Maja Nilsson Lindelöf

God kväll på er. Åh jag har längtat efter att få skriva här inne idag och nu, när TL har nattats och sushi är påväg hem till den här gräsänkan så har jag äntligen tiden.

Den här veckan känns livet så mycket härligare. Jag känner mig glad igen och trots sömnbrist och behov av närhet från Victor så är jag inte längre lika svag utan tvärtom, jag känner mig så stark. Någonting som jag har lärt mig med mina toppar och dalar är just det att allting är bara för stunden, vilket verkligen har blivit en tröst för mig när jag känner mig låg. Det är bara för stunden. För sen kommer en ny vecka och allting liksom glittrar igen.

Jag har fått många frågor om hur jag hittade min psykolog och framförallt hur jag hittade någon som vill ha möten över skype. Jag googlade och bokade en tid hemma i Västerås först och tanken var nog att jag skulle träffa henne dom gångerna jag var hemma men jag kände redan efter första mötet att jag verkligen behövde träffa henne kontinuerligt så jag frågade om hon var intresserad. Om jag förstod det rätt så är det ingenting hon brukar göra men kanske kände hon att vi liksom klickade eller att den här unga damen verkligen behövde hennes hjälp (hehe) så hon gick med på att testa ett skype-möte och efter det har vi bara fortsatt. Så ett tips är att googla upp någon som bor i samma stad som dig (bor ni också utomlands så boka in ett möte när ni är hemma nästa gång) och med lite tur så kör psykologen även över skype. Jag får också många frågor om hur man överhuvudtaget hittar en psykolog och jag hade förstått sen innan att det kan ta tid att hitta någon man gillar så därför googlade jag väldigt snabbt och tog nästan första bästa som jag såg med utgångsläget att jag kanske fick testa en annan gången efter. Nu hade jag tur att det funkade direkt. Så mitt tips är att googla eller att fråga runt, vet att jag fick flera nummer av min svärmor men att alla var fullbokade när jag ringde.

Sen har jag även fått frågor om hur det fungerar att gå till en psykolog och att det känns lite läskigt. Jag förstår det helt och hållet. Jag har aldrig skämts över att jag går till psykolog och nu ett år senare så skulle jag rekommendera alla att göra det. Jag tycker att det är så häftigt hur man växer som människa och jag tror att alla skulle må bra av att prata med någon som får en att verkligen förstå sig själv och ens beteenden. Hon har haft så rätt med så många grejer som jag själv aldrig hade reflekterat över. Och jag känner hur jag växer som människa tack vare henne. Efter varje möte springer jag ut till Victor och berättar allt hon har sagt och både han och jag får aha-upplevelser. Som att vi både ser allting klarare.

Hur som, jag hade ingen aning om vad som väntade när jag gick dit och jag visste knappt vad jag ville prata om. Eller jo, jag vill prata om min svåra ångest jag hade och jag ville bli kvitt den. Så jag bara grät den timmen och förstod att jag inte riktigt hade bearbetat saker och ting. Så som att min bror fick psykos eller komplicerade relationer i min familj. Att min ångest var sorg och ilska.

Men jag hade ju också gått till en underbar livscoach innan där vi hade pratat om livet och där jag fick med mig knep om hur jag skulle hantera vardagen. Bli snällare mot mig själv. Göra tacksamhetsövningar. Andningsövningar, allt det där. Jag älskade att prata med henne (även då över skype) men efter ett tag kände jag att jag behövde grotta ner mig i det som gjorde att jag aldrig blev kvitt ångesten.

Idag när jag bokar mötena så har jag oftast någonting jag vill prata om. Jag kan skriva ner anteckningar i mobilen, typ som ”varför blir jag stressad och skjuter upp att svara på viktiga mail”. Eller om en relation som inte fungerar eller en jobbig känsla i kroppen. Ofta leder det ena in på det andra och vips så har en timme gått. Men ibland har jag inte ”haft någonting att prata om” och då har ju hon fört anteckningar som hon kan ta upp från ett tidigare möte och sen sitter man där igen och gråter och pratar. Det häftiga med just psykologer är ju det att dom läser av en och plockar upp grejer man kanske säger i förbi farten som man inte har någon aning om betyder någonting. Så vill man gå till en psykolog så var inte rädd för att du inte vet hur det går till, dom är så proffsiga att det kommer flyta på ändå.

Livet handlar om så mycket saker men för mig har det senaste året verkligen varit att växa i mig själv. Förstå mig på mig själv, ha en självinsikt. Och framförallt vara trygg i mig själv och mina val. Att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Det är en härlig känsla att förstå det.

6 kommentarer

  1. Hej Maja. Så fint att du delar med dig och ger dina tips om att gå till en psykolog, tror just det första steget är som svårast för många, iallafall är det så för mig. Det var jag som lämnade en kommentar om detta igår, jag bor i Västerås och måste ta tag i det nu. Vill du säga vem din psykolog är? Googlat runt och vet inte vem jag ska börja att testa med, tänkte att du kanske hade tips till mig. För som du skriver är det så svårt och veta vem man ska vända sig till först när man inte vet något om någon. Har ingen i min närhet som gått till någon här. Kram <3

  2. Vill bara tipsa om http://www.ahum.se där man svarar på cirka 30 frågor om sitt mående osv och så matchar den hemsidan en med ett gäng psykologer som ska passa en!

  3. Jag vill tipsa om kurator på ungdomsmottagningen, där jag bor är det gratis tills man fyller 25 år och träffa dom. Det var toppen för mig!

  4. Just precis, du är den viktigaste personen i ditt liv så är det bara. Alla andra är människor som kommer in i ens liv och endel försvinner ur ens liv. Det är stor rikedom att kunna vara i sitt eget sällskap och känna harmoni och göra det som känns sant för en själv säga nej när andra vill att man ska säga ja. Kan man vara ens egen bästa vän i alla lägen då är det fantastiskt.

  5. Hej Maja! Förstår självklart att dina pyskologbesök är privata, men har du lärt dig något generellt från dina möten som du kan tipsa oss andra om? Typ vad man kan göra när man känner sig stressad, eller hur man kan hantera vissa känslor etc?

  6. Tack för detta inlägg, det kommer precis i ett tidpunkt för mig. Jag lever med mycket ångest kring döden och sjukdomar. Jag pluggar till sjuksköterska och bröt ihop för min handledare på min praktik förra veckan men har egentligen under en lång tid vetat att jag måste gå till en psykolog. Men jag har inte vågat förens nu. efter detta inlägg så har min handledare hjälpt mig att kontakta en psykolog som kan hjälpa mig att distrahera mina tankar och förhoppningsvis slippa denna hemska ångest. Tack för ett otroligt viktigt inlägg. <3

Skriv en komentar