Maja Nilsson Lindelöf

Så har snart hela januari gått och det här året har officiellt börjat. Jag var lite segstartad men jag börjar känna mig i form nu igen. Taggad. Redo.

Det är först nu jag hade tid och energi att reflektera över 2019 och även om det kan kännas träligt så är jag en sån person som gör sånt. Ser tillbaka, reflekterar och tänker.

2019. Vilket år det var. Jag tror nog det bästa i livet för mig. Kanske att den stora stormen som jag upplever har yrt runt mig i flera år har lagt sig lite, att jag verkligen har hittat mig själv på riktigt nu, att jag har blivit lite äldre och att jag har blivit mamma.

Det finns mycket att skriva om och egentligen ingenting. Ni vet ju allting som har hänt, och att jag skulle skriva ett A4 om hur det är att få ha blivit mamma till Ted Louie känns lite tjatigt. Men det är absolut det bästa som har hänt mig. Att få i tio månader vakna upp till den där lilla människan. Hur mitt hjärta idag, har blivit så mycket större, lugnare och skörare. Han har hjälpt mig på så många sätt.

Jag har också lärt mig det här året att mycket är okej. Jag grät häromdagen och grät till min kusin och sa att jag inte längre orkade med det här. Att jag känner mig som världens sämsta mamma för just nu vill jag bara lämna ifrån mig honom till Victor i en vecka och bara dra ensam på en resa. Hejdå, jag behöver vila, sola och bli full. Och för ett år sen hade jag haft ångest över det jag tänkte, men idag så är det okej. Mycket är okej. Att känna är okej. Och att ibland måste en känsla eller energi bara få vara där, för att sen, tre timmar senare flyga iväg. Jag har blivit mer förlåtande det här året. Framförallt mot mig själv.

Jag har också lärt mig att lyssna mer på jaget. Jag tycker om mig själv väldigt mycket som person och det är först nu jag också har förstått att jag måste respektera mig själv, egentligen innan någon annan. Känner jag eller tycker jag någonting som känns jobbigt, så gör jag det, och jag behöver inte längre behaga alla andra. Utan jag måste behaga mig själv. Jag måste sluta vara en ja-sägare till alla andra förutom mig själv. Jag är också viktig. Och jag är en bra person. Tycker folk om mig så är det toppen, tycker man inte om mig så är det helt okej, man kan faktiskt inte gilla alla. Och det är skönt att ha kommit dit.

Jag har byggt upp min integritet som jag så länge trodde inte var viktig. Jag har hittat en balans i jobb-Maja och privata-Maja. Jag har lärt mig att vara personlig men inte privat vilket för mig har varit viktigt. Jag kände att många kom för nära. Att folk visste för mycket. Och den enda skillnaden jag kommer göra det här året som jag vet redan nu är att sluta skriva mycket namn här i bloggen, på mina vänner eller min familj. Och inte visa allt för mycket bilder på nära och kära. Det gör jag för både min skull men även för mina näras skull. För att våra relationer ska vara just, våra, och inte allas att få veta om. Jag har fått lite för många privata frågor senaste åren och nu när min integritet har vuxit så har jag blivit väldigt illa berörd av det vilket jag inte blev förut, men det är ju bara mitt egna fel, som man bäddar får man ligga men nu snart har det nog passerat, och folk kan inte längre ställa för djupa frågor, utan mer relatera till en känsla och situation. Det känns bra för mig, och nödvändigt för att jag ska kunna fortsätta med det här utan att samtidigt förstöra mig själv.

Jag har lärt mig att det är väldigt svårt att balansera jobb och mammalivet. Att man konstant har dåligt samvete och alltid vill vara på flera olika ställen. Men jag har också lärt mig, att det även passar mig, att göra båda delarna, då mår jag bra.

Jag har lärt känna mig själv tack vare min psykolog. Och är stolt över att jag fortsätter våga prata och ta upp svåra saker i livet med henne.

Jag har lärt mig att det är viktigt att visa engagemang och ta sig tid att hålla uppe en relation. Speciellt på distans. Jag har bott utomlands i 8 år och det är svårt att ha relationer i flera olika länder, men nu har jag förstått att det krävs jobb, och det känns bra. Har även förstått att nya relationer är lika värdefulla som gamla. Att man kan träffa många fantastiska människor när som helst i livet.

Jag har lärt mig att jag har väldigt mycket bra i mitt liv. Och jag har lärt mig att se det positiva. På riktigt. Även om jag har en del jobb kvar där.

Och på tal om jobb så har jag insett att jag är en riktig business women och jag är glad över att jag är stolt över mig själv istället för att konstant höra den lilla rösten i huvudet som säger att det bara är pågrund av Victor. Den rösten försvann det här året och jag vet, att min framgång, enbart är pågrund av mig och min envishet, arbetsmoral och målmedvetenhet.

Jag har lärt mig att jag är svag då och då. Riktigt svag, och att det bara är så. Och att jag får lov att vara svag och liten.

Lärt mig att jag då och då känner mig ensam, och att ensam inte är stark.

Så tack 2019 för allt du har lärt mig, och för att du var ett sånt fint år för mig. Att jag det här året växte på riktigt, liksom verkligen på riktigt i mig själv. Och så blev jag mamma. 2019 kommer alltid att vara ett av de finaste åren i mitt liv, det vet jag redan nu.

Vad tar ni med er?<3

18 kommentarer

  1. Måste bara få skriva till dig att du verkar så otroligt klok ! Gillar att gå in på din blogg då och då, Det gör mig glad att läsa dina rader, få läsa om att allt bara inte är ”perfect” utan att det faktiskt finns en människa med känsla bakom raderna.. tack för att du finns och var stolt över dig själv !

  2. 2019 var det tuffaste året för min del, mycket sjukdom och en äggstockscancerdiagnos. Fick operera bort min ena äggstock nyligen och slutade upp med ett ärr från naveln, 20 cm ner. Det bröt hela mig, och även om jag är mitt i det nu så känner jag mig starkare på något sätt. Jag är långt ifrån läkt inombords och jobbar på det hela tiden. 2020 ska bli mitt bästa år hittills, det har jag bestämt. Det jag tar med från 2019 är att livet är så otroligt skört och att man verkligen ska uppskatta allt i livet och göra sig av med det som tynger ner en. Lyssna på sig själv, precis som du skriver. Jag söker ingen empati genom att skriva detta, men det är mitt år och styrkan men även sorgen som kommer med det. Kram och tack för dina fantastiska inlägg! ❤️

    • Du låter ju verkligen stark! Oj vilket pissår alltså, att du tagit dig genom det! 2020 kan ju verkligen gå spikrakt uppåt därifrån, heja dig !!!!

    • Hur orkar du aktivt gå in på en blogg på en person du verkar störa dig på? Patetisk kommentar, fokusera du på dig själv istället.

    • Kanske menade du inget illa med din kommentar, men kände ändå att jag ville svara. Jag tror att framgång är något som ser olika ut för alla, vare sig det gäller i karriären, i skolan eller på det personliga planet. Och eftersom du tydligen kände för att sprida lite negativ energi här inne så får man ju ändå tänka vilken tur det är att du inte behöver gå på nån ”trist” gala eller engagera dig i samarbeten då! 🙂

      • Då kanske jag missuppfattade din kommentar som verkade negativ när du påpekar en gala som trist? Jag uppfattade din kommentar som något nedvärderande och kanske inte så konstigt när du var tvungen att slänga in ordet ”trist”. På dig lät det snarare som negativt med att förminska det som kanske innebär framgång för Maja/någon annan som ser ”samarbeten” och ”trist gala”. Du säger det själv att framgång ser olika ut men Majas syn på det hela skulle då vara sämre? Men vi kanske missuppfattar varandra och ser olika på negativ energi.

        • Hej Kimberly! Min kommentar var ett svar till Kh, och inte till din kommentar! Den hamnade bara under din kommentar av någon anledning 🙂

  3. Men oj, jeg ble litt rørt av dette innlegget jeg. Du er så klok og reflektert. Jeg har ikke blitt mamma og på ingen måte gått gjennom like mye som deg i 2019, men kjenner meg likevel igjen i så mye av det du skriver. Spesielt dette med å innse at alla faktisk inte kan gilla alla. Det er en lettelse å akseptere! Takk Maja, for at du inspirerer og motiverer til å ta vare på seg selv. Jeg heier på deg<3

  4. MAJA; SKRIV EN JÄVLA BOK! Wow vad du är bra på att skriva. Jag hoppas innerligt att du inte bara skriver här inne utan även får ner dina tankar privat, om inte för en memoar, så för din egen skull, så du kan kolla tillbaka senare i livet och känna de känslorna som du känner idag, även då. Bilder kan fånga minnen, men aldrig känslor som dessa ord förmedlar. Så snälla skriv skriv skriv för din egen skull!

  5. Maja ❤️ Har följt dig så länge jag kan minnas, och inte en enda gång har jag tyckt eller tänkt att något du gör är ’pågrund’ av Victor. Känns nästan töntigt att skriva det, men jag gör det ändå, och då gör det mig ännu gladare att du detta år insett vad jag som följt dig så länge alltid sett som en självklarhet, att du är fantastisk, en ÄKTA business woman, att man inte är antingen eller, för du är en jättebra mamma, en stöttande fru, men också en jävla queen på allt du tar dig för.

    Tänk vad coolt det är att du kan skriva en sånhär lista från 2019 med allt du lärt dig, och om jag hade gjort en, så hade du garanterat inspirerat mig till åtminstone en punkt.

    Puss och kram Maja ❤️

  6. Du är en stjärna ❤️❣️❤️ Jag ser dig och VNL som ett team
    Ni är så bra var o en för sig och tillsammans är ni outstanding
    Fortsätt vara precis som du är ❤️❣️❤️

  7. Maja, tack för din ärlighet. Jag är också mamma och våra barn är nästan lika gamla. Och det du skrev om att vilja åka iväg en vecka, alltså JA. Den känslan känner man ju igen 😂 Alltså jag är helt övertygad om att ALLA föräldrar känner så, herregud, det är ju mer än ett heltidsjobb. Och inte tala om alla känslor?! Vi är bara människor, och att känna olika känslor är helt okej. Ibland kan jag ÄLSKA mammalivet på morgonen men en timme senare hata det.. 😊 Haha. Massa kärlek till dig. Du är grym.

  8. Vilket magiskt inlägg! Får konstant så mycket styrka och inspiration av dig. Både till de inre inom mig(det som faktiskt betyder något) och det yttre(det som är okej att det betyder något så länge man vet att insidan behöver minst lika omsorg)! Tycker du verkar vara på helt rätt spår inom dig själv och tack för att vi får ta del av det <3

  9. fast… det är ju faktiskt pga viktor. hur menar du att du har ”jobbat dig upp” dit du är nu? Hur hade du gjort det utan att blivit känd som hans flickvän…?

    förstår din vilja att verkligen känna så men..

  10. Maja, när jag låg sömnlös inatt tänkte jag på detta inlägg och kände att jag skulle skriva av mig här för att lätta lite på hjärtat. Jag och min partner ska gifta oss i sommar men jag har ett stort problem med mina brudtärnor och framförallt deras klänningar.. Det är 4 stycken varav 1 av dom ställer till med problem och vägrar kompromissa och anpassa sig. Det känns som att hon har en så tydlig bild i huvudet av hur hon ska se ut på en visst sätt denna magiska dag som brudtärna och hur fina instagrambilder hon ska få osv, men har nog helt glömt att detta faktiskt är ett bröllop och att man som brudtärna inte bara kan tänka på sig själv.

    Nu battlar jag inombords med känslorna av att jag är fruktansvärt arg och besviken med samtidigt känner mig hemsk som ens blir ledsen över detta när det bara handlar om en klänning. Den här 4e tärnan har nu senast ”råkat” skicka tillbaka klänningen vi TILLSLUT alla hade kommit överens om (värt att påpeka att jag inte bestämt något åt dom, utan bara kommit med önskemål kring färg och stil).. Så hon kommer ensam behöva ha en annan klänning nu (precis som hon ville, så hon är nog nöjd iaf) eftersom att de andra inte längre kan returnera sin, vilket jag tycker kommer se konstigt ut och det gör mig så ledsen att det förstör min bild i huvudet av hur jag och mina tärnor ska se ut ihop på vigseln.. Men samtidigt känner jag mig som sagt dum som ens bryr mig. Men då i alla fall, så tänkte jag på detta inlägg och din mening ”Jag är också viktig”. Så jävla sant och det upprepade jag för mig själv om och om igen när jag inte kunde sova, ihop med mantrat ”vad skulle maja göra?”. Så TACK för att du delar med dig av lite djupare tankar, det gör på riktigt skillnad för mig och andra människor <3 < 3 Du är fantastisk.

Skriv en komentar