Mysigt inlägg, känner med dig! Har en liten fundering, känner du att det eventuellt blev lättare att leva för någon annan, lättare än att leva bara för sig själv? För sitt barn till exempel. Tänker på oss som ibland drabbas av depressioner och nedstämdhet och jag känner ofta att jag inte kan bilda familj förrän jag mår 1000 gånger bättre. Men det kanske inte är den rätta vägen att gå. Familjen kanske är en del av pusslet, eller vad tror du, du har alltid så kloka tankar.

Hej <3 vilken bra och stor fråga. Jag minns när jag var gravid och led av så otroligt mycket ångest. Jag slogs faktiskt häromdagen av att det var så himla länge sedan jag hade riktig ihärdig ångest. Ni vet en sån som sitter kvar i varje cell i hela kroppen flera dagar i rad. Jag har ju jobbat så mycket med mig själv sista åren och resultatet av det visar sig verkligen nu. Jag är lycklig och ångesten är inte längre där på min axel varje dag.

Jag minns iallafall när jag låg i sängen i lägenheten i Västerås, fem månader gravid och grät som ett litet barn. Grät över att jag snart skulle ha en son vars mamma var ett ostabilt vrak. Att han kommer att växa upp bland ångest och oro och en ibland väldigt väldigt svag mamma. Självklart så är en viss nivå av ångest helt normal men så som jag mådde då gick inte ens att föreställa sig att mixa med att vara en bra mamma. Jag mådde alldeles för dåligt.

Där och då bestämde jag mig för att börja gå till psykolog och ta tag i mina problem. För min sons skull. Och för min skull.

Då började jag jobba med stora saker inom mig själv och främst upptäckte jag saker i min vardag och i mitt liv som bidrog till ångest. Människor, situationer, känslor. Allt det där.

Men att även få bli mamma har hjälpt mig så mycket. Precis som du skriver så fick ju livet en helt annan mening, och framförallt så kunde jag tydligt se vad som fick ta min energi och vad som inte fick göra det. Jag behövde så mycket energi till Ted Louie så jag hade inte tid för massa annan skit rent ut sagt. Det fick vara. Och jag var tvungen att ta tag i dom känslorna direkt. Innan kunde jag gå runt med en tanke länge, en oro eller ett behov av att utrycka någonting jag kände var fel. Idag är jag mindre konflikträdd och tar tag i det direkt. Jag kan tänka att jag vill ha en mysig fredagkväll med min familj så jag ringer det där jobbiga samtalet nu så det är ur världen. Innan hade jag kunnat skjuta upp det hur länge som helst tills det åt upp mig.

Idag är jag snäll mot mig själv. Ibland får jag ångest och kan vara riktigt låg och då får det vara okej. Jag tar mig ut på en promenad med honom iallafall, vi badar iallafall, och han får i sig mat, men jag kanske inte är den mest härliga glada bubbliga mamman den dagen. Men vem är det jämt ändå tänker jag. Ångest får inte stoppa en från att bilda familj. Jag tänker att man lär sig någonting hela tiden och växer i sig själv, som egen person och även som mamma.

Utan min graviditet hade jag nog inte sökt hjälp hos en psykolog, och utan det hade jag aldrig mått bättre. Så jag har verkligen Ted Louie att tacka för allting. Att vara mamma har varit ett så starkt kall i mitt liv och jag bestämde mig redan innan för att gå all-in i den rollen. Och det krävde då av mig själv att jobba med just, mig själv.

En nybliven mamma fast besluten att må bra, för hans skull.

Ångesten kommer nog alltid att komma tillbaka då och då, men nu är det så stora mellanrum så jag ser det bara som någonting mänskligt. Det äter inte upp mig längre, för jag tillåter inte det. Min tid måste och ska gå till annat viktigt i livet, så som min älskade lilla Teddan. Och till mig själv och min själ.

12 kommentarer

  1. Gud, behövde läsa detta. Är gravid i sjätte månaden och har haft sådan otrolig ångest och oro sedan jag blev gravid. Min läkare såg dock det och har hjälpt mig med psykolog. Nu går jag varje vecka och försöker arbeta med mig själv för att min bebis ska få en så stabil mamma som möjligt. Men som jag gråtit över att inte gå runt och spudla av lycka under graviditeten, det är en kamp, men så skönt att höra att någon annan varit där och att det kan bli bättre.

    • Tänk vad fint också, att kunna visa sitt barn att det finns olika känslor här i livet och att vi som föräldrar är mänskliga och kan känna både lycka och sorg, oro, ångest och glädje och att det är helt okej. Jag tror att barn mår väldigt bra av att få se det.

      • Vilket starkt inlägg. Jag tror också barn mår bra av att lära sig identifiera alla känslor på skalan – det är väl kanske det många av oss saknat som små och därför man blivit lite emotionellt handikappad? Hos oss ville man bara skyffla undan allt jobbigt och det är väl därför jag upplever att det är ”fel” att vara nere, för när jag var liten fick jag skämmas över att känna mig ledsen och att det var något man snabbt skulle komma över.

    • Mådde också otroligt dåligt psykiskt under min första graviditet och gick också hos en psykolog. Var också så ledsen över att jag inte var sprudlande glad. Tänkte att jag skulle ta revansch under nästa graviditet men nu har jag stora fysiska besvär men mår bra psykiskt.. suck. Kan iaf bara instämma i allt Maja skrev om att det blir bättre. Lycka till! Kram

  2. Hej Maja!
    En fundering jag länge haft efter att ha sett dina samarbeten och skönhetsrutiner är hur din ställning till djurförsök är? Merparten av dina produkter du använder är tyvärr testade på djur (kaniner, möss, apor med mera) och jag är bara intresserad av din åsikt till detta då jag vet att du besitter så smarta och viktiga åsikter gällande kvinnors rätt i samhället som exempel. Vill inte på något vis göra dig illa berörd utan för mig som är en djurälskare vill jag bara förstå hur du resonerar. De allra flesta influencers tar ju avstånd till dessa produkter just för att djuren har ett så mycket större värde än att sitta i burar och få smink och skönhetsprodukter testade på sig. Djur har rätt till ett hem där de får kärlek, enligt mig i alla fall. Du och många andra gör förändring i samhället genom att stå upp för era åsikter och vilja göra skillnad. Tänk om vi kunde göra det så att alla varumärken kunde stoppa djurplågeri eller nå ut till varumärken man samarbetar med för att ställa krav. Det är inte helt omöjligt!
    Hoppas du tolkar min kommentar rätt.
    Stor kram från mig.

  3. Hej Maja! Har tänkt på denna fråga länge, hur ser du på att fotbollsspelare tjänar så mycket pengar? Jag förstår att det är ett tufft jobb och att dom lägger ner hela sitt liv på det dom gör men kan du ibland tycka att de tjänar alldeles för mycket? Om man jämför ett jobb som fotbollsspelare och en som jobbar i omsorgen/skola så är det ju en sån extrem skillnad på lön

  4. Tycker alltid att du skriver bra, men detta kan vara bland det finaste och viktigaste inlägget du har skrivit. Väntar mitt första barn, en son, om bara några veckor och behövde verkligen läsa detta. Tack ❤️

  5. Fina Maja ♥️
    Hoppas du ska vara med på Musikhjälpen i år igen! Du är sån jävla Queen där och krossar allt motstånd (även om det inte är motstånd). Musikhjälpen är ingenting utan MNL!!! ♥️

  6. Tack för detta fina inlägg!
    Maja, du är en stor förebild för mig då jag tycker att du är ärlig, stark och klok! Diggar dig starkt! ❤️ Kram

  7. Åh tack för ditt fina, viktiga och ärliga svar <3 När man läser de andra kommentarerna här så förstår man att det här är man inte ensam i. Det du nämner att "framförallt så kunde jag tydligt se vad som fick ta min energi och vad som inte fick göra de", det tog fäste verkligen. Min psykolog nämner ofta att hjärnan är så förinställd på kamp, oro, flykt så att vi måste lära oss att se vad som är viktigt och inte. Därför känns det fint att läsa att TL gjorde det lättare. Så klart behöver man nog få ha stunder där en viss oro ventileras, som du säger, vi är ju bara människor. Tack igen Maja och hoppas att du får en jättemysig juletid <3

Skriv en komentar