Maja Nilsson Lindelöf

Så förra veckan hade jag ju möte med min psykolog och jag berättade för er att jag egentligen inte hade någonting att prata om. HAHAHA. Där satt man sen, en kvart in i samtalet och grät. Och jag tänkte dela med mig av vad jag lärde mig. Jag måste säga det att KBT är så otroligt häftigt och bra och jag kan varmt rekommendera det. Jag delar med mig av sånt ni redan vet om hade jag tänkt, mer privat vill jag inte bli men en hel del grejer känns det som om att ni redan har varit med i på hela resan. Jag såg att en del av er ville veta svaret på det med att ha hög prestationsångest mot sig själv och det tänkte jag ta upp nästa gång. Vi hann inte med det denna timmen.

Så vi pratade lite och hon sa just det i början av samtalet att även om saker och ting inte brinner just nu, så kan det behövas pratas om. Att vuxna ofta blir som ungdomar, att man bokar in ett möte när man är inne i en kris, låt oss säga en konflikt eller diskussion. Vi bokar sällan in när livet bara flyter på vilket vi egentligen borde då vi dels är väldigt öppna då men även det faktum att saker och ting ofta ligger och gnager iallafall.

Så en grej jag tog upp, eller den enda var mitt behov att älta saker. Jag har exempelvis ältat mitt val av bröllopsklänning hur mycket som helst. På en knäpp nivå. Fått grovångest och varit ledsen. Ångrat mig, ångrat mig och ångrat mig igen. Tänkt, ”tänk om”. Det här låter så ytligt och töntigt att jag inte har velat prata om det. Om nått så har jag skämtat om det istället. Men bakom stängda dörrar har Victor fått höra mitt tjat och min ångest. Så jag berättade det för henne och sa det att jag vill bli en person som bara viftar av mig tanken och säger ”äsch nu blev det så, vi hade ändå världens bästa helg vilket är det viktigaste”. Och det är ju det viktigaste. Det finns ingenting jag skulle vilja ändra på och vår kärlek har aldrig varit så stark som den dagen.

Jag fick berätta mer om bröllopet och året innan, förklarade att jag ser tillbaka på det året med enbart stress och sorg. Tre, fyra relationer som var påväg att brista hela året och vårt bröllop blev som pricket över i:et. Allting började ju när bröllopsinbjudningarna åkte ut, sen följde månader av stress, dåliga energier, jobbiga telefonsamtal och allt.

När jag sa det att jag ville bli en person som viftar av mig den tanken så sa hon att det inte går med just det här. För att jag sörjer. Att jag aldrig fick mysa i min bröllopsbubbla med mina nära och kära. Jag sörjer nu och kommer nog alltid att bli ledsen när jag ser tillbaka på mitt bröllopsår. För det hörde inte till det normala. Och jag tog bara min bröllopsklänning, för att det var för mycket annat, viktigare saker, som behövde fixas, som mina relationer i livet. Så jag tog bara den, för att jag sen behövde lägga mitt fokus på annat. Och hon sa att det var okej och befogat. Att känna sorg över det. Och att jag väljer att lägga fokuset på klänningen är för att det blir symbolen för allt. Att jag hade behövt, och så gärna önskat, att jag hade haft starka fina relationer så det enda jag skulle ha lust och energi att göra var att åka runt och testa klänningar, frisyrer och skor. Sånt där som jag älskar. Men jag blev berövad det. Och jag lägger såklart inte allt det på andra, eller jo det gör jag faktiskt, för jag har väldigt svårt att se att jag någonsin skulle förstöra på det sättet för Sanna. Eller ens börja bråka med henne om hennes bröllop. Minns att jag tillochmed fick höra att allting inte handlar om mig och mitt bröllop. Och såklart gjorde det inte de, men jag ser inte att det handlade om det för en sekund för vissa personer. Enbart om dom. Att det var en av mitt livs viktigaste dagar spelade liksom ingen roll, ingen tog hänsyn till det överhuvudtaget.

Så det sörjer jag. Att jag aldrig fick det, och aldrig kommer att få det. Myset innan en av livets största dagar. Det var bara kaos från början till nästan slutet, för när helgen kom då var det ju som jag har berättat för er att hela min kropp sa nej. Och det tror jag räddade min helg. Vår helg. För jag kommer alltid se tillbaka på vårt bröllop som det vackraste i historien. För alla som var där var bara kärlek för oss. Och jag la inte en enda tanke på dom som inte dök upp. Eller på alla som under året inte hade gett mig en enda anledning att tänka på mitt bröllop med Victor utan enbart på dom och deras problem dom hade med mig och mina val.

Så det lärde jag mig av min psykolog. Att jag inte är ytligt för att jag ältar mitt val av klänning, jag sörjer. Och det kommer jag att få göra ett tag. Och det är okej. Så länge jag förstår den känslan. Och den sorgen yttrar sig ibland i ilska, jag kan bli så jävla arg över hur folk har betett sig att jag fan inte vet vart jag ska ta vägen. Men så kommer jag ju på det, att jag blir bara ledsen. För jag har varit en töntig person som drömt om mitt bröllop hela mitt liv, min klänning och allt det där. Och jag fick aldrig utlopp för det, och det måste jag nu acceptera. Att just då kom livet emellan, och att just då hände allt det här, jag kan tänka att åh varför hände det inte år innan så jag slapp detta eller varför blev det så, men nu blev det så. Och något som är bra med det också, är ju faktiskt att min bebis kommer bara ha fina människor runt sig. För när jag blev gravid gick jag ju återigen in i den där bubblan jag gjorde under bröllopshelgen. Och den bubblan har jag inte lämnat än, och kommer inte heller göra det för mitt barns skull. Att det räcker nu. Och ingen annan får påverka mig på det sättet igen. Speciellt inte nu, när jag kommer ha min bebis som bara förtjänar livets bästa människor.

Så vad kan det lära er att jag sörjer mitt val av bröllopsklänning? Att kanske har ni någonting i livet som gör att det hugger till extra hårt i bröstet, och att ni blir arga eller ledsna över en ”banal” grej? Då kanske det är som precis i mitt fall, att det är så mycket djupare än så. Och när man inser vad det är så släpper det liksom, sen vårt möte har jag inte ägnat en tanke åt min klänning. Jag har bara tänkt att ja, då kom livet emellan, och det är okej att vara ledsen över det, och dom personerna sög, men jag fick gifta mig med världens bästa man, och världens bästa människor var där, för att fira oss, den dagen.

Och så är livet.
Och jag får sörja.

Rekommenderade inlägg

44 kommentarer

  1. Nu sitter jag här och gråter. Oj vad detta satte ord på mina känslor. Jag har mått otroligt dåligt över klänningen och frisyren jag valde till min bal men precis som du beskriver inser jag nu att det är en symbol, något fysiskt som jag kan vara ledsen över. Sorgen ligger nog egentligen i att livet just den våren kom i vägen och mina föräldrar skiljde sig, en otrolig chock. Istället för att rikta min ilska och sorg mot det, har fokus varit på klänningen och frisyren… Tack för att jag fick ett nytt perspektiv på situationen och tack för att du delar med dig, många av dina texter berör mig men detta gick rakt in i mitt hjärta. Kram

  2. Jag älskar hur du sätter ord på dina känslor, du berör verkligen så tack för att du delar med dig.

    På tal om din klänning, jag skickade senast idag en bild på dig i din brudklänning till mina tjejkompisar då jag tyckte din klänning var det vackraste jag sett, likaså du var en så himla vacker brud. Har tagit reda på märket på klänningen och ringt runt till olika återförsäljare av det märket för och kunna hitta samma, då jag gifter mig i sommar och är på klänningsjakt, men den tyvärr finns inte i någon butik att testa och därför undrar jag om du kan tänka dig sälja din? Maila mig gärna om det är så.

    Kram

  3. Varje gång jag läser dina djupa inlägg om just sånt här som du beskriver ovan så är det som jag läser mina egna tankar.. att jag själv kunde skrivit PRECIS samma text som du. Det är otäckt ibland men fascinerande över hur lika vi är när det kommer till ångest (eller känna känslor som du så bra beskrivit det nu för tiden). Jag önskar av hela mitt hjärta att vi varit vänner för det hade varit underbart att dela glädje och sorg med en sån fin människa och vän som du verkar vara. Jag är själv precis som du en person som känner mycket känslor. När jag väl är glad och sprallig så syns det till max men samma gäller när jag är ledsen eller grubblar på något.. Det är tufft att vara känslomänniska vissa dagar (har du förresten googlat på högkänslighet? Det öppnade mycket nya tankar för mig) men samtidigt så är jag GLAD över det eftersom man har så mycket andra fina sidor som man inte velat byta bort. Man är tex väldigt intuitiv och KÄNNER mycket av andras känslor och är därför en extremt bra lyssnare och någon som SER människor. Så ser jag på det iaf. Nu svamlar jag som vanligt haha. Men hur som, jag önskar att man fick chans att vara vän med en sån som dig Maja, du verkar vara helt fantastisk. Och skit i dom människor som gjort dig besviken och inte finns i ditt liv längre, det är deras förlust. Puss!

    • <3 Har helt klart googlat högkänslighet och ja såklart är jag det haha, härligt dock att lära sig förstå sig själv bättre! Tack för din fina kommentar <3

  4. Jag önskar att allt blir bra för dig tillslut. Och kanske vill ni då gifta er igen eller fira tioårig bröllopsdag eller femtioårig. Bara för att ni kan. För att få känna på glädjen det är menat att bringa. Tack för fint inlägg Maja. Allt blir bra tillslut ❤️

  5. Herregud maja,
    Gråter nu
    För exakt så har jag kännt i flera år
    Tack för att du sätter ord på känslor
    I denna värld där alla är så kalla
    🙁
    Du är min förebild
    /// 28 årig 2 barns mamma

  6. Näe alltså, igenkänningsfaktorn. Inte just bröllop, men konceptet att en enorm händelse i ens eget liv hamnar i skymundan pga andra människors saker, och något slags dåligt samvete för att man blir ledsen och besviken för att de inte firar ens stora dag, som bottnar i låg självkänsla typ? ”Nä men det här är bara den största dagen i MITT liv, så det är ju inte så viktigt”, känns som en tanke man tänker. Oavsett – såklart man får sörja. Det är så himla viktigt. Stort som smått. En idé jag fick helt spontant är ju att kanske fira 10-årig bröllopsdag och då ordna fest och köra dröm-brudklänningen då istället? Så är det liksom inte kört för alltid, utan blir något att se fram emot igen? Massa kramar och TACK för att du delar med dig <3

  7. Maja, du är fantastisk. Du skriver så extremt fint och formulerar allt perfekt, sätter ord på varenda känsla. Du inspirerar mig något enormt mycket. Jag uppskattar dig. Du är bäst. Kram.

  8. Gud vad hemskt att vissa människor verkligen gör allt i sin makt för att förstöra för andra. Glad att du släppte de människorna och så himla fint att du släppte allt på ditt bröllop. Det såg så vackert och fint ut. Vissa är bara konstiga och tyvärr kommer man alltid söta på sådana personer i livet…

  9. Maja ville bara säga att jag har sparat en bild på din klänning i min ”bröllops-mapp” för att ha den som inspiration den dagen jag får gifta mig med min kille! Du är en stor förebild och inspiration hela du!! Stor kram

  10. Det hjälper dig förmodligen inte alls, men jag kan i min vildaste fantasti inte förstå hur du kan älta din klänning (full förståelse för dina känslor) men när jag såg dina bröllopsbilder komma ut så kände jag, O H E R R E G U D hon är den vackraste och snyggaste jag vet hur och hur ska jag någonsin snyggt kunna kopiera det de. För ALLT var så on top snyggt! Du har noll att älta och jag drömmer om att kunna vara lika vacker som dig den dagen jag gifter mig!
    Tänk på att det också var en dag du valde klänning och den dagen kändes det bra och rätt. Så av någon anledning blev det just så. Och jag tror ingen annan än du tycker att du var enastående fin den dagen. Men såklart får man älta och ska prata om ångest. Ville bara skicka lite ha inte ångest kärlek för du var jättefin. Puss och kram!

  11. Tokigt texten blev. Skulle såklart stå, tror precis alla som såg dig tänkte samma sak, hur enastående fin du var! Du förstår nog poängen i mitt lilla morgonmeddelande till lördagsmorgonkaffet 😉

  12. Kan så relatera till ditt inlägg, och känner din ångest genom att läsa texten! Blir så irriterad på hur folk kan beté sig, men skönt i efterhand när man inser att man ibland faktiskt mår bättre att avsluta en relation än att fortsätta <3 Jag är själv inte gift men en nära vän till mig liksom dig ångrade sin klänning, på sin viktigaste dag i livet gjorde såhär:
    1. Hon var lycklig med allt på bröllopet men känslan av att hon valde fel klänning gjorde henne tokig.
    2. När hon tänker på bröllopet blir hon lycklig men ser hon kort får hon ångest! (Fast hon aldrig varit vackrare, enligt mig)
    3. En dag kände jag vet du vi åker och hyr en ny klänning åt dig, den PERFEKTA!
    4. Killen ställde upp och tog på sig kostymen & de gjorde en ny fotografering!
    5. Det nya korten kunde hon till och med ha framme och slapp få ständig ångest!
    6. Många ser ingen skillnad men hennes hjärta klappar mycket lugnare!

    Tack för att du delar med dig av dina tankar! Vi är många som kan relatera!

    Från en person med KONSTANT beslutsångest! <3

  13. Så hemskt att du skulle behöva uppleva allt detta det året som skulle bli ditt bästa!
    Själv blev jag och min sambo inte bjudna på min närmaste barndomsbästis bröllop i sommar. Grät flera veckor när bekanta berättade att deras inbjudningar hade kommit och jag insåg att jag kommer inte få uppleva hennes största dag i livet? Jag kände att jag behövde fråga varför åtminstone och få reda på om något hade hänt mellan oss. Men hennes framtida man kände inte oss tillräckligt väl för en inbjudan. Jag accepterade detta men sörjer än.

  14. Åh får ont i hjärtat att läsa det här inlägget. Fy fan för att behöva ha ett sådant år när man ska gifta sig, det året vill man ju bara kunna se tillbaka på med glädje och kärlek. Men vilken klok insikt du och din psykolog kom fram till. MEN som andra redan skrivit, du är den absolut snyggaste och vackraste brud jag någonsin sett. Tänk istället att du valde en lite ”annorlunda klänning” och inte en liknande (långärmad, spets med urringad rygg) som man sett på alla bröllop senaste åren – det är ju roligare att vara unik! Du hade varit vacker i vilken klänning du än valde – allt klär en skönhet!

  15. Emelie Germundsson Svara

    Tack Maja! Tack för att du delar med dig av ditt innersta för att du sätter ord på dina egna känslor men även sätter ord på så många andras känslor däribland mina! Du skriver så fint och sårbart och jag vill bara önska dig all lycka, med Victor med bebis och med allt annat runt omkring! ❤️

  16. Du satte precis ord på mina känslor kring min bröllopsklänning, och ja framförallt tiden omkring mitt bröllop. Tack <3 Du är så bra, och så stark som tar tag i dina känslor! Det är ju det bästa du kan göra både för dig och för din bebis. Stor kram

  17. Jag har inte gift mig eller tycker kläder är viktigt så just den biten känner jag inte igen. Däremot att avsluta relationer som inte får en att må bra. För 4 år sedan avslutade jag min relation med min pappa och alla stenar från mitt bröst och axlar föll så långt bort. Jag har aldrig känt en sådan lättnad som den kvällen jag fick skrika ut alla känslor och tackade för mig. Han har också sagt många låga ord om mig så jag hade inga hämningar kvar. Vänner har jag inga problem att utesluta om de kräver för mycket. Men ens familj. Det var tufft. Det var även i samband med min brors bortgång och min bästa vän. Men jag har aldrig tänkt på att prata med någon. Kanske vore en ide!

  18. Så du och Sanna är ovänner , därför ni stoppat upp med podden? Tänkte att något stort hade hänt efter ni bara slutade sådär.

  19. Det här var det starkaste mest berörande och samtidigt det finaste jag läst, det finaste på det sättet att det är så stor sorg men sån hoppfyllt. Snälla skriv en bok någon gång, du har sån talang att sätta ord på känslor och livet. Ännu en gång tack för du delar med dig, även om vi här inne inte känner varandra så känns det som man har en tillhörighet ändå till oss alla med extra starka och extra många känslor <3

  20. Detta är första gången jag kommenterar på din blogg även fast jag läst den varje dag i flera månader. Jag måste bara säga att du är så bra på skriva och att jag blir så berörd av att läsa din blogg. Det får en verkligen att själv börja fundera precis som du gjort vilket hjälper än i livet. Du är inte bara så vacker utan den skönaste människan på denna jorden. Jag har berättat om dig för många av mina vänner och nu är dom precis lika kära i dig som jag är. Längtar tills nästa inlägg, video eller poddavsnitt vad som nu kommer först.

  21. minoo bigner Svara

    Precis så är det ju. Om man inte får sörja saker,relationer situationer tar de ännu mera plats. Än en gång tack för att du delar med dig. 🧡

  22. Alltså detta inlägg, som handen i handsken. Gifter mig om 3 månader med mitt livs kärlek. Mannen som gör att jag dyrkar marken han står på, och våra två fantastiska små barn ❤️

    Men att VISSA människor på något sätt ska få detta att handla om de? Att man ska bli ifrågasatt om vem som är bjuden och inte och varför och bla bla bla.

    Jag har under hela mitt liv sörjt relationer i MiB familj och släkt som varit och är dysfunktionella. Jag har bestämt att vårt bröllop inte ska ge utrymme för detta.
    Live, love, laugh – eller stick härifrån. Kanske mitt livsmotto efter detta år 😂

    Lycka till med bebis, kommer få livets föräldrar. Och att jag (och sambon) kollar dina vloggar och på varsitt håll DRÖMMER om att få hänga med er en dag (ej pga fotboll eller annat härligt) utan för att ni verkar vara så innerligt jävla härliga. KRAM

  23. Fint inlägg och förstod självklart hela undermeningen med din text men ville bara skriva att när jag såg din bröllopsklänningen kände jag ba :JA! Visste att du skulle ha på dig något sjukt snyggt och var så spänd på vad det skulle vara. Och den var verkligen perfekt! Så snygg med spetsdetaljerna och urringningen! Kan inte tänka mig att en annan klänning hade vart mycket snyggare! Kram

  24. Jag håller med! Jag och mina vänner skrek HÖGT och satte nästan tacosen i halsen pga det vackraste vi sett!! Kram

Skriv en komentar