Maja Nilsson Lindelöf

Jag hade en helt magisk dag i måndags med Malin i London. Vi såg absolut ingenting av London förutom tapasrestaurangen vi åt lunch och drack bubbel på i sex timmar. Vi hade så djupa fina samtal, som vi alltid har tillsammans, och det fick mig att vilja dela med mig av det med er. Jag tror att en av anledningarna till att vi är väldigt nära vänner är att vi ser på livet väldigt lika. Vi har samma värderingar, lika stora drömmar och lika nära till känslor. Samtidigt som vi är väldigt starka i oss själva och vilka vi är. En sak vi har gemensamt som vi pratade mycket om är magkänslan. Den där magkänslan.

Jag är ju helt övertygad om att det är en del av ett sjätte sinne, många i min släkt är mediala och jag vet att kvinnor i vår släkt förr i tiden brändes på bål för att dom betraktades som häxor så självklart måste ju det även finnas i mig. Jag fick inte den mediala biten (tack gode gud med tanke på hur otroligt rätt jag är för spöken) men däremot ser jag min magkänsla som en superkraft. Samtidigt som det kan vara min värsta fiende. Victor säger att min magkänsla är så sann den kan bli och ofta kan vi prata om situationer som har uppkommit som jag redan har haft en stark känsla för och berättat om för Victor. Grejer som att ett par är påväg att göra slut, någon är otrogen, någon mår inte bra, någon är elak eller någon är sjuk. Och ofta är det negativa saker jag känner av och inte positiva. Det är som att någonting varnar mig. Ett företag som jag hade tänkt jobba med exempelvis, bra betalt och ett bra jobb, tillochmed en grej jag har drömt om hela mitt liv, men någonting fick mig att skjuta upp att skriva på kontraktet och några månader senare visade det sig att saker och ting inte stämde överhuvudtaget och hade jag hoppat på det tåget hade det varit superjobbigt för mig.

Och nu låter väl det här så flummigt men jag tycker att det är någonting viktigt. I den här världen vi lever idag, med instagram, stora kompisgäng, jobb, middagar och nya bekantskaper. Att lära sig läsa av sin magkänsla, lita på den och framförallt våga tro på energierna man fångar upp och därefter göra aktiva val. För sin egna skull.

Jag kan på en sekund känna av en energi som får mig att antingen tycka om någon väldigt mycket, eller aktivt välja att inte komma för nära. Missförstå mig rätt, jag är socialt kompetent och kan bete mig men jag skulle inte sänka min gard för den personen eller låta hen komma för nära med sin energi. Men även om jag ofta är duktig på det så kan det ibland bli förvirrande. För man hamnar ju ofta i situationer där en person kan säga en sak, men man känner av någonting annat. Och då och då tvivlar jag då på min magkänsla och liksom intalar mig själv att jag bara får för mig. Att det är mina hjärnspöken. Men nu. Idag. Har jag verkligen hittat tryggheten i att lyssna på min magkänsla. Att lyssna på energierna jag får. Och när jag har gjort mig av med det, mår jag så mycket bättre. Den här ångesten jag så länge har pratat om finns alltid nära, men den är aldrig så påtaglig som när jag har en negativ energi runtomkring mig som jag plockar upp utan att identifiera. Jag går runt och suckar och tar djupa andetag för att bli kvitt trycket över bröstet när jag nu har insett att det har handlat om en energi. Någon eller något som egentligen inte vill mig väl. Eller en situation som inte egentligen gör mig gott.

Det här försöker jag att ta med mig överallt i livet. I mina relationer, i mitt jobb och i min miljö. Att lyssna på magkänslan. I allt. Jag läste en text för ett tag sen där det stod det att ens magkänsla är ens skyddsänglar. Och så är det ju. Magkänslan varnar för någonting ens hjärna inte har hunnit snappa upp än. Och jag tror att så många av oss har den där magkänslan, men man lyssnar så sällan på den. Så mitt lilla tips, hur banalt det än kan låta, är att börja lyssna. För man har rätt till ett så härligt och bra liv man bara kan ha. Men det går bara om man går sin egna väg, med sin magkänsla som riktlinje och med rätt energier kring sig. Har insett att lyckan inte kan infinna sig, om det är någonting annat där, en annan energi som inte strävar mot samma lycka.

22 kommentarer

  1. Vilket fint inlägg, jag känner igen mig i allt du skriver. Jag har också sett min intuition som ett sjätte sinne. Jag kan läsa av relationer, stämningar och rum på ett sätt som både hjälper och stjälper mig. För det negativa flyger ju rakt in i mig även om det inte rör mig. Sen jag fick barn har det blivit lättare att ”blockera”, men inte alltid. Kram på dig Maja, oavsett vad du skriver om får jag en riktig ”feel-good”-känsla.

  2. Ja tankarna kan säga både det ena och det andra om en situation, de kan förvilla en rätt ordentligt. Men så finns det något annat en mycket visare källa inom oss som kommer med det som är sant för oss en s.k magkänsla. Var glad för att du kan känna av och att du lyssnar in vad den vill säga dig🌝

  3. Fina älskade svärdotter. Jag är så glad att du är du. Du är modig, stark, du visar hela ditt känsloregister med stor ödmjukhet för dig själv och livet. Du är en god förebild för alla oss kvinnor och för alla människor. Du har min support för livet 🧡

  4. Hej Maja!

    Jag känner så mycket igen mig i allt det du skriver, och även för mig är magkänslan det som oftast styr vad jag gör, vilka jag har i min närhet och så vidare. Jag är också en högkänslig person och tar in energier samt känner efter och analyserar mycket i allt jag gör.

    Jag undrar om du har reflekterat något över hur du skiljer på att magkänslan säger att du inte ska göra något för att det inte är rätt för dig, eller att du helt enkelt är nervös? Alltså hur du skiljer på att trycket över bröstet-ångesten beror på att du är på fel väg, att du borde göra ett annorlunda val eller välja en annan väg, eller att den beror på att du blir nervös över en situation som man inte vill ge sig in i. Det kan vara till exempel att hålla en presentation inför människor, hålla i ett viktigt möte eller liknande.

    Jag tycker att det är jättesvårt att avgöra och undrar ofta om det är läge att backa för att det inte är något för mig, eller om jag ska pressa mig igenom vissa situationer trots ångesten och nervositeten för att därefter utvecklas som person.

    Är det här något du har funderat på eller hur brukar du tänka och hantera situationer som dessa?
    Kram

    • Hej Johanna! Precis som du har jag svårt att skilja på ångest för att något verkligen är dåligt och ångest för att man är nervös. Tex i sociala sammanhang: man känner tex en ångest över att gå på den där festen. är det för att något dåligt kommer hända om man går, eller bara för att man har social fobi? Hmm Det är svårt att veta ibland! Min magkänsla säger typ alltid att jag ska avstå saker och vara hemma!

  5. Hej Maja! Brukar aldrig kommentera såhär men måste säga att du har varit en stor inspiration för mig under flera år nu. Tycker verkligen du är fantastisk som människa! Älskar dina inlägg på alla sociala medier och hur ärligt och innerligt du skriver. Har du hört om ordet starkskör? Jag känner igen mig så väl i det och även i dig i många situationer. Det finns en bok som heter ”drunkna inte i dina känslor – en överlevnadsbok för sensitivt begåvade” som jag verkligen vill tipsa om till dig!

    Kram Amanda

  6. Känner igen mig så till TUSEN i detta!
    Jobbigt dock när människor i ens närhet tycker att man är feg, överanalyserar saker och ting etc. Men eftersom du nämner att denna ”känsla” är viktig att lyssna till även i familjesituationer – hur kan/ska man bete sig om man upplever att det finns extremt dålig energi i en relation inom sin familj, eller till en person som igår i ens partners familj vilket tvingar en att umgås fast man själv gärna hade sluppit… samt om man har svårt för att dra på ett poker face – vilket i sig är extremt energikrävande…
    Hoppas du vill ge lite tips! <3

  7. Hej fina fina Maja <3

    Så himla bra inlägg och så sant. Älskar din blogg och du är den enda bloggaren jag följer dagligen. Så himla genuin och härlig. Fortsätt med det du gör, för det är så bra <3. Kram

  8. Snälla skriv en bok! Älskar när du gör sånahär inlägg. Du är verkligen en stor inspiration för mig och din blogg är som terapi för mig. En blandning av allt. Tack!🧡

  9. Himmel vad jag behövde läsa det här just idag, just nu i livet. Du är fantastisk och du ger så otroligt mycket genom att bara vara du och resonera högt till oss andra på det här viset. Tusen, tusen tack! Ett tryck över bröstet försvann just precis av att ha läst det här ❤️

  10. Jag tror att det är något som du har fått med din barndom att utveckla dina känselsprön. Du har säkert känt av stämningar hemma och lärt dig lyssna efter dom. Du har säkert fått anpassa dig till olika situationer som uppstått och gått in i dig själv för att lyssna på din intuition. Lite som en medberoende.

  11. Hej Maja! Ett annat låttips som jag tror du skulle älska är sagoblått av Cherrie, den är verkligen så fin och låter som kärlek och varma sommarkvällar.

  12. Blir så glad för att du delar detta! Du är min inspiration!!! Ser så mycket upp till dig! Du är en förebild för så många!

  13. Jag känner igen mig i det du skriver och tror de är en stor del av att vara högkänslig. Att man plockar upp andras känslor och atmosfärer. Vilket kan vara en välsignelse då man kan se och känna saker som ingen annan gör och som du skriver rädda situationer och förutse saker. Men nackdelen är när det tynger en själv och man bara vill skaka av sig andras negativa känslor. Hur brukar du hantera din högkänslighet? (Har för mig att du nämnt det någon gån).<3 <3

  14. Hej Maja,
    Tack för ett så fint, ofiltrerat forum du har skapat. Det är alltid så skönt att få läsa dina texter om verkliga livet.
    Jag vet inte om det här blir en fråga, eller om jag kanske bara behöver skriva av mig.
    Jag är en väldigt ung tjej som sprudlar av kreativitet. Jag har en pojkvän som gör det likaså. I dagsläget så känns allt stilla. Varken jag eller min pojkvän ”kommer någonvart” känns det som, med våra drömmar och ambitioner. Ingenting händer. Jag har känt mig nedstämd och tappat lite vem jag är, och vad jag vill. Det är som att jag har så mycket i mig som jag behöver ”springa av mig”, men jag vet inte vilket håll jag ska springa åt, och med vem – något som tidigare har varit en självklarhet. Är det den drömmen som jag fortfarande vill åt eller har den förändrats? Är det med min pojkvän jag ska ”springa” med fortfarande, eller känner jag inte längre så?
    Har du någonsin upplevt, att något du känt med magkänslan är rätt en dag, tillslut en annan dag kanske är helt fel? Att man tvivlar på det man en dag kände med hela hjärtat att det skulle vara rätt? Är det en fas jag går igenom där jag inte ska göra några förhastade beslut eftersom att jag inte ser allt så klart just nu?

  15. Maja! Så sjukt, det är som att du skrev ner mina tankar i din blogg, som att jag läste mina egna ord. Har också en otroligt stark intuition och har med åren lärt mig att lita på min magkänsla. Jag har många gånger drömt saker som sedann har hänt vilket gör att jag sällan tvivlar på energierna jag känner av!

  16. Så intressant inlägg! Jag skrev faktiskt en högskoleuppgift som involverade magkänsla för många år sen. Och det finns inte en enda akademisk artikel som visar på att det finns nåt som heter magkänsla. Såklart, som med alla andra mjuka frågor och känslor så finns det inga logiska förklaringar på det. Vad forskningen säger är att en ”magkänsla” egentligen bara bygger på dina tidigare erfarenheter som du kopplar ihop med den stunden du är i just nu. Tex, du är ensam i ett garage och möter en man som går mot dig, hela din kropp varnar att den här situationen liknar något du har sett eller hört om tidigare som innebär fara. Eller att du ska på ett möte med någon som har ett utseende/kroppspråk/sätt att uttrycka sig/bakgrund som du förknippar med något som du kanske inte tror på eller inte tror kommer funka och du tackar nej till ett samarbete/jobb/möte etc. Ska också tillägga att detta gör hjärnan på mindre än en sekund. Du hinner alltså inte ens reflektera över det utan din hjärna gör en screening av tidigare erfarenheter direkt som för dig uppfattas som en magkänsla som känns rätt eller fel.
    Man kan välja att tro på både och men för mig (som anser mig ha en stark magkänsla :)) var det här en ögonöppnare och kanske berodde mer på mina fördomar och analyser av mönster man sett tidigare som får en att fatta beslut som också gör det lättare att väga för eller emot. Är det här verkligen bara ”en fördom” eller finns det något vettigt i det?

  17. Hej! HERREGUD vad jag känner igen mig i det du skriver! Pratade med min massör om detta för några veckor sedan och då tipsade hon mig om att läsa ”Den magiska gnistan”. Lyssnar just nu på den på BookBeat. Det är en bok som förklarar det du beskriver med just magkänslan och vilka vinster vi kan dra av att lyssna in den intelligens som finns i universum. Vi måste bara lära oss förstå signalerna och öppna upp. Superspännande och ger många förklaringar samtidigt som den också är utmanade tankar eftersom den förklarar hur man kan fortsätta utvecklas! / Frida från Borås

  18. Hej Maja! Har tänkt på ditt inlägg en hel del då jag står inför ett riktigt vägskäl i livet och ibland känns det så läskigt att lita på magkänslan även fast man vet att det är rätt. Tänkte därför lite på magkänsla och om jag vågar lita på den då det känns som att många ofta tycker att magkänsla eller intution är något larvigt och inte tillförlitigt. Men jag drog mig till minnes en stark upplevelse jag har från att INTE följa min magkänsla. För ungefär ett år sedan var jag på arbetsintervju för ett jobb jag verkligen ville ha inom ett företag som jag visste skulle öppna många dörrar. Jag ville verkligen ha det jobbet och tyckte att det kändes som att det skulle passa mig bra. Efter intervjun kändes allt skit rent ut sagt. Min spontana magkänsla var på en gång att den här chefen och det här jobbet kommer att stjäla all min energi. När jag kom hem och pratade med familj och vänner om att jag fått jobbet jag länge pratat om att jag ville ha så tror jag att alla på en gång inte var så glad som förväntat. När frågan dök upp ”men hur känns det då?” så var mitt svar ALLTID; jag fick jobbet. Men det kändes inte bra. Jag och chefen för företaget hade då pratats vid i max 40 minuter. Jag avfärdade därför känslan som nervositet och att jag iallafall skulle prova. Det var faktiskt bland det värsta jag gjort. Chefen (och jobbet i sig) var verkligen under all kritik. Jobbet och känslan jag hade kring det och min chef gjorde att jag skärmade av mig från mina vänner och min familj. Efter ett par månader tror jag att alla utom jag själv förstod att jag hade gått in i en depression. Gud vad jag önskar att jag hade lyssnat på min intuition som hade så rätt. Sex hemska månader jobbade jag där innan jag fick totalt nog och sa upp mig. Är så glad över att det inte bara är jag som känner starkt, redan vid ett första möte med någon, att det är något som inte alls stämmer. Känns så skönt att gå in här och känna lite pepp att magkänslan är viktig för att ta en vidare, men också ibland avvakta om det inte känns bra och ta nästa chans som kommer istället. Kan se på min situation lite annorlunda nu genom ditt inlägg och alla fina kommentarer om att våga lite på den starka känslan. Tack för en fantastisk blogg, youtubekanal och instagram! Du inspirerar mig varje dag genom dina kanaler och jag läser/tittar på ALLT. Blir nästan rörd av dina kommentarsfält också <3 alla är så fina och peppande här. Fantastiskt vilket imperium du skapat och vilket forum du (vi!) har här! Stor kram till dig och fina TL!

Skriv en komentar