Maja Nilsson Lindelöf

Så var den här veckan över och helgen väntar, nu får vi iochförsig aldrig en helg-känsla utan våra helger består ju alltid av att Victor har match och sover borta och är borta minst en dag men jag tänkte iallafall låtsas som om att det är fredag för oss också idag. Victor är iväg och jag har precis nattat Ted Louie, jag har lite jobb som väntar men sen ska jag logga ut och äta en mysig middag och ta ett bad.

Det är någonting som skaver och inte känns riktigt bra men jag vet inte vad och jag tror att en kväll av att ladda om är vad som behövs. Jag har varit orimligt trött sen vi kom tillbaka från Sverige, känt mig sliten och låg så ett bad, en serie och tända ljus är vad jag kommer att spendera kvällen med. Jag känner mig lite mellan två världar just nu. En mamma-värld där jag vill spendera all min tid och energi till Teddan, och en jobb-värld som jag är så sugen på att verkligen lägga in en ny växel i men har nästan bara lusten men ingen energi att utföra det med. Eller jag kanske inte känner mig så kluven egentligen, mer bara trött, att min energi inte finns där just nu för annat än just Ted Louie (vilket sig bör) men jag önskar bara jag orkade organisera huset för jag hade mått så mycket bättre då, önskar att jag hade orkat ta tag i en stor dröm jag har som ligger i viloläge, önskar att jag bara orkade mer. Men jag försöker bara landa i att livet bara är såhär ibland, ett mellanting. Kanske är det för att hösten är runt hörnet, det ligger förändring i luften och energin kanske bara laddas om.

Jag tycker iallafall att jag har blivit duktig på att omfamna mina känslor, istället för att övertänka det så accepterar jag att idag mår jag såhär, och imorgon vet jag att det förmodligen är bättre. När jag vaknade imorse och det skavde så gick jag ut på en långpromenad med Ted Louie. 7 km i det härliga vädret, och så lyssnade jag på avsnitt 300 av Framgångspodden med Magnus Helgesson som jag lyssnar klart på precis nu när jag skriver.

Vid tre kom Victor hem och tog en febrig Ted Louie och jag åkte iväg en stund. Jag gick till gymmet och tränade och efteråt köpte jag hem blommor, sen gick jag bara runt där en liten stund. Och tog en stund för mig själv.

Och nu ska jag sätta mig här, och bara vara <3.

10 kommentarer

  1. Och jag har varit ute och gått i ett underbart soligt väder idag på morgonen med podden Livet på läktaren och den är superbra😊

  2. Alltså du är en sån inspiration som vågar skriva ärligt om livet i alla lägen. Även fast det kanske inte var det mest känslosamma inlägget så berör du ändå & får mig tårögd av nån anledning! Fina Maja, va alltid dig själv för de kommer du komma långt på.

  3. Hej Maja!
    Idag ska jag prova bröllopsklänning för första gången idag inför mitt bröllop nästa år, så spännande!
    Jag har däremot ingen aning om vad jag vill ha och inget jag ser på bild känns rätt.

    Jag vet att du sagt att du inte kände dig 100 i en av brudklänningarna du hade, minns inte om det var så med båda klänningarna du hade men har du något tips om hur jag ska göra för att undvika den känslan på min bröllopsdag?

  4. Maja, tack för din fina och ärliga blogg! ❤
    Jag har ett ”problem” om jag skulle lyfta med fler, tror detta är ett bra forum. Jag har dejtat en kille på distans (sthlm-örebro) i nästan två månader nu och jag tycker verkligen om honom. Vi har båda berättat att vi börjar tycka om varandra, längtar efter helgerna då vi ses. Jag skulle verkligen kunna se oss som ett par i framtiden. Vi är lika men ändå olika, tror vi kompletterar varandra bra. Men jag är så himla nojig och orolig – ”Är han verkligen mannen i mitt liv?”, ”är jag tillräckligt kär?”, ”Tycker han om mig?” Osv osv. Överallt läser man på nätet att vara kär känns som att man har fullproppat av fjärilar i magen så fort man kollar på varandra, och jag känner inte så. Visst, jag kan bli pirrig ibland men jag känner inte att jag kommer sprängas av pirr… Men det här är den första killen jag träffat som jag faktiskt vill bli tillsammans med. Alla killar jag dejtat tidigare har jag inte velat ha som min pojkvän, aldrig sett en framtid med.
    Hjälp!! – ”Ska” man vara såhär orolig och nojig i början av dejterna? Hur vet jag att det är den rätta? Är det fler som upplevt samma sak?
    Stor kram!

    • Hej Hanna! Jag kan kan igen mig i det du skriver! Jag träffade min pojkvän i England, några månader innan jag skulle flytta hem igen, och trots att jag hade ett pirr imagen av att tänka på honom var jag lite nojig. Tankar som ”är det värt att ha distans?” och ”är han den rätta?” och ”tänk om x händer?” Jag tror att den här ”nojigheten” är ett tecken på att man faktiskt BRYR sig – ibland tror jag att oro eller övertänkande gör att man kanske inte känner pirret. Men så tar det ju ett tag att känna om en person är den rätte också. Bara att du kan se en framtid med den här killen gör det ju värt att satsa på förhållandet – avstånd och liknande löser ni med tiden. Och om du sen inser att han nu inte skulle vara den rätte så är det okej med, man kan ju ha bra förhållanden utan att de varar för evigt 🙂
      /slut på denna evighetskommentar

      • Åh tack tack tack för att du tog dig tid att kommentera! Så himla skönt att bara höra att fler upplevt samma sak! 😍😊

  5. Det är inte lätt att ha två hem och två helt skilda värda. Bor själv i SF och jag är alltid lite ”låg” och orkes lös efter vi har kommit hem ifrån Sverige. Men som du skriver finns det en ny dag imorgon och man måste bara acceptera att ibland mår man inte så bra. Och det är ok! Tack för att du så bra delar med dig utav både det goda och det mindre roliga i livet. Precis som det är för de flesta. En sann inspiratör är vad du är! Kram!!

  6. Hej fina fina Maja! Jag undrar om du är nöjd med din bugaboo vagn eller om du nu i efterhand hade valt EB annan? Massa kramar du är bäst !

  7. Hej fina fina Maja! Jag undrar om du är nöjd med din bugaboo vagn eller om du nu i efterhand hade valt en annan? Massa kramar du är bäst !

  8. Maja! Man är sååå trött första året, och tom åren som mamma och förälder… mitt tips: sömn och vila är det viktigaste… för att orka vara mamma och förälder… så ta det lugnt och och njut av dom stunderna du kan vila, ist för att jobba… jobb finns alltid kvar, men inte ens små barn, som hux fluxr stora… kram:)

Svara till M Avbryt svar