Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

augusti 2019

Browsing
ÄNTLIGEN så har jag landat i soffan efter en alldeles för tidig morgon (Ted Louie har börjat vakna 04 varje dag och är vaken en timme eller två så vi är helt slutkörda) en flygresa som gick väldigt bra och en snabb visit till affären nära oss för att köpa blöjor och barnmat.

ÄNTLIGEN så har jag landat i soffan efter en alldeles för tidig morgon (Ted Louie har börjat vakna 04 varje dag och är vaken en timme eller två så vi är helt slutkörda) en flygresa som gick väldigt bra och en snabb visit till affären nära oss för att köpa blöjor och barnmat. Känslan att flyga ensam med Ted Louie var helt annorlunda den här gången och det gick hur lätt som helst. Jag var inte det minsta nervös och träffade på både en trevlig man som berömde Victor och en trevlig engelsk kvinna som sa att jag hade den gulligaste bebisen hon någonsin har sett. Det var en trevlig resa, bokstavligt talat.

Men nu är jag trött och ska ta en timme eller två och vila upp mig. Tove kommer hit en snabbis och sen Alex, Sebbe och Maria (Victors bröder samt flickvän) och vi ska äta middag, spela spel och ta oss ett glas vin. Imorgon kommer svärmor till huvudstaden, vi ska luncha och sen väntar SUMMERBURST med gänget. Jag är så taggad, jag hoppas bara att jag får sova en del inatt (köpte välling som jag tänkte kanske hjälper, hans ersättning känns för blaskig och han äter hellre mat än flaska just nu så tror att han liksom är redo för mer mättande). 

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Cia

    Finns ju olika ersättningar. Nan har tex nr 1 – 4. Min 1,5åring äter nr 3 eller 4 eftersom han vägrar välling på kvällen ☺️

  2. Mikaela

    När jag bytte ut ersättning mot välling sov sonen bättre och lite längre. Han höll sig mätt fler timmar än med ersättningen.

Visa alla 15 kommentarer
Jag måste säga det att jag har haft andan i halsen hela veckan och mer lär det bli, men snart snart är jag i Sverige och på fredag är min plan att inte ha någon plan utan bara spendera kvällen med Ted Louie i sängen med hämtmat.

Jag måste säga det att jag har haft andan i halsen hela veckan och mer lär det bli, men snart snart är jag i Sverige och på fredag är min plan att inte ha någon plan utan bara spendera kvällen med Ted Louie i sängen med hämtmat. Längtar till det och till om 30 minuter när jag är klar med mina måsten och det ska lagas tacos med Victor och tittas på Idol. Igår satt jag framför datorn till HALV TOLV på natten, samtidigt som jag tvättade, packade, smsade, donade. Idag har jag lovat mig själv att bara varva ner. Och så har jag laddat min jobbtelefon som har varit av hela sommaren, jag behöver nog lite mer tydliga timmar med jobb och fritid känner jag.

Men först kikar vi på lite snapshots!

Vi har varit på restaurang och haft möte jag och Victor! Inte bara vi två såklart det hade varit märkligt.

Världens bästa Tove som bor en gata bort från oss i Stockholm håller ställningarna där hemma. Och jag har fått höra att det är väldigt varmt??? Det kan man se på våra ljus rip. Jag har bokat in städning imorgon så det ska bli en ren lyx att få kliva in i en ren lägenhet på fredag. Det blir ju nästan som ett ödelagt museum utan städning när man inte har varit hemma på en eller flera månader. Minnen ändå när vi hade varit borta en hel sommar från huset, Victor hade en uppgift (att boka städning) och vi kom hem till ett hus som luktade lik. Det var liksom döda spindlar överallt, en banan i något hörn som såg ut som en flugsvamp och blommorna hade torkat så fint. Då var man glad (var gravid och satt och grät i trappan).

Vi har fortfarande inte hittat en städfirma i Västerås som är bra (tack mamma och svärmor för hjälpen så länge, dom dammar alltid av och luftar täckena innan vi kommer, sån lyx), jag testade på Stadgiganten i somras och jag har aldrig varit så missnöjd. Jag brukar inte nämna sånt men efter att ha skickat x antal mail och diskussioner fram och tillbaka så måste jag faktiskt tipsa om att INTE anlita dom. Beställde en storstädning men inga lampor var putsade från damm, vårt vitrinskåp hade inte ens rörts och ingen karm var avtorkad. Det var så mycket som inte var städat eller väldigt slarvigt städat så det var pengar rakt ner i sjön. Hojta gärna till om ni vet någon bra i Gurkstaden, vi behöver en storstädning varje halvår eller så.

En dag strejkade jag från allt och vi la oss här vi tre, åt chips och frukt, spelade monopol och pussade på Ted Louie.

Livets unge. Han har alltid varit söt men just nu är han bedååååårande med risk att låta partisk.

Samma kväll grillade vi! Vad är det med män och grillar? Jag kan absolut grilla men han tycker liksom att det är roligt, ett projekt. Och när han står där kan han liksom inte förmå sig att lämna den ur sikte. ”Majaaa hämtar du ett fat till köttet? Måste hålla koll här”.

Och så åt vi massa ost och kex till. Livet.

Vi har varit ute på promenad hela familjen! Det är så härligt väder här nu, en mix mellan sommar och höst, ÄLSKAR det. Och ÄLSKAR hösten, övertaggad på den här hösten.

Nu väntar tacos!! Och min man, och Idol <3

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sanne

    Vi kör Hemfrid varannan vecka och är supernöjda! Alltid bra återkoppling och tillmötesgående om det är något som är fel eller som man undrar över.

  2. Lisa

    Har tyvärr inget tips på någon bra städfirma men vill avråda er från Homemaid. Skulle inte rekommendera någon att anlita dem!
    Kram

  3. Rebecca

    Älskar såna här inlägg men massa random bilder från din vardag, så mysigt 😍
    Sen måste jag bara påpeka att man inte ska ha gasolflaskan under grillen när man väl använder den. Jag jobbar på ett gasföretag och vi får in alldeles för många förstörda gasolflaskor där man haft de under grillen. Det blir väldig varmt och har man riktig otur kan trycket i flaskan öka av värmen så att kopplingen smäller. Så när grillen inte används kan man ha den under för att sedan ta fram den när man använder den😊 väldig få som vet om detta och jag visste de inte heller innan jag började jobba med gas men nu påpekar jag det för alla för vill inte att någon ska råka illa ut♥️

  4. Ida

    Vi har hjälphemma, MAGISKA! Dock har vi varit sjukt missnöjda när vår ordinarie varit på semester så tror verkligen det beror på vem det är som gör jobbet. Bor dock i Stockholm men tror de finns i Västerås med.

Visa alla 15 kommentarer
Hej fina kloka Maja.

Hej fina kloka Maja. Jag läser din blogg varje dag och jag tycker att du är en sån genuin och varm människa och undrar om du kan hjälpa mig? För en vecka sen ”föreslog” han att vi kanske borde göra slut. Det högg till i hjärtat och jag tappade andan. Han sa att vi inte behövde bestämma något där och då. Han somnade och jag låg vaken hela natten. Dagen efter ringde jag i förtvivlan när jag slutat jobbet och frågade om vi gjort slut eller inte, jag kunde inte tänka klart och trycket över bröstet blev bara tyngre. Han svarade att han var ledsen att jag var så ledsen och att han fortfarande bryr sig men han skulle kliva på en partybåt och kunde inte prata, sa att vi hörs en annan gång. Kvällen gick och jag satt som en zombie på en middag och bara grät. Lördagen kom och inget missat samtal, inget sms. Jag ringde honom i desperation men inget svar. Han ringer upp 2h senare och säger att han sovit, jag frågar om jag kan komma hem och hämta kläder (sov hos mina föräldrar första natten) och det kunde jag. Klev in i vårt hem och såg honom sitta i soffan och kolla fotboll. Då brast det igen jag sa det ena och det andra, att han är respektlös och att jag känner mig helt betydelselös. Att våra 3 år tillsammans varit bortkastade.

Han sa att han inte vetat vad han skulle säga så han drog på rave efter partybåten. Han sa att jag lät så ledsen och upprörd när jag ringde så han visste inte vad han skulle göra – då har det gått 24h utan något försök till kontakt. Han sa sen att det bästa för oss är att vi gör slut och pga att jag känt mig så otroligt bortkastad de senaste timmarna höll med honom. Sa att jag aldrig mer vill att han kontaktar mig och att jag aldrig mer vill se honom. Han såg chockad ut och jag lämnade lägenheten men satt (vad som kändes i en evighet) och skrek i bilen. Detta var i lördags eftermiddag. Idag är det måndag en vecka senare. Jag ringde honom på söndagen för att fråga om praktiska grejer kring lägenheten och fråga varför han inte hört av sig. ”För att du sa att du inte ville det” var hans svar. Det är sant men vill inget annat än att han gör det. Visar nån ånger, nån sympati, nån respekt. Känner mig så jävla obekräftad, övergiven och bortkastad. Kan inte andas, kan inte sova, kan inte äta. Vad fan gör jag? Han är mitt liv. Han är mitt allt. Vi pratade framtid, barn, börjat inreda det hus vi byggt på hans mammas landställe. Allt bara faller. Hans familj är min andra familj. Vad gör jag? Får panik av att tänka att min liv inte är med honom nu. Att han finns där ute nånstans, med mitt hjärta, och lever livet. Han är så fin när han skrattar, så otroligt snygg, han ögon blir halvmånar när han ler. Och aldrig nånsin igen kommer han vara min.

Vi har endast pratat på telefon 3 ggr efter att detta hände, och den senaste veckan har varit helt brutal. Varje gång vi pratat har jag brutit ihop, att höra hans röst är en sån trygghet men sättet vi pratar på är som att prata med en främling, fast jag vet att han är min närmsta person. Jag ringde honom bara för att få höra hans röst. Han sa att han mått dåligt över att han känt att jag hatade honom. Jag sa att jag inte hatar honom, såklart, men att jag var ledsen. Han blev genast lättad. Och återigen känns det som att jag inte betytt ett skit. Att han bara mått dåligt för att han trott att jag hatade honom, inte för att det är slut eller för att han gjort mig ledsen. Snälla snälla hjälp mig för jag sjunker nu. Hur överlever jag detta?

Massa kramar /T

Åh mitt hjärta gör alldeles ont efter att ha läst det här. Det låter som en mardröm allting, att den man har delat så mycket med beter sig så iskallt. Och det känns som en alldeles för tung fråga för mig att svara på, jag vet inte själv hur jag hade reagerat i den situationen överhuvudtaget. Däremot har jag varit med om en del grejer innan Victor där jag lärde mig väldigt mycket om självrespekt. För trots att ens hjärta har gått sönder och trots att det enda man vill är att han ska höra av sig eller ta tillbaka en så måste man komma ihåg sitt egna värde och just nu låter det som om att han inte överhuvudtaget visar någon respekt överhuvudtaget mot dig. Så jag hade låtit situationen vila. Logga ut. Du kan inte göra någonting åt saken vilket är lika hemskt som befriande, det ligger inte i dina händer just nu utan han gör sina egna val och du måste backa och låta det vara tro jag. Jag såg att fina människor hade svarat på din kommentar, bland annat att skriva ett brev till honom vilket jag tyckte lät fint. Gör vad som känns bäst i hjärtat, skriv ett långt sms eller be om att få prata med honom i telefon en gång. Men sen räcker det. För även om kärlek inte alltid är ömsesidigt så måste respekt vara det, och kan han inte ens ge dig en gnutta av sin tid att försöka förklara eller prata med dig så får det faktiskt vara, för nu. Ta tiden till att ta en promenad, var med en vän eller dina föräldrar. Ät choklad, gråt. Och sen kommer han att ringa, förr eller senare och då kanske du känner som du gör nu, eller så ser du annorlunda på situationen. Oavsett får du aldrig glömma ditt egna värde, det finns så många grodor där ute som behandlar tjejer så fel, och så finns det prinsarna. Och du, förtjänar en riktig prins. Som för i helvete ringer upp fast du säger åt honom att inte ringa, och som inte sitter där helt obrydd och tittar på fotboll när du kliver in i er lägenhet eller åker på RAVE MITT I ALLT?? Skickar all min styrka och kärlek, och jag hoppas att mitt svar hjälpte lite iallafall. <3 Och du! Du överlever visst det här.

Hej!
Kan du tipsa, berätta hur du tränar och vad?
Jag fick också barn i mars och har inte vågat ännu börja springa och är osäker hur jag ska komma igång på gymmet.
Hälsning!

Hej! <3 jag tänkte skriva ett längre inlägg om träning i veckan! <3

Finaste maja! Älskar din blogg  Fick en fundering, i ert poddavsnitt 60. Livscoach eller psykolog (ja, jag lyssnar om eran podd för andra gången, för ärligt talat finns det inget bättre eller roligare att lyssna på) diskuterar ni barnmat och då började jag fundera på vad äter TL? Köper ni barnmat eller lagar ni egen? Eller gör ni både och? Och vad isåfall? Kul att veta eftersom vet att du har intresse för mat och kost! Kram på dig 

Hej! HAHAHA nu fick jag mitt ett gott skratt, snacka om att jag får ta tillbaka allt det jag sa om barnmat. Absolut hade jag velat göra egen barnmat men jag har ingen aning om vart den tiden skulle finnas till??? Jag sitter just nu fortfarande i träningskläderna jag tränade i 12 idag och har inte hunnit duscha än. Ted Louie nattades vid 18 och sedan dess har jag jobbat så nej, här blir det inga storkok. Vi kör på klämmisar och häromdagen köpte jag hem barnmat i burk för första gången, däremot försöker jag bara köpa ekologisk/organisk barnmat och läser alltid innehållsförteckningen. För mig är mat och näring väldigt viktigt, även för Victor så vi kommer att vara ganska så noggranna med det när han blir större och där kommer vi att vara konsekventa. Mycket grönsaker till maten, vi ska verkligen försöka få honom att äta så mycket som möjligt av allting (jag förstår faktiskt inte varför det finns barnmenyer med pannkakor, pizza och hamburgare när man kan be om en mindre portion av fisken som finns på menyn eller en härlig gryta). Jag skulle exempelvis få aldrig klara av en dag om jag åt pannkakor och sylt till lunch så varför borde jag förvänta mig att mitt barn kommer att hålla humöret uppe, leka och härja utan galna humörsvägningar på samma grunder? Jag tror att det blir bättre och enklare för både barn och vuxna om dom lär sig tidigt att man dels äter det man blir serverad och får en stor variation på maten. Sen vill jag undvika socker så länge det bara går, jag tror på att man kan göra det härligt för barnen med en fruktsallad, russin och färskpressad juice på lördagskvällen istället för godis, snacks och läsk. Missförstå mig rätt, Ted Louie kommer få uppleva livets goda också, glass och påskägg, men inte i tidig ålder och efter det i en måttlig mängd! Stor kram <3

Häärligt samarbete! Älskar mom jeans men är osäker på storlek så här efter graviditet. Hur är de i storlek, velat mellan 36 & 38?!

Jag valde 38 på alla mina jeans från Gina! <3

Undrar precis som alla andra vart de ljuvliga tofflorna är ifrån?? 

Zara Home <3

Hej Maja! Tack för fantastisk blogg!
Har fått för mig att du lasrat dig någon gång.., om det stämmer undrar jag bara om du kan ge en liten recension på hur resultatet blev, om det håller och om du var nöjd? Undrar hur det här med laser funkar!

Hej! <3 Ja jag håller FORTFARANDE på och har gjort i snart fyra år. Däremot hade jag ju paus i ett år under graviditeten så senast jag lasrade var nog maj 2018. Däremot har det väldigt lite kvar men fortfarande såpass mycket att det stör mig. Jag vet dock inte om det beror på vart man går? I Portugal gjorde det väldigt ont att lasra medan det här i England inte ens känns, så jag vet inte om man kanske inte behöver göra det så länge beroende på rätt teknik? Sen har jag läst att det tar x antal gånger och man måste ofta vänta emellan behandlingarna och jag är lite lat så ibland har det gått sex månader emellan. Helt klart det bästa jag har gjort iallafall, så skönt och jag är så nöjd.

Hej Maja! Förra året minns jag att du hade köpt en svart kappa från Ganni. Jag funderar på att slå till på den i år. Är du nöjd med den med kvalité, passform osv? Älskar din blogg! Kram

Jag ÄLSKAR min kappa från Ganni och är helt övertygad om att den kommer att hänga med många år. En tjej i laget har likadan och hon fick uppdatera sig förra hösten för att hennes var så använd och sliten. Den är så varm och ändå inte för tung! Precis som någon annan skrev hade jag valt en mindre storlek! <3

Har du sett The real housewives of Cheshire någon gång? Tänkte att det var lite kul med tanke på var ni bor.

Hej! Haha nej jag har inte kollat än jag vill dock! Det spelas ju in där vi bor och jag har tillochmed fått förfrågan om att vara med, vet också att några av dom tränar på mitt gym så jag måste nästan kolla bara för det!

Maja, jag behöver ditt stöd & pepp. Vill egentligen inte skriva mitt namn för om någon som känner mig kanske läser det.
Men i några månader har jag och min sambo försökt bli gravida, men varje månad kommer mensen.. Jag börjar ju såklart grubbla om det är något fel på mig, vad ska man göra? Finns inget annat jag tänker på just nu än att kanske få ett litet pyre. Det har typ gått så långt just nu att jag inte ens vill umgås med barn eller se barn.. Känns som det går så lätt för alla men inte för mig och ärligt talat? Vem ska man prata med? Känns inte som någon förstår och allt ska ju också vara så hysch hysch…
tacksam för pepp..

Hej! Och för det första, massa massa kärlek. Åh jag kan inte ens föreställa mig hur det är att gå igenom det du gör. Jag har ju inte någon erfarenhet överhuvudtaget när det kommer till det här, jag trodde faktiskt inte att vi skulle ha det så enkelt att få barn som vi hade så jag var nästan beredd på att få känslorna av att behöva vänta och längta och nästan gå sönder av desperation. Men nu blev det ju tvärtom istället, paniken över att det gick för fort. Med det sagt så har jag verkligen förstått det här året att det är så olika för alla och framförallt nästan mer vanligt att det tar tid än att det händer på en gång. Jag vet flera som har kämpat eller kämpar för att få barn som är i din situation. Och det är precis som du skriver lite hysch hysch, förmodligen för att det kanske är så jobbigt för så många att prata om. Men jag tänker att kanske läser någon det här och kan ge dig råd eller fina ord om egna erfarenheter. Jag vet även att det finns poddar där man kan få höra folks historier (Babykaos exempelvis), googla på det, jag kan tänka mig att det är skönt att höra. Och jag önskar dig all lycka, den dagen du blir mamma kommer din bebis bli så bortskämd med kärlek efter all längtan. STOR kram.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. R

    Åh mitt hjärta värker för kvinnan som kämpar med att bli gravid. Jag och min man har försökt i över 2 år, snart 1 år sedan vi sökte hjälp… för mig har känslan att inte vilja vara med andra barn funnits, snarare tvärtom – vill vara med alla barn hela tiden helst!

    Min största stöttepelare (och självklart min man såklart, vi sörjer vår barnlöshet tillsammans ♥️) är en nära vän som gått igenom samma sak, och idag har de världens finaste dotter och nu en liten son de fick utan svårigheter. Jag tänker mycket i banorna ”vi blir gravida när just VÅRT barn är redo”, alltså att vi väntar på det barn som är helt rätt för oss är redo, precis som det varit för min vän och även syster som kämpat.

    Det är sååå tufft att gå igenom detta när man känner att man är helt själv i det. Personligen började jag svara på frågorna om när vi ska skaffa barn med att ’Jo vi försöker och har gjort det ett bra tag och man kan inte bestämma när ett barn ska dyka upp.’ För mig har det öppnar flera konversationer med både kollegor och främlingar, så prova gärna att yttra liknande ord för personer du antingen har förtroende för eller som du vet att du aldrig kommer träffa igen – ibland är det enklare att öppna sig flr främlingar.

    Vill även framhäva att det inte betyder att något är fel på er bara för att det har tagit några månader! Det kan vara att ni försöker på fel dagar också, eller bara att det helt enkelt inte sker (mycket ska klaffa invärtes för att det ska bli en bebis).. använd gärna Natural Cycles för att hitta din ägglossning och veta vilka dagar ni ska ha sex.

    Vill även tipsa om podden Jag vill ha barn som jag själv precis funnit och som är en fantastisk podd för detta!

    Massa kramar till dig!

    1. S

      Åh, lider med er som längtar efter barn! Jag har en liten bebis här hemma nu som kom till oss efter fyra års försök och 8 ivf-behandlingar. Håller tummar och tår för er som kämpar!

  2. Annika

    Åååå skulle så gärna se dig i real housewives of cheshire. Varför tackade du nej och kan du tänka dig något sånt i framtiden? 🙂 kram

  3. Malin

    På första frågan om killen som är iskall. Mitt ex gjorde precis likadant. 3 år tillsammans, vi hade upplevt allt. Bott ett år utomlands ihop, hans familj var min familj, hans systers barn var jag gudmor till. Sen började det bli lite trött och segt men jag ville hela tiden försöka och han ”lurade” mig oftare än inte. Tillslut, mitt under middagen när jag trodde det var bra så säger han att nope, det får vara bra såhär. Jahap. Han somnade gott sen och jag låg vaken hela natten. På morgonen åkte han till jobbet, sa hej då. Jag packade min resväska, satte mig på tåget i en massa timmar hem till mina föräldrar och såg honom aldrig igen. (Åkte ner en helg när han var borta och packade ihop och lämnade nyckeln). Vi hördes av 2 ggr efter vi hade somnat ihop sista gången. Jag var förkrossad, han var iskall. MEN detta är 5 år sedan. Jag insåg att jag var knappt lycklig med honom ändå, jag har samma relation till hans syster och barn idag ändå, jag hade time of my life efteråt och 2 år senare (alltså 3 år nu) är jag tillsammans med världens bästa kille som visa respekt, samtala hela tiden, prata om känslor och allt. Det är fantastiskt. Du överlever. Men i know the feeling. Jag låg i min säng i två veckor hemma hos mamma och pappa. Min kompis påminde mig att duscha. Kämpa kämpa kämpa. Smsa inte, kolla inte hans instagram, sätt schema på att duscha, äta, och umgås med vänner. Klyschigt men det funkar.

  4. Sofia

    Till dig som inte blir gravid: jag har varit där du är och jag vet hur otroligt tufft det är när ens högsta önskan är att bli gravid aldrig slår in. Det finns otroligt bra hjälp och stöd att få så låt inte tiden rinna iväg. För varje dag, varje månad varje mens skär i hjärtat 💔 Börja med att prata med en barnmorska/gynekolog gällande er ofrivilliga barnlöshet. Kanske visar det sig att det finns fysiska anledningar till att ni inte blir med barn och att det därför inte spelar någon roll hur många gånga ni försökt, då finns hjälp att få! Eller (som i mitt fall) så går det inte att förstå varför inget händer men hjälp behövs ändå. IVF är en otroligt fin och samtidigt skör process (ja jag säger fin för att ska som jobbar med det har ett hjärta av guld 💛) men så värt att gå igenom när slutresultatet (oftast) är den lilla skatt ni drömt om 💕 Och du ska veta att det är helt naturligt att känna som du känner! Ett tag hade jag så mörka tankar ac avundsjuka och smärta att jag inte heller ville omges av barn, se barn eller prata om barn. Men det är ju helt tvärtemot vem jag är… så då tog jag hjälp, genom min IVF behandlare, att få prata med någon för sådan mörk energi vill jag inte ha inom mig.

    För att sammanfatta: ta hjälp och låt inte tiden rinna iväg! Det är inget att skämmas för ❤️ Skulle du vilja något annat i livet (lägenhet, utbildning, jobb) skulle du ju troligtvis ta hjälp på ett eller annat sätt för att nå ditt mål?

    Till slut gick för oss på sjunde IVF försöker, jag kallar min dotter för ”Lucky Number Steven” och berättar öppet om vår resa för att ta bort det skämmiga kring att ta hjälp.

    Stor kram till dig! ❤️

    1. Sofia

      Hahah inte kallar jag henne för ”Steven” 😅 men ”Seven”, ”Lucky Number SEVEN”. Men nu fick jag idé till ett nytt smeknamn 😂😅

  5. Frida

    Din blogg är GRYM, man blir så glad, verkligen feelgood känslor när man öppnar upp den varje morgon, oavsett vad du skriver om. Att du matar på med inlägg nu är det bästa som hänt mig. Fortsätt vara genuin, du är i princip den enda ”Influencern” jag tycker om. Massor med kramar till dig och din familj.

Visa alla 17 kommentarer
I samarbete med NordicFeel.

I samarbete med NordicFeel.

Här kommer återigen lite tips från mig till er. Jag samarbetar ju med NordicFeel och får därför välja ut produkter som jag själv vill tipsa om. Den här gången blev det värmeborsten från Ghd.

Jag har själv aldrig använt värmeborste innan men är nu fast. Jag som ni vet har ju ett väldigt tjockt hår med mycket volym, vilket gör att håret är väldigt fint när det är fixat men det blir väldigt lätt frissigt när det har gått en dag eller två. Den här borsten Ghd Glide Professional Hot Brush använder jag när håret behöver piffas upp och slätas ut igen. Värmen gör att hårstråna inte längre är frissiga och sträva utan man får samma känsla som efter att man har tvättat och stylat håret. På 30 sekunder värms borsten upp till 185 grader vilket är den optimala temperaturen för att inte förstöra håret och jonerna i borsten hjälper till att eliminera frizz och gör håret mjukt igen. Tips!

Efter det använder jag torrschampot Dry Me från Wella – ett väldigt lätt torrschampo som ger struktur, jag gillar detta då man inte får vita korn i hela håret utan att det lägger sig enkelt och slätt. Och för att hålla volymen använder jag Wellas hårspray Mistify Me Strong.

Och sen tänkte jag återigen tipsa om min absoluta favorit när det kommer till hårolja och hårinpackning. Den här oljan – System Professional Luxe Oil har jag använt i snart tre år och jag älskar den. Den passar mitt hår perfekt och jag tar alltid i några droppar i längderna efter duschen, även efter jag har stylat håret om jag känner att håret behöver lite energi.

Och hårinpackningen Luxeoil Keratin Restore Mask använder jag varannan vecka och har gjort underverk för mitt hår. En lätt hårinpackning som ger håret en extra boost, jag tycker att många kan göra håret fett men inte den här.

Och jag har såklart återigen en rabattkod till er (den var uppskattad sist), så med koden MAJA25 får ni 25 % rabatt på alla produkter från Ghd och Wella hos NordicFeel! Puss på er!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. e

    Finaste maja! Älskar din blogg ❤️ Fick en fundering, i ert poddavsnitt 60. Livscoach eller psykolog (ja, jag lyssnar om eran podd för andra gången, för ärligt talat finns det inget bättre eller roligare att lyssna på) diskuterar ni barnmat och då började jag fundera på vad äter TL? Köper ni barnmat eller lagar ni egen? Eller gör ni både och? Och vad isåfall? Kul att veta eftersom vet att du har intresse för mat och kost! Kram på dig ❤️

  2. Jennifer

    Maja! Du tipsar alltid om så bra/snygga saker och jag älskar din stil! Hade du inte kunnat tipsa om vad för skor man ska satsa på vid middagar/fest, om man inte använder klackar och tycker sneakers blir lite för vardagligt. Känner mig alltid så nerklädd när jag ska på middag/fest pga jag inte trivs i klackar.

    1. Julia

      Nu vet jag inte vilken stil du har, men känner spontant herrskor? Speciellt till feminina plagg. Om du är mer av en byxperson till fest tycker jag att det är fint med en längd som visar hela ankeln, + någon form av herrsko. Det finns superfina just nu som är mer moderna, med tex platå/traktorsula. Om herrskor inte alls är din grej, skulle jag tänka mer på materialet i sig när du väljer dina platta ”finskor”. Kör på något mer icke-vardagligt, typ lack eller metallicfärg. Jag själv har kört stenhårt på ett par svarta slingbacks med spetsig tå från &other stories. De är såå coola, sköna, och den spetsiga tån gör det lite ”vassare”, mer feminint och lite festligare. Har klackar också, men känner mig faktiskt coolare och snyggare i den typen av sko, trots att jag är kort=) Lycka till!

Alla bilder kommer ifrån Pinterest.

Alla bilder kommer ifrån Pinterest.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. T

    Hej fina kloka Maja,

    Jag läser din blogg varje dag och jag tycker att du är en sån genuin och varm människa och undrar om du kan hjälpa mig? För en vecka sen ”föreslog” han att vi kanske borde göra slut. Det högg till i hjärtat och jag tappade andan. Han sa att vi inte behövde bestämma något där och då. Han somnade och jag låg vaken hela natten. Dagen efter ringde jag i förtvivlan när jag slutat jobbet och frågade om vi gjort slut eller inte, jag kunde inte tänka klart och trycket över bröstet blev bara tyngre. Han svarade att han var ledsen att jag var så ledsen och att han fortfarande bryr sig men han skulle kliva på en partybåt och kunde inte prata, sa att vi hörs en annan gång. Kvällen gick och jag satt som en zombie på en middag och bara grät. Lördagen kom och inget missat samtal, inget sms. Jag ringde honom i desperation men inget svar. Han ringer upp 2h senare och säger att han sovit, jag frågar om jag kan komma hem och hämta kläder (sov hos mina föräldrar första natten) och det kunde jag. Klev in i vårt hem och såg honom sitta i soffan och kolla fotboll. Då brast det igen jag sa det ena och det andra, att han är respektlös och att jag känner mig helt betydelselös. Att våra 3 år tillsammans varit bortkastade. Han sa att han inte vetat vad han skulle säga så han drog på rave efter partybåten. Han sa att jag lät så ledsen och upprörd när jag ringde så han visste inte vad han skulle göra – då har det gått 24h utan något försök till kontakt. Han sa sen att det bästa för oss är att vi gör slut och pga att jag känt mig så otroligt bortkastad de senaste timmarna höll med honom. Sa att jag aldrig mer vill att han kontaktar mig och att jag aldrig mer vill se honom. Han såg chockad ut och jag lämnade lägenheten men satt (vad som kändes i en evighet) och skrek i bilen. Detta var i lördags eftermiddag. Idag är det måndag en vecka senare. Jag ringde honom på söndagen för att fråga om praktiska grejer kring lägenheten och fråga varför han inte hört av sig. ”För att du sa att du inte ville det” var hans svar. Det är sant men vill inget annat än att han gör det. Visar nån ånger, nån sympati, nån respekt. Känner mig så jävla obekräftad, övergiven och bortkastad. Kan inte andas, kan inte sova, kan inte äta. Vad fan gör jag? Han är mitt liv. Han är mitt allt. Vi pratade framtid, barn, börjat inreda det hus vi byggt på hans mammas landställe. Allt bara faller. Hans familj är min andra familj. Vad gör jag? Får panik av att tänka att min liv inte är med honom nu. Att han finns där ute nånstans, med mitt hjärta, och lever livet. Han är så fin när han skrattar, så otroligt snygg, han ögon blir halvmånar när han ler. Och aldrig nånsin igen kommer han vara min.

    Vi har endast pratat på telefon 3 ggr efter att detta hände, och den senaste veckan har varit helt brutal. Varje gång vi pratat har jag brutit ihop, att höra hans röst är en sån trygghet men sättet vi pratar på är som att prata med en främling, fast jag vet att han är min närmsta person. Jag ringde honom bara för att få höra hans röst. Han sa att han mått dåligt över att han känt att jag hatade honom. Jag sa att jag inte hatar honom, såklart, men att jag var ledsen. Han blev genast lättad. Och återigen känns det som att jag inte betytt ett skit. Att han bara mått dåligt för att han trott att jag hatade honom, inte för att det är slut eller för att han gjort mig ledsen. Snälla snälla hjälp mig för jag sjunker nu. Hur överlever jag detta?

    Massa kramar /T

    1. Emma

      Låter helt fruktansvärt ❤️ Vill bara säga att det kommer bli bättre även om det inte känns så nu. Men du är värd en kille som inte behandlar dig så. Du får försöka tänka att han inte var rätt för dig. Och även om ni byggt upp mycket ihop så är det bättre att det tar slut nu än om han skulle göra detta efter ni skaffat barn osv. Du kommer överleva detta. Umgås med personer som står dig nära och försök göra saker du mår bra av. Det kommer bli bättre. ❤️

      1. T

        Tack för ditt svar och pepp Emma <3 Det betyder mycket. Idag ska han hämta sina grejer, packa ur vårat gemensamma hem som jag ska bo kvar i, utan honom. Han lät helt likgiltig igår, ville ha med sin bror. Jag sa att jag kände att vi behövde ha en stund själva och kunna prata men han förstod inte varför – frågade vad mer vi kunde prata om, att han bara vill flytta ut. Och återigen känner jag mig så bortkastad. Han har varit mitt allt och jag har bara varit någon för honom. Jag sa att dessa år varit viktiga för mig, att jag älskat honom och han har varit mitt liv. FIck bara tystnad till svar sen la vi på. Jag försöker tro på det du säger men just nu känns det bara väldigt svart..

    2. M

      Hej fina människa. Jag kom över din kommentar och kände att jag behövde svara. Jag är 21 år och i början av sommaren (juni) mådde jag så dåligt att jag inte ville leva. Över en kille. Jag hamnade i en mindre depression där jag låg i sängen hela dagarna och bara grät och hade panik och många gånger kände att jag inte skulle bry mig om någon högg mig i hjärtat där och då. Och ingen kunde hjälpa mig, ingen förutom mig själv. Jag jobbade på mig själv varje dag, och med det menar jag att jag krigade mot mina tankar och hjärnspöken VARJE minut. Jag hade muskelvärk i hjärtat på dagarna på grund av hur hårt det hade slagit dagen innan som berodde på min fruktansvärda ångest. Jag kämpade genom varje dag och idag mår jag bra och jag känner i mitt hjärta att jag är stabil. Och vet du vad? Ditt hjärta är just en muskel och slits det och gör ont just nu så betyder det bara att det kommer bli starkare med tiden, precis som dina ben eller magmuskel skulle när du har tränat. Allt har sin egna tid och plats, sker detta dig just nu så är det meningen. Kanske för att du ska bli starkare människa med ett starkare hjärta, eller kanske för att ni två som par ska bli starkare. Ibland är det obalans i känslor mellan två personer, men ingenting är omöjligt. Jag vet att det är svårt. Det trycker på bröstet, du kan inte andas, ibland vill du inte ens leva, allting känns hjälplöst. Men när det känns så, tänk på att tvinga dig själv att vara stark. Tiden kommer inte bara läka alla dina sår, utan göra dig SÅ stark och det säger jag genom erfarenhet. Kram❤️

    3. C

      Det bästa tipset jag har fått är, om du inte kan prata med honom utan att bryta ihop så skriv ett brev. Skriv ner allt du tänker på och hur du känner. Få ur dig alla känslor så ärligt du bara kan. Lämna brevet till honom och se hur han reagerar. Ibland är det ”lättare” att göra slut än att faktiskt prata om problemen.

    4. Karin

      Lider verkligen med dig, men håller med Emma, det kommer bli bättre ❤️ En dag i taget. I början kanske en minut i taget. This too shall pass. När du kommit igenom detta är du starkare än nånsin! Kram

    5. Mia

      Hej!

      Kände bara att jag var tvungen att skriva någåt då jag var med om en liknande händelse för 1,5 år sedan. Min kille gjorde slut efter tre år och det kom som en blixt från ovan. Vi har inte pratat sen den dagen och jag tog mina saker och flyttade samma kväll. Det var fruktansvärt och sjukt jobbigt men jag LOVAR dig att du med tiden kommer att bli starkare. En dag vaknar du upp och inser att du inte tänkt på honom på flera timmar, sedan dagar och en dag kanske inte alls. Massa kramar till dig <3

Visa alla 8 kommentarer