Maja Nilsson Lindelöf

Så var helgen förbi och söndagkväll. Helgen var magisk och det var precis vad vi behövde tror jag. Vi kom ut till gräddö vid lunch igår ju och solen kikade fram precis då. Ett sånt underbart lantställe och vilken dröm att kunna ha ett sånt.

Vi packade in oss i båten och åkte tre minuter till ön.

Ett glas rose i solen! Tove fyller trettio år imorgon och egentligen var planen att vi skulle fira henne i Lissabon i helgen men såklart blev alla storslagna planer inställda så istället var vi några personer ute på landet istället.

SÅ FINT!

Sen drog vi igång spel! Vi har köpt nya HINT-spelet som vi invigde! Där satt vi i timmar innan det var dags att börja förbereda middagen.

Toves bror är gammal kock så han stod för den, grillbuffé!!

Och jag gick för att hämta en stickad tröja och passade på att knäppa det här kortet.

Och det här! Vi skulle egentligen byta om till fina klänningar och skjortor men vi hade för trevligt för att hinna med det. Vi dansade till Carola, hade musikquiz och på natten badade vi bastu och hoppade i Östersjön för ett dopp. Helt klart en av de bästa kvällarna på länge och det var så mysigt att få ha med Victor utan barn. Fint att bara få vara vuxna ibland utan ansvar.

Däremot var det himla härligt att få komma tillbaka till Västerås och krama om den där lille älsklingen igen. Nu regnar det ute och jag ska skicka in lite jobb, sen blir det mat framför en film i soffan och jag har på känn att jag kommer att somna tidigt ikväll.

Hoppas er helg var lika fin som min <3

5 kommentarer

  1. Hej Maja! Kollade precis på din vlogg där du tipsade om en bok för alla oss känslomänniskor där ute. Tänkte därför kolla om inte du skulle kunna göra ett inlägg med en massa tips på olika böcker, poddar kanske instagramkonton eller liknade som har hjälp dig och som du tror kan hjälpa andra.

    Kram på dig<3 Du är bäst

  2. Hej Maja! Ville bara flika in och säga att det inte funkar att bläddra i arkivet, brukar kolla tillbaka på de olika årstiderna för inspiration till kläder osv <3
    Kram

  3. Hej Maja.
    Tack för en bra, ärlig och ödmjuk blogg. Du är en fantastisk person att följa. Både rolig, smart men framförallt ödmjuk. Älskar att du mixar mode, föräldralivet och allt mitt imellan.

    Nu till min fråga. Jag har själv barn och har alltid varit optimist på livet men ibland formsvackor pga kriser inom familjen, ångest och annat som gjort att jag mått dåligt. Nu är jag inne i en fas där jag inte ser något ljus pga att jag inte är perfekt. Vet det låter sjukt men jag har alltid vuxit upp och fått höra att jag är så fin, vacker, snygg osv. Vill säga mycket fokus på mitt utseende. När jag var tonåring gjorde jag misstaget att pierca min navel och herregud vad jag ångrar det idag. Det har resulterat i att jag mår dåligt så fort jag tar av mig på överkroppen. Kan inte se min mage och tänka att jag är fin ändå. Hade det varit bristningar, ärr eller annat pga av graviditeter eller förlossningar så hade det varit en annan sak. Men nu är det något jag själv skapat eftersom jag inte tänkte efter när jag var tonåring. Min navel ser hemsk ut och jag klarar inte av att se den. Är så ledsen över allt man går miste om med att visa sig inför sin partner, i bikini, inom träning etc. Vad ska jag göra? Jag mår riktigt dåligt. Jag vet inte om det är för jag associerar mig själv med att jag alltid varit snygg och därför klarar jag inte av att det nu ser så fult ut pga något jag egentligen inte hade behövt göra.

    Hoppas du förstår även om det låter galet haha. Jag vet bara inte vad man ska göra när man hamnat i utseendefixerings-träsket. Har du gjort något i din tonår som du ångrar idag? Stor kram

  4. Hej bästa Maja!
    Det är en sak som tynger mig och skulle behöva dina fina tankar för att få ordning på det.
    Jag gifte mig i Februari och frågade därför mina två bästisar som inte kände varandra om dom ville vara mina brudtärnor vilket dom såklart ville. Tiden gick och dom blev bekanta och snart så umgick dom mer och mer med varandra. Nu umgås dom dagligen och om jag frågar om en fika eller en promenad så har dom redan planerat något tillsammans men ”jag får jättegärna komma”.
    Det gör mig såklart superglad att dom två kommit så bra överens och det är ju världens bästa tjejer så det är klart att dom klickar!
    Jag känner mig däremot ledsen över att känna mig lite utanför och inte längre ha mina bästisar som tidigare. Jag missunnar dom verkligen inte deras fina vänskap, jag behöver bara bli vän med denna nya situation.
    Kram från en 30-åring med 13-åriga tankar haha!

Skriv en komentar