Dagen började magiskt. Solen lös, vi åt frukost innan Victor åkte på träning, och resfebern kittlade i magen.

Efter det åkte shorts, brillor och solkräm på. Jag använder alltid Nivea till TL (lukten påminner så mycket om barndom för mig och jag visualiserar oss på en strand någonstans hela familjen). Till mig själv använder jag enbart Clarins produkter. Tips!

Livet var på topp vid tolv. Vi beställde lunch, solade och svalkade oss i vattenslangen på gräsmattan. Nya brillor från Dior! Men vid två fick jag sprängande huvudvärk, spydde och det kändes som om att jag skulle svimma så efter att ha fått ur mig hela lunchen somnade jag och sov i två timmar. Snacka om att man inte är van vid den här värmen hahah. Rookie.

Men efter min nap mådde jag bra igen, så vi gick på jakt efter glassbilen.

Och nyss kom vi hem från att ha hängt med lite vänner. Ikväll blir det avskedsmiddag och det är tacos såklart! Jag ska lägga en ny hårmask jag har köpt och packa det sista. Sen blir det en serie i soffan och mys. Trodde jag skulle vara trött på den här mannen efter i princip fyra månader av konstant umgänge men det är tvärtom. Nu vill jag inte vara ifrån honom en sekund.

2 kommentarer

  1. Hej Maja!
    Vill först och främst tacka för att du fortsätter blogga och hålla på med youtube i den mån det går med barn, och livet i sig rullandes(Samt alla andra projekt) och anstränger dig för oss som följer dig. Du ska veta att du har en positivt inverkan i mångas liv och att det hårda jobb du lägger bakom allt syns.
    Sen till min fråga. Jag har hamnat i en sån dålig svacka i livet och av någon anledning vände jag mig hit. Jag har kunnat relatera till dina texter om vänskap, familj, ångest och ens inre liv så himla mycket. Jag är inne i en fas där inget funkar, jag är högkänslig, har ADHD och struma som alla påverkar mitt humör och hormoner. I perioder som dessa när jag absorberar allt kring Corona, BLM, män som beter sig som idioter(saker som händer i världen som man inte kan kontrollera själv) och på det har strul på jobb, kärleksliv, vänskapsrelationer, familj osv som inte är bra alls just nu så vill jag bara lägga mig under ett täcke och gråta men då kommer den här ångesten av att på sommaren ska man hitta på saker, njuta av livet osv osv. Jag undrar vad som var brytpunkten för dig till att gå och prata med någon för jag har hamnat i något tänk där det känns lite lönlöst. Du behöver inte berätta om det var något som hände mer vad som gjorde att du bestämde dig för att prata med någon och skulle du rekommendera en livscoach eller en psykolog(har för mig att du provat både och) när man är i ett stadie där det känns lite hopplöst. Vet inte om jag vill ha råd eller någon som bara lyssnar. Vad har du känt varit mest effektivt?

    Förlåt för en lång fråga. Men jag var tvungen att fråga någon som det känns som att man kan få goda råd av och som inte känner en men som det känns förstår den här känslan av att bägaren rinner över. Min ångest är olidlig och jag vet inte i vilken ände jag ska börja bara.

Skriv en komentar