar är för ”fast” vid sina egna föräldrar. Att skaffa barn är att skaffa en familj som man ska ge allt. Självklart är kärleken till ens egna föräldrar minst lika stor givetvis det är inte det jag säger. Jag förstår givetvis att man saknar sitt hem och sina närstående men då kanske man inte ska bo i ett annat land.. Du kanske borde försöka vara nöjd med att du har en son och en man, var inte alltid så besatt av att få åka någon annanstans eller vara någon annanstans eller vara med någon annan. När min mammas föräldrar gick bort (samtidigt) var vi alla extremt ledsna men vad som betryggade mig var att hon tog sin roll som mamma och en trygghet och sa till oss barn” så länge jag har er är allt bra, ni är ju min familj” och det är jag extremt tacksam över. Jag har aldrig fått känna mig nummer 2, otillräcklig eller liknande. Tänk på det. I all välmening.

Skriv en komentar