Maja Nilsson Lindelöf

Jag måste säga att även om vi har det helt underbart så är det en del mixade känslor här borta för mig (jag och min ångest, never ending story). När vi sitter i hotellobbyn och spelar Uno och min alkoholfri drink lyser med sin närvaro och sällskapet bredvid försöker febrilt natta deras barn som skriker över hela restaurangen så blir jag påmind om att vår förändring ligger runt hörnet. När jag frågor om alkolfrittbubbel och istället blir hänvisad till sidan med mocktails blir jag irriterad. Och när vi blir placerade i en avdelning för rökning och Victor ber om att få byta bord ”because my wife is pregnant” så blir jag återigen påmind. Om förändringen.

Jag och Victor har länge velat ha barn men lika länge har vi varit glada över att vi inte har barn. Senaste året trots hans fotboll så har vi kunnat rest lite, ätit härliga middagar både i Paris, Barcelona och Grekland. Vi har älskat det. Bara brytt oss om varandra. Sovit eftermiddag på solstolar och somnat sent på nätterna. Vi har precis kommit i ordning i England och jag med mitt jobb. 

Och nu ska allt det förändras. Och det gör mig livrädd och ledsen ibland.

Även om jag är mer än lycklig 99 % av tiden så kryper den där 1 procenten fram då och då. Tankar som att vi skulle ha väntat och att jag är för ung. Victor är för ung. Varför stressade vi. Vi har hela livet på oss. 

Men jag har ju förstått nu efter fem månader att det är normalt att känna såhär. Att oavsett om vi hade varit 28 eller 38 så hade vi känt likadant (det är vad folk intalar mig men jag har lite svårt att tro det dock). 

Men jag försöker att acceptera känslor och förstå att det är normalt. Jag vet att jag kommer älska den här människan mer än livet och att allting kommer att falla sig naturligt i april när vi blir tre. Men jag vet också att jag kommer vilja se till att jag och Victor fortfarande har kvar den här unga kärleken vi har idag. Och jag vet att vi faktiskt har haft många bra år bara vi två, och att ett barn bara kommer förgylla våra liv. Men tankar som tänk om kan komma upp och så blir jag lite ledsen. För ibland känns det lite som om att jag kommer förlora mig själv. Bli mamma-Maja bara. Och inte Maja. Rädd för att Victors syn på mig kommer att förändras. Nu för tiden säger han jämt att jag är vacker, och han kan stanna upp och ta mig på magen. Vilket såklart är så fint och magiskt, men jag blir också rädd för att han kommer att sluta se mig på som galna Maja som han tycker är sexig, hon som är lite här och där, hon som man inte riktigt kan kontrollera. Jag vill inte bara vara mamman till hans barn som han vet från och med i april, bara är hemma och ammar och plockar leksaker. Jag vill vara hans fru också. Jag vill vara den vännen till mina kompisar jag alltid har varit, och inte bara mamma-maja. Jag vill jobba som vanligt och inte bara få mail om nappflaskor från företag. Jag vill ha mitt barn med oss men jag vill inte att hela min verklighet ska förändras för det.

Sen vet jag att det har någonting med ens inställning att göra. Och jag vet att den första tiden så är man manisk och det enda man vill se är sitt barn. Och att vara mamma är otroligt. Men efter en tid ska jag göra aktiva val för att bli vanliga Maja igen. Jag är inte alls främmande för hjälp med barnen (det blir nog även ett måste då jag inte känner någon i England som skulle kunna passa våra barn). Jag skulle vilja ha hjälp av någon som kan hjälpa till i vardagen, speciellt när Victor är iväg så att jag kan jobba ensam eller bara ta mig iväg och träna. Vi har ju väldigt bra och tajta familjer men jag tror inte att det kommer bli så att dom hälsar på oss och tar hand om barnet medan vi åker iväg själva, då kommer vi ju umgås allihopa. Så just det där med barnvakt kommer bli klurigt. Men Gud nu kommer jag på mig själv att försvara mig själv för momshaming. Jag och Victor kommer vilja ha hjälp med barnen, punkt. Har aldrig fattat skammen i det, som om att jag vore en sämre morsa för att jag ibland kommer vilja jobba ifred, åka iväg på en middag eller hör och häpna, bara ligga raklång i sängen och vila. Om nått kommer bara mitt barn må bra av det, att ha en jobbande mamma som ibland åker och springer av sig lite energi och tankar på gymmet.

Och inte nog med hjälp. Jag hoppas att bebisen tar flaska så jag kan pumpa och Victor mata så ofta han kan och inte bara jag. Jag tror att det kommer vara viktigt för mig, att den timmen i duschen för mig själv kommer vara A och O. Och så vill jag att Victor från start är med och knyter band. Och så vill jag få in bra rutiner, att bebisen sover i sitt rum efter ett tag, äter en viss tid, sover en viss tid. 

Det låter väl naivt och dumt tänker ni som redan har barn men så känner jag. Att jag ska bli mamma är det största som har hänt mig. Men det ska inte få förändra hela mig och min varelse. Jag vill sitta på en uteterass om några år med ett glas bubbel i handen, känna mig som mig själv, vara lika kär i Victor som idag, och skillnaden är att en liten mini-människa sitter bredvid mig med några djurkex och ett pussel som vi tillsammans lägger. Och när vår lilla älskling ska sova så stannar en trygg punkt hemma med hen medan jag och Victor drar till en trevlig restaurang och delar på en flarra rödtjut. Och så kommer vi förmodligen enbart bara prata om det där lilla underverket men ändå, ni fattar min poäng.

Rekommenderade inlägg

84 kommentarer

  1. Hej Maja❤️ Jag är 24 har precis tagit ut min spiral för att försöka bli gravid. Känner igen mig så mycket i allt du skriver och ville bara säga TACK för att du skrev detta.

    Vill detta mer än något annat, men vill aldrig tappa mig eller vår relation!

    För er som inte har familj nära blir det såklart en ”större grej” att ta hjälp, men det är fullt naturligt! Min syster har en nu 8 månaders (som äter ersättning, underlättar såklart) som vi passar hela dagar, vi sover med henne osv för att min syster och hennes kille ska få vara bara med varandra ibland. För de blir bättre föräldrar av det! Inget konstigt!

    Kram!

  2. Jag väntar mitt första barn och jag är 32. Jag känner precis som du ibland. En sorg över att mitt och sambons liv, så som det var, kommer att förändras. Jag tror absolut det är helt normalt oavsett ålder <3 Och, det är okej att sörja det!

  3. Jag är inte gravid själv, men jag har sagt precis samma sak om när jag själv förhoppningsvis har förmånen att bli mamma. Vill inte tappa mina intressen och mig själv. När jag pratar med min fästman om hur jag ser på rutiner för framtida barn (har sett skräckexempel hos bekantas…) skrattar han bara. Men man måste väl få ha något att jobba emot tänker jag? Förstår inte varför barnuppfostran och egentid är så känsliga ämnen. Alla gör väl det som passar dem och deras förutsättningar. Hejar på er!

  4. Känner igen mig väldigt mycket! Har en liten som snart är 1 år och de tog typ 8 månader innan jag började känna mig helt som mig själv psykiskt och fysiskt. Jag tänkte att efter bebis var född så skulle jag få ett år på mig att gå upp i bebislivet men efter de måste jag bli mer som innan igen. Tog dock bara 3 månader innan bebis sov hos min mamma flesta gången och vi gick ut och käkade middag med vänner. Har blivit shamad mååånga gånger för bebis inom 10 månader sovit borta 5 gånger men vi och bebis mår bra av de och han är me sin mormor som han är van vid att umgås med och han blir extra bortskämd av moster, morfar & mormor. Alla vinner på de ☺️
    Nu har jag babblat för mycket men de kommer att bli bra, låt det bara ta lite tid. Ge dig själv tid att anpassa dig och stressa inte över hur du tänker att de ska bli ❤️

  5. Men ÅH Maja, jag vill bara krama dig!!! Eran bebis är så lyckligt lottad, det kommer verkligen bli bra. Att du delar med dig av dina tankar gör dig aldrig till en sämre mamma, bara till en ännu bättre.

  6. Du sätter ord på mina tankar. Är i vecka 25 och kan stundtals vara väldigt ledsen och nedstämd. Just på grund av dessa tankar. Om det är till någon tröst så är vi ju garanterat inte ensamma om att känna såhär och som du skriver så handlar det om hur man definierar sig. Stor kram! ❤️

  7. Du är en fantastisk kvinna och jag tror du kommer bli en ännu mer fantastisk mamma. Ni ska göra det som känns bäst för er och eran familj, skit i vad alla andra tycker. Jag tycker det är så fint att du inte glömmer bort din o Victors relation, för det är er kärlek som har skapat detta lilla liv.

  8. Hej Maja! Dina tankar är absolut inte något konstigt och jag kände precis samma sak när jag blev gravid första gången. Den där lilla bebisen kommer att skapa en tillhörighet och starkt band mellan dig och Victor som inte går att beskriva. Och allt blir vad man gör det till. Vi fick vårt första barn när jag var 26 och fyra månader senare drog vi till Grekland på bröllop. Vi har fortsatt att resa etc. precis som vanligt och våra barn har bara fått hänga med. Allt löser sig och känslan av att vara en familj är obeskrivlig ❤️ Kram kram

  9. Wow va fin på datenight Maja, självklart har du rätt att känna rätten till dig själv tror det är oerhört viktigt att få vara mer än ”bara” en mamma. Precis på samma sätt som man är mer än bara en fru syster vän. Uppenbarligen är du inte ensam om dessa känslor heller. Momshaming finns det inte plats för här, här är systerskapet starkt<3

  10. När jag var 21 vändes mitt liv upp och ner av en oplanerat graviditet. Jag och min partner tänkte aldrig på abort men däremot kom alla dom tankarna du nu beskriver. Idag nästan fem år senare har vi två fantastiska barn som vi älskar självklart djupare än något annat. Men vi är måna om att bara vara unga och kära, vara mer än bara mamma och pappa. Våra barn sover ”ofta” borta hos nära och kära (ja vi har ju det lyxigt med familj nära). Då passar vi på att gå ut ha roligt med vänner, eller bara sitta hemma med en box rött och skratta ikapp åt varandras dåliga skämt, sova middag mitt på dagen och då och då en weekend borta bara han och jag. Vi har fått vissa synpunkter från andra föräldrar som ”jag skulle aldrig vilja lämna bort mitt barn”. Och alla gör olika men vet du vad jag alltid tänkt när dom väljer att ha det så? Att jag och min kille, kommer ha vår kärlek mellan oss hela livet ut. För vi vårdar den, vi ser till att vi fortfarande är galna i varandra mitt i allt småbarns kaos med bajs, kräk och vakna nätter. Så maja, du kommer inte glömma bort dig själv eller dig och viktor: han kommer fortsätta sig som galen, sexig men framförallt. Han kommer se dig ännu starkare efter du fött hans barn till världen. Tro mig, det förändrar allt men till det mäktigaste som finns. Ta hjälp med barnpassning, vad tusan är felet med det när ert barn kommer få två lyckliga, kära och trygga föräldrar .

    Förlåt för en lång kommentar! Massa kramar ♥️

  11. Hej,
    Jag skulle verkligen tipsa om Au Pair. På så sätt har du en barnvakt som kan passa barnet närsomhelst, eftersom de flyttar till stället där familjen bor men du kan också få mycket egentid med barnet om du skulle vilja… På så sätt kan ni också få någon som pratar svenska om ni skulle vilja det! Sen fattar jag att Au pairer inte är något för alla, men tänkte att det kan vara ett rimligt alternativ, dock skulle jag tro att ni redan visste om detta, men bara för säkerhetsskäl 🙂 ni kommer bli grymma föräldrar!

  12. Det är nog väldigt få som inte känner som du tror jag.. jag gjorde det definitivt. Vi fick vårt första barn efter att ha varit tillsammans bara 1,5 år så jag kan sörja att vi inte fick mer tid bara vi två MEN nu har vi två härliga kids som gör livet soligare och mer betydelsefullt varje dag. Med vårt första barn mådde jag dåligt psykiskt efter förlossning och kände stress över alla förändringar men det gick över när babyn tog flaska och kunde vara med barnvakt en stund. Nu med andra barnet bekymrar jsg mig inte så mycket om att han för tillfället sitter klistrad i mig, för jag vet att det går så fort och sen är den perioden över och vi kan återgå till livet med sena middagar och samtal bara vi vuxna ? tänk på att bebisen ju inte är bebis speciellt länge utan sen blir det ju ett barn, som mest är kul att hänga med liksom! Det kommer bli super maja ❤️

  13. Oj vad jag känner igen mig i dig, Maja! Tycker det är väldigt skönt också att läsa om tankar och känslor som inte bara är ”lyckliga” om du förstår hur jag menar. Att det är okej att känna oro inför att bli mamma. Våran dotter är snart 2,5 år och det är så viktigt och underbart att bara få umgås med pappan eller att åka iväg och träna ? ni kommer bli fantastiska föräldrar ❤️

  14. Hej Maja! Jag känner så igen mig i det du skriver. Hade mycket ångest när jag var gravid första gången, säkert 30% ångest och 70% lycka. Hade ångest för att tappa mitt gamla liv, mig själv och karriär, att min sambo skulle se på mig som en mamma, att han skulle tycka om barnet mer än mig (hur sjuk tanke!), att jag aldrig skulle få en fritid igen m.m. Det är klart att det är en stor omställning att få barn, men för vår del har vi försökt fortsätta göra sånt vi gillar och det har gått toppen! Allt ordnar sig och trots vakna nätter är det så värt det. Livet har fått en HELT ny dimension! Stor kram!

  15. Jag är inte gravid eller det är inte aktuellt nu.. men det du beskriver är min största rädsla.. jag vill fortfarande ha min karriär, jag vill jobba och klättra uppåt på stegen. Jag vill inte bara vara en mamma. Trots att det är det finaste man kan vara så vill jag fortfarande ha mitt jobb och karriär. Så tack för att du pratar om det här för det känns så jäkla tabu belagt att säga att man vill vara mer än ”bara” en mamma

  16. Maja, fina Maja!
    Den här texten är precis så som alla mammor känner, men inte vågar skriva. Jag har själv en 4-åring och kände exakt samma sak när jag väntade henne. Lyssna inte på någon annan! Gå alltid på din magkänsla, det som känns rätt och det som du anser vara bäst för ditt barn, för det kan ingen annan tala om för dig. Ingen kommer känna ditt barn på det sättet som du och Victor kommer göra, så lita på er magkänsla. Ni kommer bli helt fantastiska föräldrar! Och heja dig för att du belyser sånt här. Kram!

  17. Felicia Allfjord Svara

    WOW TACK!!!! Tack för att du skriver om detta som är så extremt viktigt. Jag har inga egna barn men jag och min sambo ska börja försöka nästa år och jag känner igen mig i mycket av det du skriver. jag kommer gå tillbaka till detta inlägg när jag väl blir gravid och våga känna att det är okej och stå på mig om folk ifrågasätter varför man tänker göra på ett visst sätt.
    Tack för att du delar med dig av dina känslor❤️

  18. Åh jag blir så rörd när du skriver. Jag själv har två barn på 3 år och en på 8 månader. Dom är det bästa som har hänt mig och min sambo ❤️ Vi ser till att vi ger oss varandra egentid, antingen så försöker vi ordna med barnvakt eller så gör vi det bästa av situationen när dom somnar om kvällarna och dukar upp massa gott och är bara han och jag! Jag tvivlar inte en sekund på att ni kommer bli fantastiska föräldrar ❤️

  19. Allt detta kanske du borta tänkt på innan ni skaffade barn? Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

    • Onödig kommentar på ett viktigt ämne där många uppenbarligen håller med och känner som Maja!
      Om kakan i det här fallet är Majas (eller alla blivande mammors) identitet så är det otroligt viktigt att hitta sig själv i sin nya roll! Att inte ”bara” vara mamma! Maja, jag älskar dig och din blogg och känner retroaktivt igen mig i alla punkter! Kände att min kropp var utlånad fram till jag slutade amma och tyckte det inte alls var så
      mysigt som alla andra verkade tycka! Kände mig otroligt ensam i det och hade behövt detta inlägg så mkt då! Man ska inte tappa sig själv eller bli shamead för att man gör aktiva val för sig och sitt mående efter att man fått barn! Happy mom happy baby! Jag är helt övertygad om att du kommer fixa det galant och älska ert barn även om du vill sitta på en uteservering bara du och Victor någon gång då och då! All kärlek och styrka till dig för skuldkänslorna kommer, antingen inifrån eller kastade på en, och då måste man hitta sig själv och stå stadigt ❤️❤️❤️

    • Just grejen med den ångesten man får är inte att den existerar innan man blir gravid. Man får den oavsett om man velat blir gravid hur länge som helst eller om det bara hände. I princip alla gravida känner så någon gång under graviditeten. Jag har velat ha barn sen jag var typ 18 och nu när jag väl är gravid så känner jag också ångest ibland även om man är lycklig större delen av tiden. Så att säga att hon skulle tänkt på det innan är bara ruttet.

    • Allt blir väl vad man gör det till? Man kan ju välja att se saker negativt också.. om du tycker att det är roligare för dig att leva så! Jag har en 6 månaders hemma och jag o min sambo äter kakor, hämtar fler i skafferiet om vi blir sugna, tar dom slut åker vi till affären o köper mer? Du är en sån härlig och rolig person Maja så sluta aldrig dela med dig om dina tankar och funderingar, det är så nyttigt att få skriva av sig ibland och få veta att man inte är ensam om sina funderingar! Sen så skriver du FANTASTISKT! Det kommer bli jättebra detta med bebis! Sen vi blev föräldrar här hemma har vi skapat något slags speciellt band oss emellan som ej fanns där innan och det är underbart❤️

  20. Det är helt normalt att känna som du gör. Det gjorde jag också, till och med på BB när hon kommit tänkte jag ”är vi verkligen redo för det här?” Jag tror inte att man någonsin är 100% redo men det blir bra ändå, det är det största som kan hända att få barn.
    Och egentid bara du och Victor emellanåt är superviktigt. Man måste få vara någon annan än bara mamma och pappa också och det gör inte att man älskar sitt barn mindre! ❤

  21. Vilken drottning du är maja! Som resterande skrivare sätter du orden i munnen på mig, känner exakt lika dant! Är gravid i vecka 26 och har alltid känt att du tänker som mig, kring allt som gravid och det är så satans skönt! Tappa aldrig dig själv och stå upp för dig och din kropp och alla dina känslor! Du kommer bli en fantastisk mamma! Du är en stor inspiration!!!!!!! Kram!

  22. Hej kloka Maja, tycker du resonerar så himla klokt. Jag är 40 år idag och vi fick 4 barn när jag o min man var mellan 19 o 28 år. Barn har aldrig varit ett hinder för oss, men vi har alltid tänkt på vår kärlek och lämnat barnen till barnvakt, ibland har vi åkt iväg på nått äventyr men oftast har vi varit hemma själva, spelat hög musik och lagat middag o ätit gott och njutit av varandra hela helgen.
    Ett litet råd till dina mammatankar är att få in rutiner kring mat o sovtider men gör inte rutinen till en speciell plats eller speciell gaffel tex…. utan där du o viktor är där är tryggheten, då blir det lättare att ha med barnen överallt.
    Viktigast är kärleken, finns kärlek finns lycka.
    Kram

  23. Fantastiskt skrivet, du kommer bli en underbar mamma känns det som!
    Däremot jobbigt om jag får vara en störig pekpinne att du skriver och efter punkt, ofta. Det är fel i svenskan (egentligen) och blir lite svårt att hänga med ibland då det blir avbryt med punkter överallt. Tycker du skriver fint och förklarar känslor på ett härligt sätt men texten blir fel (kanske bara är jag som tycker det) när det står punkt och sedan fortsätter meningen med och. Men det är väl en bagatell egentligen men…

    Lycka till med allt framöver! Tror att dina känslor är helt naturliga. Alla gillar inte att dricka bubbel och få klä upp sig utan föredrar myslivet hemma och dom personerna har kanske lättare att finna sig i omställningen. Själv vill jag fortsätta mitt liv så som du beskriver det och jag kan förstå dina tankar/rädslan kring att det kanske blir mindre av allt och i perioder kanske obefintligt. Din och Victors kärlek tvivlar jag inte på. Kärleken och rödtjutet kommer nog hänga med er hela livet oavsett en eller tio kiddos. Kram!

    • Blir tvungen att flika in här. Det är inte fel att skriva och efter punkt i svenskan. Även om många tror att så är fallet då vi fått lära oss det i skolan på grund av ren okunskap. Det är en myt. Det går utmärkt att börja en mening med och samt men. Maja skriver med andra ord helt rätt när det kommer till svenskan. Faktum är att Majas svenska är riktigt vass och modern enligt mig. Många författare idag skriver och efter punkt. Språkriktighetsboken (Norstedts akademiska förlag, 2005) skriver såhär i sin rekommendation: ”Det går utmärkt att börja meningar med och, men eller jag, också i formell sakprosa”.

  24. Tack, tack, tack maja för att du delar med dig! Jag ligger bara några veckor efter dig och går i liknande tankar som dig. Är också överlycklig såklart över att vi äntligen ska få en bebis, men jag är också ängslig över den stora förändringen som kommer. Hur allt kommer bli och hur jag kommer att bli. Det känns så skönt att veta att jag inte är ensam ❤️ Och jag tror precis som du skriver, att det är väldigt vanliga tankar. Jag har också tänkt mycket på flaskmatning just för att jag känner att jag behöver få egentid också, men den tanken känns… ovanlig. Tack återigen för att du delar med dig, du kommer bli fantastisk mamma!

  25. Victor kommer se på dig annorlunda och du kommer se på honom annorlunda! Den resa ni har framför er med resterande graviditet och förlossning kommer innebära att Victor kommer se dig som världens mäktigaste och starkaste kvinna! Den värme du kommer känna av att han är pappa till ditt barn är fantastisk. Ni har skapat ett liv som är ert tillsammans! Ni knyter ett band som alltid kommer finnas där mellan er oavsett vad som händer! Det kommer finnas en minimännsika som prövar er relation men som också förgyller den något enormt! Tror som du skriver att det är viktigt att få tid för varandra och komma ihåg hur det var innan. Men er relation kommer att växa 🙂

  26. Fina du, vad du sätter ord på mina känslor som jag hade under min graviditet.
    Vår omställning blev så stor på alla sätt så jag valde att ta hjälp redan från tredje veckan. Vilket har gjort mig till en bättre mamma & sambo.
    Ens egna tid, ensam eller tillsammans är för värdefull för att skita i.
    Idag är han 3 månader ❤️

    Du kommer bli en fantastisk mamma & det är så mysigt att du vill dela med dig så mycket till oss ❤️

  27. Så fint att du delar med dig och är så öppen med dina tankar och funderingar. Tror att det är många som känner likadant men inte vågar säga det högt då det ses som tabu. Så viktigt att detta lyfts!

  28. Du sätter ord på mina tankar, så att jag till och med börjar gråta lite (hej hormoner)! Och så härligt att läsa andra som hade samma tankar och att det fungerar för dem ❤️ Istället för att höra ”sådär sa jag också innan jag fick barn”. Massvis med kärlek, ni kommer bli underbara föräldrar.

  29. Hej Maja ♥️ ser hur din ångest lyser igenom för jag relaterar så mycket till dina tankar.
    Ville bara säga att inställning är allt, precis som du skriver. Vill du inte vara bara ”mamma-Maja”, så kommer du inte vara det heller. Livet ÄR faktiskt aktiva val.
    Det har varit ett stormigt år för mig och jag har fått uppleva ångest för första gången, och funderat mycket över meningen med livet.
    En av mina allra smartaste vänner sa då att inget är större än din egen lycka. Att du är lycklig, oavsett vad alla andra tycker. Det är det allra största man kan vara.
    Tänk på det när du vill ligga raklång i sängen nån timme – gör det dig lycklig, så är det det största som finns. Och då gör man det.
    Kram

  30. Åh! Fina Maja! Tror det blir lite vad du gör det till (gissar bara). Men tänker att många profiler i sociala medier själva gör sig till Mamma-XXX genom att bara lägga upp saker på sig och sitt barn i varenda bild. Att skriva i sin biografi att man är ”mom to xxxxx”. Då tror jag automatiskt samhället och omgivningen också ser personen som bara det.

    Hur många pappor ser man liksom skriva i sin biografi att dom är ”Married to xxxx since xxxx”, ”had baby xxxx on xxxxxx”.

    Tror att om man målar upp sig så så kommer säkert förfrågningarna i samband med jobb säkert också bli så.

    Finns säkert några få ”onlinestoraoffentliga”-mammor som man sett som inte låtit mammagrejen ä ta över hela deras sociala medier, men jag kan faktiskt inte komma på en enda medan det finns maaasssaa pappor.

    Så det kan ju kanske vara värt att tänka över strategin i ditt jobb framåt? Vill du vara Maja eller mamma-Maja? Tror inget är bättre eller sämre men bara blir hur du väljer att vinkla det. Och förhoppningsvis fattar folk att du älskar ditt barn lika mycket även om du inte visar upp barnet hur mycket som helst, men det kan säkert bli svårt att låta mig-så mycket som man älskar sin bebi.

    Lycka till med allt!

  31. TACK finaste Maja för att du skrev detta inlägg! Jag är inte gravid men vi vill absolut ha barn en dag och tankar som dessa finns redan nu. Så tack för att du vågar öppna upp dig, det är så fint och värdefullt! Och jag är helt övertygad om att du och Victor kommer bli fantastiska föräldrar ?

  32. Ännu en gång har du satt ord på mina tankar. Jag är också gravid med första barnet (dock inte lika långt gången som dig) men jag känner exakt likadant. Och jag måste säga att gud vad skönt att du delar med dig högt av dina tankar, du är en så otroligt grym inspiration! Känns skönt att veta att man inte är ensam om såna här tankar.

    All kärlek till dig, bebisen och Victor ♡

  33. Känner väldigt mycket likt som dig, att ibland behöver jag stanna upp och njuta av min tid ensam med min sambo, att om ett halvår är det inte lika självklart. Vi bor i Norge sen 10 år tillbaka, och känner exakt samma sak om att jag vill ha hjälp med barnet så att vi också ska kunna få vårda vår kärlek. Skönt att du delar med dig, vi väntar vårt första I slutet på april så det är väldigt skönt att följa din resa, den liknar även min. ?

  34. Hej Maja. Jag är i vecka 20. Jag är 30 år vi har varit gifta i två år men tillsammans i 12 år och du sätter ord på precis allt allt som jag känner. Det är skönt för mig och säkert även för dig att veta att du inte är ensam i det du känner. Du är fantastisk ❤️

  35. Älskar din ärlighet och dina inlägg. Kom ihåg – man får känna/tycka precis som man vill. Du kommer bli en så fin mamma till ert underverk. Tvivlar inte en sekund på det ❤️❤️❤️ Kramis!!

  36. Jag är gravid och är också beräknad i april och går med dessa tankar själv. Senast igår panikade jag över att jag inte längre ska vara en person, utan ”bara” en mamma. Jag har så svårt att identifiera mig som mamma och vill fortsätta vara mig själv, fast att jag har ett barn också. Tror dock att det handlar mycket om inställning och hur man vill leva livet. Jag uppskattar verkligen att du delar dessa tankar, skönt att veta att man inte är ensam. Ta hand om dig!

  37. Älskade Maja, jag är i exakt samma situation som du precis just nu och min ångest för att min och min sambos liv ska förändras fullständigt håller mig vaken om nätterna. Jag delar exakt dina känslor, det är skräck blandat med obeskrivlig lycka och det är faktiskt okej att känna så. Min barnmorska bekräftade det till mig i förra veckan och det kändes så skönt på något sätt.

    Du är inte ensam, tack för din underbara blogg, KRAM <3

  38. Hade samma tankar när jag var gravid. Nu är vår son drygt fyra månader och jag kan i nuläget inte tänka mig att vara utan honom en timme typ, men precis som du skriver så antar jag att det kommer ändras. Någon gång inom snar framtid kommer jag vilja bli mer mig själv igen även fast jag är mig själv som mamma också. Då kommer jag vara trygg i att lämna honom några timmar till någon trygg person för att bara vara jag och få vara med min sambo.

  39. Maja, dina känslor är fullt naturliga och kan lugna dig att det visst går att leva ”vuxet” och ha vuxentid även efter barn. Har 2 barn och barnen fick sina första pass 1 månad gammal så fortsatte åka på härliga resor och vara spontana och busiga:) Krävs något mer planering bara men det är du ju redan grym på. Låt dig inte dras ner i alla måsten som mamma och lita på din egen förmåga och kärlek.
    Bästa kramar

  40. Det er så fint at du skriver om at ikke alt kun er positivt og rosenrødt. Tror du kommer til å bli en fantastisk mamma ❤️

  41. Jag känner precis samma som du Maja, med en vecka kvar till BF. Jag längtar massor om vartannat men njuter samtidigt av varje mysig kväll vi nu får tillsammans. Vi är lika gamla som dig och Victor med 7 år tillsammans i bagaget. Men det kommer bli bra! När man har rätt inställning. Kram till dig <3

  42. Du är fantastisk! Sluta aldrig med dina ärliga och öppna inlägg. Så välbehövligt i dagens samhälle! Kram ❤

  43. Så viktigt och fint av dig att våga dela med dig av dina tankar för precis som du säger så tror jag att det är många som känner exakt likadant! Samtidigt blir jag också än en gång så trött på mänskligheten som låter den här föräldrapressen läggas just på kvinnan (som om hormoner och annat inte är nog), för finns det någon man som tänker likadant? Att han är rädd att han ”bara ska ses som en pappa” när han får barn? Nej för männen förutsätts alltid kunna fortsätta leva sina liv som vanligt, jobba, träffa kompisar, träna etc. Jag är säker på att du kommer bli världens bästa mamma och lova att inte glömma bort att också prioritera dig själv och dina behov ibland, se mammarollen som något som adderas i ditt liv, inte något som ska ersätta den ”gamla” Maja <3

  44. Jag och min sambo har alltid haft ett underbart förhållande, alltid mysigt och mycket kärlek.. god mat..filmkvällar.. riktigt njutit av livet!

    För 5v sedan fick vi vårat första barn, och OJ herregud vilken omställning.
    Aldrig gråtit så mycket som dessa veckor, saknat vårt förra liv varje dag.
    Missförstå mig inte.. älskar mitt barn mest av allt men det är en RIKTIG chock.
    Man hinner inte med varandra alls!
    Vi som är vana att äta god mat å mysa får nu turas om att äta, inte sovit en hel natt sen tisdagen innan han föddes, 5veckor sedan.

    Folk säger ”njut av tiden den kommer aldrig igen”
    Jag njuter inte, vill bara att tiden ska gå så han blir större och vi kan börja leva mer som förrut igen..

    Så njut av allt ni kan nu, tyst hem, resor, god mat i lugn och ro, ligga i soffan och mysa bara ni för sen kommer första barns chocken slå ner som en blixt!

  45. Är 30 är, gravid i vecka 14 och känner exakt samma. Trots att jag varit tillsammans med min man i 5 år, och gifta i 2 år. Sedan jag fick veta att jag är gravid så har jag gråtit mest och känt mig olycklig. Jag sörjer det liv jag lämnar bakom mig. Jag har dessutom mått dåligt fysiskt och det har spillt över på mitt vanliga liv. Jag träffar inte vänner lika ofta, jag är trött hela tiden, jag mår illa osv. Hoppas det känns bättre snart! Min man ser fram emot detta så mycket och jag vill kunna dela glädjen med honom…

  46. sara Pettersson Svara

    Maja, du har ett sätt att formulera orden så att det går rakt in i hjärtat. All kärlek till dig!

  47. Jag väntar mitt första barn som beräknas komma i mitten på februari. Såå sjukt att du beskriver min tankar och känslor. Att bli någon som man inte vill vara. Jag vill fortsätta vara sociala med kompisar och familjen. Inte bli asocial för att vi skaffar barn. Det skrämmer mig väldigt mycket. Att man tappar bort en liten bit av sig själv. Vi får peppa varandra för att de inte ska hända, girlpower!

  48. Känner precis likadant inför att bli mamma en dag och jag har själv varit nanny i två år, älskade dom barnen av hela mitt hjärta och gör det än idag. Jag kan inte tänka mig att det har påverkat dom något negativt med att vara med mig några gånger i veckan än att vara med deras föräldrar. Det gäller nog mer att hitta en ’nanny’ som man tycker om och är nära med, nästan som sin egna familj. Så blev jag, det gjorde nog allas våra liv enklare och bättre! Du kommer bli en jättebra mamma, så jordnära som du är! All kärlek <3 Ps. gör en till show plz, fick inga biljetter!

  49. Fina Maja! Tycker det är så bra att du tar upp detta! Tror det är en grej som annars är ganska tabu att prata om. Jag fick min första dotter när jag var 24 och kände mig väldigt lugn första tiden, har nog aldrig mått så bra i mig själv. Men sen kommer tankarna om att man fortfarande vill att ens partner ska se en på samma sätt som innan bebisen kommer. Men ett tips jag kan ge är att fortsätta hitta på grejer fast nu har du en liten bebis med istället. Det är inte så komplicerat att ha med en liten bebis (om den inte har kolik eller nån sjukdom eller liknande). Jag fick den finaste komplimangen av en kompis när min dotter var typ 6 månader, och det var: ”det är så skönt att du är precis som vanligt.” Hon hade flera vänner innan som fått barn och dem hade ändrat sig helt och ville knappt åka hemifrån. Men jag kände att jag fortfarande behövde få vara jag och få umgås med mina kompisar och gå på födelsedagsfester m.m. Men nu hade jag även en liten bebis med mig. Så visst, jag kunde ju inte vara kvar jättelänge eller dricka alkohol men det gjorde inte så mycket. Bara att jag fick känna att jag kunde umgås med mina vänner som vanligt.
    Tror att det kommer bli jättebra för er när bebisen är här. Ni kommer både se varandra som mamma och pappa och även som maja och Victor Och första veckorna är man i en bebisbubbla och bara myser. Önskar er all lycka!

  50. Du sätter ord på precis allt man kände som gravid. Jag är nu mammaledig med en 8-månaders och älskar att vara hemma med honom MEN jag saknar att jobba också! Jag sökte in till en utbildning som började i augusti och en nybörjarkurs i tennis för det har varit så viktigt för mig att ha något eget och inte bara vara mamma! Så nu pluggar jag heltid på distans när sonen sover och kommer iväg och spelar tennis en kväll i veckan, det passar mig perfekt.
    Jag måste även säga att när man kommer iväg ensam med mannen eller kompisar så uppskattar man den tiden ännu mer än vad man gjorde innan och det är helt underbart när man får tillfälle. Nästan så man är ännu mer kär nu efter barn. Jag tror allt kommer bli jättebra när ert barn är här. Tack för att du delar med dig! ❤️

  51. Jag är i v. 16 och är 24 år. Jag blev gravid av en slump. Min pojkvän och jag är lyckliga och kära och vi är glada över vårt beslut. Men känner den känslan jämt. Lite ledsen över att min ”ungdom” är över och rädd att vi aldrig mer bara kommer vara vi. Att den där tiden för ensamtid, sena nätter och det sociala livet med vänner är över på något sätt. Skönt att fler känner samma rädsla? vi får tänka att en bebis är det finaste vi nånsin kommer få i livet.

  52. Så fint och viktigt inlägg!! Du är bäst och kommer bli en helt fantastisk mamma! <3

  53. Åh Maja, du sätter ord på mina känslor. Var gravid för några år sedan men gjorde abort, av flera anledningar, men minns att just sånna här tankar skrämde mig. Och det gör de fortfarande för vi planerar att börja försöka bli gravida till våren jag och min sambo. Men är precis som du väldigt nöjd med det liv jag lever nu, och samtidigt som jag inte vill förändra det så längtar vi så otroligt mycket efter ett barn.

  54. Fina Maja! Du kommer bli världens bästa mamma. Jag förstår dina känslor, jag var 23 år när jag fick mitt första barn, innan min 25-årsdag var jag 2-barns mamma, lillebror bestämde sig för att flytta in lite tidigare i magen än vad jag och min man hade haft i åtanke! Jag hade en sån fruktansvärd ångest över exakt det du skriver, idag är jag 28 och kan inte önska mig ett annat liv! Jag älskar mina barn och familj mer än livet. Det är viktigt att vårda sin kärlek både för barn och man så vi lämnar bort våra barn ibland för att vårda vår relation samtidigt som det är nyttigt för barnen att sova borta då och då. Jag hade enorm fobi för övernattning under min uppväxt och vill inte att mina barn missar lika mycket som jag gjorde för att jag inte vågade sova borta… ett litet sidospår! Men när väl er lilla bebis är här som kommer du känna annorlunda. STOR kram på dig!

  55. Gud vad du har en talang att sätta ord på känslor. Det är fint att se en så stor influenser dela med sig av tankar som andra inte vågar, tror så många kan känna igen sig.
    Du ska ha en stor eloge för att du vågar!! Du gör mer skillnad än vad du någonsin kommer kunna förstå.

  56. Så kände jag med när jag var gravid vid 25-års ålder. Hade så mycket ångest. 4 år senare, seriöst det kunde inte bli bättre. Jag var mån,likt som du skriver, att inte tappa mig bort mig själv. Det gjorde jag inte heller, jag är fortfarande kollega, kompis, dotter, sambo och allt det där som jag var innan..plus mamma 🙂 dessutom så skiter jag ännu mer i vad andra tycker, bidar min energi och tid bättre på det jag verkligen vill göra och har aldrig mer fomo. Är mycket mer NÖJD, osjälvisk och mindre rastlös i själen. Inget är en dans på rosor men lovar att du inte kommer tappa din identitet eller tid att bara få vara dig själv, gå ut o bli full, åka på resor med man/kompisar osv. Det kanske blir lite färre tillfällen men desto bättre när det blir av för då har du själv valt det – inte bara av slentrian. Dessutom glömmer man fort hur livet var innan barn vilket gör det svårt att jämföra ? Lycka till med allt!

  57. Tack!! Till 100% samma tankar här.
    Tack för att du ger en ärlig bild av dina känslor! Trodde jag var ensam om att känna såhär.
    Du är bäst!

  58. Ytterligare en gång sätter du ord på mina tankar och känslor. Och tydligen känner både du och jag som så många andra. Jag avgudar dig för att du skriver detta. Fan va bra du är. Och jag tänker såhär, så länge man är medveten om sina känslor och vad som är viktigt för just er två, gällande att fortsätta det liv ni haft tidigare, så tror (och hoppas!!!) att man gör medvetna val till att fortsätta i samma spår. Sorry för luddigheten. Men faaaan va du är bäst Maja Nilsson Lindelöf ? sån stjärna! Booom ????

  59. Med så vettiga tankar så kommer allt gå finfint. Även om livet aldrig mer blir sig likt betyder det inte att det är något värt att sörja. Gläds över allt fantastiskt som väntar. En ny fas men absolut inte något som är sämre, bara nytt och helt, helt fantastiskt. ?

  60. Jag är inte gravid men har exakt samma rädslor ?. Trots att jag alltid drömt om att bli mamma, så är det samtidigt min största farhåga att hamna i den situationen som du beskriver och som det ser ut som att Sanna hamnat i. (Kan säkert ha helt fel men så det ser ut på sociala medier). Jag vill verkligen tro att man kan både kan vara en fantastisk mamma och samtidigt ha allt det andra! Tror man måste vara lite prestigelös bara och inte försöka låtsas vara någon omänsklig mamma som ska göra allt själv. Kram

  61. Ni kommer hitta ert sätt. Det ordnar sig. Och tro inte Victor kommer se dig annorlunda. Han kommer avguda dig över allt du gett honom.
    Jag vet jag berättade för min barnmorska på Mvc att kärleken till barnet var jag beredd på men att kärleken till min man skulle öka och bli så stark det var jag inte beredd på.
    Minns även vår första weekend en varm sommar i Göteborg. Så fort bebis sov rullade vi in på en uteservering och tog en öl och när det blev kväll sövde vi i vagnen och satte oss på restaurang. Allt går! Man får bara hitta sitt sätt och lära känna sitt barn. Kraam ?

  62. Så bra skrivet! Jag tror verkligen inte att du är ensam. Tack för att du delar med dig. Du kommer att vara världens bästa mamma och förbli Victors sexiga fru. 😉

  63. Jag känner så väl igen mig i det du skriver, fast den känslan var för 9 år sedan.
    Jag 23, min sambo 28, livet lekte. Blev gravid och världens lyckligaste ❤️ Sen fanns ett men, precis som du skriver. Livet, vardagen, känslor kommer förändras.
    Men den dagen för snart 10 år sedan, kom världens vackraste flicka som jag älskar så innerligt att det kan göra ont!

    Allt kommer bli bra ❤️ Livets mening väntar på er ❤️

  64. Förstår helt!!! Den dagen jag blir mamma vill jag också kunna ta hjälp och fortfarande vara mig själv och ta en drink på helgen med min man.

  65. Du kommer kunna fortsätta vara ”dig själv”, oroa dig inte. Helt överraskad själv över alla skräckscenarior men helt obefogade. Det är tufft och slitigt och härligt med en bebis. OCH bebisen kommer så klart behöva dig massor, men det kommer finnas utrymme för mer. Ta all hjälp du kan få, och se till att DU får sova är bra råd. Alla (alla!) har liknande tankar som du har.

  66. Bästa Maja!! Barnvakt är the shit!! Vi bor oxå utomlands och har precis som ni ingen familj i närheten. Vi har den mest underbara barnvakten man kan önska sig, som våra barn älskar precis lika mycket som oss. Barnen älskar när jag/vi ska iväg och dom får leka med sin bästis som bara bryr sig 100% om dem! Tack vare henne är jag en grym mamma!! Min man har dessutom varit sjuk i fyra år, så utan hjälp hade jag förlorat mig själv.
    Skit i om nån nånsin skulle bry sig, bara avundsjuka isf, för vem skulle tacka nej till hjälp om man har möjlighet?! Har alltid känt att det varit så härligt att va mamma, och älskat att va med mina barn! Men, det är tack vare balansen att vara mamma och att få en härlig paus ibland! Hopps ni oxå hittar en fantastik barnvakt!! KRAM

  67. Jag hade också exakt samma rädslor.
    Det blir vad man gör det till! Precis efter förlossningen var min man jätteduktig på att ge mig beröm vilken insats jag gjort, burit vårt barn, fött det och nu ammar det. Men inte länge efter det började han också med sina ”gamla” komplimanger om hur vacker och sexig jag är. Hade nog haft svårt att ta in det när jag var nyförlöst. Så tacksam för att han läste av mig under den första perioden.
    När vår dotter var född försökte vi passa på att tex käka lunch ute eller fika istället för en middag med rödtjut på restaurang kunde det bli en lunch med ett glas bubbel. Inte lika mycket folk ute och på kvällen upplevde jag att vi ville vara hemma och få in nattningsrutiner. Man hittar sina tillfällen, är säker på att du och Victor också kommer göra det.
    Ni är ett fantastiskt par och kommer bli fantastiska föräldrar också.

  68. Wow Maja vilken text! Du är verkligen en förebild för alla som går runt och kanske är lite rädda för sina känslor inför en stor förändring men du sätter verkligen ord på dem. Jag är själv inte gravid men vänner och bekanta i min omgivning har börjat skaffa barn och jag har exakt samma tankar som du. Men vet du vad Maja? Även om vi känner som vi gör tror jag att när det lilla livet äntligen tittar ut och blickarna möts kommer allting att falla på plats. Alla rädslor och bekymmer kommer att ersättas med nya och viktiga rädslor. ”Kommer jag att vara en bra mamma?”, ”kommer jag att kunna uppfostra mitt barn som jag önskar”, ”hur ska vi klara av det här?”. Allting löser sig och pusslet kommer för hand att läggas med tiden.

  69. Hej fina Maja. Jag blev mamma för 8 månader sen och är lika gammal som dig. Dom där känslorna du beskriver satt jag med mer eller mindre hela graviditeten (ångest-brud här med ?) Bara när jag stod i kön på ICA och såg föräldrar kämpa med trotsiga och skrikande barn kunde jag verkligen känna ”vad fan har vi gjort?”. Men idag har jag som sagt en liten tjej på 8 månader, och skillnaden på att själv vara förälder till ett eget barn är GIGANTISK. Alltså kärleken är så brutal och man älskar den här lilla människan så det gör ont. Sen är det ju sjukt jobbigt också, som med mycket annat i livet. Men att ni tänker skaffa hjälp låter jätte bra, gör det som kan underlätta så mycket som det går. Vi tar mycket hjälp och visst kommer det lite dåligt samvete ibland (man ska ju vara så duktig hela tiden i mamma-världen), men efter ett tag så är jag tacksam över att jag får vila och bara vara mig för att sedan orka vara en närvarande och glad förälder. Förändringen vid att skaffa barn är stor, det tycker iallafall jag, MEN, det kommer extremt mycket annat som kommer göra det ännu mer kärleksfullt och betydelsefullt. Livet får verkligen en annan mening. Med dina sunda och kloka värderingar kommer du bli en otroligt fin mamma. Massa kram <3

  70. Alltså wow!!! Tack för din blogg och din ärlighet och din förmåga att få folk öppna upp sig. Och tack alla andra som kommenterar. Jag är mamma sen ett halvår tillbaka och trodde att jag var ensam om att känna såhär inför att vår dotter skulle komma. Jag grät många gånger för att jag fick ångest över den förändring som skulle komma och att jag och min partner skulle ”glida” ifrån varandra bland alla bajsblöjor och sömnlösa nätter. Det har varit mycket av den varan men har man en stark grundkärlek så tar man sig igenom det och kärleken jag känner till honom idag är dubbelt så stark som innan. Prata och var alltid öppna mot varandra! Jag brukar säga att ha en bebis var dubbelt så jobbigt som jag trodde det skulle bli, men miljoner gånger så mysigt och kärleksfullt. Och det är okej att ha baby blues och må skit i början, det gjorde jag, men idag kan jag inte tänka mig ett annat liv. Stor kram!

  71. Älskade Maja❣️Jag känner så igen dina känslor. Att det är ”sista” gången man bara är två. Men en bebis är fantastisk och vi har haft tankesättet att det är bra att veta att det finns flera famnar att vara trygg i. Och här sitter vi i ett regnigt Manchester nästan 6 månader senare och våran bebis lever livet hos farmor och farfar. Allt går men det kräver bara lite mer planering och framförhållning än tidigare.

  72. Ronja Berglund Svara

    Jag känner exakt samma sak och har BF datum idag, så bra skrivet av dig! Ni kommer att bli så fina föräldrar till den lille!

  73. Elin Karlsson Svara

    Dessa ord betyder mycket att de är fler än bara jag som tänker så! Har precis haft ett sammanbrott för jag känner precis så och jag är hemma just nu med en 3 månaders. Du sätter ord på mina känslor ”Jag vill ha mitt barn med oss men jag vill inte att hela min verklighet ska förändras för det.”. Tror att både du och bebis blir lyckligare att se livet så ❤️ De är synd bara att man inte öppet kan prata om sånt utan att andra ska rynka pannan åt dig.. ?

  74. Ja livet går upp och ned, små barn små problem, stora barn… ja du vet.
    Men med rätt inställning ordnar sig allt!
    Kram C

  75. Hej Maja,
    Först av allt – grattis till er bebis!
    Jag vill bara skriva och berätta att jag känner igen så mycket av det du berättar om din ångest under graviditeten och din oro för att ”bara bli mamma” när bebis väl är här. Jag är 28 och har en son som är 1,5 år. När jag var gravid kände jag precis som du beskriver, en oro och liksom ångest-krypande i kroppen. Jag gillade att känna bebis i magen och var förväntansfull men jag tyckte inte om att vara gravid i övrigt, utan att liksom kunna sätta fingret på varför. Det fick man liksom inte säga, för jag hade ju en så ”lätt” graviditet. Inte ont någonstans sådär jättemycket eller mådde särskilt jätteilla, utan det var med psykiskt lite tufft att inte riktigt känna igen sig själv. Jag som är en orolig person annars också, med rätt mycket allmän-ångest, blev liksom det ännu mer. Sen kom han, den där lilla ljuvliga människan, in i vårt liv. Och visst älskade jag honom när han kom. Dock inte sådär totalt golvad som man så ofta läser om och som man fått lära sig att ”det ska kännas”. Men vi kände ju inte varandra, och jag var helt ny på att vara någons mamma! Egentligen vill jag bara säga att det blir bra. Och att man får tycka det är viktigt att vara sig själv fast man också är mamma. Jag tycker fortfarande att det är lika viktigt att ha ett roligt jobb och tid för mig och min man. Idag, när jag och min son lärt känna varandra bättre och jag klarade av allt vad minibebis innebär, vaknar jag varje dag och är liksom nykär i honom. Vi har så himla skoj ihop, alltså han är min bästa sidekick! Han får helt enkelt hänga med på resan som livet innebär. Det är faktiskt så jäkla kul att vara en familj. Precis som allt i livet är det jobbigt ibland men mest är det bara att hänga med och alltid njuta när man kan. Men att leva mitt liv genom att bara vara hans mamma tror jag inte är att göra honom en tjänst. Det måste vara världens press att växa upp med att vara någons hela existens! Han förtjänar bättre än så och givetvis släpper jag allt för honom när han än behöver mig. Allt löser sig, alltid! Stor kram till dig och lycka till med bebbe <3

  76. Så sanna ord & så normalt att känna! Jag & min man har varit gifta i ett år, ett par i 11 år & har två barn. Vi åker iväg någon gång per år ensamma en hotellnatt ensamma & lämnar bort barnen på alla årsdagar som förlovning & bröllopsdagar & går ut ensamma. Försöker ha en dejt i månaden, men den är lite knepigare men vi jobbat på det ahha! Vi har även varit utomlands ensamma & de var suuuuuper! Man kan ha både och! Heja dig & er❤️❤️❤️

Skriv en komentar