Vilken FANTASTISK dag jag har haft idag. Möten från åtta imorse och nu vid halv sex hoppade jag på tåget tillbaka till Västerås. Jag försvinner från hela världen dagar som dessa, glömmer bort allt annat och är bara inne i den bubblan som finns i rummet jag befinner mig i. Det måste ju betyda att man jobbar med någonting som är helt rätt för en. Jag vill skrika högt och hoppa jämfota efter idag. Jag är så glad.

Jag har en hel del jobb att beta av dessa fyra timmar på tåget. Sen väntar sängen såfort jag kommer hem och imorgon ska jag packa ihop livet för på onsdag bär det av hem till England. Kylen ska rensas, lägenheten städas och hyrbilen ska lämnas tillbaka. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop livspusslet i höst och nu i framtiden men jag ringde Victor och han lovade att vi kommer att ordna allting. Att jonglera att vara mamma, bo utomlands och göra min stora dröm i livet känns lite komplicerat just nu men det löser sig. Nu ska jag bara vara glad en stund, så får pusslet bara lösa sig. Punkt slut.

11 kommentarer

  1. Jaaaa. Ny kollektion. Och blått! Jag har nästan bara grått, blått och svart i min Walk-in så även om förra kollektionen inte var för mig tänker jag att nästa säkert är det 👌🏼🤩 Du är grym!

  2. Hej Maja <3 Jag har följt dig länge och har alltid tyckt att du känns så genuin, snäll och mysig, en riktig toppentjej. Du brukar ge så bra tips och jag fylls alltid av så bra energi efter att jag kikat in på din blogg eller någon av dina andra sociala kanaler. För några dagar sedan var jag med om något jättejobbigt, och jag tänkte att du och dina följare kanske har några tips. Hoppas det är okej att jag lämnar den här kommentaren.

    Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 8,5 år, och i lördags gjorde han slut med mig. Vi hade inte träffats på 2 veckor pga att han hade varit utomlands med en kompis och vi bor även på olika orter pga studier vid olika universitet. Jag hade sett fram emot så mycket att träffa honom, och hade tagit morgonen till att sminka mig lite extra och ta på mig mina favoritjeans och en snygg tröja. Sedan i lördags känner jag mig alldeles tom, och det känns som att smärtan aldrig kommer att försvinna. Vi var bara 14 när vi blev tillsammans så vi har vuxit upp tillsammans. Vi gick på gymnasiet tillsammans och största delen av universitetet. Vi var tillsammans i 2/3 av våra liv.
    Det hela började i början av november förra året, när han berättade att hans känslor för mig och hans vilja att vara med mig hade börjat påverkas, och när han berättade detta för mig hade han redan haft dessa känslor och tankar i ett par månader. Men vi pratade om det och vi bestämde oss för att fortsätta försöka och han lovade mig att om dessa känslor blir värre och han inte tycker att det känns bra, skulle han berätta för mig. Då och då har jag fått vissa vibbar från honom (enligt mig) som automatiskt fick mig att tro att han inte vill vara med mig. Jag har varit neurotisk och ångestfylld i så många månader, och med en magisteruppsats att skriva tidigare i vår och även coronavirus har stressen och ångesten ibland känns outhärdlig. Och i lördags sa han till mig att det inte har blivit bättre och att han inte kan göra detta längre. Han sa att han har haft ångest så länge, att han vaknar med det varje dag. Han sa till mig att han inte längre kan göra detta mot sig själv och att han måste välja mellan att förstöra sig själv eller mig. När han pratade med mig i lördags så var han så kall. Han tittade knappt på mig och det kändes liksom som att han hade en slags attityd, samtidigt som jag såg att han hade tårar i ögonen. När jag sa det till honom, och frågade varför han är så kall, så sa han att det blir lättare för honom om han är på det sättet.
    Under året har jag frågat honom om allt känns bra eller om han fortfarande känner sig osäker, och varje gång har han sagt att det känns bra. Ibland blev han till och med sur på mig för att jag frågade så ofta, men jag frågade bara för att jag fick vissa vibbar från honom. Och när vi hade det samtalet i lördags nämnde jag just detta och då sa han att han ljög varje gång när han sa att det kändes bra. Så han har ljugit och lurat mig sedan november förra året. Och på ett sätt även lekt med mina känslor. Jag har alltid gett 110% i det här förhållandet och jag kände nog aldrig att han gjorde detsamma. Exempelvis visste hans pappa inte om mig. Hans religiösa åskådning gjorde enligt honom att hans pappa inte skulle acceptera mig som hans flickvän om han visste om det. Men han sa alltid till mig att detta var det bästa för förhållandet och att han ville skydda oss. Och jag trodde på honom. Jag hade alla våra (läs "mina") framtida planer i mitt huvud. Nu verkar allt så långt borta. Han krossade mitt hjärta och min själ känns tom och förvirrad. Plötsligt känner jag att jag har 1000 saker jag vill göra som jag kände att jag inte kunde göra när jag var i ett förhållande, som att resa och utforska kanske på egen hand. Men å andra sidan är jag nyutexaminerad sedan juni och letar efter jobb. Jag känner mig så förvirrad och vet inte vad jag ska göra. Eftersom jag har känt till hans osäkerhet sedan november har jag haft en känsla i magen av "Kommer han att göra slut med mig snart? Är han trött på det här?" så länge. Och kanske visste en del av mig att det inte skulle fungera. Men jag har alltid varit hoppfull och drömt om att saker kommer att ordna sig. Så jag blev både chockad och inte på samma gång när han tog upp detta häromdagen. Det kanske hjälper mig i min sorgprocess, att jag kanske såg det komma. Men just nu känns det bara hemskt och smärtsamt. Jag har aldrig känt sån här smärta, jag känner mig så liten och jag känner mig "unlovable" just nu. Jag trodde verkligen att han var den för mig, och just nu kan jag inte se mig själv någonsin vara med någon annan.

    Vad ska jag göra? Hur kommer jag någonsin över detta? Ena dagen känner jag mig bara ledsen, sedan känner jag mig arg, och sedan känner jag ingenting. Från att vara en känslomänniska, till att emellanåt inte känna någonting alls är jättejobbigt. Jag önskar att jag bara kunde snabbspola förbi den här tiden och bli lycklig igen. Kram

    • Hej! Är inte Maja men känner så med dig. Och vet att det inte känns så nu men du har precis hela livet framför dig. Han låter som en svinig person och försök tänka: vill jag vara med någon som inte vill vara med mig?
      Man lär sig med åren vilka som är värda ens tid. Och låter ju som du har en magkänsla att lita på, ta med dig det! Du har givit 110% och det gör att du kan gå rakryggad ur detta. En vacker dag kommer du träffa någon som ger 110% tillbaka och den kärleken är värd att vänta på. Min erfarenhet är att relationer som varit sen man är så unga tyvärr kan leda till att man växer ifrån varandra (finns såklart undantag) men försök att fokusera på allt det fina i livet – boka in en riktig tjejkväll, sök dedär jobbet du så gärna vill ha. Och får du inte napp på drömjobbet, ta vad du får.. spara pengar och planera in en längre resa. Satsa på dig själv, umgås med personer som ger dig bra energi. Boka in massa roligt framöver- kan vara allt ifrån en kväll hemma själv med spa och en feel good-film, middagar, shopping.. ja vad du nu gillar. Ta vara på denna tid. Allt kommer att bli bra. Sen är det också okej att få vara ledsen, glöm inte det. Du är grym. Ta hand om dig, kramar

    • ”det blir lättare för honom om han är på det sättet”…. Alltså förlåt men fy fn vad själviskt. Tycker att det här (uppbrottet och i viss mån även förhållandet av vad du berättar) hanterats extremt egoistiskt från hans sida.
      Jag har inte så många tips till dig, men lyssna på det andra kloka svaret på din kommentar! Sandra Beijers blogg niotillfem har också flera inlägg om uppbrott och ”att komma över någon” osv som kanske får dig att känna dig mindre ensam i dina känslor. Sedan vill jag bara säga att du såklart INTE är unlovable, du är grym och har skaffat dig en fakkin MAGISTER! Wow! Du kommer att få ett jobb, du kommer kunna forma ditt liv framåt efter enbart DINA önskemål och göra vad fn du vill:) Du har rätt till alla olika känslor och förstår att detta kanske bara blir tomma ord när det kommer utifrån, men det BLIR bättre. Säkert! Och ta professionell hjälp i att bearbeta dina känslor om du känner att du behöver det och har möjlighet! Kram<3

    • Hej anonym! Känner igen mig mycket i det du skriver. Känslan av att de gör så ont och att man bara vill snabbspola och få den här ”fasen” i sitt liv över. Tyvärr funkar det inte så men tror det är på gott och ont. Jag menar om du kunde älska någon såhär mycket som inte var ”den rätta” förstå sen vad du har att ge! Du låter som en person med ett hjärta av guld. Jag kommer ihåg när jag själv mådde sådär och jag sa till min pappa att ”Allt i mitt liv är sämst just nu och inget går bra…” han försökte trösta mig och sa ”Snart kommer du kolla tillbaka på det här och inse att de var såhär det behövde vara då för att bli det som du har nu.”. Det här var ett tag sen och min pappa påminde mig nu när jag känner mig så lycklig och ”allt” går bra igen att ”Kommer du ihåg när du mådde sådär?”. Jag förstår att det känns otroligt klyschigt men det kommer bli så mycket bättre men det tar tid och du får ta en dag i taget. Alla dagar kommer vara olika men så ibland kan du se ett ljussken, en dag kanske du vaknade upp med en bra känsla i magen, en annan skrattade du ditt genuina vanliga skratt. Du har hela livet framför dig! Du kanske vill ta den där utomlandsresan du nämner och som du säger att de kanske är svårt men jag brukar tänka att ”man hinner med det man vill göra”. Kanske skaffar du ett jobb och sparar upp och sen reser eller så kanske du hittar ditt drömjobb som du utbildat dig till. Hade jag varit du hade jag funderat på vad vill JAG göra. Och sen satt upp ett eller några mål och tänkt att dit vill jag komma. Du kommer bli lycklig igen men under tiden som det tar att komma dit kommer du troligtvis hitta något bättre som jag också gjorde- styrkan i sig själv och känna sig otroligt stark. När du väl insett att du förtjänar någon som vill visa upp dig för hela världen, kan ingenting stoppa dig. Du kommer vara så himla stark och jag längtar tills ditt ögonblick när du kan kolla tillbaka på den här tiden och tänker ”det behövde bli sådär för att det skulle kunna bli såhär bra som det är idag”. Massor av kramar från ett annat Maja-fan.

    • Fina du! Måste bara svara kort att: DET GÅR ÖVER! Allt går faktiskt över, hur jobbigt det än känns just nu. Och om ett tag, när allt har lagt sig lite, så kommer du att känna dig bäst och stark igen! Ingen ska slänga bort dig igen sådär. Du är värd mer!

    • Du är inte ensam med ett krossat hjärta! Heja dig. En erfarenhet rikare, allt händer för en anledning (även om den suger) osv. Se sorgen för vad den är, en riktig sorg. Och dela in den i faser.
      Kram

    • Jag får sån flashback av det du skriver! Jag och mitt ex vart tsm när jag var 16 år. Man växer upp ihop och så en dag 9 år senare så blir man singel. Han hade ljugit flera gånger han lämnade mig till och med för en annan tjej. Jag trodde livet var slut, visste inte vem jag var, skulle jag klara mig själv och allt gjorde bara så ont! Men jag lovar dig hur mörkt det än är nu och även fast det känns som att smärtan och ångesten ska äta upp dig så måste jag bara hålla med det alla har skrivit de kommer bara att bli bättre!! Jag jobbade på mig själv fick reda på vem jag var fick ett roligt jobb som jag idag har en fastanställning på. Gjorde det som gjorde mig lycklig och pratade tills mitt hjärta kändes lätt igen! Jag vågade till och med bli kär igen efter något år och idag är jag tillsammans med den bästa jag kan tänka mig och ångrar idag att jag inte lämnade min gamla relation tidigare ❤️

      • Tack finaste ni för era svar på min långa kommentar <3 Jag screenshotade svaren och har läst dem säkert 20 gånger, era tankar hjälpte mig verkligen. Jag tycker det är så himla fint att ni själva också öppnar upp er för att en annan, för er okänd människa, ska kunna reflektera och känna sig lite piggare. Massa kramar och tack igen <3

  3. Oj måste bara skriva att jag blir så glad för din skull!!!! Woooow sann inspiration. Du förmedlar så mycket bra. Hoppas du ser detta och kan ta åt dig. Träffade dig på L’Oreals event i Mos förra året och du var precis lika härlig och inspirerande i verkligheten. Jag tror att du får så många kvinnor & tjejer att våga göra det dem känner för även fast de håller på med något helt annat (så känner jag!). Njut och reflektera över hur långt du kommit och hur mycket du hjälper andra att också komma långt. Kram<3

Svara till Sofie Avbryt svar