Maja Nilsson Lindelöf

Hej fina kloka Maja. Jag läser din blogg varje dag och jag tycker att du är en sån genuin och varm människa och undrar om du kan hjälpa mig? För en vecka sen ”föreslog” han att vi kanske borde göra slut. Det högg till i hjärtat och jag tappade andan. Han sa att vi inte behövde bestämma något där och då. Han somnade och jag låg vaken hela natten. Dagen efter ringde jag i förtvivlan när jag slutat jobbet och frågade om vi gjort slut eller inte, jag kunde inte tänka klart och trycket över bröstet blev bara tyngre. Han svarade att han var ledsen att jag var så ledsen och att han fortfarande bryr sig men han skulle kliva på en partybåt och kunde inte prata, sa att vi hörs en annan gång. Kvällen gick och jag satt som en zombie på en middag och bara grät. Lördagen kom och inget missat samtal, inget sms. Jag ringde honom i desperation men inget svar. Han ringer upp 2h senare och säger att han sovit, jag frågar om jag kan komma hem och hämta kläder (sov hos mina föräldrar första natten) och det kunde jag. Klev in i vårt hem och såg honom sitta i soffan och kolla fotboll. Då brast det igen jag sa det ena och det andra, att han är respektlös och att jag känner mig helt betydelselös. Att våra 3 år tillsammans varit bortkastade.

Han sa att han inte vetat vad han skulle säga så han drog på rave efter partybåten. Han sa att jag lät så ledsen och upprörd när jag ringde så han visste inte vad han skulle göra – då har det gått 24h utan något försök till kontakt. Han sa sen att det bästa för oss är att vi gör slut och pga att jag känt mig så otroligt bortkastad de senaste timmarna höll med honom. Sa att jag aldrig mer vill att han kontaktar mig och att jag aldrig mer vill se honom. Han såg chockad ut och jag lämnade lägenheten men satt (vad som kändes i en evighet) och skrek i bilen. Detta var i lördags eftermiddag. Idag är det måndag en vecka senare. Jag ringde honom på söndagen för att fråga om praktiska grejer kring lägenheten och fråga varför han inte hört av sig. ”För att du sa att du inte ville det” var hans svar. Det är sant men vill inget annat än att han gör det. Visar nån ånger, nån sympati, nån respekt. Känner mig så jävla obekräftad, övergiven och bortkastad. Kan inte andas, kan inte sova, kan inte äta. Vad fan gör jag? Han är mitt liv. Han är mitt allt. Vi pratade framtid, barn, börjat inreda det hus vi byggt på hans mammas landställe. Allt bara faller. Hans familj är min andra familj. Vad gör jag? Får panik av att tänka att min liv inte är med honom nu. Att han finns där ute nånstans, med mitt hjärta, och lever livet. Han är så fin när han skrattar, så otroligt snygg, han ögon blir halvmånar när han ler. Och aldrig nånsin igen kommer han vara min.

Vi har endast pratat på telefon 3 ggr efter att detta hände, och den senaste veckan har varit helt brutal. Varje gång vi pratat har jag brutit ihop, att höra hans röst är en sån trygghet men sättet vi pratar på är som att prata med en främling, fast jag vet att han är min närmsta person. Jag ringde honom bara för att få höra hans röst. Han sa att han mått dåligt över att han känt att jag hatade honom. Jag sa att jag inte hatar honom, såklart, men att jag var ledsen. Han blev genast lättad. Och återigen känns det som att jag inte betytt ett skit. Att han bara mått dåligt för att han trott att jag hatade honom, inte för att det är slut eller för att han gjort mig ledsen. Snälla snälla hjälp mig för jag sjunker nu. Hur överlever jag detta?

Massa kramar /T

Åh mitt hjärta gör alldeles ont efter att ha läst det här. Det låter som en mardröm allting, att den man har delat så mycket med beter sig så iskallt. Och det känns som en alldeles för tung fråga för mig att svara på, jag vet inte själv hur jag hade reagerat i den situationen överhuvudtaget. Däremot har jag varit med om en del grejer innan Victor där jag lärde mig väldigt mycket om självrespekt. För trots att ens hjärta har gått sönder och trots att det enda man vill är att han ska höra av sig eller ta tillbaka en så måste man komma ihåg sitt egna värde och just nu låter det som om att han inte överhuvudtaget visar någon respekt överhuvudtaget mot dig. Så jag hade låtit situationen vila. Logga ut. Du kan inte göra någonting åt saken vilket är lika hemskt som befriande, det ligger inte i dina händer just nu utan han gör sina egna val och du måste backa och låta det vara tro jag. Jag såg att fina människor hade svarat på din kommentar, bland annat att skriva ett brev till honom vilket jag tyckte lät fint. Gör vad som känns bäst i hjärtat, skriv ett långt sms eller be om att få prata med honom i telefon en gång. Men sen räcker det. För även om kärlek inte alltid är ömsesidigt så måste respekt vara det, och kan han inte ens ge dig en gnutta av sin tid att försöka förklara eller prata med dig så får det faktiskt vara, för nu. Ta tiden till att ta en promenad, var med en vän eller dina föräldrar. Ät choklad, gråt. Och sen kommer han att ringa, förr eller senare och då kanske du känner som du gör nu, eller så ser du annorlunda på situationen. Oavsett får du aldrig glömma ditt egna värde, det finns så många grodor där ute som behandlar tjejer så fel, och så finns det prinsarna. Och du, förtjänar en riktig prins. Som för i helvete ringer upp fast du säger åt honom att inte ringa, och som inte sitter där helt obrydd och tittar på fotboll när du kliver in i er lägenhet eller åker på RAVE MITT I ALLT?? Skickar all min styrka och kärlek, och jag hoppas att mitt svar hjälpte lite iallafall. <3 Och du! Du överlever visst det här.

Hej!
Kan du tipsa, berätta hur du tränar och vad?
Jag fick också barn i mars och har inte vågat ännu börja springa och är osäker hur jag ska komma igång på gymmet.
Hälsning!

Hej! <3 jag tänkte skriva ett längre inlägg om träning i veckan! <3

Finaste maja! Älskar din blogg  Fick en fundering, i ert poddavsnitt 60. Livscoach eller psykolog (ja, jag lyssnar om eran podd för andra gången, för ärligt talat finns det inget bättre eller roligare att lyssna på) diskuterar ni barnmat och då började jag fundera på vad äter TL? Köper ni barnmat eller lagar ni egen? Eller gör ni både och? Och vad isåfall? Kul att veta eftersom vet att du har intresse för mat och kost! Kram på dig 

Hej! HAHAHA nu fick jag mitt ett gott skratt, snacka om att jag får ta tillbaka allt det jag sa om barnmat. Absolut hade jag velat göra egen barnmat men jag har ingen aning om vart den tiden skulle finnas till??? Jag sitter just nu fortfarande i träningskläderna jag tränade i 12 idag och har inte hunnit duscha än. Ted Louie nattades vid 18 och sedan dess har jag jobbat så nej, här blir det inga storkok. Vi kör på klämmisar och häromdagen köpte jag hem barnmat i burk för första gången, däremot försöker jag bara köpa ekologisk/organisk barnmat och läser alltid innehållsförteckningen. För mig är mat och näring väldigt viktigt, även för Victor så vi kommer att vara ganska så noggranna med det när han blir större och där kommer vi att vara konsekventa. Mycket grönsaker till maten, vi ska verkligen försöka få honom att äta så mycket som möjligt av allting (jag förstår faktiskt inte varför det finns barnmenyer med pannkakor, pizza och hamburgare när man kan be om en mindre portion av fisken som finns på menyn eller en härlig gryta). Jag skulle exempelvis få aldrig klara av en dag om jag åt pannkakor och sylt till lunch så varför borde jag förvänta mig att mitt barn kommer att hålla humöret uppe, leka och härja utan galna humörsvägningar på samma grunder? Jag tror att det blir bättre och enklare för både barn och vuxna om dom lär sig tidigt att man dels äter det man blir serverad och får en stor variation på maten. Sen vill jag undvika socker så länge det bara går, jag tror på att man kan göra det härligt för barnen med en fruktsallad, russin och färskpressad juice på lördagskvällen istället för godis, snacks och läsk. Missförstå mig rätt, Ted Louie kommer få uppleva livets goda också, glass och påskägg, men inte i tidig ålder och efter det i en måttlig mängd! Stor kram <3

Häärligt samarbete! Älskar mom jeans men är osäker på storlek så här efter graviditet. Hur är de i storlek, velat mellan 36 & 38?!

Jag valde 38 på alla mina jeans från Gina! <3

Undrar precis som alla andra vart de ljuvliga tofflorna är ifrån?? 

Zara Home <3

Hej Maja! Tack för fantastisk blogg!
Har fått för mig att du lasrat dig någon gång.., om det stämmer undrar jag bara om du kan ge en liten recension på hur resultatet blev, om det håller och om du var nöjd? Undrar hur det här med laser funkar!

Hej! <3 Ja jag håller FORTFARANDE på och har gjort i snart fyra år. Däremot hade jag ju paus i ett år under graviditeten så senast jag lasrade var nog maj 2018. Däremot har det väldigt lite kvar men fortfarande såpass mycket att det stör mig. Jag vet dock inte om det beror på vart man går? I Portugal gjorde det väldigt ont att lasra medan det här i England inte ens känns, så jag vet inte om man kanske inte behöver göra det så länge beroende på rätt teknik? Sen har jag läst att det tar x antal gånger och man måste ofta vänta emellan behandlingarna och jag är lite lat så ibland har det gått sex månader emellan. Helt klart det bästa jag har gjort iallafall, så skönt och jag är så nöjd.

Hej Maja! Förra året minns jag att du hade köpt en svart kappa från Ganni. Jag funderar på att slå till på den i år. Är du nöjd med den med kvalité, passform osv? Älskar din blogg! Kram

Jag ÄLSKAR min kappa från Ganni och är helt övertygad om att den kommer att hänga med många år. En tjej i laget har likadan och hon fick uppdatera sig förra hösten för att hennes var så använd och sliten. Den är så varm och ändå inte för tung! Precis som någon annan skrev hade jag valt en mindre storlek! <3

Har du sett The real housewives of Cheshire någon gång? Tänkte att det var lite kul med tanke på var ni bor.

Hej! Haha nej jag har inte kollat än jag vill dock! Det spelas ju in där vi bor och jag har tillochmed fått förfrågan om att vara med, vet också att några av dom tränar på mitt gym så jag måste nästan kolla bara för det!

Maja, jag behöver ditt stöd & pepp. Vill egentligen inte skriva mitt namn för om någon som känner mig kanske läser det.
Men i några månader har jag och min sambo försökt bli gravida, men varje månad kommer mensen.. Jag börjar ju såklart grubbla om det är något fel på mig, vad ska man göra? Finns inget annat jag tänker på just nu än att kanske få ett litet pyre. Det har typ gått så långt just nu att jag inte ens vill umgås med barn eller se barn.. Känns som det går så lätt för alla men inte för mig och ärligt talat? Vem ska man prata med? Känns inte som någon förstår och allt ska ju också vara så hysch hysch…
tacksam för pepp..

Hej! Och för det första, massa massa kärlek. Åh jag kan inte ens föreställa mig hur det är att gå igenom det du gör. Jag har ju inte någon erfarenhet överhuvudtaget när det kommer till det här, jag trodde faktiskt inte att vi skulle ha det så enkelt att få barn som vi hade så jag var nästan beredd på att få känslorna av att behöva vänta och längta och nästan gå sönder av desperation. Men nu blev det ju tvärtom istället, paniken över att det gick för fort. Med det sagt så har jag verkligen förstått det här året att det är så olika för alla och framförallt nästan mer vanligt att det tar tid än att det händer på en gång. Jag vet flera som har kämpat eller kämpar för att få barn som är i din situation. Och det är precis som du skriver lite hysch hysch, förmodligen för att det kanske är så jobbigt för så många att prata om. Men jag tänker att kanske läser någon det här och kan ge dig råd eller fina ord om egna erfarenheter. Jag vet även att det finns poddar där man kan få höra folks historier (Babykaos exempelvis), googla på det, jag kan tänka mig att det är skönt att höra. Och jag önskar dig all lycka, den dagen du blir mamma kommer din bebis bli så bortskämd med kärlek efter all längtan. STOR kram.

17 kommentarer

  1. Åh mitt hjärta värker för kvinnan som kämpar med att bli gravid. Jag och min man har försökt i över 2 år, snart 1 år sedan vi sökte hjälp… för mig har känslan att inte vilja vara med andra barn funnits, snarare tvärtom – vill vara med alla barn hela tiden helst!

    Min största stöttepelare (och självklart min man såklart, vi sörjer vår barnlöshet tillsammans ♥️) är en nära vän som gått igenom samma sak, och idag har de världens finaste dotter och nu en liten son de fick utan svårigheter. Jag tänker mycket i banorna ”vi blir gravida när just VÅRT barn är redo”, alltså att vi väntar på det barn som är helt rätt för oss är redo, precis som det varit för min vän och även syster som kämpat.

    Det är sååå tufft att gå igenom detta när man känner att man är helt själv i det. Personligen började jag svara på frågorna om när vi ska skaffa barn med att ’Jo vi försöker och har gjort det ett bra tag och man kan inte bestämma när ett barn ska dyka upp.’ För mig har det öppnar flera konversationer med både kollegor och främlingar, så prova gärna att yttra liknande ord för personer du antingen har förtroende för eller som du vet att du aldrig kommer träffa igen – ibland är det enklare att öppna sig flr främlingar.

    Vill även framhäva att det inte betyder att något är fel på er bara för att det har tagit några månader! Det kan vara att ni försöker på fel dagar också, eller bara att det helt enkelt inte sker (mycket ska klaffa invärtes för att det ska bli en bebis).. använd gärna Natural Cycles för att hitta din ägglossning och veta vilka dagar ni ska ha sex.

    Vill även tipsa om podden Jag vill ha barn som jag själv precis funnit och som är en fantastisk podd för detta!

    Massa kramar till dig!

    • Åh, lider med er som längtar efter barn! Jag har en liten bebis här hemma nu som kom till oss efter fyra års försök och 8 ivf-behandlingar. Håller tummar och tår för er som kämpar!

  2. Åååå skulle så gärna se dig i real housewives of cheshire. Varför tackade du nej och kan du tänka dig något sånt i framtiden? 🙂 kram

  3. På första frågan om killen som är iskall. Mitt ex gjorde precis likadant. 3 år tillsammans, vi hade upplevt allt. Bott ett år utomlands ihop, hans familj var min familj, hans systers barn var jag gudmor till. Sen började det bli lite trött och segt men jag ville hela tiden försöka och han ”lurade” mig oftare än inte. Tillslut, mitt under middagen när jag trodde det var bra så säger han att nope, det får vara bra såhär. Jahap. Han somnade gott sen och jag låg vaken hela natten. På morgonen åkte han till jobbet, sa hej då. Jag packade min resväska, satte mig på tåget i en massa timmar hem till mina föräldrar och såg honom aldrig igen. (Åkte ner en helg när han var borta och packade ihop och lämnade nyckeln). Vi hördes av 2 ggr efter vi hade somnat ihop sista gången. Jag var förkrossad, han var iskall. MEN detta är 5 år sedan. Jag insåg att jag var knappt lycklig med honom ändå, jag har samma relation till hans syster och barn idag ändå, jag hade time of my life efteråt och 2 år senare (alltså 3 år nu) är jag tillsammans med världens bästa kille som visa respekt, samtala hela tiden, prata om känslor och allt. Det är fantastiskt. Du överlever. Men i know the feeling. Jag låg i min säng i två veckor hemma hos mamma och pappa. Min kompis påminde mig att duscha. Kämpa kämpa kämpa. Smsa inte, kolla inte hans instagram, sätt schema på att duscha, äta, och umgås med vänner. Klyschigt men det funkar.

  4. Till dig som inte blir gravid: jag har varit där du är och jag vet hur otroligt tufft det är när ens högsta önskan är att bli gravid aldrig slår in. Det finns otroligt bra hjälp och stöd att få så låt inte tiden rinna iväg. För varje dag, varje månad varje mens skär i hjärtat 💔 Börja med att prata med en barnmorska/gynekolog gällande er ofrivilliga barnlöshet. Kanske visar det sig att det finns fysiska anledningar till att ni inte blir med barn och att det därför inte spelar någon roll hur många gånga ni försökt, då finns hjälp att få! Eller (som i mitt fall) så går det inte att förstå varför inget händer men hjälp behövs ändå. IVF är en otroligt fin och samtidigt skör process (ja jag säger fin för att ska som jobbar med det har ett hjärta av guld 💛) men så värt att gå igenom när slutresultatet (oftast) är den lilla skatt ni drömt om 💕 Och du ska veta att det är helt naturligt att känna som du känner! Ett tag hade jag så mörka tankar ac avundsjuka och smärta att jag inte heller ville omges av barn, se barn eller prata om barn. Men det är ju helt tvärtemot vem jag är… så då tog jag hjälp, genom min IVF behandlare, att få prata med någon för sådan mörk energi vill jag inte ha inom mig.

    För att sammanfatta: ta hjälp och låt inte tiden rinna iväg! Det är inget att skämmas för ❤️ Skulle du vilja något annat i livet (lägenhet, utbildning, jobb) skulle du ju troligtvis ta hjälp på ett eller annat sätt för att nå ditt mål?

    Till slut gick för oss på sjunde IVF försöker, jag kallar min dotter för ”Lucky Number Steven” och berättar öppet om vår resa för att ta bort det skämmiga kring att ta hjälp.

    Stor kram till dig! ❤️

    • Hahah inte kallar jag henne för ”Steven” 😅 men ”Seven”, ”Lucky Number SEVEN”. Men nu fick jag idé till ett nytt smeknamn 😂😅

  5. Din blogg är GRYM, man blir så glad, verkligen feelgood känslor när man öppnar upp den varje morgon, oavsett vad du skriver om. Att du matar på med inlägg nu är det bästa som hänt mig. Fortsätt vara genuin, du är i princip den enda ”Influencern” jag tycker om. Massor med kramar till dig och din familj.

  6. Jag gråter när jag läser första kommentaren. Av medlidande, men också för att jag just precis nu går igenom EXAKT samma sak, och jag kan känna smärtan i varje ord. Personen som jag delat mitt liv med sedan 3 år tillbaka vill inte leva med mig längre. Det kom som en blixt från ovan. Personen som jag just nu bygger ett hus med 4 sovrum tillsammans med som vi skulle fylla med barn och kärlek ser inte längre en framtid tillsammans med mig. Personen som jag skulle gifta mig med och resa jorden runt tillsammans med vill inte längre uppleva det med mig. Personen som jag älskar mer än livet själv säger att han inte älskar mig längre. Medan jag bor i gästrummet hos mina föräldrar, gråter mig till söms, rasar i vikt då jag inte kan äta pga all ångest och väntar på att höra från honom så festar han med kompisar och ter sig helt obrydd över situationen. Han sover i vår säng, i våra sängkläder. Han bjuder hem vänner till vår lägenhet och de äter mat på våra tallrikar. Han kollar på tv i vår soffa och dricker vin som vi köpt tillsammans. Han ringer när han glömt nycklarna till lägenheten på jobbet och ber om att få låna mina som om vi fortfarande delade ett liv, enda skillnaden är att han ensam åker hem till vår lägenhet. Han säger att om JAG ändrar på mig så KANSKE vi kan bli ett par igen och jag bokade direkt tid hos en mental coach. Nu, 5 veckor senare, har han fortfarande inte gett mig ett svar, han har inte gjort någonting för att jobba på oss och jag hoppas fortfarande på att han ska ta mig tillbaka…

    • Svar till A: nej men vad hör jag!! Vänta inte på honom. Han är helt obrydd över dig ju. Har han tappat bort sina nycklar, kan han fasen leta reda på de själv innan han kommer in. Han behandla dig med noll värdighet och respekt. Det finns någon annan där ute som vill resa jorden runt och bygga hus med dig. Du kan säkert inte se det nu men hen finns där ute! Jag svär.

  7. Till dig som kämpar för att bli gravid:
    Du skriver att ni försökt i några månader. Det är verkligen inte konstigt att det tar några månader, särskilt inte om man stått på preventivmedel med hormoner i som t.ex p-piller. Många hoppas och vill att det ska gå på första försöket, men kroppen behöver lite tid att ställa om hormonbalansen. För vissa går det supersnabbt och för vissa tar det längre tid. Sedan ska det ju till att man har sex vid ägglossning också, och det fönstret är ju inte superstort. Men, skulle det trots det inte funka så finns det superproffsiga barnmorskor och gynekologer att fråga. Jag har så himla många runt om mig som haft svårt att bli gravida. De allra flesta lyckades till slut ”på egen hand” medan vissa fick hjälp. Det gemensamma är att de alla har fått barn. Det kommer du också få, på något sätt.

  8. Jag gråter så jag skakar när jag läser frågan från tjejen vars kille gjort slut. För två veckor och två dagar sedan gjorde min kille slut med mig. Jag gråter hela tiden, vill bara ha honom, vill ingenting annat än honom, han är perfekt. Finns ingen annan. Tror att jag kommer dö.

    • ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ skickar massa kärlek. Och hoppas att hjärtat snart inte känns lika tungt igen.

  9. Åh vilket fint inlägg, dina ord och sättet du uttrycker dig får mig att känna att ”allt kommer bli bra” när saker känns jobbiga <3 Människorna i din närhet är lyckligt lottade som har dig i sina liv <3

  10. Hej! Vill absolut inte momshama eller något, utan mer uppmärksamma. Du som skriver att du inte vill ge ditt barn socker. Klämmisar Är socker. Så isåfall ger du ditt barn det utan att veta om. Det innehåller jättemycket, min barnmorska har sagt att man helst ska avstå det. Och tid är en prioritering, går supersnabbt och enkelt att göra egna nyttigare alternativ.
    Kram

    • Jaha? På innehållsförteckningen står det broccoli, morötter, kokosvatten, brunt ris, quino, päron och palsternacka samt 100 % organiskt? Måste dom inte skriva då om det är socker eller tillsatser i? Får kolla upp det! Sen förstår jag såklart att det är socker i fruktklämmisar eftersom att det är fruktsocker i frukt men det är inte i mina ögon samma sak som att äta en ballerinakaka! Puss

Skriv en komentar