En magisk tisdag mitt i livet. Äntligen har lugnet i mig lagt sig och jag börjar komma i ordning. När man lever så som vi gör och har olika hem så tar det alltid en stund innan man har landat. Sista väskorna packades upp idag, garderoben är i ordning, i hallen står inte massa skräp och veckans pyjamas ligger under kudden. Jag tog ju beslutet sist vi var hemma att stanna här resten av året och det känns så magiskt bra för mig. Vi gjorde det främst för TLs skull, att få en vardag och gå kontinuerligt på förskolan och vakna på samma ställe, samma morgon känns väldigt viktigt just nu i hans ålder. Och det som är lyxen med att vara mamma är att man måste anpassa ens liv efter barnet och med det, betyder det nu för mig, en lugn och harmonisk höst. Fantastiskt.

Så förutom pt-timme, möten, fix inför plåtning imorgon så har jag gjort ett RIKTIGT RYCK här hemma. På två timmar checkade jag av allt det där som stör ögat och lugnet. Så som detta i hallen.

En selfie från idag, en lite trött men glad Maja. Ikväll blir det en långdusch, bus och ansiktsmask för imorgon väntar plåtning hela dagen.

Vid halv fyra åkte vi och hämtade TL på nursery. Han går tre dagar i veckan 10-15/16. Jag tycker att det fungerar perfekt för oss och det är perfekt för honom. Numera gråter han när vi går därifrån istället för när vi lämnar.

Min stora fina fantastiska kille. Idag hade dom ”bakat” med havregryn och planerat blommor. Vi får alltid så mycket komplimanger över att han är så glad och snäll mot sina kompisar. Det har hänt otroligt mycket senaste veckorna. Han pratar massor, många tydliga ord nu, pekar och vill visa tydligt vad han vill. Säger ju det om alla åldrar men det här är min favorit hittills.

Imorgon väntar en heldag i London, vi hörs på tåget.

11 kommentarer

  1. Gud vad gulligt det ser ut när han promenerar från förskolan! Gissar att det är svenska ord som kommer från TL?❤️ Hur går det för honom på förskolan med språket? Förstår han lite engelska? Bara nyfiken❤️

  2. Åh vad mysigt. TLs outfit är bland det gulligaste jag sett!! 😍 Måste också tipsa dig om dokumentären ”en våldsam kärlek” på svtplay, vi har ju sett hur mycket du engagera dig för tjejer och speciellt tjejer i våldsamma relationer så den här dokumentären är ett måste (om än fruktansvärd att se, så ta den när du är redo)! Kramar (och lyckades köpa 5 plagg och ÄLSKAR dem)

  3. Så kul att talet börjar komma mer och mer, Är det mest engelska eller svenska ord? Så nyfiken!

  4. Hejsan Maja! Jag har en fråga till dig då jag vet att du har haft mycket ångest. Jag är 21 år gammal och har hela mitt liv tyckt att det varit roligt att plugga. Nu till hösten började jag att studera och har sett fram emot detta länge. Men ingenting är som jag hade planerat eller sett fram emot. Har dagligen grov ångest, har svårt och äta, träna och att i huvudtaget fokusera på något annat än plugget. Detta går ut över mina relationer till min kille, familj, vänner osv. Tycker att programmet som jag studerar är intressant, men det är min prestationsångest som tar över och får mig att bara vilja ligga i sängen och gråta. Har börjat tvivla på mina studier, om jag har valt fel eller börjat studera för tidigt? Eller ska det bara vara såhär, ska jag stå ut och bara hoppas på att allt löser dig? Sedan är det så mycket som stressar mig runt omkring, vad händer med min studentlägenhet om jag hoppar av osv? Du är så klok, och kan tänka mig att du har några kloka tips och råd!

    • Hej Amanda! Kanske inte mig du vill ha svar av, men läser min 5:e termin på universitetet. Jag är gärna lite bollplank till dina tankar om du behöver någon att prata med om känslorna kring starten på universitetet. Kram

    • Oh! Jag minns första terminen (eller året) på universitet. Är man en person som alltid har haft höga betyg utan att behöva anstränga sig och kommer sedan in i rummet och ser att alla andra är MINST lika duktiga, om inte ännu bättre, så får man världens prestationsångest. Jag kände sån press och mådde dåligt i början för det kändes som att alla andra hade bättre koll. Jag tänkte ständigt på om jag verkligen är redo för det här, MEN det vände totalt! Så fort jag kom in i mina rutiner och lärde mig att studera på ”mitt sätt” blev det så kul igen. Har pratat med andra om det och i princip alla kände samma sak i början. Nu vet jag inte om det här svaret hjälper dig, men oftast är det våra hjärnspöken som sätter stopp för oss. Ge det lite tid och känner du att det inte funkar alls så kan du ta en paus och börja studera senare eller göra annat. Försök även att bolla med en person som du känner förtroende för, vi är sällan ensamma i våra känslor. Du är fortfarande jätteung och känner du att du inte vill plugga nu så kan du alltid ta en paus som sagt, hälsan först ❤️
      Lycka till oavsett hur du gör!

      • Hej! Tack snälla för ditt svar, du sätter verkligen ord på hur jag känner och vad jag går igenom. Jag ska ge det tid, prata med dem som jag har mig nära och tillåta mig själv att det får vara jobbigt. Tycker ju att det jag studerar är intressant och har träffat fantastiska vänner. Tack igen för ditt svar och hoppas att det vänder för mig som det gjorde för dig!❤️

  5. Hej Amanda!
    Brukar aldrig kommentera inlägg eller andras kommentarer, men din kommentar kände jag igen mig i.

    Jag är 22 och började plugga förra året. Kände precis som du. Mådde ganska dåligt psykiskt innan jag började, men bestämde mig för att ändå börja för att testa på något nytt. Alltid älskat plugga men även varit väldigt överambitiös och hård mot mig själv. Det tog över mig helt förra året. Fick panikångest och torgskräck. Precis som du beskriver gick det ut över mina relationer och matlust. Jag sökte hjälp och började gå hos en psykolog. Det hjälpte mig sååå mycket!! Jag sökte även om stöd hos skolans studiestöd, det var toppen för att få hjälpmedel att klara mig. Jag gick en kurs som kallas balansprogrammet hos min psykolog (den finns även online) och det gav mig bra verktyg.

    Jag tvivlade mycket på mig själv och mitt val. Jag gör det vissa dagar fortfarande nu ett år senare. Men så har jag lärt mig att acceptera att vissa dagar får jag ligga i sängen om jag inte pallar med allt. För mig hjälpte det även att berätta för mina klasskompisar att jag inte mådde så bra hela tiden och därför inte alltid orkade närvara eller kunde närvara en hel dag. De tog det jättebra och det kändes så skönt att inte hålla det hemligt. För jag fick sån ångest när jag inte orkade dyka upp. Det är ok att inte få toppbetyg och inte hinna med allt. Ibland orkar man inte träffa vänner och familj, oftast förstår dem. Det kommer ordna sig. Vi är unga, det är okej att ångra sig och hoppa av. De flesta på mitt program är äldre än mig och det känns ganska skönt att man får ändra sig, dem är beviset på det.

    För mig var det supersvårt att få positiva rutiner när man är så trött, ångestfull, illamående och har konstant ont i magen. Men att börja motionera lätt, absolut inte hårdträna för det orkade inte jag. Försöka få in en rutin att komma ut och gå en kort stund, bara känna att 15 min räcker på morgonen. Äta en god frukost som man kan se fram emot. Vill du eller orkar du inte är det okej. Då tar du det en annan dag.

    Jag härdade ut första terminen men det var jobbigt. Kanske inget jag rekommenderar. Men det blev bättre. För mig har pandemin nästan varit bra och skön för då fick jag vara hemma i lugn och ro. Göra saker i min takt.

    Men som sagt det är okej att hoppa av.
    Kram!

    • Tack snälla för svaret! Detta hjälpte mig oerhört mycket och klumpen i magen släppte lite, att höra att andra har/haft det likadant. Ska ta till mig och testa dina tips. Tack igen för att du tog din tid, det betyder så mycket!❤️

Skriv en komentar