Maja Nilsson Lindelöf

Så fint och ärligt skrivet! Kan du inte också va ärlig som du är på ditt sätt med hur man mår efteråt också. Känns som att man ibland är ensam kring hur man mår och känner sig. Är livrädd för känslan efteråt med min ångest att jag inte ska känna mig som mig själv. 

Nu är ju min lille älskling en månad vilket också betyder att jag har varit mamma i en hel månad. Känns som om att han kom igår samtidigt som om att det känns som om att han har varit här hela livet. Många frågar mig hur det känns att ha blivit mamma, mina tankar och reflektioner så här kommer en liten lista på saker jag har tänkt på.

Bebisbubblan. Det här begreppet gav mig otroligt mycket stress och det beror nog på att jag som person och min ångest gör att jag ibland har svårt att njuta av nuet. Jag tänker mig att det ska vara på ett visst sätt vilket ibland gör att jag glömmer bort att njuta NU. Och när ALLA sa till mig att ”njut av bebisbubblan snart är han sååå stor”, ”det säger bara swishhhhh snart är han sex månader och du har glömt bort att han var sådär liten” fick jag PANIK. Han låg framför mig så vacker och liten och det enda jag tänkte var att nej snart är han stor. Grät till och från över det första två veckorna innan jag släppte det efter många samtal med Victor (och så antar jag att hormonerna la sig något he he). Charmen med ett spädbarn är att dom är så små en kort stund, nu när han växer och jag märker fler personlighetsdrag förstår jag ju hur häftigt det är att få se sitt barn växa och faktiskt bli en person. Och han blir bara gulligare och gulligare. Och låt oss vara ärliga, man vill inte ha en sån här liten i 18 år, när Victor har varit borta på match i två dygn är jag helt slut och jag kan tänka mig att det blir betydligt lättare (och svårare på ett annat sätt såklart) när han är lite större.

Bebisbubblan del två. Vad är egentligen den här bebisbubblan? Jag hade en tanke av att sitta hemma med Victor, äta mat, pussas, titta på vår bebis, njuta. Detta kanske andra upplever men för oss blev det bara ren och skär överlevnad dom första dagarna. Kanske hade det varit annorlunda om Ted Louie inte var sjuk och vi slapp alla sjukhusbesök och kanske om Victor hade ett annat jobb. Men Victor jobbade redan dagen efter så vi var ensamma här hemma halva dagen och jag hade panik. Resten av dagarna kämpade man bara på med den otroligt stora förändringen i livet. Kylen ekade tom och vi beställde hämtmat när man egentligen bara vill äta hemlagad mat. Vi båda gick runt i skitiga pyjamaser och luktade svett, Victor sa det att han tror inte ens att han borstade tänderna dom första dagarna, inte jag heller kan jag tala om. Duschade man gjorde man det i stress och sprang ner igen för att se att allting var under kontroll. Jag grät och grät haha, och det kändes som om att allting jag och Victor hade var borta. Som om att vi aldrig mer skulle ha tid att ens pussas. När vi alla sov i sängen kände jag nästan sorg över att Victor låg så nära men kändes så långt bort (jag var ju upptagen med att se till att Teddie andades och fick i sig mat från tuttarna). Så för oss existerade ingen bebisbubbla, eller jo, först när vi fick besök och hjälp. Då började vi njuta för någon kunde se till att vi fick i oss mat och när Victor var iväg kunde jag gå på toaletten i fem minuter vetandes om att mitt barn var under uppsyn. När mamma var här och vi väl var hemma från sjukhuset sista gången så gick jag upp till Victor i sovrummet och la mig på honom i sängen och bara kramades. Som jag hade saknat honom på något konstigt vis. Som om att vi nästan hade gjort slut i en vecka och sedan blivit ihop igen. En känsla jag inte alls trodde att man kunde uppleva, man borde ju egentligen vara helt inne i sina känslor för bebisen men det blev en konstig mix av alla slags känslor istället.

Ja och på tal om toaletten. Kroppen efter en förlossning är ju under en otrolig chock antar jag för ingenting fungerar som det ska. Det gör ont på alla möjliga ställen vilket gör hela förändringen som skett i livet ännu större. Att ta sig upp från sängen gjorde ont och man blöder och blöder och blöder. Detta hade jag knappt reflekterat över innan eller ens tänkt på. När barnmorskan var här dag tre så frågade hon om jag hade lyckats gå på toaletten. ÄH NEJ? Jag hade inte ens tänkt på det. Kan tala om för er att det tog ytterligare sju dagar, härligt.

Tiden försvinner. Det här gav mig ångest innan när alla pratade om hur lång tid saker och ting tar. Oj vilken tid det tar. Att ta en promenad kräver liksom planering vilket kändes tufft för mig som har sett mig själv som väldigt impulsiv och självständig. Ska vi ta en promenad vid elva så börjar det planeras vid nio. MEN det är inte lika drygt som det låter, man vänjer sig på en gång. Lite roligt också när Victor kom hem första veckan och vi skulle ut på lunch. ”Är hemma om fem så åker vi direkt” jag ba ähhh alltså vi behöver minst 40 minuter för att ens vara lite redo att fara.

Man blir en mamma. Även om jag har proppsat på att jag aldrig bara vill bli en mamma så blir man på ett sätt det ändå. Inte bara, men man blir ju en mamma. Och det är så stort och fantastiskt att man faktiskt inte vet hur livet var innan. Och det tyckte jag förut lät som någonting negativt medan det idag är det jag älskar mest. Man vill visa upp sitt barn för hela världen och man sitter hemma och tar tre tusen kort på sitt barn från samma vinkel. Jag får behärska mig själv så mitt flöde och mina inlägg inte bara handlar om min fantastiska son. Vill skrika till hela världen att JAG är mamma till TED LOUIE. Livet får en helt annan mening, allt det där som kunde bekymra mig förut existerar inte längre.

Men sen blir man sig själv igen. För sen kommer jag inte på mer saker jag kan skriva som jag upplever som en förändring, för allting liksom lägger sig, och nu en månad senare är mitt liv precis som det var innan. Bara tusen gånger så bättre och med en liten människa jämte mig. Men jag känner mig som Maja igen (att bestämma mig för att inte amma gjorde mycket för den känslan för mig), jag har på mig min gamla kläder, tränar, jobbar och jag och Victor har tid för varandra igen. Vi har nya rutiner nu vilket innebär mycket fokus på Ted Louie såklart men även på varandra igen. Livet är liksom i rullning och jag tycker att det känns skönt. Att bebisbubblan lite är förbi. För nu är det en ny bubbla istället och jag har banne mig aldrig varit såhär lycklig. Så det är nog mina ord till dig som är orolig över förändringen, så stor förändring är det inte. Och när man sitter där första nätterna och gråter över att man knappt har pratat med ens partner om någonting annat än bajsblöjor på en hel dag och ens bebis inte slutar gråta så måste man komma ihåg att det går över fort. Dom här första åren av sömnlösa nätter och av att inte vara sig själv behöver inte hända. Är glad att det inte gjorde det för oss, glad att allting är precis som vanligt igen. Fast samtidigt inte. Allting är bara som det är menat att vara. Häromdagen låg han och sov i sitt babynest i vår säng medan jag stod i badrummet och la ansiktsmask och målade naglarna. En annan kväll låg han i sitt babynest och vi lagade både middag OCH såg en film tillsammans. Precis som vi gjorde för fem veckor sedan, skillnaden är att vi sen får krypa ner bredvid den sötaste lilla människan i hela världen. Snacka om lyx, att få båda världar sådär på en natt. Är så lyckligt lottad. Och jag är så glad att jag har ett helt liv på mig att få vara mamma till honom.

Rekommenderade inlägg

30 kommentarer

  1. Maja, du berör verkligen när du skriver! Jag längtar tills jag får bära det liv som skapas av mig och min man. I framtiden borde du verkligen tänka över att skriva en bok, du är magisk vilket gör att jag uppdaterar ofta för att kunna läsa det du skriver! ❤️

  2. Men snälla nu gråter jag sönder, du skriver så jäkla fint och jag kan bara drömma om den dag jag får ett eget barn, wow. Du verkar vara världens bästa mamma och jag är så himla glad för er skull, jag inspireras så oerhört mycket av dig och den power woman du har blivit. Önskar er verkligen all lycka och Ted Louie är så fruktansvärt fin och har ett fantastiskt namn, verkligen all min lycka och kärlek till er ❤

  3. Åh så fint inlägg! Älskar att du är ärlig, det är precis vad vi behöver i denna värld. Du är bäst Maja! Tusen kramar till er, han är ju så fin! ❤️

  4. Jag blir lika glad varje gång jag ser att du har lagt upp ett nytt inlägg, så fina att läsa. TACK för att du vill dela ditt liv med oss. Stor kram! ❤️

  5. Blir mamma om senast 6 veckor till två tvillingpojkar och detta får mig att längta. Är rädd för hur livet kommer bli men samtidigt så taggad <3

  6. Så otroligt fint och bra inlägg ❤️ Jag har själv inga barn men vid såna här inlägg från mammor om mycket de älskar sitt/sina barn så får jag verkligen en insyn i att min mamma faktiskt känner så för mig och det tycker jag är fint. All lycka ❤️

  7. Alltså så fint skrivet!! Jag är så nära min förlossning med två bebisar.. jag känner mig så oredo men antar att man blir det när de väl är här.. längtar så mycket när man läser dina texter och kan känna igen sig fastän man inte är där ännu.

  8. Håller med dig i allt. Och den här bebisbubblan är ju verkligen bullshit som någon hittat på. Kände aldrig jag hamnade i någon bubbla. Blev bara arg på folk som sa man skulle njuta av bubblan. Det var livet som
    hände och man vill inte vara i någon bubbla man vill bara vara utan att behöva sätta ord på det. Visa alla man kände vad som hade hänt! kram

  9. Tack Maja! Första gången jag kommenterar ett blogginlägg någonsin men kände att jag bara var tvungen. Dina ord är magiska och tack för att du avdramatiserar förändringen med en bebis i ens liv och istället höjer mysfaktorn! Jag och min man väntar bebis i Oktober och det har stressat mig något otroligt att alla runt omkring en hela tiden pratar om att vårt liv kommer förändras totalt och att framförallt min och min mans relation kommer förändras och att vi aldrig kommer ha tid för varandra längre. Ditt inlägg ger mig hopp och ett lugn i kroppen om att man visst kan få tid för att laga mat ihop eller bara kramas och pussas en stund. Det har varit min tro men folks åsikter till höger och vänster får en att tveka på sin egen känsla. Så tack igen! Fortsätt dela dina tankar, dom är värdefulla! <3

  10. Så himla bra o ärligt inlägg! Hade också panik med mitt första barn men drabbades även av en förlossningsdepression. Var mycket själv då min man också är borta mycket pga idrott och jobb. Så varken åt, sov lr duschade 🙈. Blev bättre efter ca 4månader. Nu fick vi vårat andra barn för 5månader sedan. Allt har förändrats typ tusen gånger. Men första tiden blev ändå ”lättare” denna gången för min del. Då man är beredd mer o vet vad man har att vänta. Även om man har två små att ta hand om! Och maken har varit borta. Jag kan dock sörja att jag missade lite av det med första barnet. Men vinner igen all kärlek ändå som är oändlig.

  11. Du är underbar Maja! <3 Starkaste människan jag vet och jag kommer alltid fortsätta att se upp till dig!
    Kram till dig och din fina familj!

  12. Tack för att du delar med dig av dina tankar och syn på saker Maja, denna text gav mig ett lugn att i framtiden bli förälder.
    All lycka till dig och din familj.

  13. ÅH ligger och bölar ihjäl mig här nu gravid och hormonell. Allt detta jag funderar på och oroar mig för fick jag precis världens finaste svar till. Så himla fint skrivet verkligen ❤️

  14. Jag som aldrig vill ha barn funderar t.om på om jag vill när du skriver så vackert.

  15. Detta är nog ett av dina finaste texter. Så vackert att du kan stå för att det inte alltid blir som du tänkt, att man får ändra sig angående vad man själv tycker om saker och ting. Du är sån fin förebild!

  16. Tack för ditt ärliga och fina inlägg! Jag ska bli mamma i juli och kan ibland få panik över hur det aka bli första tiden. Allt det du tagit upp har jag funderat på. Det är sådant man inte pratar om så jag blev så glad när jag fick läsa det du skrivit. Tack för dina råd och att du delar med dig av livet, på det ärliga sättet du gör!
    Grattis till er fina bebis och grattis till att du är mamma! ❤️ All lycka till i framtiden, Kram

  17. Wow Maja. Jag sitter själv med en liten bebis i magen i vecka 39 och blir så berörd av det du skriver. Jag är inte så orolig för tids efter men ändå grubblar man mycket kring det. Man har ju inte en aning om hur det kommer blir. Du skriver så kravlöst, så avslappnat vilket är så härligt att läsa <3 Jag vet speciellt hur det är, då jag precis som du, jobbat med sociala medier och man hela tiden möts av kommentarerna "vänta bara tills…" eller " passa på att njuta nu, snart så…" . Det sätter ju liksom lite krav på en på något vis, därför är du en så underbar person att följa! Du kör ditt och är ärlig med att det funkar för er, men att alla är olika ❤ Underbart att läsa bästa du och massa kärlek till dej och din familj!

  18. Mitt bästa knep som förälder är att påminna mig om att inget varar för evigt. Varken de jobbiga stunderna eller de bästa. Det är en tröst när saker är kaos och en påminnelse om att njuta de stunder när allt är underbart men också att vara tacksam bär det är allt där emellan.
    Du är fantastisk och fortsätt vara precis den du är. Ta hand om prinsen, varandra och dig själv!

  19. Maja! Helt fantastiskt förklarat och detta gjorde mig så glad att läsa. Du beskriver alla känslor så bra och jag längtar oerhört mycket tills jag får uppleva detta.
    Massa kramar till er ❤️

  20. Men så bra skrivet! Känner igen allt. Fick mitt första barn 1 månad innan dig. Nu sitter jag här med min 2 månaders och det känns som att han alltid har funnits. Vad gjorde man innan? Haha! Livet börjar den dagen man får barn <3

  21. Så fint skrivet! Jag relaterar, men tyckte nog att det tog betydligt längre än en månad innan allt kändes precis som vanligt igen haha! Även om första månaden verkligen var den mest dramatiska.
    Fast samtidigt är det ju när bebisen blir ju äldre och kräver mer aktivering som livet förändras mest, och det måste man nog vara lite beredd på, att man inte kan ha det precis som förut då. Prova att ta en långlunch med en krypig 1 åring som bara vill utforska ALLT och blir skitarg när den inte får ta tag i allting 😂 på så sätt är ju att ha en enmånaders mer ”som förut”.
    Kan du inte snälla berätta mer om ditt beslut att inte amma? Hur kom du fram till det och hur känns det? Jag helammade mitt barn i 6 månader och nu när jag ser tillbaka på det tänker jag bara ”varför????”, även om det var smidigt och ekonomiskt undrar jag verkligen varför jag tvingade mig själv till att göra det trots att det gjorde ont och jag kände mig obekväm och extremt låst av det. Med facit i hand kan jag önska att jag slutat amma tidigare men hade liksom någon ”stolthet” och ville inte sluta. Hur kände du med det?

  22. Jag älskar hur jag hör dig säga det du skrivit när jag läser. ”Låt oss va ärliga” ”ska jag tala om” osv. Sååå roligt!

  23. Oj vad sant. Det är en otrolig kämpig tid efter förlossningen, bubblan fanns för oss men det var en bubbla av sömnlöshet, alltså hjärndimma deluxe, otrolig fysisk utmattning efter förlossning osv. Samtidigt som kärleken till vår nyfödda dotter var utom denna värld. Så vackert och så himla jobbigt, livet hände helt enkelt som du skriver! Första året var riktigt jobbigt för mig på grund av sömnen, men allt blir lättare ! Lycka till alla mammor och pappor och kom ihåg att era vänner som inte förstår vad ni går igenom förhoppningsvis förstår tids nog……. xD

  24. Du skriver på ett så fint sätt att tårarna nästan faller. Fina Maja, är så glad för dig, för er. Sättet du beskriver hur det är att vara mamma får mig att längta ännu mer till att bli det själv.
    Skickar massa krama till familjen Nilsson Lindelöf.

  25. Wow, så fin text och jag grät en skvätt. På något sätt så skönt med igenkänning. Blev själv mamma för två månader sen och det har varit en rollercoaster minst sagt! Men jag har funderat lite över den här ”bebisbubblan”.. hade samma tro som du om hur underbart det skulle bli. Men efter en svår förlossning och sedan omställningen att komma hem med en liten bebis, så blev det fan bara kaos! Haha herregud, men de flesta man pratat med har känt samma! Så vem fan hittade på den där rosenskimrande bebisbubblan😂?! Tror den mer realistiska sidan av bubblan är att det är kaos och känslostorm men att det sen lugnar ner sig och man får mer och mer ”skimmer” för varje dag som går!

    Älskar din blogg! Du är verkligen så rolig och jordnära, så grym brud!!

Skriv en komentar