Maja Nilsson Lindelöf
Arkiv

mars 2018

Browsing
God morgon!

God morgon! Jag sitter redan i frisörstolen och ska få håret färgat inför ett roligt samarbete. Dagarna i Sverige har, i vanlig ordning, gått i ett. Mer om det i ett senare inlägg såklart men först ut så har jag en nyhet som jag vill dela med er!

Jag ska göra en gästkollektion för Daisy Grace! Jag har ju velat jobba med kläder så himla länge och att få designa eget har ju alltid varit en så stor dröm och att nu få möjligheten att designa några egna plagg för Daisy Grace känns så himla stort för mig. Det här är någonting jag är så himla glad över, och taggad inför! Nu börjar det, resan mot min stora dröm här i livet! Och såklart kommer ni att få följa med på hela resan. Åh det här ska bli så roligt!!

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Bea

    Grattis Maja! Du har jobbat på hårt senaste året och förtjänar verkligen att få göra något sånt här, kul att få ett (rejält!) kvitto på dina hårda ansträngningar. Ser fram emot att få se vad du skapar för fina plagg!

Visa alla 51 kommentarer
Frågorna har strömmit in om mina träningskläder och ni vill gärna ha tips vilket jag bara tycker är kul!

Frågorna har strömmit in om mina träningskläder och ni vill gärna ha tips vilket jag bara tycker är kul! Jag fick nyligen en leverans av både Nike och Rönisch så min träningsgarderob är on point just nu. Jag åker ju som jag är till gymmet och bryr mig egentligen inte om hur jag ser ut men någonting som jag alltid har tyckt och även någonting jag står för är att man tränar bättre om man känner sig snygg. När jag tar den sista rena tröjan ur garderoben och dom noppriga gamla tightsen från 2015 tränar jag inte lika bra som när jag har på mig mitt nya matchande set från Rönisch exempelvis.

 

Jag rensade ut häromdagen så nu har jag bara fräscha träningskläder kvar, även de kläderna som sitter bra på kroppen. Hur ofta köper man inte kläder som man vägrar acceptera sitter dåligt på en? Det gör jag alldeles för ofta. När jag uppdaterar min garderob brukar jag även följa en färgkod, att matcha blir mycket enklare om allt går i samma färger. Just nu är jag inne på svart, vitt, grått, beigt och rosa.

Allt som jag har länkat under finns i min garderob!

Gråa tightsSvartaRosa t-shirt – Sportbh – Rosa linne

Det viktigaste för mig när det kommer till träningskläder är att tightsen samt sportbhn sitter bra. Jag måste kunna andas och springa utan att tänka på min cameltoe. Alla tights jag har fått från Rönisch ÄLSKAR jag. Perfekta höjd i midjan, drar åt där det ska och man får riktigt fin form i dom. Dom svarta använder i princip varje dag nu.

SportbhRosa långärmad tröja – Rosa linne Svart tjocktröjaVitt linneGråa tights – Sneakers

Sen tycker jag att det är viktigt att investera i bra träningsskor. Jag har hört att studsen försvinner efter något år och även om skorna ser ut att vara i bra skick så ger det inte samma stadga på foten. Det här är väldigt viktigt för mig som har haft problem med mina knän samt löper mycket.

Grått linneBlå långärmad tröjaVit/svarta tightsLångärmad beige tröjaSportbh

H&Ms träningskläder älskar jag, däremot håller ju inte kvalitén lika bra och det är A och O när det kommer till träningskläder med tanke på hur ofta dom behöver tvättas. Ibland är det bättre att lägga en extra slant på bättre kvalité.

Inlägget innehåller adlinks.
Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sandra

    Hej Maja!!
    Tack för en superbra blogg =) fortsätt vara den du är.

    Jag har en liten fråga, det är om du nån gång skulle kunna ge dina bästa tips för Lissabon om du har nån mer frågestund eller tid över ? Åker dit under fotbollsvm i sommar med pojkvän, vi vill äta god mat och ha det mysigt haha =).

    Ha det bäst!

  2. Cassandra

    Fina Maja! Jag MÅSTE få veta vart dina snygga hängselbyxor du hade idag kommer ifrån?

    Du ger mig så mycket inspo! Stor kram till dig!

  3. Susanne

    Jag har en fråga som inte riktigt hör ihop med det här inlägget. Jag fick feeling helt enkelt.. ☺️
    Jag läser ett antal bloggar varje dag, bland annat din (tycker om den jättemycket!). Men, det är en sak som gnager mig, och det är att många bloggare flyger och konsumerar väldigt mycket. Det är ju väl känt att det tär på vårt klimat och vår jord. Och ni härliga influencers är förebilder för många många tjejer där ute. Själv älskar jag både resor och shopping, men försöker dra ner för klimatets skull. Du är ju så vettig – kan inte du skriva ett inlägg om detta? Om hur dina tankar går? Och är det något som ni diskuterar bloggare emellan – t ex hur ni gör för att dra ner osv?

Vilka kommentarer som har trillat in!

Vilka kommentarer som har trillat in! Jag har läst varenda en, tagit screenshots och blivit varm i hjärtat (som vanligt). Jag tänkte sammanfatta allting och skriva ner en lista här i bloggen, vi verkar vara så himla många som känner igen oss i varandra så det här är någonting jag måste skriva mer om. Så sjukt, jag hade aldrig trott att det var SÅ många fler som mig. Jag som kände mig som ett Ufo när jag skrev ner mina tankar. Befrielsen när man inser att man är långt ifrån ensam.

Nu till någonting annat. Igår hade Victor match och var borta hela dagen så jag gjorde ärenden. Alltifrån att hämta ut kläder på kemtvätt, träna, lämna paket, handla, tvätta och fixa naglarna. Jag gillar såna dagar i min ensamhet. Dona och pyssla. Jag packade väskorna till Sverige och färgade ögonbrynen, sen testade jag en ny skrubb!

 Jag är väldigt noga med att ta hand om min hud och jag gör mitt bästa för att få ett bra resultat med BUSen. Huden förnyas ju varje månad och därför är det så svårt att få ett långvarigt bra resultat med just brun utan sol. Mitt trix är att se till att allt det gamla är borta innan jag smörjer in mig igen. Jag försöker också att använda det med en dag emellan så att produkterna hinner åka in i huden. Alltså, vill jag vara brun på måndagen smörjer jag in mig på fredagen samt söndagen.

Den här skrubben från Bean Body var helt otrolig. Det kändes som kaffesump och hela huden blev silkeslen efteråt. Den ska tydligen göra underverk för celluliter och bristningar, inte för att jag lägger någon vikt vid det men ändå! Jag använde den, som ni ser över hela kroppen och lät det sitta i fem minuter innan jag duschade av det. Ni hittar skrubben här – vet inte om det finns i Sverige.

Igår kväll lagade jag middag till mig själv som jag åt framför tvn. Tänkte ha en mysig kväll för mig själv innan Victor kom hem och skulle bara städa undan i köket för att sen kunna slappa med nej, då ser jag en MUS I VÅRA SOPPOR? Kan ni förstå?? Jag har aldrig skrikit så högt och hoppade upp i soffan. Det här är, bland det äckligaste jag någonsin har varit med om. Att se ner i våra soppor för att sedan se någonting röra sig och sedan se en svans sticka upp. FY FAN. Jag sprang upp till sovrummet och väntade till Victor kom hem. Fanns inte en chans att jag skulle ta tag i det problemet ensam. Tillsammans gick vi ut med soporna och nu har vi ringt så att ett företag ska komma hit och sätta ut musfällor medan vi är i Sverige.

Väskorna är nu iallafall packade och vi ska precis åka till flygplatsen. Nu väntar minst sju dagar i Sverige, Victor har landslag och jag har jobb i princip hela veckan. Jag är taggad det ska bli så himla roligt allting!

Men först ut är bröllopsplanering! Jag och Victor ska smaka av menyn idag på herrgården där vi ska gifta oss och träffa vår präst i kyrkan där vi ska vigas och ikväll blir det svensk pizza hemma i Västerås, längtar redan. Vi är lite oroliga över all snö dock, Sanna och Johns flyg var inställt så vi hoppas på bättre tur.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Sanna

    Men fy vad äckligt, kan inte tänka på det utan rysningar.
    Alltså skrattar så mycket åt Victors miner på dina instastory när du filmar honom och man ser att han är obekväm men ändå tycker det är lite roligt tror jag allt 😉

Jag tänkte att det skulle vara kul att kika på vad jag hade för mig för ett år sedan.

Jag tänkte att det skulle vara kul att kika på vad jag hade för mig för ett år sedan. Jag har sagt det förut men det absolut bästa med blogg är ju det otroliga arkivet man har, och alla tusentals bilder man förmodligen inte hade tagit om det inte var för bloggen. Det har tillochmed Victor sagt, att det absolut bästa med mitt jobb är just alla bilder vi kommer att ha i framtiden.

Den här lilla älsklingen och hennes mamma var på besök hos oss i Lissabon. Det är först nu man ser hur stor hon faktiskt är?! Otroligt.

Och Sanna shoppade sneakers på LV, fint ska det vara.

Vi slog oss ner på en uteservering och åt tapas och pasta. Kom på mig själv verkligen sakna det här nu, tänk jag och Sanna hade ju faktiskt på något konstigt vänster en vardag ihop. Vi sågs nog iallafall var tredje vecka. Hade gjort allt för att få sitta med henne i Lissabon igen och äta en pasta till lunch,

Sen kom Victor runt hörnet och överraskade mig med en väska. Min favorit från Gucci.

Min älskade lilla Nellie <3 Att vi gick runt i jeansjacka och solbrillor för ett år sedan känns faktiskt lite i hjärtat. Dom som säger att vädret inte behöver påverka ens humör måste leva i ett land där det är sol iallafall 70 % av tiden för efter nio månader i England så kan jag faktiskt konstatera att vädret gör ganska så mycket för ens humör. Känslomänniska eller inte, sol gör alla till lyckligare människor.

På kvällen sov tydligen Victor borta och vi damer åt middag och drack rödvin medan Nelson sov. Mysigaste dagarna.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Moa

    Maja kan inte du berätta om daisy grace serumet och vad du tycker om det? Vilket skulle du rekommendera? Det eller estee lauders? Kram!

Jag har ju skrivit en del om hur jag mår här i bloggen, skriver en del kring mina tankar och vad som försiggår i mitt huvud.

Jag har ju skrivit en del om hur jag mår här i bloggen, skriver en del kring mina tankar och vad som försiggår i mitt huvud. Att mitt mående är upp och ner är ingenting jag skäms över utan jag ser det som ett problem i mitt liv som jag måste lära mig att hantera. Jag är ju inte deprimerad men har väldigt lätt till mina känslor. Det är sällan det är 100 % bra i en hel vecka, likadant som det sällan är 100 % dåligt i en vecka. Ni har ju tipsat mig en del här i bloggen vilket jag är så tacksam över och ett ord som har varit återkommande är just ”känslomänniska” eller ”högkänslig”. Jag har tänkt att jag är det och funderat en kring på det men sen har det inte varit mer med det. Sen så slog det mig häromdagen när jag och Victor var på ett bageri här i stan. Jag sprang in för att köpa bröd medan Victor väntade i bilen. Bakom disken stod två unga tjejer varav en av dom hjälpte en man som skulle köpa bröd samt två bakelser. Jag är den enda i kön och ser som i slowmotion hur tjejen råkar tappa brickan med bakelser innan den andra bakelsen var på plats i kartongen som mannen skulle få ta med sig hem.

Jag ser hur hon blir så stressad. Hela hennes blick skrek ”FAN I HELVETE DEN HÄR DAGEN KAN DRA ÅT HELVETE, nu vill jag bara gråta” men hon behöll såklart lugnet och bad om ursäkt, frågade om mannen önskade någonting annat istället. Han var uppenbarligen en olycklig människa som blev väldigt förbannad vilket uttryckte sig i en sarkasm och spydighet. ”What a waste of time coming here”, ”No I just wanted that so now I am good but thanks for asking”. Otrevlig gubbjävel helt enkelt. Jag ser på den unga tjejen hur hon skäms och vill brista ut i gråt. Det var så tydligt.

När jag var tillbaka i bilen med Victor och vi åkte hem kunde jag inte släppa den känslan. Ångesten. Det var som om att jag hade tagit hela hennes ångest och fört över på mig. Jag andades tungt i bilen och kunde inte släppa tanken på henne på flera timmar. Victor förstod ingenting, visst det var synd om henne men alla har en dålig dag. Men jag kunde inte släppa det.

Och där och då slog det mig. Jag är, utan tvekan, en känslomänniska och det är någonting jag måste lära mig att hantera.

Jag plockar upp energier. Jag kan åka hem från en middag med ett sällskap och känna mig helt uttömd när jag kommer hem. Victor kan ha varit på samma middag och inte uppfattat det som jag överhuvudtaget medan jag känner mig helt dränerad. Som om att någon bara tog min energi. Samma sak om jag ringer en kompis som är lycklig, jag minns såväl när Malin ringde mig och berättade att hon hade kommit in på skola i LA. Hela den dagen vändes till någonting positivt för även mig och jag svävade på moln. Jag tar ofrivilligt över energier vilket kan bli väldigt jobbigt ibland, som en bergochdalbana. Jag vet ju inte vad min energi är den dagen utan kör på på den energin som jag har plockat upp istället.

Jag gråter när jag är glad och arg. Jag gråter mer eller mindre hela tiden. Åt en fin film, åt en sorgsen historia, åt gamla minnen, jag gråter när det både är bra och dåligt.

Jag kan inte dölja mina känslor. Är jag irriterad visar jag det, oavsett om jag vill eller inte. Victor brukar nämna det ibland, det spelar ingen roll hur väl jag än spelar teater hela min aura osar irritation eller ilska. Men det är samma sak när jag är glad, jag sjunger, visslar, dansar runt och skrattar. Det finns sällan ett mellanting.

Jag vill vara alla till lags. Jag vill vara den bästa vännen och flickvännen, bästa dottern och arbetskollegan. Jag prioriterar ofta andra högre än mig själv och jag vill hjälpa alla. Jag kan ligga på nätterna och grubbla över min storebror exempelvis, i timmar kan jag försöka hitta en lösning eller plåga mig själv med saker jag borde ha gjort. Än att bara låta det vara, acceptera hur det är och hitta lyckan i det. Jag får ont i hjärtat av att jag inte har ringt mamma på länge eller inte hunnit ringa det där samtalet till en vän. Och det tär på mig, tanken att alltid behöva finnas någon annanstans än där jag är. Tanken att jag inte är tillräcklig. Ibland måste det ju också få vara okej att det är mycket i livet och att prio just nu är att få balans i min vardag här borta.

Jag är perfektionist. Allting jag gör ska vara 100 % bra annars kan det kvitta. När jag lagar en middag ska köttbullarna vara från grunden och städar jag garderoben ska det rensas, hängas i färgordning och sorteras på ett sätt bara en pedant människa kan göra. Därför tror jag att det är oftare stökigt än rent runtomkring mig för jag vet att när jag väl börjar kan jag inte sluta. Det här gör ju också att min hjärna går på högvarv. Speciellt nu med bröllopet i fokus. Jag vill vara perfekt. Och om det betyder att sitta i timmar på nätet och leta efter ett par skor så är det så. Än att bara tänka, att det blir bra oavsett vilka skor jag har på mig.

Jag måste ventilera konstant. Jag ringer och pratar hål i huvudet på människor i min närhet, det blir som mitt lyckopiller. Jag får sällan en känsla eller tanke som jag behåller själv och sen släpper det eller låter det vara. Utan jag måste prata med någon, få höra andras åsikter och tankar för att lugna min egna hjärna. Så himla konstigt.

Jag har även svårt att vara omringad av många människor speciellt under en längre tid. Ibland när vi får gäster är det som en mardröm för mig. Jag är så beroende av min egentid och tystnad. Att kunna sitta ensam och dricka en kopp kaffe och veta att ingen kommer att störa mig just nu. Ingen energi kan påverka mig, det är bara jag och min kaffekopp. Även nu när jag vet att en hektisk vecka i Stockholm väntar kan göra mig ängslig. Som tur är ska jag bo hos Sanna och hon känner mig, där kan jag bara vara.

Höga ljud gör mig rädd och orolig. När det är mycket stim och stoj runt omkring mig kan jag nästan få panik (det tror jag också hänger ihop med när jag omringar mig med mycket människor). Tappar Victor någonting och skriker till blir jag skärrad eller sätter han på hög musik kan jag ibland få panik. Jag vet inte varför det blir så egentligen, men höga ljud gör mig väldigt ängslig.

Jag ska verkligen försöka hitta lösningar på det här. Balans. Jag ska beställa böcker och ta hjälp. För att leva såhär är väldigt jobbigt för mig. Det tar ju även ut sig på Victor. Han är motsatsen till mig och han försöker ofta hjälpa mig på sitt sätt men att förklara för en ångestfri person vad ångest är är ju väldigt svårt. ”Sluta tänk på det”, ”släpp det nu”, ”du överanalyserar” är ofta meningar jag får höra. Vilket jag förstår att man säger. Men problemet, eller snarare diagnosen är ju just det, att jag inte bara kan släppa det, hur mycket jag än försöker. Och det börjar göra mig smått galen och ledsen.

Jag ska därför verkligen försöka hitta en teknik som fungerar för mig. Men trots allt detta så är jag ju hellre en människa med för mycket känslor än för lite, men jag måste lära mig hur jag ska hantera de negativa känslorna. Få ett stopp. Kunna säga till mig själv att ”nu räcker det” och verkligen mena det. Är det någon som är likadan? Har ni tips till mig? Det känns lite jobbigt att skriva om det här, jag vet inte varför. Som om att jag ska låta helt knäpp men precis innan jag tänkte arkivera inlägget så tänkte jag vad fan, om inte jag skriver det kanske några av er sitter hemma och tänker att ni är helt ensamma om det här. Så kanske kan vi känna oss lite mindre knäppa tillsammans nu.

I decide my vibe.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Lisa

    Fint inlägg Maja, du är verkligen en förebild som visar dina känslor, många har svårt för det. Att ta på sig andras känslor är verkligen på gott och ont. Isabella Löwengrip skrev ett väldigt bra inlägg för inte så länge sen om hur hon aktivt jobbar med sin energi hela dagarna för att orka köra på i det tempo hon gör. Något jag märkt är att man med åren(jag är 31) slappnar av mer. Jag lägger inte lika mycket tid och tankar på andra utan på mig själv. Jag måste vara prio ett i mitt liv om jag ska må bra, och kanske är jag inte alltid världens bästa sambo, vän eller dotter men jag är det så ofta jag kan och alla mina nära älskar mig ändå. Jag är övertygad om att din familj och vänner älskar dig oavsett. De har hellre en glad Maja än en stressad Maja och bara därför kommer ingen bry sig om hur ofta du hör av dig. För övrigt är er pod och din blogg sååå underhållande ?

    1. Josefine

      Jag är också en känsloperson ända ut i fingerspetsarna, är väldigt medveten om och känslig inför andras energier och mående. Det tar förstås mycket energi, och jag kan bli så trött på att någon annans ångest blir min egen. MEN jag håller absolut inte med om om att man ska lägga mindre tankar och tid på andra, och mer på sig själv, samt att man själv ska vara prio ett i livet.

      Jag tycker generellt att idén om att man ska sätta sig själv först är alldeles för vanligt nuförtiden. I min värld tyder det bara på att vi – i detta redan väldigt individualistiska samhälle (där alla ska förverkliga sig själva) – sätter oss själva före gruppens bästa.

      Självklart ska prio ett vara att må bra i sig själv, då det annars blir svårt att vara en välfungerande person liksom en bra förälder/partner/vän osv – men jag tror inte att svaret är så enkelt som att vara ”prio ett i sitt eget liv”. Jag tror inte att man blir lyckligare för att man bryr sig mindre om andra, mer om sig själv, tror snarare att det kan ha motsatt effekt.

      Jag är SÅ tacksam för att jag är en känsloperson, då det har lett mig in på så många sjukt fina/viktiga samtal, lett till att jag kommit mina vänner otroligt nära, att personer i min närhet gärna vänder sig till mig för att prata/resonera, samt att det är så jävla fett att känna mycket. Tänker att de som är känslomänniskor känner sig mer lyckliga än andra i vissa stunder, älskar mer intensivt osv. Man ska inte vara rädd för att känna – trots att det stundtals kan kännas övermäktigt.

  2. Emelie

    Känner igen mig så. Speciellt med tjejen på bageriet. Jag får ångest bara av att läsa det. Ibland känns det som man är som en svamp som drar åt sig alla dåliga energier som finns i närheten.

  3. Ebba

    Hej Maja! Jag brukar aldrig kommentera på bloggar, men känner verkligen igen mig i varenda ord du skriver. Samlar också på mig andras energier på samma sett som du beskriver och är en allt eller inget person.
    Jag har alltid tyckt spiritualitet och sånt varit väldigt flummigt, men det är faktiskt det som har hjälpt mig att sortera min ångest och alla tusen tankar och känslor som passerar i min kropp varje dag. Ett tips är att börja kolla på spirituella dokumentärer och söka på meditation på youtube och testa dig fram vilken meditation som funkar bäst för dig. Jag har börjat med ”chakra meditation”, men det är såklart individuellt vad som får dig att må bäst. Och det är okej att vara skeptisk i början! Eller bara orka ”hålla fokus” någon minut i meditationen. Det blir enklare för varje gång man mediterar. Väldigt lång text, men jag är kass på att hålla mig kortfattad haha. Hoppas allt löser sig för dig! Massa kramar

  4. anna

    OMG känner igen mig i vartenda ord!! så viktigt att du vågar dela med dig, det gjorde min dag att man inte är ensam med att känna såhär!!

Visa alla 95 kommentarer